Nya nerläggningar även med Alliansen (uppdaterat 30/8 11.45)

På SvD Brännpunkt går ledande moderata kommunpolitiker i de kommuner som fortfarande har militära förband till angrepp mot den rödgröna försvarspolitiken. Moderaterna visar, förutom på de 2 miljarder kr de rödgröna redan sagt sig vilja spara på Försvaret, på att den rödgröna politiken skulle beröva försvarsbudgeten på sammanlagt 22 mdr kr under fyra. Artikeln följer helt den mall som i somras presenterades av försvarsminister Sten Tolgfors och moderaternas partisekreterare Per Schlingmann och gör liksom förra gången visst våld på historien.

Med de siffrorna är det solklart att det kommer att bli ännu en avsevärd nerläggningsvända i Försvarsmakten och denna gång kommer det inte att gå att minska mer på förbanden. Flera förbandstyper har redan nått kritisk massa och sålunda blir det hela förmågor som försvinner, t ex stridsvagnar, luftvärn, ubåtar eller liknande. Rör det sig bara om två miljarder kr/år som de rödgröna hävdar, kommer även detta att medföra förbandsnerläggningar fastän de rödgröna tror sig kunna ta pengarna ur andra delar av försvarsbudgeten.

Samma sak gäller nämligen för den moderata försvarspolitiken, om än möjligtvis i mindre mån. Försvarsmakten kommer nämligen tvingas att lägga ner förband under de kommande åren för att finansiera andra delar av verksamheten, framförallt införandet av yrkesförsvaret, men även genomförande av övningsverksamhet (På Kungliga Krigsvetenskapsakademins blogg kan man nu läsa del 1 i en analys av vad som kommer att krävas av Försvarsmakten för att kunna realisera den svenska solidaritetsförklaringen). Annars kommer budgeten inte att gå ihop. Däremot har det funnits en inriktning från Regeringen sedan kursomläggningen i försvarspolitiken vid Georgienkriget, att inga förband får läggas ner innan valet 2010.

Ur Försvarsmaktens budgetunderlag för 2011:

"Under anslag 1:1 Förbandsverksamhet och beredskap ökar efter hand behovet av ekonomiska medel för AGSS och KGSS i Försvarsmakten. För att möta detta ökande medelsbehov avser Försvarsmakten genomföra de grundorganisatoriska förändringar vilka myndigheten själv kan besluta. Därutöver förutsätts förändringar som kräver beslut av riksdag och regering. Försvarsmakten återkommer med förslag till utveckling av grundorganisationen i myndighetens budgetunderlag för år 2012."


I det läget drabbas Försvarsmakten naturligtvis av gamla synder inom försvarspolitiken, där regionalpolitiken varit huvudfokus, snarare än operativ effekt och samordning. Ett exempel är naturligtvis i Flygvapnet där de fyra stridsflygdivisionerna befinner sig i Luleå eller Ronneby 30-40 min flygväg till huvudstaden och landets nervcentrum tills den dag hotet anses så starkt att någon av divisioner ombaseras till den sedan 2003 nerlagda flottiljen i Uppsala. Ett annat exempel är ingenjörförmågan, där Ing 3 i Boden lades ner 2000, men har levt kvar i mindre del som del av I 19 för att säkerställa subarktisk förmåga. Parallellt med detta har huvudorten för ingenjörförmågan varit Eksjö med Ing 2.

Rävsaxen är nu sådan att lägger man ner kompaniet i Boden blir Sverige utan ingenjörförmåga i subarktisk miljö eftersom detta inte går att öva i Eksjö. I Boden kan man dessutom utan extra kostnader samöva med det mekaniserade förband man är granne med och såväl ingenjörer som stridsfordonsförbanden kan runt knuten öva vattenövergång över en av Sverige största älvar. Lägger man ner/flyttar Ing 2 i Eksjö kommer detta att medföra strömhopp i från en redan kritisk sektor inom Försvarsmakten eftersom mycket få officerare kan förväntas flytta vidare till en annan ort. I det korta loppet är det framförallt svenska internationella insatser som riskerar att få brist på den mycket viktiga EOD-förmågan, d v s röjning av ammunition, minor, IED, m m. Det är inget lätt val, men räcker inte pengarna, så räcker de inte och samma rävsax återfinns även inom övriga delar av Försvarsmakten.

Man ska dock skilja på grundorganisation och krigsorganisation (numera insatsorganisation...), men i många fall går de numera hand i hand, speciellt om man tänker sig ett skymningsläge där det varken är djupaste fred eller brinnande krig.


Det enda sättet att i dagsläget undvika fler nerläggningar är att tillföra mer pengar till försvarsbudgeten. På längre sikt kan man satsa på att radikalt minska Försvarsmakten overhead, men också detta blir svårt med en fast budget, med löner och priser på drivmedel och materiel som ständigt stiger och därtill ett mycket ineffektivt statligt interndebiteringssystem som medfört att Försvarsmaktens hyreskostnader till andra statliga myndigheter stigit med ca 350 % över en tioårsperiod.

Såväl det borgerliga, som det rödgröna blockets alternativ lär med all sannolikhet innebära förbandsnerläggningar. Men även en skillnad i finansiering på 2 mdr kr innebär enormt mycket då marginaleffekten inom försvarsbudgeten är stor.


Läs även inlägget "Ekonomin styr hotbilden" från i somras apropå samma ämne


Uppdatering 30/8 11.45: De försvarspolitiska företrädarna för de tre rödgröna partierna går nu till motattack mot de moderata kommunpolitikernas debattartikel igår.

"Precis som i direktiven för regeringens egen utredning (Dir 2010:45) ser vi en möjlighet att effektivisera försvaret med två miljarder kronor årligen utan att försämra Sveriges försvarsförmåga. Vi har redovisat exakt hur detta ska ske. Det drabbar inte förmågor som Moderaterna försöker skrämmas med."

Skillnaden ligger då i om Försvarsmakten får behålla de två miljarderna i rationaliseringsvinster eller om de ska gå till övriga delar av statskassan. Som tidigare påpekat är marginaleffekten mycket stor i försvarsbudgeten, vilket gör att två miljarder kr innebär stor effekt på försvarsförmågan.

Men frågorna "Kan försvarsministern svara på var och vilka regementen som ska öppnas? Kan försvarsministern ens utlova att alla dagens regementen behålls i det nya yrkesförvaret?" är de rödgröna inte ensamma om att vilja få besvarade.