"First impressions last", hävdar en känd reklamfilm. Visst är det i mångt och mycket så. Man får aldrig chansen att ändra på det första intrycket man gjort hos andra människor. Lika sant är det att våra handlingar är vad som formar andras omdömen om oss.
Signaturen "Trött officer" har ett mycket tänkvärt gästinlägg hos Cynisk. Att bilden av verkligheten ser helt olika ut på Lidingövägen 24 och ute på förbanden tvivlar nog ingen på. Men vem är sitter inne med den sanna bilden? Den som beslutat om verkligheten eller den som upplever den?
söndag 26 september 2010
måndag 20 september 2010
"Uppkommen insats"
Idag var sista dagen för att "ansöka" om omreglering av sitt anställningsavtal i Försvarsmakten för att omfattas av internationell tjänstgöringsskyldighet.
Att döma av resultatet i den nya enkäten som genomfördes på WW om de försvarsmaktsanställdas ställningstagande, omreglerar ca 4 av 5 läsare sina anställningsavtal. Intressant var dessutom att se att lika många ansåg att de fått alldeles för lite information om innebörden av en omreglering för att kunna göra ett bra val. Lyssnar man lite på hur det låter ute bland anställda på förband blir bilden tyvärr den av ett påtvingat val, där anställda prioriterat lön den 25:e framför information och trygghet. Man har inte vågat svara nej med tanke på hoten om uppsägning, dels p g a det nya anställningsavtalet, men även p g a den övertalighet som lär infinna sig i och med omorganisationen till Insatsorganisation 11 och sedan 14, men självklart även de eventuella framtida nedläggningarna som omtalats i budgetunderlag och utvecklingsplan. Det gäller att redan sitta på stolen när musiken tystnar, för stolarna lär nu försvinna i allt snabbare takt.
Försvarsmakten skrev i förra veckan på sitt intranät att man nu genomför samlade förhandlingar i många av de frågor som bekymrat de anställda inför omregleringen. Det gladde naturligtvis många av de anställda, men tyvärr har inte facken samma bild av att det bedrivs förhandlingar.
"– Det känns som att Försvarsmakten försöker använda oss som förkläde. De kallar till förhandlingar där man inte tilldelat tillräckliga resurser. Tyvärr är det inget nytt. Varje gång Försvarsmakten är på väg att återuppbygga förtroendet så kraschar det igen.
På Emil har Försvarsmakten uppgett att samordnade förhandlingar nu inleds avseende arbetstid, utlandsavtalet och ALFF. Enligt förbundets uppfattning finns inga förutsättningar för detta och man undrar därför om syftet med informationen är att föra de anställda bakom ljuset? Officersförbundets förtroende för Försvarsmakten i förhandlingsfrågor är nu förbrukat."
Högst upp på prioritetslistan för förhandling från Officersförbundets sida ligger ersättningen för uppkommen insats. Uppkommen insats är t ex då en vakans måste fyllas under en pågående insats i t ex Afghanistan. I dagsläget finns ingenting förhandlat som reglerar detta utan Försvarsmakten har varit tvungen att locka personal med kraftig ekonomisk ersättning för att fylla vakanserna. Efter att det nya avtalet trätt i kraft existerar inga skyddsregler för uppkomna insatser och det kostar heller inte Försvarsmakten något att med kort varsel beordra personal att fylla vakanser.
Många anställda har också frågat sig vilken beredskap man som individ kommer att ha för att bli anspråkstagen för uppkomna insatser. Är det timmar, dagar eller veckor? Den som i enlighet med råden planerat sin framtid avseende insatser befinner sig förmodligen i ett förband som för tillfället återhämtar och inte befinner sig på insats eller beredskap för insats. När vakanserna med kort varsel uppstår i insatta förband, varifrån fyller man då ut? Från samtrimmade förband som står i beredskap för nya insatser eller rotationer eller från förband med lägre beredskap? Som anställd kan det vara tryggt att veta att det finns någon form av skyddsregel. Den omtalade inriktningen med en maximal insatsfrekvens om 1:4 gäller endast förband och taktisk chef har dessutom mandat att frångå denna.
Det är inte utan att man undrar hur Syndikalisterna skulle agera om de hade medlemmar anställda i Försvarsmakten.
Att döma av resultatet i den nya enkäten som genomfördes på WW om de försvarsmaktsanställdas ställningstagande, omreglerar ca 4 av 5 läsare sina anställningsavtal. Intressant var dessutom att se att lika många ansåg att de fått alldeles för lite information om innebörden av en omreglering för att kunna göra ett bra val. Lyssnar man lite på hur det låter ute bland anställda på förband blir bilden tyvärr den av ett påtvingat val, där anställda prioriterat lön den 25:e framför information och trygghet. Man har inte vågat svara nej med tanke på hoten om uppsägning, dels p g a det nya anställningsavtalet, men även p g a den övertalighet som lär infinna sig i och med omorganisationen till Insatsorganisation 11 och sedan 14, men självklart även de eventuella framtida nedläggningarna som omtalats i budgetunderlag och utvecklingsplan. Det gäller att redan sitta på stolen när musiken tystnar, för stolarna lär nu försvinna i allt snabbare takt.
Försvarsmakten skrev i förra veckan på sitt intranät att man nu genomför samlade förhandlingar i många av de frågor som bekymrat de anställda inför omregleringen. Det gladde naturligtvis många av de anställda, men tyvärr har inte facken samma bild av att det bedrivs förhandlingar.
"– Det känns som att Försvarsmakten försöker använda oss som förkläde. De kallar till förhandlingar där man inte tilldelat tillräckliga resurser. Tyvärr är det inget nytt. Varje gång Försvarsmakten är på väg att återuppbygga förtroendet så kraschar det igen.
På Emil har Försvarsmakten uppgett att samordnade förhandlingar nu inleds avseende arbetstid, utlandsavtalet och ALFF. Enligt förbundets uppfattning finns inga förutsättningar för detta och man undrar därför om syftet med informationen är att föra de anställda bakom ljuset? Officersförbundets förtroende för Försvarsmakten i förhandlingsfrågor är nu förbrukat."
Högst upp på prioritetslistan för förhandling från Officersförbundets sida ligger ersättningen för uppkommen insats. Uppkommen insats är t ex då en vakans måste fyllas under en pågående insats i t ex Afghanistan. I dagsläget finns ingenting förhandlat som reglerar detta utan Försvarsmakten har varit tvungen att locka personal med kraftig ekonomisk ersättning för att fylla vakanserna. Efter att det nya avtalet trätt i kraft existerar inga skyddsregler för uppkomna insatser och det kostar heller inte Försvarsmakten något att med kort varsel beordra personal att fylla vakanser.
Många anställda har också frågat sig vilken beredskap man som individ kommer att ha för att bli anspråkstagen för uppkomna insatser. Är det timmar, dagar eller veckor? Den som i enlighet med råden planerat sin framtid avseende insatser befinner sig förmodligen i ett förband som för tillfället återhämtar och inte befinner sig på insats eller beredskap för insats. När vakanserna med kort varsel uppstår i insatta förband, varifrån fyller man då ut? Från samtrimmade förband som står i beredskap för nya insatser eller rotationer eller från förband med lägre beredskap? Som anställd kan det vara tryggt att veta att det finns någon form av skyddsregel. Den omtalade inriktningen med en maximal insatsfrekvens om 1:4 gäller endast förband och taktisk chef har dessutom mandat att frångå denna.
Det är inte utan att man undrar hur Syndikalisterna skulle agera om de hade medlemmar anställda i Försvarsmakten.
lördag 18 september 2010
Bortskämda svenskar
En svensk soldat sårades under dagen då hans stridsfordon 90 träffades av en improvised explosive device, IED. Tillståndet betecknas enligt media som allvarligt.
Situationer som denna inbjuder som alltid till att spekulera i orsak och verkan, vilket som vanligt är helt meningslöst. De som behöver informationen har den redan och de som definitivt inte behöver informationen, d v s "den andra sidan", ser mer än gärna att det spekuleras.
Inget stridsfordon eller stridsvagn är osårbart för motverkan, speciellt inte när det gäller verkan underifrån, och då hör ändå stridsfordon 90 till de bättre fordonen. Förstärker vi svenskar och ISAF vår skyddsnivå på fordonen, laddar motståndarsidan på större laddningar i sina laddningar. Verkan och motverkan - alla tiders klassiska stridstekniska spiral.
Det torde inte komma som en överraskning för någon att det finns element i Afghanistan som ogillar skapandet av ett mer demokratiskt styrelseskick och återuppbyggnad av Afghanistan med utländsk hjälp. Tyvärr har detta blivit allt vanligare i norra Afghanistan under senare tid. Värt att komma ihåg i helgen då vi har svenska val till riksdag, landsting och kommun är att även Afghanistan har val. Vi tar rätten att rösta och säga vår mening i parlamentariska val för given, så till den grad att vi helt struntar i att rösta och sätta oss in i vad de olika partierna vill. I Afghanistan dör människor dagligen för rätten att säga sin mening. Skillnaden kunde inte vara mer slående.
De rödgröna i Sverige går till val på att ta hem den svenska militära insatsen för att helt fokusera på ett civilt bistånd, när t o m Svenska Afghanistankommittén säger att utan utländskt militärt säkerhetsarbete kommer den afghanska staten att haverera. Man säger att "om situationen förvärras ska man ompröva beslutet att ta hem svensk trupp", samtidigt som argumenten för att ta hem truppen allt som oftast varit just att det är för "hårda" strider i Afghanistan. Det är svårt att tro på löftet att ompröva situationen.
Det internationella engagemanget i Afghanistan är en mycket liten del av det svenska riksdagsvalet, men bör ändå finnas med som en del i beslutsfattandet rörande vilket parti man ska lägga sin röst på.
Viktigast av allt inför söndag - det finns miljoner människor i världen som inte har möjlighet att lägga en röst för det de tror på och påverka sin framtid. Är det då godtagbart att säga att man som svensk inte orkar lägga energi på att ta reda på de olika partierna och politikerna vill?
"Nej", torde det självklara svaret vara, men så är vi också uppfödda i landet "I-landsproblem" så det svaret är nog inte så självklart som det borde vara. På uppdrag av Sveriges riksdag strider och jobbar svenska soldater och hjälparbetare varje dag för att människor i andra länder ska ha de rättigheter vi anser som så självklara att vi kan strunta i dem.
Bär detta i åtanke på söndag när du går eller inte går till vallokalen för att rösta.
SvD, SvD, DN, 2, Expressen, 2, Aftonbladet, SVT, GP, Syds, HD
Bloggar: Efter bomben, Försvarsministern, Allan Widman
Situationer som denna inbjuder som alltid till att spekulera i orsak och verkan, vilket som vanligt är helt meningslöst. De som behöver informationen har den redan och de som definitivt inte behöver informationen, d v s "den andra sidan", ser mer än gärna att det spekuleras.
Inget stridsfordon eller stridsvagn är osårbart för motverkan, speciellt inte när det gäller verkan underifrån, och då hör ändå stridsfordon 90 till de bättre fordonen. Förstärker vi svenskar och ISAF vår skyddsnivå på fordonen, laddar motståndarsidan på större laddningar i sina laddningar. Verkan och motverkan - alla tiders klassiska stridstekniska spiral.
Det torde inte komma som en överraskning för någon att det finns element i Afghanistan som ogillar skapandet av ett mer demokratiskt styrelseskick och återuppbyggnad av Afghanistan med utländsk hjälp. Tyvärr har detta blivit allt vanligare i norra Afghanistan under senare tid. Värt att komma ihåg i helgen då vi har svenska val till riksdag, landsting och kommun är att även Afghanistan har val. Vi tar rätten att rösta och säga vår mening i parlamentariska val för given, så till den grad att vi helt struntar i att rösta och sätta oss in i vad de olika partierna vill. I Afghanistan dör människor dagligen för rätten att säga sin mening. Skillnaden kunde inte vara mer slående.
De rödgröna i Sverige går till val på att ta hem den svenska militära insatsen för att helt fokusera på ett civilt bistånd, när t o m Svenska Afghanistankommittén säger att utan utländskt militärt säkerhetsarbete kommer den afghanska staten att haverera. Man säger att "om situationen förvärras ska man ompröva beslutet att ta hem svensk trupp", samtidigt som argumenten för att ta hem truppen allt som oftast varit just att det är för "hårda" strider i Afghanistan. Det är svårt att tro på löftet att ompröva situationen.
Det internationella engagemanget i Afghanistan är en mycket liten del av det svenska riksdagsvalet, men bör ändå finnas med som en del i beslutsfattandet rörande vilket parti man ska lägga sin röst på.
Viktigast av allt inför söndag - det finns miljoner människor i världen som inte har möjlighet att lägga en röst för det de tror på och påverka sin framtid. Är det då godtagbart att säga att man som svensk inte orkar lägga energi på att ta reda på de olika partierna och politikerna vill?
"Nej", torde det självklara svaret vara, men så är vi också uppfödda i landet "I-landsproblem" så det svaret är nog inte så självklart som det borde vara. På uppdrag av Sveriges riksdag strider och jobbar svenska soldater och hjälparbetare varje dag för att människor i andra länder ska ha de rättigheter vi anser som så självklara att vi kan strunta i dem.
Bär detta i åtanke på söndag när du går eller inte går till vallokalen för att rösta.
SvD, SvD, DN, 2, Expressen, 2, Aftonbladet, SVT, GP, Syds, HD
Bloggar: Efter bomben, Försvarsministern, Allan Widman
onsdag 15 september 2010
Med smicker kommer man långt
För andra veckan i rad uppmärksammas den amerikanske flottchefen Gary Rougheads besök i Sverige. Han har bl a orienterats om Visbykorvetter, kvinnlig personal på ubåtar. Inte oförtjänt får också Marinen beröm för sina insatser utanför Somalia.
Får man tro SvD uttrycker Roughead ett visst ökat amerikanskt intresse för Östersjön, bl a med kopplingen robotförsvar. USA har sedan några år satsat stort på att utrusta flera av sina luftförsvarskryssare med förmåga mot interkontinentala robotar avlossade från "skurkstater". Den amerikanska robotskölden i Europa har som bekant rört upp starka känslor från rysk sida som vill framhäva det som om skölden är riktad mot Ryssland. För den som är föga bevandrad i navigation kan detta framstå som trovärdigt, men i själva verket är ett robotförsvar baserat i östra Europa närmast verkningslöst mot ryska robotar. Dessa tar nämligen vägen över Nordpolen på sin väg mot USA. Däremot kommer eventuella robotar från Iran att gå över östra Europa och även Sverige. Självklart också Östersjön.
I så fall är det inte svårt att förstå ett amerikanskt intresse för öka närvaro i Östersjön. En sådan skulle naturligtvis öka spänningen något med tanke på tidigare ryska reaktioner på det amerikanska robotförsvaret. Förra året blev det ryska svaret på utplaceringen av amerikanska luftvärnsrobotar i Polen och planerna på robotförsvar att meddela att man nu åter har kärnvapen i Kaliningrad (ytterst tveksamt om man någonsin tog bort dem därifrån efter Sovjets fall) och att placera ut Iskander kryssningsrobotar där samt planera för en basering av långräckviddigt S-400 luftvärn. Det sistnämnda systemet låser effektivt igen södra Östersjön och har en räckvidd långt in i södra Sverige. Inte nog med det, det stänger också helt luftrummet över Polen utom på lägsta höjd. Just den lilla detaljen hade Urban Ahlin mycket svårt att förstå vid Sälenkonferensen i vintras (1h 04 min in). Samtidigt kan dra paralleller till vad ett svenskt motsvarande system på Gotland skulle innebära.
Mycket av de vänliga ord som Roughead uttalat är säkert menade, men man ska veta att amerikanska officerare är ytterst duktiga på att berömma sina allierade och tilltänkta bundsförvanter. Man vet sedan länge att man kommer långt med smicker.
Får man tro SvD uttrycker Roughead ett visst ökat amerikanskt intresse för Östersjön, bl a med kopplingen robotförsvar. USA har sedan några år satsat stort på att utrusta flera av sina luftförsvarskryssare med förmåga mot interkontinentala robotar avlossade från "skurkstater". Den amerikanska robotskölden i Europa har som bekant rört upp starka känslor från rysk sida som vill framhäva det som om skölden är riktad mot Ryssland. För den som är föga bevandrad i navigation kan detta framstå som trovärdigt, men i själva verket är ett robotförsvar baserat i östra Europa närmast verkningslöst mot ryska robotar. Dessa tar nämligen vägen över Nordpolen på sin väg mot USA. Däremot kommer eventuella robotar från Iran att gå över östra Europa och även Sverige. Självklart också Östersjön.
I så fall är det inte svårt att förstå ett amerikanskt intresse för öka närvaro i Östersjön. En sådan skulle naturligtvis öka spänningen något med tanke på tidigare ryska reaktioner på det amerikanska robotförsvaret. Förra året blev det ryska svaret på utplaceringen av amerikanska luftvärnsrobotar i Polen och planerna på robotförsvar att meddela att man nu åter har kärnvapen i Kaliningrad (ytterst tveksamt om man någonsin tog bort dem därifrån efter Sovjets fall) och att placera ut Iskander kryssningsrobotar där samt planera för en basering av långräckviddigt S-400 luftvärn. Det sistnämnda systemet låser effektivt igen södra Östersjön och har en räckvidd långt in i södra Sverige. Inte nog med det, det stänger också helt luftrummet över Polen utom på lägsta höjd. Just den lilla detaljen hade Urban Ahlin mycket svårt att förstå vid Sälenkonferensen i vintras (1h 04 min in). Samtidigt kan dra paralleller till vad ett svenskt motsvarande system på Gotland skulle innebära.
Mycket av de vänliga ord som Roughead uttalat är säkert menade, men man ska veta att amerikanska officerare är ytterst duktiga på att berömma sina allierade och tilltänkta bundsförvanter. Man vet sedan länge att man kommer långt med smicker.
tisdag 14 september 2010
Gästinlägg: Försvarsmaktens ledning bildar dimma
Försvarsdebatten pågår för fullt på alla möjliga håll.
För alla försvarsmaktsanställda är det nya ofullständiga avtalet utan preciserade villkor, som man nu tvingar in alla anställda i ett hett debattämne. Så här i valtider så kommer även diskussioner om förbandsnedläggningar upp till ytan igen. Det som ideligen slår mig att det näst intill aldrig förekommer något positivt inom eller runt Försvarsmakten i debatten.
Försvarsmaktens informationsdirektör Lagersten har på en något undangömd plats på Försvarsmaktens annars så ointressanta hemsida, en spalt som man kallar ”Försvarsmakten kommenterar”. Där har det helt plötsligt börjat komma lite inlägg igen. Det senaste inlägget, innan någon sannolikt fick en spark där bak, publicerades i juli….
Men ett av de nya inläggen på denna plats handlar om vad Generallöjtnant Jan Salestrand tydligen kommenterat på ett förbandschefsmöte rörande Officersförbundets debattartikel om vad de anställda anser om förmågan att klara av väpnad strid. Nu pratar vi om vår viktigaste uppgift mina damer och herrar. Resultatet blev som de flesta vet att 8 av 10 anställda inte tror sig reda ut sin egen huvuduppgift.
När man läser detta lilla inlägg så inser man ganska snart att Salestrand bildar dimma. För det är precis just ett uttalande som detta som gör att nästintill alla politiker inte reagerar över hur illa ställt det verkligen är med vår Försvarsmakt i många avseenden. Salestrand påvisar ju hur fantastiskt bra och efterfrågade FM är av allt och alla. Ett mycket smart och professionellt sätt att undanhålla de faktiska bristerna?
Salestrand skriver:
"Jag förstår att den enskilde medarbetaren kan känna sig otillfredsställd. Framför allt eftersom vi har höga krav på oss själva och vår professionalism. Jag ställer mig dock frågan om resultaten ger en rättvis bild av verkligheten.
Som en motvikt vill jag framhålla alla de olika utlandsuppdrag vi genomfört de senaste åren. Vi är och har varit i vitt skilda miljöer runtom i världen; Balkan, Liberia, Kongo, Tchad, Medelhavet, Adenviken och Afghanistan. Vi har ett odelat förtroende från de länder vi har samarbetat med, både mindre och större länder. Det är inte av politisk eller militär hövlighet utan svensk trupp är efterfrågad. Vi skulle inte klara dessa uppdrag gång efter annan och över tid om det vore det så illa ställt som resultaten i undersökningen anger.
Vi deltar i ca 750 internationella samarbetsområden, vilket är långt fler än något annat land av jämförbar storlek. Det gör vi inte för att vi bett om att få vara med. Tvärtom är vi efterfrågade för vår kunskap och professionalism.
Vi når våra uppställda mål enligt verksamhetsuppdragen. Värnpliktsrådets årliga undersökning om hur soldater och sjömän uppfattar tjänstgöringen visar att fler än någonsin har förtroende för befäl, egen och förbandets förmåga.
I sammanhanget vill jag också lyfta fram att en logisk förklaring till resultaten. Vi står mitt i en förändring där vi ska öka tillgängligheten. Insatsorganisationen har idag mycket få förband med hög beredskapsgrad och med direkta resurser knutna till denna förmåga.
Jag tror också att vi har överdriven grad av självkritik i Försvarsmakten, en kultur där vi klär oss i säck och aska. Självklart ska vi fortsatt uppmärksamma de brister och problem som finns, till exempel genom krigsförbandsvärderingen. Men det är viktigt att diskussionen sätts i ett större sammanhang."
Det Salestrand marknadsför som positivt och professionellt med FM är enbart de internationella insatserna. Detta får såklart många politiker, men även gemene man i Sverige att applådera och känna sig delaktiga. Det vill säga de som kanske inte alltid är så särskilt insatta i de viktiga detaljerna.
Nu vill jag inte på något sätt raljera över alla de som åker ut i världen i Svensk uniform och i vissa fall riskerar livet. Alla ni gör ett oerhört bra jobb, inget snack om den saken.
Men….
Det Salestrand verkar glömt (eller medvetet mörkar för politiker m.fl.) är att Försvarsmaktens i särklass viktigaste uppgift trots allt är väpnad strid och att försvara Sverige.
Denna kompetens och förmåga lyfter Salestrand inte fram. Nej, för då heter det ibland ”både och” samt några andra floskler som innebär att förbanden skall kunna göra samma saker på både hemma och bortaplan. Men reder FM verkligen ut det?
Det går inte ens att jämföra svårighetsgraden, och kravet på kompetensnivå och förmågor att jaga pirater i Adenviken med att genomföra strid till sjöss mot en jämlik angripare eller kvalificerad ubåtsjakt i ett skarpt läge.
Det går inte att jämföra att åka runt och patrullera på Balkan i en fredsfrämjande insats med att bygga upp kompetens och förmåga att möta en mekaniserad fiende i svår terräng, och kanske till och med i iskallt vinterklimat. Ja jämförelserna kan göras oändligt långa med de ställen och med den hotnivå och vilka krav på förmågor vi har på våra internationella insatser jämfört vad som kan hända i tider av oroligheter runt, och i vårt eget land. Undantaget är vår insats i Afghanistan.
Nu tänker många att dessa ”kalla kriget förhållanden” inte är relevanta. Men då måste man nog ställa sig motfrågan vilken typ av fiende man anser att FM skall vara kvalificerad att möta? Är det piraten i en fiskebåt och terroristen med hemmagjorda bomben, eller ska vi fortfarande ha förmåga att möta en jämlik, eller starkare fiende? För mig är svaret enkelt.
Försvarsmaktens egen hemsida är för övrigt en enda glädjekavalkad, där det enda verkar handla om att enbart försöka hitta det positiva i FM. Allt annat verkar ignoreras, alternativt göms på Lagerstens lilla dolda plats i små notiser.
Det är sannolikt också därför alla Försvarsbloggar som Wiseman och Chefsingenjören m.fl. lockar en så oerhört stor läsarskara. Dessa bloggar är det enda forum där alla missförhållanden, problem och förmågeglapp inom FM kan ventileras. Men där kommer en annan faktor in i bilden, nämligen sekretessen. Jag är nämligen övertygad att båda dessa bloggare och alla som kommenterar dessa bloggar sitter på ytterligare information, men som man av naturliga skäl aldrig kan yppa då det ofta berör faktiska förmågor (eller oftare brist på förmågor) och operativa förhållanden. Sådant ska självklart inte heller publiceras av olika anledningar, men den som sitter med vetskapen, blir då ännu mer förbannad och frustrerad när man läser uttalandes från FM ledning, och när de förmedlar ett budskap som ska framstå som om att allt i FM är så oerhört bra.
Även Försvarspolitikern Allan Widman lyfter fram detta på sin blogg. Men han understryker att debatten runt dessa missförhållanden är viktigare än något annat.
Försvarsmakten kör gärna en massa mantra som det numera klassiska ÖRA och annat. Men frågan är hur mycket ÖRA som verkligen råder. Bara det att alla försvarsbloggar och alla kommentarer är anonyma ger en helt annan bild av ÖRA. Det är till och med så att ÖRA har fått helt andra betydelser än vad som från början avsågs.
En helt annan sak som man i dessa dagar kan reflektera över är den senaste debatten om förbandsnedläggningar.
Klart är att det finns dokument (BU 2011 samt FM UP) där FM tydligt angivit att man tagit höjd i sin planering för en eventuell nedläggning av en flottilj, ett regemente och ytterligare några mindre enheter.
Detta har blossat upp en debatt mellan framförallt (M) och (S) företrädare där (S) lyfter fram detta som ett orosmoment som kan bli en verklighet efter valet om det nu visar sig att pengarna inte räcker till. Då går (M) till motangrepp och hävdar att man inte alls planerar för något sådant…
Men faktum är att den troliga anledningen till att FM tagit höjd för detta är (M) genomdrivna politiska projekt att avveckla värnpliktsförsvaret och införa ett yrkesförsvar. Detta medför sannolikt ökade kostnader samtidigt som Salestrand hävdar att man kommer få en överkapacitet p.g.a. att man inte längre ska utbilda några värnpliktiga.
Allt hänger ihop, frågan är hur (M) ställer sig till detta eventuella faktum att deras avveckling av värnpliktförsvaret direkt leder till överkapacitet av utbildningsplatser samt underskott i ekonomi, vilket kanske tvingar fram just…. förbandsnedläggningar…… trots att man i dagsläget inte verkar inse sambandet. För hur man än vrider och vänder på saker så hänger allt samman på ett eller annat sätt.
Tack för ordet.
/ Haddock
För alla försvarsmaktsanställda är det nya ofullständiga avtalet utan preciserade villkor, som man nu tvingar in alla anställda i ett hett debattämne. Så här i valtider så kommer även diskussioner om förbandsnedläggningar upp till ytan igen. Det som ideligen slår mig att det näst intill aldrig förekommer något positivt inom eller runt Försvarsmakten i debatten.
Försvarsmaktens informationsdirektör Lagersten har på en något undangömd plats på Försvarsmaktens annars så ointressanta hemsida, en spalt som man kallar ”Försvarsmakten kommenterar”. Där har det helt plötsligt börjat komma lite inlägg igen. Det senaste inlägget, innan någon sannolikt fick en spark där bak, publicerades i juli….
Men ett av de nya inläggen på denna plats handlar om vad Generallöjtnant Jan Salestrand tydligen kommenterat på ett förbandschefsmöte rörande Officersförbundets debattartikel om vad de anställda anser om förmågan att klara av väpnad strid. Nu pratar vi om vår viktigaste uppgift mina damer och herrar. Resultatet blev som de flesta vet att 8 av 10 anställda inte tror sig reda ut sin egen huvuduppgift.
När man läser detta lilla inlägg så inser man ganska snart att Salestrand bildar dimma. För det är precis just ett uttalande som detta som gör att nästintill alla politiker inte reagerar över hur illa ställt det verkligen är med vår Försvarsmakt i många avseenden. Salestrand påvisar ju hur fantastiskt bra och efterfrågade FM är av allt och alla. Ett mycket smart och professionellt sätt att undanhålla de faktiska bristerna?
Salestrand skriver:
"Jag förstår att den enskilde medarbetaren kan känna sig otillfredsställd. Framför allt eftersom vi har höga krav på oss själva och vår professionalism. Jag ställer mig dock frågan om resultaten ger en rättvis bild av verkligheten.
Som en motvikt vill jag framhålla alla de olika utlandsuppdrag vi genomfört de senaste åren. Vi är och har varit i vitt skilda miljöer runtom i världen; Balkan, Liberia, Kongo, Tchad, Medelhavet, Adenviken och Afghanistan. Vi har ett odelat förtroende från de länder vi har samarbetat med, både mindre och större länder. Det är inte av politisk eller militär hövlighet utan svensk trupp är efterfrågad. Vi skulle inte klara dessa uppdrag gång efter annan och över tid om det vore det så illa ställt som resultaten i undersökningen anger.
Vi deltar i ca 750 internationella samarbetsområden, vilket är långt fler än något annat land av jämförbar storlek. Det gör vi inte för att vi bett om att få vara med. Tvärtom är vi efterfrågade för vår kunskap och professionalism.
Vi når våra uppställda mål enligt verksamhetsuppdragen. Värnpliktsrådets årliga undersökning om hur soldater och sjömän uppfattar tjänstgöringen visar att fler än någonsin har förtroende för befäl, egen och förbandets förmåga.
I sammanhanget vill jag också lyfta fram att en logisk förklaring till resultaten. Vi står mitt i en förändring där vi ska öka tillgängligheten. Insatsorganisationen har idag mycket få förband med hög beredskapsgrad och med direkta resurser knutna till denna förmåga.
Jag tror också att vi har överdriven grad av självkritik i Försvarsmakten, en kultur där vi klär oss i säck och aska. Självklart ska vi fortsatt uppmärksamma de brister och problem som finns, till exempel genom krigsförbandsvärderingen. Men det är viktigt att diskussionen sätts i ett större sammanhang."
Det Salestrand marknadsför som positivt och professionellt med FM är enbart de internationella insatserna. Detta får såklart många politiker, men även gemene man i Sverige att applådera och känna sig delaktiga. Det vill säga de som kanske inte alltid är så särskilt insatta i de viktiga detaljerna.
Nu vill jag inte på något sätt raljera över alla de som åker ut i världen i Svensk uniform och i vissa fall riskerar livet. Alla ni gör ett oerhört bra jobb, inget snack om den saken.
Men….
Det Salestrand verkar glömt (eller medvetet mörkar för politiker m.fl.) är att Försvarsmaktens i särklass viktigaste uppgift trots allt är väpnad strid och att försvara Sverige.
Denna kompetens och förmåga lyfter Salestrand inte fram. Nej, för då heter det ibland ”både och” samt några andra floskler som innebär att förbanden skall kunna göra samma saker på både hemma och bortaplan. Men reder FM verkligen ut det?
Det går inte ens att jämföra svårighetsgraden, och kravet på kompetensnivå och förmågor att jaga pirater i Adenviken med att genomföra strid till sjöss mot en jämlik angripare eller kvalificerad ubåtsjakt i ett skarpt läge.
Det går inte att jämföra att åka runt och patrullera på Balkan i en fredsfrämjande insats med att bygga upp kompetens och förmåga att möta en mekaniserad fiende i svår terräng, och kanske till och med i iskallt vinterklimat. Ja jämförelserna kan göras oändligt långa med de ställen och med den hotnivå och vilka krav på förmågor vi har på våra internationella insatser jämfört vad som kan hända i tider av oroligheter runt, och i vårt eget land. Undantaget är vår insats i Afghanistan.
Nu tänker många att dessa ”kalla kriget förhållanden” inte är relevanta. Men då måste man nog ställa sig motfrågan vilken typ av fiende man anser att FM skall vara kvalificerad att möta? Är det piraten i en fiskebåt och terroristen med hemmagjorda bomben, eller ska vi fortfarande ha förmåga att möta en jämlik, eller starkare fiende? För mig är svaret enkelt.
Försvarsmaktens egen hemsida är för övrigt en enda glädjekavalkad, där det enda verkar handla om att enbart försöka hitta det positiva i FM. Allt annat verkar ignoreras, alternativt göms på Lagerstens lilla dolda plats i små notiser.
Det är sannolikt också därför alla Försvarsbloggar som Wiseman och Chefsingenjören m.fl. lockar en så oerhört stor läsarskara. Dessa bloggar är det enda forum där alla missförhållanden, problem och förmågeglapp inom FM kan ventileras. Men där kommer en annan faktor in i bilden, nämligen sekretessen. Jag är nämligen övertygad att båda dessa bloggare och alla som kommenterar dessa bloggar sitter på ytterligare information, men som man av naturliga skäl aldrig kan yppa då det ofta berör faktiska förmågor (eller oftare brist på förmågor) och operativa förhållanden. Sådant ska självklart inte heller publiceras av olika anledningar, men den som sitter med vetskapen, blir då ännu mer förbannad och frustrerad när man läser uttalandes från FM ledning, och när de förmedlar ett budskap som ska framstå som om att allt i FM är så oerhört bra.
Även Försvarspolitikern Allan Widman lyfter fram detta på sin blogg. Men han understryker att debatten runt dessa missförhållanden är viktigare än något annat.
Försvarsmakten kör gärna en massa mantra som det numera klassiska ÖRA och annat. Men frågan är hur mycket ÖRA som verkligen råder. Bara det att alla försvarsbloggar och alla kommentarer är anonyma ger en helt annan bild av ÖRA. Det är till och med så att ÖRA har fått helt andra betydelser än vad som från början avsågs.
En helt annan sak som man i dessa dagar kan reflektera över är den senaste debatten om förbandsnedläggningar.
Klart är att det finns dokument (BU 2011 samt FM UP) där FM tydligt angivit att man tagit höjd i sin planering för en eventuell nedläggning av en flottilj, ett regemente och ytterligare några mindre enheter.
Detta har blossat upp en debatt mellan framförallt (M) och (S) företrädare där (S) lyfter fram detta som ett orosmoment som kan bli en verklighet efter valet om det nu visar sig att pengarna inte räcker till. Då går (M) till motangrepp och hävdar att man inte alls planerar för något sådant…
Men faktum är att den troliga anledningen till att FM tagit höjd för detta är (M) genomdrivna politiska projekt att avveckla värnpliktsförsvaret och införa ett yrkesförsvar. Detta medför sannolikt ökade kostnader samtidigt som Salestrand hävdar att man kommer få en överkapacitet p.g.a. att man inte längre ska utbilda några värnpliktiga.
Allt hänger ihop, frågan är hur (M) ställer sig till detta eventuella faktum att deras avveckling av värnpliktförsvaret direkt leder till överkapacitet av utbildningsplatser samt underskott i ekonomi, vilket kanske tvingar fram just…. förbandsnedläggningar…… trots att man i dagsläget inte verkar inse sambandet. För hur man än vrider och vänder på saker så hänger allt samman på ett eller annat sätt.
Tack för ordet.
/ Haddock
måndag 13 september 2010
Ny obligatorie-gallup
Som synes ute i högerkanten finns det nu en ny enkät avseende omregleringen av anställningsavtalen för försvarsmaktsanställda till att omfatta internationell arbetsskyldighet som de anställda ska ha tagit ställning till innan måndag 20 september för att inte riskera bli uppsagda.
Denna enkät är endast till för anställda i Försvarsmakten och läsarna bes ödmjukt om att respektera detta!
Enkäten består av tre delfrågor: Om man omreglerar sitt avtal, vilken tillhörighet man har i organisationen och man tycker att informationen om det nya avtalet har varit tillräcklig för att man ska kunna göra ett bra val.
Svara såsom du avser göra på riktigt och kommentera gärna ditt svar i anslutning till detta inlägg.
Denna enkät är endast till för anställda i Försvarsmakten och läsarna bes ödmjukt om att respektera detta!
Enkäten består av tre delfrågor: Om man omreglerar sitt avtal, vilken tillhörighet man har i organisationen och man tycker att informationen om det nya avtalet har varit tillräcklig för att man ska kunna göra ett bra val.
Svara såsom du avser göra på riktigt och kommentera gärna ditt svar i anslutning till detta inlägg.
Genomlysning
Försvarsminister Sten Tolgfors skriver på Expressens debattsida tillsammans med den moderate partisekreteraren Per Schlingmann om vilka konsekvenser en rödgrön försvarspolitik skulle få i form av hur många soldater eller officerare som skulle behöva sägas upp för att kompensera för den rödgröna avsikten att minska förbandsanslaget med 750 m kr. Som jämförelse kan också nämnas att 750 mkr är något mer än årskostnaden för en flygflottilj och något under kostnaden för våra största regementen. Dock lär det inte räcka med att lägga ned ett förband för att hämta hem 750 mkr om året då långtifrån alla kostnader kan räknas hem. Det ligger nog snarast i häradet 2-4 förband beroende på när pengarna ska sitta på kontot.
Det för oss raskt in på de underlag som Försvarsmakten tidigare lämnat till Regeringen där man anser sig behöva krympa organisationen med minst ett regemente, en flygflottilj och ett tiotal utbildningsgrupper för Hemvärnet, men även slå samman vissa andra förband. Allt för att frigöra pengar för kunna betala för framtida verksamhet. Kostymen är för trång, även om det enligt generallöjtnant Jan Salestrand är man identifierat en överkapacitet inom dessa områden. Det är svårt att tro att någon idag skulle kunna peka ut en "överkapacitet" inom svenskt luftförsvar. Ordvalet är också mycket märkligt eftersom alla andra officiella dokument hänvisar till kravet på att friställa pengar genom nedläggningar för att finansiera annan verksamhet om budgeten ska hållas.
Försvarsminister Sten Tolgfors berättar i flera intervjuer att han inte har några förslag på sitt bord om nedläggningar och försvarsberedningens ordförande Karin Enström (m) sade häromdagen att man för kontinuerliga budgetdialoger med Försvarsmakten och att ekonomiska förutsättningar kan förändras, men det är ytterst osannolikt att förband läggs ned. (Wiseman kursivering)
Tänk om man kunde få svaret rakt ut att det inte blir några förbandsnedläggningar? Moderaterna och Alliansen var mycket tydliga i sina uttalanden med början efter Georgienkriget att det inte var aktuellt med några nedläggningar innan valet 2010. Nu är man inte alls lika tydlig utan hänvisar till man inte kan garantera något eftersom man inte vet vem som vinner valet. Men det måste väl finnas någon form av politisk tanke hos Moderaterna, även när det gäller försvarspolitik eller kan man bara ge vallöften inom andra områden?
Nu är det istället två block som är sysselsatta med nedläggningssmutskastning om vems budget som är mest nedläggningsartad, istället för att komma med egna löften. Det blir intressant att se det rödgröna motdraget, men man blir nog inte klokare av det. Snarare blir det väl i samma stil som vanligt - "Vi är bättre, ni är sämre". Klämda i mitten sitter personalen i Försvarsmakten och funderar över uppsägningar av arbetsbrist och eventuell uppsägningar p g a nedläggningar.
Övriga media: BLT
Det för oss raskt in på de underlag som Försvarsmakten tidigare lämnat till Regeringen där man anser sig behöva krympa organisationen med minst ett regemente, en flygflottilj och ett tiotal utbildningsgrupper för Hemvärnet, men även slå samman vissa andra förband. Allt för att frigöra pengar för kunna betala för framtida verksamhet. Kostymen är för trång, även om det enligt generallöjtnant Jan Salestrand är man identifierat en överkapacitet inom dessa områden. Det är svårt att tro att någon idag skulle kunna peka ut en "överkapacitet" inom svenskt luftförsvar. Ordvalet är också mycket märkligt eftersom alla andra officiella dokument hänvisar till kravet på att friställa pengar genom nedläggningar för att finansiera annan verksamhet om budgeten ska hållas.
Försvarsminister Sten Tolgfors berättar i flera intervjuer att han inte har några förslag på sitt bord om nedläggningar och försvarsberedningens ordförande Karin Enström (m) sade häromdagen att man för kontinuerliga budgetdialoger med Försvarsmakten och att ekonomiska förutsättningar kan förändras, men det är ytterst osannolikt att förband läggs ned. (Wiseman kursivering)
Tänk om man kunde få svaret rakt ut att det inte blir några förbandsnedläggningar? Moderaterna och Alliansen var mycket tydliga i sina uttalanden med början efter Georgienkriget att det inte var aktuellt med några nedläggningar innan valet 2010. Nu är man inte alls lika tydlig utan hänvisar till man inte kan garantera något eftersom man inte vet vem som vinner valet. Men det måste väl finnas någon form av politisk tanke hos Moderaterna, även när det gäller försvarspolitik eller kan man bara ge vallöften inom andra områden?
Nu är det istället två block som är sysselsatta med nedläggningssmutskastning om vems budget som är mest nedläggningsartad, istället för att komma med egna löften. Det blir intressant att se det rödgröna motdraget, men man blir nog inte klokare av det. Snarare blir det väl i samma stil som vanligt - "Vi är bättre, ni är sämre". Klämda i mitten sitter personalen i Försvarsmakten och funderar över uppsägningar av arbetsbrist och eventuell uppsägningar p g a nedläggningar.
Övriga media: BLT
lördag 11 september 2010
Nya nedläggningar intet nytt
Ämnet har tidigare tagits upp här på bloggen, nedläggningsplanerna inom Försvarsmakten efter valet. Både i Försvarsmaktens Utvecklingsplan och Försvarsmaktens Budgetunderlag för 2011 finns förbandsnedläggningar och flyttar upptagna. Huruvida nu nya uppgifter lämnats till Försvarsutskottet är svårt att säga, men uppgifterna har varit entydig sedan 2008: Med de siffror som då gällde och som gäller idag måste förband läggas ned för att friställa pengar att genomföra det nya yrkesförsvaret. Dessa nedläggningar skulle redan ha varit verkställda om inte Georgienkriget kommit emellan och Regeringen gett direktiv att inga förband får läggas ned innan valet 2010.
Ämnet var på tapeten så sent som förra helgen då Officersförbundets ordförande Lars Fresker förde upp det i en debattartikel i DN och skrev att bägge blocken mörkar konsekvenserna av sin försvarspolitik. Detta dementerades snabbt av såväl försvarsminister som Anders Karlsson (s) och så var pajkastningen igång. Mer förvånande var att även Infostaben på HKV dementerade att det fanns sådana planer, trots innehållet i FMUP och BU11. Tydligen kollar man heller inte med PROD.
Försvarsministern dementerar återigen på sin blogg att Alliansen har planer att lägga ner ytterligare förband. Istället hotar han med de rödgrönas besparingar på förbandsanslaget, 750 mkr redovisade i våras (om man nu inte i smyg ändrat sig även på den här punkten). I senaste numret av Officerstidningen dryftas också frågan, där försvarsministern säger rent ut:
- "Jag har inget förslag om ekonomiska nedskärningar som skulle motivera förbandsnedläggningar, jag har inga andra förslag på mitt bord just nu om förbandsnedläggningar. Vi har också en ekonomi som är i ett helt nytt läge än när dessa saker diskuterades tidigare."
Ser man till den försvars- och säkerhetspolitiska valguiden på Wiseman's Wisdoms såg inte ens Vänsterpartiet anledningar att lägga ner några fler förband. De rödgröna framhäver istället gärna att de kan spara på förbandsanslaget eftersom deras personalförsörjningsmodell inte är så kostsam som yrkesförsvaret. Det vill jag gärna syna. Ännu så länge finns inga ordentliga siffror på vad yrkesförsvaret kommer att kosta, så att räkna hem besparingar där för att behålla förband är att lova lite för mycket.
Vad blir då konsekvenserna av föreslagna nedläggningar? Nedläggningarna ska ske i grundorganisationen och innefattar bl a ett regemente, en flottilj, 10 utbildningsgrupper (dvs Hemvärn) och sammanslagning av vissa förband. Konsekvenserna blir mest talande inom Flygvapnet och Ingenjörtrupperna. För Flygvapnets del innebär det att antingen finns det inget stridsflyg norr om linjen Såtenäs-Linköping (Svealand och Norrland helt utan luftförsvar annat än efter mobilisering) eller också inget stridsflyg söder om samma linje, varvid möjligheterna att verka i Östersjön nedgår. För Ingenjörtrupperna innebär det en flytt av ingenjörkompaniet i Boden till Ing 2 i Eksjö, varvid Försvarsmakten tappar förmågan att verka i subarktiskt klimat, vilket tidigare redan skett inom Luftvärnet.
Konsekvenserna av nedläggningsförslagen kommer att diskuteras ytterligare i ett separat inlägg. Tills dess kan man roa sig med att läsa några äldre inlägg i ämnet.
Nya nedläggningar även med Alliansen (100830)
Ekonomin styr hotbilden (100803)
Nedläggningskarusellen startar om (100306)
Risken är nu återigen överhängande för att en tragisk pajkastning återigen startar mellan de nedläggningshotade förbanden. De enda som gynnas av detta är de som beslutar om nedläggningarna. Istället vore det mycket önskvärt att för en gångs skull se en samlad försvarsmakt gå ut och berätta vilka enorma konsekvenser nedläggningsförslagen medför. Får möjligtvis Sumatra rätt i vad som blir årets julhälsning från Försvarsmakten?
Om det är något historien har visat är det att de nedläggningar och förbandsflyttar som genomförts inom Försvarsmakten aldrig har fått de eftersträvade resultatet. Man tappar mycket av den mest kvalificerade personalen som tar upp till 20 år att omsätta, de samordningsvinster man trodde sig se innan kommer aldrig och de besparingar på fastighets- och markhyror man räknar hem kommer inte heller då Fortifikationsverket kompenserar upp detta på andra håll. För att citera Folkpartiet i valguiden på frågan om nedläggningar:
"Förbandsnedläggningarna har nått vägs ände. De leder inte till några besparingar utan till förlorad kompetens och dyra investeringar på andra ställen. Det är länge sedan officerarnas familjer följde med till nya tjänstgöringsorter. Frivilligheten ställer i sig också helt andra krav på närvaro över ytan."
Sydöstran, SvD, DN
Ämnet var på tapeten så sent som förra helgen då Officersförbundets ordförande Lars Fresker förde upp det i en debattartikel i DN och skrev att bägge blocken mörkar konsekvenserna av sin försvarspolitik. Detta dementerades snabbt av såväl försvarsminister som Anders Karlsson (s) och så var pajkastningen igång. Mer förvånande var att även Infostaben på HKV dementerade att det fanns sådana planer, trots innehållet i FMUP och BU11. Tydligen kollar man heller inte med PROD.
Försvarsministern dementerar återigen på sin blogg att Alliansen har planer att lägga ner ytterligare förband. Istället hotar han med de rödgrönas besparingar på förbandsanslaget, 750 mkr redovisade i våras (om man nu inte i smyg ändrat sig även på den här punkten). I senaste numret av Officerstidningen dryftas också frågan, där försvarsministern säger rent ut:
- "Jag har inget förslag om ekonomiska nedskärningar som skulle motivera förbandsnedläggningar, jag har inga andra förslag på mitt bord just nu om förbandsnedläggningar. Vi har också en ekonomi som är i ett helt nytt läge än när dessa saker diskuterades tidigare."
Ser man till den försvars- och säkerhetspolitiska valguiden på Wiseman's Wisdoms såg inte ens Vänsterpartiet anledningar att lägga ner några fler förband. De rödgröna framhäver istället gärna att de kan spara på förbandsanslaget eftersom deras personalförsörjningsmodell inte är så kostsam som yrkesförsvaret. Det vill jag gärna syna. Ännu så länge finns inga ordentliga siffror på vad yrkesförsvaret kommer att kosta, så att räkna hem besparingar där för att behålla förband är att lova lite för mycket.
Vad blir då konsekvenserna av föreslagna nedläggningar? Nedläggningarna ska ske i grundorganisationen och innefattar bl a ett regemente, en flottilj, 10 utbildningsgrupper (dvs Hemvärn) och sammanslagning av vissa förband. Konsekvenserna blir mest talande inom Flygvapnet och Ingenjörtrupperna. För Flygvapnets del innebär det att antingen finns det inget stridsflyg norr om linjen Såtenäs-Linköping (Svealand och Norrland helt utan luftförsvar annat än efter mobilisering) eller också inget stridsflyg söder om samma linje, varvid möjligheterna att verka i Östersjön nedgår. För Ingenjörtrupperna innebär det en flytt av ingenjörkompaniet i Boden till Ing 2 i Eksjö, varvid Försvarsmakten tappar förmågan att verka i subarktiskt klimat, vilket tidigare redan skett inom Luftvärnet.
Konsekvenserna av nedläggningsförslagen kommer att diskuteras ytterligare i ett separat inlägg. Tills dess kan man roa sig med att läsa några äldre inlägg i ämnet.
Nya nedläggningar även med Alliansen (100830)
Ekonomin styr hotbilden (100803)
Nedläggningskarusellen startar om (100306)
Risken är nu återigen överhängande för att en tragisk pajkastning återigen startar mellan de nedläggningshotade förbanden. De enda som gynnas av detta är de som beslutar om nedläggningarna. Istället vore det mycket önskvärt att för en gångs skull se en samlad försvarsmakt gå ut och berätta vilka enorma konsekvenser nedläggningsförslagen medför. Får möjligtvis Sumatra rätt i vad som blir årets julhälsning från Försvarsmakten?
Om det är något historien har visat är det att de nedläggningar och förbandsflyttar som genomförts inom Försvarsmakten aldrig har fått de eftersträvade resultatet. Man tappar mycket av den mest kvalificerade personalen som tar upp till 20 år att omsätta, de samordningsvinster man trodde sig se innan kommer aldrig och de besparingar på fastighets- och markhyror man räknar hem kommer inte heller då Fortifikationsverket kompenserar upp detta på andra håll. För att citera Folkpartiet i valguiden på frågan om nedläggningar:
"Förbandsnedläggningarna har nått vägs ände. De leder inte till några besparingar utan till förlorad kompetens och dyra investeringar på andra ställen. Det är länge sedan officerarnas familjer följde med till nya tjänstgöringsorter. Frivilligheten ställer i sig också helt andra krav på närvaro över ytan."
Sydöstran, SvD, DN
torsdag 9 september 2010
Brev om obligatoriet
Härom dagen publicerades major Peter Neppelbergs brev till ÖB, där Neppelberg förklarade sin avsikt att inte skriva på det nya anställningsavtalet. Förutom ÖB medadresserades även ett antal försvarspolitiker, vilket senare ledde till att Peter Jeppson, socialdemokratisk riksdagsman och tjänstledig officer ställde en fråga till försvarsministern om hur obligatoriet handhas. Nedan publiceras ytterligare ett brev. Den här gången från kapten Jörgen Olsson till försvarsminister Sten Tolgfors. Vidare kommentarer nedan brevet.
Neppelberg och Olsson är ingalunda ensamma om att vara bekymrade om innebörden av det nya anställningsavtalet. De försvarsmaktsanställda som valt att vara medlemmar i Officersförbundet fick i veckan Officerstidningen där ÖB intervjuas. För många försvarsmaktsanställda i huvudbry över det nya avtalet kan det nog vara läge att rama in tidningen eller lägga den i bankfacket eftersom ÖB ger svar på en av de frågor som mest oroat arbetstagarna, "När avser Försvarsmakten att kommendera folk i utlandstjänst?"
ÖB: "Det är normal personalplanering i dialog med den enskilde som gäller. Ingen kommer att tvingas. Har du hinder, fysiska, psykiska eller något annat problem just nu i din sociala situation som sätter käppar i hjulet, då är det så - och då ska vi ta hänsyn till det på ett adekvat sätt."
På samma sätt ska nog de av oss som är fullmaktare fundera både en och två gånger innan man tar tjänstledigt och skriver på det nya avtalet. Åtminstone tills juridiken klarlagts, precis som ÖB svarar i artikeln i Officerstidningen. Fram till uppsägningen har man alltid möjlighet att ändra sitt tidigare beslut och för en fullmaktare kan man då sitta lugnt i båten och invänta klarläggande av juridiken. Samtidigt ska man vara medveten om att arbetsgivaren alltid kan omplacera en arbetstagare inom landet. Man kan dock inte bli avskedad, vilket i dagsläget inte verkar helt omöjligt om man söker tjänstledigt från sin fullmaktstjänst och skaffar en parallell ny anställning med obligatorium.
Ett utlandsobligatorium är ofrånkomligt. Det är egentligen inget snack om saken. Däremot kan man ha tusen och en åsikter om hur förarbetet med obligatoriet genomförts. Över en natt skapade man en förtroendekris mellan anställda och försvarsmaktsledning och det helt i onödan. Förhållandet har redan tidigare varit något skört, värre så i vissa yrkesgrupper än andra. Inom det ledarskap som man idag utbildar i på Försvarshögskolan och anser sig utöva inom Försvarsmakten, nämligen "Utvecklande Ledarskap", är tre av de positiva egenskaparna en ledare kan ha att denne
Förtroende tar lång tid att bygga upp, men går snabbt att förlora. Vad Försvarsmakten minst av allt hade behövt idag inför framtidens utmaningar, bl a i form av ett helt nytt personalförsörjningssystem, är att personal och ledning inte delar ett ömsesidigt förtroende.
Majoriteten av alla anställda kommer att underteckna det nya anställningsavtalet, men vad skulle resultatet bli om det fanns ytterligare en valruta intill där den anställde tillfrågade om hans eller hennes förtroende för Försvarsmaktens ledarskap hade ökat eller minskat i samband med omregleringen av anställningsavtalen?
Snart blir det en ny enkät i frågan.
"Bäste Sten
Jag skriver till dig med anledning av det nära föreliggande kravet på undertecknande av nytt anställningsavtal för anställda inom Försvarsmakten. Som du känner till finns ännu inget avtal färdigt och i dagsläget står de anställda inför valet att skriva på ett avtal utan angivna detaljer kring utlandstjänstgöring - exempelvis omfattningen av stödet till våra anhöriga, tjänstgöringsfrekvens samt ersättningsnivån. Om vi väljer att inte skriva på eller tackar nej till detta ofärdiga avtal blir vi i förlängningen uppsagda från Försvarsmakten och står utan sysselsättning och försörjning.
Denna situation liknar mest av allt en kollektiv utpressning som berör var och en av Försvarsmaktens personal.
Jag är övertygad om att du som Försvarsminister inte i något sammanhang skulle skriva på ett avtal där detaljerna ännu inte utarbetats. Det skulle vara som om att skriva under en försvarsbudget utan siffror och därmed gav Försvarsmakten fria händer att fylla i summorna på varje utgiftspost i efterhand..
Hur tänker du som Försvarsminister hantera denna akuta situation som vänder upp och ner på livet för drygt 25 000 människor som har anställning inom Försvarsmakten?
Bästa hälsningar
Kn Jörgen Olsson"
Neppelberg och Olsson är ingalunda ensamma om att vara bekymrade om innebörden av det nya anställningsavtalet. De försvarsmaktsanställda som valt att vara medlemmar i Officersförbundet fick i veckan Officerstidningen där ÖB intervjuas. För många försvarsmaktsanställda i huvudbry över det nya avtalet kan det nog vara läge att rama in tidningen eller lägga den i bankfacket eftersom ÖB ger svar på en av de frågor som mest oroat arbetstagarna, "När avser Försvarsmakten att kommendera folk i utlandstjänst?"
ÖB: "Det är normal personalplanering i dialog med den enskilde som gäller. Ingen kommer att tvingas. Har du hinder, fysiska, psykiska eller något annat problem just nu i din sociala situation som sätter käppar i hjulet, då är det så - och då ska vi ta hänsyn till det på ett adekvat sätt."
På samma sätt ska nog de av oss som är fullmaktare fundera både en och två gånger innan man tar tjänstledigt och skriver på det nya avtalet. Åtminstone tills juridiken klarlagts, precis som ÖB svarar i artikeln i Officerstidningen. Fram till uppsägningen har man alltid möjlighet att ändra sitt tidigare beslut och för en fullmaktare kan man då sitta lugnt i båten och invänta klarläggande av juridiken. Samtidigt ska man vara medveten om att arbetsgivaren alltid kan omplacera en arbetstagare inom landet. Man kan dock inte bli avskedad, vilket i dagsläget inte verkar helt omöjligt om man söker tjänstledigt från sin fullmaktstjänst och skaffar en parallell ny anställning med obligatorium.
Ett utlandsobligatorium är ofrånkomligt. Det är egentligen inget snack om saken. Däremot kan man ha tusen och en åsikter om hur förarbetet med obligatoriet genomförts. Över en natt skapade man en förtroendekris mellan anställda och försvarsmaktsledning och det helt i onödan. Förhållandet har redan tidigare varit något skört, värre så i vissa yrkesgrupper än andra. Inom det ledarskap som man idag utbildar i på Försvarshögskolan och anser sig utöva inom Försvarsmakten, nämligen "Utvecklande Ledarskap", är tre av de positiva egenskaparna en ledare kan ha att denne
- "strävar efter att uppnå överenskommelser om vad som ska göras"
- "talar om vad som väntar när målet uppnåtts"
- "resonerar med medarbetare om vad som ska göras"
Förtroende tar lång tid att bygga upp, men går snabbt att förlora. Vad Försvarsmakten minst av allt hade behövt idag inför framtidens utmaningar, bl a i form av ett helt nytt personalförsörjningssystem, är att personal och ledning inte delar ett ömsesidigt förtroende.
Majoriteten av alla anställda kommer att underteckna det nya anställningsavtalet, men vad skulle resultatet bli om det fanns ytterligare en valruta intill där den anställde tillfrågade om hans eller hennes förtroende för Försvarsmaktens ledarskap hade ökat eller minskat i samband med omregleringen av anställningsavtalen?
Snart blir det en ny enkät i frågan.
Redundans? (uppdaterat 10/9 20.15)
Med tanke på konsekvenserna av att en av landets stridsledningscentraler slås och hur "lätt" detta skedde redan i fredstid, framstår beslutet att koncentrera all svensk stridsledningsförmåga till en och samma plats som närmast vanvettigt. Nu kunde situationen räddas genom att flygstridsledare kunde skickas till andra stridsledningscentraler i södra Sverige. Om några år finns inte längre den möjligheten. Då har all flygstridsledning, luft- och sjöövervakning, samt enligt planerna också motsvarande funktioner för markstrid, koncentrerats till en och samma plats i Mälardalen. Enligt de ursprungliga planerna en kontorsbyggnad i Enköping.
Redundans och möjlighet till omplanering har alltid varit centralt inom försvarsplanering. Men varför lära sig något av historien?
Uppdatering 09.00: De berganläggningar som avvecklats (bl a i norra Sverige) och nu avvecklas, har motsvarigheter i gamla Jugoslavien. Ett argument för att avveckla svenska bergrum har alltid varit att de är sårbara för en kvalificerad motståndares moderna vapen efter erfarenheter från Gulfkriget. I Kosovokriget visade det sig dock att europeiskt urberg var en helt annan sak för precisionsstyrda penetrerande vapen än irakisk öken, då varken berghangarer eller stridsledningscentraler kunde slås ut av de allierade trots massiva insatser att göra så. Faktum är att det jugoslaviska luftförsvaret till stor del var modellerat efter det svenska och fortsatte att fungera under hela kriget tack vare redundant kommunikation och fortifikatoriskt skydd.
DN, SVT, HD
Uppdatering 10/9 20.15: Försvarsminister Sten Tolgfors irriteras av att han och Regeringen inte informerades om att svensk stridsledningsförmåga tillfälligt gick ner till endast en operativ stridsledningscentral av fyra när den nordliga "Örnen" slogs ut av ett strömavbrott. Enligt de uppgifter som redovisats i media rörde det sig om eftersatt underhåll på de batterier som ska ge ström medan dieselreservaggregaten startar. Socialdemokraternas försvarspolitiske talesman, Anders Karlsson, är kritisk till att den fortifikatoriskt skyddade Hästvedaanläggningen ska läggas ner.
- "Innan man lägger ner Hästveda måste man göra en grundlig, rejäl utredning. Vi har två fantastiska berganläggningar, Hästveda och Bålsta, som fungerar väl, säger Anders Karlsson"
Fram till ett av 00-talets socialdemokratiska försvarsbeslut fanns det också en fortifikatoriskt skyddad anläggning i norra Sverige, men den är nu alltså inflyttad till att vara en ovanjordsanläggning innan den så småningom ska stängas till förmån för "Enköpingsladan".
Vad värre är, är att personalen i Hästveda sedan tidigare tappat tron på framtiden i Försvarsmakten och söker sig bort till civila anställningar. I och med de höga avgångarna tillsammans med långsam tillförsel av ny personal är detta ett mycket stort problem för Flygvapnet och Försvarsmakten. Utan stridsledning, inget luftförsvar.
Redundans och möjlighet till omplanering har alltid varit centralt inom försvarsplanering. Men varför lära sig något av historien?
Uppdatering 09.00: De berganläggningar som avvecklats (bl a i norra Sverige) och nu avvecklas, har motsvarigheter i gamla Jugoslavien. Ett argument för att avveckla svenska bergrum har alltid varit att de är sårbara för en kvalificerad motståndares moderna vapen efter erfarenheter från Gulfkriget. I Kosovokriget visade det sig dock att europeiskt urberg var en helt annan sak för precisionsstyrda penetrerande vapen än irakisk öken, då varken berghangarer eller stridsledningscentraler kunde slås ut av de allierade trots massiva insatser att göra så. Faktum är att det jugoslaviska luftförsvaret till stor del var modellerat efter det svenska och fortsatte att fungera under hela kriget tack vare redundant kommunikation och fortifikatoriskt skydd.
DN, SVT, HD
Uppdatering 10/9 20.15: Försvarsminister Sten Tolgfors irriteras av att han och Regeringen inte informerades om att svensk stridsledningsförmåga tillfälligt gick ner till endast en operativ stridsledningscentral av fyra när den nordliga "Örnen" slogs ut av ett strömavbrott. Enligt de uppgifter som redovisats i media rörde det sig om eftersatt underhåll på de batterier som ska ge ström medan dieselreservaggregaten startar. Socialdemokraternas försvarspolitiske talesman, Anders Karlsson, är kritisk till att den fortifikatoriskt skyddade Hästvedaanläggningen ska läggas ner.
- "Innan man lägger ner Hästveda måste man göra en grundlig, rejäl utredning. Vi har två fantastiska berganläggningar, Hästveda och Bålsta, som fungerar väl, säger Anders Karlsson"
Fram till ett av 00-talets socialdemokratiska försvarsbeslut fanns det också en fortifikatoriskt skyddad anläggning i norra Sverige, men den är nu alltså inflyttad till att vara en ovanjordsanläggning innan den så småningom ska stängas till förmån för "Enköpingsladan".
Vad värre är, är att personalen i Hästveda sedan tidigare tappat tron på framtiden i Försvarsmakten och söker sig bort till civila anställningar. I och med de höga avgångarna tillsammans med långsam tillförsel av ny personal är detta ett mycket stort problem för Flygvapnet och Försvarsmakten. Utan stridsledning, inget luftförsvar.
onsdag 8 september 2010
S-ledamot frågar försvarsministern om internationell arbetsskydlighet
Skriftlig fråga 2009/10:1007
den 31 augusti
Fråga
2009/10:1007 Utvidgad tjänstgöringsplikt
av Peter Jeppsson (s)
till försvarsminister Sten Tolgfors (m)
Överbefälhavaren har fattat beslut om att utvidga tjänstgöringsplikten för anställda inom försvaret. Beslutet innebär att tjänstgöringsplikten även ska gälla utanför de svenska gränserna, även för den personal som har anställts tidigare än 2004.
Beslutet har lett till en förtroendekris inom försvaret då de som är anställda före 2004 anställdes för att försvara Sverige mot angrepp utifrån. Många känner sig tvingad att säga ja till en utvidgad tjänstgöringsplikt vilket innebär att arbetet blir mer inriktat på utlandstjänstgöring. Detta är en förändring som innebär en stor osäkerhet för de anställda och deras anhöriga då man inte vet vilken krigshärd man sänds till. Det är viktigt att de anställda och deras anhöriga får det stöd och den hjälp som en förändrad tjänstgöring innebär. Det är stor skillnad på att tjänstgöra utomlands än i Sverige. Det innebär en större fysisk och psykisk påfrestning för hela familjen.
Jag vill därför fråga försvarsministern hur ministern ser på att den utvidgade tjänstgöringsplikten ska gälla även för den personal som har anställts före 2004, trots tidigare ingångna anställningsavtal, och om försvarsministern avser att vidta några åtgärder i sammanhanget.
den 31 augusti
Fråga
2009/10:1007 Utvidgad tjänstgöringsplikt
av Peter Jeppsson (s)
till försvarsminister Sten Tolgfors (m)
Överbefälhavaren har fattat beslut om att utvidga tjänstgöringsplikten för anställda inom försvaret. Beslutet innebär att tjänstgöringsplikten även ska gälla utanför de svenska gränserna, även för den personal som har anställts tidigare än 2004.
Beslutet har lett till en förtroendekris inom försvaret då de som är anställda före 2004 anställdes för att försvara Sverige mot angrepp utifrån. Många känner sig tvingad att säga ja till en utvidgad tjänstgöringsplikt vilket innebär att arbetet blir mer inriktat på utlandstjänstgöring. Detta är en förändring som innebär en stor osäkerhet för de anställda och deras anhöriga då man inte vet vilken krigshärd man sänds till. Det är viktigt att de anställda och deras anhöriga får det stöd och den hjälp som en förändrad tjänstgöring innebär. Det är stor skillnad på att tjänstgöra utomlands än i Sverige. Det innebär en större fysisk och psykisk påfrestning för hela familjen.
Jag vill därför fråga försvarsministern hur ministern ser på att den utvidgade tjänstgöringsplikten ska gälla även för den personal som har anställts före 2004, trots tidigare ingångna anställningsavtal, och om försvarsministern avser att vidta några åtgärder i sammanhanget.
tisdag 7 september 2010
Riksdagsvalet på WW
Vid midnatt avslutades opinionsundersökningen om hur läsarna avser att rösta i riksdagvalet. Den hade då pågått ganska jämnt 24 h.
529 röster lades, vilket motsvarar ca 18 % av gårdagens antal unika besökare. Långt ifrån alla röstande valde att avslöja huruvida man var anställda av Försvarsmakten eller inte, men siffran 2/3 försvarsanställda höll sig rätt konstant.
Kanske inte helt oväntat med den starka försvarsfokusen på WW, blev Folkpartiet största parti med 36 %. Tillsammans med Moderaterna på 29 % hade man kunnat bilda en mycket stark blå regering. Oppositionspartier i Riksdagen hade i fallande ordning utgjorts av Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Centern. Under riksdagsspärren hittar man i fallande ordning Socialdemokraterna, Piratpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Eftersom det inte var en riktad opinionsundersökning är det omöjligt att fastställa det egentliga antalet soffliggare.
Det blir i alla fall rätt tydligt vilka partier som för en politik som tilltalar läsare av denna mycket försvarsinriktade blogg.
Om någon dag blir det en ny gallup om internationell arbetsskyldighet för att se hur tiden och mer information påverkat det tidigare resultatet.
529 röster lades, vilket motsvarar ca 18 % av gårdagens antal unika besökare. Långt ifrån alla röstande valde att avslöja huruvida man var anställda av Försvarsmakten eller inte, men siffran 2/3 försvarsanställda höll sig rätt konstant.
Kanske inte helt oväntat med den starka försvarsfokusen på WW, blev Folkpartiet största parti med 36 %. Tillsammans med Moderaterna på 29 % hade man kunnat bilda en mycket stark blå regering. Oppositionspartier i Riksdagen hade i fallande ordning utgjorts av Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Centern. Under riksdagsspärren hittar man i fallande ordning Socialdemokraterna, Piratpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Eftersom det inte var en riktad opinionsundersökning är det omöjligt att fastställa det egentliga antalet soffliggare.
Det blir i alla fall rätt tydligt vilka partier som för en politik som tilltalar läsare av denna mycket försvarsinriktade blogg.
Om någon dag blir det en ny gallup om internationell arbetsskyldighet för att se hur tiden och mer information påverkat det tidigare resultatet.
Valguiden: Miljöpartiet
Vilka är de dimensionerande hoten mot Sverige för ditt partis försvars- och säkerhetspolitik? Vilken säkerhetspolitisk situation och vilken typ av angrepp ska utgöra dimensionerande hot och styrande krigsfall för den svenska försvarspolitiken?
Miljöpartiet anser att de största hoten mot Sverige och våra grannländer inte är av rent militär natur utan är komplexa och svåra att förutse. De kan ha sin grund i konflikter och tvister kring energi- och råvaruförsörjning, vara ett resultat av miljöpåverkan och klimatförändringar, komma från naturkatastrofer och olyckor som påverkar Sverige, härröra från organiserad brottslighet och terrorism eller ta formen av attacker mot känsliga tekniska och IT-relaterade system.
Dessa hot kan komma plötsligt och vi måste därför ha en god beredskap för denna vidgade hotbild. Det går dock inte att utesluta att Sverige i framtiden skulle kunna utsättas för militära hot, men ett enskilt väpnat angrepp mot Sverige är dock inte sannolikt över en överskådlig framtid. Sveriges framtida säkerhetspolitiska situation avgörs till stor del hur utvecklingen sker i Ryssland inom politiska, ekonomiska, sociala och militära områdena. Det är därför viktigt att vi håller koll på utvecklingen i Ryssland och att Sverige och EU intensifierar sin grannskapspolitik och ökar utbytet och kontakter mellan våra länder.
Hur ser ni på nivån på försvarsbudgeten? Hur mycket pengar är ni beredda att avsätta till försvarsbudgeten?
Miljöpartiet anser att det är rimligt att spara 2 miljarder på försvarsbudgeten. Samtliga partier i den rödgröna oppositionen delar den uppfattningen.
Vi anser att det finns betydande besparingar att göra inom försvaret. Riksdagen har beslutat att övergå från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar. Vi anser att budgeten inte harmoniserar mot ett insatsförsvar och att det finns betydande besparingspotential att göra. Regeringen har själva tillsatt en utredning som har fått till uppgift att se över budgeten i runda svängar de som vi har föreslagit, 2 miljarder.
Hur ser ni på ytterligare förbandsnerläggningar?
Vi ska ha ett effektivt försvar utifrån de resurser som riksdagen ger till försvarsmakten. Vi kommer att fortsätta att effektivisera det svenska försvaret från ett invasionsförsvar till ett effektivt insatsförsvar. Vi rödgröna kom redan under Sälenkonferensen i januari överens om hur vi vill se det svenska försvaret framöver, om vi vinner valet. Det går inte i nuläget att säga om det kan komma att bli nödvändigt att lägga ner förband i framtiden. Ingen försvarspolitiker kan med trovärdigheten i behåll avge några som helst löften i den här frågan.
Vilka är de viktigaste frågorna för att utveckla Försvarsmakten och Sveriges försvar?
Det militära försvaret – Försvarsmakten och dess stödmyndigheter – har under de senaste två decennierna genomgått en kraftig omstöpning. Nödvändiga, men många gånger smärtsamma, minskningar i storlek har gått hand i hand med utvecklande av nya förmågor och ökad kvalitet. Samtidigt har också den internationella dimensionen gått från att vara en perifer sidouppgift till att bli en av huvuduppgifterna för det militära försvaret. En rödgrön försvarspolitik innebär en fortsatt reformering av det svenska försvaret från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar.
De nationella behoven ska utgöra grunden för prioritering och utveckling av förmågor. Dessa förmågor ska i stor utsträckning utifrån behov och möjlighet kunna utnyttjas även internationellt. De förband som utbildas ska vara tillgängliga för de typer av insatser som kan bli aktuella i en nära framtid, nationellt och internationellt. Alla förbandstyper behöver dock inte vara optimerade för internationell tjänstgöring.
Hur vill ni effektivisera materielanskaffningsprocessen?
Materielförsörjningen måste fortsätta att reformeras. Det är viktigt att materiel- och logistikförsörjningen sker så effektivt och rationellt som möjligt. Uppgradering av materiel ska föredras framför nyanskaffning. Samutveckling ska där det är kostnadseffektivt väljas före egenutveckling. När nyanskaffning av materiel är nödvändig kan färdigutvecklad materiel på marknaden vara ett alternativ. Kostnaderna ska dock noga beaktas i ett livscykelperspektiv.
Den operativa förmågan har sjunkit markant de senaste åren och är en viktig orsak är regeringens dyra materielinsatser, senast i raden av materialinköp är regeringens förslag att införskaffa amerikanska helikoptrar. Om man efterstävar ett starkt svenskt försvar så måste man inse att kopplingen mellan försvarsindustrin och försvarsförmågan hänger intimt ihop. Därför ska materielanskaffningen vara relevant för det framtida insatsförsvaret.
De flesta bedömare anser att Sverige inte ensamt klarar av att hantera ett militärt angrepp. Hur ska vi gå till väga för att försäkra oss om att få stöd utifall det värsta skulle inträffa?
Globaliseringen förändrar ständigt vår värld. De senaste decenniernas förändringar i vår omvärld har varit omvälvande och i huvudsak positiva. Det kalla krigets slut har inneburit att de allvarligaste hoten mot vår säkerhet har försvunnit. Det militära invasionshotet har ersatts av en mer mångfacetterad hotbild. Frågan känns därför väldigt hypotetisk eftersom det av de allra flesta bedömare inte finns någon militär hotbild mot Sverige under överskådlig framtid.
För att se till att Sverige inte hamnar i konflikt med andra stater så måste Sverige ta ett tydligare initiativ till att internationell säkerhet ska vila på samarbete och ett starkt globalt regelverk under FN:s ledning. Global säkerhet förutsätter ett starkt globalt regelverk. Många av de nya hoten mot vår säkerhet ska i första hand lösas inom FN:s ram. Sverige kommer inte att delta i internationella insatser som saknar FN-mandat. Det är viktigt för Sverige att FN fungerar väl. Medlemsländerna måste ge FN de förutsättningar som krävs för att klara de nya uppgifterna. Vi vill att Sverige ska skärpa sin profil i FN.
Vad är er inställning till ett svenskt NATO-medlemskap?
Sverige är, och ska med en rödgrön regering fortsätta vara, militärt alliansfritt. Det är centralt för vår gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Sverige ska inte ansöka om medlemskap i Nato.
På vilka sätt ska Sverige kunna realisera Solidaritetsförklaringen gentemot de andra nordiska länderna?
I och med solidaritetsdeklarationen, som formaliserats i det nya Lissabonfördraget, har vi åtagit oss att handla gemensamt och i en anda av solidaritet för att hjälpa varandra om någon skulle utsättas för ett terroristattentat. I deklarationen klargjordes att varje medlemsland självt har rätt att välja de medel som det finner lämpligt för att bistå en drabbad. Vi står dessutom bakom den utvidgade solidaritetsförklaring som omfattar hela Norden. Sverige ska inte förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett EU-land eller ett nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas.
Vad anser ni är framtiden för den svenska militära insatsen i Afghanistan? Hur vill ni utveckla den svenska militära och civila insatsen i Afghanistan för att öka effektiviteten?
Afghanistan är ett land med enorma humanitära behov. Allt fler inser att det inte finns någon militär lösning på kriget i Afghanistan. Den uppfattningen delar vi i Miljöpartiet. Vi vill se en ny strategi och att omvärlden/Sverige ökar sina civila insatser. En långvarig militär närvaro är inte önskvärd. Vi stödjer därför Kabulkonferens mål om att de afghanska myndigheterna ska ansvara för säkerheten i hela landet i slutet av 2014. Ambitionen ska vara att Afghanistans regering så snabbt som möjligt kan ta över ansvaret för säkerheten. I början av nästa år inleds en process där ISAF successivt, i provins efter provins, ska lämna över säkerhetsansvaret till de afghanska myndigheterna. Tillsammans har de rödgröna partierna kommit överens om att vid en rödgrön valseger kommer Sverige att inleda en successiv nedtrappning av den militära insatsen redan 2011 för att 2013 vara i huvudsak civil. Beslutet om tillbakadragande måste självklart baseras på situationen i Afghanistan.
Om överlämnandet av säkerhetsansvaret ska kunna ske behöver den svenska insatsen fokuseras på utbildning och träning av de afghanska säkerhetsstrukturerna, med s k operativa utbildnings- och samverkansgrupper (OMLT). Långsiktigt utvecklingssamarbete vid sidan av säkerhet är nödvändigt för att bygga upp ett land där demokrati och mänskliga rättigheter respekteras och befolkningen kan känna framtidshopp. Här har Sverige och EU en viktig uppgift att fylla.
Läs mer på: http://www.rodgron.se/wp-content/uploads/2010/08/AfghanistanENG_slutlig.pdf
Vad är ert partis målsättning med insatsen i Afghanistan? Vad anser ni bör vara end-state och/eller slutdatum för den svenska militära insatsen där?
Miljöpartiet anser att det inte finns någon militär lösning på kriget i Afghanistan. Efter 9 år av amerikansk krigföring i Afghanistan har man inte lyckats med sin målsättning att stabilisera Afghanistan. Säkerhetssituationen har i stora delar av landet snarare förvärrats under senare tid och situationen för civilbefolkningen är alltjämt mycket svår, även om situationen för landets skolbarn har på vissa områden blivit bättre. Den svenska styrkan har fullgjort sina uppgifter på ett bra och skickligt sätt.
Nyligen presenterade det rödgröna regeringsalternativet sin strategi för den svenska insatsen i Afghanistan. Överenskommelsen innebär att en rödgrön regering kommer att påbörja Sveriges militära tillbakadragande från Afghanistan redan i början av 2011, ett tillbakadragande som ska vara helt avslutat första halvåret 2013. Detta sker helt i linje med den internationella Kabulkonferensen som för några veckor sedan enades kring målet att den afghanska regeringen ska leda alla militära operation i Afghanistan senast år 2014.
Det rödgröna beskedet innebär inte att Sverige kommer att lämna Afghanistan. Tvärtom. Sverige kommer att finnas på plats i Afghanistan för att hjälpa till med fredsprocessen och återuppbyggnaden av det afghanska samhället under lång tid framöver. Vi tror däremot att vi kan åstadkomma mycket mer för det afghanska folket genom att lägga mer resurser på civila biståndsinsatser och civil närvaro av olika slag.
Vi vill satsa resurser ur biståndet på mer utbildning, hälsovård, infrastruktur och stöd till den mycket svaga afghanska polisen. Vi ska också rikta särskilda insatser på att bekämpa korruptionen, såväl i det afghanska samhället som i det internationella utvecklingsarbetet.
Läs mer på: http://www.rodgron.se/wp-content/uploads/2010/08/AfghanistanENG_slutlig.pdf
Hur vill ni utveckla förmåner och ersättning till försvarsmaktspersonal på skarpa insatser?
Vi tycker att det är viktigt att det finns väl fungerande trygghetssystem i samhället som garanterar att såväl försvarsmaktspersonal som eventuella anhöriga, får den omsorg som de behöver. Ev. kan det behövas ytterligare resurser till detta ändamål. Det är självfallet också av hög vikt att Försvarsmakten tar sitt ansvar som god arbetsgivare.
Peter Rådberg
Wiseman kommentar: Sent omsider anländes så svaret från Miljöpartiet och det är på det flesta frågor konkreta svar till skillnad från vissa andra partiers mer svävande och tolkningsfria svar.
Liksom de flesta övriga partier talar Miljöpartiet om en mångfacetterad hotbild. Analysen kring Ryssland och arbetet för att få Ryssland närmare Europa, känns klok.
Man får uppskatta att Rådberg rakt ut säger att han som försvarspolitiker inte kan lova något kring eventuella nya nerläggningar. Det är en betydligt bättre approach än den pajkastning som på senare tid försiggått i media mellan Regeringen med försvarsministern i spetsen och de rödgröna på den andra sidan. Sett till de ingångsvärden som idag finns för Försvarsmakten blir det förbandsnerläggningar och det är svårt att se att 2 mdr kr mindre i kassan inte skulle innebära något sådant.
Det är glädjande att se att Miljöpartiet har lämnat 90-talets "svammel" om miljöbrigader och liknande bakom sig, utan att man istället vill fortsätta effektiviseringen av Försvarsmakten med en prioritering av nationell förmåga och med möjlighet att genomföra internationella uppdrag. Att som Rådberg hävda att de senaste årens försvarspolitik lett till en ökad kvalitet verkar det dock som 8 av 10 officerare inte är beredda att hålla med om, enligt OF undersökning, då de anser att deras förband inte skulle klara av skarp strid. Dock ska framhållas att Rådberg pekar på att den operativa förmågan sjunkit, men vän av ordning vill nog framhålla att det långt ifrån bara kan lastas den nuvarande regeringen.
Liksom de övriga rödgröna partierna hålls det öppet för en omprövning av beslutet att dra tillbaka svensk trupp från Afghanistan. Med tanke på att kritiken från rödgröna partiföreträdare ofta har varit att situationen i Afghanistan är militärt hopplös är det svårt att se att ytterligare svårigheter för ISAF och den afghanska regeringen skulle få en rödgrön regeringen att förlänga ett militärt mandat. Fokus på OMLT är bra, men man ska inte glömma att detta förmodligen är den farligaste av de verksamheter svensk trupp i Afghanistan företar sig. Är man politiskt beredd att ta konsekvenserna av detta?
Man skulle dock gärna vilja får förklarat för sig hur Miljöpartiet (och andra flera andra partier) har tänkt sig att Sverige ska agera om "ett angrepp skulle drabba ett EU-land eller ett nordiskt land". Detta bör vara ett av de viktigare ingångsvärdena för hur vårt framtida försvar ska se ut om vi menar allvar med solidaritetsförklaringen.
Miljöpartiet anser att de största hoten mot Sverige och våra grannländer inte är av rent militär natur utan är komplexa och svåra att förutse. De kan ha sin grund i konflikter och tvister kring energi- och råvaruförsörjning, vara ett resultat av miljöpåverkan och klimatförändringar, komma från naturkatastrofer och olyckor som påverkar Sverige, härröra från organiserad brottslighet och terrorism eller ta formen av attacker mot känsliga tekniska och IT-relaterade system.
Dessa hot kan komma plötsligt och vi måste därför ha en god beredskap för denna vidgade hotbild. Det går dock inte att utesluta att Sverige i framtiden skulle kunna utsättas för militära hot, men ett enskilt väpnat angrepp mot Sverige är dock inte sannolikt över en överskådlig framtid. Sveriges framtida säkerhetspolitiska situation avgörs till stor del hur utvecklingen sker i Ryssland inom politiska, ekonomiska, sociala och militära områdena. Det är därför viktigt att vi håller koll på utvecklingen i Ryssland och att Sverige och EU intensifierar sin grannskapspolitik och ökar utbytet och kontakter mellan våra länder.
Hur ser ni på nivån på försvarsbudgeten? Hur mycket pengar är ni beredda att avsätta till försvarsbudgeten?
Miljöpartiet anser att det är rimligt att spara 2 miljarder på försvarsbudgeten. Samtliga partier i den rödgröna oppositionen delar den uppfattningen.
Vi anser att det finns betydande besparingar att göra inom försvaret. Riksdagen har beslutat att övergå från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar. Vi anser att budgeten inte harmoniserar mot ett insatsförsvar och att det finns betydande besparingspotential att göra. Regeringen har själva tillsatt en utredning som har fått till uppgift att se över budgeten i runda svängar de som vi har föreslagit, 2 miljarder.
Hur ser ni på ytterligare förbandsnerläggningar?
Vi ska ha ett effektivt försvar utifrån de resurser som riksdagen ger till försvarsmakten. Vi kommer att fortsätta att effektivisera det svenska försvaret från ett invasionsförsvar till ett effektivt insatsförsvar. Vi rödgröna kom redan under Sälenkonferensen i januari överens om hur vi vill se det svenska försvaret framöver, om vi vinner valet. Det går inte i nuläget att säga om det kan komma att bli nödvändigt att lägga ner förband i framtiden. Ingen försvarspolitiker kan med trovärdigheten i behåll avge några som helst löften i den här frågan.
Vilka är de viktigaste frågorna för att utveckla Försvarsmakten och Sveriges försvar?
Det militära försvaret – Försvarsmakten och dess stödmyndigheter – har under de senaste två decennierna genomgått en kraftig omstöpning. Nödvändiga, men många gånger smärtsamma, minskningar i storlek har gått hand i hand med utvecklande av nya förmågor och ökad kvalitet. Samtidigt har också den internationella dimensionen gått från att vara en perifer sidouppgift till att bli en av huvuduppgifterna för det militära försvaret. En rödgrön försvarspolitik innebär en fortsatt reformering av det svenska försvaret från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar.
De nationella behoven ska utgöra grunden för prioritering och utveckling av förmågor. Dessa förmågor ska i stor utsträckning utifrån behov och möjlighet kunna utnyttjas även internationellt. De förband som utbildas ska vara tillgängliga för de typer av insatser som kan bli aktuella i en nära framtid, nationellt och internationellt. Alla förbandstyper behöver dock inte vara optimerade för internationell tjänstgöring.
Hur vill ni effektivisera materielanskaffningsprocessen?
Materielförsörjningen måste fortsätta att reformeras. Det är viktigt att materiel- och logistikförsörjningen sker så effektivt och rationellt som möjligt. Uppgradering av materiel ska föredras framför nyanskaffning. Samutveckling ska där det är kostnadseffektivt väljas före egenutveckling. När nyanskaffning av materiel är nödvändig kan färdigutvecklad materiel på marknaden vara ett alternativ. Kostnaderna ska dock noga beaktas i ett livscykelperspektiv.
Den operativa förmågan har sjunkit markant de senaste åren och är en viktig orsak är regeringens dyra materielinsatser, senast i raden av materialinköp är regeringens förslag att införskaffa amerikanska helikoptrar. Om man efterstävar ett starkt svenskt försvar så måste man inse att kopplingen mellan försvarsindustrin och försvarsförmågan hänger intimt ihop. Därför ska materielanskaffningen vara relevant för det framtida insatsförsvaret.
De flesta bedömare anser att Sverige inte ensamt klarar av att hantera ett militärt angrepp. Hur ska vi gå till väga för att försäkra oss om att få stöd utifall det värsta skulle inträffa?
Globaliseringen förändrar ständigt vår värld. De senaste decenniernas förändringar i vår omvärld har varit omvälvande och i huvudsak positiva. Det kalla krigets slut har inneburit att de allvarligaste hoten mot vår säkerhet har försvunnit. Det militära invasionshotet har ersatts av en mer mångfacetterad hotbild. Frågan känns därför väldigt hypotetisk eftersom det av de allra flesta bedömare inte finns någon militär hotbild mot Sverige under överskådlig framtid.
För att se till att Sverige inte hamnar i konflikt med andra stater så måste Sverige ta ett tydligare initiativ till att internationell säkerhet ska vila på samarbete och ett starkt globalt regelverk under FN:s ledning. Global säkerhet förutsätter ett starkt globalt regelverk. Många av de nya hoten mot vår säkerhet ska i första hand lösas inom FN:s ram. Sverige kommer inte att delta i internationella insatser som saknar FN-mandat. Det är viktigt för Sverige att FN fungerar väl. Medlemsländerna måste ge FN de förutsättningar som krävs för att klara de nya uppgifterna. Vi vill att Sverige ska skärpa sin profil i FN.
Vad är er inställning till ett svenskt NATO-medlemskap?
Sverige är, och ska med en rödgrön regering fortsätta vara, militärt alliansfritt. Det är centralt för vår gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Sverige ska inte ansöka om medlemskap i Nato.
På vilka sätt ska Sverige kunna realisera Solidaritetsförklaringen gentemot de andra nordiska länderna?
I och med solidaritetsdeklarationen, som formaliserats i det nya Lissabonfördraget, har vi åtagit oss att handla gemensamt och i en anda av solidaritet för att hjälpa varandra om någon skulle utsättas för ett terroristattentat. I deklarationen klargjordes att varje medlemsland självt har rätt att välja de medel som det finner lämpligt för att bistå en drabbad. Vi står dessutom bakom den utvidgade solidaritetsförklaring som omfattar hela Norden. Sverige ska inte förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett EU-land eller ett nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas.
Vad anser ni är framtiden för den svenska militära insatsen i Afghanistan? Hur vill ni utveckla den svenska militära och civila insatsen i Afghanistan för att öka effektiviteten?
Afghanistan är ett land med enorma humanitära behov. Allt fler inser att det inte finns någon militär lösning på kriget i Afghanistan. Den uppfattningen delar vi i Miljöpartiet. Vi vill se en ny strategi och att omvärlden/Sverige ökar sina civila insatser. En långvarig militär närvaro är inte önskvärd. Vi stödjer därför Kabulkonferens mål om att de afghanska myndigheterna ska ansvara för säkerheten i hela landet i slutet av 2014. Ambitionen ska vara att Afghanistans regering så snabbt som möjligt kan ta över ansvaret för säkerheten. I början av nästa år inleds en process där ISAF successivt, i provins efter provins, ska lämna över säkerhetsansvaret till de afghanska myndigheterna. Tillsammans har de rödgröna partierna kommit överens om att vid en rödgrön valseger kommer Sverige att inleda en successiv nedtrappning av den militära insatsen redan 2011 för att 2013 vara i huvudsak civil. Beslutet om tillbakadragande måste självklart baseras på situationen i Afghanistan.
Om överlämnandet av säkerhetsansvaret ska kunna ske behöver den svenska insatsen fokuseras på utbildning och träning av de afghanska säkerhetsstrukturerna, med s k operativa utbildnings- och samverkansgrupper (OMLT). Långsiktigt utvecklingssamarbete vid sidan av säkerhet är nödvändigt för att bygga upp ett land där demokrati och mänskliga rättigheter respekteras och befolkningen kan känna framtidshopp. Här har Sverige och EU en viktig uppgift att fylla.
Läs mer på: http://www.rodgron.se/wp-content/uploads/2010/08/AfghanistanENG_slutlig.pdf
Vad är ert partis målsättning med insatsen i Afghanistan? Vad anser ni bör vara end-state och/eller slutdatum för den svenska militära insatsen där?
Miljöpartiet anser att det inte finns någon militär lösning på kriget i Afghanistan. Efter 9 år av amerikansk krigföring i Afghanistan har man inte lyckats med sin målsättning att stabilisera Afghanistan. Säkerhetssituationen har i stora delar av landet snarare förvärrats under senare tid och situationen för civilbefolkningen är alltjämt mycket svår, även om situationen för landets skolbarn har på vissa områden blivit bättre. Den svenska styrkan har fullgjort sina uppgifter på ett bra och skickligt sätt.
Nyligen presenterade det rödgröna regeringsalternativet sin strategi för den svenska insatsen i Afghanistan. Överenskommelsen innebär att en rödgrön regering kommer att påbörja Sveriges militära tillbakadragande från Afghanistan redan i början av 2011, ett tillbakadragande som ska vara helt avslutat första halvåret 2013. Detta sker helt i linje med den internationella Kabulkonferensen som för några veckor sedan enades kring målet att den afghanska regeringen ska leda alla militära operation i Afghanistan senast år 2014.
Det rödgröna beskedet innebär inte att Sverige kommer att lämna Afghanistan. Tvärtom. Sverige kommer att finnas på plats i Afghanistan för att hjälpa till med fredsprocessen och återuppbyggnaden av det afghanska samhället under lång tid framöver. Vi tror däremot att vi kan åstadkomma mycket mer för det afghanska folket genom att lägga mer resurser på civila biståndsinsatser och civil närvaro av olika slag.
Vi vill satsa resurser ur biståndet på mer utbildning, hälsovård, infrastruktur och stöd till den mycket svaga afghanska polisen. Vi ska också rikta särskilda insatser på att bekämpa korruptionen, såväl i det afghanska samhället som i det internationella utvecklingsarbetet.
Läs mer på: http://www.rodgron.se/wp-content/uploads/2010/08/AfghanistanENG_slutlig.pdf
Hur vill ni utveckla förmåner och ersättning till försvarsmaktspersonal på skarpa insatser?
Vi tycker att det är viktigt att det finns väl fungerande trygghetssystem i samhället som garanterar att såväl försvarsmaktspersonal som eventuella anhöriga, får den omsorg som de behöver. Ev. kan det behövas ytterligare resurser till detta ändamål. Det är självfallet också av hög vikt att Försvarsmakten tar sitt ansvar som god arbetsgivare.
Peter Rådberg
Wiseman kommentar: Sent omsider anländes så svaret från Miljöpartiet och det är på det flesta frågor konkreta svar till skillnad från vissa andra partiers mer svävande och tolkningsfria svar.
Liksom de flesta övriga partier talar Miljöpartiet om en mångfacetterad hotbild. Analysen kring Ryssland och arbetet för att få Ryssland närmare Europa, känns klok.
Man får uppskatta att Rådberg rakt ut säger att han som försvarspolitiker inte kan lova något kring eventuella nya nerläggningar. Det är en betydligt bättre approach än den pajkastning som på senare tid försiggått i media mellan Regeringen med försvarsministern i spetsen och de rödgröna på den andra sidan. Sett till de ingångsvärden som idag finns för Försvarsmakten blir det förbandsnerläggningar och det är svårt att se att 2 mdr kr mindre i kassan inte skulle innebära något sådant.
Det är glädjande att se att Miljöpartiet har lämnat 90-talets "svammel" om miljöbrigader och liknande bakom sig, utan att man istället vill fortsätta effektiviseringen av Försvarsmakten med en prioritering av nationell förmåga och med möjlighet att genomföra internationella uppdrag. Att som Rådberg hävda att de senaste årens försvarspolitik lett till en ökad kvalitet verkar det dock som 8 av 10 officerare inte är beredda att hålla med om, enligt OF undersökning, då de anser att deras förband inte skulle klara av skarp strid. Dock ska framhållas att Rådberg pekar på att den operativa förmågan sjunkit, men vän av ordning vill nog framhålla att det långt ifrån bara kan lastas den nuvarande regeringen.
Liksom de övriga rödgröna partierna hålls det öppet för en omprövning av beslutet att dra tillbaka svensk trupp från Afghanistan. Med tanke på att kritiken från rödgröna partiföreträdare ofta har varit att situationen i Afghanistan är militärt hopplös är det svårt att se att ytterligare svårigheter för ISAF och den afghanska regeringen skulle få en rödgrön regeringen att förlänga ett militärt mandat. Fokus på OMLT är bra, men man ska inte glömma att detta förmodligen är den farligaste av de verksamheter svensk trupp i Afghanistan företar sig. Är man politiskt beredd att ta konsekvenserna av detta?
Man skulle dock gärna vilja får förklarat för sig hur Miljöpartiet (och andra flera andra partier) har tänkt sig att Sverige ska agera om "ett angrepp skulle drabba ett EU-land eller ett nordiskt land". Detta bör vara ett av de viktigare ingångsvärdena för hur vårt framtida försvar ska se ut om vi menar allvar med solidaritetsförklaringen.
Gästinlägg: Brev sänt till försvarsledningen
Bäste Stf C Insatsledningen,
Blir bekymrad när jag hör och ser Rapport 3 september och ditt uttalande kring beredskapstider.
"-En del av krigsorganisationen ska inte ha höga beredskapskrav, men vi vet att förband som exempelvis utlandsstyrkan har den beredskap de ska ha, säger Anders Brännström, general och stf chef för insatsledningen"
I försvarsbeslutet från 2009 står, och jag har inte sett att regleringsbrevet är annorlunda på den punkten heller:
"En grundläggande tanke är att försvaret ska sättas in betydligt snabbare än i dag – både för att försvara Sverige och för att delta i internationella insatser. I dag kan runt 11 000 soldater vara redo inom ett år. I framtiden ska 50 000 personer kunna användas inom en vecka efter beslut om höjd beredskap. Tidpunkten avgörs av hur snabbt det nya systemet med anställda soldater kan genomföras. Enligt regeringens planer ska den nya organisationen vara på plats 2014. Men alla förband kommer inte att vara operativa då."
Jag tror att ett förtydligande vore på sin plats att du och försvarsmakten följer Riksdagens beslut om att ALLA förband skall kunna verka INOM EN VECKA som målbild och du m fl skall leverera en genomförandeidé hur det skall gå till och verkligen genomföra den.
För att det skall funka så är Nr 1 att all personal i försvarsmakten blir krigsplacerad ,vet var inställelseplatsen är och vilken befattning och krigsuppgift man har och att de börjar öva öva öva.. .
Ställer jag just den frågan: Vad är din krigsbefattning,inställelseplats och förbandets krigsuppgift och när övade du senast på den vilket jag ställt till många officerare fast som kontrakterad så får de ett ansiktsuttryck som bäst kan beskrivas som ett mellanting mellan John Cleese och fågelholk.
- Oj, var försvaret till för försvara Sverige. Nej det vet jag faktiskt inte.
Det skall bli oändligt skönt när den operativa planeringen snart slutförs och vi börjar öva KFÖ 2011 och försvarsmaktsövningar så den dagliga verksamheten blir fokuserad på att leverera försvar av Sverige.
Sedan är det viktigt att vi skaffar ammunition och beväpning till våra förband ty annars faller ju hela iden med försvarsstrid och alla har vi varit häpnadsväckande okunniga om tillståndet.
Föreslår att ni försvarspolitiker tar initiativet och bjuder in C FMLOG och ÖB så får de presentera bristlistan samt inköpslistan i försvarsutskottet. Ni bör var vara beredda på att ta upp plånboken annars är det hela meningslöst ty det kommer att kosta både omprioriteringar inom försvarsmakten och nya pengar.
Just nu är annars den lysande stjärnan när det gäller svensk beredskap hemvärnet/nationella skyddstyrkornas övningsverksamhet och stridsberedskap och försvarsledningen försvarsminister och riksdag skall vara oändligt tacksam att vi finns och att vi bryr oss om vårt lands försvar trots att vi inte är anställda eller kanske just därför vi lyckas sortera ut vad som fokus och ägna sig åt det.
Ett stort tack till Roland Ekenberg som gör ett enormt bra arbete och förhoppningsvis sprider det sig överallt där beslut fattas i riktning ALLA förband skall inom vecka kunna vara insatta och ju tidigare desto bättre.
Tittar jag på Ria Novosti, Pravda, Russia Today etc så går utvecklingen fortsatt i HELT fel riktning men tyvärr delger du oss inte det bl a Anders R Lindström så vi får ta reda på det själva och det gör vi.
Om det beror på att du inget får av Must vet jag inte men resultatet är oacceptabelt och jag tror att de är fjärde gången jag påminner dig om att delgivning INTE funkar och att jag ser att det är insatsledning uppgift att säkerställa att processen funkar. Föreslår att ÖB engagerar sig i lösningen dvs en fungerande delgivning.
Jag har många gånger funderat på om vi skulle bygga upp en egen underrättelsetjänst inom hv/ns för att garantera delgivning i rätt tid med rätt undinfo för våra förband inom HV/NS dvs halva svenska försvaret.Kompetensen viljan och motiven finns och metodik,organisation infrastruktur är relativt enkelt att rigga mht både civil och militära expertis vi besitter.
Vi tänker inte bli överraskade. Med facit i hand litar jag inte på er förmåga i detta avseende. Ni tar inte utvecklingen i Ryssland på fullt allvar.
Hade ni gjort detta borde ni redan ju begärt företräde hos försvarsministern att få räkna på ett försvar som kan möta,hejda slå en motståndare i en riktning och hålla gard i annan ty dom resurserna finns redan idag i Ryssland. Ni mörkar läget och talar inte ur skägget och kräver ett starkare försvar än IO 2014, 2019.
Så under tiden har Försvarsminister Tolgfors valt att gå på försvarsberedningens analys som redan är obsolet och var det redan när den kom och med ett felaktigt beslutsunderlag när det gällde faktisk ryskt förmåga i närområdet har vi fattat ett felaktigt beslut på dimensionering och personalförsörjningen av vår försvarsmakt.
Återupprepar min tidigare uppmaning:
Gör en snabb refresh på närområdesanalysen. Fokus på de militära realiteterna och inget annat därefter nytt Tidigarelagt försvarsbeslut 2012 -vi kan INTE VÄNTA till 2014 eller 2015-glöm det!
Det är realiteterna som bestämmer tidtabellen INTE riksdagens arbetssätt och vi kan INTE klubba bort närområdesförändringarna
Återuppta den selektiva värnplikten men med HELT andra volymer än idag.
Föreslår också att en svensk motståndsrörelse åter planeras ty vi kan inte försvara oss framgångsrikt idag och inte med försvarsbeslutet heller.
Sverige är fantastiskt och värt att försvara
--
Med vänliga och allra bästa hälsningar
Jan-Olov Holm
Blir bekymrad när jag hör och ser Rapport 3 september och ditt uttalande kring beredskapstider.
"-En del av krigsorganisationen ska inte ha höga beredskapskrav, men vi vet att förband som exempelvis utlandsstyrkan har den beredskap de ska ha, säger Anders Brännström, general och stf chef för insatsledningen"
I försvarsbeslutet från 2009 står, och jag har inte sett att regleringsbrevet är annorlunda på den punkten heller:
"En grundläggande tanke är att försvaret ska sättas in betydligt snabbare än i dag – både för att försvara Sverige och för att delta i internationella insatser. I dag kan runt 11 000 soldater vara redo inom ett år. I framtiden ska 50 000 personer kunna användas inom en vecka efter beslut om höjd beredskap. Tidpunkten avgörs av hur snabbt det nya systemet med anställda soldater kan genomföras. Enligt regeringens planer ska den nya organisationen vara på plats 2014. Men alla förband kommer inte att vara operativa då."
Jag tror att ett förtydligande vore på sin plats att du och försvarsmakten följer Riksdagens beslut om att ALLA förband skall kunna verka INOM EN VECKA som målbild och du m fl skall leverera en genomförandeidé hur det skall gå till och verkligen genomföra den.
För att det skall funka så är Nr 1 att all personal i försvarsmakten blir krigsplacerad ,vet var inställelseplatsen är och vilken befattning och krigsuppgift man har och att de börjar öva öva öva.. .
Ställer jag just den frågan: Vad är din krigsbefattning,inställelseplats och förbandets krigsuppgift och när övade du senast på den vilket jag ställt till många officerare fast som kontrakterad så får de ett ansiktsuttryck som bäst kan beskrivas som ett mellanting mellan John Cleese och fågelholk.
- Oj, var försvaret till för försvara Sverige. Nej det vet jag faktiskt inte.
Det skall bli oändligt skönt när den operativa planeringen snart slutförs och vi börjar öva KFÖ 2011 och försvarsmaktsövningar så den dagliga verksamheten blir fokuserad på att leverera försvar av Sverige.
Sedan är det viktigt att vi skaffar ammunition och beväpning till våra förband ty annars faller ju hela iden med försvarsstrid och alla har vi varit häpnadsväckande okunniga om tillståndet.
Föreslår att ni försvarspolitiker tar initiativet och bjuder in C FMLOG och ÖB så får de presentera bristlistan samt inköpslistan i försvarsutskottet. Ni bör var vara beredda på att ta upp plånboken annars är det hela meningslöst ty det kommer att kosta både omprioriteringar inom försvarsmakten och nya pengar.
Just nu är annars den lysande stjärnan när det gäller svensk beredskap hemvärnet/nationella skyddstyrkornas övningsverksamhet och stridsberedskap och försvarsledningen försvarsminister och riksdag skall vara oändligt tacksam att vi finns och att vi bryr oss om vårt lands försvar trots att vi inte är anställda eller kanske just därför vi lyckas sortera ut vad som fokus och ägna sig åt det.
Ett stort tack till Roland Ekenberg som gör ett enormt bra arbete och förhoppningsvis sprider det sig överallt där beslut fattas i riktning ALLA förband skall inom vecka kunna vara insatta och ju tidigare desto bättre.
Tittar jag på Ria Novosti, Pravda, Russia Today etc så går utvecklingen fortsatt i HELT fel riktning men tyvärr delger du oss inte det bl a Anders R Lindström så vi får ta reda på det själva och det gör vi.
Om det beror på att du inget får av Must vet jag inte men resultatet är oacceptabelt och jag tror att de är fjärde gången jag påminner dig om att delgivning INTE funkar och att jag ser att det är insatsledning uppgift att säkerställa att processen funkar. Föreslår att ÖB engagerar sig i lösningen dvs en fungerande delgivning.
Jag har många gånger funderat på om vi skulle bygga upp en egen underrättelsetjänst inom hv/ns för att garantera delgivning i rätt tid med rätt undinfo för våra förband inom HV/NS dvs halva svenska försvaret.Kompetensen viljan och motiven finns och metodik,organisation infrastruktur är relativt enkelt att rigga mht både civil och militära expertis vi besitter.
Vi tänker inte bli överraskade. Med facit i hand litar jag inte på er förmåga i detta avseende. Ni tar inte utvecklingen i Ryssland på fullt allvar.
Hade ni gjort detta borde ni redan ju begärt företräde hos försvarsministern att få räkna på ett försvar som kan möta,hejda slå en motståndare i en riktning och hålla gard i annan ty dom resurserna finns redan idag i Ryssland. Ni mörkar läget och talar inte ur skägget och kräver ett starkare försvar än IO 2014, 2019.
Så under tiden har Försvarsminister Tolgfors valt att gå på försvarsberedningens analys som redan är obsolet och var det redan när den kom och med ett felaktigt beslutsunderlag när det gällde faktisk ryskt förmåga i närområdet har vi fattat ett felaktigt beslut på dimensionering och personalförsörjningen av vår försvarsmakt.
Återupprepar min tidigare uppmaning:
Gör en snabb refresh på närområdesanalysen. Fokus på de militära realiteterna och inget annat därefter nytt Tidigarelagt försvarsbeslut 2012 -vi kan INTE VÄNTA till 2014 eller 2015-glöm det!
Det är realiteterna som bestämmer tidtabellen INTE riksdagens arbetssätt och vi kan INTE klubba bort närområdesförändringarna
Återuppta den selektiva värnplikten men med HELT andra volymer än idag.
Föreslår också att en svensk motståndsrörelse åter planeras ty vi kan inte försvara oss framgångsrikt idag och inte med försvarsbeslutet heller.
Sverige är fantastiskt och värt att försvara
--
Med vänliga och allra bästa hälsningar
Jan-Olov Holm
måndag 6 september 2010
Gästinlägg: Jag svarar nej
Till ÖB
Under sommaren har Försvarsmaktens personal, militära som civil, fast anställd som reservanställd, fått flera brev där det önskas att vi före den 20 september reglerar om våra anställningsformer.
Jag känner mig oerhört kluven inför det val jag skall göra. Antingen säga ja till ett avtal vars villkor inte är klarlagda eller nej och hamna i en övergångsorganisation och riskera att drabbas av uppsägning (för de utan fullmaktsavtal) pga av arbetsbrist.
När det gäller det sistnämnda, arbetsbrist, är jag förvånad över försvarsmaktsledningens argumentation. För ca fem år sedan i samband med 2004 års försvarsbeslut förtidspensionerades en stor del av övertalig personal mellan 55-60 år. Tre år senare valde försvarsmakten att öka pensionsåldern för officerare från 60 till 61. Skälet till detta torde knappast ha varit övertalighet. Nu förs återigen en argumentation om arbetsbrist och övertalighet.
Inom flygvapnets stridslednings- och luftbevakningsfunktion där jag verkar är bristen på personal besvärande efter den senast årens turbulenta hantering av ledningsområdet. Personal från skolor och staber måste regelbundet tjänstgöra i operativ position för att klara incident- och förbandsproduktion av våra flygförband. Detta har lett till att personal saknats för utbildning av ny personal och för utlandstjänst. Ett ekorrhjul som är svårt att komma ur.
Jag känner inte igen mig att det råder arbetsbrist.
I likhet med de allra flesta av mina försvarsmaktskollegor delar jag regeringens och riksdagens uppfattning om vikten av att delta i internationella fredsbevarande insatser ledda av t ex FN och EU. Under tidigare år har det skett på frivillighetens grund vilket har fungerat väl för redan anställd personal.
För nyanställda officerare, sjömän och soldater är redan kravet på utlandstjänst en förutsättning för anställning.
Vad gäller då för oss ”äldre” anställda?
Det som känns bekymmersamt är att ÖB och arbetstagarorganisationerna inte kunnat enas om villkoren för de nya anställningsformerna med obligatorisk utlandsskyldighet. Man har skilts i oenighet och det saknas därmed överenskomna avtal.
Hela hanteringen av omregleringen av avtalen borde ta ”time out”. Arbetsgivare och arbetstagarorganisationerna borde i god svensk arbetsmarknadsordning återvända till förhandlingsbordet och förhandla fram en acceptabel lösning för alla parter.
Innan detta är gjort avser inte jag att binda mig för en ny anställningsform som jag inte vet förutsättningarna för, dvs jag kommer att svara nej.
Däremot kommer jag, om frågan ställs, att svara ja, precis som de flesta av mina kollegor, till att delta i internationella missioner. Under den tiden jag är utomlands ser jag inget problem att vara tjänstledig från min nuvarande anställning och vid hemkomst återgå till gällande avtal.
Vänligen
Peter Neppelberg
Under sommaren har Försvarsmaktens personal, militära som civil, fast anställd som reservanställd, fått flera brev där det önskas att vi före den 20 september reglerar om våra anställningsformer.
Jag känner mig oerhört kluven inför det val jag skall göra. Antingen säga ja till ett avtal vars villkor inte är klarlagda eller nej och hamna i en övergångsorganisation och riskera att drabbas av uppsägning (för de utan fullmaktsavtal) pga av arbetsbrist.
När det gäller det sistnämnda, arbetsbrist, är jag förvånad över försvarsmaktsledningens argumentation. För ca fem år sedan i samband med 2004 års försvarsbeslut förtidspensionerades en stor del av övertalig personal mellan 55-60 år. Tre år senare valde försvarsmakten att öka pensionsåldern för officerare från 60 till 61. Skälet till detta torde knappast ha varit övertalighet. Nu förs återigen en argumentation om arbetsbrist och övertalighet.
Inom flygvapnets stridslednings- och luftbevakningsfunktion där jag verkar är bristen på personal besvärande efter den senast årens turbulenta hantering av ledningsområdet. Personal från skolor och staber måste regelbundet tjänstgöra i operativ position för att klara incident- och förbandsproduktion av våra flygförband. Detta har lett till att personal saknats för utbildning av ny personal och för utlandstjänst. Ett ekorrhjul som är svårt att komma ur.
Jag känner inte igen mig att det råder arbetsbrist.
I likhet med de allra flesta av mina försvarsmaktskollegor delar jag regeringens och riksdagens uppfattning om vikten av att delta i internationella fredsbevarande insatser ledda av t ex FN och EU. Under tidigare år har det skett på frivillighetens grund vilket har fungerat väl för redan anställd personal.
För nyanställda officerare, sjömän och soldater är redan kravet på utlandstjänst en förutsättning för anställning.
Vad gäller då för oss ”äldre” anställda?
Det som känns bekymmersamt är att ÖB och arbetstagarorganisationerna inte kunnat enas om villkoren för de nya anställningsformerna med obligatorisk utlandsskyldighet. Man har skilts i oenighet och det saknas därmed överenskomna avtal.
Hela hanteringen av omregleringen av avtalen borde ta ”time out”. Arbetsgivare och arbetstagarorganisationerna borde i god svensk arbetsmarknadsordning återvända till förhandlingsbordet och förhandla fram en acceptabel lösning för alla parter.
Innan detta är gjort avser inte jag att binda mig för en ny anställningsform som jag inte vet förutsättningarna för, dvs jag kommer att svara nej.
Däremot kommer jag, om frågan ställs, att svara ja, precis som de flesta av mina kollegor, till att delta i internationella missioner. Under den tiden jag är utomlands ser jag inget problem att vara tjänstledig från min nuvarande anställning och vid hemkomst återgå till gällande avtal.
Vänligen
Peter Neppelberg
söndag 5 september 2010
Opinionsundersökning
Med anledning av den nyligen publicerade försvars- och säkerhetspolitiska valguiden kan det vara intressant att se vad läsarna har för avsikt att rösta på i det kommande Riksdagsvalet. Det får också bli en kontroll av andelen försvarsmaktsanställda läsare.
Svara på de två frågorna i spalten längst till höger. Det går att rösta fram till midnatt natten till tisdag.
Svara på de två frågorna i spalten längst till höger. Det går att rösta fram till midnatt natten till tisdag.
Ohly och Afghanistan (uppdaterat 6/9 09.20)
Man kan nog inte direkt säga att Ohly gjorde något mer framstående intryck i SVT:s utfrågning avseende säkerhetspolitiken.
Mats Knutsson och Anna Hedenmo inledde utfrågningen med att hårt grilla Ohly angående hans åsikter om den svenska militära insatsen i Afghanistan. Ohly står inte oväntat fast vid linjen att den svenska militära insatsen omedelbart bör avvecklas och att militär närvaro bara är en fara för biståndsarbete och flickskolor. Han motiverar detta med erfarenheter som Svenska Afghanistankommittén gjort, men avvisar i nästa stund de argument som förs fram av Afghanistankommitténs ordförande för ett fortsatt militärt engagemang. Istället hänvisar han till den opinionsundersökning Pierre Schori tidigare nämnt som ett tecken på att afghanerna inte vill ha den utländska närvaron där. Dock nämner han inte med ett ord om att denna genomförts bland drygt 500 män i två av de mest talibandominerade provinserna. Turligt nog påpekades även detta av den pålästa Anna Hedenmo.
Därefter grillades Ohly om det rödgröna kravet på att USA ska dra tillbaka alla sina militära baser från utlandet. Där var det inte alls samma undfallande, irriterade och ursäktande svar som från Mona Sahlin. Snarare ett bergfast att USA:s baser ska dras tillbaka först och det tydligen oavsett om det handlar om länder som bett om amerikanskt stöd, t ex Sydkorea. Det blir som sagt mycket intressant att se hur de rödgröna ska infria detta, precis som påpekas i artikeln i magasinet Neo.
Det hade varit intressant att höra Ohly förklara hur det kommer sig att Vänsterpartiet nu helt har lagt om sin försvars- och säkerhetspolitik enligt de svar man lämnade i den försvars- och säkerhetspolitiska valguiden här på Wiseman's Wisdoms. Det måste vara första gången någonsin Vänsterpartiet går till val på en försvarspolitik där Försvarets förmåga ska stärkas, där man ser den politiska utvecklingen i Ryssland som oroväckande och man i positiva ordalag omtalar de förpliktelser solidaritetsförklaringen innebär mot de andra nordiska länderna och EU. Precis som SvD och Cornucopia skriver undrar man om detta verkligen är förankrat bland partimedlemmarna?
SvD, 2, Expressen, 2, 3, 4, Aftonbladet, 2, 3, DN, SVT, 2
Uppdatering 6/9 09.20: Från utrikesministerns blogg:
Mats Knutsson och Anna Hedenmo inledde utfrågningen med att hårt grilla Ohly angående hans åsikter om den svenska militära insatsen i Afghanistan. Ohly står inte oväntat fast vid linjen att den svenska militära insatsen omedelbart bör avvecklas och att militär närvaro bara är en fara för biståndsarbete och flickskolor. Han motiverar detta med erfarenheter som Svenska Afghanistankommittén gjort, men avvisar i nästa stund de argument som förs fram av Afghanistankommitténs ordförande för ett fortsatt militärt engagemang. Istället hänvisar han till den opinionsundersökning Pierre Schori tidigare nämnt som ett tecken på att afghanerna inte vill ha den utländska närvaron där. Dock nämner han inte med ett ord om att denna genomförts bland drygt 500 män i två av de mest talibandominerade provinserna. Turligt nog påpekades även detta av den pålästa Anna Hedenmo.
Därefter grillades Ohly om det rödgröna kravet på att USA ska dra tillbaka alla sina militära baser från utlandet. Där var det inte alls samma undfallande, irriterade och ursäktande svar som från Mona Sahlin. Snarare ett bergfast att USA:s baser ska dras tillbaka först och det tydligen oavsett om det handlar om länder som bett om amerikanskt stöd, t ex Sydkorea. Det blir som sagt mycket intressant att se hur de rödgröna ska infria detta, precis som påpekas i artikeln i magasinet Neo.
Det hade varit intressant att höra Ohly förklara hur det kommer sig att Vänsterpartiet nu helt har lagt om sin försvars- och säkerhetspolitik enligt de svar man lämnade i den försvars- och säkerhetspolitiska valguiden här på Wiseman's Wisdoms. Det måste vara första gången någonsin Vänsterpartiet går till val på en försvarspolitik där Försvarets förmåga ska stärkas, där man ser den politiska utvecklingen i Ryssland som oroväckande och man i positiva ordalag omtalar de förpliktelser solidaritetsförklaringen innebär mot de andra nordiska länderna och EU. Precis som SvD och Cornucopia skriver undrar man om detta verkligen är förankrat bland partimedlemmarna?
SvD, 2, Expressen, 2, 3, 4, Aftonbladet, 2, 3, DN, SVT, 2
Uppdatering 6/9 09.20: Från utrikesministerns blogg:
I TV:s utfrågning igår var det uppenbart att det är Lars Ohly som håller i taktpinnen när det gäller den rödgröna politiken om Afghanistan. Medan socialdemokratiska talesmän nu surrar runt i sina ståndpunkter driver Ohly en klar, tydlig och farlig linje.
Den som läser vänsterpartiets senaste riksdagsmotion i frågan kan inte missa att deras politik i grunden vägleds av en rätt primitiv anti-amerikanism.
Medan motionen – alldeles felaktigt enligt FN – säger att så gott som alla civila offer i Afghanistan orsakats av vad man kallar USA-ledda operationer är det frapperande att det inte finns ett ord av kritik mot talibanerna.
Man är starkt mot USA – men knappt alls mot talibanerna.
Opinionsundersökning på g
Med anledning av den nyss publicerade försvars- och säkerhetspolitiska valguiden här på WW är det ju inte utan att man funderar på hur läsarna avser rösta. Från midnatt och ett dygn framåt kommer det därför att genomföras en enkel opinionsundersökning på WW inför Riksdagsvalet.
Till veckan kommer att också att bli en ny gallup om hur de försvarsmaktsanställda ställer sig till det nya anställningsavtalet med internationell arbetsskyldighet. Det ska bli intressant att se om siffrorna har ändrats sedan den förra i juli.
Till veckan kommer att också att bli en ny gallup om hur de försvarsmaktsanställda ställer sig till det nya anställningsavtalet med internationell arbetsskyldighet. Det ska bli intressant att se om siffrorna har ändrats sedan den förra i juli.
Ny era med säkerhetspolitiska följder
Kina är idag en av de absolut snabbast växande ekonomierna och landet aptit på råvaror för att föda sin tillväxt är enorm. Förra året växte den kinesiska ekonomin med 9 % och i år talas om siffror uppemot 11 % att jämföra med någon enstaka procent för Sverige och USA. Kina närmar sig alltmer statusen som världens finansiella centrum och den dagen landet slutar köpa amerikanska värdepapper riskerar den amerikanska ekonomin att kollapsa.
På senare år har man "Nordostpassagen" blivit ett begrepp inom klimatforskningen och även handeln. I och med det något varmare klimatet och isens tillbakadragande blottas nu en ny handelsrutt mellan Europa och Kina, där fartyg i framtiden kan segla norr om det vidsträckta Ryssland, istället för att behöva gå genom Medelhavet, Suezkanalen och sedan genom hela Indiska Oceanen, med alla faror detta för med sig i form av pirater och annat, innan man når Kina.
Att istället kunna använda Nordostpassagen blir en stor besparing, såväl i transporttid som i bränslekostnader. I modern tid har endast försök gjorts med denna rutt, även om delsträckor används regelbundet av rysk sjöfart. I år går dock två fartyg hela Nordostpassagen, ett ryskt gasfartyg från Murmansk till Kina och ett malmfartyg från norska Kirkenes till Kina. Faller detta väl ut lär vi få se avsevärt fler fartyg välja denna nordliga rutt istället under det varmare halvåret.
Med ett öppnande av Nordostpassagen stärks Barentsområdets säkerhetspolitiska betydelse ytterligare och än mer så då man på allvar börjar exploatera Arktis efter de råvaror som bedöms finnas gömda under ise, inte minst olja och gas.
I en värld där de fossila energiresurserna är sinande och flera av världens största oljeproducenter redan nått Peak Oil, dvs den punkt där oljeproduktionen nått sin kulmen och därefter minskar, framstår Arktis som ett mycket lockande område. Redan nu pågår en rad diplomatiska huggsexor om vilket eller vilka av länderna som gränsar till Arktis som har rätt till området.
Säkerhets- och försvarspolitiskt för svensk del får detta två följder. Det ena är att Sverige kommer tvingas att fokusera mer på hantera en kris i Barentsområdet. Eftersom Sverige liksom Finland med råge också räknas in i området är detta av nöden. Landet gränsar till nästan tre av de huvudsakliga intressenterna - Norge, Danmark - och Ryssland och en försämring av relationerna dem emellan kommer inte att gå obemärkt förbi.
Det andra är att Sverige som nation, men inte minst Försvarsmakten, måste börja planera och ställa om för en situationen där vi ej längre får importera den olja vi behöver för landets försörjning och en situation där energipriserna stiger i höjden. Priserna på alternativ energi kommer inte att ligga stilla utan snarast följa oljan uppåt. Ett försvar är idag ett enormt bränsleslukande monster. Utan bränsle, framförallt diesel, blir det oanvändbart.
I USA har man, till liten del faktiskt med svensk hjälp, kommit långt med att ta fram alternativa drivmedel till sina stridsflygplan. Tyvärr har Sverige inte alls lagt någon större vikt vid denna utveckling, även om förutsättningarna knappast kunde vara bättre då en av de tekniker som USA anser vara mest lovande kommer från ett svenskt företag.
Tyskland är annars det enda land försvaret har börjat planera för och studera effekterna av en global Peak Oil. För svensk del är Peak Oil ännu ett okänt begrepp säkerhetspolitiskt, som inte ens FOI verkar har studerat, i alla fall inte enligt den sökbara databasen. Ej heller existerar ens en tillstymmelse till någon svensk militär planering för en situation där Sverige ej längre kan importera olja. De gamla beredskapslagren av olja avvecklades i god ordning under det gångna decenniet eftersom det bedömdes att de aldrig skulle komma till användning "under överskådlig tid", som det så fint brukar heta i svensk försvarspolitik.
Det börjar bli hög tid att fundera ut ett gångbart handlingsalternativ för svensk. Huvudet i sanden är en beprövad, men icke fungerande metod.
DN 9/9
DN 17/9
lördag 4 september 2010
Det odugliga försvaret (uppdaterat 4/9 15.45)
I Officersförbundets medlemsundersökning bland ca 1000 officerare uppger 8 av 10 officerare att deras förband inte är förmöget att klara av väpnad strid i dagsläget. Siffrorna blir än värre om man tar hänsyn till att åsikten är vanligare bland de yngre officerarna (upp till 40 år) som är de som dessutom framförallt återfinns på just fältförbanden. Det är ett ytterst, ytterst allvarligt betyg på Försvarsmaktens förmåga idag och framförallt ett talande betyg på den försvarspolitik som förts de senaste 15 åren i Sverige och mycket riktigt uppger sig också 74 % av officerarna vara skeptiska till den försvarspolitik som förs, vilken man anser inte tar tillräcklig hänsyn till hur omvärlden gestaltar sig. Normalt är det egentligen omöjligt att diskutera förbands förmågor eftersom det av naturliga skäl är något av det känsligaste som finns i Försvarsmakten. Det gör också att få politiker har någon vidare uppfattning om hur det egentligen är ställt med läget. Officersförbundet, OF, har dock valt ett rätt smart handlingssätt där man får frambudskapet utan att vara för konkret.
Generalmajor Anders Brännström, stf chef för insatsledningen, försöker i SVT Rapport (6.53 in i sändningen) snygga till betyget något:
"En del av krigsorganisationen ska inte ha höga beredskapskrav, men vi vet att förband som exempelvis utlandsstyrkan har den beredskap de ska ha, säger Anders Brännström, general och stf chef för insatsledningen.
....
Det är ju officerare som har uttalat sig och de har ju den uppfattningen och har man höga krav är det lättare att vara kritisk.
....
Det är rätt mycket som händer i Försvarsmakten nu och då kan det vara så att det är folk som inte känner sig hemma längre, säger Brännström."
Beredskapskraven är politiskt beslutade av den dåvarande socialdemokratiska regeringen, men likväl genomförda under alliansregeringen innan Georgienkriget. Redan från början varnades från militärt håll att de var fullkomligt uppåt väggarna. Man kan inte ha förband som kräver 3 års tid för att bli stridsdugliga. Sålunda har Försvarsmaktens nationella övningar de senaste åren, t ex förra årets omtalade beredskapsövning Dagny 2, mest fokuserat på att identifiera vilka förmågor som gått förlorade under det som inom Försvarsmakten allmänt kallas "den stora oredan", den försvarspolitik som förts från slutet på 90-talet, fram till dagens återtagning.
Ser man till OF:s undersökning är det framförallt yngre officerare ("Att försvarets balansräkning går ihop beror enbart på att politikerna blundar för att Försvarsmakten har stora vakanser, övningsverksamheten är för låg och att nödvändiga investeringar inte kan göras. Men det är en mycket kortsiktig förvaltning. För en sådan politik finns det inget försvar, säger Lars Fresker."
Vem minns inte rubriker som att Försvaret numera går med vinst och när försvarsministern slog sig för bröstet då Försvarsmakten vänt ett prognosticerat underskott på 1,5 mdr kr till ett överskott på dryga miljarden? Vid tillfället påpekades det också det absurda i detta och vilka konsekvenser detta får för förbanden. Det var åtskilliga krigsförbandschefer som var heligt förbannade då denna nyhet kablades ut samtidigt som förbanden knappt fått öva under året.
I debattartikeln i dagens DN om medlemsundersökningen, skriver också Fresker följande som är en bra bakgrund ha med sig när man läser valguiden som presenteras här på bloggen:
Media: Sydsvenskan, DN, 2, SR, SVT, BT, GP, SvD, SVD2
Bloggar: Försvarsministern (gör sitt bästa för att vrida statistiken till något positivt), 2, Adam Cwejman
Uppdatering 4/9 15.45:
SvD uppmärksammar nu också OF:s ordförande Lars Freskers debattartikel i DN, i vilken han omtalar de planerade nerläggningarna. Dessa har varit kända i under något års tid i Försvarsmakten med ingångsvärdet att inga nerläggningar får förekomma före valet 2010. Som tidigare omtalat går budgeten helt enkelt inte ihop utan att man stänger ner några av verksamhetsställena och ett antal av Hemvärnets utbildningsgrupper.
Kritiken från Fresker är helt berättigad, då försvarsministern sedan länge omtalat hur de rödgrönas politik skulle drabba Försvarsmakten, men helt underlåtit att meddela att den politik han själv för kommer att medföra nerläggningen av bl a en flygflottilj. Frågan är hur pass vasst och insatsberett det svenska försvaret i så fall blir om t ex F 21 läggs ner och den nordligaste flottiljen då är F 7 i Såtenäs, eller i fallet F 17, betydligt försämrad förmåga att närvara i Östersjön där incidentberedskapen har mest att göra. Det blir väldigt svårt att motivera.
Det är också oerhört svårt att tro, närmast otänkbart, att kommunikationen mellan Försvarsdepartementet och Högkvarterets PROD-avdelning är så dålig att man från politiskt håll inte skulle vara medveten om de ekonomiska följderna av de förda politiken, inte minst när just ovan nämnda nerläggningar omnämns i Försvarsmaktens budgetunderlag och Försvarsmaktens Utvecklingsplan (FMUP).
På Infostaben i HKV verkar man återigen ha problem med att hitta upp och ner på skokartongen då man i SvD kan läsa: "Enligt Försvarsmaktens informationsenhet finns just nu inga planer på att lägga ner förband. Ett sådant beslut måste komma från politiskt håll, är beskedet. " Tydligen finns inte heller Infostaben med på sändlistan för budgetunderlag och FMUP och man verkar inte heller kommunicera med PROD.
Intressant är också att samtliga riksdagspartier som medverkar i den försvars- och säkerhetspolitiska valguide som precis publicerats på Wiseman's Wisdoms motsätter sig eller ställer sig tveksamma till ytterligare förbandsnerläggningar. Centerpartiet har till skillnad från Infostaben och Försvarsdepartementet fått information om att nerläggningar planeras och vill noggrant syna behovet, enligt svaret i valguiden. Det blir nog till att skissa på alternativa lösningar på Lidingövägen 24 den närmaste tiden.
Samtidigt har försvarsministern gjort sitt bästa under dagen för att vrida och vända på OF:s undersökning till bästa möjliga budskap. Genom att räkna in även de officerare som är "något positiva" till den av Regeringen förda försvarspolitiken lyckas han med konststycket att få undersökningen att visa att Regeringens försvarspolitik har "stort stöd bland officerarna". Räknar man endast de som svarat "Instämmer helt" eller "Instämmer delvis" är det bara 33 % av de tillfrågade som har stort förtroende för Regeringens försvarspolitik.
En offentlig beräkning och redogörelse för såväl Alliansens som de rödgrönas budgetvariationer, även innefattande kostnaderna för införandet av yrkesförsvaret har tidigare efterlysts. Behovet har inte minskat.
Generalmajor Anders Brännström, stf chef för insatsledningen, försöker i SVT Rapport (6.53 in i sändningen) snygga till betyget något:
"En del av krigsorganisationen ska inte ha höga beredskapskrav, men vi vet att förband som exempelvis utlandsstyrkan har den beredskap de ska ha, säger Anders Brännström, general och stf chef för insatsledningen.
....
Det är ju officerare som har uttalat sig och de har ju den uppfattningen och har man höga krav är det lättare att vara kritisk.
....
Det är rätt mycket som händer i Försvarsmakten nu och då kan det vara så att det är folk som inte känner sig hemma längre, säger Brännström."
Beredskapskraven är politiskt beslutade av den dåvarande socialdemokratiska regeringen, men likväl genomförda under alliansregeringen innan Georgienkriget. Redan från början varnades från militärt håll att de var fullkomligt uppåt väggarna. Man kan inte ha förband som kräver 3 års tid för att bli stridsdugliga. Sålunda har Försvarsmaktens nationella övningar de senaste åren, t ex förra årets omtalade beredskapsövning Dagny 2, mest fokuserat på att identifiera vilka förmågor som gått förlorade under det som inom Försvarsmakten allmänt kallas "den stora oredan", den försvarspolitik som förts från slutet på 90-talet, fram till dagens återtagning.
Ser man till OF:s undersökning är det framförallt yngre officerare ("Att försvarets balansräkning går ihop beror enbart på att politikerna blundar för att Försvarsmakten har stora vakanser, övningsverksamheten är för låg och att nödvändiga investeringar inte kan göras. Men det är en mycket kortsiktig förvaltning. För en sådan politik finns det inget försvar, säger Lars Fresker."
Vem minns inte rubriker som att Försvaret numera går med vinst och när försvarsministern slog sig för bröstet då Försvarsmakten vänt ett prognosticerat underskott på 1,5 mdr kr till ett överskott på dryga miljarden? Vid tillfället påpekades det också det absurda i detta och vilka konsekvenser detta får för förbanden. Det var åtskilliga krigsförbandschefer som var heligt förbannade då denna nyhet kablades ut samtidigt som förbanden knappt fått öva under året.
I debattartikeln i dagens DN om medlemsundersökningen, skriver också Fresker följande som är en bra bakgrund ha med sig när man läser valguiden som presenteras här på bloggen:
"Försvarsmakten planerar i dag, utifrån alliansens försvarspolitik, för nedläggningar motsvarande minst ett arméregemente och en flygflottilj, samt tio utbildningsgrupper för hemvärnet. Detta sker utifrån den av alliansen givna försvarsbudgeten. (Läs även inlägget "Nya nerläggningar även med Alliansen" /Wiseman)
Annons:Alliansen avser dessutom att spara två miljarder i försvarsmyndigheter utanför Försvarsmakten som Försvarshögskolan (FHS), Försvarets materielverk (FMV) och Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI). När de rödgröna lanserar sina nedskärningar om två miljarder inom Försvarsmakten jämför de med alliansens två miljarder som i huvudsak ligger utanför Försvarsmakten vilket är djupt ohederligt.
Försvarsmakten räknar med att de två miljarder som sparas inom försvarssektorn överförs till försvaret och finansierar det nya yrkesförsvaret. En ytterligare besparing om två miljarder, som de rödgröna föreslår, kan få katastrofala följder för en redan pressad verksamhet."
Media: Sydsvenskan, DN, 2, SR, SVT, BT, GP, SvD, SVD2
Bloggar: Försvarsministern (gör sitt bästa för att vrida statistiken till något positivt), 2, Adam Cwejman
Uppdatering 4/9 15.45:
SvD uppmärksammar nu också OF:s ordförande Lars Freskers debattartikel i DN, i vilken han omtalar de planerade nerläggningarna. Dessa har varit kända i under något års tid i Försvarsmakten med ingångsvärdet att inga nerläggningar får förekomma före valet 2010. Som tidigare omtalat går budgeten helt enkelt inte ihop utan att man stänger ner några av verksamhetsställena och ett antal av Hemvärnets utbildningsgrupper.
Kritiken från Fresker är helt berättigad, då försvarsministern sedan länge omtalat hur de rödgrönas politik skulle drabba Försvarsmakten, men helt underlåtit att meddela att den politik han själv för kommer att medföra nerläggningen av bl a en flygflottilj. Frågan är hur pass vasst och insatsberett det svenska försvaret i så fall blir om t ex F 21 läggs ner och den nordligaste flottiljen då är F 7 i Såtenäs, eller i fallet F 17, betydligt försämrad förmåga att närvara i Östersjön där incidentberedskapen har mest att göra. Det blir väldigt svårt att motivera.
Det är också oerhört svårt att tro, närmast otänkbart, att kommunikationen mellan Försvarsdepartementet och Högkvarterets PROD-avdelning är så dålig att man från politiskt håll inte skulle vara medveten om de ekonomiska följderna av de förda politiken, inte minst när just ovan nämnda nerläggningar omnämns i Försvarsmaktens budgetunderlag och Försvarsmaktens Utvecklingsplan (FMUP).
På Infostaben i HKV verkar man återigen ha problem med att hitta upp och ner på skokartongen då man i SvD kan läsa: "Enligt Försvarsmaktens informationsenhet finns just nu inga planer på att lägga ner förband. Ett sådant beslut måste komma från politiskt håll, är beskedet. " Tydligen finns inte heller Infostaben med på sändlistan för budgetunderlag och FMUP och man verkar inte heller kommunicera med PROD.
Intressant är också att samtliga riksdagspartier som medverkar i den försvars- och säkerhetspolitiska valguide som precis publicerats på Wiseman's Wisdoms motsätter sig eller ställer sig tveksamma till ytterligare förbandsnerläggningar. Centerpartiet har till skillnad från Infostaben och Försvarsdepartementet fått information om att nerläggningar planeras och vill noggrant syna behovet, enligt svaret i valguiden. Det blir nog till att skissa på alternativa lösningar på Lidingövägen 24 den närmaste tiden.
Samtidigt har försvarsministern gjort sitt bästa under dagen för att vrida och vända på OF:s undersökning till bästa möjliga budskap. Genom att räkna in även de officerare som är "något positiva" till den av Regeringen förda försvarspolitiken lyckas han med konststycket att få undersökningen att visa att Regeringens försvarspolitik har "stort stöd bland officerarna". Räknar man endast de som svarat "Instämmer helt" eller "Instämmer delvis" är det bara 33 % av de tillfrågade som har stort förtroende för Regeringens försvarspolitik.
En offentlig beräkning och redogörelse för såväl Alliansens som de rödgrönas budgetvariationer, även innefattande kostnaderna för införandet av yrkesförsvaret har tidigare efterlysts. Behovet har inte minskat.
Valguiden: Kristdemokraterna
Vilka är de dimensionerande hoten mot Sverige för ditt partis försvars- och säkerhetspolitik? Vilken säkerhetspolitisk situation och vilken typ av angrepp ska utgöra dimensionerande hot och styrande krigsfall för den svenska försvarspolitiken?
Vi lever i förändringarnas tid. Det ställer krav på oss att vara flexibla och finna lösningar på nya problem. En framgångsrik försvars-och säkerhetspolitik bygger på tidiga varningssystem, konfliktförebyggande insatser för att förhindra att oroligheter leder till våldshandlingar, förmåga att lindra konsekvenserna som skapar möjligheter att skydda människors liv. Vi följer utvecklingen noga. I dagsläget ser vi inget dimensionerande hot eller styrande krigsfall.
Hur ser ni på nivån på försvarsbudgeten? Hur mycket pengar är ni beredda att avsätta till försvarsbudgeten?
Det krävs en noggrann analys av Försvarsmaktens utgifter inte minst beträffande den nya pers.försörjningen. Kristdemokraterna kommer att följa utvecklingen och ser idag ingen omedelbar förändring av anslaget. Samtidigt bör man ta hänsyn till de kostnadsökningar som drabbar alla verksamheter inom olika politikområden. Vi ser hellre en omfördelning av resurser till förbandsverksamheten inkl hemvärnet i större utsträckning.
Hur ser ni på ytterligare förbandsnerläggningar?
I dagsläget ser vi ingen anledning till ytterligare förbandsnedläggningar. Försvarsmakten har ansvaret för att verksamheten organiseras på ett effektivt sätt.
Vilka är de viktigaste frågorna för att utveckla Försvarsmakten och Sveriges försvar?
Kristdemokraterna menar att en väl fungerande insatsorganisation är det bästa verktyget för att kunna möta kriser och konflikter som uppstår med kort varsel. Organisationen som nu växer fram med tre delar dvs stående förband, kontrakterade förband, och ett kvalificerat hemvärn med nationella skyddsstyrkor ska garantera skydd och säkerhet.
I syfte att bidra till folklig förankring och förståelse för försvarets roll samt ett brett ansvarstagande för såväl det civila samhället som det offentliga, vill vi fortsätta att verka för ett starkt stöd till frivilligorganisationer. Deras uppdrag blir allt viktigare i samhället.
Hur vill ni effektivisera materielanskaffningsprocessen?
En utvärdering av principen att "köpa från hyllan" i första hand och konsekvenserna av detta, bör göras. Vi ser positivt på den nya exportkontrollmyndigheten
De flesta bedömare anser att Sverige inte ensamt klarar av att hantera ett militärt angrepp. Hur ska vi gå till väga för att försäkra oss om att få stöd utifall det värsta skulle inträffa?
Kristdemokraterna ställer sig bakom den solidaritetsföklaring som Sverige skrivit under i och med Lissabon-fördraget. Arbetet med att effektivisera beslutet måste ske inom EU:s försorg inte minst inom det utökade samarbetet inom försvar- och säkerhetspolitik inom EU. Vi ser även att EU:s snabbinsatsstyrkor som finns även skulle kunna stödja vårt land i händelse en akut omfattande konflikt.
Vad är er inställning till ett svenskt NATO-medlemskap?
Vår säkerhet kommer alltid att vara kopplad till våra grannars och Europas säkerhet. Sverige har ett brett samarbete med Nato inom ramen för alliansfriheten. Vi deltar aktivt i PFF och ett stort antal andra organisationer. Kristdemokraterna anser att Sverige ska fortsätta utveckla samarbetet med Nato men för närvarande är inte Nato-medlemskap aktuellt. Skulle Finland ta ställning till en ansökan om medlemskap måste vi emellrertid förhålla oss till detta.
På vilka sätt ska Sverige kunna realisera Solidaritetsförklaringen gentemot de andra nordiska länderna?
Kristdemokraterna ser ett stort värde i de dialoger som nu förekommer mellan länderna när det gäller samarbete på olika områden. Här måste även solidaritetsförklaringen diskuteras.
Vad anser ni är framtiden för den svenska militära insatsen i Afghanistan? Hur vill ni utveckla den svenska militära och civila insatsen i Afghanistan för att öka effektiviteten?
Vi menar att den insats som nu görs för att bygga upp det afghanska samhället kräver en långsiktighet. Här krävs det samarbete och respekt för varandra och att militärt stöd finns vid sidan av de civila utvecklingsarbetet. Kristdemokraterna menar att Sverige bör ha militär närvaro så länge det behövs enligt experters bedömning. Vi är stolta över de svenska kvinnor och män och deras anhöriga som gör en insats med god kvalitet i detta land. Försvarsmakten bär ett stort ansvar för att underlätta för soldater och anhöriga att få det stöd som krävs i olika situationer.
Vad är ert partis målsättning med insatsen i Afghanistan? Vad anser ni bör vara end-stateoch/eller slutdatum för den svenska militära insatsen där?
Kristdemokraterna menar att det i alla internationella insatser behövs en "comprensive plan" där ALLA berörda parter enas vilka insatser som krävs utifrån läget, som kan förändras.
En exitstrategi bör finnas med i planläggningen som även den kan förändras p.g.a läget.
Riksdagen tar årligen beslut om internationella insatser. Krävs det förändringar har regeringen skyldighet att redovisa för riksdagen detta i en proposition.
Hur vill ni utveckla förmåner och ersättning till försvarsmaktspersonal på skarpa insatser?
Riksdagen har beslutat om ett utvecklat stöd enligt veteransoldatutredningen. Vi ser det av största vikt att Försvarsmakten nu följer riksdagens beslut inte minst stödet till anhöriga. I övrigt måste det ske en fruktbar dialog mellan arbetsgivare och de fackliga organisationerna.
Else-Marie Lindgren
Wiseman kommentar:
Svaren refererar tyvärr ofta till "det beslutas av Riksdag och Regering" och liknande, vilket inte ger någon vink om vilken försvars- och säkerhetspolitik Kristdemokraterna avser driva. Om man inte ser några dimensionerande hot eller krigsfall så finns det ju egentligen ingen anledning att hålla sig med ett försvar. Varningssystem och krigförebyggande åtgärder säger inte så mycket om vad försvarsbudgeten ska användas till.
Kristdemokraterna är annars det parti som tydligast håller fram folkanknytningen och frivilligförsvaret i sina svar (här menas frivilligförsvar i ordets ursprungliga bemärkelse och inte den variant som används av försvarsministern om den svenska variant av samma system som brukas i USA, Storbritannien m fl och som där kallas yrkesförsvar).
Att EU:s snabbinsatsstyrkor skulle sättas in i händelse av ett militärt angrepp på Sverige är en god tanke, men en ack så liten resurs. EU har också visat sig så gott som handlingsförlamat då det rört sig om militära insatser med en närliggande stat som part. Piratjakten är hittills den enda större militära insats EU lyckat ta sig för, så ett ingripande till förmån för Sverige, även om landet är EU-medlem, känns inte helt säkert. På samma sätt säger inte dialoger om Solidaritetsförklaringen värst mycket om hur vad Solidaritetsförklaringen mer konkret ska innebära, speciellt inte vad som är den kristdemokratiska ståndpunkten i frågan.
Vi lever i förändringarnas tid. Det ställer krav på oss att vara flexibla och finna lösningar på nya problem. En framgångsrik försvars-och säkerhetspolitik bygger på tidiga varningssystem, konfliktförebyggande insatser för att förhindra att oroligheter leder till våldshandlingar, förmåga att lindra konsekvenserna som skapar möjligheter att skydda människors liv. Vi följer utvecklingen noga. I dagsläget ser vi inget dimensionerande hot eller styrande krigsfall.
Hur ser ni på nivån på försvarsbudgeten? Hur mycket pengar är ni beredda att avsätta till försvarsbudgeten?
Det krävs en noggrann analys av Försvarsmaktens utgifter inte minst beträffande den nya pers.försörjningen. Kristdemokraterna kommer att följa utvecklingen och ser idag ingen omedelbar förändring av anslaget. Samtidigt bör man ta hänsyn till de kostnadsökningar som drabbar alla verksamheter inom olika politikområden. Vi ser hellre en omfördelning av resurser till förbandsverksamheten inkl hemvärnet i större utsträckning.
Hur ser ni på ytterligare förbandsnerläggningar?
I dagsläget ser vi ingen anledning till ytterligare förbandsnedläggningar. Försvarsmakten har ansvaret för att verksamheten organiseras på ett effektivt sätt.
Vilka är de viktigaste frågorna för att utveckla Försvarsmakten och Sveriges försvar?
Kristdemokraterna menar att en väl fungerande insatsorganisation är det bästa verktyget för att kunna möta kriser och konflikter som uppstår med kort varsel. Organisationen som nu växer fram med tre delar dvs stående förband, kontrakterade förband, och ett kvalificerat hemvärn med nationella skyddsstyrkor ska garantera skydd och säkerhet.
I syfte att bidra till folklig förankring och förståelse för försvarets roll samt ett brett ansvarstagande för såväl det civila samhället som det offentliga, vill vi fortsätta att verka för ett starkt stöd till frivilligorganisationer. Deras uppdrag blir allt viktigare i samhället.
Hur vill ni effektivisera materielanskaffningsprocessen?
En utvärdering av principen att "köpa från hyllan" i första hand och konsekvenserna av detta, bör göras. Vi ser positivt på den nya exportkontrollmyndigheten
De flesta bedömare anser att Sverige inte ensamt klarar av att hantera ett militärt angrepp. Hur ska vi gå till väga för att försäkra oss om att få stöd utifall det värsta skulle inträffa?
Kristdemokraterna ställer sig bakom den solidaritetsföklaring som Sverige skrivit under i och med Lissabon-fördraget. Arbetet med att effektivisera beslutet måste ske inom EU:s försorg inte minst inom det utökade samarbetet inom försvar- och säkerhetspolitik inom EU. Vi ser även att EU:s snabbinsatsstyrkor som finns även skulle kunna stödja vårt land i händelse en akut omfattande konflikt.
Vad är er inställning till ett svenskt NATO-medlemskap?
Vår säkerhet kommer alltid att vara kopplad till våra grannars och Europas säkerhet. Sverige har ett brett samarbete med Nato inom ramen för alliansfriheten. Vi deltar aktivt i PFF och ett stort antal andra organisationer. Kristdemokraterna anser att Sverige ska fortsätta utveckla samarbetet med Nato men för närvarande är inte Nato-medlemskap aktuellt. Skulle Finland ta ställning till en ansökan om medlemskap måste vi emellrertid förhålla oss till detta.
På vilka sätt ska Sverige kunna realisera Solidaritetsförklaringen gentemot de andra nordiska länderna?
Kristdemokraterna ser ett stort värde i de dialoger som nu förekommer mellan länderna när det gäller samarbete på olika områden. Här måste även solidaritetsförklaringen diskuteras.
Vad anser ni är framtiden för den svenska militära insatsen i Afghanistan? Hur vill ni utveckla den svenska militära och civila insatsen i Afghanistan för att öka effektiviteten?
Vi menar att den insats som nu görs för att bygga upp det afghanska samhället kräver en långsiktighet. Här krävs det samarbete och respekt för varandra och att militärt stöd finns vid sidan av de civila utvecklingsarbetet. Kristdemokraterna menar att Sverige bör ha militär närvaro så länge det behövs enligt experters bedömning. Vi är stolta över de svenska kvinnor och män och deras anhöriga som gör en insats med god kvalitet i detta land. Försvarsmakten bär ett stort ansvar för att underlätta för soldater och anhöriga att få det stöd som krävs i olika situationer.
Vad är ert partis målsättning med insatsen i Afghanistan? Vad anser ni bör vara end-stateoch/eller slutdatum för den svenska militära insatsen där?
Kristdemokraterna menar att det i alla internationella insatser behövs en "comprensive plan" där ALLA berörda parter enas vilka insatser som krävs utifrån läget, som kan förändras.
En exitstrategi bör finnas med i planläggningen som även den kan förändras p.g.a läget.
Riksdagen tar årligen beslut om internationella insatser. Krävs det förändringar har regeringen skyldighet att redovisa för riksdagen detta i en proposition.
Hur vill ni utveckla förmåner och ersättning till försvarsmaktspersonal på skarpa insatser?
Riksdagen har beslutat om ett utvecklat stöd enligt veteransoldatutredningen. Vi ser det av största vikt att Försvarsmakten nu följer riksdagens beslut inte minst stödet till anhöriga. I övrigt måste det ske en fruktbar dialog mellan arbetsgivare och de fackliga organisationerna.
Else-Marie Lindgren
Wiseman kommentar:
Svaren refererar tyvärr ofta till "det beslutas av Riksdag och Regering" och liknande, vilket inte ger någon vink om vilken försvars- och säkerhetspolitik Kristdemokraterna avser driva. Om man inte ser några dimensionerande hot eller krigsfall så finns det ju egentligen ingen anledning att hålla sig med ett försvar. Varningssystem och krigförebyggande åtgärder säger inte så mycket om vad försvarsbudgeten ska användas till.
Kristdemokraterna är annars det parti som tydligast håller fram folkanknytningen och frivilligförsvaret i sina svar (här menas frivilligförsvar i ordets ursprungliga bemärkelse och inte den variant som används av försvarsministern om den svenska variant av samma system som brukas i USA, Storbritannien m fl och som där kallas yrkesförsvar).
Att EU:s snabbinsatsstyrkor skulle sättas in i händelse av ett militärt angrepp på Sverige är en god tanke, men en ack så liten resurs. EU har också visat sig så gott som handlingsförlamat då det rört sig om militära insatser med en närliggande stat som part. Piratjakten är hittills den enda större militära insats EU lyckat ta sig för, så ett ingripande till förmån för Sverige, även om landet är EU-medlem, känns inte helt säkert. På samma sätt säger inte dialoger om Solidaritetsförklaringen värst mycket om hur vad Solidaritetsförklaringen mer konkret ska innebära, speciellt inte vad som är den kristdemokratiska ståndpunkten i frågan.