Om / About Wiseman's Wisdoms

onsdag 19 februari 2014

Gästinlägg: "Ett konventionellt och förlegat försvar"

“Sverige har ett konventionellt och förlegat försvar. Finns ingen vits att plöja ned miljarder i det i syfte att försvara landet. Inte i en tid med mach 10 kryssningsmissiler och generellt de stora teknologiska skillnaderna som råder.”

Så sa min gamle vän i en facebookdiskussion som gick ut på att vissa av oss efter den senaste tidens yttranden kring specialförband stärkts i övertygelsen att inte rösta på vissa partier i år heller. Har han rätt? Om vi tar avstamp där vi slutade senast så handlar allt våldsmonopol i första rummet om att gemensamt bestämma vad som ska ske inom vårt lands gränser. För den händelse att någon försöker bryta mot det monopolet så gäller det att snabbt återta detsamma, oavsett om det är fråga om politiska extremister, annan form av organiserad brottslighet, eller främmande makt.

Vid inget tillfälle har man från militärt eller (initierat) politiskt håll trott att detta är en uppgift som ett litet land som Sverige kan klara enskilt om motståndaren är en stormakt. Hela vår krigsplanläggning under det kalla kriget byggde på att vi var en kugge i ett maskineri som skulle förebygga och i värsta fall försöka stå emot ett sovjetiskt anfall över hela den europeiska kontinenten. Det fanns en mycket liten sannolikhet för att vi skulle kunna stå utanför ett krig i Europa, och en än mindre (försvinnande liten) sannolikhet att vi skulle behöva utstå ett isolerat anfall mot Sverige från Sovjetunionen. Så vitt jag kan förstå var den viktigaste uppgiften för Krigs- och sedermera Försvarsmakten i detta sammanhang att verka stabiliserande:

Det skulle vara tydligt att det var kostsamt att genomföra ett krig som inbegrep Sverige. Allra helst skulle det uppfattas som så kostsamt att det aldrig blev av. Inte för att man inte kunde förinta hela landet, utan för att det i alla krigsfall skulle finnas angelägnare mål att använda resurserna till, och att man för den händelse av att man drog in Sverige skulle behöva använda resurser för uppdraget som hade varit bättre att använda någon annanstans.

Som en krydda i detta resonemang kan nämnas att den uppfattade effekten av vad vi kunde åstadkomma efter förbekämpning (det fanns en anledning till att sovjeterna ville veta var våra flygförare bodde, och det var inte för att bedriva ickevåldsförsvar) var det viktiga - det spelade alltså mindre roll hur mycket prylar vi hade eller hur bra vi var på att faktiskt använda dem, så länge det _verkade_ som om vi hade tillräckligt mycket prylar och var tillräckligt bra på att använda dem även efter en kraftigt (och ofrivilligt) begränsad mobilisering.

Kommer vi tillbaka till nutiden är det ingen som tror att Ryssland har intresse av att idag invadera Sverige. Detta är sant oavsett om vi har en försvarsmakt eller inte. Det är heller ingen (bortsett möjligen från vissa representanter i det nymoderata ledargarnityret) som tror att Ryssland har minsta tekniska problem med att blåsa varenda svensk från jordens yta redan med befintlig teknik - en teknik som förvisso blir mer sofistikerad för varje år som går och dessutom storskaligt effektiv redan i steget under kärnvapen - och så långt har min vän helt rätt. Dock händer det mycket på den internationella scenen innan det börjar regna “mach-10-missiler”.

För det första är kontrollen över det egna territoriet det som styr själva definitionen av staten. Just i detta nu, och åtminstone de närmaste tio åren, är vår kontroll avhängig välvilja från våra grannländer. Lek med tanken att en driftig/vansinnig befälhavare i Kaliningrad bestämde sig för att provocera fram en stormaktskonfrontation genom att besätta Gotland. Eller föreställ dig att en hord vältränade jihadister bestämmer sig för att tvinga Putin på knä genom att från samma ö slå mot en av Rysslands viktigaste handelsleder. Eller att en försvagad Putin ersätts av en ultranationalist som torpederar vår handelsflotta tills vi skickar tillbaka de båtlaster med HBT-personer som flyr över havet efter att en av de “västra delrepublikerna” “frivilligt gått i union” med Nya Östunionen och sedan tvingats sätta alla “avvikande” i “omskolningsläger”. Oavsett vilket scenario du väljer (dessa är kanske inte de allra mest sannolika, men det spelar ingen roll - poängen är att handlingsfriheten blir kringskuren oavsett vilken anledningen är) så kan vi i dagsläget göra nära nog ingenting utan hjälp från våra grannländer - en situation som bara förvärras i takt med att befintlig materiel inte ersätts i erforderlig takt, rekryteringen haltar, övandet reduceras, och slutdatum för intagandet av en organisation som antagligen redan från början är felkonstruerad för att tillhandahålla försvar på hemmafronten flyttas längre och längre in i framtiden.

Beroende på vilket scenario som utspelar sig kan det alltså till och med bli så att Ryssland av det internationella samfundet blir ombett att gå in och styra upp verksamheten (om vi inte kan kontrollera en del av vårt territorium, och någon annan gör det med udden riktad mot Ryssland). Jag tror inte att det är så kul att ha sommarstuga på Gotland i ett sådant läge - Georgien såg inte så där jättekul ut. Tjetjenien är ett annat land som man sällan ser på vykort. (Nej, med det menar jag inte att dessa två länder varit föremål för FN-mandat. Jag menar att vi har att göra med ett land som har en annan inställning till “collateral damage” än vad vi har).

Från finskt håll säger man att vi har blivit en “konsument av säkerhet” istället för en producent, och för att spetsa till det ännu mer är det snarare så att vi har gått all-in på bidragslinjen och sitter med armarna i kors och hoppas att någon annan ska ta hand om allt jobbigt åt oss. Vi gör nog bättre i att utgå från att våra vänner kan tänka sig att avstå en del av sitt säkerhetsöverskott - efter att deras egna behov är tryggade (vilket i Natofallet innebär att vi är rätt långt ned på listan i dagsläget - det tog som bekant veckor att få förstärkt luftvärn på plats vid den fullvärdiga medlemmen Turkiets gräns mot Syrien) om de tror att det kan påverka något till det bättre. Med "bättre" förstås här situationer där osäkerhet om läget byts mot stabilitet och minskad risk för missförståndsbaserad eskalation, samt omständigheter där opportunister drar slutsatsen att ingen snabb vinning finns att få.

Denna tanke blir för övrigt ännu viktigare om vi istället för 10 år in i framtiden försöker hantera 20-40 år. Det enda vi vet säkert är att ingen gissning kommer att vara helt korrekt. Några skapligt sannolika förutsättningar är dock att
a) exportmarknaden för fossila bränslen kommer att ha minskat drastiskt eller upphört att existera
b) det ryska välstånd som byggs upp idag kommer att bli lidande av a)
c) risken att samhället genomgår stora och dramatiska förändringar ökar när folk får det sämre fort
d) en instabil stormakt med stora militära muskler är inte bra för dess grannar
e) det tar lång tid att bygga upp militär kapacitet men att byta inriktning på utrikespolitiken går minst lika fort som en statskupp

Vi som enskild nation kommer aldrig att kunna stå emot ett aggressivt Ryssland. Även om Ryssland inte är aggressivt mot oss idag vill jag påminna om de myriader av olika händelseutvecklingsalternativ som finns teoretiskt möjliga. Återigen, ingen som 1925 hade sagt "om femton år sitter en folkmördande korpral som diktator över halva Europa" hade tagits på allvar. Av denna anledning är det en god idé att se till att solida stater med gemensamma intressen har en militär beredskap som är god. Det innebär inte ens att vi måste gå med i Nato, det räcker med att vi verkar för att den typen av krafter som vi anser oss tillhöra även fortsatt är just krafter, krafter som ser oss som en naturlig samarbetspartner. (Detta resonemang är för övrigt applicerbart på alla länder, ju fler som är stabila och rustade och ser ett gemensamt värde i att det inte är krig, desto mindre gör det om ett enskilt land drabbas av vansinne a la Tyskland på trettiotalet.) Och i ljuset av detta blir det också än mindre intressant att avfärda Försvarsmakten bara för att någon annan har större pinnar. Ja, så kommer det alltid att vara. Det innebär inte att vi ska rulla över på rygg och ge upp. Det innebär att vi ska se över vilken typ av roll vi kan fylla i det internationella samfundet, ett samfund vars större medlemmar också har stora pinnar, och ta behovet av stabilitet i vårt närområde på allra största allvar. Om inte annat för att se till att de stora pinnarna inte åker fram på grund av missförstånd och uppfattat "enkla vinningar".

Oplacerad informationssoldat

77 kommentarer:

  1. @Oplacerad, din slutsats torde vara "en användbar försvarsmakt här och nu krävs".

    Statsledningens forcerade avveckling av den gamla resursen mobiliseringsarmén och det gamla bevakningshemvärnet och organiseringen av den nya yrkesarmén och de nya nationella skyddsstyrkorna ligger i linje med den.

    Varningen om att styrkeuppbyggnad tar lång tid, tas även med i det man verkligen forcerar processen.

    Huruvida statsledningen nu har förbrukat sin kraft eller orkar få GSS/T systemet på plats återstår att se.

    Vi yrkesmilitärer är just nu i trängande behov av uppmuntran: de MJUKA MILITÄRA VÄRDENA har lidit svårt. De kallas "MORALE" av fransmän och britter och "GEIST" av tyskar.

    Utan GEIST vill vi inte och tar inte upp vapnen längre.

    I vår gamla mobiliseringsarmé hade ingen egen Geist eftersom den var just en mobiliseringsarmé, sammansatt av civilpersoner. GEIST fick yrkesofficerarna tillföra efter mobilisering.

    Nu har vi en yrkesarmé med officerare med låg GEIST efter den forcerade ominriktningen.

    Geisten är det dags att återställa genom att arbeta med de mjuka MILITÄRA värdena.

    Men vilka är de, och vem VÅGAR tala om dem numera?

    Mvh Göran Mellblom

    SvaraRadera
  2. Göran: helt rätt analys angående att geisten inom fm lidit av att officerskåren varit den enda fast tjänstgörande kategorin. Däremot tror jag att försvarsgetsien allmänt i samhället var högre än den skulle varit utan värnplikt. Det forcerade systemskiftet håller på att skapa sänkt geist både inom och utom fm.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Gustav, allmänheten skulle må bra av att se och uppleva och höra sina militärer i verkligheten på gator och på torg.

      En dag om året -6. juni - borde kunna avsättas för detta i alla städer där försvarsmakten inklusive hemvärnet finns.

      ALLA militärer - EN DAG OM ÅRET.

      Vi militärers torgskräck kan avhjälpas med sådan terapi.

      Svenskarna avstår 40 miljarder om året till oss. Nog borde de ha rätt att se oss en dag om året?

      Men vilka skulle förlora på en 6. juni parad i hela landet med alla närvarande?

      Mvh Göran Mellblom

      Radera
    2. Gardets förslag på lösning:
      En parad!

      Otippat...

      Tack Göran för dagen goda skratt!

      Radera
  3. Det är märligt vad tyst det blivit då oroligheterna i Ukraina krockar med OS, som inte ligger så väldigt långt bort...
    Schenariot är numera välbekant...Stater som imploderar och skapar oro i omvärlden...Tydligen så är detta den nya sortens krig. Elda på den ena eller andra sidan...Är det dags nu igen i Europa? Ett nytt Syrien i Europa? Inte konstigt heller...Spänningen Öst-Väst har ju stegrats under en lång tid..Ukrainas historia är blodig. Inte minst under det senaste kriget då man slogs på bägge sidor...Så detta kan ta en ände med förskräckelse. Vore konstigt om inte Ryssland redan nu har laddat upp vid gränsen...?

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Thomas Berkland, man frågar sig vilka staters trupper Ryssland kan godkänna för insats i Ukraina?

      Tysklands? Polens? Ungerns? Österrikes? Rumäniens? Litauens? Alla är stater med delning av Ukraina som historisk möjlighet.

      Det landar nog hos andra stater, men vilka återstår som förmår något?

      Vad svarar vi på en rysk förfrågan?

      Mvh Göran Mellblom

      Radera
  4. "vår gamla mobiliseringsarmé"

    Aj, aj, aj. Fast jag får hoppas att de som jobbar med Livgardets riktiga förband inte missat att vi just nu jobbar för fullt med att återuppbygga förmågan till mobilisering, efter att denna avskaffats som en följd av den så förödande "strategiska blackouten".

    SvaraRadera
  5. @Gormel01

    Jag skulle säga att slutsatsen snarast är att det behövs mer av marin och flygvapen och mindre av armé. Om dessa sedan personalförsörjs genom värnplikt eller på något annat sätt är mindre intressant.

    SvaraRadera
  6. Fasen vad fort det går...Nu är det inte längre oroligheter. Nu är det fullt inbördes krig. Det här blir ett helvete innan det tar slut.
    "Krig följer sin egen logik". Vi är där nu. Borde ge varenda politiker med sina 5 10 årsplaner skrämselhicka.

    SvaraRadera
  7. Herr Mellblom.
    Har det gått dig helt förbi att vi inom hela försvarsmakten jobbar febrilt för att försöka återta förmågan till mobilisering?

    Stora delar av det nya försvaret är också ett mobiliseringsförsvar.

    Tyvärr inte på något sätt så samordnat och prövat som det gamla men ändå!

    "Utan GEIST vill vi inte och tar inte upp vapnen längre."

    Utan ett rätt ifyllt mobkort hittar vi inte vapnen vi förväntas ta upp!

    Suck!

    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  8. "Varje angrepp mot rikets frihet och självständighet skall mötas med vapen. Varje meddelande att motståndet skall uppges efter en vecka är falskt. Sverige vill försvara sig, kan försvara sig och skall försvara sig även vecka två och framåt".

    SvaraRadera
  9. Instämmer med Thomas Berkland-det går fort utför med europeisk säkerhet.
    Ukraina och Moldavien är konfliktytor mellan öst och väst mellan demokrati eller förtryck.
    Frågan är hur långt detta kan escalera?
    Jag tror att det blir ett Wake up call för många länder i Europa.

    SvaraRadera
  10. Ett förlegat försvar? Det är inte försvaret i sig som är förlegat utan våra folkvaldas uppfattning, eller bristande uppfattning om världen.
    Försvaret och dess industri kommer jämt hålla jämna steg i vapenutvecklingen, finns det ett fungerande attackvapen så kommer det finnas fungerade motmedel. Så även mot moderna robotar.

    Det som, i mina ögon förlegat, är t ex försvarsberedningen och HKV.
    Varför skall vi ha en försvarsberedning som skall staka ut riktlinjer för vårt försvar och säkerhetspolitik när de inte besitter mer kunskaper om framtiden än glaskulan i Pippis Långstrump?
    Vem förutsåg 9/11? Demokratiyttringarna i Nordafrika eller kaoset i Ukraina?
    Inte försvarsberedningen.
    Är det rimligt, med vårt anorektiskt lilla försvar, att vi har en hel "bataljon" med folk på HKV? Enligt försvaret 838 personer.

    Det är nu dags, pga allmänhetens och politikernas bristande intresse för sin egen säkerhet, att ÖB träder fram och skär. Skär i HKV:et och tom tar bort ett vapenslag, enligt tidigare hot.
    Om vi skall ha ett skalförsvar, vilket verkar vara det enda vi mäktar med, bör Armén i sin nuvarande form försvinna till förmån för ett starkt FV och Marin.
    Den nya armén bör fortsättningsvis endast bestå av kvalificerat luftvärn, SF och ett förbättrat Hemvärn för att SKYDDA och FÖRSVARA HELA SVERIGE!

    Stridsvagnar, stridsfordon och artilleri bör försvinna eftersom den redan låga numerären inte klarar att vare sig hålla eller ta mark från en motståndare med våra 42st 122or i stridsvagnskompanierna. Likaså våra fåtaliga Archer, för tillfället 4st utbildningspjäser.

    SvaraRadera
  11. Samtidigt vill Regeringen öka skatterna, sänka försvarsanslagen och massivt öka asylinvandringen, den mest destabiliserande kraft Sverige upplevt på 200 år. Det här kommer intessluta bra.

    SvaraRadera
  12. Vorben:

    Inte bara destabiliserande utan även på marginalen mycket kostsam. Man kan inte beskylla invandring för att allena vara roten till allt ont och alla problem men självklart är det en bidragande faktor. Det är även den enda budgetpost som aldrig ifrågasätts av andra än SD, trots kraftiga överskridanden av budget och prognoser. Det enda som diskuteras är hur man skall tvinga på kommunerna ett högre mottagande (som givetvis tar pengar från andra områden) och hur mycket mer statligt stöd man skall ösa ut.

    http://www.svt.se/nyheter/sverige/notan-for-asylboende-stiger-med-en-miljard

    Och ovanstående är bara en enda budgetpost. Det tillkommer förstås många andra.

    SvaraRadera
  13. @Resenären, väl bekomme! Glädje är en mycket starkare kraft än dess motsats.

    Vi militärer behöver glädje. Låt oss komma ut ur 1968-garderoben! Var lite som våra franska kollegor som har det MYCKET VÄRRE än vi, men som gör sin militära Golgata-vandring till tonerna av militärmusik.

    Törs ni inte? - Nej, inte nu längre och inga andra än Gardet, och vi har mycket god kontakt med allmänheten, som vi träffar varje dag året om, medan ni missar tåget inne i kasernerna.

    Prova det hemma hos er i er stad, och se glädjen i människornas ansikten, och känn glädjen hos er själva och energin glädjen skänker er.

    Våga vara glada igen.

    MVH Göran Mellblom

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hellre återuppbygga ett trovärdigt försvar än nya parader och fortsatta kulissbyggen.

      Själv tillhör jag dessutom den växande skaran som undviker att bära uniform på väg till och från jobbet.

      Radera
    2. @Resenären, för att komma vidare behövs svenskarnas stöd och intresse, känner jag.

      Mobiliseringsarmén drog in massor av dem i kasernerna genom värnplikten. Och väl därinne drog de Sina slutsatser.

      För att idag komma i direkt kontakt med de breda grupperna så måste militärerna komma ut ur kasernerna.

      Hur kan vi militärer annars nå svenskarna som vi skall försvara direkt och utan inskränkning?

      Mvh Göran Mellblom

      Radera
  14. Gormel 01:
    Helt rätt. Ukraina är ju en häxkittel av gammal dålig historia. Även vi är diskade pga Poltava.
    Sen Ukrainare. I delar av Europa har de dålig klang. Många var ju KZ vakter åt tyskarna. Oerhört brutala.
    Så detta är helt klass med Balkan och dess bakgrund.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Thomas Berkland, ukrainarna har farit mer illa än några andra i Europa. Kanske det är därför det sker så märkliga saker hos dem. Och förmodligen därför de, liksom folken på Balkan, borde få hjälp att styra upp sin tillvaro.

      Ukraina är så stort att ett misslyckande skulle påverka oss ALLA mycket illa inklusive ryssarna.

      Mvh Göran Mellblom

      Radera
  15. Men utan vara alltför försvarsnegativ vill jag försiktningsvis påpeka att det var bara för att vi hade ett sånt svagt försvar under kriget som vi slapp att bli ockuperade av nassarna. Dom ville åt malmen och inget annat. Det fick dom genom att promenera in i Norge (ja nästan i vart falla). Hade vi då haft det försvar vi fick 1948 hade vi blivit attackerade och pulveriserade men slutet hade ändå blivit detsamma, det vill säga tyskarna hade tagit malmen. På samma sätt är det nu. Vi måste faktiskt konstatera att det inte finns några vettiga skäl för ex Ryssland att anfalla och ockupera hela vårt land. Om dom trots allt vill åt något så får dom detta, det är bara frågan om hur mycket förluster vi är beredda att ta. Iden med det gamla invasionsförsvaret tycker jag på något vis speglar en rimlighet med ett försvar. Det skall kosta så mycket att ockupera vårt land att det inte uppväger nyttan av förlusterna att ta det. I dagsläget behöver man bara vintertid stänga av strömmen så ger vi oss och den lede fi kan ta Finlandsbåten över Östersjön.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Jan Burman, så länge staterna kan göra affärer med varandra och deras politiska system är kompatibla med varandra så tycks statligt våld inte vara aktuellt.

      England och Frankrike ville och försökte ta malmfälten 1940, enligt Winston Churchills memoarer och samtliga historiker.

      Det obehagliga sanningen är att vi hade kommit i krig med de allierade 1940, om inte Tysklands trupper stått mellan engelsmännen och oss vid Narvik.

      Man ryser. Men samtidigt pekar Churchill tydligt på hur lite småstater och deras folk betyder, när de. stora elefanterna slåss.

      I det skede vi tycks vara i nu gäller det att till varje pris förhindra att kalla krigets logik återkommer. Därför Europas anskaffning av frivilliga yrkesarméer.

      Mvh Göran Mellblom

      Radera
  16. Slutsatsen är att med nuvarande politik så kommer vi sannolikt inte att ha ett försvar när vi väl behöver det, och vi kommer inte att ha ett samhälle som klarar av att genomföra ett beslutsamt försvar heller - ungefär som det var några år efter 1925 års försvarsbeslut. Våra politiker har helt enkelt inte läst sin historia, och varför skulle de ens bry sig om att göra det då man inte blir vald på historiekunskap !

    SvaraRadera
  17. Jag tjänstgjorde en kort tid under kn Mellbloms befäl vid arméns musikkår härom året. Vi kommenderades då till F7 och medaljceremoni för hemroterande flygare från Afghanistan.

    Militärmusiken medverkar ofta vid verksamheter av detta slag vid förband runt om i landet. Att endast LG vurmar för parader och ceremonier stämmer inte, våra tjänster efterfrågas i alla militära sammanhang.

    Alla som var med vid ceremonin i hangaren under herculesplanets vingar kan intyga att flygarnas insatser honorerades på ett värdigt sätt som anstår svenskar som riskerat livet för andras säkerhet. Jag minns dock att jag efteråt frågade mig:

    Varför hölls inte ceremonin på torget i Lidköping som en manifestation för allmänheten?

    SvaraRadera
  18. @niklasgson, vad menas egentligen med ett "försvar"? Menar vi ett sådant vi hade under det andra världskriget? En viss form...
    Menar vi själva aktiviteten försvar, så undrar man mot vad vi tänker oss försvara oss?

    Knappast emot rysk invasion. Hur skulle en sådan gå till? Terroristangrepp? Uppror i det egna landet?

    Om strävan är att Sverige skall ha ett ökat antal verkligen insatsbredda soldater i förhållande till förr, så går det väl åt rätt håll.

    Men vi trivdes så förbaskat med vår gamla lagom in- och utvecklade mobiliseringsarmé, som nu är upplöst.

    Den nuvarande yrkesarmén förväntas bli lika skicklig och insatsberedd som vårt flygvapen och flotta alltid har varit, vilket visar sig vara jobbigare än vi trott. Inte kanske för soldaterna personligen, men för vårt administrativa system, som inte hänger med i svängarna.

    MVH Göran Mellblom

    SvaraRadera
  19. Cecilia (m) har på sin skövdebaserade blogg lämnat det starkaste skälet för att säga upp sin prenumeration på Grönköpings Veckoblad. Bloggen innehåller tillräckligt med humor och roliga formuleringar för att vara konkurrensmässig i stå-uppfacket. Läs det senaste alstret och bedöm själv:

    "För moderaterna och alliansregeringen är det viktigt att fortsätta modernisera försvaret samt att fortsätta stärka Sveriges försvarsförmåga".

    "Försvaret av Sverige börjar i Sverige. Och, det kräver professionella förband, samövade, tillgängliga med hög kvalitet som är användbara".

    SvaraRadera
  20. @Sumatra

    Visst kan man ju skratta åt att busschauffören tror att bussen man åker i kan flyga.

    Ända tills man inser att stupkanten närmar sig, då får man antingen hoppa av bussen eller byta förare.

    SvaraRadera
  21. @Sumatra, får man svära i kyrkan ?Jag är intresserad av bloggdebattörernas uppfattning om de yttrande om specialförbands operativa potential vis à vis normala arméförbands.

    I de böcker som kom ut av och om S.A.S. diskuterades en hel del exempel där denna typ av förbands möjligheter och effekter jämfördes med ordinarie arméförbands.

    S.A.S. skribenterna tyckte sig kunna visa att man med en handfull topptrimmade och väl motiverade specialister för en avsevärt lägre kostnad, med mindre krångel och färre egna förluster kunde åstadkomma mera än flera infanteribataljoner kunde.

    Kanske är det längs detta spår som Cecilia (m) argumenterar?

    Hur ser du på saken?

    MVH Göran Mellblom

    SvaraRadera
  22. Den största svårigheten med att bygga upp ett tillräckligt markbaserat försvar som arméstridskrafter är volymerna och att dessa förband för att kunna fungera i modern strid måste innehålla ett stort antal kvalificerade kompetenser.

    Det räcker inte med ett antal stridsvagnar, pansarskytte-kompanier, lite artilleri och ett fåtal batterier med LV-robotar. Den minsta funktionella enheten för modern krigföring är INTE bataljonen utan brigaden och en vital del i denna enhet är underhållet, understödet och förmågan hos ingenjörskomponenten. Och dessa förband kan inte transporteras över hela Sverige beroende på olika hotbilder - Sverige är långt och man kan inte räkna med fungerande logistik över hundratals mil, hundratals broar och övergångar vid ett riktigt läge. Speciellt som vi inte har några fungerande ingenjörsfunktioner kvar i tillräcklig mängd, ej heller fungerande underhåll.

    Den största faran idag är strategiska överfall för att få kontroll över vitala delar av Sveriges territorium och detta hot kan komma både från väst och från öst när konfliktnivån ökar. Och dessa hot kommer främst att bestå av arméförband eftersom dessa kan hålla och försvara terräng. Flyg kan inte ta och hålla terräng och vi har inte tillräckligt med flytetyg för att försvara kusterna effektivt längre.

    Ukraina kommer att visa sig vara en mycket stor konflikthärd som kommer att eskalera mot Östersjön - detta då USA och UK kommer att markera stöd för de baltiska länderna och indirekt hota exportlederna för Rysk olja och gas. Ryssland kommer med stor sannolikhet att svara upp mot detta och då hamnar Gotland i siktlinjen från båda parter. Om Sverige ger efter för frestelsen att låta utländsk trupp bli placerad på Gotland så kommer det inte att bli trevligt.

    Genom det vakuum som skapats så har vår stats- och försvarsledning försatt vårt land inför stora risker inför de stora uppgörelser kring finansiell / militär kontroll som kommer. Och det enda vi som befolkning kan göra är att själva förbereda oss för att organisera oss på lokal nivå - vi kan INTE räkna med någon som helst fungerande ledning, logistik eller tillskott av försvarskapacitet från vår av interna problem lamslagna statsledning i denna fråga.

    Sten-Erik Björling

    SvaraRadera
  23. @Mellblom

    "...en handfull topptrimmade och väl motiverade specialister för en avsevärt lägre kostnad, med mindre krångel och färre egna förluster kunde åstadkomma mera än flera infanteribataljoner kunde."

    Ja, denna typ av förband har ju just lyckats stoppa NATO-invasion av sitt hemland så varför inte.

    Fast utan topptrimmade skägg då förstås...

    SvaraRadera
  24. @Sten-Erik Björling, det var ord och inga visor. Din uppfattning är således att ett traditionellt beslut om mobilisering med uppmarsch osv idag inte är möjligt att fatta.

    Det torde betyda att de nya hemvärnsförbanden, som redan har all sin personal och inte kräver ett mobiliseringsbeslut av regeringen m.fl. för att fungera, är en bra grundsten.

    Yrkesmilitärerna i sina förband kräver inte det heller.

    Flyget och Flottans förband är ju också som de är.

    Vi verkar ju ligga i fas med kraven ditt scenario ställer på oss?

    MVH Göran Mellblom

    SvaraRadera
  25. @ Göran Mellbom 25 februari 2014 20:25

    Jag tror inte att jag är rätt person att bedöma om
    specialförbands operativa potential vis à vis normala arméförbands. Kanske lite svårt att bygga ett djupförsvar i alla dimensioner med bara specialförband.

    Att som Cecilia (m) gör och orera om samövade förband, när vi väl alla vid det här laget vet att kompaninivå nog är den högsta nivå vi förmår att öva, om vi har råd.

    Däremot begriper jag när politiker borde byta intresseområde p.g.a. bristande förmåga att hålla sig inom verklighetens råmärken inom det område där de är verksamma. Det är dock svårt att kommentera utan att ägna sig åt ren lyteskomik, vilket man nog helst skall undvika.

    Det är nog som resenären skriver att stupet närmar sig.

    SvaraRadera
  26. Sten-Erik, utländsk trupp på Gotland i ditt scenarie kan vi endast hålla tummarna för att vi kan hålla oss utanför men insatserna är ändå för höga för att endast hoppas på att Gotland är avmilitariserat för den östra stormakten. Med en snabb rörelse så ställer man enkelt både oss och den västliga alliansen för fullbortat faktum vare sig vi vill det eller inte.

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  27. Specialförband.
    Själva idèen med dessa är ju att de ska vara "speciella". En elit. Utan en bas att rekrytera från kommer inte dessa vara speciellt speciella alls. Specialförband kan ofta vara mycket kostnadseffektiva samtidigt som de uppnår mycket hög effekt givet att de får rätt uppdrag, vilket ska jämföras med de vanliga konfikthärdar som finns idag där motståndaren inte är traditionell trupp. I en traditionell strid mellan kvalificerade motståndare minskar antagligen ett specialförbands betydelse väsentligt. Många betraktelser om t ex SAS visar även på en viss bitterhet över att många tilldelade uppdrag (Irak t ex) sannolikt skulle utförts bättre med mindre förluster av andra typer av förband som luftburet infanteri. I sakens natur är det väl kanske så att specialförband i allmänhet har en större acceptans för förluster och att den politiska risken att använda dessa därmed är relativt låg.

    SvaraRadera
  28. Snälla herr Mellblom.

    Ta ett djupt andetag och försök landa med båda benen på marken.

    Inom dagens hemvärn fullgör lite över hälften sina avtal (ca 11500). Ungefär 7500 av dessa har uppnått godkänd skyddsvaktsutbildning. Detta ger kanske ett mått på utbildningsstatus, gripbarhet och användbarhet av förbanden.
    De behöver också mobiliseras innan de kan sättas in.

    När alla planer och pengar kommit på plats någon gång i framtiden kommer vi enligt plan ha cirka 6500 heltidsanställda och heltidstjänstgörande soldater i vår FM. Huvuddelen av dessa skall tjänstgöra inom de blåa delarna av FM.
    Vad det blir kvar till det du kallar "den tillgängliga yrkesarmen" får du själv räkna ut.

    Resten, herr Mellblom, kommer att ha en mobtid från trettio dagar till år.
    Vi har på inget vis lämnat mobiliseringseran.
    Vi saknar just nu bara kompetensen att genomföra processen.
    Jag antar att det även på "gardet" genomförs stora ansträngningar för att återupptäcka mobiliseringens mysterier.

    Vi är på intet vis i fas med något scenario överhuvudtaget.
    Den stora skillnaden mot förr är att "mobiliseringsarmen" är så otroligt mycket mindre, och inte samövad en enda dag.

    Andas djupt, herr Mellblom, och försök hålla isär äpplen, päron och fallfrukt.

    SUCK!

    Teaterdirektören.

    P.S. Jag tycker inte att herr Mellblom behöver lägga ner någon tid på att försöka förstå Fru Widegrens floskelsvammel bortom ordens betydelse. Läs en bra bok istället!
    Besök herr Gyllenhaals lästips. Han har flera intressanta boktips som rör specialförband!

    SvaraRadera
  29. Självfallet behövs alla typer och alla försvarsgrenar för att göra ett försvar komplett. Man kan inte enbart förlita på en förbandstyp även om det svenska behovet av vissa "tröga" system såsom stridsvagnar bör minskas till förmån för "snabba" vapenplattformar som kryssningsrobotar. Våra fåtaliga stridsvagnar och Archer-pjäser kan aldrig förhindra ett anfall men ett långräckviddigt system av robotar kan ha en, för fienden, avskräckande effekt att inleda en konflikt.

    Likaså borde behovet av specialförband och fjärrspaningsenheter växa för att kunna få full effekt av nya moderna vapensystem. Det finns flera internationella jämförelser här; tex när USAs försvar minskar sin numerär kraftigt så har man ändå beslutat att öka specialförbanden från 66.000 man till 69.700 man. Trots att man drar ner på sina internationella insatsar i Afghanistan.

    SvaraRadera
  30. @Teaterdirektören, flera debattörer på denna blogg menar att den gamla mobiliseringsarméns nackdel var densamma som den nya yrkesarméns: privatpersoner måste lämna sin normala tillvaro för att samlas och utrustas till soldater. Förr rörde det sig om värnpliktiga, numera om GSS-T.

    Den gamla mobiliseringsarmén hade inga förband alls färdiga att användas utan det mobiliseringsbeslut som flera anser i praktiken varit omöjligt att fatta för regeringen, emedan den nya armén faktiskt har det, ehuru bespottade.

    Det innebär att vår försvarskraft har ökat, vad avser arméförbanden inklusive det nya hemvärnets förband som är av en annan beskaffenhet än det gamlas.

    Hur ser du på det?

    MVH Göran Mellblom

    SvaraRadera
  31. Ja, det är som det gamla talesättet; hellre en högvakt (med musikkår!) i handen än tio fördelningar (i mobiliseringsförråd) i skogen.

    SvaraRadera
  32. @Gormel01

    Min syn på din historieskrivning är att den är fel. Det fanns visst gripbara förband i den "gamla mobiliseringsarmén". Dels genom de som var i slutskedet av sin grundutbildning, dels de som var inkallade för repetitionsutbildning eller som snabbt kunde kallas in för sådan.

    Dessa var samövade, vilket det idag inte finns ett enda förband som är i jämförelse med de förband du avfärdar.

    Materieluppfyllnaden i dagens förband är heller inte mycket att skryta med. Även om det förr var si och så med den saken på många förband, så tvivlar jag på om det idag finns ett enda förband som materiellt är uppfyllt till hundra procent.

    Om vi sedan lyfter blicken från din armécentrering så kan vi konstatera att de blå stridskrafterna på "mobiliseringsarméns tid" hade en helt annan (dvs högre...) tillgänglighet på den tiden.

    SvaraRadera
  33. @Uppgiven, jag var själv en del av den gamla mobiliseringsarmén och arbetade strävsamt från 1979 och framåt med att vidmakthålla den.

    Men såhär i efterhand inser jag att det jag på trupp upplevde som slarv och missunnsamhet i självaverket var låg prioritet: man hade av olika skäl tonat ner armén, medan flygförbanden alltjämt, och än idag, utgjorde vår verkliga sköld mot sovjetmakten.

    Man hade låtit oss förvandlas till kanonmat, vilket var listigt och kostnadseffektivt men inte moraliskt. Speciellt inte i en demokrati - och man lät oss sväva i ovisshet.

    Vi i armén hade troget tagit oss an vadhelst Sovjet hade skickat emot oss som kommit igenom flygvapnets sköld och flottans system, men vi hade blött, förmodligen mer än nödvändigt.

    Man tog ändå risken, och man hade rätt: det blev inget med ryssarna ens den gången deras politiker HELT saknade mänskliga normer och begränsningar.

    Skall vi alls ha arméförband så skall dessa vara sammansatta av väl utrustade, frivilliga soldater och officerare, beredda på varje händelseutveckling.

    Det är det enda vårt politiska system idag klarar att ta ansvar för.

    Numerärerna får komma efter hand. Tror någon att den svenska regeringen skulle våga mobilisera den gamla armén NU IDAG under den ukrainska krisen? - Aldrig.

    Och jag beklagar verkligen detta.

    Nu har vi förband som ständigt står redo. Men är vi officerare redo - att imorgon åka med våra soldater till - Baltikum, till - Finland, till - Kiev?

    Kan den gamla mobiliseringsarméns officerares förborgade yrkeshemligheter sammanföras med den nya yrkesarméns folk så kan ingen mäta sig med oss, och utvecklingshastigheten mångfaldigas. Yrkesarmén blir ett världsunikum.

    Det är NU det gäller kära officerskamrater. NU eller aldrig.

    MVH Göran Mellblom

    SvaraRadera
  34. @Gustav Lundström, visst är det märkligt att det känns naturligt att göra militärbegravningar offentligt, mitt bland allmänheten - och rent av bjuda in allmänheten - men att betydligt gladare tilldragelser än militärbegravningarna döljs inne i hangarer och på kaserngårdar?

    Jag tror landsortsförbanden och deras chefer lider av torgskräck, utan att de vet om det själva.

    Torgskräcken skrämmer dem att hålla sig borta från allmänheten och från öppna platser. Men jag tror mig veta att allmänheten förtvivlat gärna vill se sina militärer bland sig.

    Förklaringsmodellerna är många och invecklade, men med ett ord heter det - torgskräck.

    MVH Göran Mellblom

    SvaraRadera
  35. "Skall vi alls ha arméförband så skall dessa vara sammansatta av väl utrustade, frivilliga soldater och officerare, beredda på varje händelseutveckling."

    Så då ska vi inte ha arméförband alls då, enligt dig?

    SvaraRadera
  36. @ Herr Mellblom.

    När du skriver att dåtidens krigsförband inte fanns och att de inte var samövade så är du ute och botaniserar bland fallfrukten.
    Sanningen är att den nya mobiliseringsarmen som eventuellt kommer att finnas någon gång i framtiden inte har ett enda samövat förband. Därav kommer den nya mobiliseringsarmen ha betydligt större problem att tackla än den gamla.

    Jag kan berätta för dig att i den gamla krigsplacerade man bataljoner som samövat vid ett flertal tillfällen ända upp till brigads storlek. Hade de gjort ett par "repmöten" hade de även samövat i ännu större förbandsenheter.
    Man ansåg på den tiden att förbanden var fullt färdigutbildade vid andra "repmötet".
    Då hade även ett antal SÖF, SÖB och liknande övningar hållits.
    Minimikravet för en soldat i din "nya" fullt utbildade mobiliseringsarme är tre månader, d.v.s ungefär lika lång tid som en soldat i den gamla övade sig i bataljonsstorlek och uppåt!

    Du verkar inte ta till dig att under de första trettio dagar från det att mobilisering är beordrad, i det "nya" systemet, består din arme endast av spridda skurar av av mindre armeförband.
    Med tanke på att vi vid den tiden kanske har lyckats skaffa oss ett enveckasförsvar så förstår kanske till och med du att de mobiliserade styrkorna är lite sent ute!

    Hur du får det till att bli en ökad försvarskraft är mig en gåta.
    Många av gårdagens krigsförband hade 72 timmar på sig att mobilisera och inta utgångsgruppering.
    Hur många av framtidens stående förband i "yrkesarmen" tror kommer att klara det?
    Huvuddelen kommer ju tidigast en månad senare!

    Försök att förstå att vår lilla arme även i en framtid kommer att vara en mobiliseringsarme, dock betydligt mindre och totalt oövad.
    Det du kallar yrkesarme är inte mycket mer än högvakten och några orkestrar resten är en blandning av pliktsoldater och tillfälligt tjänstgörande soldater med mycket skiftande utbildning.

    Den nya mobiliseringsarmen finns inte ännu så att uttala sig om dess materieluppfyllnad är ganska svårt. Återkom med frågeställningen någon gång efter 2023.

    Jag vet inte orsakerna till varför du förnekar verkligheten och skulle gärna försöka hjälpa dig. Inser dock att andra verkar ha försökt under lång tid.

    Pust!
    Jag rekommenderar de intresserade att läsa den nya FOIrapporten Krigsavhållande tröskelförmåga – Det svenska försvarets glömda huvuduppgift? Rapportnummer: (FOI-R--3852--SE)

    Teaterdirektören.

    P.S. Hittade du någon bra och avkopplande bok hos herr Gyllenhaal?
    P.S.2 Mobtiderna i det gamla systemet för bataljoner och uppåt började vid 48 timmar till skillnad mot den kommande armen som kommer att börja vid trettio dagar. Hemvärnsförbanden hade, till skillnad från nu, vapen och am i sina bostäder och hemvärnsförråd nära och spridda i plutons- och kompanistorlek. Dessutom var de tio gånger fler än idag.
    Enskilda mindre förband, staber och "specialare" hade ännu kortare mobtid. (läs timmar)

    Hur du kan få det till att dagens situation har ökat vår försvarskraft får du gärna utveckla också mot bakgrund att vi så småningom kanske kan utveckla ett enveckasförsvar!

    P.S 3 Inom varje Milo fanns det dessutom någon eller några "snabb-bataljoner" som övades oftare och hade mindre än tjugofyra timmars mobiliseringstid.
    Vissa mobförberedare hade timmar på sig att komma på plats.
    Ungefär som en morgon på Essingeleden!
    P.S.4 Jag har i min ägo en klocka av märket Junghans som enligt protokoll och klistermärken drogs upp en gång om året under tjugoett år. Den fick sedan gå i en timme för att kontrollera eventuell tidsavvikelse. Noterades sådan så korrigerades detta omedelbart och på plats av tekniker.(enligt protokollet)
    Koll på materielen!

    SvaraRadera
  37. @Teaterdirektören, mycket av det där du räknar upp för den gamla mobiliseringsarmén var helt sant på nittonhundrafemtio- och sexiotalet. Därefter blev det allt mindre sant, vilket "Den galne folkpartisten från Gävle" visade.

    Hur det egentigen stod till fick vi aldrig reda på innan den gamla mobiliseringsarmén upplöstes.

    Alla dess verksamhetsmodeller byggde på ett politiskt beslut att kalla in civilpersoner och göra dem till soldater.

    Under åttiotalet förväntade vi oss att mobiliseringen skulle ske under pågående sovjetisk förbekämpning, ungefär som norrmännen 1940. Varför då? Jo det politiska beslutet skulle komma alltför sent.

    Modellen idag är att förbanden skall vara användbara "här och nu".

    För vilket scenario byggs yrkesarmén upp? Storskalig invasion över havet understödd av luftlandsättningar? Kuppartat övertagande av svenska eller grannländers områden? Uppror i det egna landet understött av Al-Quaida (motsv)?

    Det tycks emellertid som om flygvapnet alltjämt är vår främsta sköld mot invasion ifrån öster. Yrkesarmén byggs upp av frivilligt rekryterade personer och växer efter hand i styrka.

    Förbanden tar också form efter hand, liksom de gjorde förr. Hemvärnets potential är en annan än förr, och även där pågår en stark utveckling.

    Just idag, med den ukrainska krisen, kan jag undra om vår regering skulle fatta beslut om mobilisering av den gamla armén, eller om vi hade fått klara oss med vad som fanns till hands av rekryter i kasernerna precis just idag?

    Resten hade fått skylas över med mediakampanjer och yttranden som "Vår beredskap är god", ungefär som ryssarna tvingas göra i media just nu. Men ack så dramatiskt det kan te sig.

    Medialogiken kan emellertid hetsa massan till våld i Kiev, på Krim och östra Ukraina. Lyssna och se noga hur journalisterna hetsar varandra med rykten, spekulationer, förhoppningar och rena lögner som alla strävar efter det gemensamma målet: mera elände att rapportera.

    Det främsta av alla eländen att rapportera är när vi militärer hetsas emot varandra och massdödandet tar sin början.

    1914 hade journalisterna mycket att göra för att kunna hetsa fram kriget, vilket de lyckades med.

    Betänk också att det i alla européiska länders arméer finns gamla yrkesmilitärer som jag själv, som ser sina gamla mobiliseringsarméer upplösas och värnplikt avskaffas; bittra över ett uteblivet krig; intensivt bloggande och kannstöpande för att vrida klockan tillbaka.

    Jag har träffat flera. Hur reagerar dessa idag?

    MVH Göran Mellblom

    SvaraRadera
  38. @Miljöpartist i grönt, ledamöterna i Krimparlamentet i Simferopol hade de nog igår varit glada om de haft soldater som skyddade dem.

    En insats av en liten beväpnad elitstyrka av det slag vi såg igår som intog parlamentsbyggnaden är inte längre möjlig i Stockholm, då en hel bataljon är avdelad till riksledningens skydd.

    På denna intressanta blogg är det mer än en debattör som sett sig föranledda att håna Livgardets livbataljon som "teater", "asfaltssoldater" mm. liknande.

    Man hånar också de i riksledningen som beordrat försvarsmakten att organisera livbataljonen.

    Till yttermera visso hånar man livbataljonens uppträdande bland allmänheten, som gör dess personal väl känd, och uppskattad för sin militäriskt hurtiga framtoning och profil.

    Jag undrar hur dessa debattörer ser på händelseutvecklingen på Krim och skyddet av riksledningen i varje land mot denna bakgrund?

    MVH Göran Mellblom

    SvaraRadera
  39. Mellbom,

    Själv tjänstgjorde jag vid Finska gränsen och deltog i två KFÖ med fullständig mobilisering på sent 80-tal och tidigt 90-tal. Så det fanns fungerande mobiliseringsexempel rätt långt fram i tiden.

    När det gäller flygvapnet som den enda och bästa skölden mot angrepp så räcker det med två tyngre bombare över Ryskt territorium som avlossar ca 30 kryssningsmissiler så har HELA Svenska försvarsmakten exklusive hemvärnet neutraliserats - det räcker med ca 15 missiler mot existerande flygbasinstallationer och förråd för flyget för att totalt lamslå denna "sköld". De nuvarande flygvapendoktrinerna bygger på föråldrade antaganden - bland dem att dessa moderna varianter av Biggles skall med flygande fanor och klingande spel möta sin motståndare såsom moderna riddare över Östersjön och med sina Meteormissiler såsom lansar genomtränga de ondas bröst.

    Funkar liksom inte så i mer modern krigföring... De nobla riddarna hinner inte ens ur sängen innan de nobla sprintarna ligger slaktade på fälten...

    Denna anpassade strategi som mest kommit till för att motivera obalanser i fördelningen av medel mellan vapenslag till flygvapnets och JAS fördel har ingen förankring i verkligheten.

    Sorry Wiseman...

    Svensk statsledning kommer att vika sig mycket snabbt för enkla påtryckningar i form av icke-leveranser av Rysk olja, hot om attacker mot känsliga installationer för el och kommunikationer vilka kommer att försätta befolkningen i svält inom en vecka. Detta när Svenska försvaret om ca 10 år endast kan försvara Arlanda om ens det med marktrupp... Nu kan man inte försvara någonting. Förutom någon ledningsbunker eller så... Och det enda som kan sättas in är vi medlemmar i prostataguerillan som med våra stomipåsar och medhavda pottor skall Sveriges ära och heder försvara... :-)

    Det säger sig självt att man inte kan tilldela dessa senila åldringar några robotar - vi kommer bara att vända dem fel i lavetterna och på köpet få ett gratis lavemang...

    Sun Zu har visst yttrat att man skall agera utifrån verkligheten, inte på drömmar och illusioner... Vårt system är specialist på att skapa illusioner. Synd nog så finns det knappt några utanför de beslutande lagren av politiker och försvarsmaktsledning som går på dessa illusioner...

    Sten-Erik Björling

    SvaraRadera
  40. Sten-Erik, varför fungerar kryssningsrobotar mot flygvapenanläggningar i dina exempel? Fungerar dom inte mot dina känsliga el och telekommunikationer som bevakas av dina så högt utbildade Hemvärnssoldater, så högt utbildade att de bör finnas i en annan personalkategori?

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  41. @ Herr Mellblom.

    Du hävdar ofta att beslutet för att starta mobiliseringen i den gamla armen skulle komma för sent.

    Vad får dig att tro att beslutet att starta mobiliseringen av den nya skulle komma snabbare?

    Om du läser FOI-rapporten jag nämnde så finner du tabeller över vad som fanns då (fram till 2010)och vad som kommer att finnas i en framtid är mycket osäkert.

    Fortsätter vi i den takt av nedrustning vi just nu sysslar med är vår försvarsmakt enligt uträkningar från FOI ungefär hälften så stor som idag 2025.
    Då talar vi om stående förband i armen som knappt kommer upp till kompaninivå!
    En sak verkar de flesta idag vara överens om, IO14 kommer aldrig att kunna genomföras. Därför kan vi väl sluta att prata om denna organisation som om den redan fanns!

    Jag kan tyvärr inte svara på varför dina förband slutade genomföra KFÖ på sextiotalet men övriga genomförde dessa övningar långt in på nittiotalet. Några har även genomförts i början på 2000-talet.
    Under åttio-och nittiotalet genomfördes också försvaramaktsövningar.

    Jag anser inte på något vis att vi skall vrida klockan tillbaka. Men den klocka jag har i min ägo drogs upp och testades sista gången 2001.
    Därför vill jag att man måste beskriva verkligheten som den är/var och inte lalla runt med påståenden som för länge sedan passerat skönmålningsstadiet.

    Teaterdirektören.

    P.S. Jag håller med dig om att all sammanblandning av teater och gardet är av ondo och bör bekämpas på alla fronter.

    SvaraRadera
  42. @Sten-Erik Björling, det var just KFÖ av ditt slag som "Den galne folkpartisten ifrån Gävle riksdagsman Hans Lindblad" undersökte och fann att vi flyttade omkring materiel för att fylla upp förråden vid kontroll och - KFÖ.

    Mobilisering krävde politiskt beslut, som du mycket riktigt framhåller, skulle fattas i regnet av missiler, bomber och propagandakampanjer.

    "Här och Nu" känns säkrare som verksamhetsidé idag.

    MVH Göran Mellblom

    SvaraRadera
  43. J. K.

    Alla känsliga installationer som inte är insprängda i berg kan bekämpas med kryssningsrobotar, speciellt de mer moderna sådana såsom Taurus. Vilka installationer som skyddas av hemvärn vill jag inte spekulera om här...

    De installationer som du beskriver är prioriterade mål vid ett angrepp - speciellt de operationer som genomförts av USA pekar på detta.

    Som jag alltid hävdat - Hemvärnet ersätter inte ett fungerande värnpliktsförsvar med fungerande brigader och fördelningsförband. Men det är det enda vi har fram tills dess att ett alternativ har tagits fram, utvecklats, implementerats och samövats. Och fram till den punkten är det 10-20 år eftersom så stora delar av våra tidigare strukturer har förstörts.

    Flygvapenfantasterna kan skrika sig högblå i synen om JAS förträfflighet, skalförsvar, möta fi över Östersjön och motangreppskapacitet - det som tar och håller positioner och territorier är markförband, inte flyg. Och det är endast markbaserade förband som kommer att ha uthållighet nog att ge motstånd över längre tid - en jaktrote på konstant flygande beredskap slits ut fort, både av pilot och plan. Och de är beroende av en MYCKET känslig bas-struktur som enkelt slås ut - både av banor, bränsleförråd, am-förråd och splitterbekämpning av markpersonal då all denna infrastruktur är samlad kring ett litet begränsat område.

    Det är dags för SAABs marknadsföringsavdelning inom försvarshögkvarteret att bli ersatt av lite mer verklighetsanknuten personal. Det spelar ingen roll om man har "månge fine gejjej och robotter..." om hela samhället är lamslaget p g a bristande resiliens och förmåga att fungera under belastning. De flesta piloterna kommer dessutom aldrig till skott eftersom de sitter hemma och försöker hantera kraftiga diarréer hos alla familjemedlemmar och de kommer inte att vara i stånd att flyga med blöjor (inte för att de är fega utan p g a biologisk krigföring).

    Hemvärnet är det ENDA militära förbandet som kan agera över yta, i tillräcklig mängd och som kan skala upp relativt snabbt. Det är dags för de blå vapenslagen att sluta upp med sina nedsättande kampanjer mot dem som kommer att vara en av de få aktörerna som med sin bevakning och skydd kommer att ge "de blå" möjlighet att verka. Och då behöver man skala upp detta Hemvärn.

    Sten-Erik Björling

    SvaraRadera
  44. @Teaterdirektören, Hans Lindblad från Gävle, menade att vi hade ett väl utarbetat system av Potemkinkulisser i den gamla mobiliseringsarmén.

    Hur ser du på det?

    MVH Göran Mellblom

    SvaraRadera
  45. Jag har ingen insyn i vad som fanns i de gamla mobiliseringsförråd, men jag är övertygad om att Hans Lindblad hade rätt i att man behållit fler krigsförband än man hade råd att vidmakthålla. På den tiden hade man dock både fördelningsförband, brigadförband och ett stort antal lokalförsvarsförband. Försvarsmakten (dvs. Armén) borde ha lyssnat på Hans Lindblad och hans initiativ till reformer. Han blev hånad när folkpartiet föreslog att armén endast skulle 12 moderna armébrigader. Dagens armé är om jag förstått saken rätt långt från en sådan låg nivå.

    En sak kan vi vara säker på när det gäller materielen i de gamla mob-förråden och det är att det tagit mycket lång tid, och kostat mycket pengar att avveckla den.

    SvaraRadera
  46. Mellbom,

    Det förekom säkert att man flyttade omkring materiel. Men vänligen notera detta...

    Den bataljon som jag deltog i under en KFÖ tillsammans med andra bataljoner kunde leverera MÅNGDUBBELT mer reell försvarskapacitet än den hela nuvarande infanterikomponenten i hela Sveriges försvarsmakt (förutom Hemvärnet). Endast försvaret av Pajala-området vid den tiden skulle försvaras av 8 bataljoner - ungefär lika många soldater som hela den planerade manöverbataljonskomponenten i IO14 som ändå aldrig kommer att kunna finnas.

    Hela denna diskussion som finns kring det nya försvaret liknar nedanstående exempel:

    - Skall du inte byta din Volvo mot en Porsche som är mycket bättre?
    - Kanske det, när kan jag få den?
    - Någon annan gång men inte nu...
    - Varför skall jag då skrota min Volvo när Porschen inte finns?
    - Därför att den icke-existerande Porschen är bättre...!

    Allt detta gaggande från olika nuvarande officerare att kontrakts- och yrkessoldaterna är 10 ggr bättre än de tidigare värnpliktiga gör mig mycket irriterad. Dels för att de uppenbart inte sett vad de tidigare värnpliktiga presterade under KFÖ mm och dessutom kan inte en kontraktssoldat finnas på 10 olika platser samtidigt eftersom det tidigare värnpliktsförsvaret hade fler soldater.

    Min pluton fick i uppdrag att skapa en bro över Puostijokki, ett vattendrag ca 10 meter bredd, 2-3 meter djupt och med strid ström under en KFÖ i November. Jag som tillförordnad plutonchef vid uppställningen frågade vilka som skulle kunna hantera denna situationen och ett par-tre mannar åtog sig jobbet mot att de fick lite permis för att åka över till Finska sidan och dansa lite.... Dagen efter ca 17 skulle bron vara klar... När vi kom fram till platsen nästa dag stod bron där med reling och de hade gått ner i brösthöjd i kallt vatten för att sätta mittenpålarna. Själv stod jag som en fågelholk och kommer fortfarande inte ihåg om jag tackade dem ordentligt, om inte får jag be om ursäkt. Vid en fråga om hur det kunde klara detta så informerade de mig om att de var ledningsarbetare för Vattenfall och att de även kunde skapa en sådan bro som kan hålla för en bandvagn.

    De flesta i plutonen kom från tidigare fjälljägare och I19 och nästan alla var jägare civilt. Jag har mycket stor respekt för de människor som jag tjänstgjorde med och deras bredd av kompetenser som visade sig kunna användas i många olika sammanhang - detta tappar man när man tar in kontraktssoldater direkt från skolutbildningar utan längre livserfarenhet. Och det är denna typ av människor jag nu arbetar med inom Hemvärnet.

    Vår stats- och försvarsledning är i mina ögon inte värda mer än klander och i vissa fall förakt (lögner är inte välkomna, speciellt inte om lögnaren tror att mottagarna är dumma nog att svälja dem). Blir det allvar av så startar fria kriget direkt!

    Sten-Erik Björling

    SvaraRadera
  47. @Gormel01

    Ibland undrar jag om vi befinner oss på samma planet...

    "En insats av en liten beväpnad elitstyrka av det slag vi såg igår som intog parlamentsbyggnaden är inte längre möjlig i Stockholm, då en hel bataljon är avdelad till riksledningens skydd."

    Jag antar att du menar Livbataljon? Två kompanier är inte en bataljon i min värld, oavsett vilket namn man ger denna formation. Men hur stor del av dessa två kompanier är egentligen gripbara "här och nu", och hur många befinner sig på uttag av ledighet efter högvakt? Vidare, hur är det egentligen med detta förbands samträning (bortsett från de ceremoniella bitarna)? Enligt uppgift så har bataljonen under nästa år i snitt ett övningsdygn/soldat utöver högvakten.

    Snarare är det så att det är samma styrka som under värnpliktens tid som är något skydd för riksdagen - nämligen den styrka som för tillfället bestrider högvakt i Stockholm. Om denna kommer ur Livbataljon, annat arméförband eller kanske från flygvapnet eller marinen beror på tiden på året. Jämfört med värnpliktstiden torde även styrkan vara mindre, då man nu av ekonomiska skäl låter förbanden ta längre flerdygnsvakter och håller antalet soldater till minsta möjliga...

    Vad menar du förresten att den stora skillnaden är mellan dagens Livbataljon och gårdagens Livskvadron/Livkompani (aka "högvaktsförbanden") när det gäller att skydda riksledningen?

    SvaraRadera
  48. @Sten-Erik Björling, det där du beskriver är det väl inget fel på. Men statsledningen har upplöst den gamla mobiliseringsarmén och ställt andra krav på hemvärnet än då.

    Istället byggs en yrkesarmé upp, vilken, liksom hemvärnet, består av frivilligt rekryterade officerare och soldater, och som, liksom hemvärnet, är redo till insats här och nu.

    Flera debattörer på denna blogg argumenterar som om statsledningen inte är i sin fulla rätt att fatta vilka beslut den finner lämpliga.

    Somliga menar i debatten att statsledningen prisger oss till ryssarna, och att den därmed begår förräderi.

    Låt oss slippa romantiken kring det kalla krigets gamla mobiliseringsarmé, och se sakerna som de är idag.

    Nedmonteringen av mobiliseringsarmén inleddes för mycket länge sedan. Det vi såg under KFÖ:er emot slutet var kulisser.

    En sådan kuliss såg jag omkring 1990 när ett lokalförsvarsförband cykeltolkade förbi Spånga station med fladdrande hjälmdukar iförda den grå vadmalsuniform m/58 i närheten av mitt hem, och skrattades ut av allmänheten.

    Kryssningsrobotar fanns redan då.

    Hur tror ni de inkallade civila personerna kände sig när man skrattade åt deras uppenbarelse? Tror ni de kände sig som soldater eller som - kanonmat?

    Vi bortsåg ifrån människan i uniformen, och såg bara något annat.

    Tror du vi såg människan Sten-Erik?

    MVH Göran Mellblom

    SvaraRadera
  49. @Sten-Erik Björling

    Lustigt nog så kan jag inte hitta några som "rackar ner" på Hemvärnet. Däremot ser jag gång efter annan att du spyr galla över Flygvapnet. Kanske dags att städa framför egen dörr först?

    Sedan vore det trevligt om du kunde redogöra för hur ett "robotutrustat" Hemvärn skulle skydda oss mot att "Svensk statsledning kommer att vika sig mycket snabbt för enkla påtryckningar i form av icke-leveranser av Rysk olja, hot om attacker mot känsliga installationer för el och kommunikationer vilka kommer att försätta befolkningen i svält inom en vecka"? För jag antar att du inte menar att Hemvärnet skulle göra statskupp för att stoppa regeringens beslut.

    SvaraRadera
  50. @Uppgiven, på min planet är den gamla mobiliseringsarmén upplöst och vi har numera en yrkesarmé.

    Debattörer på denna intressanta blogg hänger sig åt så intensiva hyllningar till den gamla armén att man får intrycket att den nya inte existerar, och att den gamla utgör ett gripbart alternativ, här och nu.

    Skillnaden mellan dagens Livskvadrons och Livkompanis soldater och gårdagens är dramatisk, i det att dessa uteslutande är avsedda för skydd av riksledningen, emedan de gamla var avsedda för annat.

    Skillnaden på soldaterna kan upplevas genom att besöka deras kasern. Det här är inte tvångsinkallade civila som med god vilja spelar soldater en tid, utan folk som valt det militära som sitt yrke, precis som officerarna.

    Och för detta hånas de och ringaktas av debattörer på denna blogg, precis som hemvärnssoldaterna, vilka liksom yrkessoldaterna är gripbara här och nu. Trist.

    MVH Göran Mellblom

    SvaraRadera
  51. @Uppgiven, om du har svårt att förstå skillnaden emellan Livbataljonens yrkessoldater och deras värnpliktiga föregångare, så har jag en liknelse som kan vara tänkvärd:

    tänk dig att vi helt skulle avskaffa yrkespoliserna och ersätta dem med värnpliktiga poliser.

    Skillnaden dem emellan vore mycket stor, men varför? De skulle ha samma utrustning, samma benämningar, samma uppgifter, samma utbildning och vara tvångsuttagna bland samma typ av civilpersoner Men ändå vore skillnaden omöjlig att överbrygga.

    Varför tror du skillnaden är så stor?

    MVH Göran Mellblom

    SvaraRadera
  52. @Gormel01

    Det vore trevligt om du inte förvanskade vad andra skriver. Det anstår inte riktigt en officer.

    Den enda som hela tiden hävdar att anställda soldater hånas och ringaktas är du. Vänligen sluta hävda att andra gör det.

    Beträffande dagens "yrkesarmé" så är den till stor del en "mobiliseringsarmé". Det är möjligt att du inte märkt av det så mycket, då Livbataljon är det enda förband som tillåts ta in GSS/T för att gå högvakt.

    Om du med "skydd av riksledningen" avser Högvakt så håller jag med dig, det är Livbataljonens enda uppgift. I teorin må det finnas andra, men inte i praktiken. Numerärt så torde dock skillnaden mellan gårdagens Livkompani/Livskvadron och dagens Livbataljon vara minimal. Däremot torde Livbataljonen ha lägre tillgänglighet då en stor del av soldaterna över tiden är lediga.

    SvaraRadera
  53. @ Herr Mellblom.

    Det är inte utan man undrar på vilken planet du framlever dina dagar.

    För sista gången, herr Mellblom.
    Din "yrkesarme" finns inte ännu.
    Om en massa förutsättningar går att realisera så kommer den kanske att finnas någon gång efter 2023.
    Den lilla del av denna arme som kommer att vara gripbar då och sedan är inte mycket större än högvakten, några vaktssoldater och några små, ej kompletta, förband.
    Resten av din arme kommer att ha minst trettio dagars mobiliseringstid.
    Jag kan förstå att du är/spelar totalt okunnig om gårdagens organisation men förstår inte varför du inte har förstått den nya.

    Varför man anställer soldater för att täcka upp vid semester enligt GSS/T-lagen är en annan gåta du gärna får förklara.

    "9 § Ett anställningsavtal ska omfatta minst sex år och högst åtta år."

    Teaterdirektören.

    SvaraRadera
  54. @Uppgiven, jag menar att flera debattörer på denna blogg hånar yrkessoldaterna och hemvärnssoldaterna och deras officerare.

    Sammantaget anser tydligen debattörerna att endast värnpliktiga kan anses vara soldater, och att endast förband sammansatta av värnpliktiga kan utgöra Sveriges försvar.

    Allt annat är inte bara dåligt, det är fel är mantrat.

    Den gamla mobiliseringsarméns värnpliktiga förband är höjda över all kritik, emedan den nya yrkesarméns är dåligt utrustade, illa samövade med ett ord värdelösa men mycket kostsamma.

    Hemvärnsförbanden och deras personal kallas "prostatagerilla", vars potential inte ens värd att debattera.

    Trist. Stöd våra soldater!

    MVH Göran Mellblom

    SvaraRadera
  55. Jag kan starkt rekommendera läsning av Försvarsmaktens budgetunderlag för 2015 som kom ut idag. Det är ord och inga visor. Helt plötsligt har man gjort en helomvändning vad gäller hur det går får det nya personalförsörjningssystemet och vilka kostnader det medför.

    http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2014/02/forsvarsmaktens-budgetunderlag-for-2015/

    SvaraRadera
  56. @Gormel01

    Då får du visa var någon hånar yrkessoldaterna. Jag kan nämligen inte hitta det.

    Däremot är vi många som ifrågasätter om det finns fungerande förband i dagens yrkesförsvar. Det är inte samma sak som att håna de enskilda soldaterna, de är i de flesta fall synnerligen dugliga. Men dugliga soldater skapar i sig inte dugliga förband, det kräver materiell och personell uppfyllnad samt övning i förbands ram. _Där_ fungerar det inte idag och det ser inte ut att bli bättre.

    Nästa år har som sagt Livbataljon fått ett (!) övningsdygn per soldat utöver det som går åt för högvakten. Inte ens du kan hävda att man med det får samövade förband.

    Värnpliktiga och anställda kan bli precis lika bra soldater, givna rätt förutsättningar. Hittills har de anställda fått betydligt sämre förutsättningar att öva i förband än vad de värnpliktiga fick. Man blir inte duktig soldat bara för att man får lön.

    SvaraRadera
  57. @Mellbom

    Hur kan du kalla en organisation med 70% kotraktsreservister "ýrkesförsvar"?

    SvaraRadera
  58. Mellbom, bästa sättet att stödja våra soldater (som f.ö. betraktar kompaniinsats som storövning enl. I 19s hemsida) är att inte godta det falsarium som kallas "yrkesförsvar". Ditt ""här och nu" saknar all grund både praktiskt och teoretiskt, EFTERSOM DINA FÖRBAND INTE FINNS! Den VERKLIGHET du har att förhålla dig till är att Putin genom att lyfta telefonluren kan luftlandsätta 16.000 man på en ö längst bort i öst. 30 dagars 'beredskap' är helt enkelt inte gångbart, och den nås, enligt ÖB, inte förrän TIDIGAST 2019 OM försvarsanslagen chockhöjs. Inte heller spelar det någon roll att Sverige har ett högt kvalificerat förband som SOG, eftersom även med 1 000 man av samma standard är NUMERÄREN FÖR LÅG för ett brukbart försvar.

    SvaraRadera
  59. @Uppgiven, låt oss hålla oss kvar vid jämförelsen med poliser. Är det så att värnpliktiga poliser skulle ha samma kapacitet som yrkespoliser?

    Samövade förband: vad består det begreppet i egentligen?

    Livbataljonen: den enda övning/träning som debattörerna erkänner, tycks vara övning som sker i skogsterräng?

    Det som händer i Simferopol på Krim och vid Majdan i Kiev tycks inte pågå i skogsterräng. Inte heller det som skedde i Tallin, Villnius och Riga.

    Soldaterna som så fräckt genomförde kuppen vid flygplatsen inför mediauppbådet ser professionella ut snarare än som ett rövarband, och de er ut att inte skrämmas av offentligheten.

    Är vi svenska militärer, till skillnad från poliser och vissa egna förband, rädda för offentligheten?

    MVH Göran Mellblom

    SvaraRadera
  60. @Adde, de är yrkessoldater därför att de är anställda. Värnpliktiga är tvångsinkallade civilpersoner.

    MVH Göran Mellblom

    SvaraRadera
  61. @Johan Metreus, mitt "här och nu" är regeringens och riksdagens "här och nu".

    Vem har sagt att numerären ¨på vår armé är tillräcklig? Inte jag.

    Men det är bättre med en fågel i handen än tio i skogen.

    Tror du verkligen att regeringen hade fattat beslut om mobilisering eller beredskapshöjningar av den gamla mobiliseringsarmén idag?

    Det tror inte jag.

    Gör finnarna det just nu? Nej.

    MVH Göran Mellblom

    SvaraRadera
  62. @Gormel01

    Vem har sagt att bara övning i skogsterräng gäller? Sluta förvränga mina ord, tack.

    Men förbandsövning som bara sker under ordinarie arbetstid blir, ska vi säga, något begränsad i sin omfattning.

    Det som sker i Ukraina möts mest sannolikt inte med bäst polerade paradkängor, utan av förband som i kompani- och bataljonsstorlek klarar av att uppträda samordnat. Med samordnat så menar jag inte förmågan att kunna ställa upp i sluten ordning...

    Framförallt så möts det inte av förband där majoriteten är lediga.

    Om du råkar vara på arbetet idag så kanske du kan gå ner till LIvbataljons kasern och räkna hur många plutoner som är gripbara "här och nu"?

    SvaraRadera
  63. Sten-Erik, jag har en minnesbild av min senaste (sista?) hemvärnsövning. Kompanichefen höll tal vid avslutningen och med stolthet i rösten jämförde oss med ett skyttekompani modell 77 med tilldelade stab och trossdelar. I min värld är det inte kattskit men det ska jämföras med vad det är.

    Ska vi växla upp och göra om en pluton i detta kompani till en Lv-pluton70 med mörkerkapacitet så kommer det att kosta därefter i reda pengar och i personaltid. Vi måste alltså rekrytera motsvarande en insatspluton till som är villig att lägga den simulatortid och förbandsövningstid på att upprätthålla fähighet på systemet. Grundutbildning ser jag som en omöjlighet då Lv6 knappast kan utbilda den bredd av personal som krävs och då är vi ändå inne på personalkategori, skulle vi ha resurser att utbilda den mängden så skulle vi gjort det i det ordinarie spåret.

    För att dessa plutoner ska kunna fungera krävs det integration mot luftövervakningssystemet och egen invisningskapacitet. Helt plötsligt blir det trångt om kanaler utifrån våra StriC och moderna stridsledningshyddor med radarer som kan hantera det moderna elektromagnetiska slagfältet finns det inte så gott om. Alltså är det en anskaffnignsfråga att ställa iordning även detta. Ska vi också splitterskydda hemvärnet så är det också här en kostnadsfråga.

    Ja hemvärnet är de förband vi har på bredden men likt förbaskat är de oskyddade skytteförband. Materielen och utbildare är fortfarande gränssättande. Vi skulle lika gärna kunna sätta målsättning att rekrytera 1500 GSS/T i år för att utbilda till luftvärnssoldater. I början på Juni kommer de att likt dina hemvärnssoldater att stå vid grinden på Lv6 i Halmstad och ska utbildning. Det som skiljer är att Hemvärnssoldaterna inte bör göra en 12 veckor lång GMU.

    Ja det är riktigt att flygvapnet har i det närmaste samma förmåga nu som hemvärnet men varför ska vi nöja oss med det? Varför ska vi nöja oss med "Operation Garbos" beskrivning av fast klargöring i banändan fast med sämre spridning inom bas? Jag skulle drista mig att föreslå att utbilda hemvärnssoldater till Service och klargöringstroppar i flygvapnet i väntan på utökade personalramar. Men vi måste också som din vision om hemvärnet anskaffa materiel på bredd för att ha möjlighet att hålla eget flyg i luften. Det finns också ett antal avvecklade flygbaser (Bas90) som har asfalten i det närmaste intakt. Här finns inte den koncentrationen av materiel och personal som du kritiserar. Splitterskydd ordnas genom fortifikatoriska åtgärder som låg historiskt i varje krigsplanering för varje flygbas.

    Men fortfarande är det materielförsörjningen som är gränssättande. I både luftvärnsfallet som i flygbasbataljonen så har tidens tand gnagt hårt på materielen, det är i princip omöjligt att vidmakthålla ens funktionen på materielen än mindre se att de är operativt relevanta.

    Det som skiljer oss åt är att jag inte bits i krubban och nedvärderar andra förbandsslag, du å din sida är otrevlig och insinuant. Vilka är dina försök att öka den svenska försvarsmaktens operativa förmåga?

    J.K Nilsson

    SvaraRadera
  64. @Uppgiven, Är det så att värnpliktiga poliser skulle ha samma kapacitet som yrkespoliser?

    MVH Göran Mellblom

    SvaraRadera
  65. "Är det så att värnpliktiga poliser skulle ha samma kapacitet som yrkespoliser?"

    Individ för individ? Mest troligt inte. Men en grupp värnpliktiga poliser under ledning av en yrkespolis? De skulle ha större kapacitet än enbart en yrkespolis.

    SvaraRadera
  66. Betänk också att poliser löser skarp tjänst varje dag, vilket vi inte förväntar oss av alla våra soldater.

    Vi hade till för något år sedan en beredskapspolis, som regeringen tyvärr valde att lägga ned. Ett mycket farligt drag då vi redan idag i relativt lugn ser att polisen är överbelastad med arbete. Vid större olyckor, oro eller konflikt behövs förstärkning – som inte är militär.

    SvaraRadera
  67. @Uppgiven, lägger du därtill att den värnpliktige är tvingad att vara polis, åtminstone se ut som en polis, och sedan konfronterar denne med brottsligheten, lägenhetsbråk, kvinnomisshandel, bankrånare osv så krymper den värnpliktiges användbarhet betänkligt.

    Det är just detta som är skillnaden mellan den frivillige yrkessoldaten och den tvångsrekryterade värnpliktige.

    Om våra yrkessoldater och yrkesofficerare inte är i skarp verksamhet varje dag, vad är de i då? Leker de? Väntar de?

    Vad ägnar sig högkvarterets yrkesofficerare åt om dagarna om inte skarp verksamhet, eller tanterna i matsalen, eller taxichaufförerna på stan, eller vem som helst?

    I debatten saknar jag människorna bakom begreppen. I den gamla mobiliseringsarmén var människorna och deras behov bortrationaliserade av det kalla krigets suboptimering.

    Människorna dök upp igen i samband med Bosnien, när försvarsmakten avvisade krigsinvaliders böner om hjälp, vilka sedermera TVINGADE systemet att se människorna igen.

    Kanske vi här har pudelns kärna i debatten om yrkesarmén och yrkessoldaterna?

    MVH Göran Mellblom

    SvaraRadera
  68. Mellbom har en poäng, även om det inte är den han tror sig göra.
    Vi borde inte diskutera yrkessoldat kontra värnpliktig utifrån duglighet, eftersom det är en falsk motsättning.

    Vad gör en soldat duglig, tjänstgöringsformen eller mängd och kvalitet på övning? Att ifrågasätta stridsvärdet hos israeliska värnpliktiga torde sakna all grund, likaså blir en yrkessoldat som bara får sopa golv (eller spendera tiden med att försöka få de administrativa datorprogrammen att stödja verksamheten) aldrig bra.

    Sedan kommer vi till numerär, illustrerat av poliser. Sverige har bland de längsta inrikes avstånden i Europa och en befolkning mindre än Londons. En polispatrull i Stockholm under en lönehelg kommer ALDRIG att kunna lösa uppdraget, ens om det är Nationella insatsstyrkan i en stadsbuss. Än mindre kommer samma patrull vara kapabel att stå för verksamheten i hela landet; kommer ett larm i Hyttan tar det helt enkelt alldeles för lång tid innan bussen är på plats...för att inte tala om ett till kommer från Östersund.

    Avslutningsvis, Mellbom, är svaret på att lösa "det kalla krigets suboptimering" INTE att DESSUTOM bortrationalisera funktionen i verksamheten.

    SvaraRadera
  69. @Thomas Berkland, har du sett Andrej Wajdas film "Katyn"? Den är hemskare än alla andra filmer jag sett tillsammans.

    I kontexten "brutala ukrainare" så får man efter filmen en tanke att det som skedde i Ryssland och Ukraina under det första världskriget, under inbördeskriget, stalinismen och det andra världskriget har framkallat attityder och rent av människotyper i dessa länder som är helt främmande för oss i Europas hjärtland, med undantag förde psykiatriska anstalternas allra säkraste avdelningar.

    Det märkliga är emellertid inte att brutala tider skapar sådant, utan att ett folk som polackerna helt stod främmande för sådana saker.

    Skillnaden anses vara den polska kulturens oomtvistligt höga nivå.

    Att hjälpa folk till fred skapar förutsättningar för utveckling av dess kultur, vilket till en början inte är liktydigt med demokrati. Men demokratin brukar sätta sig efter ett par generationer med fred och marknadsekonomi.

    Tänk om fred är det Putin är ut efter? Media kan ställa till vad som helst.

    MVH Göran Mellblom

    SvaraRadera

FRÅN OCH MED 2015-02-28 INFÖRS EN HÅRDARE KOMMENTARSGRANSKNING.

Inga kommentarer som ligger för långt från ämnet kommer att godkännas. Ser man som sitt livs uppgift att sprida konspirationsteorier om förintelsen, 9/11 eller återge hela innehållet från Russia Today och vaken.se, så gör man bättre i att starta en egen blogg.



Helt anonyma kommentarer är avstängda. Det går dock utmärkt att kommentera anonymt, men det kräver att man först registerar ett konto hos exempelvis Google, Wordpress eller OpenID. Hos Verisigns OpenID-tjänst krävs det t ex endast att man har ett mailkonto för att man ska kunna skaffa sig ett OpenID.

Håll en god ton i kommentarerna

Det går inte att se de mailadresser fylls i så vill man ha ett privat svar måste man bifoga bifoga mailadress i själva kommentaren och be om att kommentaren inte läggs ut.

Blogger genererar ibland felkoder då kommentarer sänds in. Kommentarerna kommer ändå fram, men vill man vara på den säkra sidan kan man försöka igen. Ctrl-c kan vara klokt innan man trycker på publicera-knappen.