Public Service självskadebeteende

Jag är en stark vän av Public Service i avseendet statligt finansierade media. Delvis för att jag är mån om att det ska finnas journalistik och program av hög kvalitet, men också för att dessa media fyller en mycket viktig roll i totalförsvaret. Av denna anledning så upplever jag det idag mycket beklämmande att se hur lättvindigt Public Servicebolagen nu tar på sina uppdrag och genomför detta. Framförallt utgör den ständigt sjunkande kvaliteten i nyhetsrapporteringen ett självskadebeteende som lämnar utrymme för andra, mindre välvilliga aktörer att få fotfäste och därför också sprida sina narrativ – inte sällan finansierade/understödda av främmande makt.

Jag har tidigare flera gånger kritiserat SVT och SR (men även övriga media) för deras haltande rapportering av kriget i Ukraina, men även andra ryska förehavanden. De mest märkliga vinklingar framkommer, inte sällan tagna direkt från statliga ryska kanaler. Sannolikt i en kombination av att nyhetsredaktionen inte förstår bättre och dessutom känner en stress över att snabbt lägga ut.

Det här både bekymrande och allvarligt. Public Service måste hålla en högre än standard än vad man idag presterar. @HannaStjarne

Tråd ⬇️ https://t.co/ekbuRwxV6r

— Wiseman (@wisemanswisdoms) 1 december 2018

Tyvärr står det inte alltid mycket bättre till hos Sveriges Radio och Ekot.

Pro-tip: referera till vad folkrätten säger, inte rysk säkerhetstjänst... https://t.co/Cz9E5dCWkj

— Oscar Jonsson (@OAJonsson) 26 november 2018

Detta är mycket bekymrande eftersom SVT:s nyhetsprogram och Ekot ska vara landets spjutspetsar i nyhetsrapportering i händelse av en kris eller krig. Uppenbarligen är SVT:s vd Hanna Stjärne inte omedveten om det rasande informationskriget, men jag har ännu att se aktion från företaget sedan Stjärnes debattartikel i GP våren 2017.

Igår ledsnade jag på SVT:s refererande till sprängdåd runtom i Sverige som ”sprängningar”, och gjorde därför en tweet-serie där jag visade på skillnaden mellan just sprängningar och sprängdåd.

Det är inte utan att jag känner en viss, extra avsmak varje gång jag hör att man i vissa media talar om ”sprängningar”. Handlar det om en ny järnväg? Nej, det är en snuttifierande och fördummande omskrivning av våldsdåd som syftar till att skada, döda eller ingjuta skräck. pic.twitter.com/zBeehvNmFJ

— Wiseman (@wisemanswisdoms) 28 december 2018

Jag vet att jag inte är ensam om att reagera över detta snuttifierande nyspråk som dykt upp i media. Härom veckan reagerade också en av Sverige främst brottsmåladvokater, Johan Eriksson, i SvD över snuttifieringarna i media: ”vi ska sluta kalla det för skjutningar – det är brott, mord eller mordförsök”.

Reaktionerna på min tweet igår var intressanta, men inte oväntade. Jag fick medhåll från en rad etablerade debattörer och politiker, men också från en stor andel twitter-konton som förmodligen skulle beskrivas av många som avgrundshöger eller hatsvans. De sistnämnda ser agerandet från SVT och övriga media som ett samordnat agerande för ett högre syfte, motsatt ”folkets intresse”. Jag finner sådana konspirationsteorier motbjudande. Jag uppfattar snarare att det handlar om språkligt oförstånd och, hos vissa individer, ett obehag för att världen faktiskt är hemsk, våldsam och full av död och förintelse. Vi må födas oskyldiga, men alla människor vill faktiskt inte gott.

Oavsett vilket så blir resultatet detsamma. Här kan man rasa så mycket man vill över att ”troll” från höger och vänster angriper SR och SVT, men även de privata medieföretagen, för så länge man lämnar målet vidöppet så kommer man att förlora det slaget. Värst är att man sänker sin egen trovärdighet. Gemene man i Sverige förstår att det är skillnad på skjutning och mordförsök, respektive sprängning och sprängattentat. Detta gör att ”alternativmedia” vinner allt större förtroende hos allmänheten när de rapporterar om dylika händelser med ett tydligare språk. De må ha rätt i vissa av sina artiklar, vilket då i sin tur skapar större legitimitet för de artiklar där man avsiktligt slirar på sanningen – eller utelämnar denna. Samma effekt får etablerade media uppleva. Har man fel avseende  vissa nyheter, eller bara ”omformulerar” (snuttifierar) dem, så kommer det automatiskt att sänka trovärdigheten i den övriga rapporteringen.

Det är här informationskrigaren frodas och tar initiativet. Så kan vi inte ha det. Media med Public Service i spetsen måste upphöra med sitt självskadebeteende.