 |
| Bondetåget 1914 |
Med anledning av 100-årsminnet av Bondetåget och den allvarliga situationen för det svenska försvaret uppmanar därför den sjätte mannen till ett nytt bondetåg, denna gång i digital form. Läs själv hos sjätte mannen och avgör om det är något ni vill ta ställning för. ÖB har gång efter annan påpekat att det svenska försvaret inte kommer att få ekonomin att räcka till från och med 2015, men redan i år är detta ytterst tydligt. Tillförs inte mer pengar till försvarsbudgeten snarast kommer Försvarsmakten att krympa ytterligare till följd av förbandsnedläggningar och så därmed även försvarsförmågan.
Jag hoppas att alla och jag menar alla i försvarsmakten inkl hemvärn skriver under detta digitala bondetåg.
SvaraRaderaJag hoppas även att allmänheten gör detsamma.
En lämplig start är att uppmärksamma massmedia på länken och innehållet.
Kanske också ett massutskick till samtliga 349 riksdagsledamöter
och samtliga statsråd i regeringen skulle vara funktionellt med regelbundenhet fram till försvarsbeslut 2015.
Jag skulle också gärna se ett försvarsmaktståg med liknande budskap.
Kn Jan-olov Holm Hemvärnsbefäl
Jsg arbetade 38 når inom FM innan jag fick möjlighet att lämna detta dårhus.Således har jag sett en hel del.Min solklara uppfattning är: Inte en krona mer till försvaret.Absolut inte.Först måste man använda anslagen på rätt sätt
SvaraRaderaKungen fick rätt 1914. När världskriget kom, så vsr Sveriges försvarsmakt redo, och gav statsledningen frihet att välja.
SvaraRaderaMvh Göran Mellblom
Jag har en väldigt bred bakgrund inom FM. Det blev 38 år i ryggsäcken för min del innan jag fick möjlighet att gå.De sista åren på ett förband från Stockholm nedlyttat vid det förra seklets början och nu fredsgrupperat mellan Vänern och Vättern
SvaraRaderaEn del "skriker" om högre försvarsanslag.
Detta är befängt.Till att börja med så måste FM börja hantera tilldelade anslag på ett mycket bättre sätt.
Jag har på de nivåer jag tjänstgjort sett exempel på gigantiskt slöseri.I byråkratiserade och av inkompetenta chefer ledda organisationer.
Verksamheten i FM idag går vad jag har förstått ut på att bekämpa varndra inom organisationen:
Allt för att framställa sig själv i en bättre dager vid RALS förhandlingarna...annars blir det 200 kronors klubben....
Lysande initiativ från en genuin gammel-moderat! Att skriva på detta upprop är en självklarhet.
SvaraRaderaNästa år är det dags för 100-årsminnet av sjösättningen av det första Sverige-skeppet, finansierat genom pansarbåtsinsamlingen som visserligen genomförts hade redan 1912 - men det kanske är dags för en ny sådan också ...
SvaraRadera@ Preppen
SvaraRaderaJag tvivlar inte på att du har rätt men vad beror det på? Vad är det som gör att mest pang för pengarna inte är det som premieras?
Vem tror du kan göra vad för att få till en förändring?
Empiriska studier har lett mig till en teori som lyder:
SvaraRaderaMest pang för pengarna är ett särintresse för Sveriges medborgare.Statsledningens skäl till att dela ut ett försvarsanslag är att det är ett bra sätt att upprätthålla en grupp högteknologiska industrier i Sverige samt att stödja sådana handelsförbindelser, främst med USA, som gynnar sagda högteknologiska industri.
Kanske är jag paranoid men teorin förklarar det mesta som händer inom området Försvar. :)
Då parlamentarikerna/statsledningen tvekar i försvarsfrågan i vårt land så har rörelser av fri vilja uppstått, alltid bland den engagerade delen av svenska folket, som uppfattat de svenska stridskrafterna som otillräckliga eller oförmögna.
SvaraRaderaBland de icke engagerade var FM en ickefråga, ungefär som nu.
Mvh Göran Mellblom
Bo H
SvaraRaderaDet ligger nog mycket i det du skriver
Men anledningen till varför de svenska folket inte är engagerade i försvarsfrågan kan vara av avgörande betydelse
Om en majoritet av det svenska folket inte bryr sig om ifall vi har ett försvar eller inte kommer nog att innebära att politikerna kan fortsätta att betrakta försvaret som ett särintresse utan större risk
Men om en majoritet av svensk folket inte engagerar sig i försvarsfrågan eftersom de utgår ifrån att politikerna och militären löser sin grundläggande uppgift - att vi ska ha ett fungerande försvar
Då kan det ju bli lite jobbigt för de politiker som varit med och sett till att vi inte har ett fungerande försvar när detta blir helt uppenbart för allmänheten...
Men är det väl så att det är 50-50, dvs halva den svenska befolkningen bryr sig inte och den andra halvan utgår ifrån att vi har ett fungerande försvar...
@Gustav, frågan om engagemang/intresse i försvarsfrågan kom verkligen i belysning i Sälen.
RaderaBondetåget pekade på en diskrepans i detta, vilken blev farlig för parlamentarikerna alldensund den engagerade delen av allmänheten uppfattade att ett storkrig stod för dörren där vi skulle stå emot ryssarna.
Nu efter 1914-1989 med världskrigen och Sovjetväldet bakom oss, är det inte konstigt att allmänheten dels har vant sig vid att FM och säkerhetspolitiken är vuxna sin uppgift, dels att inget storkrig med oss emot ryssarna står för dörren.
När våra mest respektekterade statsmän Reinfeldt, Borg och Lövén dels beställer en ny generation svensktbyggda stridsflygplan för enorma belopp dels talar återhållsamt i försvarsfrågan dels skapar en yrkesarmé som befriat allmänheten ifrån värnplikten, så vore det anmärkningsvärt om en ny Bondetågsrörelse skulle uppstå.
Vi gamla yrkesmilitärer vill emellertid alltid ha mera kulor mera krut mera kanoner för bövelen!
Mvh Göran Mellblom
En viktig del av det Svenska försvaret är att hålla liv i vår högteknologiska försvarsindustri. När kriget närmar sig är det mycket lättare att utbilda soldater än att bygga upp en ny industri. Det kan verka som slöseri att exempelvis ha Gripenplan som knappt flyger, men det är mindre slösaktigt än att ha hundratusentals soldater som tränar för ett krig de aldrig kommer möta.
SvaraRadera@Martin Lind, ...eller ett krig de aldrig kommer överleva.
SvaraRaderaÅ andra sidan är krigsmaterielindustrin i Sverige idag till stor del utlandsägd, vilket ändrar perspektivet en smula.
Ibland känns det som om utländska aktieägares intressen i denna borde granskas.
Mvh Göran Mellblom
@Preppen
SvaraRaderaJag säger inte emot dina erfarenheter, men min erfarenhet är att "lång liggande" chefer på förbandsnivå är förvisso målinriktade, deras jobb, men inte orättvisa i sitt ledarskap.
Jag upplever inte att RALS är ett medel för någon medarbetare att agera okamratligt eller
illojalt.
@ Gustav -
SvaraRaderaMitt intryck är att cirka hälften av befolkningen bryr sig om försvaret, en del av resterande anser att militärt försvar är en felinvestering och resten av folket orkar inte eller är inkapabla till att ta ställning.
Vill vi påverka de som är påverkbara så är vårt problem att massmedia i alla dess former är knutna (även "oberoende" och "public service") till politiska ideologier.
@ Bo H
SvaraRaderaJo - och så länge det är som det är så kan (bör?) Reinfeldt betrakta försvaret som ett särintresse (eftersom så många andra verkar göra det)?
Att det är statens grundläggande skyldighet att skapa säkerhet för sina medborgare kanske inte gäller när (många av) medborgarna inte bryr sig?
En intressant aspekt på detta är ju så länge medborgarna inte bryr sig så kan man ju lägga pengarna på annat (som vinner fler röster) - så det ligger ju i de styrandes intresse att medborgarna inte bryr sig (om man vill sitta kvar vid makten)
@Gustav, ett annat fenomen som man i debatten tvingas förhålla sig till är ju den parlamentariska demokratin, där ju det svenska folket låter sig representeras i Riksdagen av personer de valt i allmänna och fria, hemliga val.
SvaraRaderaNär dessa representanter agerar ungefär som vi svenskar önskar då låter vi dem hållas och behålla sina riksdagsplatser åtminstone till nästa val, om inte så låter vi dem gå.
Sedan manövrerar dessa personer kring frågor, opinioner och saker så att styret av landet på kortare och längre sikt går väl. Och för oss har det gått tämligen väl, ganska länge. "Alltsedan Bernadottarna kom har det gått oss väl" säger historikerna.
Men nu förändras bilden av risker och hot som allmänheten uppfattar. Tidigare var det sovjetiska mekaniserade angrepp och flyganfall, mot att numera röra sig främst och påtagligare om självmordsbombare uppfyllda av något slags - oss främmande - logik.
Jag tror att allmänheten ser upprätthållande av allmän ordning och säkerhet härhemma på gatan och polisiära problem som mera akuta än annat av statens kärnuppgifter och jag tror allmänheten skulle välkomna militära aktiviteter på detta område, vilka är möjliga numera efter lagändringar och anställningen av frivilliga yrkessoldater.
Vad är skillnaden emellan en soldat på Livbataljonen och en polis i Stockholm? Kan de samverka idag eller imorgon? Bör de samverka? Klarar vi officerare samverka för i värsta fall skarpa och våldsamma polisiära insatser härhemma?
Hur ser du på det?
MVH Göran Mellblom
Som jag ser på det Mellbom, så är du nu ute och åker på tunn is, om du nu föreslår att man ska sätta in militär när inte polisens resurser räcker till
SvaraRaderaJag tror att det finns mycket tanke - och erfarenhet - bakom separationen av militärens och polisens ansvar och uppgiftet
Det som är viktigt rörande bondetåget 2014 är att det är i en ny modern tappning och inte identiskt med vad som skedde för 100 år sedan, men en del liknelser finns.
SvaraRaderaBondetåget går inte heller ut på att undergräva vare sig kungen eller vår statsminister. Det går ut på att vi från där vi står "nu" så gör vi bättring för att rusta vårt samhälle så vi klarar av allvarliga kriser och krig.
Det finns inga garantier, det måste vara utgångsläget i försvarsförmågan och samhällets beredskap. I klartext innebär det att det vi har det har vi när(om) det skiter sig. Är man stark så brukar man slippa problem!
En annan sak som jag tycker är den viktigaste är att stoppa den farliga mentaliteten som spridits i vårt samhälle att man skall vara tyst och avsäga sig sin egen kunskap och uppfattning över hur saker och ting bör skötas.
Ansvar för varandras väl och ve måste vara högsta prioritet, före revirpinkeri som tyvärr finns både inom försvaret, polisen och andra myndigheter. Vi får ett mer välmående samhälle om vi tar ansvar, pratar om vad som är bra och inte allt från fältnivå till mellanchefer.
Samma sak från mellanchefer till Högre ledning. sista ledet är FMled till Riksdag och Regering. Vi förlorar idag för mycket av verklighetsuppfattning om för många inte vågar tala ut, det innebär inte att man slår sin chef på käften, utan man är hövlig och informerar sin synpunkt rörande sitt område man behärskar.
Bara alla lovar sig själva och andra att sluta skönmåla, så har vi en bra start.
Tack för ännu en bra artikel Wiseman,
Mvh
Peter Lindström
@Gustav, du slog huvudet på spiken. När statsledningen måste välja att satsa på Polismakten eller Försvarsmakten, så kan satsningar av den storleken man bland debattörerna på denna fina blogg helst önskar sig leda till att Försvarsmakten måste dela med sig av sin materiel t.ex. helikoptrar eller skottsäkra fordon eller båtar; av sina metoder t.ex. bombdesarmering eller bekämpning av kemiska stridsmedel; och personal för det ena eller det andra och i extrema fall för våldsinsats.
SvaraRaderaMan frågar sig om den hävdvunna uppdelningen av våldsapparaten i militär och polis kan upprätthållas i längden? Statsledningen har med ny lagstiftning öppnat för samverkan.
Men när FM agerar inrikes så brukar det ske med kraft t.ex. vid den stora Tyrestabranden eller vid översvämningarna längs Vänern.
Lagstiftningen öppnar för mera än detta. Hur långt är FM beredd att gå?
I Frankrike, Spanien, Portugal och Italien m.fl länder är såväl Brandväsendet som Riks/Statspolisen en militär angelägenhet, emedan den i Sverige är något annat, så där lyckas man dra nytta av de militära strukturerna och traditionerna.
MVH Göran Mellblom
Wise,
SvaraRaderaBondetåget handlade inte om försvaret, utan om en revanschlysten monarki som ville ha makten åter. Visst, Karl Staaf fick avgå, men demokratin triumferade sedan definitivt.
Allan. Det handlar om försvaret nu. Du är osympatisk som insinuerar att vårt engagemang för svensk säkerhet skulle ha en odemokratisk agenda.
SvaraRaderaTypiskt att en folkpartikel (citerar Thomas Gür) ska kalla Gustav V samt de som demonstrerade för ett starkare försvar för odemokratiska. Folkpartiet förstörde det svenska försvaret både inför 1:a och 2:a världskriget och nu har de gjort det igen. Allan - Du med övriga FP kommer inte att klara Riksdagsspärren 2018 utan får då sälla dig till de ur Riksdagen utsparkade KD och C - alla på historiens sophög.
SvaraRaderaMen tittar man vart pengarna går, 5 000 000 i timmen dygnet runt året runt slås man faktiskt av att det är rätt mycket kontor och förskräckligt lite verkstad. Vi borde få mer pang för pengarna, titta på Finland.
SvaraRaderaJB
Jag insinuerar ingenting. Konstarerar bara att borggårdstalet och dess efterbörd var den exekutiva monarkins sista suck.
SvaraRaderaDelar helt oron för vårt försvar, men ser hellre att den uttrycks genom en folkmajoritet. Det är själva lackmustestet.
Jag tycker nog att det är lite småaktigt av dig, Widman. Kungen och folket kring honom hade ju rätt i sakfrågan - det behövdes ett starkare försvar. Det gjorde det då, och det gör det nu med.
SvaraRadera@Allan och Jocke, vi kan minnas att den tiden var rösträtten ännu inte allmän, dagens modell av parlamentariska demokrati okänd och den ryska revolutionen hade ännu inte skett.
SvaraRaderaSåvitt jag ser det satte Kungen sig inte över gällande Regeringsform, utan hävdade sin tolkning av denna.
De ganska grova anspelningar om grundlagvidriga konspirationer från kungens och speciellt drottningens sida som inte sällan hörs, känns därför trista, och kommer inte sällan genom bakvänd historieskrivning.
Aktiviteterna inom den kungliga kretsen är tämligen väl kända. Vilka utrikes- respektive säkerhetspolitiska överväganden som låg bakom kungens försvarspolitiska aktiviteter (som ledde till statsminister Staafs avgång) lämnas emellertid därhän.
Förhandlade Tyskland med oss om insatser mot Ryssland?
Förhandlade någon annan med oss samtidigt? Frankrike? England? Ryssland?
Vi tror att finska kretsar gjorde det med anledning av jägarrörelsen som ville få bort Finland från Ryssland.
"Det befästa fattighuset" benämndes vårt land av vissa politiska kretsar. Men det är kanske bättre att ha ett fattigt, men eget land, än inget land alls, vilket var en realitet 1914.
Den kraftiga förstärkningen av FM (ungefär med 100%) som genomfördes de sista 10 åren innan 1914 gav i själva verket statsledningen handlingsfrihet: gå med mot Ryssland eller inte.
Utan denna förstärkning hade vad som helst kunnat hända dvs om Sverige av svaghet tvingats med.
Kungen höll emot inblandning i de kontinentala krigen, kanske av familjetradition från Bernadotte.
Hade en parlamentarisk regering av dagens modell under stormakternas tryck klarat situationen 1914, eller hade man som idag under stormakternas tryck vid Afghanistaninsatsen hamnat i Finland?
Nu blev det emellertid som det blev, och intet kan göras ogjort. Men det är intressant att fundera över dåtidens modeller för statskonst och spåra paralleller idag.
MVH Göran Mellblom
Allan
SvaraRaderaEn digital massdemonstration För ett återtaget försvar är precis lika rimligt som att gå ut till torgs med samma budskap.
Det är långt mellan valen 4 år och medborgarna behöver alternativa påtryckningsmetoder
för att justera 349 ledamöters åsikter och verklighetsuppfattningar.
Det är uppenbart att riksdagen är oinformerad/oförstående om närområdesutvecklingen och vårt eget stridsvärde. Jag hoppas att ni alla informerar era riksdagsgrupper och får feedback på deras förståelse.
Vänner,
SvaraRaderaDet är lätt att bli missförstådd. Jag är den siste att mana till tystnad i försvarsdebatten. Allt opinionstryck kommer att behövas.
Min poäng är dock att detta knappast bör ske med referens till borggårdstalet och den efterföljande borggårdskrisen.
I historieskrivningen minns man dessa episoder inte i första hand genom sitt försvarspolitiska innehåll, utan som en kamp mellan kungamakt å ena sidan och demokrati och parlamentarism å den andra. Därför är det långt ifrån säkert att det i slutändan skulle gynna den goda saken.
Hej Allan, läste ditt inlägg den 10 februari där du skrev:
SvaraRadera"Delar helt oron för vårt försvar, men ser hellre att den uttrycks genom en folkmajoritet."
Jag håller med, men tyvärr så verkar ju inte våra representanter i riksdagen göra sitt jobb. I SIFO undersökningen SVT publicerade den 21/1-2013 så ville 42% förstärka försvaret, andelen som inte vill öka försvaret, utan ha det som det var 26%. De som ville minska det var 12%. Nu är det i och för sig över ett år sedan undersökningen gjordes, men upprepade ryska flygövningar riktade mot Sverige har nog inte minskat andelen positiva så mycket(Som t ex en i slutet av oktober). Självklart skall majoriteten tala, då vi faktiskt lever i en demokrati. Men det blir problematiskt när inget av de större partierna tar sitt ansvar i frågan. Jag hoppas denna upplaga av bondetåget blir lika framgångsrikt som det förra, och vem vet, om inte våra folkvalda tar sitt ansvar så kanske man får börja driva för en framtida folkomröstning i stället. (Ingen fara, den kommer vara rådgivande så den kan ignoreras som alla folkomröstningar)
Mvh
Martin.J
@Unknown, försvarsberedningen är Riksdagens sätt att arbeta inför ett försvarsbeslut, som fattas av Riksdagens ledamöter, Våra fritt valda företrädare.
RaderaSå de tar visst sitt ansvar och de gör det grundligt. Investeringar i hundramiljardersklassen som sträcker sig över mycket lång tid, inriktning på försvaret av Sverige, militära förhållanden i viktiga länder osv.
Hur skulle enskilda medborgare kunna ta in allt detta och lägga sin röst på ett seriöst sätt?
I argumentationen framstår Riksdagen som omedvetna och Regeringen som landsförrädare.
Borde inte Regeringens bevekelsegrunder för sin hållning i försvarsfrågan analyseras, snarare än att avfärdas?
Regeringen säger att de vill ha "ett användbart försvar". Försvarsmaktsledningen agerar därefter och vi andra gör som de säger.
Är det någon som trodde det skulle bli enkelt? Debatten tycks förutsätta att varje förändring som inte är enkel att genomföra är fel och skall avbrytas.
Att ställa upp konkreta mål och hålla fast vid dem är en gammal militär sanning.
Är det inte detta Regeringen och Riksdagen gör?
Mvh Göran Mellblom
Allan Widman är ju i högsta grad medskyldig till sakernas tillstånd...
SvaraRaderaAtt lydigt sitta i sin riksdagsbänk och trycka på den knapp som "chefen" har bestämt är detsamma som att samtycka och ta ansvar för det beslut som fattas!
Sen ska vi ju inte tala om ansvaret att sitta med i genomförandegruppens arbete....
Det finns bara en borgerlig försvarspolitiker som har hedern i behåll - Mikael Odenberg - och han avgick som bekant för att han inte kände att han kände att han inte kunde ta ansvar för de beslut som fattades.
Det är alltid farligt att jämföra med historiska händelser, eftersom varje situation är unik. Dock behövs det en kraftig opinionsyttring för att utvecklingen skall vända till det bättre i Försvarsmakten och därmed Sveriges försvarsförmåga.
SvaraRaderaOavsett hur ansvaret exakt är fördelat mellan högsta ledningen i Försvarsmakten, regeringen och riksdagen, så är det uppenbart att den samlade konsekvensen av dessa aktörers agerande är en Försvarsmakt i kris. Den omtalade IO 14 kommer inte att uppnås förrän tidigast 2023. Även då kommer denna organisation att vara för liten för att kunna försvara Sverige, eftersom den är till för att lösa internationella insatser. Det är dags att alla inblandade erkänner att man måste tänka om, nu när man har insett att försvaret av Sverige fortfarande är en uppgift värd att prioritera.
Detta omtänkande måste innefatta att man vågar erkänna de brister som finns och inte skönmåla så vansinnigt som främst försvarsministern gör. Sedan kan man hitta lämpliga åtgärder för att häva dessa brister.
@Bekymrad, historiska situationer är väl egentligen allt vi har, när vi vill försöka se mönster och få hjälp att dra slutsatser.
SvaraRaderaMen, vill en svensk statsledning verkligen driva igenom en kursändring-rationalisering-ominriktning, så kan det bara göras snabbt och därför brutalt, hårt och därför med stor risk för svinn av både det ena och det andra - på kort sikt - för att uppnå vinst på längre sikt.
Tillfället är väl valt, men ominriktningen är icke desto mindre obehaglig för oss yrkesmilitärer personligen - på kort sikt - men gynnsam för yrkesmilitärer på längre sikt.
Modet hos våra äldre statsmänn prövas i försvarsfrågan nästan varje dag, och de måste alla hålla ihop för att nå målet.
Väljarna är misstrogna, vi yrkesmilitärer sura och försvarsindustrin desperat, men vårt lands konkurrenter och våra fiender är skakade. Tusan vad fort det gick för svenskarna!??
Efter valet fick gärna någon stiga fram och åtminstone muntra upp oss.
MVH Göran Mellblom