Releaseable to public

Nästan ett år efter händelsen har nu utredningen av haveriet på Marmal, Afghanistan med en Tp 102 Gulfstream IV släppts. Det har gått flera månader sedan huvuddelen av utredningen var färdig och det har därför gått ett antal rykten om att utredningen skulle förhalas, begravas eller förvanskas p g a den mängd mycket höga befattningshavare som varit inblandade i händelsen (bl a ÖB och ett antal generaler). Många har talat om händelsen som en svensk parallell till haveriet med det polska regeringsflygplanet i april förra året, där samtliga ombord inklusive presidenten omkom och inspelningar från cockpit pekar på att piloterna beordrades att landa under icke landningsbara förhållanden.

Med detta som bakgrund är det därför mycket glädjande att se att utredningen nu offentliggjorts och finns tillgänglig för allmänheten på Försvarsmaktens hemsida för den som orkar läsa igenom hela utredningen. Den är högst läsvärd för alla, oavsett organisationstillhörighet och ger en hel del tankeställare om Försvarsmaktens verksamhet och organisation.

Sammanfattningsvis kan man säga att händelserna i utredningen (haveriet och ytterligare en flygning till Afghanistan några veckor senare) och även själva utredningen pekar på den mycket olyckliga organisationsstruktur som Försvarsmakten har idag där orderkedja och befogenheter är ytterst oklara. Är det PROD eller INS som leder? Lika olyckligt är det faktum att man bedrivit insats med förband som ej TOEM-satts för insatser.

"Analysgruppen bedömer att divisionen, vid tidpunkten för olyckan, inte hade förberetts eller
var mentalt förberedd för flygningar till insatsområden. Detta baseras på:
• att PTOEM uppger att divisionens uppgift skall lösas i ”ej hotmiljö”
• att divisionspersonalen uppfattat verksamheten som “civil”. Flygplan nr 2 köptes in p.g.a. Sveriges EU-ordförandeskap. Flygplanet är ett civilt flygplan utan motmedel
• att inga taktiska flygprofiler hade tagits fram för verksamheten
• att senast piloterna genomgick utbildning i taktik och soldatfärdighet var då de tillhörde stridsflygdivisioner (90-talet)
• 2008 genomförs ”första” flygning till ett insatsområde. Efter flygningen informerades Tp102-divisionen om att detta var en engångshändelse. Mellan 2008-2010 genomförde divisionen dock ändå ett antal insatsledda flygningar till Afghanistan."

Fullkomligt bisarrt, men ändå en verklighet i Försvarsmakten. Det ger utan tvekan skäl till eftertanke inför den organisation som nu ska intas. Samtlig personal måste vara stridsduglig i form av utbildning och utrustning för att kunna kommenderas till insats och detsamma gäller för materielen. Det känns som om det är bra bit kvar innan det målet uppnås...


Läs även Chefsingenjören på samma ämne