I sin kommentar till budgetunderlaget konstaterar Officersförbundet att det går att fråga sig om Försvarsmakten kommer att klara av att reproducera sig själv med den nya grundutbildningen och den nya personalorganisationen. Det är en högst motiverad fråga inte minst med tanke på att Försvarsmakten till exempel endast har råd att beställa 150 utbildningsplatser på Officersprogrammet, medan det årliga behovet för att hålla igång den nya organisationen (med reducerade behov jämfört med tidigare) är över 200 nya officerare per år.
Antalet platser i underlaget där man kan utläsa en ambitionshöjning eller reell förmågeökning är få. Ett av undantagen är införandet av den nya jaktroboten Meteor som kommer att innebära en rejäl höjning av den tröskelskapande förmågan då den ger helt andra möjligheter till slåss om kontrollen av luften i krig. Tyvärr finns andra faktorer som istället påverkar negativt och man måste påminna om att återigen handlar det om system av system. En annan ljuspunkt är att fler besättningar nu sätts upp för Flottans fartyg.
I underlaget finns dock gott om poster där förmågan reduceras, med korvettsystemen som ett tydligt exempel. Av de sex äldre korvetterna från slutet av 80-talet och början av 90-talet är två av de senast levererade nu helt avvecklade. De två Stockholmsklass-korvetterna som under hösten deltog i ubåtsjakterna, ska nu modifieras (rättare sagt snöpas) till vedettbåtar, där man bl.a blir av med släpsonar, varvid ubåtsjaktförmågan nedgår kraftigt. Ett beslut som känns tveksamt i takt med tiden, men däremot ekonomin. Man kan heller inte låta bli att fundera över innebörden av "Luftförsvarsförmågan vid korvettdivisionerna vidmakthålls i huvudsak på nuvarande nivå", när inga nya luftförsvarssystem tillförs. Inom Armén tillkommer flera nya kompanier och stridsvagnskompanierna är inte längre fristående. Instinktivt låter detta bra och det ökar den relativa slagkraften, men känner man till att effekten åstadkoms endast genom att personalorganisationen skärs på ett annat sätt, nyanseras bilden. Att investeringarna i ny materiel under den redovisade perioden minskas med 20 %, visar den problematik Försvarsmakten står inför. Särskilt med tanke på att kronan nu tappat 30 % mot dollarn på ett år.
Vid dödens kaj ligger Göteborg och Kalmar två korvetter med förmåga till ubåtsjakt i malpåse! #svfm pic.twitter.com/D4vaubGaL1
— Didrik Forsberg (@DidrikForsberg) 18 oktober 2014
Gråzoner och övningsförutsättningar i en ny organisation
Att genomföra en omorganisation under parollen att fokusera på krigsförbanden och krigsplacering av all personal i krigsförband, låter naturligtvis slagkraftigt och det är ju också meningen. Tänker man ett steg längre inser man att det egentligen innebär att det inte finns några resurser över för att bedriva utbildning och den dagliga stödverksamheten som inte kan upphöra förrän landet är i ett fullskaligt krig. Ta t.ex. en stab där endast en mindre andel av bemanningen har sin grundplacering där i fred, medan övriga som är krigsplacerade i staben jobbar med andra funktioner till vardags. Hur långt ska en kris gå innan dessa kallas in och skapar den kompetensbredd och den uthållighet som staben behöver för att hantera en kris eller ett gråzonstillstånd? Samtidigt faller den ordinarie verksamheten, när staben fullbemannas och det är sådan verksamhet som fortsatt måste bedrivas under ett utdraget krisförlopp. Man skapar härmed ytterligare en sårbarhet för just den typ av gråzonskrigföring vi bevittnat i Ukraina.
Frågan är också vem som ska öva krigsförbanden när all personal tillhör krigsförbanden. Tidigare var fredsförbanden bemannade på ett sådant sätt att man hade mer personal än det krigsförband som just då utbildades. Idag har förbandet bara sin egen personal, om ens det med tanke på alla bemanningsuppdrag som ska skötas runtom i organisationen. Ett kompani som ska övas måste då ta hjälp av grannkompaniet för att utgöra övningsledning, i bästa fall också fiendestyrka.
Det här går naturligtvis igen inte bara i personalen utan även i materielen. När antalet förband och enheter av materielen är så lågt, går det heller inte att avdela någon fiendestyrka som kan representera ett trovärdigt hot. Marinen lider starkt av detta problem redan idag och blir beroende av att annan nation, t.ex. Finland kan uppträda som motståndare (om de finska skattebetalarna vill betala för det). Flygvapnet har hittills haft fördel av utbildningsdivisionerna på F 7 Såtenäs med att vara motståndare under de nationella flygvapenövningarna. Nu försvinner dessa i och med omdaningen till en ny organisation med 3 stridsflygdivisioner istället för 4+2 divisioner. Följden blir att hela Flygvapnet aldrig kommer att kunna övas. Har man ett flygvapen bestående av flera flygkommandon och 10 divisioner är detta inget problem. Har man ett flygvapen bestående av 3 divisioner och ett av Europas geografiskt största ansvarsområden blir det mycket problematiskt.
Ökad förmåga?
Frågan är på vilket sätt en reducerad personalram och en minskad materiell numerär egentligen ökar den operativa förmågan? Det korta svaret är att det gör det inte.
Det enda som ökas är förmågan relativt den enskilda materielenhet som ersätts (soldat vs soldat, stridsvagn gammal vs stridsvagn ny etc.), dvs en internt och lokalt ökad förmåga egentligen innebärande ett vidmakthållande av förmåga. Som hel organisation kan i bästa fall den operativa förmågan ökas internt, men det skulle samtidigt tyda på att man begått mycket allvarliga fel tidigare. Man ska också bära i åtanke att den teknik som är överlägsen idag, är morgondagens standard, varvid det är farligt att borträkna variabeln kvantitet.
De ovanstående jämförelsemåtten är dock totalt irrelevanta sett till operativ förmåga. Operativ förmåga kan endast mätas på ett sätt och det är egen förmåga relativt typmotståndaren. Om typmotståndaren i det här fallet ska sägas vara Ryssland blir därmed frågan om det svenska försvaret 2009 (när båda ländernas försvarsrefomer inleddes) var sämre på att möta de ryska väpnade styrkorna 2009 än vad det svenska försvaret kommer att vara på att möta samma motståndare 2019?
Om svaret blir att "ja, det svenska försvaret årgång 2019 har bättre förmåga att möta de ryska väpnade styrkorna årgång 2019, än motsvarande förhållande år 2009" (eller för den delen år 2000), så är Sverige på rätt väg.
Blir svaret istället nej så har svensk försvars- och säkerhetspolitik mycket allvarliga problem.
Läs nu återigen citatet längst upp från 2009 års försvarspolitiska inriktningsproposition och fundera över vad som har hänt i världen sedan dess och hur det svenska försvaret har utvecklats och nu avses utvecklas.
Apropå att tiden går.
SvaraRaderaDen 17 juni i år är det 40 år sedan FMV och Bofors AB skrev på kontraktet om serietillverkning av RBS-70. 523 Eldenheter beställdes. I juni är det dessutom 59 år sedan den första Hawk-roboten avfyrades.
Som man röstar får man svar.
SvaraRaderahttp://cornucopia.cornubot.se/2015/02/migrationsverket-begar-lika-mycket.html#comment-form
Man undrar ju lite hur riskbedömning och prioritering hanteras av regeringen och riksdag. Det är väldigt allvarligt när vår nya regering inför valet faktiskt lovade att öka våran försvarsförmåga och sedan rakt av ljuger. Får inte samma verklighets rapportering som oss andra tro. Ser man till världs utvecklingen så är deras agerande faktiskt ett hot mot rikets säkerhet. Som socialdemokrat blir man väldigt besviken. Jag trodde i min naivitet att en gammal svetsare från Hägglunds & Söner hade mer sunt förnuft än så här.
SvaraRaderaicewolf@unseen.is
De plutonchefer som har att förklara att vissa av soldaterna på plutonen inte är önskvärda i Org Ny ställer nu allt sitt hopp till försvarsbeslutet och att det upphäver konsekvenserna av RB5. Sannolikheten för att detta ska ske är nog ungefär lika hög som arbetsglädjen de senaste veckorna när de konkreta konsekvenserna av RB5 har visat sitt fula tryne.
SvaraRadera@Fredrik
SvaraRaderaNu när i stort sett alla politiska partier är röstmaximerare så prioriterar väl de på samma sätt som väljarna
Och väljarnas prioriteringar har varit relativt stabila de senaste 20 åren
Enligt SIFO så har de sett ut så här:
1. Välfärd/Sjukvård
2. Sysselsättning
3. Utbildning
4. Pensioner/Äldrevård
5. Ekonomi
6. Skatter
7. Miljö
8. Invandring/flyktingar
9. Familjepolitik/Barnomsorg
10. Vänster-högerideologi
11. Näringspolitik
12. Energi och kärnkraft
13. Jämställdhet
14. Lag och ordning
15. Jordbruk/Decentralisering
16. Bostäder
17. Fred/Internationellt/Försvar
18. Moral/ /Religion
Se tabell 21 på sidan 60 i denna publikation:
http://www.scb.se/statistik/_publikationer/ME0106_2010A01_BR_ME05BR1101.pdf
Att nr 17 kanske är en förutsättning för att vi ska kunna rösta över huvud taget tror jag inte många reflekterar över
Och då är det väl inte konstigt att det blir som det blir?
Ökningen av tilldelade medel räcker till en Kapacitetsminskning relativt lede fi.
SvaraRaderaFredrik:
SvaraRadera"rakt av ljuger" - "sunt förnuft". Menar Du att Du blir förvånad? Har Du inte insett att politikers mål först som sist är att tillskansa sig/behålla makten och platsen vid utfodringstråget? Allt annat ses i relation till detta mål.
Tant Margot vrider sina händer över "skräckväldet" i Ryssland och muslimska IS hotar med att "dränka Europa i en flod av invandrare" - men tror någon realistisk person att detta kommer att föranleda några åtgärder från svensk sida?
Fredrik....Så här ser verkligheten ut, tyvärr. Du låter nästan som en förstaväljare som vuxit upp i en socialdemokratisk miljö och fått höra att allt annat är skit. Så här ser det ut oavsett vad du röstar på.
SvaraRaderaVisst finns det politiker som verkligen vill förändra och göra det folket önskar, men de försvinner för vägen dit är obekväm och ensam. Och ska sanningen fram, hur många väljare är beredda att göra uppoffringar för att få till en bättre värld, socialt, ekonomiskt och miljömässigt?
Hur många är beredda att leva lite mer obekvämt, låta saker ta lite längre tid, skippa konsumtionshetsen och inte alltid köpa det billigaste
När vi granskar oss själva så har vi alla, även politikerna, visioner och drömmar men vi är inte beredda att göra något åt det för att nå dit.
Just nu är ju allt ändå rätt så bra, så det får bli ett senare problem.
Tyvärr så gäller det ju även synen på och viljan att satsa på försvaret. I dag så är det ännu svårare att få en folklig förankring till vårt försvar då väldigt få kommer i kontakt med det eftersom den allmänna värnplikten är slopad. Den gav ju så mycket annat också, som unga män (och kvinnor) inte får ta del av längre.
Försvaret har blivit något främmande och varför ska vi satsa på det? Speciellt när det inte finns något "hot", eller?
Lite som att de flesta av oss söker efter den billigaste försäkringen. För hur stor är chansen att just mitt hus brinner ned (jag som är så noga) eller att just jag krockar med bilen (jag som kör så bra)?
Självklart vill jag inte lägga pengarna på något som "aldrig" kommer behövas.
Men den dagen något inträffar, olyckan/kriget kommer, då ångrar vi oss och många kommer att knyta näven i fickan och tänka "vad var det jag sa".
Detta är ett faktum, något vi vet om och ändå är vi inte beredda att ta det obekväma steget, oavsett var vi står i livet eller i politiken.
Jag vill självklart satsa på försvaret och tycker det finns andra områden som kan få stryka på foten, men jag tillhör inte majoriteten av väljarna i den frågan.
Politikerna idag slåss inte för väljarna eller för att göra skillnad/skapa förändring, de slåss får att få behålla makten. Så enkelt är det...
Vi kan bara drömma om ett starkt försvar. Det kommer aldrig att hända, förrän efter nästa stora krig förstås.
Och sedan börjar allt om igen...
Sverige har, oberoende av vad Magdalena Andersson säger i partipolitisk nit, en av Europas för att inte säga världens starkaste ekonomier. Ränteläget är unikt lågt. Varför får inte Riksgäldskontoret i uppdrag att årligen de närmaste fem åren emittera en Försvarsobligation med säg 3 % ränta, med ett årligt totalvärde om 10 Mdr kr som öronmärks för försvaret? Detta vore småpotatis på kapitalmarknaden och ge envar som vill stödja försvaret möjlighet att göra detta på ekonomiskt rimliga villkor ... Vi kommer förmodligen att få se en mycket större upplåning - eller skattehöjningar - för att finansiera de skenande immigrationskostnaderna! Problemet är att politikerna - troligen med rätta - ser det som mycket mera gynnsamt för sin egen framgång i nästa val att använda 10 Mdr kr på någonting annat än försvaret. Och därmed speglar deras agerande faktiskt, i god demokratisk anda, folkviljan!
SvaraRadera"Regeringen vill understryka att den föreslagna utvecklingen mot ett mer tillgängligt försvar bara kan ske i den takt som ekonomin medger."
SvaraRaderaRegeringens proposition 2008/09:140, s. 13
BU16 är ett tydligt resultat av ovanstående mening.
Dessvärre är det nog inte längre tal om någon utveckling utan snarare avveckling, som sker i den takt ekonomin medger.
Det är också ett resultat som vår granne i öster kan godkänna och därmed lugna vår utrikesminister.
F.d.Teaterdirektören.
Tanke och analys,
SvaraRaderaJag konstaterar att du gravt har missförstått inlägget.
Det brukar vara en god idé att i tider av ekonomisk knapphet nyttja redan gjorda investeringar så långt som möjligt. Detta synsätt innebär alltså ett medvetet avsteg från "toppförmåga" och ett accepterande av den bistra reala verkligheten. Att behålla alla fyra Göteborgskorvetterna är ett bra exempel på detta, liksom att modernisera alla strv 122 och strf 90. Det finns säkert modernare system, men fyra korvetter är ändå bättre än två. Min åsikt är att hela idén med förbandsreserven innebär att NU är det dags att aktivera dessa fyra mekaniserade bataljoner. Kan det yttre hotet vara tydligare än nu?
SvaraRaderaGMY
Sinuhe
Ja, vi borde gräva där vi står och se till att skyndsamt plocka eventuellt lågt hängande frukter...
SvaraRaderaEn sådan frukt vore att snarast reaktivera de två avrustade Göteborgsdkorvetterna.
Andra "låga frukter" vore att uppgradera samtliga Strf-90 till senaste snitt och stridsvagnarna dito.
Sedan borde vi överta de av Norge avbeställda Archer systemen och påskynda leveranserna så mycket det går av dessa!
Reaktivering av de avvecklade kustrobotarna borde också snabbutredas.
Man kan väl notera en viss skillnad mellan regeringens planeringsunderlag och FMs budgetunderlag.
SvaraRaderaDet är lite olika syn på behov och resurser.
Ur planeringsunderlaget.
"Inriktningen.. skall vara att alla krigsförband från den 1 januari 2016 ska ha krav på tillgänglighet i fredstid samt kunna mobilisera i sin helhet inom 7 dagar..."
Här räcker inte de föreslagna medlen till FM långt.
De förslag och anvisningar som försvarsberedningen kom fram till, visar sig nu vara inte bara tillkomna i samförstånd, utan även i ekonomiskt oförstånd. De flesta åtgärderna är inte finansierade.
SUCK!
F.d. Teaterdirektören.
P.S. Att nu modernisera stv122, till nuvarande och kommande hotbild, är enligt de nu gällande uträkningarna inte ekonomiskt försvarbart. Den åtgärd som nu genomförs på ett litet antal vagnar är en renovering och livstidsförlängning till ca 2030.
...Alla krigsförband mobiliseras inom sju dagar...
RaderaJämför detta med det verkliga värdet för andel förband, exklusive hemvärn, med mobtid mindre än tre månader (tabell 9 på sidan 44 i FM årsredovisning).
Teaterdirektören skrev:
SvaraRadera"Att nu modernisera stv122, till nuvarande och kommande hotbild, är enligt de nu gällande uträkningarna inte ekonomiskt försvarbart"
Leder ju till en mängd frågor, t ex:
- Vilken nytta gör de ej modifierade strv122 i nuvarande org?
- Finns det fler alternativ än inköp av nya vagnar eller är strv i praktiken på väg ut ur svenska FM?
- Hur ser då en ny manöverbat ut?
Förväntar mig en analys signerad fd teaterdirektören av att "brigadstabens viktigaste övning" är en övning helt utan verkliga förband ute i skog och mark.
SvaraRaderaAtt; "brigadstabens viktigaste övning" är en övning helt utan verkliga förband ute i skog och mark.
SvaraRaderaVisar bara att vi tappat kontakt med verkligheten.
GalärslavHKV
@ Herr Bygdemajoren.
SvaraRaderaJag har slutat med dylika teoretiska övningar och befinner mig ute i den bistra verkligheten.
Därav innehåller min analys ett visst förmågeglapp och lite ironi.
Att övningen genomfördes helt utan förband är nog en anpassning till dagens verklighet.
Jag tror vi får försöka skapa ytterligare en framskjuten ledningsstruktur som kan leda de hemvärnsförband som trots allt finns på plats i verkligheten, än så länge:-o))Ledning verkar vi inte kunna få för mycket av!!!
Vid mitt senaste möte med kollegor från utlandet benämnde de våra brigadstaber som B1 och B2. Jag trodde det var i pyjamas, efter ett barnprogram men det visade sig betyda bombmål ett och två;-(
Jag var själv på en liknande sittning under helgen. Vi var dock inte så många och befann oss inomhus men resor,mat,husrum m.m. ingick och traktamente utgick.
Någon delade ut regnbågsfärgade kondomer vid ankomsten, en prioriterad förmåga spelade dansmusik på kvällen och vi saknade också helt luftförsvar.
Vid den senaste "brigadövningen" jag deltog i kunde jag konstatera att mer än hälften av deltagarna aldrig någonsin kommer att få se en brigad i verkligheten innan pension. Så jag undrar hur många det kan vara "den viktigaste övningen" för denna gång;-)
Jag har dock, via kontakter, fått reda på att en del nya erfarenheter har gjorts under övningen.
Det blåser utomhus.
Saker och ting blir blöta.
Saker och ting återfinns inte där man lagt dem.
Det är kallt om händerna.
Det är långt till toaletterna.
O.s.v.
På det hela taget verkar staben haft fullt upp med sig själv och inte direkt saknat de övriga förbanden:-)
Valet av övningsledning har nog borgat för att man följt FALA.
(Ursäkta Gustaf!)
F.d. Teaterdirektören.
P.S. FALA, Fasta Anropssignaler för Lägre förband inom Armen.
(Med lägre förband menas brigad och neråt.)
@ F.d. Teaterdirektören
SvaraRaderaVisst hade väl brigader egna FAK/RAK-signaler på den tid vi hade sådana i verkligheten? Det var alltså förbanden inom brigader som var lägre förband. I nya FAA har anpassning skett till numerären så att bataljonerna blivit högre förband med unika anropssignaler.