Valguiden: Folkpartiet

Vilka är de dimensionerande hoten mot Sverige för ditt partis försvars- och säkerhetspolitik? Vilken säkerhetspolitisk situation och vilken typ av angrepp ska utgöra dimensionerande hot och styrande krigsfall för den svenska försvarspolitiken?

Som litet land kommer Sverige inte ensamt att klara allvarliga utmaningar mot vår säkerhet. Att lita på hjälp från Nato utan att eftersträva ett medlemskap innebär ett rikstagande. Parallellt med att frågan om medlemskap aktualiseras måste vi se om vårt hus. Osäkerheten om framtiden i vårt närområde har ökat. I Ryssland fortsätter kombinationen av demokratiskt underskott och ökade ekonomiska resurser att inge oro.

Rysslands angrepp på Georgien för nästan exakt två år sedan kan till sin omfattning jämställas med ett strategiskt överfall. En liknande operation över hav skulle kräva en helt annan luftlandssättnings- och överskeppningskapacitet. Sådana resurser kan Ryssland måhända förfoga över inom de kommande tio åren.

Försvarsbeslutet för perioden efter 2014 bör inriktas mot att kunna möta en väl organiserad och utrustad motståndare i en sådan situation. Det kräver förmåga till strid i brigader, förstärkning av flygvapnet såvitt främst avser vapen, sensorer och flygtrim samt förmåga att tidigt kunna ingripa med fjärrstridskrafter, både ur örlogsflottan och från t.ex. Gotland. Vägen mot en sådan försvarsförmåga måste gå över krigsplanläggning, krigsförbandsövningar och en tillräcklig numerär i insatsorganisationen. Sistnämnda kräver att minst tre fjärdedelar av insatsorganisationen är deltidsanställda/reservister.


Hur ser ni på nivån på försvarsbudgeten? Hur mycket pengar är ni beredda att avsätta till försvarsbudgeten?

De förslag om förmågestärkningar som Folkpartiet lämnat behöver detaljberäknas av regering och myndighet. Att det handlar om miljarder är dock ställt utom allt tvivel.


Hur ser ni på ytterligare förbandsnerläggningar?

Förbandsnedläggningarna har nått vägs ände. De leder inte till några besparingar utan till förlorad kompetens och dyra investeringar på andra ställen. Det är länge sedan officerarnas familjer följde med till nya tjänstgöringsorter. Frivilligheten ställer i sig också helt andra krav på närvaro över ytan.


Vilka är de viktigaste frågorna för att utveckla Försvarsmakten och Sveriges försvar?

Svensk försvars- och säkerhetspolitik har länge präglats av en brist på allvarskänsla. Och detta oavsett om vi betraktat de nya hoten i form av sönderfallande stater och terrorism eller en förändrad utveckling i vårt närområde. Det allvar och förändringstryck som var en självklarhet under det kalla kriget har inte fått någon ersättning.

Både de internationella insatserna och den ökade osäkerheten om utvecklingen i vårt närområde måste användas för att inskärpa allvaret och öka effekten av försvarsanslaget. Industriella och regionala hänsyn måste stå tillbaka. Tydliga beställningar, nogsam uppföljning och ansvarsutkrävande från den politiska sidan är nödvändigt för att operativt fokus återställs.


Hur vill ni effektivisera materielanskaffningsprocessen?

Sverige har en väl formulerad och ändamålsenlig materielförsörjningsstrategi: Först lappa och laga på det vi har. I andra hand köpa från hyllan. Därefter utveckling tillsammans med andra och i sista fall på egen hand.

Det som nu krävs är att vi också tillämpar strategin. Inte bara vår försvarsförmåga utan även i Sverige etablerad försvarsindustri har allt att vinna på att affärsmässigheten stärks.


De flesta bedömare anser att Sverige inte ensamt klarar av att hantera ett militärt angrepp. Hur ska vi gå till väga för att försäkra oss om att få stöd utifall det värsta skulle inträffa?

Sverige kan inte på egen hand möta allvarliga utmaningar mot vår säkerhet. Sedan länge råder det samsyn mellan de flesta partier att säkerhet bygger vi tillsammans med andra. Denna slutsats för obönhörligen fram till att Sverige inte bara borde vara medlem av EU utan också Nato. Att som hittills lita på hjälp från Nato utan att vara medlem innebär ett onödigt risktagande. Vi måste berätta för svenska folket hur det står till.


Vad är er inställning till ett svenskt NATO-medlemskap?

Sverige bör bli medlem.


På vilka sätt ska Sverige kunna realisera Solidaritetsförklaringen gentemot de andra nordiska länderna?

Framställningar har gjorts från regeringen till Försvarsmakten gällande hur Sverige ska kunna ge och ta emot stöd när behov föreligger. Våra möjligheter att ge stöd, främst i militärt hänseende, är naturligtvis begränsade. Emellertid kan samordning av materielanskaffning, samövningar och gemensam planläggning på sikt höja effekten. En förutsättning för detta är dock att även Sverige blir medlem av Nato.

EU-ländernas ömsesidiga solidaritetsförklaring uppfattas nog som subsidiär, åtminstone av dem som tillika är medlemmar av Nato. Det är därför osannolikt att dessa nationer i första hand skulle vända sig EU eller militärt alliansfria stater för hjälp och stöd.

På en punkt kan ett svenskt stöd bli både nödvändigt och betydelsefullt. Det gäller möjligheten att utnyttja svenskt territorium och svensk infrastruktur. Om värdet av den senare kan man ha olika uppfattningar, men även här kan naturligtvis anpassningar göras så att det t.ex. blir lättare för andra länders stridskrafter att verka från våra baser. Liksom Finland bör Sverige underteckna ett Host Nation Support-avtal.

Vad anser ni är framtiden för den svenska militära insatsen i Afghanistan? Hur vill ni utveckla den svenska militära och civila insatsen i Afghanistan för att öka effektiviteten?

Folkpartiet bedömer att inom ett eller ett par år kommer säkerhetsansvaret för en eller flera av de provinser vi ansvarar att kunna överföras på afghanska myndigheter. Det innebär inte att vi över en natt kan åka hem, men att den nu pågående omställningen från direkt säkerhetsansvar till en mer handledande och indirekt roll förstärks. Den strävan som den afghanska regeringen har, att kunna klara sig utan internationell truppnärvaro efter 2014, framstår inte som orealistiskt. Även om ANA och även ANP successivt stärks inför denna tidpunkt kommer landet att vara instabilt under lång tid därefter.

Folkpartiet har föreslagit att det svenska PRT:t ska få en civil chef. Denna ståndpunkt har fått stöd och successivt förändras ledningen nu i den riktningen. Fortfarande krävs dock en bättre samordning mellan ansvariga myndigheter när det gäller stödet här hemma. Detta behov accentueras när tyngdpunkten förskjuts mot bistånd och utveckling. Det finns en samordningsgrupp av berörda statssekreterare, men det behövs även samordning på tjänstemannanivån.

Biståndets andel av den samlade insatsen i Afghanistan har ökat kontinuerligt under mandatperioden. Målet bör vara att åtminstone varannan krona ska användas till att ge den civila befolkningen hopp om en bättre och tryggare morgondag. Samtidigt får inte en sådan satsning ske på bekostnad av militära resurser och förmågor. Sverige är i förhållande till uppgiften underbemannat, vilket ju bland annat tar sig uttryck i att såväl USA som Turkiet nu förstärkt inom olika delar av vårt PRT.

För övrigt anser vi att även Sverige ska kunna bidra till luftburen, medicinsk evakuering i vårt område. Det handlar både om säkerhet för våra soldater och solidaritet med de länder som hittills tagit ett mycket stort ansvar för detta.


Vad är ert partis målsättning med insatsen i Afghanistan? Vad anser ni bör vara end-state och/eller slutdatum för den svenska militära insatsen där?

Det internationella samfundet har haft en alltför naiv syn på möjligheterna att modernisera Afghanistan ifråga om rättssäkerhet, demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Framsteg har gjort, men i de flesta avseenden ligger detta mycket långt in i framtiden. De senaste åren har präglats av ökad realism. Nu är fokus på att afghanerna själva snabbast möjligen ska överta säkerhetsansvaret. Sedan måste internationellt bistånd och utveckling verka mycket lång tid därefter.

Som ovan angivits är den afghanska regeringens ambition att svara för säkerheten i hela landet efter 2014. Det är en rimlig målsättning, men det vore att spela motståndarna i händerna om detta gjordes till ett oåterkalleligt slutdatum för den svenska truppen.


Hur vill ni utveckla förmåner och ersättning till försvarsmaktspersonal på skarpa insatser?

Jag har under ett par års tid denna mandatperiod lett en utredning som föreslagit en lång rad förbättringar vad avser omhändertagande av soldater och deras anhöriga. Det gäller rätten till stöd från Försvarsmakten vid psykiska och fysiska skador, längre rehabiliteringsansvar och självständigt stöd till anhöriga. Dessa förslag, med retroaktiv verkan tillbaka till 1991, träder ikraft den 1 januari 2011.


Allan Widman


Wiseman kommentar:

Folkpartiet är sedan något år tillbaka ett av de mest försvarsvänliga partierna. Precis som Sverigedemokraterna fokuserar man kraftigt på att stärka den svenska nationella förmågan, vilken man med rätta anser kraftigt eftersatt och är medveten om att detta kommer att kosta. Mycket av fokus ligger korrekt på att förbanden måste vara välövade, vilket det senaste decenniets försvarspolitiska oreda lett till att de inte är. Ett debattinlägg av Allan Widman på Folk & Försvars hemsida ger också en god bild av vad Folkpartiet mer i detalj (brigader, kommandon etc) önskar åstadkomma inom försvarspolitiken bortom 2010.

Liksom de flesta partier är man kraftfullt emot ytterligare förbandsnerläggningar, då man också helt korrekt identifierat att dessa i regel innebär ett stort tapp i kompetens när personal säger upp sig.

Folkpartiet är tydligt med att Sverige bör gå med i NATO och ser detta som en grundpelare för att Sverige ska kunna försvaras. Solidaritetsförklaringen anser man är svår att realisera militärt och förslaget om att upplåta svenskt territorium för basering av utländska stridskrafter till stöd för våra grannländer är bra och redogjordes även för på KKRVA:s blogg härom dagen i ett inlägg om just Solidaritetsförklaringen.

5 kommentarer:

Nils Dacke sa...
4 september 2010 07:37  

Vidmans påstående att vi ”har en väl formulerad och ändamålsenlig materielförsörjningsstrategi” visar med all önskvärd tydlighet att han inte har förstått något om försvarets materielförsörjning. Det finns ett antal exempel på att ”finansen”, ledd av en annan vapenvägrare, intervenerat i materielanskaffningsprocessen enligt den ”ändamålsenliga” strategin så att angelägna projekt ännu inte kommit till stånd. Detta har nu gått så långt att för Sverige och världen unika kompetens riskerar att försvinna. Det ballvarliga är att sådan kompetens inte finns på den berömda ”hyllan”.
Att som första punkt i strategin ”lappa och laga” är riktigt enfaldigt. All materielanskaffning bör rimligen utgå från en seriös behovsanalys, som leder fram till en taktisk, teknisk, ekonomisk målsättning (TTEM). Behovsanalysen måste förutom förbandets behov även beakta den militärgeografi i vilken materielen avses fungera. Det är signifikativt för den inkompetenta ledningen av försvaret att de senaste försvarsutredningarna inte med en stavelse berört militärgeografin. Detta gäller militär geografi i vid bemärkelse d.v.s. såväl landmassans och farvattnens omfattning och fördelning som klimatologiska och andra karakteristiska som omgivande farvattens speciella karaktär.
När vi på 80-talet skulle återuppbygga en viss ubåtsjaktförmåga, tidigare raserad av politikerna i FB 72, visade det sig att ”hyllan” var i stort sett tom på materiel som passade våra förutsättningar. Minst lika illa var att den personella infrastrukturen för att målsätta, specificera och slutligen ta fram materiel i stor utsträckning saknades.
När skall vi i detta land börja lära av erfarenheten.
Affärsmässigheten var i det tidigare systemet var väl tillgodosedd och ledde till att vi i Sverige utvecklade och tillverkade funktionell materiel till mycket konkurrenskraftiga priser i ett internationellt perspektiv.
Själv har jag gedigen erfarenhet av materielanskaffningen från stab, förvaltning och industri. Allan Vidmans inlägg saknar helt trovärdighet.

Forsno sa...
4 september 2010 14:53  

@Nils Dacke
"Allan Vidmans inlägg saknar helt trovärdighet."

Verkligen? Detta från en anhängare till ett parti vars svar på enkäten är rena dagdrömmerier?

Jag har redan förhandsröstat och ingenting i enkätsvaren får mig att ompröva hur jag lade min röst; snarare tvärtom. Min analys och ståndpunkt när det gäller hela utrikes-, försvars- och säkerhetspolitiken är i allt väsentligt identisk med folkpartiets - eller möjligen Allan Widmans.

Så enligt din bedömning som yrkesman är t ex fartyg från Kockums tyska ägare inte tillräckligt Östersjöanpassade för våra behov?

Vilka begränsningar menar du skulle uppstå om vi t ex, rent hypotetiskt, utrustade Armén med samma utrustning som Tyskland eller Nederländarna använder?

Skälet till de internationella framgångarna för Strf 90 och Bv 206 är att våra behov inte är unika utan till största delen är gemensamma med andra nordeuropeiska länders.

Anonym sa...
4 september 2010 16:41  

Politik gör en till åsnan mellan hötapparna.

I princip är svaret från Fp ett av de bästa som redovisas just nu. Heders för det. Går säkert att diskutera detaljer, men medvetenhet och viljan att faktiskt göra något är bra nog.

Sedan är tomtarna för införandet av Euron och då blir det liksom antiklimax på det positiva. Aldrig får man vara riktigt glad.
/Morfar

Ivar sa...
4 september 2010 18:29  

@Morfar

Spelar det någon roll att dom är för euron just nu? Dom kommer behöva en ny folkomröstning innan dom kan genomföra en sådan förändring och just nu är den internationella ekonomin fortfarande svajig. Inte ens politiker är så dumma att dom inför en ny valuta som man just nu inte kan var säker på behåller sin styrka.

Nej, euron kommer nog få vänta på sin debatt tills nästa val. Personligen har jag inte ens bestämt mig för vad jag tycker i frågan än. Dock anser jag det ofarligt att rösta på Fp detta val eftersom någon euro inte kommer införas denna mandatperiod.

Anonym sa...
7 september 2010 23:18  

Folkpartiet är idag det enda parti i riksdagen som har en trovärdig politik avseende säkerhetspolitiska frågor och försvarsfrågan. Jag hoppas verkligen att denna inriktning får större tyngd i alliansen, genom att FP får en större andel av rösterna. Samtidigt kanske man måste stödrösta på KD, eftersom de ligger för nära gränsen.
M förtjänar en rejäl tillbakagång i valet, efter sin oansvariga försvarspolitik i och med Odenbergs avgång. Försvarsfrågan måste få större genomslag, för även om arbetslöshet är allvarligt, så är det faktum att Sverige idag står utan nationellt försvar, samtidigt som vi inte har några garantier från t.ex. NATO. Det är en katastrof som väntar på att utlösas, en tickande bomb. Vi lever inte i en värld med evig fred, men den svenska politiken har aldrig varit längre från verkligheten än nu. Vi lever i en drömvärld och tror att inget kommer att hända oss. Vakna upp och ta ansvar den 19:e september, innan det är för sent!

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade