Vikten av rätt utredningsresultat

Alla Widman skriver på sin blogg om det nära förestående beslutet om "förmågelyft" JAS 39, vilket visar alla tendenser att bli en upprepning av så många andra riksdagsbeslut på försvarsområdet. Beslut först och därefter, eventuellt, en utredning. Det nya personalförsörjningssystemet där värnplikten lades "vilande" beslutades i Riksdagen en månad innan en parlamentarisk utredning om personalförsörjningen tillsattes och ett drygt år innan utredningens resultat presenterades.

"Förmågelyftet", eller om det nu blir något annat, är ett ödesbeslut för svenskt försvar eftersom det kommer att utgöra grunden för svensk försvarsförmåga under ett antal av de kommande decennierna. Behovet av en övergripande utredning om svenska luftstridskrafter, det vill säga såväl offensiv som defensiv användning av stridsflyg, ledning, basresurser, transportflyg, helikoptrar och även luftvärn, har påtalats många gånger på denna blogg. En sådan utredning bör involvera såväl militära experter som politiker, men även representanter från industri och därutöver externt sakkunniga och opartiska personer – allt för ge utredningen bredd och kompetens i syfte att åstadkomma ett gott och trovärdigt resultat.

Flera partier har uttryckt vilja att genomföra en luftförsvarsutredning, men alla har sina egna önskemål om vilket fokus en utredning ska ha och vilken period det ska handla om. Sålunda blev det på precis samma sätt som när Riksdagen för drygt tio år sedan skulle fatta beslut om var flygskolan skulle ligga i framtiden. Resultatet då blev att man valde det enda alternativ det fanns enighet om och enigheten bestod i att alla var överens om att detta alternativ utgjorde det sämsta. Nu finns det beslut om att genomföra en luftförsvarsutredning, men för perioden bortom 2040. Att det är en period som det idag är fullkomligt omöjlig att teckna såväl avseende säkerhetspolitisk utveckling, men också teknologiskt, förstår nog de flesta..

Att få till stånd en utredning för den period man har möjligt att bedöma och för vilken ingen bedömning gjorts är helt omöjligt. I nästan två decennier har försvarspolitiska beslut fattats mer på känsla än reell grund, där förmodligen FB 04 tar priset med sin demilitarisering av det svenska territorium som i omvärldens ögon är det strategiskt viktigaste – Gotland. På materielfronten och närmare bestämt stridsflyg och luftstridskrafter har under åren ett antal viktiga beslut fattats – utan mer tillstymmelse till utredning än ett antal powerpointbildspel. Såväl lednings- som bassystem har avvecklats tillsammans med en stor andel av de få integrerade vapensystemen på JAS 39 utan någon djupare konsekvensbeskrivning eller utredning. Pricken över i var avvecklingen av den flygburna sjömålsroboten Rb 15F, vilken endast räddades kvar genom att Thailand ville anskaffa systemet och varvid den därför integrerades på JAS 39. I annat fall hade svensk förmåga att bekämpa sjömål på långa avstånd idag bestått av fyra korvetter av de äldre Stockholms- och Göteborgsklasserna i väntan på Visbykorvetterna.

Kostnaden för ett "förmågelyft" avgörs i högsta grad av vilken omfattning får och dess utformning verkar till stor del avgöras utifrån hur andra länder uppfattar sin säkerhetspolitiska situation och därför sina behov av stridsflyg. Däri ligger också bakgrunden till oviljan att besluta om en utredning om luftstridskrafter eller luftförsvar för den intressanta närtiden i form av 2020-talet. Risken är nämligen alldeles för stor att en bred utredning om luftförsvar och luftstridskrafter på 2020-talet kommer fram till ett helt annat resultat än JAS 39 Gripen – rätt eller fel. Vad det skulle innebära för möjligheterna till export säger sig självt…

Kräftgången för svensk försvarsförmåga lär fortsätta.

SvD