På SvD Brännpunkt skriver ett antal debattörer att Sverige snarast bör lämna Libyen. Man menar nog snarast att Sverige bör lämna FN-insatsen över Libyen. Man menar på att Sverige fotograferar civil infrastruktur som sedan bombas av NATO. Flygvapeninspektören Anders Silwer förklarade det mandat Sverige har i insatsen rätt ordentligt på ett Folk & Försvarseminarium härom dagen och mandatet har också omtalats i media tidigare av chefen för insatsen, samt har omskrivits på Försvarsmaktens hemsida. Såvida inte luftvärnssystem och flygbaser hör till civil infrastruktur numera är påståendet helt befängt.
Artikeln grundar sig till stora delar på påståendet att NATO bombar civila. Vad syftet med detta skulle vara framkommer tyvärr aldrig i texten. Bombandet av civila i Libyen-insatsen är dock ett intressant ämne för diskussion. Rapporter om dödade civila till följd av de flyganfall som genomförts av koalitionen lyser nämligen med sin frånvaro, med undantag av någon enstaka rapport av libysk statstelevision. Däremot har rebellfordon någon gång anfallits av misstag. Det blir en intressant jämförelse med Afghanistan där mycket av NATO:s och framförallt USA:s rykte smutsats av att civilbefolkning dödats i samband med framförallt direkt flygunderstöd.
Vad är då skillnaden i Libyen? Vid en första anblick kan man hitta tre direkta skillnader:
1) Det finns ingen marktrupp ur koalitionen på marken, varvid direkt flygunderstöd inte genomförs. Insatserna verkar ha koncentrerats på framförallt mer strategiska mål och förband under framryckning mot fronten, mer än markförband i direkt stridskontakt. Risken för collateral damage minskas därmed avsevärt.
2) Mycket hårda ROE verkar tillämpas. Flygvapeninspektören nämner i sitt anförande på F&F som exempel att en dansk F-16 förvägrats eldtillstånd mot ett artillerifordon som trots eldgivning befunnit sig för nära civil bebyggelse för att insats skulle tillåtas enligt ROE. Vikten av att inte genom egna stridshandlingar döda civila bedömdes med andra ord viktigare än de civila som riskerade att dödas där elden från fordonet slog ner.
3) Användning av precisionsvapen med små stridsdelar mot mål i anslutning till civil bebyggelse. Nätet är nu fullt av filmer från bl a brittiska Tornado som genomför anfall mot regimfordon med hjälp av t ex Brimstonerobotar.
Läs gärna också på NATO:s hemsida för Operation Unified Protector där man varje dag listar gårdagens insatser.
Intressant i debattartikeln är också talet om skyddet av civila från NATO:s bombningar. Inget nämns dock om Gadaffiregimens övergrepp mot befolkningen under årets första månader och hur situationen såg ut då världssamfundet med Frankrike, Storbritannien och USA slutligen angrep. Historien är lätt att glömma och istället anpassa till situationen såsom den ser ut idag. Det finns därför mycket god anledning att lyssna till ledarskribenten på Aftonbladet, Anders Lindberg (ca 24 min in på F&F) som rekapitulerar vad som ledde fram till FN-resolutionen och slutligen den svenska insatsen. Vad hade alternativet till ett ingripande varit? Priset av att inte agera har vi redan sett bl a på Balkan och i Rwanda.
I dagarna diskuteras gripandet av Ratko Mladic och därmed självklart också massakern i Srebrenica. Vad hade man vunnit på att civila i Benghazi gått samma öde till mötes förutom ett lägre olje- och bensinpris i världen? Vilken var den fredliga lösningen som omtalas i artikeln? Det enda som räddade Benghazi var de franska Rafale och Mirage som anföll tätförbanden på väg in i Benghazi.
Det finns all anledning att diskutera Libyens framtid och hur ett demokratiskt samhälle ska kunna skapas. Det finns inga korta, snabba insatser som leder till total demokrati inom några veckor i länder som under årtionden plågats av repressiva diktatorer. Det handlar om åratal till årtionden av arbete. Det finns också all anledning att fråga sig vad som ersätter Gadaffi. Men vad hade alternativet varit?
Läs gärna svenska FN-förbundets tidning s. 11 ff om Responsibility To Protect / Skyldigheten att skydda med anledning av vad som skrivs i debattartikeln i SvD.
De kommande veckorna blir intressanta för FN-insatsen i Libyen. Den 8-9 juni samlas NATO:s försvarsministrar för möte. Man kan nog lugnt utgå från att framtiden för Libyeninsatsen står på agendan. Nu till veckan kommer Obama att få försvara USA:s del av insatsen för kongressen när representanthuset ska rösta om ett avslutande av insatsen.
Uppdatering 30/5 23.30: Svenska FN-förbundet har nu kommit med en replik på SvD Brännpunkt.
Om / About Wiseman's Wisdoms
▼
måndag 30 maj 2011
7 kommentarer:
FRÅN OCH MED 2015-02-28 INFÖRS EN HÅRDARE KOMMENTARSGRANSKNING.
Inga kommentarer som ligger för långt från ämnet kommer att godkännas. Ser man som sitt livs uppgift att sprida konspirationsteorier om förintelsen, 9/11 eller återge hela innehållet från Russia Today och vaken.se, så gör man bättre i att starta en egen blogg.
Helt anonyma kommentarer är avstängda. Det går dock utmärkt att kommentera anonymt, men det kräver att man först registerar ett konto hos exempelvis Google, Wordpress eller OpenID. Hos Verisigns OpenID-tjänst krävs det t ex endast att man har ett mailkonto för att man ska kunna skaffa sig ett OpenID.
Håll en god ton i kommentarerna
Det går inte att se de mailadresser fylls i så vill man ha ett privat svar måste man bifoga bifoga mailadress i själva kommentaren och be om att kommentaren inte läggs ut.
Blogger genererar ibland felkoder då kommentarer sänds in. Kommentarerna kommer ändå fram, men vill man vara på den säkra sidan kan man försöka igen. Ctrl-c kan vara klokt innan man trycker på publicera-knappen.
Vad har du för belägg på att civila beskyddas av Nato-bombningar, och vad har du för belägg på att det inte är al-quida terrorister som drar nytta av Nato-bombningarna?
SvaraRaderaMan har även använt precisionsstyrda betongbomber. Har man bara bra precision så gör 300kg betong i hög fart rätt ordentlig skada..
SvaraRaderahttp://defensetech.org/2011/04/29/france-using-concrete-bombs-in-libya/
"Priset av att inte agera har vi redan sett bl a på Balkan och i Rwanda".
SvaraRaderaVi kunde också ha lagt till Bahrain, Jemen och Syrien, och här har vi ett dilemma som vi måste hantera, so oder so. Just nu har vi valt att inte hantera dessa snarlika konflikthärdar, med rejält med civila offer, och samma våldsanvändning som i Libyen.
Någonstans i denna problemställning finns fröet till insikten om västvärldens tilltagande impotens och globala marginalisering. I stället för ett imperium där solen aldrig går ner, har vi nu en civilisation där solen håller på att gå ner.
Om vi inte tar ett rejält tag i taljan, prioriterar rätt och bjuder upp till dans med de nya ekonomiska och militära uppstickarna finns bara en väg.
Namnet på den vägen är Skid Row.
Fri: Att hindra en armé som deklarerat att blodet ska flyta när man intagit en stad genom att anfalla tätförbanden duger väl antagligen inte, liksom anfall mot raketartilleri som skjuter urskiljningslös in mot städer?
SvaraRaderaPåstås det någonstans i texten att "al-quida terrorister" inte drar nytta av bombningarna? Om så är fallet - är inte de civila ändå viktigare?
Jkm: Britterna provade detta under Irakkriget med klen framgång. För att någon verkan ska nås krävs en fullkomlig direktträff och med laserstyrda vapen som krävs mot direktriktade mål får man vara nöjd med 5 m träffsannolikhet eftersom laserloben divergerar ordentligt med avståndet.
Sumatra: Helt rätt som vanligt. Skillnaden är ju att det GICK att få ett mandat för insats i Libyen. Libyen är dock det enda kända exemplet där stridsflyg och artilleri använts mot civilbefolkningen av de du räknar upp. Syrien m fl är dock nog illa, men FN är inte starkare än vad det är och resurserna är ändå begränsade.
Det hade varit väldigt mycket lättare att vara positiv till Libyeninsatsen om inte vissa av våra vänner inom NATO verkade så oerhört pigga att försöka tänja gränserna på FN-mandatet.
SvaraRadera"Inget nämns dock om Gadaffiregimens övergrepp mot befolkningen under årets första månader och hur situationen såg ut då världssamfundet med Frankrike, Storbritannien och USA slutligen angrep."
SvaraRaderaMed risk att bli skälld för diktaturkramare, hur många av dessa övergrepp har verkligen skett, och hur många är mediahysteri eller politiskt behändigt övertolkande av osäkra uppgifter?
Har vi redan glömt att vi förleddes in i ett Kosovokrig för att stoppa serbiska fördrivningar av Albaner, och landade i att administrera albanska fördrivningar av Serber?
Har vi redan glömt de irakiska massförstörelsevapnen som var "45 minutes to launch", och ett hot mot halva jävla världen?
Har vi glömt historierna om de irakiska soldaterna som påstods ha slängt ut kuwaitiska spädbarn ur kuvöser?
Historier som sedan ett amerikanskt PR-bolag glatt tog på sig äran för efter kriget.
Alltså, hur pålitliga är egentligen uppgifterna innifrån Libyen, och vad vill vi och våra allierade egentligen uppnå med insatsen?
Per A: Den stora skillnaden mellan Irak och Libyen är naturligtvis FN-mandatet.
SvaraRaderaFN-styrkor har upprepade gånger även skyddat serber mot albaner.
Videor på artilleri mot civilbefolkning är svårt att förneka. En stor skillnad mellan de konflikter du räknat upp och dagens är de nya sociala medierna.