I inbördeskrigens Afrika är en av grunderna att den enskilde krigaren själv anpassar och anskaffar sin utrustning till vad han själv anser lämplig nivå för att lösa uppgiften (bild länkad från militaryphotos.com och ja, bilden är ett försök till humor) |
Ibland talas det om att man inte ser skogen för alla träd. Den senaste veckan har fått en att börja fundera på om det till och med kan vara så att man kanske inte ens ser träden för enskilda grenar?
Gästinlägget om "Combat-Kalle" renderade i enorm mängd kommentarer. En numerär som hittills inte skådats på WW och antalet besök var nästan uppe i samma nivå som annars endast nås vid större händelser. Den enskilde soldatens privata inköp av egen materiel är uppenbarligen något som berör och gör det så till den grad att språkbruket blir väldigt aggressivt och att man avsiktligen hellre misstolkar vad någon annan har skrivit än bemöter argument. Flera av inläggen i närtid har handlat om betydligt större frågor och frågor som är av avsevärt större vikt för svensk försvarsförmåga än vilken stridsväst som bärs, men dessa inlägg har i jämförelse fått mycket få kommenterar. Tydligen är de enskilda grenarna mer intressanta än vad som händer med skogen i övrigt.
Att soldater är missnöjda med sin utrustning är inget nytt. Så har det varit i alla tider och det hör till. Krig är en materialsport. Soldater analyserar ständigt sig själva och sin primärgrupp efter var de svaga länkarna finns och gör därefter sitt bästa för att undanröja dessa. Allra helst när man genomför skarpa insatser och allt ställs på sin spets. Att Larsson har problem med fyskraven, att Olsson fumlar med materielen och att magasinen inte matar som de ska är problem man kanske kan se genom fingrarna med vid övningar på hemmaplan, men i skarp strid och med det egna och kamraternas liv som insats blir problemen akuta.
Egentligen är det inte stridsvästar, knivar och egentligen inte ens anskaffningsproblemen som är intressanta, trots att det kan vara svårt att ens få fram mössor till förbanden i Afghanistan. Det intressanta är de bakomliggande faktorerna som flera kommentatorer också mer eller mindre medvetet vittnar om, nämligen reglementen, instruktioner och lagstiftning som går stick i stäv med varandra. Soldaten och hans närmast överordnade ute på fältet löser uppgiften genom att medvetet bryta mot ett antal bestämmelser. Det är den enda vägen man kan lösa uppgiften på under rådande omständigheter. Problemen är att de rådande omständigheterna inte är ett undantag under en kortare period utan blir till en normalbild Längre upp i näringskedjan ser man genom fingrarna med förseelserna för det levererar resultatet och allra längst upp vill man inte ens befatta sig med detaljerna utan det är bara resultatet som är intressant. Så länge det blir resultat är allt frid och fröjd. Detaljerna vill man helst inte känna till och eftersom detaljerna är ointressanta och resultatet kommer så finns det ingen anledning att förändra något. Förändring kostar.
Så blir det också den enskilde på lägre nivå som drabbas när lösningarna utanför regelverket inte fungerar. En utredning kommer snabbt att peka på att man inte höll sig till reglerna och då spelar det inte någon stor roll om det levererade eller inte. Så länge det inte finns dokumenterat och sanktionerat att avsteg tillåts hamnar Svarte Petter hos lägsta nivå och så ska det inte vara. Det är i längden inte hållbart. En organisation utan ett strukturerat och logiskt regelverk fungerar inte i längden. Till slut blir det kaos när allt bygger på egna bedömanden, godtycke och erfarenheter snarare än kollektivets samlade dito. Framförallt försvinner förtroendet för ledarskapet i organisationen och det blir en djup klyfta mellan golvet och ledningen.
Stridsvästarnas fördelar och nackdelar är i grunden ointressanta eftersom frågan är mycket bredare än så. Det som är intressant är varför en hel organisation hamnat i denna situation av kontinuerliga avsteg och varför så lite görs för att rätta upp situationen.
På ett bredare plan kan det vara intressant att veta att Riksrevisionen nu ska granska svenska internationella insatser och huruvida Regeringens och myndigheterna samordnar sitt arbete så att största möjliga effekt uppnås. Det finns dock god anledning för Försvarsmakten att själv granska hur man kommer till rätta med bristerna i nuvarande struktur. För det krävs det att man har förmåga att se såväl skog som träd och enskilda grenar. Med den underbemanning som Försvarsmakten lider av är det svårt att se att det skulle finnas resurser till något mer övergripande analysarbete.
Jag kan bara hålla med om dina slutsatser. Samma problematik återfinns på en mängd andra områden, t ex förbandsreglementen och utbildningsmål, bara för att nämna några i min del av verkligheten...
SvaraRaderaFrågan är om Riksrevisionen rår på "systemet".
Lars Rössle, LSS
Underbemanning?! Där har du allt fel WW.
SvaraRaderaDet vi anställda i FM fått veta allt sedan IO14 kom på alla chefers agendor och personalsamlingar är att det är FÖR MÅNGA i Försvarsmakten.
Vi är för många anställda och det råder arbetsbrist-det hävdar FM ledning och därmed även förbandsledningar och HR-företrädarna.
Hur verksamheeterna ser ut, eller vad de består i verkar däremot vara föga anlyserade. En insatsorganisation-vad det nu egentligen är vet väl ingen-som ska klara att utbilda och öva sig själv-så förefaller resonemanget vara från FM ledning.
En intressant ekonomisk aspekt i detta är den mängd av systemstöd som regelbundet sänds till utlandsmissionerna. Stöd från t ex försvarsindustriellt relaterade funktioner.
Inte heller uteblev ju kostnadsökningarna-FM utlandsverksamhets omkostnader fördubblades under förra året. Nu kostar ett 6 månaders pass i utlandsverksamhet ungefär 1 MILJARD kronor.
Den industipersonalen som reser som skottspolar-de gör ju i mångt och mycket det jobb som skulle göras av FM personal-om den fanns....
Men igen, FM ledning hävdar att vi är FÖR MÅNGA i FM och att det råder arbetsbrist.
Har hört flera rykten om att det resoneras om uppsägningar av anställd personal-och det innebär ju att det först blir tvärstopp för rekryteringen av soldater....
Visst har FM en klar och tydlig linje, strategi och inriktning att följa?
Det är sannerligen en intressant debatt som väcker starka känslor hos många. Det jag ser som mest intressant är de skönjbara skiktningar som kan skönjas mellan grupperingar av de som anser sig "veta sanningen" på grund av upplevd individuell erfarenhet och de som sätter en högre tilltro till organisatorisk "uniformitet". Upplevda olikheter mellan "fotfolket" och "ledningen" försämrar kommunikationen däremellan vilket synliggörs av språkbruket. Jag motsätter mig inte tanken att det kan finnas grupperingar där det växt fram en oförståelse och en avsky mot "ledningsskiktet". Jag har svårt att utifrån debatten se att organisationen strävar och arbetar mot samma håll mer än på pappret!
SvaraRaderaAlla beslut och direktiv som direkt påverkar individen som upplevs som inkräktande och missgynnande väcker känslor och reaktioner, helt naturligt naturligtvis. Men vad som verkligen saknas, för att överbrygga de djupa meningsskiljaktigheter och avsky som flammar upp, är en gemensam organisatorisk-social tillhörighet och känsla av samhörighet över hela bredden. Från nivån grupp till förbandet och slutligen även FM som helhet men även från motsatt håll. Det kan hävdas att det är ett misstroende mot ledarskapet likväl som upplevd illojalitet underifrån. Kort och gott, det som saknas är ett sorts "social cohesion"!
I denna kontext hävdar jag därmed att det måste visas prov på ledarskap, logik och ansvarskänsla som kommuniceras på ett sådant påtagligt sätt att det uppfattas vara genuint, varav en känsla av delaktighet är viktigt. Likväl som lojalitet, förståelse och respekt för tagna beslut. I så fall antar jag att vi måste alla dra vårat strå till stacken och ställa oss frågan... -Vad har jag gjort idag för att förbättra samhörigheten inom FM?
mvh
Johan
Perth
Har du sett att Kobran blir kvar?
SvaraRaderahttp://www.svd.se/nyheter/inrikes/hemligt-bergrum-raddas-av-regeringen_6070617.svd
09.29: Kolla Twitterflödet :-)
SvaraRaderaDags att lämna Perth och komma hem till kompaniet och prestera!
SvaraRaderaGrattis Kobran! Så otroligt härligt att kunskap och klokskap kanske, för en gångs skull, fick längsta strået i denna konkursens Försvarsmakt.
SvaraRaderaFörmodligen är det gott om tilltufsade generaler i FM ledning nu. Hoppas de snart får en box till på läppen när Janne Josefsson kanske sätter igång granskningen av FMFO reella funktion vid händelserna med ÖB flygning till Marmal 2010-05-16.
Tänk, snart har det gått ett år och vi i FM har inte sett till vår högste chef. Var är general Göranson-förutom på arbesförmedlingen?
Ang Hästveda.
SvaraRaderaMkt positivt att det får vara kvar. Frågan är bara hur FM nu ska omprioritera sin budget? Vad kommer man att spara in på istället?
Den personliga utrustningen kanske?? ;)
Noterade i dagens DN Mats Brindsjös ("chef för nationella ledningscentralen för flygvapnet") kanske något hastigt formulerade svar på frågan hur man kunnat missa att det flygbränsle som tillhandahölls på Sigonellabasen inte var användbart för de svenska Gripenplanen:
SvaraRadera"- Det var så kort tid från regeringens beslut till det att vi skulle iväg, så vi hann inte kolla det."
Tänka sig, att regeringen inte kunde förutse och ta vederbörlig hänsyn till det. Beklämmande...
Eller, som ubåtsofficerarna - på den tiden vi hade en örlogsflotta - så målande beskrev ytattackens sätt att verka; FORT, FORT, FORT, FEL, FEL, FEL, FAN, FAN, FAN...
Obertan: Ditt resonemang förutsätter att det skulle en nerläggning av Kobran till förmån för en helt ny anläggning i Mälardalen skulle vara en billigare lösning.
SvaraRaderaVerkligheten kan mycket väl vara den omvända.
Re: Kaptenen
SvaraRaderaJag skulle verkligen vilja komma tillbaka (om det finns plats och jag är välkommen!?)men det finns dock ett par orosmoment. WW kanske har en sådan tråd som avhandlar hur civil kompetens bör värderas inom FM (avser att försöka att inte blanda ämnena inom bloggstrukturen mer än nödvändigt). Jag känner mig inte helt säker på denna fråga. Men utan tvivel kommer det att behövas en dialog mellan båda parter för ömsesidig vinning.
mvh
Johan
Perth
Mkt bra inlägg som jag hoppas även rättar till lite av den ej konstruktiva debatt som sker runt utrustning.
SvaraRaderaMarkstrids officer
@Wiseman
SvaraRaderaJag var inte tydlig i mitt resonemang.
Jag tror att bevarande av Hästveda är den billigaste och bästa lösningen ur väldigt många perspektiv.
Vad jag menar är jag inte tror att man lagt planerna på en GLC i Enköping på is bara för detta. Våra Generaler kommer nog på något sätt att hålla liv i projektet i Sveriges närmaste stad.
Det blir nog en både och-lösning även i detta fallet...
Obertan: Så kan det tyvärr mycket väl vara.
SvaraRaderaMed tanke på de betydande investeringar som konsultbranschen och dess kompisnätverk redan gjort i Enköping kommer självfallet nya dyra satsningar att göras inom ledningsområdet. Namn, funktion och ändamål är mindre viktigt än tryggad försörjning för de som arbetar i bolagen eller räknar med kickbacks från dessa.
SvaraRaderaBachos gamla fläktfabrik i Enköping går sedan många år för högtryck och producerar extremt dyr varmluft. /Vett&Sans
@Anonym kl1330; Var det inte i Enköping ATAC-ATC var förlagda? Där även armén fixade ihop en egen mekaniserad division(!)Helt utan att Regering och riksdag bestämt nåt hade armén gått ifrån brigadbegreppet och själva knåpat ihop en division....
SvaraRaderaSäger en del om att arméledningen ska hållas under ordentlig kontroll av offentlig insyn-annars händer konstiga-och ofta korkade-saker som dessutom tenderar att bli otroligt dyra.
Kanske är det under den här perioden, ungefär 1998, som grunderna till gigantiska, gärna 4-dimensionella, ledningscentraler förds i Enköping-i ångorna av den fisvarma luft som läcker från Bachofabriken...
Då var det gott om generaler, eller blivande (armé)generaler i Enköping. De flesta av dem återfinns i FM ledning idag...
de fyras gäng kanske finns än idag....