Om / About Wiseman's Wisdoms

söndag 3 mars 2013

Rekrytering - del 2: Inte bara soldater och sjömän

2014 som blev 2019 är nu 2023

Svenska Dagbladet och Sveriges Radio rapporterade igår om Försvarsmaktens budgetunderlag 2014 att beräkningarna nu tyder på att Insatsorganisation 2014 inte kommer att kunna intas till 2019 som planerat. Det datum som nu prognosticeras är 2023, det vill säga 10 år efter organisationens datum, med hänsyn till den tröga rekryteringen av tidvis tjänstgörande soldater och sjömän. Därmed fallerar datumet 2019 på benet personalförsörjning. För att inte benen materiel och övning också ska haverera krävs omfattande anslagstillskott, vilket dryftats i tidigare inlägg och på senare även i media.

Beskedet om svårigheterna inom personalförsörjningen kommer inte som en överraskning för somliga av oss. Vissa av oss ”negativa försvarsbloggare” har sedan starten varnat för att den mycket hastiga och digitala övergången till ett yrkesförsvar inte tagit höjd för rekryteringssvårigheter och Försvarsmaktens bristande attraktionskraft hos i dagens samhälle. Framförallt har vi varnat för risken att anställda soldater och sjömän inte stannar de 6 år som krävs för att personalförsörjningssystemet ska gå ihop, utan lämnar i förtid då lön, arbetsuppgifter och målsättningar inte överensstämt med förväntningarna. Ända sedan yrkesförsvarets start har vi matats med information från försvarsministrarna om hur bra det nya personalförsörjningssystemet fungerar, medan erfarenheterna på fältet inte alltid varit lika positiva.

Situationen inom personalförsörjningen är fortsatt mycket bekymmersam. I sitt underlag till den försvarspolitiska inriktningspropositionen 2009 angav Försvarsmakten att under 2013 skulle motsvarande två bataljonsstridsgrupper finnas tillgängliga. I regleringsbrevet för 2012 hade dock målet skjutits bortåt. Nu handlade det om en stridsgrupp sammansatt av lägre förbandsenheter från hela landet från 2013 och först 2014 om en stridsgrupp med kärna ur en och samma bataljon.


En oövad organisation

Till dess att hela organisationen är fullt uppfylld med kontinuerligt och tidvis tjänstgörande soldater 2023 (om nu ens det datumet håller?) utgörs utfyllnaden med tidigare utbildade värnpliktiga. Detta är ett reellt problem på många sätt.

För det första är det 2023 minst 13 år sedan dessa värnpliktiga ryckte ut. I bästa fall är det ännu längre sedan, då de sista årens värnpliktiga i regel gavs en sämre utbildning än sina tidigare kollegor.

Under hela tiden fram till att de sista värnpliktiga fasas ut kommer de aldrig att repetitionsutbildas. Det skulle helt enkelt inte se bra ut och inte takta med den bild av det nya personalförsörjningssystemet som såväl politisk nivå som Försvarsmakten vill framhålla. Det ena problemet blir då att förbanden aldrig kan samövas. Det andra problemet blir utbildningsståndpunkt avseende den stora mängd ny materiel som införs i Försvarsmakten.

Att en svensk regering skulle ge sitt godkännande till att inkalla krigsplacerade värnpliktiga för repetitionsutbildning liknande den som föreskrivs i dokumenten i form av GMU och KMU, sex månader innan ett eventuellt krigsutbrott är oerhört svårt att se.


Repetitionsutbildning av värnpliktiga skulle dock förmodligen medföra den positiva effekten att flera av de värnpliktiga får en nytändning och skulle kunna tänka sig en anställning som tidvis tjänstgörande soldater – utöver de positiva effekterna såsom att Försvarsmakten för en gångs skull skulle få samtränade förband. Den nu liggande ekonomin tillåter dock varken en dylik repetitionsutbildning och samträning av mixförband idag, lika lite som en övning av IO 2014 då organisationen intagits år 2023.


Haltande officersrekrytering

En mycket allvarlig aspekt av problemen i personalförsörjningen är problemen i officersrekryteringen. Till årets antagning inkom drygt 270 ansökningar. Visserligen var årets antal platser på officersutbildningen reducerat till 100 (varav 20 platser uppdragsutbildning av piloter) av ekonomiska skäl och det faktum att antalet officerare ska minskas. Det är ändå en dramatisk skillnad mot värnpliktens sista år 2010, då 1600 sökte officersutbildning. Inom något år ska åter över 200 officerare utbildas årligen och då är det inte hållbart med så få och så ”dåliga” sökande som nu är fallet. För att hålla en någorlunda nivå på utbildningen bör antalet sökande i förhållande till platser överstiga 3 till 1. Jämför man med Polisen så hade man där förra året ca 13 000 sökande till ca 800 platser. Det är uppenbart att här föreligger avsevärda brister.

Officersyrkenas identiteter är idag allvarligt hotade. Sedan värnpliktens avveckling och även dessförinnan då vissa värnpliktsinriktningar försvann till följd av anklagelser om ”grå arbetskraft” försvann vissa tjänsteinriktningar från ungdomars medvetande. Dessa yrken är nu svårrekryterade då ingen marknadsföring mot enskilda officersyrken genomförs i Försvarsmakten idag. All rekrytering hanteras numera av Försvarsmaktens HR-centrum i Stockholm, där man har svårt att se behovet som upplevs ute på förbanden. Enskilda initiativ, som t ex senast från kadetter på Karlberg möter kalla handen. Därtill söker man inte längre till en specifik inriktning, utan det är ett centralt officersintag (med undantag av pilotutbildningarna) och inriktning mot en speciell tjänstegren görs senare under utbildningen. Man utbildas alltså från början mot att bli inte officer, inte att bli t ex infanteriofficer. Målbilden blir därmed än svårare att se för den eventuellt sökande.

Ett annat problem med dagens rekryteringsform som ej föregåtts av en värnplikt är hur Försvarsmakten ska kunna säkerställa kvaliteten på de sökande och att de sökande hamnar rätt. När officersutbildningen tidigare föregicks av 10,5 mån värnplikt kunde den sökandes befäl under denna tid bilda sig en mycket god uppfattning om den sökandes lämplighet som officer. Idag sker detta via några få dagars enklare tester och intervjuer. Sannolikt kommer vi inom några år se ett kraftigt ökande behov av en ny uttagningsprocess. Skipper har tidigare berört problemet med marinkadetter som inte har en aning om vilka anlag de har för sjösjuka eller hur de gillar att vara på sjön. Resultatet blir att Försvarsmakten lägger stora belopp på en individ som i slutänden är oanvändbar i organisationen och troligtvis slutar sin utbildning, samtidigt som individen kunnat ägna dessa år av sitt liv åt något annat.

En svag officersrekrytering är ett minst lika stort problem som bristen på soldater och sjömän. Utan officerare finns inte personal som ska leda förbanden. Utan ett inflöde på nya officerare kommer dräneringen av äldre officerare att bli ett svårt problem, då prioriteringen inom myndigheten i högre grad kommer att göras mot administrativa uppgifter, då det är dessa som är mätbara och kännbara i vardagen. Kunskapsöverföringen blir också lidande varpå hjulet måste återuppfinnas på nytt som i så många fall redan till följd av 00-talets ”strategiska time-out”.

Däritll innebär organisation 2014 att Försvarsmakten inte har en tillväxtpotential. Det blir oerhört svårt att vid behov skapa en tillväxt ur denna organisation då den inte har beräknats med några reserver för att kunna möjliggöra tillväxt till en större organisation eller förbandsersättning. Varken antalet officerare eller soldater och sjömän har dimensionerats för något annat än att hålla en krigsorganisation. Vanligt förekommande företeelser såsom sjukdom, utbildningar, föräldraledigheter, tjänstledigheter för att inte nämna rekryteringsproblem gör att organisationen aldrig kommer att kunna vara uppfylld.


Lika lite som vi har råd med att inte få förbanden uppfyllda med soldater och sjömän har vi råd med en officersbrist och inte heller ett sämre chefskap till följd av för få sökande. Ett första steg bör vara att återinföra identiteterna i officersyrkena och att tillåta riktad rekrytering. På längre sikt måste Försvarsmaktens folkförankring kraftigt stärkas för att det nuvarande personalförsörjningssystemet ska fås att fungera. I flera års tid har man nu pratat om Försvarsmakten som ”varumärke”, men varumärket verkar dock ha blivit allt mer skamfilat. Tyvärr verkar det svårt att återta en bred folkförankring utan att återinföra någon form av värnpliktssystem. Utan folkförankring, ingen fungerande rekrytering.


Eftertankens kranka blekhet

Förmodligen börjar nog allt fler politiker och chefer i Försvarsmakten känna för yrkesförsvaret och IO 2014 såsom Kjell-Olof Feldt inför löntagarfonderna. Yrkesförsvaret är idag lika ideologiserat som värnpliktsförsvaret var för 30 år sedan. Att nu återgå till ett renodlat värnpliktsförsvar tror jag inte på. Däremot verkar det sannolikt att Sverige inom fem år följt i Norges fotspår och återtagit delar av värnpliktssystemet. I sådana fall har vi åter varit del av en mycket kostsam parentes i den svenska försvarspolitiken.


Det är nu alltså först 2023 som Sverige kan anses ha ett ”en-veckasförsvar”, med tanke på prognosen för personalförsörjningen i budgetunderlaget för 2014. Frågan kvarstår – vilket försvar har vi idag och fram till 2023?


Media: FT

37 kommentarer:

  1. Hej Wiseman! Tack för en otroligt intressant och välskriven blogg. Du nämner i senaste inlägget antalet sökande och antalet platser på officersprogrammet, jag undrar om du också vet något om hur ansökningsstatistiken för specialistofficer med början i aug 2013 har sett ut? Alltså för de som redan genomfört värnplikt/GMU.

    Tack, och keep up the good work :)

    Mvh Hanna

    SvaraRadera
  2. Hanna Björnberg,

    Tack! Har tyvärr inget tillgängligt här. Har sett bättre ut än för officersprogrammet.

    SvaraRadera
  3. Bra att allt fler börjar inse konsekvenserna av den Personalförsörjningsstrategi vi nu har.

    Tyvärr har inte Materielförsörjningsstrategin och politikernas påverkan på materielförsörjningen ifrågasatts i samma utsträckning – och tyvärr finns inga tecken på att detta skulle vara en parantes - ännu.

    Materielförsörjningen förtjänar ett motsvarande inlägg som detta om Personalförsörjningen.

    Materielförsörjningsstrategins princip där Internationell samverkan skall vara ett huvudalternativ bör väl ifrågasättas nu när vi börjar se konsekvenserna av detta?

    Det andra huvudalternativet i Materielförsörjningsstrategin där vi ska välja ”hyllvaror” borde väl (och har ju faktiskt) också ifrågasättas?

    Vad den nuvarande Materielförsörjningsstrategin – och politikernas försök att styra materielplaneringen – har kostat oss är det ju tyvärr nog ingen som kan räkna på.

    I Materielförsörjningsstrategin står uttryckligen att ”En alternativgenerering skall regelmässigt genomföras och en avvägning ske mellan kostnad, effekt och handlingsfrihet.
    Dessutom skall ärendets påverkan på kringliggande och överordnade system klarläggas i ett helhetsperspektiv utifrån faktorerna kostnad, effekt och handlingsfrihet. Vid avvägningen mellan alternativen skall de särskiljande produktions- och vidmakthållandekostnaderna redovisas. För att ge rättvisande och jämförbara kalkyler skall tydliga kalkylanvisningar som stöds av Försvarsmaktens ekonomimodell utarbetas.”


    Några sådana ”alternativgenereringar” har nog aldrig gjorts innan man valt alternativ i de större materielanskaffningsprojekten – i alla fall inte enligt Försvarsmaktens ekonomimodell eller på något annat enhetligt sätt som gör att vi i efterhand kan säkerställa att vi valt ”rätt” alternativ – eller vad de olika alternativen skulle ha kostat.

    Vi har nu haft vår Materielförsörjningsstrategi sedan 2007 och har nog rätt dåliga förutsättningar att följa upp om den sparat något eller vad om den orsakat stora kostnader

    Jag avslutar som Teaterdirektören gjort på senaste tiden – Suck!

    SvaraRadera
  4. Eftersom alldeles för få har yrket som kall nu för tiden ser det mörkt ut
    Politikerna duckar o fyllepartiet SD försöker ta poäng

    Lite pos att läsa om Black Hawk i dagens tidning
    -Ändra inte en skruv , äntligen en tydlig beställning av ny mtrl!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lustigt att du inte kan bortse från personlig smak gällande politik och sakfrågan. Sd om några verkar ha en nykter försvarspolitik och låter inte lika ihåliga som S när man väljer att kritisera M för något man bägge har del i skulden av.
      Släpp sargen och läs vad de skriver och gör, de verkar åtminstone vilja göra politik av detta och inte sopa det under mattan likt de andra.

      Radera
  5. Det som är mest skrämmande är att detta med mycket stor sannolikhet har varit känt av både försvarsministern och statsministern sedan länge. Och att de helt klart "blåljugit" inför media och antagligen inför andra politiker om situationen.

    Kort sagt - inget som dessa parter säger kommer man att kunna lita på. Inget.

    Om man inom de högsta politiska lagren inte kan stå för denna yttert grava information - hur kommer de att överhuvudtaget kunna fatta beslut som kommer att innebära offer av tusentals soldater för att rädda hundratusentals liv och vårt lands självständighet? Den viktigaste grunden förutom folkförankringen i ett försvar av ett land är dess politiska lednings ryggrad och förmåga att stå för vitala och kostsamma beslut.

    Den moderatledda regeringen saknar helt klart dessa viktiga egenskaper.

    SvaraRadera
  6. Hur gjorde Norge och vilka utbildningar borde det enligt dig pliktuttagas till om vi gradvis återinför lumpen?

    SvaraRadera
  7. När jag läser ditt inlägg, så tänker jag på Iggesundsgängets visa Pessimistkonsulten

    ” Så det är lika bra att sluta drömma
    Det går åt helvete i alla fall
    För om man drömmer om Paris
    Hamnar man på något vis
    Likt förbannat i Hudiksvall”.

    eller

    ”För om man drömmer om IO 2014
    Hamnar man på något vis
    Likt förbannat i IO 2023
    Så det är lika bra att sluta drömma
    Det går åt helvete i alla fall”.

    2023 har förhoppningsvis tiderna blivit bättre och konjunkturen vänt och ungdomsarbetslöshet och annan arbetslöshet nått mer normal nivå och företagen har god vind i seglen. Ska vi fylla leden, ska vi göra det nu. Nu när vi saknar konkurrens om den lågbildade och okvalificerade ungdomen. Den välutbildade delen av ungdomskullarna lär vi aldrig mer få se, snarare ytterligare sänkningar av antagningskraven. I framtiden är det förmodligen bara CVAT som kan räknas som akademiker enligt någon rimlig bedömningsgrund.

    Kanske är jag överdrivet optimistisk. Kanske har konjunkturen inte vänt till 2023.

    SvaraRadera
  8. Den gamle egyptiern har just läst ett mycket välskrivet inlägg av Wiseman och håller med till fullo.

    GMY

    Sinuhe

    SvaraRadera
  9. Om det inte hjälper med mer pengar och ansträngningar, förslagsvis i samband med att materielbristerna åtgärdas, återstår det bara att börja återinföra lumpen.

    Min egen åsikt är att en återinförd värnplikt borde börja med en Grundlägande Militär Utbildning som räcker för en krigsplacering som enkel bevakningssoldat och sedan värvar man frivilliga ur dm till yrkesutbildning inom insatsförsvaret med utlandskontrakt eller vidareutbildning inom hemvärnet och krigsplacerar resten i mobiliseringsbara bevakningskompanier som kan användas för att utöka hemvärnets uthållighet. Alla som utbildas och inte visar sig olämpliga måste ha en skarp krigsplacering för systemets trovärdighet och bevakning är enklast möjliga uppgift och grund för vidare utbildning vid framtida behov.

    En av anledningarna till att jag skulle föredra detta är att en förmåga till små och uthålliga insatser som den i Afghanistan är säkerhetspolitiskt värdefulla och om alla våra tunga förband bemannas med frivilliga med utlandskontrakt blir det mycket lättare att ge solidaritetsförklaringen substans då vi snabbt kan stödja grannarna. Detta är mycket bra för ett Nato medlemskap och nordiska försvarssamarbeten där vi specialiserar oss i att rusta upp olika delar av våra försvarsmakter.

    Det borde då parallellt införas en Grundläggande Civilförsvars Utbildning men vi saknar nästan helt en civilförsvarsorganisation så det blir ett enormt arbete. Rold K Nilsson har precis bloggat om ungefär detta: http://rolfknilssonmyblog.wordpress.com/2013/03/03/dags-for-civil-varnplikt/

    Med både GMU och GCU blir det lättare att göra en återinförd värnplikt allmän.

    Miljardkostnader men PR budgeten kan minskas.


    SvaraRadera
  10. Magnus Redin,

    Ja till allmän GMU/GCU.

    Mvh,

    Lars

    SvaraRadera
  11. Vad 17, förkylningen har spridit sig från näsan till fingrarna, nu loggar jag ut. (En av nackdelarna med att inte använda stavningskontrollerande ordbehandlare... )

    SvaraRadera
  12. @Magnus Redin: Intressant förslag som ligger i linje med hur jag tänker.

    @Wiseman: Välskrivet som alltid! Skulle vara intressant med en ordentlig genomgång av Norges och Danmarks försvarsmodeller eftersom dessa ofta nämns som exempel i debatten.

    SvaraRadera
  13. Har läst bloggen länge, men tar för första gången tillfället i akt att skriva.

    Jag tror att en god grund till framtida rekrytering ligger i en återinförd värnplikt. Jag hade inga planer på att göra värnplikt när jag mönstrade och gjorde ett halvhjärtat försökt att slippa undan när jag insåg att jag inte hade chans att få en intressant tjänst. Men det visade sig vara något som passade mig väldigt bra och en upplevelse för livet. När GSS/T-tjänsterna började dyka upp så valde jag därför att fortsätta min karriär som artillerist.

    Jag tror däremot, lik många andra skribenter, att man bör se värnplikten ur ett nytt perspektiv. För mig är det naturligt att den först och främst skall vara könsneutral, vi har inte råd att ignorera halva befolkningen. Den skulle också anpassas i större grad till vårt behov av anställda soldater. Efter en förlängd och allmängiltig GMU så får de som är godkända ett erbjudande om att skriva kontrakt som är bundet till en befattning. Anställningsformen styrks av övningsbehovet som respektive befattning har. Befattningar som kräver att man övar kontinuerligt leder till att man blir heltidsanställd som antingen yrkesofficer, speciallistofficer eller GSS/K. Befattning som kräver mindre övningstid leder till att man blir anställd som GSS/T eller med motsvarande hemvärnskontrakt. Där efter får man under resterande tid den befattningsutbildning som tjänsten kräver under resterande tid.

    Vill man inte skriva något kontrakt så blir man satt i reserven och får under resterande tid utbildning för att kunna sköta enklare stödfunktioner i ett bakre läge, både under utbildning och under kriser. Här finns det dessutom det en möjlighet att lära sig färdigheter som har ett större civilt meritvärde än att köra stridsvagn. Det gör dessutom att delar av de färdigheterna som befattningen kräver kan vidmakthållas inom ett civilt arbete. I så fall så behöver man endast infinna sig vid repövningar eller om skiten träffar fläkten.

    Målet är sammanfattningsvis att i första ledet ge oss ett bra rekryteringsunderlag och att i andra ledet att den personalen är anställd i den grad som krävs för att vidmakthålla sina färdigheter i befattningen.

    @Sumatra
    Jag vill för övrigt minnas att Pessimistkonsulten ursprungligen skrevs av Euskefeurat.

    SvaraRadera
  14. @Sten Erik Björling
    Underbart subtilt uttryckt, moderat försvarspolitik = blåljug.

    Tycker det finns andra politikområden där detta också kan appliceras.

    SvaraRadera
  15. @ Love Alm

    Lite efterforskningar leder mig till slutsatsen att du har rätt avseende Euskefeurat. Det skall skånska eller norrländska till för att kommunicera ett budskap på rätt sätt.

    http://www.youtube.com/watch?v=peY68tKiWgM

    Vi skall komma ihåg att det är en tragisk optimism som satt oss i det läge vi är nu inom förvarspolitiken. Samma tragiska optimism som försatt hela västvärlden i ett omöjligt och ohållbart ekonomiskt läge.

    SvaraRadera
  16. Sumatra

    Jag tror inte att det bara är optimism som satt oss i det läge där vi är.

    Jag tror att det är okunskap och en tro på att kunna hitta "genvägar" till att spara pengar (kanske kan kallas optimism).

    Kombinerat med en ovilja att sätta sig in i sakfrågor, verksamheter och fakta och att tänka självständigt.

    Istället har man valt att lyssna på mantran och löften om att det går att spara pengar genom att tillämpa koncept från affärsvärlden på militär verksamhet.

    Affärsverksamhet och militär verksamhet skiljer sig i många avseenden. Om man inte har förmågan och kunskapen om vad som skiljer sig och vad som inte gör det så är det lätt att det blir fel...

    SvaraRadera
  17. @ Gustav

    Jag kunde inte uttryckt det bättre själv.

    Det finns ett alternativ till, nämligen att man tycker som försvarsministern att en veckas försvar i ett begränsat område är OK och värt det pris som medborgarna får betala i väntan på vecka två och uppgivenhetens konsekvenser. Då måste man emellertid vara konsekvent och inte ge intryck av att hela Riket kan och skall försvaras. Även om man ändå måste ha viss marginal för ren otur när man tänker. En politiker beskrev sina tankar i Blandaren på det här sättet: "Definitionen på tanke är nåt som upphör när man börjar prata och som åter träder i kraft när man håller käften och man undrar vad man har sagt".

    Försvarsministern skiljer sig nog inte från de flesta politiker: hon lovar runt och håller torrt.

    SvaraRadera
  18. Lite förslag - 1…

    I dagsläget finns det inget fungerande försvar baserat på reguljära förband i Sverige, det enda som är någotsånär funktionellt över ytan och med en organisation som kan leverera någon effekt är Hemvärnet. Volymerna av de yrkessoldater som finns är få små, de är spridda över landet och man kan inte formera insatskapabla större förband med dessa enheter som är samövade och kan ge effekt annat än på enskilda punkter i landet - begränsade delar av Stockholm, skydd av enskild bas t ex.

    Det kommer inte att fattas några effektiva beslut kring förändring kring personalförsörjningssystemet för att förbättra situationen inom de närmaste åren och även om man ändrar villkor mm så garanterar inte detta att man kommer att få tillgång till större volymer soldater - och magasinet i form av intresserade tidigare värnpliktiga kommer att utarmas snabbt.

    En av de främsta orsakerna till att man inte kan rekrytera så många kontraktssoldater från Hemvärnets led är att man inte är intresserad av ett utlandsobligatorium - det är en helt annan sak att försvara landet och den del man själv bor i. Man kan dessutom ändra i Hemvärnets strukturer mer fritt från andra strukturer inom den reguljära försvarsmakten - man kan troligen snabbare komma till skott med uppgraderingar av roller, beväpning, ersättningar och utbildningsinsatser än vad man kan göra inom den reguljära försvarsmakten.

    Ett antal förslag:

    - Utöka budgeten över tid för Hemvärnet (idag ca 700 miljoner, står för mer än hälften av Sveriges reella försvarsförmåga). En dubblering eller en tredubbling av budgeten motsvarar en bråkdel av NBF eller PRIO…

    - Inför certifierings-, utbildnings- och specialistnivåer för nya funktioner inom Hemvärnet. Både civil och militär specialisering skall kunna premieras med utökade ersättningar. Ett antal exempel:

    -- En tidigare skytt till RB 70 som under repövningar upprätthåller sin kompetens får gruppchefsersättning även om denne är menig. Om denne uppnår via utbildning kapacitet att utbilda andra erhålles plutonchefsersättning. Om denne dessutom ansvarar för sin enhets utbildning så uppbärs kompanichefsersättning. Detsamma gäller andra avancerade vapensystem och funktioner såsom pv-robot-system, eldledning, logistik, ledning mm.

    -- Om en menig soldat har utbildning och upprätthåller kunskapen kring olika system så skall denne uppbära mer ersättning - speciellt om denne kan utbilda inom flera system. Resiliens är viktigt, likaså att snabbt kunna skala upp en organisation med nya soldater och ändra profil på förbandet efter nya behov.

    -- Hemvärnet bör utvecklas till en "matrisorganisation" i den meningen att Hemvärnet även skall kunna ställa upp effektivt i civila kriser - därmed bör även civila kunskaper inom teknikområden, ledning, organisation mm premieras på samma sätt. En menig soldat inom Hemvärnet kan vara menig i det militära sammanhanget men ett högt befäl i samband med civil kris beroende på den personliga profilen och erfarenheterna. Lika lite som en ytterst professionell projektledare kan styra ett försvar av ett nästesområde så kan en militär kompanichef styra över en civil kris. Kompetenser kan överlappa till delar, men oftast krävs specialiserade kunskaper och förmågor. Det ovan nämnda premieringssystemet bör även gälla denna typ av "dubbla" förmågor.

    SvaraRadera
  19. Lite förslag - 2...

    -- Som det nu är så sponsrar nästan alla hemvärnssoldater försvarsmakten med låga ersättningar, förlorade arbetsinkomster och förlorad värdefull fritid för familj mm. Detta är inte rätt. Att man ställer upp och är beredd att utsättas för stora risker både till liv och lem för att ställa upp i allvarlig kris och i krig bör premieras - hur många politiker och höga tjänstemän i stat och kommun mm är beredda att själva betala för ynnesten att tjäna allmänhetens intressen? Att höja ersättningsnivåer handlar mycket om att göra rätt för sig som stat gentemot dem som arbetar för det allmännas intressen. Vem vill ställa upp för en exploatör, speciellt för en exploatör som själv inte är beredd att utsätta sig för samma villkor?

    -- Ordentliga ersättningsnivåer och adekvata placeringar och utbildningar inom Hemvärnet medför även att man kan skapa nya förutsättningar för helt nya former av rekryteringar - det bör t ex locka tidigare RB70-skyttar att tjänstgöra om de under en veckas tjänst per år får ordentlig repetitionsutbildning samt även bra ersättning.

    Jag anser inte att Hemvärnet ersätter reguljära förband - men nu har vi inga reguljära förband. En samling soldater och materiel är inga förband när de inte är organiserade i fungerande enheter, samtränade och befinner sig på samma plats! Det som närmast finns inom Svenskt försvar som uppfyller dessa kriterier idag är Hemvärnet - inga andra…

    Genom detta kan även gradvis en utbildningsorganisation byggas upp som kan användas mer effektivt när väl det politiska skikten har bestämt sig för vad man skall satsa på framöver. Som jag ser det så är yrkesförsvaret ett mycket stort misslyckat experiment som måste avslutas, värnplikt måste till och helst en sådan jag beskrivit i motionerna till MPs kongress 2012.

    Ha det så bra….

    Stene

    SvaraRadera
  20. Här kommer ett gratis tips på ett besparingsförslag som kanske någon av Högkvarterets handläggare kan plocka upp; ett typiskt exempel på den speciella försvarslogik som utvecklats under 2000-talet: Genom att IO14 inte kommer att vara intagen förrän 2023 och våra GSS ska vara anställda i åtta år så är det ingen mening med att ha GSS anställda idag. Med tanke på att de flesta inte verkar stanna åtta år kan huvuddelen av rekryteringen skjutas upp till 2019 och framåt.

    (Varning: ironi kan förekomma i inlägget.)

    SvaraRadera
  21. Vi får verkligen hoppas att värnplikten INTE återinförs, hur många unga män har inte tvingats slösa bort lång tid på helt meningslösa sysslor.
    Otroligt många som gjorde lumpen under 80 och 90 talet fick utbildning på materiel som hade bäst före datum tidigt 60 tal.

    Splitterskyddade fordon som inte tålde att man kastade sten på dem,och som inte kunde ta sig över ett 10 cm djupt dike utan att falla sönder i småbitar.

    På Gotland hade man tänkt sig att levande människor frivilligt under slutet av 80 talet skulle storma steroidstinna ryssar med utrustning som bevisligen inte fungerade, och som var omodern redan under andra världskriget.

    Yrkesförsvar är bra mycket bättre, de som tar anställning har förhoppningsvis gjort det frivilligt. Och pengarna får man förmoda räcker till lite mer modern materiel än vad de värnpliktiga fick springa runt i skogarna med.

    Om det är för få som söker så får man väll höja lönerna och andra förmåner. Göra jobbet mer attraktivt.
    Skära ner på administrationen och lägga pengarna på produktionen.


    SvaraRadera
  22. "Och pengarna får man förmoda räcker till lite mer modern materiel"

    "Skära ner på administrationen och lägga pengarna på produktionen."

    Tror du på det där själv?

    SvaraRadera
  23. @Kim J

    Intressant analys. Genom att lägga mer pengar på personal så får vi råd med bättre materiel? Rimligare borde väl vara att med lägre personalkostnader så blir det mer pengar över till ny materiel?

    Kan det vara så att materielens beskaffenhet på Gotland under slutet av 80-talet inte berodde på då valt personalförsörjningssystem utan på något annat? Hur vet du förresten att ryssarna skulle vara steroidstinna?

    SvaraRadera
  24. Kim J, om en allmän värnplikt återinförs tror jag att man lär sig ännu enklare saker som hur man klarar sig utan el och internet, hur man ordnar hygien, mat, vatten och värme åt grupper av människor, första hjälpen, brandsläckning, lite stresshantering och militärt hur man tar skydd, hur man skjuter med ett gevär, hur man vaktar samt hur försvaret fungerar.

    Sedan kan man bli krigsplacerad i civilförsvar eller mobiliseringsbara vaktkompanier som gör hemvärnet uthålligare.

    Att återinföra något ambitiösare är oerhört dyrt och detta borde räcka för att dels göra samhället robustare och ordna värvning för GSS och hemvärn. Men det är ändå frågan om miljarder om året så jag hoppas att man börjar med att få den nuvarande organisationen att fungera.

    Det är långt kvar om man skall nå upp till 80-tals nivån med 50 och 60-tals materiel som du beskriver för stora mängder soldater. Själv tror jag för övrigt att det var ett historiskt misstag att behålla en stor arme med svagt utrustade brigader, det hade nog varit bättre med färre riktigt bra brigader och ett större territorialförsvar som var bra nog inom begränsade uppgifter utan att låtsas vara anfallsförband som kan slänga tillbaka fienden i havet.

    SvaraRadera
  25. Clabbe,

    Man kan bilda sig en rätt bra bild utifrån respektive lands officiella sidor och den allvetande skräphögen Wikipedia.

    Kort sagt kan man säga att båda länderna kombinerar värnplikt (i huvudsak för frivilliga) med en andel anställda soldater. Numerärerna är generellt låga, men man håller krigsorganisationer överstigande den svenska i numerär.

    SvaraRadera
  26. Sten-Erik,

    Visst borde Hemvärnet ha bättre villkor, men inget av det du är direkt gratis. Snarare motsatsen. Om du tar en titt i årsredovisningen för 2012 ser du vad respektive förband kostar liksom ett antal olika projekt. 1400 miljoner kr är tyvärr inget som man skakar fram i en handvändning.

    SvaraRadera
  27. Ärligt talat tycker jag att mina villkor som Hemvärnsman är helt okej och det är den nivån vi bör eftersträva. Jag tjänar inga pengar på det men jag förlorar inte heller på det.


    Det enda jag ogillar i dagsläget är det faktum att vi saknar kvalificerat luftvärn och pansvarvärn. Jag tror inte på att dela ut det till Hemvärnsmän, men någon måste ha den utrustningen, annars finns det inget syfte med att ha ett Hemvärn eftersom vi skjuts i småbitar omedelbart.

    SvaraRadera
  28. @ Wiseman

    1,4 miljarder är naturligtvis pengar, inte sagt något annat... Men om man ser till försvarseffekt per krona och även krissupportskapacitet per krona så är detta en mycket lönsam investering.

    Vi lägger ändå 42 miljarder per år för ett försvar som inte existerar funktionellt sett vad avser reguljära förband. Den enda förmåga som finns i form av funktionella förband i antal och i spridning är HV och kostnaden för att öka kapaciteten och försvarseffekten är mycket låg i jämförelse med att försöka starta upp ett yrkesförsvar i alltför låg skala och under lång tid.

    Men det är ju klart - FV ser nog gärna att det inte finns några armé och markstridskrafter framöver för att garantera att man har råd med Gripen NG och härdning av ett fåtal baser. FV tränger ut alla andra vapengrenars finansering.

    Och vad är 1,5 miljarder? Räknat i konsultkostnader för NBF, lokalhyror till finansen eller upprätthållandet av ett antal flygskrov som i ett verkligt läge inte ens kan lyfta?

    SvaraRadera
  29. @uppgiven, jag baserar teorin på att en stor del av de dinabol tabletter "ryssfemmor" som fanns i sverige under 90 talet kom från WP armélager.

    Jo, självklart finns det skäl till att stackarna på Gotland fick åka runt i gamla råttsoffor och slutkörda plåtlådor från 40 talet...
    Men poängen är att ska man ha en allmän värnplikt, vilket kan jämföras med ett 100% tvingande skatteuttag. Så kommer det inte finnas vettig sysselsättning för alla.
    Att trolla med "grå arbetskraft" är inte ett rättvist system.
    Alla som gör VP kan rimligvis inte få en bössa i hand och förväntas strida.
    Vad ska de då göra som inte gör VP för att kriga eller sköta underhållslinan. Jo då återstår att vara myndighetens grå arbetskraft...

    SvaraRadera
  30. @Kim J

    Det är faktiskt ingen naturlag att allmän värnplikt innebär att 100 procent av varje årskull ska utbildas. Det vore fullt möjligt att ha allmän värnplikt men bara ta ut en del av varje årskull för utbildning. Vill man ha "rättvisa" så kan vi göra som Schweiz, den som inte fullgör värnpliktsutbildning får betala en högre inkomstskatt. Då blir det tydligt, antingen så ställer man upp för vårt gemensamma försvar genom att tjänstgöra eller också så får man ställa upp med mera pengar.

    "Grå arbetskraft" är för den delen bara ett uttryck myntat av politiska värnpliktiga som ville slippa tråkiga uppgifter. Det är i grunden inget fel med att vissa delar av FM utför uppgifter som möjliggör att andra delar kan lösa sina uppgifter, eller löser uppgifter som behövs i fredstid men inte har någon motsvarighet i krig. Det är precis lika mycket värt att lösa uppgiften IBSS, eller uppgiften att underhålla skjutfält, som att öva väpnad strid.

    SvaraRadera
  31. @uppgiven
    Varför ska FM ha rätt till grå arbetskraft?
    Andra myndigheter borde i så fall ha lika rätt till den med tvång uttagna arbetskraften.

    Om inte alla som blir uttagna gör någon form av Värnplikt, det vill säga är direkt delaktiga i produktionen av förband som har till uppgift att försvara Svenskt territorium eller Svenska intressen. Så är det de är uttagna för att göra något annat än värnplikt.
    Man kan då kalla det samhällstjänst. det blir i så fall ingen skillnad på om de dammsuger golven på moderna museet eller pustar kristallkronorna på Berga Slott.

    Men om det ska fungera som värnplikt och om man vill ha någon form av folkförankring så bör 100% av en årskull kallas, män och kvinnor....

    SvaraRadera
  32. Uppgiven, ditt förslag skulle av för många uppfattas som att man kan köpa sig fri från en plikt att riskera sitt liv. Även om nettot blir detsamma vore det lättare att kompensera de som förlorar inkomst på plikttiden genom att de får lägre inkomstskatt.


    SvaraRadera
  33. @Kim J

    Varför? Om vi bestämmer oss för att återaktivera värnplikten så är svaret enkelt - därför att vi har bestämt oss för att värnplikt är det system vi valt för att personalförsörja försvaret av vår nation.

    "Grå arbetskraft" finns helt enkelt inte, det är ett begrepp som uppfanns för att folk ville slippa tråkiga men nödvändiga uppgifter. Att bevaka militära installationer är precis lika mycket en del av vårt försvar och säkerhetspolitik som att öva mekaniserad bataljons anfall på Härads. I vissa avseenden kan sådana uppgifter till och med vara mer viktiga för vår säkerhetspolitik här och nu.

    Att t ex se till att det finns skjutmål på Härads är definitivt att vara "direkt delaktiga i produktionen av förband som har till uppgift att försvara Svenskt territorium eller Svenska intressen".

    Återigen, det finns ingenting som säger att värnplikt kräver att hundra procent av en årskull kallas in. Bara att hundra procent av årskullen ska kunna kallas in.

    SvaraRadera
  34. @ Kim J

    Värnplikten skall vara för alla - det finns inget farligare än att ett fåtal skall utsättas för stora faror, risker och arbetsinsatser inför kriser och angrepp under tiden som huvuddelen är passiva och rådlöst sitter i sina hem och ingen kan bidra om de vill.

    I den motion som jag skrev till MPs kongress 2012 behandlande en återinförd värnplikt så skulle denna gälla både män och kvinnor, första 3 månaderna skulle avdelas för en grundläggande civilförsvarsutbildning, de nästföljande 3 månaderna skulle gälla GMU (grundläggande militär utbildning) och därefter så skall man som värnpliktig kunna välja två huvudspår beroende på intresse, lämplighet och behov - utbildning för krigsplacering i militärt förband eller ingång i "resiliensförsvaret". "Resiliensförsvaret" avser tjänstgöring för förstärkning av det civila samhällets resiliens - uthållighet mot kriser mm. Det kan gälla medverkan i vård, skola, politiska organisationer eller utbildning för förstärkning av drift och underhåll vid kris vid samhällsviktiga funktioner såsom energi, transporter, kommunikation mm. Ordentlig sjukvårdsutbildning inom röda korset parat med förstärkning av hemtjänst mm kan vara ytterligare ett spår. En viktig del som jag anser man bör satsa inom är återuppbyggandet av förmågan till lokal matförsörjning av vissa baslivsmedel - förstärkning av lokal odling och även energiförsörjning till lokala värmepunkter mm med biobränslen mm.

    Istället för att bli utförsäkrad som det nu är så kan de som kommer in i fas 3 istället bli ordentligt avlönade medarbetare inom resiliens-systemet. Många inom fas 3 är dugliga personer som hamnat mellan skarvarna i systemen.

    Den miitära delen kan därmed även om den "sysselsätter" mindre antal soldater faktiskt få tillgång till ett större urval av personer än vad de har idag och de kan via den obligatoriska GMU-delen bättre introducera de potentiella värnpliktiga i vad den framtida tjänstgöringen kommer att innebära. Eftersom den militära delen kommer att bestå av värnpliktiga soldater för reguljära förband, lokalförsvarsförband och Hemvärn så finns det stora möjligheter för den enskilde värnpliktige att välja efter egna prioriteringar.

    SvaraRadera
  35. @Magnus Redin

    Det beror nog på _hur_ det avgörs om man ska göra grundutbildning eller inte kallas in. Om det är ett beslut som fattas av TRM helt utifrån individens fysiska och psykiska förutsättningar kopplat till Försvarsmaktens behov så tror jag att risken att det uppfattas som ett "friköp" är liten.

    Men min poäng var att visa på att det visst går att få "rättvisa" på fler sätt än att kalla in hundra procent av en årskull. Om man sedan gör det genom ökad skatt för de som inte tjänstgör eller mindre skatt för de som tjänstgör är mindre viktigt.

    SvaraRadera

FRÅN OCH MED 2015-02-28 INFÖRS EN HÅRDARE KOMMENTARSGRANSKNING.

Inga kommentarer som ligger för långt från ämnet kommer att godkännas. Ser man som sitt livs uppgift att sprida konspirationsteorier om förintelsen, 9/11 eller återge hela innehållet från Russia Today och vaken.se, så gör man bättre i att starta en egen blogg.



Helt anonyma kommentarer är avstängda. Det går dock utmärkt att kommentera anonymt, men det kräver att man först registerar ett konto hos exempelvis Google, Wordpress eller OpenID. Hos Verisigns OpenID-tjänst krävs det t ex endast att man har ett mailkonto för att man ska kunna skaffa sig ett OpenID.

Håll en god ton i kommentarerna

Det går inte att se de mailadresser fylls i så vill man ha ett privat svar måste man bifoga bifoga mailadress i själva kommentaren och be om att kommentaren inte läggs ut.

Blogger genererar ibland felkoder då kommentarer sänds in. Kommentarerna kommer ändå fram, men vill man vara på den säkra sidan kan man försöka igen. Ctrl-c kan vara klokt innan man trycker på publicera-knappen.