2 miljoner

Igår passerade Wiseman's Wisdoms 2 miljoner besök enligt Statcounter, cirka 4 år efter bloggens start. WW började med syftet att uttrycka åsikter i anslutning till politik, framförallt försvarspolitik eftersom man som privatperson mycket sällan får möjlighet att publiceras i de stora dags- och kvällstidningarna. I tidningarna måste man också förhålla sig till deras regler avseende antal ord och liknande och man blir ideligen refuserad när ämnet inte är tillräckligt intressant. Ofta är det som sagt personen/personerna bakom texten som inte är tillräckligt intressanta.

2007, när WW startades, levde vi i en helt annan säkerhetspolitisk verklighet än idag. Vi befann oss mitt uppe i den eviga freden och den ändlösa strategiska time-outen. Hade man som förband inte ett finger med i NBG fanns man inte.

Från några enstaka besökare per dag växte sedan WW till några tusen besökare om dagen. Georgienkriget stjälpte sedan all försvarspolitisk planering över ända. Den vision som alliansregeringen med finansministern i spetsen haft för försvaret i form av kraftigt reducerade anslag blev en stor återvändsgränd. "Försvarsbloggar" var fortfarande inte rumsrena och dåvarande ÖB uttryckte vid en föreläsning på FHS att han inte var förtjust i fenomenet och det var särkilt några han ogillade. Dåvarande informationsdirektören hörde vid något enstaka tillfälle av sig på/till WW och var inte entusiastisk. Erbjudandet om att skriva ett gästinlägg (ledordet för WW har alltid varit att gynna den öppna debatten och möjligheten för alla att uttrycka sina synpunkter, även om redaktionen inte delar uppfattningen) besvarades med det mycket militärsvenska: "Jag ska kraftfullt överväga det". Det har fortfarande inte kommit något svar, men erbjudandet kvarstår.

2009 växte konkurrensen på den försvarspolitiska arenan. Redan på vintern startades bloggen Strilaren som gick hårt åt det nätverksbaserade försvaret i dess förvanskade hydraliknande form "Gemensam Lägescentral". Strilaren lades sedermera ner efter en kort livstid då några av de officerare som utgjorde redaktionen utsattes för sådana påtryckningar att de inte ansåg det längre vara värt att driva bloggen. Folkpartiets främste försvarspolitiker, Allan Widman, drev då redan NBF och GLC/NOC som en hjärtefråga och startade våren 2009 en egen blogg, vilken han döpte till Strilaren II. Widman var redan då kände som en "gråkappa" i Försvarsmakten och många är de chefspersoner som darrat då de fått reda på att Widman varit inplanerad för ett besök. Efter Widmans exempel startade flera andra försvarspolitiker egna bloggar, vilket var ett högst välkommet tillskott i debatten. Ett exempel är försvarsminister Sten Tolgfors även om han tyvärr inte tillåter kommentarer på sin blogg. Sommaren 2009 tillkom så bloggen Chefsingenjören, vilken fortfarande går mycket starkt och det dröjer nog inte länge innan "Björn" också passerar 2 miljoner besökare. Nu har vi även berikats med marin- och arméinriktade bloggar, såväl som bloggar med specifik hemvärns- respektive soldatinriktning.

Något som varit och är centralt på WW har varit att höja statusen för svenska soldater, sjömän och officerare och sommaren 2009 började det skrivas om det gula bandet till stöd för svensk militär personal. Idag finns ett sådant förverkligat både i Fredsbaskrarnas form "Stöd våra utlandssoldater" och Kustjägarveteranernas "Stöd våra soldater" modellerat efter bandet ute till höger. Det är otroligt givande att stöta på folk i t ex tunnelbanan som bär dessa symboler. Fortfarande kvarstår dock en skälig och skattefri ersättning till personal på skarpa insatser. För övrigt bör det inom en snar framtid komma ett särskilt inlägg om just ersättningen till personal i utlandstjänst.

Under såväl 2009 som 2010 och 2011 växte antalet försvarsbloggar markant. Fortfarande 2009 och 2010 var det en högst skeptisk attityd från Försvarsmakten till fenomenet sociala medier, men attityden "veknade" med tiden. Att Försvarsmakten nu i somras och under hösten startat egna bloggar och en egen  portal för sociala medier är något som många säkerligen inte kunnat drömma om 2007. Ej heller att pendeln idag har svängt från "Långtbortistandoktrinen" till eftertankens kranka blekhet i form av ett kallsvettigt uppvaknande från den "strategiska time-outen".  Det är därför otroligt glädjande att idag höra överbefälhavaren deklarera att den strategiska time-outen är över och att det nu handlar om att skapa en slagkraftig försvarsmaktsorganisation 2014 och inte en "insatsorganisation". Det är likaledes uppmuntrande att läsa de senaste inläggen på Armébloggen, där man diskuterar vägen framåt (tillbaka?) till ett trovärdigt nationellt försvar. Det är en oerhörd skillnad gentemot deklarationen härom året att man hade att "hantera bloggar.


Frågan är vilken påverkan "försvarsbloggarna" haft på försvarsdebatten och den försvarspolitiska utvecklingen. Ett särskilt exempel är vilket inflytande Peter Neppelbergs inlägg har haft avseende då gällande NBF-versions tveksamma framtid (Programmet Medierna i P1 idag verkar för övrigt handla om svårigheterna att få ut NBF-dokument pga frikostigt användande av hemligstämplar). Någonstans 2009-2010 skrev två studenter vid Stockholms universitet en uppsats om försvarsbloggar där man utöver bloggare intervjuade generalspersoner. En av dessa uttryckte då om "fenomenet" försvarsbloggar något i stil med att "nu får vi skriva om regeringsformen eftersom riket styrs av bloggar".

Sociala medier ger möjlighet att påverka. Den amerikanske frilansjournalisten och f d SF-operatören Michael Yon har två gånger blivit "disembedded" av amerikanska försvarsmakten när man ogillat det budskap som han framför, framförallt via sin blogg. Den senaste gången har sin grund i ifrågasättandet av rådande sjukvårdskedja i Afghanistan där arméförband är hänvisade till US Armys obeväpnade ambulanshelikoptrar istället för att nyttja US Air Forces CSAR-helikoptrar som kan operera under svårare förhållanden. Det fria ordet skrämmer, såväl i Sverige som i USA och framförallt i många andra länder med mindre utvecklade demokratiska system.

Även om sanningen inte alltid är trevlig är det fortfarande debatt och diskussion som för såväl Försvarsmaktens verksamhet som annan verksamhet framåt. En kollega sade en gång för länge sedan att det vi gör med våra värnpliktiga måste tåla en granskning från deras mammor. Detsamma gäller för all verksamhet som bedrivs inom Försvarsmakten såväl som annan offentlig verksamhet. All verksamhet måste tåla en granskning från våra uppdragsgivare. Såväl från politisk nivå som ytterst även den politiska nivåns uppdragsgivare – allmänheten.


Den stora frågan är nu – vad händer under kommande 2 miljoner besökare, eller mer specifikt, fram till 2014?

Tweet