Matchens sista minutrar

Gripen med LDP, två fälltankar och Rb 99

Det är mycket svårt att förstå sig på den socialdemokratiska och vänsterpartistiska hållningen till Libyen-insatsen som nu innebär att svenska piloter INTE kommer att kunna ingripa för att skydda civila som blir attackerade av Gadaffis markförband.

Inställningen motiveras av Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman på följande vis i Rapport: "Jag tycker det är väl avvägt när man talar om att det handlar om just att upprätthålla en flygförbudszon och utesluter att svenska flygplan ska kunna agera mot markmål och det tror jag är lämpligt för att man vet hur det är. Ett flygplan som är flera tusen meter, det riskerar att träffa fel och man vet inte alltid vad det är man träffar." I radio följdes samma uttalande av en förklaring att en stor fördel med flygplan är att de rör sig så snabbt så att om ett svenskt flygplan skulle se att civila attackeras på marken ska det åka därifrån och kalla dit flygplan från ett annat land som då kan anfalla mål på marken.

Det är nog rätt många som tycker att logiken haltar hos Ahlin och hans nye chef Håkan Juholt. Ska Sverige protestera mot att andra länder anfaller markmål för att beskydda civila i enlighet med FN-resolutionen, eller är det bara illa om svenskar gör det?

Läser man resolutionen som antogs för en dryg vecka sedan av FN:s säkerhetsråd står det följande: "Authorizes Member States that have notified the Secretary-General, acting nationally or through regional organizations or arrangements, and acting in cooperation with the Secretary-General, to take all necessary measures, notwithstanding paragraph 9 of resolution 1970 (2011), to protect civilians and civilian populated areas under threat of attack in the Libyan Arab Jamahiriya"

Resultatet blir alltså att Sverige i princip inte kommer att skydda några civila. Det ska någon annan göra som så ofta när det gäller svensk säkerhetspolitik. Vad som nu riskerar att realiseras i Libyen är det som Sverige i hög grad felaktigt alltid anklagats för att ha gjort 1939 - att slåss till sista finne, men här handlar det istället om andra länder som gör jobbet.

Det verkar ha gått såväl Socialdemokraterna som Vänsterpartiet helt förbi att attackerna mot civila huvudsakligen skett med markförband och i den resolution som nu antagits av Säkerhetsrådet finns det ingen annan möjlighet att påverka dessa annat än från luften. Den självgoda inställningen att man då ska nöja sig med att bevittna aktioner på marken mot civilbefolkningen och i bästa fall dokumentera med kamera är på gränsen till pervers.

Civila offer kommer man förmodligen aldrig att kunna undvika i krig, men om inte franska stridsflygplan börjat anfall libyska stridsvagnar förra fredagen, hur många civila offer hade det då blivit i Benghazi? Socialdemokraternas och Vänsterpartiets agerande lämnar dem nu alla möjligheter att kunna förfasa sig och "rasa" från bakre bänk över de hemska väst- och arabländer som faktiskt gör sitt yttersta för att skydda de civila, när civila dödsoffer ändå kommer att inträffa. Den självgodheten känns säkert bra i den egna magen. Många av oss andra ser den snarast som direkt motbjudande. Är det solidaritet att bara titta på? Förfarandet och retoriken påminner alldeles för mycket om de ryggdunkar som utdelas utanför dörren när någon vågat säga emot en auktoritet, men kollektivet inte vågar uttala sin instämmande åsikt förrän efteråt.

De av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet förorsakade caveats (förbehållen) ställer snarast till problem för dem som ska skydda de civila.

De svenska flygplanen kommer med största sannolikhet att alltid flyga utrustade med Litening III målutpekningskapslar (LDP populärt kallade). Dessa har kraftiga dager- och IR-kameror för att huvudsakligen kunna identifiera mål på marken, fastställa deras position och laserbelysa dessa för laserstyrda bomber. De är dock också mycket användbara för att visuellt identifiera luftmål på långa avstånd, tack vare de kraftfulla kamerorna och kommer därför säkerligen att vara hängda för att kunna identifiera okända flygföretag och visuellt dokumentera dem och deras handlingar. De svenska flygplanen som patrullerar flygförbudszonen kommer sannolikt också att ha som sekundär avgift att spana av intressanta områden på marken med sina LDP. Upptäcker man då t ex ett stridsfordon eller en artilleripjäs som beskjuter civil bebyggelse ska flygplanen enligt de av S, V och Mp förorsakade förbehållen lämna området och låta andra nationers flygplan anfalla.

Problemet blir då precis det som S, V och Mp förfasar sig över. Marksituationen är svår att bedöma för en som kommer på plats i efterhand. Vem sköt och varifrån? Den utländske piloten ska då bilda sig en uppfattning om något som han inte själv sett och bara får hörsägen om och en grov position på. Rules of engagement föreskriver oftast att anfall ej får göras i efterhand som t ex hämnd. Det går att direkt jämföra det hela med ett envarsgripande, där en enskild civilperson får gripa en annan person som man själv sett begå ett brott som har fängelse som påföljd, men man måste bibehålla ögonkontakten med förövaren från att brottet begås till gripande sker av den anledningen att ett felaktigt gripande ska kunna undvikas. Det säger sig självt att risken för vådabekämpningar ökar så pass mycket att det förmodligen aldrig kommer att bli något anfall, såvida inte eldgivning fortfarande försiggår när utländskt flyg kommer på plats några minuter till en halvtimme senare. Det handlar fortfarande om flygplan och inte Kapten Kirks Enterprise i warp-speed, vilket Ahlin verkar vilja tro.

De LDP som Gripen liksom de andra utländska stridsflygplanen i insatsen är utrustade med är som sagt mycket bra för att urskilja och peka ut mål på marken. En vänsterpartistisk riksdagsledamot som tidigare uttalat sig mycket starkt emot att sända svenskt stridsflyg till Afghanistan uttalade sig efter en förevisning av systemens förmåga att "hade jag vetat att man haft tillgång till så avancerad teknik och haft dessa möjligheter hade jag inte varit så negativ till att sända stridsflyg till Afghanistan." Svenska filmer från LDP är hemliga, men på Youtube och liknande sajter kan man hitta ett antal filmsekvenser från motsvarande system i utländsk tjänst.

Utan att känna till vilka ROE som gäller för NATO-insatsen kan man konstatera att flygplan ej verkar få anfalla mål i närheten av civil bebyggelse. Man räknar förmodligen med ett antal ggr den radiella sannolikheten för miss som närmaste avstånd till civila just för att undvika civila offer. Därav har endast fordon utanför bebyggelse anfallits och de mål som bekämpats i civil bebyggelse har varit stationära och bekämpats med vapen med mycket hög precision.

Misstag kommer dock alltid att ske och materiel kommer att felfungera. Sannolikheten är däremot betydligt lägre med rätt verktyg. Det farligaste blir dock när man inte själv sett hela förloppet utan ska bygga sig en uppfattning utifrån någon annans beskrivning.

Statsminister Reinfeldt agerar dock rätt utifrån de givna förutsättningarna. En bred majoritet för insatsen är betydligt bättre än att ha någon som stadigt försöker torpedera den. Nu lär det istället slå mot Socialdemokraterna och Vänsterpartiet om en situation inträffar där svenska piloter dokumenterar anfall mot civila och en insats inte kan ledas in.


Ur svensk säkerhetspolitisk synvinkel är förmodligen det värsta att Sverige nu (återigen) ses som ett självgott lyxlirarland som försöker rida på andras arbete. Varför komma till svensk hjälp i händelse av kris, när det där självgoda landet uppe i norr inte själv ställer upp för andra? Till skillnad från andra länder som inte helhjärtat ställer upp i FN-insatsen saknar Sverige en reell försvarsförsäkring i form av NATO-medlemskap. Ingen är förbunden att hjälpa oss.

Eftersom det nu tagit 10 dagar efter Säkerhetsrådets resolution kommer det att ta ytterligare en dryg vecka innan det svenska förbandet är på plats med full förmåga. Att det då skulle vara behov av att fortsätta upprätthålla en flygförbudszon med särskilt avdelade jaktflygplan är föga troligt. Snarare blir det svenska deltagandet i formen av att visa flagg på plats. Man kan likna det vid någon som i matchens sista minut när det redan står 4-0 hoppar och in och storkäftat tar åt sig äran av att ha varit med om att säkra segern.

En annan uppgift än air policing (upprätthållande av flygförbudszon) kan komma att bli spaningsuppdrag vilket också är ok enligt S, V och Mp. LDP kan lösa vissa enklare spaningsuppgifter, men den mer kvalificerade svenska spaningskapseln till JAS 39 har dock dragits med en rad förseningar och problem. Den är tyvärr en av mycket få moderna spaningskapslar som saknar förmåga till realtidsöverföring av bilder, vilket gör att ett flygplan måste tillbaka till basen för att leverera spaningsresultatet med allt vad detta innebär i form av längre tid till verkan i målet. Gäller det beskjutning av civila mål blir spaningsresultatet snarast mer av historisk karaktär och i bästa fall bevismaterial mer än underlag för insats. Av förklarliga skäl har andra Gripenkunder valt andra smidigare och mer kapabla spaningskapslar. Närvaron i Libyen av mer kvalificerat luftvärn gör också insatser med UAV svåra och mycket sårbara eftersom dessa till skillnad från flygplan saknar såväl fartresurser som självskydd. De lämpar sig bättre i scenarier liknande Afghanistan.

Ur synvinkeln svensk försvarsförmåga kommer det precis som nämndes i föregående inlägg, vara mycket utvecklande för Försvarsmakten att sätta in ett stridsflygförband. NATO ser förmodligen också en rad fördelar med att få med Sverige. Frågan är vilka fördelar de som skyddas av UNSCR 1973 ser?


Under onsdagsmorgonen blir det ett gästinlägg av en piloterna som kommer att delta i insatsen.


Media:
SvD, 2, 3, 4, 5, 6
DN, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12
Aft, 2, 3, 4, 5, 6
Exp, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8
SVT, 2, 3, 4
GP, 2, 3, 4, 5
NyT
SR, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8
BLT


Bloggar: Carl Bildt, Chefsingenjören, Chris Anderson, Borneo, Forsnacke, Sinuhe