Amatörernas afton får svidande kritik av Riksrevisionen

"Sammanfattningsvis har regeringens besparingar gett negativa effekter i Försvarsmaktens insatsförmågor. Regeringen tycks ha varit medveten om att brister i förmågan kunde uppstå och gjorde medvetna ambitionsminskningar och risktagningar. Riksrevisionens bedömning är att frågan om påverkan på Försvarsmaktens förmåga hamnat i skymundan i genomförandet av besparingarna."


Detta är taget ur Riksrevisionens rapport om besparingar i Försvarets materielförsörjning. Rapporten publicerades i torsdags, men drunknade tyvärr nästan helt i mediaflödet om det tragiska haveriet mot Kebnekaise. För Regeringen och framförallt försvarsminister Sten Tolgfors och statssekreteraren Håkan Jevrell är detta tur eftersom det är oerhört svidande kritik som levereras i rapporten. Dagens Nyheters Peter Wolodarski uppmärksammar dock rapporten och dess gravallvarliga slutsatser i en artikel idag, En värld av hemligstämplar, toppstyrning och dunkla beslut. Orkar man inte läsa detta inlägg kan man med fördel läsa Wolodarskis artikel, vilken är något mildare i sin kritik.


De läsare som följt denna blogg under några år bör kunna dra sig till minnes "Genomförandegruppen" som av Regeringen i januari 2008 uppdrogs att se över Försvarsmaktens materielprojekt och effektivisera materielförsörjningen. Arbetet ledde fram till en rapport i september 2008 med en lista över ett antal materielprojekt som skulle avbrytas eller minskas, vilket under åren 2009-2011 skulle leda till besparningar på 2759 mkr. Materielprojekten valdes ut av Genomförandegruppen för att de ansågs vara ambitionshöjande och inte påverka förmågebredden och för att de skulle innebära besparingar på kort sikt. Internationella samarbeten skulle påverkas i minsta möjliga mån och materiel "köpt från hyllan" skulle främjas före utvecklingsprojekt. När Genomförandegruppens resultat presenterades i september 2008 skrevs på WW:

"Det är inte utan att man undrar om man genomfört någon som helst konsekvensanalys vid framtagandet av listan eller om man bara sett till vilka kontrakt som går att bryta med minimala straffkostnader."



Att i slutändan ha rätt är ofta ett tveksamt nöje. Verkligheten visade sig nämligen bli en annan än den som presenterades av Genomförandegruppen 2008 enligt den rapport som nu lagts fram av Riksrevisionen som ger en bild av att något av en amatörernas afton pågick. Av de materielprojekt som Regeringen beslutade skulle avbrytas har 15 av 32 startats på nytt. Konsekvensen har blivit förmågeglapp och i många fall avsevärda fördyringar. Ett exempel på förmågeglapp är den taktiska UAV:n som sedan blev ett snabbspår för att få fram till Afghanistan, liksom modifieringen av pansarterrängbil 6 Galten, vars brist höjt risknivån för personalen i Afghanistan. Andra avbrutna projekt som man kan se konsekvenser av är bland andra renoveringen och modifiieringen av Stridsvagn 122 och Stridsfordon 90, anskaffning av CAS-materiel (blev också snabbspår till Afghanistan), vapensystem till JAS 39. Ett annat allvarligt exempel på projekt som avbröts till avsevärda kostnadsfördyringar är modifieringen av signalspaningsfaryget Orion där ett nytt fartyg nu måste anskaffas när dispensen för det gamla fartygets sjövärdighet löper ut. Kostnaden som nu måste betalas för det nya fartyget är fyra gånger så stor som renoveringskostnaden för det gamla.

Ett projekt som tyvärr inte återupptagits, men som lett till ett allvarligt förmågeglapp är luftvärnsrobotsystem till Visbykorvetterna. Likaså gäller detta för granatkastarversionen av Stridsfordon 90, AMOS. Avbrottet av AMOS skedde i sent skede varvid redan nedlagda kostnader och kostnaden för avvecklingen vida översteg besparingspotentialen. Därtill skulle sedan läggas kostnaderna för att renovera de gamla mindre kapabla och mer personalintensiva granatkastarsystemen vars underhåll redan avbrutits i väntan på AMOS. En aspekt som Riksrevisionen inte tar upp är att AMOS sannolikt hade kunnat utgöra en stomme i den svenska Afghanistaninsatsen och ge svenska och afghanska förband möjlighet att bekämpa motståndare på betydligt större avstånd än vad som nu är fallet. Därtill skulle AMOS också ha utgjort  en kärna i NBG. Istället för den splitterskyddade AMOS med 12 cm kaliber utgörs nu Arméns bataljonsartilleri av 8 cm granatkastare, anskaffad för att kunna bäras av jägarförband med avsevärt mindre räckvidd och utan förmåga att bekämpa hårdmål som följd.

Av de annonserade besparingarna på 709, 939, 1731 mkr för åren 2009-2011, blev besparingarna endast 380, 746 och 1318 mkr. Besparingarna för år 2012 lär bli endast 958 mkr jämfört med annonserade 1447 mkr. Eftersom förmåga ej går att mäta går det ej med säkerhet att säga hur allvarliga konsekvenserna blivit för Försvarsmaktens förmåga att lösa uppgifter.


Allvarligast i Riksrevisionens rapport är egentligen inte det ovan redovisade, utan det egentliga arbetssättet. Förenklat kan man säga att Genomförandegruppen var Regeringens sätt att sätta Försvarsmakten under tvångsförvaltning och tvärtemot normal svensk förvaltningsmodell hade Försvarsmakten inget ansvar för att föreslå och genomföra besparingarna. Man hade inte ens tillåtelse till representation eller insyn i Genomförandegruppens arbete utan fick istället svara på frågor om olika materielsystem som valdes ut av gruppen. Gruppens ledamöter, statssekreterarna i Försvars-, Finans- och Näringsdepartementen, Håkan Jevrell (ordförande), Hans Lindblad, Jöran Hägglund samt de tre riksdagsledamöterna Holger Gustafsson, Anders Swärd och Allan Widman fick ta del av information om en rad olika materielprojekt, vilken sammanställts av ett sekretariat med handläggare från Försvarsdepartementet. Underlaget som delgavs om respektive materielprojekt var mycket kortfattat och omfattade endast en A4-sida per materielprojekt med bild och lite beskrivande text.

Oklarheter råder enligt Riksrevisionen om vilket uppdrag Genomförandegruppen hade och vilka inriktningar som gavs. Det fanns nämligen inget formellt uppdrag eller direktiv till gruppen utöver en promemoria vilken aldrig fastställdes och som inte sparats – helt i enlighet med det som nu förefaller utgöra ny svensk förvaltningspraxis. Enligt Riksrevisionen har inte heller de grundläggande kraven för dokumentation i form av bl a tryckfrihetsförordningen, arkivlagen, instruktionen för Regeringskansliet, m. fl efterlevts i Genomförandegruppens arbete. Inga protokoll från samtal och möten har sparats och ingen kommunikation med Försvarsmakten har diarieförts på Regeringskanslitet. Lika illa är att Genomförandegruppens slutliga rapport hemligstämplades och varken delgavs Riksdagen eller Försvarsmakten.


Riksrevisionen konstaterar vidare att genom Regeringens sätt att arbeta faller ansvaret helt på Regeringen och inte Försvarsmakten avseende konsekvenserna av besparingarna. Som ofta påtalat är marginaleffekten inom Försvaret mycket stor. När bottenplattan i form av löner, hyror och vidmakthållande och avveckling av materiel är betald, återstår de pengar som ska räcka till övningar och materielinköp. Dessa områden har det under senare år bedrivits rovdrift på, såväl genom dessa mindre genomtänkta besparingar, men framförallt underutnyttjande i miljardklassen och felinvesteringar och industristödsprojekt i för miljardbelopp vilka aldrig lett till några krigsförband (t ex avarterna inom det nätverksbaserade försvaret och luftvärnsroboten RBS 23 BAMSE). Resultatet har blivit att de långsiktiga och kumulativa investeringar som måste göras för att förnya materielen har uteblivit. I Försvarsmaktens budgetunderlag för 2013 framgår det med skrämmande tydlighet hur anslaget för materielanskaffning halverats på 5 år samtidigt som behovet över kommande decennium är större än på mycket, mycket länge. Härnäst får man med spänning avvakta utfallet av de 700 mkr som ska frigöras inom försvarslogistiken och FMV med tanke på att även detta har sin grund i just Genomförandegruppen.


Riksrevisonens granskning ger ytterligare ett bevis på det oerhört dåliga samarbetet mellan Försvarsutskottet (Riksdagen), Försvarsdepartementet (Regeringen) och Försvarsmakten. Som redogjort för i samband med Folk & Försvars seminarium om budgetunderlaget 2013 får inte Försvarsutskottet ta del av de hemligstämplade delarna av budgetunderlag. Detsamma gäller för en hel del annat material. Nu visar det sig också att Försvarsdepartementet använder samma metod gentemot såväl Riksdagen som Försvarsmakten.

Hur ska våra av folket valda beslutsfattare någonsin kunna fatta korrekta beslut om man inte betros med beslutsunderlaget? Var det så här Axel Oxenstierna hade föreställt sig landets styre? Orsakerna till att Sverige idag sedan många år befinner sig i en sådan oerhört beklämmande situation på försvarsområdet börjar klarna.


SvD

Osmakligheter (uppdaterad 18.45)

På Sjöfartsverkets hemsida för sjö- och flygräddningscentralen kan man fortlöpande följa hur räddningsinsatsen fortskrider avseende den saknade norska C-130J i Kebnekaiseområdet. Det är en utmärkt information som delges och man kan inte annat än imponeras av vilka resurser som dras ihop för ändamålet.


Samtidigt kan man på Twitter avläsa kommentarer i stil med "hur svårt kan det vara att hitta ett flygplan" och andra mindre intelligenta kommentarer. Uppenbarligen saknar dessa personer insikt i hur vädret fungerar i fjällen. Stark övertro till radar och satelliter verkar också allmänt förekommande. Klart osmakligast är dock internettidningen "Fria Tider" som anser att det hela är en militär konspiration och som bevis framläggs att vädret i Kiruna minsann är mycket bra, vilket man visar med en webbkamerabild. Man upphör aldrig att förvånas. För att använda sidans egen retorik uppvisar man genom artikeln en så bristfällig kunskap om landets geografi och natur att det inte anstår en svensk.


Man kan naturligtvis spekulera i orsaker till haveriet och haveriförlopp, men att göra det utifrån den information som delges i media är sällan bra. Dels gör journalisten själv en första sållning av vilken information som är intressant och har ofta själv inte några djupare kunskaper i ämnet. Sedan redigeras ofta texten ytterligare en gång av en annan journalist innan publicering varvid såväl missförstånd kan uppstå och ytterligare detaljer försvinna. Man ska därför vara ytterst försiktig med att bygga sig en bild utefter de uppgifter som redovisas i media.


Som vanligt i situationer som dessa är hoppet det enda som återstår även om det ser mörkt ut.

Tidigare inlägg om haveriet
Chefsigenjören reder ut begreppen avseende flyghöjd

SvD, 2, 3, 4, DN, 2, 3, 4, 5, Exp, 2, 3, 4, 5, Aft, 2, 3, 4, 5, SR, 2, SVT, 2, 3, GP, 2, Syds, Db, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, VG, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9

Från början önskvärt

På Newsmill förtydligar nu ÖB bilaga 2 till Försvarsmaktens budgetunderlag 2012 (BU 12), nämligen den hemliga bilagan om framtida svenskt stridsflyg. Det är en aspekt som flera gånger dikterats på denna blogg och som även föranlett en breddning i form av artiklar på Newsmill.

Den artikel och de förtydliganden som ÖB nu gör på Newsmill hade varit ytterst önskvärda redan från början när ett "förmågelyft" av JAS 39 började diskuteras eftersom det är högst sunda och realstrategiska argument som framförs. Det är inte ett obekant faktum att dagens version av JAS 39 har ett mycket begränsat bäst-föredatum.

Däremot är det inte desto mindre önskvärt att en ordenligt utredning av svenska luftstridskrafter genomförs. Man kan bara hoppas att alla de alternativ som nu redovisas av ÖB har prövats i den för ändamålet ytterst lämpliga simuleringsanläggningen FLSC i Kista. I det förra inlägget som berörde "förmågelyftet", det som föranleddes av Folk och Försvars seminarium om BU 12, berördes aspekten att inte ens Försvarsutskottet som är fundamentalt avseende beslut om svenskt försvar, har tillgång till de hemliga bilagorna till BU 12 och därmed bilaga 2. Såvitt uppgifter till WW gör gällande har ingen av dessa ledamöter heller beretts tillträde till FLSC för att bilda sig en uppfattning om förmågan hos nuvarande och framtida stridsflygsystem.



Det går inte att komma ifrån att det utifrån en demokratisk synvinkel är ytterst märkligt att de som är satta att göra den slutgiltiga rekommendationen till politiska beslut i försvarsfrågor inte är betrodda med den grundläggande informationen för att dessa beslut ska fattas. Särintressenas tyranni kommer att fortsätta.

Svåra stunder bör leda till lärdomar

Tankarna går till de drabbade och de anhöriga i det norska C-130-haveriet i närheten av Kebnekaise. De meteorologiska förhålladena i området är långt ifrån optimala såsom oftast under vinterhalvåret. Den som har vana från fjällen vet att vädret snabbt kan skifta till det sämre och att det dåliga vädret oftast kommer från Atlanthållet. Området kring Kebnekaise är i högsta grad bistert med väglös terräng på marken och komplicerade flygförhållanden. Även om det nu snart är 12 år sedan, är minnet av haveriet med en Hkp 10 vid Kebnekaise augusti 2000 färskt.

Enligt norska uppgifter har sökandet genomförts av en norsk P-3 Orion (havsövervakningsflygplan), två st norska F-16 (vilka har inmätt värmesignaturer i området), två danska EH-101 Merlin (stor transporthelikopter, vilken används för framförallt räddningsuppdrag. Inköpt istället för NH 90 när Danmark drog sig ur det samnordiska inköpet) och en norsk räddningshelikopter (SH-3 Sea King). Utöver dessa har svenska markbundna enheter ur räddningstjänsten påbörjat framryckning mot området och en polishelikopter har funnits i beredskap.



Följande stycke kommer utan tvivel att väcka debatt såsom alltid när man skriver om Försvarsmakten, helikoptrar och räddningsuppdrag. Sedan ett antal år tillbaka fick Försvarsmakten lämna ifrån sig uppdraget att bedriva flyg- och sjöräddning med helikopter. Istället lades uppdraget ut på näringslivet i form av en upphandling från Sjöfartsverket, varvid tillgängligheten till räddningstjänst nedgått för militära förband. Huruvida så även skett för civila, framförallt sjöfarare, blir ofta underlag för diskussion. Man kan dock konstatera att utifrån den situation som rådde 1994 då Estonia förliste har antalet helikoptrar tillgängliga för räddningsuppdrag i Sverige nedgått ordentligt. Samma sak gäller förmåga att såsom 1993 (Scandinavian Star) transportera ut räddningstjänst till ett brinnande fartyg. Nedgång i transportförmåga gäller också i allra högst grad polisens nationella insatsstyrka som sedan den förtida avvecklingen av Försvarsmaktens Hkp 4, saknar lämpligt transportmedel vid snabba förlopp och t ex en kapning av en Finlandsfärja.

Vid anskaffningen av Hkp 14 / NH 90 hade man erfarenheterna från Hkp 4 och Hkp 10 i färskt minne. Med tanke på Hkp 14 huvuduppgift som räddningshelikopter, sekundära uppgift som sjöoperativ helikopter och tertiära uppgift som transporthelikopter – ställdes höga krav på just förmågan att genomföra räddningsuppdrag. Utifrån allvarliga erfarenheter från Estoniakatastrofen och andra räddningsuppdrag var de svenska kraven att helikoptrarna skulle ha en hög kabinhöjd, kraftfullt vinschsystem, infraröd kamera, mörkerförmåga (bildförstärkare) och avisniningssystem för att även kunna verka under isbildningsförhållanden. Just de två sistnämnda egenskaper saknar samtliga svenska militära och civila helikoptrar aktuella för räddningsuppdrag med undantag för Hkp 14 och 16, varvid det inte är så förvånande att det är just norska och danska resurser som dominerat i insatsen.

Ser man till dagens haveri i Kebnekaiseområdet råder ingen tvekan om att Hkp 14 utifrån specifikation hade kunnat lämna ett ytterst väsentligt bidrag eftersom denna helikopter kravsatts för att kunna uppträda under just de väderförhållanden som råder och under mörker till skillnad från den civila flyg och sjöräddning som nu används i Sverige. Sedan knappt ett år har nämligen Sjöfartsverket själv övertagit denna uppgift från sin tidigare kontraktör Norrlandsflyg då det tydligen inte gick att bedriva denna verksamhet med tillräcklig marginal.


Full förståelse råder för dem som vill framföra åsikten att det norska Herculeshaveriet används för "lobbying". Likaså förtjänar besättningarna på tidigare Norrlandsflyg all respekt för de insatser de gjort och gör. Dock bör man ställa sig frågan om Sverige som nation använder sina skattemedel på effektivast möjliga sätt och till medborgarnas bästa. Vilken beredskap har vi för en ny Estonia, ett Utöya eller ett flyghaveri i fjällmiljö? Återuppta även den militära räddningsberedskapen. Det är minst lika viktigt som att kunna genomföra uppdrag i Afghanistan.

Tag lärdom av de svåra stunderna istället för att lockas av siffor i powerpointbilder. Det är alldeles för lätt förskjuta ansvaret till nästa innehavare av handläggarplatsen eller nästa mandatperiod.


SvD, 2, DN, 2, Exp, Aft, 2, 3, 4, SVT, 2, 3, SR, 2, VG, Db, 2, 


Uppdatering 20.55: Norska försvarsdepartementet har nu dragit tillbaka uppgiften om att de 5 i besättningen är funna döda. Illa hanterat.

Vägbula i omstruktureringen

Uppgifter från flera källor gör gällande att det avsedda kompetensinventeringsverktyget, datorprogrammet Reachmee, blivit en vägbula i omstruktureringen. Tankar avseende den tveksamma lämpligheten i att samla uppgifter om samtliga försvarsanställdas samtliga kompetenser i ett "öppet" datorprogram och därtill sända informationen över internet, tycker man borde ha dykt upp redan på ritbordet. Å andra sidan skickas tydligen sekretessbelagt material via Hotmail på Försvarsdepartementet. (uppdaterat 15/3 08.30)

Återstår att se hur kompetensinventeringen ska genomföras om Reachmee inte går att använda.



Läs även gästinläggen från Officersförbundet och Försvarsmaktens omstruktureringsledare om den pågående omstruktureringen. I kommentarerna till dessa är debatten i full gång, så delta gärna, men keep it clean...

Länkning på allmän begäran

Flera kommentarer har inkommit till bloggen om önskemål att även på bloggen och inte bara på Twitter uppmärksamma det utmärkta gästinlägget på Försvar & Säkerhet om hur informationsarenan påverkar det moderna samhället och mer specifikt Försvarsmakten. Inlägget handlar inte om cyberkrigföring utan istället om hur dagens snabba kommunikationsflöden och större informationstillgänglighet pressar beslutsfattare.

Att det är ett ytterst läs- och tänkvärt inlägg tål att upprepas.

Gästinlägg: Försvarsmaktens omstrukturering

Under gårdagen publicerades ett gästinlägg från Officersförbundets förbundsdirektör Peter Löfvendahl där han beskrev den pågående omstruktureringen i Försvarsmakten utifrån Officersförbundets synvinkel och möjligheter att agera. Detta följs idag upp med ett gästinlägg från arbetsgivarsidan, nämligen från Försvarsmaktens omstruktureringsledare, brigadgeneral Patrik Dahle.


/Wiseman

----------------------------------------------------


Försvarsmaktens omstrukturering


Under våren inleds nu arbetet med Försvarsmaktens omstrukturering. Detta är en av de delar som krävs för att omforma Försvarsmakten i enlighet med riksdagens inriktningsbeslut från 2009. Andra exempel är ett utvecklat flerbefälssystem, internationell arbetsskyldighet, kravsättning av alla befattningar inom myndigheten, civil meritvärdering m m. Alla dessa åtgärder är nödvändiga för att ”Insatsorganisation 2014” ska ha den tillgänglighet och användbarhet riksdagen har angivit i sina kriterier.

Alla förändringar väcker frågor och ibland oro eller förvåning. Jag tar detta på stort allvar liksom Försvarsmaktens övriga chefer. I första hand är det den närmaste chefen som ska besvara frågor men jag är angelägen om att även sådant som dyker upp som frågeställningar på bloggar, mail eller annat och som har ett bredare intresse också besvaras. Jag och mina medarbetare kommer att läsa vad som skrivs till exempel i dessa fora och kommer antingen att besvara dem här, på Försvarsmakten kommenterar eller samla ihop frågorna för de Frågor och Svar som kommer att finnas tillgängligt på intranät och hemsida.

Vi är ännu i början av arbetet och allteftersom delar i omstruktureringen blir klara kommer det att publiceras. Jag vill i detta sammanhang understryka den enskilde medarbetarens ansvar att söka och förstå den information som finns tillgänglig.

Arbetet med FM direktiv för omstrukturering 2012 har utarbetats i samverkan med de fackliga parterna, i enlighet med Avtal om Samverkan och Utveckling i Försvarsmakten (ASU FM). Samverkan har skett i enighet med OFR/O FM och i oenighet med SACO/F, SEKO/F samt OFR/S. Oenigheten med SACO/F, SEKO/F samt OFR/S har sin grund i dels, restriktiviteten avseende tjänstledighet för att prova annat arbete dels, att riktade åtgärder endast omfattar yrkesofficerare.

Frågorna om omstruktureringen är många och en rutin har skapats för att omhänderta dessa. Rutinen innebär i korthet att frågorna från den enskilde ställs, via chef, till HR Direkt för vidarebefordran till den partssammansatta utvecklingsgruppen för omstrukturering. När frågan är färdigberedd får frågeställaren svaret via telefon eller mail och publicering av Frågor och Svar sker på EMIL samt forsvarsmakten.se/omstrukturering.

Jag tar tillfället i akt att redan nu kommentera några av de inlägg som berört arbetsrätten.

Officersförbundet pekar i sitt gästinlägg på den utveckling som sker av den svenska arbetsrätten bl.a. genom Arbetsdomstolens tolkningar. De två rättsfall som pekas på (2009 nr 50 och 2011 nr 30) har också lett till att Arbetsgivarverket förändrat sin rådgivning inom detta område.

I skriftserien "Arbetsgivarverket informerar" nummer 2 2012 (http://www.arbetsgivarverket.se/nyheter-press/arbetsgivarverket-informerar/2012/radgivning-avseende-7-och-22-las/) skriver verket bl.a. "Arbetsgivarverkets rådgivning utgår från att tillämpningen av regelverket ska bidra till att likabehandlingsprincipen efterföljs samt att riskerna för godtycklighet, diskriminering och rättstvister minimeras i samband med arbetsbrist och omorganisation."

I korthet innebär förändringen att Försvarsmakten som statlig arbetsgivare
• i första hand ska försöka omplacera arbetstagare inom ramen för arbetsskyldigheten/ förflyttning,
• i andra hand ska uppfylla omplaceringsskyldigheten till annat arbete hos arbetsgivaren enligt 7 § andra stycket LAS och
• i tredje hand ska tillämpa 3 § TurA-S och 22 § fjärde stycket LAS.

Försvarsmakten kommer under vårens och höstens process att vinnlägga sig om att behandla alla anställda på ett korrekt och likvärdigt sätt. Reglerna och god sed på svensk arbetsmarknad och den rådgivning som Arbetsgivarverket ger kommer naturligtvis att följas.

Nedan följer några reflektioner som Arbetsgivarverket gör om den förändrade rådgivningen och som är hämtade ur informationsbladet:
"Att i första hand omplacera arbetstagaren till andra arbetsuppgifter inom ramen för arbetsskyldigheten/förflyttning följer av arbetsledningsrätten, vilken i princip kan tillämpas vid varje behov av förändring. I denna del påverkas rådgivningen således inte av de aktuella domarna."

Vidare anger Arbetsgivarverket att det i samband med omplacering enligt 7 § andra stycket LAS "Det står arbetsgivaren fritt att erbjuda de lediga anställningarna utifrån verksamhetens behov. Om en arbetsgivare vill erbjuda de lediga befattningarna utifrån anställningstid finns det emellertid inget som hindrar detta. För det fall arbetsgivaren väljer att utgå från verksamhetens behov och inte anställningstid kan det emellertid inte nog poängteras att arbetsgivarens förfarande ska vara transparent och kunna förklaras utifrån objektiva och sakliga grunder. Likabehandlingsprincipen och kraven på god sed ska upprätthållas så att hanteringen inte uppfattas som ett kringgående av LAS regler."

Arbetsgivarverket skriver också att "Först när de lediga befattningarna är tillsatta och det alltjämt finns fler arbetstagare än arbetstillfällen ska 3 § TurA-S och 22 § fjärde stycket LAS tillämpas, det vill säga omplacering inom ramen för turordningskretsen. Detta innebär att arbetstagare med längre anställning omplaceras till befattningar inom samma krets på bekostnad av arbetstagare med kortare anställningstid. Arbetstagare som blir övertaliga inom kretsen blir därefter uppsagda på grund av arbetsbrist."

Jag är medveten om att språket kan vara komplicerat men jag är angelägen om att alla har tillgång till dessa uppgifter så att det är tydligt att arbetsgivarens ställningstagande baseras på saklig grund.


Brigadgeneral Patrik Dahle
Försvarsmaktens omstruktureringsledare

Gästinlägg: Officersförbundet om arbetsrätten, LAS och officeren

I kommentarerna till ett antal inlägg på den senaste tiden har det dykt upp diskussion om det pågående omstrukturingsprocessen i Försvarsmakten, att Officersförbundet inte agerar för den personal den företräder och tankar om att Försvarsmakten inte avser följa gällande lagstiftning. Officersförbundet har varit vänligt nog att erbjuda ett gästinlägg i syfte att försöka räta ut en del frågetecken.

/Wiseman

-----------------------------------------------------------------------------

Officersförbundet om arbetsrätten, LAS och officeren

Det ställs med all rätt ganska många frågor kring de arbetsrättsliga förutsättningarna för omstruktureringen av Försvarsmakten. Låt mig direkt konstatera att Officersförbundet inte har förhandlat bort anställningsskyddet för våra medlemmar, vilket någon har antytt i kommentarerna hos Wiseman. Officersförbundets styrelse har inte det mandatet från medlemmarna. 

Före 1994 fanns inte Försvarsmakten som en gemensam myndighet. Istället var varje regemente, flottilj, stab med mera, egna myndigheter och personalen var anställd vid respektive regemente, flottilj o.s.v. 

I början av 90-talet beslutades att det skulle bildas en ny myndighet, ”Försvarsmakten” och de tidigare myndigheterna skulle avvecklas. En av konsekvenserna blev att all personal från 1994 skulle vara anställd i en myndighet, Försvarsmakten. 

Försvarsmakten utredde hur en sådan anställning skulle utformas så att den tillgodosåg Försvarsmaktens behov att kunna använda personalen där myndigheten bäst behövde dem. Vid den tiden fanns ett avgörande från Arbetsdomstolen (AD), dom 1994 nr 24. 

Den domen blev vägledande för hur anställningsformen skulle utformas. Formen blev att man anställdes i Försvarsmakten och därefter genom beslut av arbetsgivaren placerades tills vidare på en befattning. Innebörden av detta är individen är anställd i Försvarsmakten men att det är arbetsgivaren som bestämmer vid vilken enhet och befattning som individen ska ha från tid till annan, den så kallade arbetsledningsrätten.

Därmed över till frågan om kopplingen till Lagen om anställningsskydd (LAS). LAS reglerar och skyddar endast själva anställningen i Försvarsmakten. LAS ger däremot inget skydd för att den anställde har rätt till en viss befattning eller att arbeta på en särskilt utpekad arbetsort. Försvarsmakten kan alltså själv prioritera och besluta om var individens kompetens behövs bäst. 

Nu är det inte riktigt så att Försvarsmakten kan göra detta hur som helst. Försvarsmakten har att visa att ett beslut om ändrad befattningen är sakligt grundat och följer god sed på arbetsmarknaden. Det får alltså inte vara så att man flyttar på en individ bara för att han eller hon är obekväm utan skälet måste vara att individens kompetens behövs bättre på en annan plats inom myndigheten. 

Här finns alltså en stor skillnad mot hur det är i privata anställningsförhållanden. Oftast är man där anställd på en speciell befattning och på en särskilt utpekad arbetsplats. I de fallen skyddar alltså LAS även mot byte av befattning och byte av arbetsplats.

Vad som ytterligare skiljer en privat anställning från en anställning i Försvarsmakten är att det utifrån gammal lagstiftning, och som sedan inte har motsagts av nyare lagstiftning, finns en praxis att en statstjänsteman är skyldig att anpassa sig efter hur arbetsgivaren utformar sin verksamhet. Detta grundar sig på att en enskild statstjänsteman inte ska kunna förhindra att staten löser sina åtaganden.

Ovanstående kan sammanfattas med att alla som var anställda före 1994 erbjöds en anställning i myndigheten Försvarsmakten från sommaren 1994. De som tackade ja vid det tillfället accepterade alltså en anställning som innebär att arbetsgivaren sedan genom sakliga beslut arbetsleder individen till arbetsplats och befattning utifrån arbetsgivarens behov. Placeringen på arbetsplatsen och befattningen är endast tills vidare och kan ändras genom arbetsledningsbeslut. Detta sätt att anställa personalen har använts sedan 1994 och används alltjämt vid nyanställningar i Försvarsmakten.

Det är inte bara nackdelar med att vara anställd på detta sätt. En fördel är att den anställde behåller lön och andra anställningsvillkor vid byte av befattning. Om befattningen skulle varit skyddad genom LAS hade ett befattningsbyte inneburit uppsägning och nyanställning med därpå följande risk att lönen som erbjuds kanske är lägre på den nya befattningen. En annan fördel under alla de nedläggningar som skett sedan 1994 har varit att individerna haft kvar sin anställning i Försvarsmakten trots att deras arbetsplats lagts ner. 

Det har dock hänt en del sedan 1994 som har påverkat hur Försvarsmakten ska hantera personalen vid verksamhetsförändringar. Under ganska lång tid har det funnits lite skilda uppfattningar om tolkningen av LAS. 

Tills ganska nyligen har Försvarsmakten följt principen att personalen turordnas, de som inte får plats prövas om de kan omplaceras till annan plats och först när detta inte går sägs de upp. AD har dock i dom 2009 nr 50 och dom 2011 nr 30 gjort en fördjupad tolkning av LAS och kommit fram till att arbetsgivaren både har rätt till, men också skyldighet, att först pröva om en individ kan omplaceras. Först efter en sådan prövning kan det bli aktuellt med eventuell turordning och uppsägning.

AD har alltså i två fall lagt fast denna tolkning av LAS om ordningsföljden avseende omplacering respektive turordning. 

Därmed är vi framme vid det som kommer ske i höst. Alla anställda ska arbetsledas till ny befattning. Vidare ska Försvarsmakten innan man ens diskuterar frågan om eventuell övertalighet pröva om de anställda kan placeras på en befattning. Först när alla är prövade väcks frågan om vad som händer med de som eventuellt blivit över. I detta skede träder avtalet om turordning för arbetstagare inom staten (TurA-S) in och reglerar att de med jämförbara arbetsuppgifter ska turordnas och den med längst anställningstid ska erbjudas att vara kvar. 

Officersförbundet har alltså inte förhandlat bort någon anställningstrygghet. Beslutet att bilda en myndighet, Försvarsmakten, togs av Riksdagen i början på nittiotalet. Försvarsmakten erbjöd anställning och erbjuder alltjämt anställningar i enlighet med arbetsrätten. Officersförbundet har under årens lopp använt sitt inflytande inom ramen för detta regelverk för att bevaka efterlevnaden och inte förhandla bort anställningsskyddet. Det har tvingat Försvarsmakten att ”köpa ut” en stor mängd av Officersförbundets medlemmar genom pensionslösningar, vidareutbildningar, avgångsvederlag m.m.

Vidare har Officersförbundet medverkat till att de statliga arbetsgivarna har avsatt medel för Trygghetsavtalet så att de anställda, om det värsta händer, har ett stöd för att finna nytt arbete respektive pensionsmöjlighet. 

Inför årets omstrukturering har Officersförbundet ånyo jobbat fram en möjlighet att gå i pension i förtid för att så långt som möjligt undvika att det blir övertalighet och uppsägningar. 

Det här har inte varit okontroversiellt eller skett utan strid. Allteftersom har Riksdag och Regering blivit mer och mer irriterad över Officersförbundets inflytande. Det har därmed blivit svårare och svårare att få loss pengar för åtgärder som förhindrar uppsägningar. I utskottsrum och plenisal har tonen mot Officerarna till och från varit mera rå än hjärtlig. Men så länge majoriteten av den militära personalen håller ihop i ett förbund, talar med samma röst, har kompetens att behärska arbetsrätten samt vet när man kan ge respektive ta i förhandlingarna kommer situationen för medlemmarna vara bättre än om arbetsgivaren skulle få fritt spelrum. Därmed inte sagt att vi ska sluta kämpa för att också förbättra situationen.  

Peter Löfvendahl

Förbundsdirektör Officersförbundet


Se även repliken från arbetsgivarens företrädare – omstruktureringsledaren brigadgeneral Patrik Dahle

"Elak försvarsbloggare"

Idag höll Riksförbundet Folk & Försvar sitt seminarium om Försvarsmaktens budgetunderlag 2013, där huvudämnet naturligtvis blev förmågelyftet. Seminariet inleddes med att generallöjtnant Jan Salestrand föredrog budgetunderlaget, vilket följdes av kommentarer från Claes Arvidsson, Svenska Dagbladets ledarredaktion och Anders Lindberg, Aftonbladets ledarredaktion. Efter pausen var det dags för försvarspolitiker i form av Peter Hultqvist (s), Allan Widman (fp) och Hans Wallmark (m) att avge sina synpunkter och som avslutning var det sedvanlig frågestund.

Som nämnts blev huvudfokus just Försvarsmaktens förslag om ett förmågelyft av JAS 39 Gripen och stora delar av debatten gick ut på att kritisera att inga faktiska kostnader nämndes från Försvarsmaktens sida. Orsakerna kan man spekulera i. I avsaknad av en luftförsvarsutredning kan det faktiskt finnas fördelar i att ge just de olika alternativ som genlt Salestrand redovisade (se filmen) och inte i förväg låsa en kostnad offentligt vilket blir fallet så fort en siffra en siffra nämns. En sådan siffra skulle nämligen omedelbart bli en siffra i det mest permanenta bläck i media. Naturligtvis finns det även andra orsaker som ligger bakom. Vad man definitivt kan reagera över är att inte ens Försvarsutskottet får tillgång till de hemliga bilagorna i budgetunderlaget.

Här måste det till en förändring avseende delgivandet av hemligt material. Det kan inte fortsätta att de som ytterst ska fatta besluten inte delges beslutsunderlaget att fatta besluten utifrån. Detta gäller inte bara i detta fall, men även i många andra. Det kan inte vara så att ett material presenteras inom myndigheten och ett annat delges beslutsfattarna. Allt handlar om vilken säkerhetsklassning som tilldeles ledamöter i Försvarsutskottet och därmed vilken granskning som görs av ledamöternas bakgrund och vilka förbindelser de skriver under.

Anders Lindberg gjorde ett antal skarpa reflektioner under de minuter han disponerade för sitt anförande.  Det ena var att hans efterlysning av en utvidgad försvarsberedning. Det andra var hans kritik mot Försvarsmakten för dess undermåliga förmåga att kommunicera vilka tre alternativ som finns rörande framtida stridsflyg, vilket skulle göra situationen gripbar för vanligt folk.
1) En satsning på ett utvecklat svenskt stridsflygsystem
2) En anskaffning av ett utländskt stridsflygsystem till betydligt dyrare kostnad eller i mycket mindre antal (exemplifierat med Norge)
3) Att inte göra någon anskaffning alls, vilket inom några år kommer att resultera i att Sverige står utan för vårt närområde relevant luftförsvarförmåga

En enkel, men lysande analys av situationen av Lindberg och man får hoppas att Infostaben tar till sig av detta. En eloge också till Lindberg för hans påpekande att man inte får glömma luftvärnet i moderniseringen av luftförsvaret. I sin replik på slutet poängterade genlt Salestrand mycket korrekt en annan mycket viktig sak som Försvarsmakten missat att kommunicera vad avser "förmågelyftet". Det alternativ där inga större uppgraderingar görs i form av till exempel motor, blir lika dyrbart. Det är en aspekt som även påpekats på bloggen Väpnaren.


I sitt anförande tog Lindberg även upp "det som av elaka försvarsbloggare benämns Försvarsmaktens köttberg", vilket fick genlt Salestrand att replikera med sitt ogillande av detta uttryck och att tillägga att det faktiskt finns delar av köttberget (exemplifierat med honom själv) som fysiskt slår "ett och annat hormonberg". Retoriskt bra jobbat.

Den i Försvarsmakten nu så omdiskuterade "omstruktureringsordern", orsak till många anställdas heta känslor under den senaste veckan, lär ge svar huruvida "köttberget" även fysiskt slår "hormonberget" när anställdas kompetenser ska matchas mot personalbrister. Är det fortsatt stora vakanser i fältförbanden när omstruktureringen genomförts så… Naturligtvis kan man inte raljera rakt av gällande berg hit och berg dit, men faktum kvarstår att Försvarsmakten har problem med sin åldersstruktur och är en av få världen över som inte har aktiva åtgärder i form av maximala befattningstider och attraktiva pensions- och omskolningsmöjligheter för att hålla en jämn åldersfördelning.


I övrigt diskuterades luftförsvarsutredning och försvarsberedning mot slutet. Den som vill se seminariet i efterhand kan göra det på Folk & Försvars hemsida.

Nog så viktig aspekt i Saudihärvan

Det finns mycket att säga om krigsmaterielexportavtalet med Saudi-Arabien och det är bra att frågan åter är på bordet.

Samtidigt ska man som Klart Skepp! påminner inte glömma bort det ursprungliga avtalet, vilket tittare av TV 4 Nyhetsmorgon även fick sig till livs. Klart Skepp! hänvisar till Wikipedia för att påminna om dåvarande regeringens roll i avtalet med Saudi-Arabien och även Pakistan. Efter Wikipedia frekvent ändras så återpubliceras texten som ett citat här (för noterna ombeds läsare gå till Wikipedia):


"Under sin tid som försvarminister var hon drivande för att Sverige ingick avtal om vapenteknologiskt kunskapsutbyte med Saudiarabien och Pakistan, mot att de köper svensktillverkade vapen. Björklund blev anmäld till konstitutionsutskottet (KU) av de två folkpartistiska riksdagsledamöterna Birgitta Ohlsson och Allan Widman.[2][3] KU beslutade efter genomförd granskning att ingåendet av avtalet inte hade utgjort tillståndspliktig verksamhet enligt lagen om krigsmateriel. Ärendet föranledde därför inget ytterligare uttalande från utskottet. Ledamöterna från v och mp reserverade sig mot beslutet. Avtalet uppmärksammades i medier under FRA-debatten 2008, eftersom det militära samarbetet mellan länderna omfattar signalspaning.[4] Avtalet uppmärksammades återigen när Projekt Simoom, dvs en planerad svenskledd vapenfabrik i Saudiarabien, avslöjades i mars 2012.[5]"


Att man nu även inom Regeringen överväger att införa ett demokratikriterium för vapenexport välkomnas. Man får hoppas att det i framtiden även blir en mer öppen process med större insyn.

SvD, 2, 3, 4, 5, 6, 7, DN, 2, 3, 4, Exp, 2, 3, 4, 5, Aft, SR, 2, SVT, 2, 3, 4, 5, 6, 7