Idag gästspelar jag med ett inlägg hos SvD:s ledarblogg Säkerhetsrådet. Där skriver jag om behovet av man förstår och ytterligare belyser Försvarsmaktens personalförsörjning när man nu är helt överens om behovet av ett större och starkare försvar. Materiel är förhållandevis lätt att anskaffa, medan personal tar betydligt längre tid att rekrytera och framförallt att utbilda.
Den som följt bloggen troget, trots dess numera låga frekvens i nya inlägg, känner igen problematiken från några av 2018 års inlägg.
Den som följt bloggen troget, trots dess numera låga frekvens i nya inlägg, känner igen problematiken från några av 2018 års inlägg.
När jag hör om diskussioner som rör personalförsörjningsproblematiken verkar det som det bara finns anställda GSS och yrkesofficerare. Det finns enligt mig därför anledning att lyfta blicken, tidigare var det inte ett problem att försörja krigsförband och det gav dessutom avkastning till officerskåren. Jag tror helt enkelt att FM har för höga ambitioner i form av orealistiskt höga förväntningar på tillgänglighet och en övertro på vilken kompetens som krävs för kriget. Sverige är ett stort land, med en liten befolkning och måste prioritera sin resurser-situationsanpassa precis som i manövertänkandet. Det gäller att inte vara låst i tanken om lösningen- optimum passar helt enkelt inte krig. Senast för någon vecka sedan framkom att målet med två brigader inte kommer att nås- är det ett gott exempel på att målet är det viktigaste? Pengabristen är självklart en del i problemet, men långtifrån allt. Mindset kring att lösa problem/friktioner för att nå mål är den första byggstenen i förmåga- hur står det egentligen till med den? Jag säger inte att det är lätt, men när det gäller förmågan att få till resurserna finns kategorier t ex fd värnpliktiga och reservofficerare som är fullt möjligt att använda i dagsläget efter lite uppfräschning. Deras personliga erfarenheter från livet är lika betydelsefulla som de som förvärvas av de anställda i försvarsmakten. Att påstå att dessa inte skulle vara kunna utgöra grundstommen för FM pga det krävs experter är ett fyrkantigt sätt att resonera och spär bara på rädslan för att inte nå ett optimum som inte är viktigt. Förutom att få till två snygga brigader- vem pratar om t ex om förbandens personaluppfyllnad efter hand att personalen förbrukats?
SvaraRadera