Gasledningen i Östersjön

Den ryska gasledningen i Östersjön har åter aktualiserats i media, då oppositionens partiledare gått samman i en debattartikel i SvD mot gasledningen.

Självklart finns det ett antal miljöaspekter på det hela. Dem är jag inte direkt kvalificerad att yttra mig om.

Sen finns också säkerhetsaspekterna och där har jag desto fler synpunkter.

Ryssland använder mer än gärna sina naturtillgångar som vapen, och är berett att gå mycket långt för att säkra dem. Gaskrisen mellan Ryssland och Ukraina för två år sedan visar med all önskvärd tydlighet i vilket hörn man målar in sig genom att göra sig beroende av rysk gas. Rysslands agerande i Tjetjenien visar också till vilken grad man ser sig nödgad att försvara sina råvaruintressen. Skulle inte Tjetjenien vara transitland för olja och gas från Kaspiska Havet och övriga Kaukasus är det mycket osannolikt att Ryssland skulle offra så enorma militära resurser i landet.

Redan tidigare har Ryssland deklarerat att ryska Östersjöflottans huvuduppgift är att ansvara för säkerheten för Rysslands ekonomiska intressen i Östersjön och främst gasledningen. Under de senaste åren har ryska prospekteringsfartyg farit fram och tillbaka på Östersjön för att skaffa underlag för gasledningen sträckning och då också på svenskt vatten. Det har också framkommit att rysk militär personal utgjort delar av besättningen på dessa fartyg.

För Rysslands del kan det också finnas ett annat stort intresse i att lägga en gasledning i Östersjön. Det ger ett utomordenligt tillfälle att installera en egen SOSUS-kedja i Östersjön och därmed ge högkvalitativa uppgifter om alla fartygsrörelser i södra Östersjön från Åland i norr till Danmark i väster. Ryssland kommer att kunna ha fullständig kontroll över all fartygstrafik i området, militär som civil. Alla fartyg som kommer in i Östersjön kommer direkt att vara följda i sjöövervakningscentraler. Svenska flottan kommer aldrig att kunna löpa ut från Karlskrona eller Stockholm utan att ryska Marinen vet exakt var fartygen befinner sig. Inte minst våra ubåtar. Man kan även dra detta ett steg längre och tänka sig att man förutom att installera sonarer även kan installera vilande eldenheter med ett antal torpeder. Dessa kan sedan utnyttjas som minspärrar i händelse av framtida krig.

Jag anser inte att gasledningen på något sätt kan vara värd att riskera ett sådant scenario. Bränslemässigt tror jag det är bättre att vi i Sverige koncentrerar oss på utveckling av svartlut och andra biprodukter från massaindustrin. På så sätt skulle vi i Sverige kunna bli självförsörjande på drivmedel och t o m exportörer istället för importörer.

Om den ryska gasledningen blir av förutspår jag att Flygvapnets spaningsincidentberedskap kommer att ha bråda dagar de närmaste åren för att dokumentera vilken utrustning som de ryska arbetsfartygen bär och lägger ner.

Svd 1, 2, 3,