De svenska soldaternas uppgift i Afghanistan är att skydda mänskliga rättigheter och ge civilbefolkningen skydd så de kan jobba, gå i skola och rösta i demokratiska val. Systematiskt utsätts soldaterna för väpnade angrepp och en kamp på liv och död har blivit soldaternas vardag. Vissa soldater har sårats, andra har stupat. Ändå fortsätter unga kvinnor och män att frivilligt åka till Afghanistan för att ge det afghanska folket sitt yttersta.
Det är beundransvärt av våra soldater att göra detta. Jag har själv tjänstgjort i Afghanistan och sett det professionella arbete som våra soldater gör. De gör det för att de vill hjälpa till, de gör det för att våra folkvalda politiker har bestämt att det är just dit de ska åka.
När politiker bestämmer sig för att skicka soldater till andra sidan jorden för att riskera och vissa fall förlora sina liv så är det viktigt att politikerna också står upp och stödjer insatsen fullt ut. Soldaterna som kommer hem ska respekteras och politikerna ska vara tacksamma för det jobb som soldaterna gör för Sverige och det afghanska folket.
Miljöpartisten Peter Rådberg som sitter i försvarsutskottet verkar ha en annan uppfattning. När svenska soldater kommer hem, lemlästade och med men för livet väljer han istället att kritisera insatserna och leta fel som soldaterna kan ha begått. Soldaterna som har riskerat sina liv för hans beslut borde nu granskas och frågas ut. Varför? De har dödat motståndsmän i strid.
Det kan verka overkligt för en miljöpartist i försvarsutskottet men sanningen är den att i väpnade konflikter så händer det att soldater stupar. Man uppträder i fientliga miljöer där man inte kan lita på någon. Det är ett påfrestande arbete som även kan knäcka den bäste.
Peter Rådberg som glatt påhejas av vänsterpartisten Torbjörn Björnlund, vill nu ha en förklaring till varför svenska enheter har dödat ett antal milismän under en av många strider i Afghanistan. ÖB har blivit kallad till försvarsutskottet för att förklara vad som egentligen har hänt. Detta möte är förvisso bestämt sedan tidigare. Kunskapen och förståelsen för vad ett försvar gör i väpnade konflikter och vad dess soldater tvingas göra är onekligen frånvarande för vissa riksdagsmän.
Det är nästan tragikomiskt att representanter från miljöpartiet och vänsterpartiet inte vet att svenska enheter utsätts för påskjutningar och därigenom får genomlida väpnade strider. Deras okunskap är än mer oroväckande med tanke på att Försvarsmakten löpande delger information till försvarsutskottet angående insatserna. Händelserna som soldaterna har utsatts för kan man även läsa om i böcker och tidningar. Hur kan då denna information undgå ledamöter i försvarsutskottet?
Det är på hög tid att våra folkvalda politiker börjar uppskatta det arbete våra svenska soldater gör. Vare sig det ligger i en politikers intresse eller ideologiska övertygelse så är det ändå på sin plats att de ger den respekt våra unga svenska kvinnor och män förtjänar.
Ingebrikt Sjövik
Riksdagskandidat för Moderaterna
Om / About Wiseman's Wisdoms
▼
tisdag 4 februari 2014
52 kommentarer:
FRÅN OCH MED 2015-02-28 INFÖRS EN HÅRDARE KOMMENTARSGRANSKNING.
Inga kommentarer som ligger för långt från ämnet kommer att godkännas. Ser man som sitt livs uppgift att sprida konspirationsteorier om förintelsen, 9/11 eller återge hela innehållet från Russia Today och vaken.se, så gör man bättre i att starta en egen blogg.
Helt anonyma kommentarer är avstängda. Det går dock utmärkt att kommentera anonymt, men det kräver att man först registerar ett konto hos exempelvis Google, Wordpress eller OpenID. Hos Verisigns OpenID-tjänst krävs det t ex endast att man har ett mailkonto för att man ska kunna skaffa sig ett OpenID.
Håll en god ton i kommentarerna
Det går inte att se de mailadresser fylls i så vill man ha ett privat svar måste man bifoga bifoga mailadress i själva kommentaren och be om att kommentaren inte läggs ut.
Blogger genererar ibland felkoder då kommentarer sänds in. Kommentarerna kommer ändå fram, men vill man vara på den säkra sidan kan man försöka igen. Ctrl-c kan vara klokt innan man trycker på publicera-knappen.
Ja, det är helt riktigt som du säger och Mp och V borde skämmas. Nästan så man kan tro att de tycker att försvaret är ett särintresse.
SvaraRaderaTänk om man kunde göra med politiker som i näringslivet: lön efter prestation?
SvaraRaderaKanske vore det bra om statsministern för en gång skull uppmärksammade Sveriges nationella engagemang och våra soldater i ett tal/uttalande. Att han som landsfader förklarade för den stora massan vad vi gör, varför och vad det innebär samt att regeringen utan tvekan står bakom den politik som syftar till att bevara svenska intressen och svensk säkerhet. Att regeringen står bakom Försvarsmakten och dess soldater i deras svåra arbete. Att regeringen har fullt förtroende för Försvarsmakten och våra svenska soldaters förmåga att lösa riksdagens uppdrag på ett sätt som hedrar Sverige. Att regeringen uppmanar parlamentet att enat ta ansvar för parlamentets demokratiskt fattade beslut, särskilt med hänsyn till de människor som förväntas utföra parlamentets vilja.
SvaraRaderaAnnars brukar statsministern mest fnysa irriterat när försvarsfrågor kommer på tal. Du kan väl snacka med din chef?
Förslag på tal finns här:
http://skyttedoktoranden.blogspot.se/2014/01/det-nyfikna-forsvarsutskottet.html - kommentar 2-5. Skriv om lite och ta bort moderatkritiken så blir det riktigt slagkraftigt som landsfaderns folkbildning och uppsträckning av parlamentet. Särskild intressant om landsfadern kunde uppfattas tala för landet, hela nationen och dess intressen, inte bara det egna partiet och dess intressen.
Det var länge sedan vi hade en landsfader eller stora statsmän i vår sold. Bildt tangerar möjligen kategorin.
Om en grupp blir påskjuten så försvarar man sig förstås inte f-n ställer man sig upp och säger: "Men grabbar, inte ska ni skjuta på oss, kom hit så tar vi en fika tillsammans"
SvaraRaderaOch skjuter man på varandra så leder det ofta till att några blir skadade och dör.
Om man inte fattar detta så undrar man ju vilka andra saker man inte fattar....
Vänstern hävdar att de är solidariska och feministiska.
SvaraRaderaMen med vem eller vilka?
Med tanke på hur just kvinnors situation i Affe har förbättrats sedan USA körde bort talibanerna - borde inte (V) _hylla_ just USA och ISAF?
Jag är förvirrad..
GMY
En tremånaders, obligatorisk, tjänstgöring som skyttesoldat i ett missionsområde för försvarsutskott och försvarsminister rekommenderas. Företrädelsevis en gång per mandatperiod.
SvaraRadera@Ingebrikt Sjövik
SvaraRaderaÄr du med i samma parti som riksdagsledamoten som alltid vet bäst, till och med bättre än riksrevisionen...?
Johan Forsell är den nymoderata försvarspolitiken gestaltad, och när man läser hans kommentar till riksrevisionens rapport så inser man att med nymoderaterna vid rodret är det kört!
Dessutom verkar karlen inte ha någon skam i kroppen, eller så är jag lite känslig....
Eftersom även du Ingenrikt är moderat skulle jag gärna vilja veta :
Om du instämmer med herr riksdagsledamot vet bäst Forsells synpunkter på alla fel riksrevisionen gjort i som rapport?
Om du instämmer med herr riksdagsledamot Forsells verklighetsbeskrivning av läget i försvarsmakten?
Om du skulle ha em divergerande uppfattning mot den som herr riksdagsledamot bet bäst Forsell framför får du gärna utveckla denna!
Som sagt - med sådana vänner behövs inga fiender...
För några månader sedan skrev Birger Schlaug om hur "Svenska militära försvaret tog kål på 600 svenskar". Sällsynt smaklöst, som WW skrev i en blogg och som jag instämmer helhjärtat i.
SvaraRaderaNu är det miljöpartisten Peter Rådberg som ytterligare berikar oss i MP tankevärld. Soldaterna som har riskerat sina liv för hans beslut borde nu enligt PR granskas och frågas ut.
Det finns säkert miljöpartister som har vett och sans i samma mån som medlemmar i andra partier. I andra partier försöker man dock rensa bort anstötliga extremister. Schlaug är i och för sig inte längre språkrör men han satt länge som sådant och har för evigt etiketten påklistrad. Tas inte Rådberg i örat av partiledningen, som minimum genom relegering från försvarsutskottet, så torde MP seriositet ifrågasättas.
Beträffande kommunistpartiet Vänsterpartiet så har dom sedan länge seriositeten ifrågasatt.
@ Gunnar Fällgren
SvaraRadera"En tremånaders, obligatorisk, tjänstgöring som skyttesoldat i ett missionsområde för försvarsutskott och försvarsminister rekommenderas. Företrädesvis en gång per mandatperiod."
Utmärkt förslag! Bör kompletteras med obligatorisk lögndetektortest vid varje försvarspolitisk föredragning och debatt.
@flygsoldat-113-bom
SvaraRaderaSjälv skulle jag nöja mig med att alla i försvarsutskottet fick försöka beställa fyra par arbetshandskar samt en ask AAA-batterier i PRIO. Därefter skulle uppgiften bestå i att försöka hämta ut ett hjälmdok på närmaste SeC.
Tack för bra kommentarer och frågor.
SvaraRaderaDet är onekligen så att personal, såväl i försvarsutskottet som andra instutitioner som jobbar med/mot Försvarsmakten borde få en högre kunskap om detta område.
Vänsterpartitets kunskap om Försvarsmakten och deras verksamhet är tyvärr mycket begränsad. Allt för oftast sträcker sig även solidariteten som längst ut till förorterna.
Vad gäller Johan Forssells kommentarer på Riksrevisionens rapport så har jag inte studerat dessa i detalj. Jag kan hålla med om att 2000 soldater i insats är att "ta i". Däremot borde man ta Riksrevisionens arbete seriöst och ta åt sig av den kritik som där levereras. Uppenbart är det något som inte står helt rätt till med Försvarsmakten och det måste lösas.
Till skillnad från Johan tror jag på ett visst återtag av värnplikt (dock inte fartygsbesättningar och andra specialistbefattningar). Sverige kommer aldrig kunna ha den kvantite av soldater som behövs för att lösa nationella åtaganden utan värnplikt.
@ Ingebrikt Sjövik
SvaraRaderaJag ser att du är riksdagskandidat. Jag önskar dig lycka till med det. Din kommentar här i kommentarsfältet var det vettigaste jag sett någon nymoderat skriva. Jag tror också att anställda sjömän lämpar sig för fartygsbesättningar. Då slipper vi för stora dippar i förmågan vid byte av samtliga sjömän i ett svep. Det löstes dock förr av att flottans divisioner lades i olika intagningsomgångar och under ubjaktperioden med färdighållningsorder för utryckande besättning.
Återkom gärna med dina synpunkter på försvarsbloggarna. Ett litet ljus i det nymoderata mörkret.
Helt OT - men för att ge lite perspektiv
SvaraRaderaExpressen tycker tydligen att det är en stor nyhet att Polisen bränt 100 miljoner på ett IT-system som inte ger det stöd som verksamheten behöver
100 miljoner är väl vad PRIO kostat skattebetalarna - i månaden - i 8 år...
Off topic
SvaraRaderaPRIO? Nej, men PUST!
Fast det är väl inte IT-systemet som skall anpassas till användaren utan tvärt om...
Detta är vådan av att vi inte har ett folkförankrat försvar och att en stor del av våra folkvalda antingen inte har fått möjlighetens till, eller undanhållit sig från värnplitstjänstgöring. Det man inte vet något om blir obehagligt och kanske till och med lite farligt. Politisk "främlingsfientlighet" mot de svenska soldaterna!
SvaraRaderaDet är en stor skam lyssna på fullständigt okunniga överbetalda politiker (Peter Rådberg MP m.fl) som dessutom vanärar soldater som de själva beslutat om att ha skickat ut i strid en gång i tiden. Var inte riksdagen eniga i det? Överhuvudtaget är riksdagen besatta med överbetalda individer som sökt sig dit enbart för att raljera och tro att de vet bäst. Bara detta att sådana individer får sitta med i en försvarsberedning och i så allvarliga frågor som att besluta om vårt framtida försvar är allvarligt. Detta samtidigt som det rustas militärt i vårt direkta närområdet. Kunskapen om främmande krigsmakternas stridsförmågor brister inte bara bland politiker, journalister och media - hela svenska folket är fullständigt ovetande. På det planet måste åtminstone politikerna bruka ett stort allvar och åtminstone lyssna på de insatta som har deltagit i striderna eller de som åtminstone försöker sätta sig in rustningsbenägenheten (MUST, FOI, bloggarvärlden mm). Måste allting bevisas med bildbevis så finns de för politiker, media och journalister att okulärt betraktas med egna glasögon på det öppna nätet. Källorna är många! Det behövs inga särskilda förkunskaper eller ens MUST och FOI rapporter. Det mesta finns sökbart!
SvaraRaderaWiseman,
SvaraRaderaMitt tidigare inskickade alster var nog lite vasst och kanske onyanserat uttryckt. Jag har rundat till det så vi får väl se.
Det stora skiftet i svensk försvarspolitik och för övrigt också utrikespolitiken, skedde runt 1990, då V fick tillträde till utrikesnämnd och försvarsberedning.
T o m Socialdemokraterna som regerade med stöd av VPK i decennier, släppte aldrig in dem i dessa frågor.
Idag är MP och V helt lika i försvarspolitiska frågor och vi ser den medvetna "friktion" de gärna slänger i maskineriet och hur mycket energi som går åt att stilla deras " okunskap". Förmodligen inte genererat av annat än att tillredsställa sina väljares förväntningar.
Dessa herrar Rådberg och Björnlund är inte okunniga. De är fullt medvetna om vad som hänt och händer i våra insatser. Vad det handlar om är, att minsta möjlighet skall tas tillvara för att "diskreditera" Försvaret och få till "friktion i maskineriet". Det är vad deras väljare förväntar sig. Socialdemokraterna hade rätt i att hålla VPK utanför och skulle nog gjort så med MP om de funnits under denna tid.
Det är mer beklämmande att de andra partierna i Försvarsutskottet inte "agerar". Men förmodligen är det så att det inte är försvarsfrågor som i första hand är det som styr i försvarsutskottet. Det är bara en sidoarena för allmän kohandel av andra politiska frågor, där det viktiga är att byta till sig inflytande och stöd. Vår statsminister har dessutom konfirmerat med att sätta etiketten "ett särintresse bland andra" på Försvaret.
M a o försvarspolitiken är ganska marginaliserad redan i den stund den ramlar in i sitt utskott.
Förutom besluten om avskaffandet av "hot" mot Sverige i mitten på 90-talet (som tydligen gäller framgent), har även denna "politiska fragmentering" i både försvarsberedning och utrikesnämnd accelererat den utveckling vi ser idag. Ett Försvar som inte är ett försvar utan en insatsstyrka, en obefintlig nationell linje i utrikes- och säkerhetspolitiken (nåja, beroende på Bildts twitter- och bloggdagsform). Det kommer som ett brev på posten att finns det ingen doktrin som beskriver Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik, finns det inget att hänga upp en försvarsdoktrin på. Den blir helt frisvängande och ett lätt offer för t ex nedskärningar.
Höjdpunkten måste här ha varit när miljöhotet lyftes upp i ett Försvarsbeslut som ett av de främsta hoten mot Sverige. Kan andra partiers totala ointresse för Försvaret åskådliggöras tydligare? Gissa om det firades i MP och V.
Det är hög tid att i alla fall inom Försvarspolitiken överväga att ge dessa, i förvarsfrågor extrema partier, MP och V ett i enlighet med tidigare, begränsad insyn och inflytande. Herrar Rådberg och Björnlund borde inte ha något emot detta. Då de inte verkar ha bemödat sig med att tidigare ens ta in den information de fått.
Ingebrikt är om jag förstått saken rätt djupt förbittrad över att vänsterpartiet och miljöpartiet ställt ofina frågor om vad som egentligen pågår i Afghanistan.
SvaraRadera"Det är på hög tid att våra folkvalda politiker börjar uppskatta det arbete våra svenska soldater gör."
Det finns en parallell.
Jag tänker på det som skedde i USA under mitten av 60-talet. Under de åren började det ställas frågor i den offentliga debatten om Amerikas begynnande deltagande i Vietnamkriget. Det fler och fler amerikanska militärrådgivare och operatörer ur CIA och specialstyrkorna hade börjat följas av regelrätta förband.
Nu började somliga fråga om det överhuvud taget fanns någon genomtänkt strategi för alltsammans (det fanns inte).
I det läget ingrep Lyndon Johnson och hans administration. Man vädjade till patriotismen. "Stöd pojkarna". Informella kontakter med redaktörer och tidningsägare. Inom kort hade en våt filt lagts över debatten.
Något liknande vad Ingebrink vill se.
Och vad blev följden den gången gott folk? Eskaleringen fortsatte. Ingen på ansvarigt håll behövde förklara vad tanken med alltsammans egentligen gick ut på. Politiker och befälhavare som fattat dåliga beslut slapp svara för dem och kunde fortsätta på samma väg. En halv miljon man sattes in. Man släppte mer bomber än under något tidigare krig i världshistorien utan att det fanns någon strategisk tanke bakom. Tiotusentals soldater dödades. Hundratusentals invalidiserades och den stora debatten som undertryckts kreverade efter Tet-offensiven 1968.
Snyggt resultat av medias villighet att "stödja pojkarna".
Jag förstår inte? Var är den "våta filten" här? Den våta filten är möjligen placerad över ögonen på två av FU:s ledamöter? Och, här är det knappast frågan om någon eskalering? Snarare tvärtom? Afghanistan insatsen avvecklas ju. Om vi inte med eskaleringmenar eskaleringen till valdagen?
RaderaTack för den Sandberg
SvaraRaderaDet var den mest intressanta kommentaren här på länge
Ska bli intressant att se responsen på den
@Klas Sandberg, (v) och (mp) kommer nog alltid vara avvisande mot FM, utlandsinsatser där svenskar dödar och militärer i allmänhet - särskilt vid valår.
SvaraRaderaÅ andra sidan kan man begrunda det faktum att dessa partier nog speglar vad en del av svenskarna faktiskt tycker, vilket vi yrkesmilitärer ofta glömmer.
De stupade och lemlästade svenska soldaterna är i deras ögon bara äventyrare och romantiker. Mellan skål och vägg tror jag att de betecknar oss militärer som "nyttiga idioter" fria att häckla, ta avstånd ifrån och problematisera. Allt i syfte att slippa ta offentligt ansvar här och nu.
Men alla i vårt land är fria att hysa åsikter, och utlandsinsatser med förluster bland svenskarna betyder inte automatiskt att alla andra är moraliskt förpliktade att stödja insatserna och militärerna.
Ingen är ens förpliktad att stödja försvaret av det egna landet och svenska folket.
Trist insikt.
MVH Göran Mellblom
Folkförankring Mellbom?
SvaraRadera"vi" yrkesmilitärer och "de" det svenska folket
Det är ju just detta som är det grundläggande - folkförankringen
Om inte svenska folket och det svenska försvaret är "vi" så har vi ett problem
Tyvärr så har ju inte de senaste åren av försvarsmaktsreform bidragit till ökad folkförankring - snarare har den väl syftat till det motsatta
En av de mest grundläggande tankarna bakom vårt nuvarande ”insatsförsvar” var väl att det skulle vara enklare för politikerna att beordra iväg försvarsmakten på insatser
Vad resultatet kan bli av att man gör det enklare för politikerna att beordra iväg försvarsmakten på insatser (the decision to go to war becomes too easy) kan man läsa om i t ex Rachel Maddows bok ”Drift”
http://en.wikipedia.org/wiki/Drift:_The_Unmooring_of_American_Military_Power
”Her first book, Drift explores the premise that the manner in which the United States goes to war has gradually become more secretive and less democratic”
Detta är en fråga som sannolikt inte (heller) debatterades och utreddes (och förankrades) i den utsträckning den borde innan vi beslutade om den senaste försvarsreformen
Är det någon mening att ha ett försvar om det inte är folkförankrat?
Kan det till och med vara olämpligt (riskfyllt?) att ha ett försvar som inte är folkförankrat?
@Gustav, det är väl just Folkförankringen som är en trist insikt. Så de vidare implikationerna blir för oss svenskar svåra: FM kan bara agera på grundvalen av sitt parlamentariska stöd. Afghanistan insatsen görs på Regeringens uppdrag, vilken är förankrad i Riksdagen.
RaderaFinns andra idag erkända metoder att manifestera FM Folkförankring?
Mvh Göran Mellblom
Martin W klagar över att han inte förstår vad den "våta filten" består av.
SvaraRaderaGå tillbaka till början. Läs Ingebrinks inlägg en gång till. Han uppmanar politikerna att sluta upp med att kräva svar på frågan vad för slags operationer svenska soldater varit inblandade i. Att "stödja våra soldater". Och man kan vara tämligen säker på att den förstulna förhoppningen att ytterligare frågor och granskning skall avstanna.
Jag nämnde upptakten till Vietnamkriget. Du har flera. När den amerikanska flottan under andra världskriget öppnade eld mot egna transportplan på Sicilien eller general Patton slog en stridschockad soldat och många andra fall. I det fallen försökte försvarsledningen lägga locket på genom att vifta med fanan och mana till att "stå bakom pojkarna". Vilket pressen i stort sett gjorde, varefter allt läckte ut ändå.
Också i de fallen kan man ställa samma fråga: var den tystnaden verkligen i SOLDATERNAS intresse? Handlade inte snarast om att skydda regeringspolitiker och stabsofficerare som fattat usla beslut?
Men var det verkligen "pojkarna"
Klas:
SvaraRaderaTrams.
Vad svenska soldater och vad den svenska insatsen innebär/består av måste man vara utrustad med en överdos av strutsens egenskaper och kroppsdelar (då tänker jag närmast på halsen) för att att få det att gå ihop med denna "våta filt".
Vad är nytt? Vad är okänt?
Ps:
Ointresse eller att ta emot information är fel svar.
Och eftersom nu insatsen i Afghanistan nu skall avvecklas (efter att ha blivit ett fiasko) vad gör det då för roll om miljöpartisten Rådberg ställer frågor insatsen?
SvaraRaderaTro mig. Jag och flera med mig har i åratal försökt folk som vill debattera men företrädare för nästan alla politiska partier går flyr för livet så snart det handlade om den svenska insatsen i Afghanistan.
@KlasSandberg
SvaraRaderaDen våta filten du pratar om som ligger över vårt samhälle är snarere det motsatta. Jag har svårt att se de scenarion du spelar upp bara för att vi bär gula bandet och uppskattar det jobb våra soldater gör. Rätta mig om jag har fel...
Att ge politiker skulden för politiska beslut istället för att lägga skulden på företrädare för enskilda myndigheter är enligt mig en ganska självklar sak. Att miljöpartister och vänsterpartister smutskastar och anklagar svenska soldater för brott, när de endast har gjort sitt jobb, tycker jag är osmakligt.
Peter Rådberg kände till denna information. Skulle han mot förmodan ha missat det (som redan dragits för honom tidigare och som dessutom florerat i tidningar och böcker m.m.) så borde han i alla fall inte få sitta kvar i utskottet pga okunskap och sviktande engagemang.
Han agerade på en artikel i en tidning. Till och med jag kände till detta och då får jag inte ens ta del av all den information Peter får.
Jag eftersöker kompetens bland politiker så som Rådberg och Björnsson. Information om insatsen i Afghanistan delges löpande för utskottet. Det här är verkligen ingen nyhet för representanterna i försvarsutskottet.
Beslutar man som politiker om att skicka svenska soldater i strid, får man faktiskt göra sin hemläxa och engagera sig i frågan.
@KlasSandberg
SvaraRaderaDet kanske är dags att skaffa ett nytt översättningsprogram? ;-)
@Sumatra
SvaraRaderaFrån engelskan?
@ Miljöpartist
SvaraRaderaEnligt mitt förmenande är det inte från engelskan.
Låt oss se nu här, NÄR exakt förekom det någon hederlig och uttömmande debatt om Sveriges deltagande i Afghanistankriget?
SvaraRaderaKom det när de första fyrtio soldaterna skickades 2002? Den gången det utlovades att de bara skulle vara där i ett halvår? Knappast. Hela debatten präglades närmast av en ”tjohej-låt-oss-skicka-några-gubbar-till-Afghanistan” stämning.
Kom det någon debatt när halvåret gått och regeringen helt sonika förlängde styrkan? Nehe inte då heller. Det mest minnesvärda inlägget i Riksdagen kom från den moderate riksdagsledarmoten Henrik Landerholm som ägnade hela sitt anförande åt att gnöla över att det inte fanns storbildsteve i plenisalen. Sverige spelade VM final i fotboll i ”dödens grupp” och riksdagsman Landerholm ville gärna få titta.
Inte direkt någon överväldigande känsla av att de beslutade om frågor om liv och död eller krig och fred direkt.
Kom det någon riktig debatt 2003 när ISAF slutade försöka hävda att de var någonslags internationell, fredsbevarande styrka och blev en del av NATO?
Nej. Det var inte läge.
Men när svenska soldater stupade då? När det blev uppenbart att vi faktiskt deltog i ett krig?
Näää verkligen inte. Allan Widman och Johanne Hildebrandt gick genast ut och förkunnade att vi interventionsmotståndare inte fick vara så fräcka att vi utnyttjade tragedin till att ifrågasätta hela företaget.
Och vi teg snällt, varefter Allan Widman, Johanne Hildebrandt och deras meningsfränder raskt gick vidare och försökte utnyttja tragedin till att (förgäves) uppamma entusiasm för Sveriges deltagande i interventionen.
Det kom heller aldrig någon debatt 2008 när befälhavaren för den amerikanska expeditionskåren också blev befälhavare för ISAF trots att det då borde vara uppenbart att allt tal om att svenska soldater ingick i en internationell, fredsbevarande styrka var en ren såpbubbla.
År efter år fortsatte det i samma hjulspår. Politikerna hade pratat sig samman i förväg för att undvika offentlig debatt. Den som läser regeringens propositioner i frågan får till sist känslan att tjänstemännen i regeringskansliet helt sonika tagit texten i föregående års proposition och klistrat in den i årets. Därefter smygs den varje år igenom kort i innan jullovet när ingen orkar bry sig.
Och det har inte kommit någon riktig debatt när fler och fler tecken dök upp på att den Svenska kontingenten i Afghanistan medverkade i amerikanarnas kampanj med riktade mord. Fast kanske ändå, sent omsider. Miljöpartisten Peter Rådberg har väckt Ingebrikt Sjöviks misshag genom att ställa frågor om vad som egentligen pågått.
Så får det inte gå till.
Men NÄR skall man egentligen debattera Sveriges deltagande i Afghanistankriget då?
Och kan man egentligen kalla det för debatt om allihopa bara sitter och håller med varandra hela tiden? Måste det inte finnas någon som ifrågasätter?
Frågor om krig och fred, om att skicka soldater i strid BORDE vara den viktigaste fråga som både politiker och militära befälhavare kan syssla med. Här verkar alla besluten ha fattats lika lättvindigt som inför en sommar picknick.
Det verkar ALDRIG vara läge att debattera. Nu säger Ingebrikt Sjövik att Sveriges soldater, sjömän och flygare riskerar att dra sig tillbaka till sina logement och tjura likt en gång Akilles om inte debatten ännu en gång dör ut innan den kom igång. De kan gärna delta i strid men uthärdar tydligen inte att den politiska ledningen frågar vad som pågår.
Ett bra tips för den som vill slippa ifrågasättande av den förda politiken? Inför diktatur.
Isolation är inte vägen framåt. Många Rödgröna och även en kommentator här verkar uppenbarligen tro det, men så är det alltså inte. Världen globaliseras och vi måste följa utvecklingen och vara med och påverka den.
SvaraRaderaDiskusioner förs kontinuerligt angående våra insatser utomlands, titta bara på diskusionerna kring Centralafrikanska republiken som pågår nu. Så här långt har nyttan av insatserna i Afghanistan vägt över neckdelarna. Är det så att man är kritisk till insatsen och kanske till och med tycker att den aldrig borde ha genomförts så borde man tänka om. Jag är övertygad om att alla kvinnor som inte fick jobba eller medicinsk vård före vårt engagemang är ganska nöjda med vår närvaro. Likaså alla flickor som tidigare var förbjudna att gå i skolan som idag har rätt till utbildning.
Men det är klart, jag har bara varit på plats och sett allt så vem är jag att döma. Det kanske hade varit bättre att låta människor leva i misär och fattigom under talibanernas tyrani och låta vår svenska solidaritet stanna vid våra nationsgränser.
Ingebrikt Sjövik
SvaraRaderaNu vet jag ju inte om det var mig du avsåg med ”en kommentator”, men om det var det så vill jag bara att du ska veta att jag tror att du missat min poäng
Jag är inte för isolation eller mot internationella insatnser
Däremot är jag rädd att det kan bli väldigt fel nu när vi är inne på den väg som USA vandrat på ett tag nu
När det är ”för enkelt” för politikerna att beordra iväg de svenska soldaterna – utan att den insats de är beordrade att åka på är förankrad hos svenska folket är risken stor att det är de svenska soldaterna som blir lidande
Då är risken stor att de tror att de åker på en insats för att ”stödja freden för det svenska folket”, medan de egentligen stödjer den sittande regeringens dåvarande utrikespolitiska vilja (vilken senare kan visas sig ha lågt stöd hos det svenska folket)
Då har de svenska soldaterna offrat sin hälsa och sitt liv för politikerna - inte för det svenska folket
Om svenska soldater hamnar i denna situation kommer de nog att bli väldigt besvikna på de svenska politikerna och den svenska försvarsmakten, precis som amerikanska veteraner har blivit
Som sagt – jag har inget emot internationella insatser – men då ska de vara grundligt förankrade hos svenska folket
Återigen – en försvarsmakt som inte har folkförankring kommer att visa sig vara vansklig att hantera
Internationella insatser är något vi ska absolut fortsätta med. Vilken effekt de gör kan vara svårt att säga.Dock är det viktigt att vi gör det effektivaste med vad vi förmår. Biståndsbudgeten ex bör omfördelas dit, försvarsmaktens budget bör inte belastas i lika stor grad.
SvaraRaderaDock är det nationella fokuset idag det viktigaste och skall vara framöver. Det är därifrån vi som sekundäruppgift kan bidra till insatser utomlands.
Insatser skall ske på frivillig bas och man skulle mycket väl kunna tänka sig förband som roterar utan att involvera hela försvarsmakten.
@Ingebrikt
SvaraRaderaJag tror inte någon här förespråkat "isolation"? Varför måste debatten bli så vulgär? Samma resonemang förs från bl.a. nymoderat håll vad gäller EU. Är man emot ett allt mer överstatligt och odemokratiskt EU så är man för "isolation". Det är lika fel där som här.
Gällande Afghanistan så är det ännu för tidigt att säga om insatsen varit lyckad eller inte, det vet vi först när det internationella samfundet lämnar landet. Tar då Talibaner och övriga islamister över igen så var insatsen förstås ett misslyckande. Lyckas ANA, ANP och centralmakten däremot behålla greppet över landet och få det att fortsätta mot demokrati och mänskliga rättigheter så var det kanske värt uppoffringen.
@Gustav
SvaraRaderaJag menade absolut inte din kommentar. Jag kan snarare hålla med dig i månt och mycket av det du skriver. Ingen skugga över dig alltså, jag kommenterade bara det Sandberg hade skrivit.
@Riksregaliet
Jag kan till stor del hålla med dig om att svenskt bistånd är för stort med tanke på försvarsbudgeten. Det är inte rimligt att vi måste spara på försvaret på grund av ekonomiska kriser samtidigt som vi lägger nästan en hel försvarsbudget på bistånd. Den största delen av försvarsbudgeten kommer tillbaka till statskassan, däremot försvinner biståndet rakt ut ur landet. Med tanke på de biståndsprojekt jag har tagit del av är jag inte särskilt imponerad och en minskning, alternativt en omfördelning av biståndspengarna borde kunna göras till förmån för fredsbevarande insatser.
@Martin
Det är verkligen inte meningen att låta vulgär, är det så att du har upplevt mina inlägg så, så ber jag verkligen om ursäkt.
Även dig håller jag med till stor del. Bara för att Sverige stannade utanför Euron så betyder inte det automatiskt att vi isolerar oss. Jag skulle snarare kalla det ansvarstagande för vår nationella ekonomi med tanke på hur vissa EU-länder har agerat. I många fall tror jag det kan vara en fördel att gå sin egen väg. Vad gäller utlandsinsatserna så tycker jag dock att vi ska vara så delaktiga som möjligt. Afghanistan är ett exempel där världssamfundet har tagit sitt ansvar. 48 länder deltar i ISAF och då borde Sverige också göra det. Däremot tror jag inte att vi ska "leta" konflikter eller följa USA blint. Alla eventuella insatser måste vägas noga och ett grundligt förarbete måste göras av de folkvalda.
@Martin och Ingebrikt, om den nuvarande regeringen i Afghanistan störtas efter trupptillbakadragande, så är det absolut inte att automatiskt anse som ett förlorat krig-fälttåg-utlandsinsats som inte borde ha utförts.
SvaraRaderaI första hand beror det nog på vilka mål man hade för insatsen: avvärja inträngande i Pakistans centrala delar och stötta den pakistanska staten eller i Rysslands södra proviser; att hålla tillbaka fiendens styrketillväxt under en tid då vår tillväxt inte var klar; att lära Europas försvarsmakter arbeta tillsammans bättre än förr, och bli användbara på sikt för insatser i Afrika eller liknande i ett läge då den franska arméns krafter inte förslår och att lära Europas statsmän att göra detsamma; att balansera amerikanskt-brittiskt inflytande i världen osv. osv.
Men hur kriget nu än inleddes så är det lättare att minnas dess slut, och de offentliga tolkningarna av slutet är fria.
Min känsla är att utlandsinsatser av europeiska försvarsmakter numera är oundvikliga, men att vanan att hantera dem är ny i vår generations yrkesmilitärer, statsmän och politiker i många länder: Sverige, Tyskland, Danmark, Norge, Finland, Polen m.fl.
I andra länders försvarsmakter, politiska system och näringsliv finns nätverk, metoder, traditioner och annat från kolonial tid som hjälper resp hindrar och förpliktar resp fördärvar: England, USA, Frankrike, Belgien, Holland, Ryssland.
De som förespråkar "isolationism" måste nog förklara vad de egentligen menar med detta: Isolering från europeisk fred genom EU? Isolering från militärt stöd till Finland och de baltiska länderna? Isolering från ryskt näringsliv, turism, samarbeten? Isolering från Afrikas problem med svaga regeringar, dålig samhällsordning, folkmord och elände? Isolering från den muslimska världen?
MVH Göran Mellblom
Det som bör noteras är att trupp från USA och UK inte är i Afghanistan för att införa eller skydda demokrati. De är främst där för att skydda odlandet av opium för vidareförädling till heroin - detta då de inkomster från denna handel ger ca 600 miljarder USD som ger livsviktig likviditet in i de finansiella systemen på Wall Street och City of London. NATO-baserna i Europa används för att smuggla in dessa droger för försäljning. Den andra faktorn är att pipelines för energitransporter skall förhindras mellan Kaukasus / Iran och Pakistan / Indiska Oceanen.
SvaraRaderaAtt svensk trupp används som en internationell alibi för dessa verksamheter är djupt beklagligt...
Sten-Erik Björling
Finns du på riktigt?
Raderahttp://www.globalresearch.ca/the-spoils-of-war-afghanistan-s-multibillion-dollar-heroin-trade/91
SvaraRaderahttp://www.geopoliticalmonitor.com/afghan-heroin-the-cia
http://www.naturalnews.com/034289_Afghanistan_opium_trade.html
Happy reading... finns mer...
Sten-Erik Björling
Jag fick svar på tal från Ingebrikt Sjövik.
SvaraRaderaEller svar och svar. Sjövik byter raskt ämne, från att tala om behovet av att stoppa den offentliga debatten till att prata om välsignelsen av att skicka svenska truppkontingenter till höger och vänster.
Något som tydligen betraktas som en högre form av internationalism.
Sen kommer några kärnfulla ord om vilka heroiska framsteg som gjorts avslutas med Sjövik i och för sig bara ”varit på plats” och ”sett allt”.
Där fick vi andra. Han "var ju där".
Eller?
Svenska Afghanistankommittén har en avdelning som nästan enbart består av före detta soldater. Det som kännetecknar dessa är att de nästan inte vet ett dugg om landet där de fört krig.
Vad har de sett egentligen? Mestadels insidan av sina pansarfordon. Insidan av en förläggning där de suttit och utspisas med svenska köttbullar och ärtsoppa. Då och har de kanske klivit ur sina fordon och snackat med några bybor men mer kontakt än så har det sällan blivit. Historiker har stora problem när de jobbar med soldaters redogörelser. Det kan gälla Karl XII fälttåg mot Ryssland till dagens Afghanistan kontingent.
De upptäcker att titt som tätt ekar soldaterna snarast de officiella kommunikéerna.
Ditt inlägg är för övrigt ett riktigt bra exempel, det är bräddfullt med de officiella propagandabulletinerna.
Stora delar av statistiken över ”framstegen” har senare visat sig vara friserad. Litet grann som Sovjets skördestatistik.
Dessutom försöker du göra gällande svenska soldater har skickats för att främja flickor och kvinnors rättigheter. Patetiskt trams Sjövik. Du och dina kamrater har tjänstgjort för att Sverige vill ligga bra till hos den amerikanska regeringen, det är allt. Det är beskedet från Försvarshögskolans Robert Egnell och Gunnar Åselius.
Egnell talade att ”Ett av de främsta skälen till den svenska militära insatsen i Afghanistan var att vi ville uppfattas som en trovärdig aktör inom internationell säkerhet, inte minst i USA:s ögon. ” Det bekräftas av professor Gunnar Åselius. Han berättade i en radiointervju att även om många politiker och militärer nog betraktar kvinnors rättigheter som en god sak är det helt enkelt inget man offrar skyttesoldater på. Det handlar om en svensk present till USA och ”Att det är så vet alla här i huset (försvarshögskolan)”.
@Klas Sandberg, varför är det fel av den svenska regeringen att agera trovärdigt internationellt?
RaderaGör militärernas synvinkel deras upplevelser felaktiga?
Allmänheten får sin information av media och genom rykten.
Hur kan ett fälttåg i Afghanistan förklaras med dessa förutsättningar?
I Sverige har militärer i media länge avfärdats som demokratiskt opålitliga entusiaster - galningar respektive nyttiga idioter."Folkförankring" kallades detta läge, när yrkesmilitärer var föremål för pajkastning och trängdes bort ifrån offentligheten.
Nu när "Folkförankringen" är avlägsnad med professionella informatörers hjälp och yrkessoldaternas ankomst har pajkastningen avbrutits.
Allmänheten förstår att det i själva verket är det dessa förhånade personer som gör skillnaden när det gäller. Och de gör det bra, i ett mycket konkret sammanhang som även tycks vara en slags förlängning av den traditionella biståndspolitiken.
Mvh Göran Mellblom
För att än mer nyansera utvecklingen i Afghanistan under ISAF:s närvaro, kan följande tabell vara upplysande. Enligt UNODC har den årliga åkerarealen [hektar] med opiumvallmo företett följande förändring mellan 2000 (då ISAF ej var närvarande) och 2013:
SvaraRadera2000____82000
2001_____8000
2002____74000
2003____80000
2004___131000
2005___104000
2006___165000
2007___193000
2008___157000
2009___123000
2010___123000
2011___131000
2012___154000
2013___209000
http://www.unodc.org/documents/crop-monitoring/Afghanistan/Afghan_report_Summary_Findings_2013.pdf
När jag ser ovanstående ”knarktabell” tänker jag på den ambulerande utrikespolitiska enmansshowen - Carl Bildt. Han är den i Sverige, som jag uppfattar det, som på senare tid har slagits hårdast för Långtbortistandoktrinen och att Sverige ska vara kvar i Afghanistan.
Göran Hellbom undrar varför det är fel av den svenska regeringen att ”agera trovärdigt internationellt”.
SvaraRaderaKan någon förklara det trovärdiga och överlägset statsmannamässigt intelligenta i att svenska soldater skall slåss för USA i Afghanistan. Lägg därtill att gerillabekämpning är en militäroperation som har urusla prognoser. Gerillabekämpning i Afghanistan har ännu sämre. Ryssarna upptäckte den saken under 1980-talet.
Och om vi nu skulle råka behöva dem hemmavid istället? Vi kan gärna tänka på vad som hände Australien och Nya Zeeland under andra världskriget. De hade sin försvarsmakt uppdelad i en expeditionär del och en som skulle försvara hemlandet. Den senare hade mest karaktär av hemvärn. De kallades visst chockaldsoldater.
Och en dag i början av 1942 kommer japanerna rullande genom Solomon öarna, farligt nära, samtidigt som både Australiens och Nya Zeelands försvar hade sina bästa förband i Nordafrika. De måste hämtas hem från andra sidan jordklotet under myckenhet tandagnissel. Nya Zeeländarna fick inte tillbaka sin division trots att hemlandet nu var hotat. Churchill och Roosevelt vägrade helt sonika att släppa ifrån sig fartygen. En division av Nya Zeelands bästa trupper fick ligga kvar i Italien ända till krigsslutet. En australiensisk division försvann när japanerna tog Malacka halvön. Och länge och väl var det chockaldsoldaterna, sämre utrustade och tränade, som fick möta de japanska framstötarna på Nya Guinea och Solomonöarna.
Är det verkligen det läge man vill se Sverige hamna i?
Risken är inte obetydlig.
Du frågar också om ”militärernas synvinkel” gör att deras upplevelser är felaktiga. Frågan är fel ställd. Problemet för mig är att Ingebrikt Sjövik försökte leka allvetande i kraft av sin tjänstgöring.
Hade ”sett allt” var visst hur han uttryckte det.
@Klas Sandberg, intressant och ovanligt inlägg. Tack för det.
RaderaVarför skulle det vara fel att kämpa på samma sida som amerikanerna?
Under det kalla kriget förväntade vi oss att de skulle kämpa för oss.
Gerillakrig kännrr de till väl efter Vietnam. Jag antar att de inte hade något val i Afghanistan. Kanske var det som basområde för islamisterna ännu farligare än ett fälttåg med stora risker? De fick t.o.m. dit tyskarna. Hur ser du på det?
Mvh Göran Mellblom
En viktig fråga. Vad har jag emot att vi kämpar på USA:s sida?
SvaraRaderaEtt svar skulle kunna vara att jag är skeptiskt till den typen av villkorslös vänskap.
Sunda förhållanden är alltid villkorade. Det gäller äktenskap, affärskompanjonskap ja till och med mellan föräldrar och barn. Det gäller mellan länder också. Det finns alltid villkor och hakar, parterna har på förhand bestämt vilka deras intressen är, vad de vill få ut av alltsammans. Visar det sig att partnern är en översittare eller utnyttjande ja då är förhållandet eller partnerskapet skadligt och då bör man gå bort ifrån det.
”Villkorslös kärlek” låter vacker men riskerar att sluta som Bonnie och Clyde.
Och nu börjar jag krypa närmare frågan här. Amerika är ett främmande land. Dess intressen ser delvis annorlunda ut än våra. Just nu håller till exempel USA på att flytta över sin militära tyngdpunkt till Stilla Havet med siktet inställt på någon slags konfrontation med Kina.
Skall Sverige följa med då?
Betyder det att Sveriges bästa soldater skall ligga och försvara någon Stilla Havsatoll hellre än Gotland?
Jag nämnde Australien och Nya Zeeland under andra världskriget. De hade som sagt stora svårigheter att få Churchill och Roosevelt att gå med att de skulle få hem sidan soldater. Där har du ett praktexempel. London och Washington prioriterade Europa, Nordafrika och det brittiska imperiet. Försvaret av Australien och Nya Zeeland var de rätt förstrött intresserade av.
Just nu sätter Sveriges säkerhetspolitiska elit all sin tro till den store fadern i Washington. Vi löper samma risk att upptäcka att vi i själva verket ligger långt ner på en låååång lista på prioriteringar och åtaganden. I synnerhet om vi har ett läge med flera kriser samtidigt jorden runt. Det finns icke en enda fraktion inom den amerikanska utrikesförvaltningen som visar något intresse för engagemang i Östersjön.
Ytterligare ett problem med den villkorslösa uppslutningen bakom USA är att trots en energisk propaganda om motsatsen finns inga bra bevis för att amerikanska beslutsfattare är så värst mycket klokare, godare eller ädlare än stormaktspolitiker brukar vara. Under Bush dominerades utrikespolitiken neokonservativa extremister. Mord och tortyr betraktas fortfarande som normala redskap i verktygslådan.
Är det något vi vill att Svenska soldater skall delta i?
@Klas Sandberg, vår neutralitetspolitik förutsatte amerikanska garantier, vilka helt säkert innebar kostnader för amerikanerna. Dessa garanti kostnaderhar nog påverkan på dagens samarbete, såsom du beskriver det.
RaderaDin slutsats skulle kunna vara säkerhetspolitiskt Europasamarbete.
Är den det?
Mvh Göran Mellblom
@Klas Sandberg, dina synvinklar är de intressantaste jag läst på länge. Än en gång - tack för dem.
SvaraRaderaVillkor för svenskt deltagande i fälttåg - militär samverkan vid utlandsinsatser - är en högintressant fråga som vi väntat länge på en diskussion om.
Några exempel ur historien att jämföra med: Indien 1914 (dvs Indiska kejsardömet med Englands kung som indisk kejsare och statschef/statsöverhuvud): medverkan med sina egna trupper i storkriget mot Tyskland och dess allierade villkorades med förhandlingar om indisk självständighet från England, och förstärktes 1939.
Australien, Kanada och Nya Zeeland, vilka då var engelska halvkolonier (dominions) villkorade sin medverkan 1914 på samma sätt som Indien. 1939 behöll deras resp regeringar veto vid operationer. Storbritannien hade en "Imperial General Staff" som opererade på imperiebasis, snarare än europeisk.
USA villkorade starkt sin medverkan både 1917 och 1940-41 så pass att Englands handelsvägar och resurser i dess imperium övertogs av amerikanerna.
Spanien villkorade sin medverkan mot Gibraltar och England så starkt att inte ens Adolf H. klarade att få dem med i sin koalition.
Har man pålitliga trupper och egen ekonomi kan man nog ställa ganska höga villkor. Sverige har detta och eget stridsflyg och ubåtar tillika.
Trupper i västvärlden finns i massor, men pålitliga sådana är det ont om.
Det tycks mig som om en omgestaltning pågår av världens säkerhets- och utrikespolitik. De som sitter med kring bordet tillmäts betydelse och tyngd efter deras truppers pålitlighet.
Insats av trupperna verkar avgöras av rep statslednings ståndaktighet, egen ekonomi och förhandlingskonst.
Vilka villkor anser du vårt land skall ställa för deltagande i nästa fälttåg? Jag uppfattar att du bedömer våra villkor inför Afghanistan som för låga.
MVH Göran Mellblom
Avslutningen på ditt inlägg gjorde mig bekymrad.
SvaraRaderaVilka villkor skall Sverige ställa för att delta i ”nästa fälttåg”?
Skall vi erbjuda Sveriges försvarsmakt till högstbjudande? Nästan som de där tyska småfurstarna som hyrde ut sina regementen?
Lägg därtill att det handlar om ett mycket osäkert spel. Titta på Storbritannien. Britterna deltog med 40 000 man i USA:s invasion av Irak 2003.
Vad fick de för det?
Nästan inget.
Det spekulerades hej vilt i affärspressen på den tiden om att britterna skulle få mängder med lönsamma kontrakt som tack för sin medverkan. Knappt ett enda realiserades. Det förmodades också att britterna skulle få ett enormt inflytande på ockupationen. Det visades sig också vara en rökslinga. Visst, britterna fick bemanna några poster i CPA men i praktiken kringgick amerikanerna dem regelmässigt och styrde efter eget huvud.
Dock, britterna fick faktiskt en stor belöning. Eller för att vara mer exakt en viss engelsman fick det.
Tony Blair fick ”access”. Han fick regelbundet frottera sig med de mäktigaste i Washington.
Och därmed hade väl britterna ett stort inflytande över saker och ting då?
Ack nej.
Den dåvarande brittiske USA-ambassadören Christopher Meyer var visserligen helt med på noterna när det gällde att invadera Irak men blev alltmer bekymrad över att amerikanerna inte verkade ha någon riktig plan för hur ockupationen skulle skötas. Han approcherade sin premiärminister och utrikesminister med ett enkelt förslag. Borde inte Storbritannien ställa som villkor att det gjordes ordentliga förberedelser för att undvika att ockupationen sjönk ner i ett kaos? I annat fall borde Storbritannien dra tillbaka sin medverkan. Det borde vara en mäktigt hot. Storbritannien var trots allt den enda stormakt som ställde upp USA:s sida. Utan britterna återstod bara Dannmark, Polen och Tongaöarna.
Christopher Meyer upptäckte att det var omöjligt. Gick inte helt enkelt. Både premiärminister Tony Blair och utrikesminister Jack Straw gick i ett fullständigt lyckorus över att tillåtas umgås med alla dessa viktiga och mäktiga personer innanför ”The Beltway”. De vägrade tvärt att ens överväga att säga eller göra något som kunde vålla minsta fnurrighet med vännerna.
Access hade utvecklats till ett självändamål. Den användes inte till något.
Jämför gärna med premiärminister Harold Wilson som under sextiotalet mottog den ena påstötningen efter den andra från president Lyndon Johnson om att delta i Vietnamkriget. Johnson förklarade att det räckte med en symbolisk truppkontingent, en RAF division eller ”a band of bagpipers”.
Wilsons svar var entydigt:
”Not even a band of bagpipers.”
Storbritannien drogs inte med i Vietnam debaclet. Jag har inte hört att britterna beklagar den förlusten.
Våra egna politiker verkar inte immuna mot lockelsen att få photo op med mäktiga män i Washington. Både Göran Persson och Fredrik Reinfeldt har haft sina sessioner med presidenterna Bush och Obama. Om man dömer av deras saliga ansiktsuttryck på de officiella bilderna var detta de lyckligast stunder i livet.
Och de möjliggjordes, troligen, av att en svensk truppkontingent ligger i norra Afghanistan.
Men är det verkligen skäl att soldater skall dö och döda?
Att skicka soldater i krig BORDE vara det allvarligaste beslut en politiker kan fatta. Här upptäcker man att besluten gång på gång fattas på en höft och utan mer än några glada antaganden. Det och kanske en gissning om att vi därmed har någon slags järnskodd, amerikansk säkerhetsgaranti för vårt eget land.
@Klas Sandberg, vi har samma uppfattning om allvaret i beslutet. Men när USA, EU eller Ryssland approcherar oss för medverkan i en insats i Ukraina, vilka svenska villkor anser du skall ställas?
SvaraRaderaJag undrar mera för att se om sådana villkor kan ställas av oss, om våra trupper alls kan användas utrikes (vilket ej alla anser) och på vilket sätt du bedömer makterna.
MVH Göran Mellblom
Du frågar om vilka villkor som bör ställas för en insats i Ukraina?
SvaraRaderaEnkelt. En svensk insats i Ukraina bör inte ske.
En ”insats” riskerar att väcka litervis med ont blod på rysk sida. Lägg därtill att Ukraina är för stort och för avlägset för att det skall gå att försvara. Det skulle krävas en MYCKET stor armé under lång tid.
Jag har svårt att så någon politiker vare sig i Sverige, i övriga Europa eller USA som har lust att stampa fram en sådan stor armé. Det skulle kräva det gamla vanliga, värnplikt, skattehöjningar och statlig kontroll över ekonomin.
@Klas Sandberg, är utlandsinsatser inklusive FN missioner principiellt fel, enligt ditt sätt att se på saken?
SvaraRaderaJag kan föreställa mig en sådan om inget annat går?
Mvh Göran Mellblom