Svenska konsekvenser av Gripen-försäljning till Brasilien 2

JAS 39NG demonstrator
Copyright SAAB AB

Fler detaljer har klarnat jämfört med när gårdagen inlägg "Svenska konsekvenser av Gripen-försäljning till Brasilien"skrevs. Inlägget nedan bör därför läsas i kombination med gårdagens.

SvD Näringsliv berättar under kvällen att Regeringen, inte oväntat, öppnar för att hyra ut JAS 39C/D till Brasilien till dess nya flygplan kan levereras. Vidare berättas i artikeln att Flygvapnet nu disponerar 87 JAS 39C/D och att ytterligare 11 ska tillverkas för att fylla F100-programmet (modifiering av JAS 39A till JAS 39C/D). Vad SvD inte nämner är att JAS 39 D inte byggs från JAS 39B utan av två stycken JAS 39A och att modifieringen prioriterade anskaffning av tvåsitsiga JAS 39D framför JAS 39C (Försvarsmakten gick på den internationella trenden att ha en kvalificerad baksits där en operatör skulle assistera piloten vid exempelvis komplexa attackuppdrag. Dock fanns aldrig några pengar att anställa eller utbilda sådan personal, varvid det blivit en återvändsgränd)

När nu de sista 11 flygplanen ska modifieras är det flygplan som Flygvapnet aldrig kommer att se eftersom Schweiz har blivit lovat 12 flygplan från och med 2015. Flygvapnet kommer med andra ord aldrig att nå de i Riksdagen beslutade 100 flygplanen utan kommer sedan i höstas bara att bli mindre. En process som Brasilienaffären kan accelerera.

Visserligen kan man utnyttja ytterligare ett antal JAS 39A till att bygga JAS 39C och 39D, men vem ska betala för dessa modifieringar? Svenska staten, SAAB eller Brasilien? Vem ska stå med svarte Petter när flygplanen gjort sitt i och med att leveranserna av JAS 39E/NG börjar rulla?

Vidare kommer det att vara mycket bråttom i affären med Brasilien då man just i dagarna fasar ut sin enda moderna stridsflygplanstyp (franska Mirage 2000B/C från 80-talet) och vill kunna flyga JAS 39 för att bevaka OS 2016. Slutleveranser till svenska flygvapnet av F100 lär av den anledningen inte heller bli aktuellt. Snarare blir det som med AJS 37-modifieringarna på 90-talet att de sista flygplanen kördes direkt från den upphandlade modifieringen till skroten, även om det i det här fallet kan handla om ytterligare modifiering till JAS 39E.

Till Brasilien ska också läggas Slovakiens intresse att leasa 6 st JAS 39C/D under motsvarande period samt det faktum att redan inom kort kommer flygplan att börja tas ur tjänst i Flygvapnet för att modifieras till JAS 39E.


Inte en lovande utveckling för svensk försvarsförmåga i ett allt kärvare säkerhetspolitisk läge i närområdet när man redan innan ett nytt försvarsbeslut reducerat Försvarsmaktens stridsflyg med över 30 %. Det här är en fråga som Försvarsutskottet måste ta sig an så fort som möjligt.

Svenska konsekvenser av Gripen-försäljning till Brasilien

Det var ett oerhört glädjande besked som kom i onsdags kväll att Brasilien väljer att anskaffa 36 st JAS 39 NG. Affären öppnar därtill för ytterligare försäljning till Brasilien och är även en inköpsport för den sydamerikanska marknaden där bland andra Colombia tidigare visat intresse. Chile var tidigt intresserat av JAS 39, men kom istället att välja F-16.

Än är inte alla detaljer offentliggjorda eller ens klara. Mer och mer börjar dock komma fram. I intervjuer med brasilianska företrädare har framkommit att Brasilien har för avsikt att skydda OS 2016 med JAS 39 vilket ska lösas genom att få låna in JAS 39C/D. Man kommer även att ha möjlighet att sälja vidare lokalproducerade JAS 39. Det sistnämnda har även bekräftats av Saab idag.

Affärer av den här storleken innebär också motköp. Tidigare har 150 % motköp utlovats, men vad som är aktuell siffra idag är oklart. Motköp behöver i regel inte göras enbart i form av krigsmateriel utan kan även ske i andra former. Två motköp i form av krigsmateriel och som diskuterats tidigare är den kommande brasilianska transportflygplanet KC-390 som nämnts som en möjlig ersättare till Sveriges Tp 84 Hercules, samt skol- och lätta attackflygplanet (propeller) Super Tucano. Det sistnämnda komplicerar dock Schweiz-affären då även den kan innehålla svenska anskaffning av nytt skolflygplan. Det är hög tid. Nuvarande skolflygplan SK 60 räknas flyga fram till ca 2018.

Ersättaren till Tp 84 Hercules är en intressant fråga. Sedan beslutet om övergång till ett "insatsförsvar" i första hand inriktat på internationella insatser år 2004, vilket innebar avveckling av stora delar av den svenska nationella militära logistiken, har Försvarsmaktens transportbehov ökat dramatiskt. Idag är Försvarsmakten helt beroende av snabba flygtransport för att överhuvudtaget kunna flytt den över landet vitt spridda organsiationen till en någorlunda effektiv slagordning och transportbehovet kommer bara att öka. Det nu beslutade nordiska samarbetet kring transportresurser kommer i första hand att avhjälpa detta behov i fredstida produktion. För mer läsning kring svenska flygtransportbehov hänvisar jag med varm hand till Observeraren.


Ur synvinkeln svensk försvarsförmåga är just hur interimslösningen ska gå till den absolut mest intressanta aspekten. Flygvapnet är redan idag hårt pressat (även) på stridsflygsidan av flera skäl. Leveranstakten på JAS 39 C/D modifierade ur äldre JAS 39A/B skars ner för några år sedan för att låta Saab ha något att göra i väntan på kontrakt på exportorder eller JAS 39E. Samtidigt flyttades aldrig slutdatumet för användning av JAS 39A/B. Effekten blev då ett klassiskt förmågeglapp där man ej kunde kringgå det politiska beslutet att sluta flyga JAS 39A/B, medan långt ifrån alla JAS 39C/D var levererade varvid antalet JAS 39 i Flygvapnet sjönk dramatiskt från 140 till väl under 100.

Parallellt med detta har funnits de logistiska problemen i och med införandet av datasystemet PRIO och även svårigheter med att köpa in reservdelar och utbytesenheter. En fråga som FMV generaldirektör Lena Erixon adresserade på försvarsföretagsdagarna där hon beskrev hur en liten o-ring med lång leveranstid kunde få flyglan att stå på backen i månader. Dessa svårigheter förvärras även av att Sverige i exportkontrakten förbundit sig till att säkerställa en viss tillgänglighetsnivå hos exportkunderna, varvid leveranser av reservdelar prioriteras till exportkunderna över det svenska flygvapnet.

Situationen med få skrov kommer att förvärras då Regeringen i sitt kontrakt med Schweiz utlovat motsvarande en division JAS 39C/D att leasas av Schweiz från och med 2015 som interimslösning. Dessa kommer att tas ur det svenska flygvapnets flygplanpark, varvid svensk operativ förmåga kommer att nedgå med motsvarande antal. Samtidigt utbildas också utländska piloter precis som tidigare i Sverige, vilket tar i anspråk en icke oansenlig del av Flygvapnets flygtidstilldelning. När då flygtidstilldelningen sjunker på grund av Försvarsmaktens mycket ansträngda ekonomi är exportåtagandena fortsatt prioriterade.

Av ovanstående skäl är det så intressant att få reda på hur man avser lösa interimsflygplanen till Brasilien. En lösning vore att Saab förhandlar med Sydafrika om att få hyra sydafrikanska JAS 39, då landet för närvarande ej har råd att operera alla, och leasa ut dessa till Brasilien. Affären med Brasilien är liksom den med Sydafrika ej "government-to-government" utan ett köp direkt från Saab. I fallet med Sydafrika innebar detta att piloterna utbildades av Saab och ej av Flygvapnet. Likväl blir det dock ansträngande för Försvarsmakten då Saab provflygarresurser kommer genom rekrytering från Försvarsmakten. Enligt Sveriges Radio och brasilianska media om förhandlingar med Sverige rörande interimslösning och försvarsminister Karin Enström ska lovat sin brasilianske motpart att landet kan flyga JAS 39 Gripen redan innan de första JAS 39NG levereras 2018. I Expressen heter det dock att "varken försvarsmakten, försvarsexportmyndigheten eller Saab känner till något löfte om att Sverige ska låna ut Gripenplan".

Det återstår att se vem som har rätt. Frågan har definitivt potential att bli en stötesten i kontraktet. Blir det så att Flygvapnet måste avsätta ytterligare en division JAS 39C/D för exportstöd blir den svenska operativa förmågan mycket allvarligt påverkad. Som lök på laxen talas det också om att Slovakien nu ska få hyra 6 st JAS 39C/D från Sverige (Gripen News). En ytterligare aspekt är naturligtvis hur ytterligare en order till Saab påverkar leveranstakten till Sverige respektive Schweiz då samtliga länder förväntar sig leverans från och med 2018.

I beslutet om JAS 39E hette det att Förvarsmakten absoluta minimumbehov av den mycket mer kapabla JAS 39E var 60 flygplan om dessa kompletterades med ett kvalificerat långräckviddigt luftvärnssystem. Risken är nu att man redan med JAS 39C/D ramlar ner mot dessa siffror, i ett allt sämre säkerhetspolitiskt läge där Flygvapnets utgör den största delen av svenskt skalförsvar och utan att något kvalificerat långräckviddigt luftvärnssystem finns att tillgå.


Här krävs det att man håller tungan i rätt mun och att väl avvägda bedömningar görs för att nå en lösning utan att göra avkall på svensk försvarsförmåga, men samtidigt ro i hamn den för Sverige och långsiktigt även för Flygvapnet mycket viktiga ordern.

Media: SvD, GP, DN, HD, AB
Bloggar: Gripen News, Observeraren

Svångrem för RAF

Såväl i SvD som på WW, Strilaren 2, Newsmill och nu senast Försvar och säkerhet (Kungliga Krigvetenskapsademins blogg), har det under de senaste veckorna rasat debatter om en framtida uppgradering av Gripen.

I Storbritannien (liksom övriga deltagarländer) har man de senaste åren gjort sitt yttersta för att minska omfattningen på sitt Eurofighterkontrakt för sista delserien, som samtidigt är den man mest av allt behöver och vill ha, nämligen den med full jakt och attackförmåga. Orsaken är de enorma fördyringar som anskaffningen har dragits med och inte minst de enorma kostnader för att operera Typhoon/Eurofighter. I brittiska Underhuset redovisade nyligen den brittiska regeringen att kostnaderna per flygtimme för Typhoon räkenskapsåret 2009/10 låg på helt fantastiska £90 000. För 2010/11 beräknas dessa ändå ha nedgått till £70 000.

Siffrorna är inte helt översättbara till svenska förhållanden eftersom de även innehåller avskrivningar och löner, så det skulle vara mycket intressant att se en motsvarande siffra från Riksrevisionen. Från tillverkarhåll uppger man dock en kostnad på motsv 300 000 kr per flygtimme för Eurofighter, vilket är mer jämförbart med de 35 000 - 40 000 kr Försvarsmakten betalar för varje flygtimme Gripen. Samtidigt talar det brasilianska flygvapnet om att ett köp av Rafale istället för Gripen inte bara kommer att vara oerhört mycket dyrare i inköp utan även innebära 4 ggr så höga driftskostnader för samma mängd flygtid.

Föga förvånande kommer nu RAF liksom övriga delar av det brittiska försvaret att genomgå ett enormt stålbad. Inom kort kommer det enda kvarvarande brittiska hangarfartyget att tas ur drift i förtid och för RAF:s del talar man nu om en framtida styrka på endast 6 divisioner stridsflygplan, motsvarande drygt 100 Typhoons och ca 40 F-35C (Joint Strike Fighter).

Det är hårda bud i finanskrisens spår där de flesta europeiska länder nu får minska ner på sina militära åtaganden. För svensk del måste vi också fundera på vad detta innebär i form av solidaritetsförklaringen.

I veckan blir det förmodligen ett inlägg om framtidens materielförsörjningsproblem.

JAS - om användaren själv får välja?

Vid jul lämnades det brasilianska flygvapnet in sin utvärdering av deltagarna i landets kommande stridsflygplansaffär, vilket under Trettonhelgen kommit ut även i svenska media. Föga förvånande vill det brasilianska flygvapnet helst att landet ska köpa Gripen, varvid Saab idag tog ett glädjeskutt på ca 5% på Stockholmsbörsen. Anledningen till att Gripen rekommenderas är dels dess användbarhet, men också flygplanets oerhört fördelaktiga kostnad jämfört med konkurrenterna. Både den amerikanska Super Hornet och franska Rafale är tvåmotoriga flygplan med mycket stor bränsletörst medan Gripen är enmotorigt och där Saab i den nya versionen t o m lyckats minska bränsleförbrukningen samtidigt som effekten ökat. En motor kontra två innebär också betydligt minskade underhållskostnader. Även inköpskostnaden talar till Gripens fördel, då priset på Rafale är uppåt två ggr högre än Gripens och franska Dassault hittills har varit mycket ovilligt att sänka priset. Vissa källor talar t o m om att Rafale av det brasilianska flygvapnet givits betyget "not applicable". Värt att notera är också att Gripen två ggr tidigare vunnit det brasilianska flygvapnets utvärderingar med höga betyg, men affärerna har tyvärr skjutits upp av p g a den brasilianska ekonomin.

Även den brasilianska flygindustrin, förordar starkt Gripen (Google translated). USA är ytterst ovilligt att dela med sig av amerikansk teknologi, än mindre att låta någon annan nation vidareutveckla de egna flygplanen. Vad gäller Rafale är situationen snarlik. Rafale är en färdig produkt, vilket inte bara den brasilianska flygindustrin, påpekat, utan det har även påpekats från franskt håll. Den brasilianska flygindustrin söker en strategisk partner, som man vill lära av för att införskaffa kunskapen att kunna bygga egna avancerade stridsflygplan med överljudsprestanda. Det är framförallt den sydamerikanska marknaden som lockar eftersom många av de sydamerikanska länderna inom något årtionde ska omsätta en hel del stridsflygplan och Brasilien utgör kontinentens stormakt. Väljs Super Hornet eller Rafale kommer det i stort sett endast att vara tal om licenstillverkning och därmed ingen uveckling av den inhemska flygindustrin.

Som bekant avgörs oftast inte vapenaffärer av den här magnituden efter vad användarna tycker. Det är bara att jämföra med hkp 14 i Sverige. Österrike var en helt klar affär för Gripen tills några timmar innan affären offentliggjordes då det helt plötsligt var Eurofighter som stod som segrare. Greven Mensdorff-Pouilly, förmodligen känd från Kalla Faktas granskning av Saabs Tjeckienaffärer, hade sina fingrar långt ner i även denna syltburk och Österrike har idag ett stridsflygplan som man knappt har råd att flyga och knappt har några vapen till och dessutom saknar luftrum att öva i. Vad som då talar för Saab är att en brasiliansk parlamentsledamot lämnat in en petition (Google translated) underskriven av 40% av ledamöterna i underhuset om att det politiska beslutet ska tas efter de militära och industriella rekommendationerna och inte utifrån eventuella politiska hänsyn.

En faktor som anförts mot Gripen är bl a att flygplanet inte finns i någon marin variant för hangarfartygsbasering, vilket Super Hornet och Rafale gör. Det som inte omnämns då är att såväl Super Hornet och Rafale är för tunga för att kunna opereras på det brasilianska hangarfartyget. Saab lär också titta på en hangarfartygsvariant eftersom även Indien visat intresse för en sådan.

Det har också talats om att amerikanska påtryckningar skulle göra det omöjligt att sälja Gripen genom att man stoppar leverans av de amerikanska komponenterna i flygplanet, men situationen ser idag mycket bättre ut än på 70-talet när Viggenexporten till Indien råkade ut för detta. USA importerar idag vitala delar till motorerna till sina F-18 från Sverige, samt en hel del mikroteknologi som betecknas som vital för F-22 och F-35. För ett land som söker oberoende av en stormakt, t ex USA eller Frankrike, såsom Brasilien och Indien, är Gripen ett bra medelval då flygplan kan köpas med vilka vapen som helst. Såväl USA som Frankrike har flera gånger stoppat export till länder som man kommit på kant med.

Som vanligt lär det bli politiken som avgör. Den franska inställningen och de starka banden mellan Frankrike och Brasilien avseende militära materiel är väl känd. Den franske försvarsministern uttryckte idag hånfullt att ett köp av JAS var att jämställa med att köpa en Volvo istället för en Ferrari. Det tål ju att läggas märke till att han inte valde en fransk bil. Samtidigt kan man ägna både en och annan tanke åt att hittills har inget annat land valt att köpa Rafale än just Frankrike. Det närmaste man varit en affär har hittills varit med Libyen. För svensk del blir det intressant att se effekterna av kungaparets förestående resa till Brasilien. Att ha en drottning med rötter i Brasilien är inte direkt en nackdel.

En affär med Brasilien vore mycket bra för svensk del. Saab behöver en långsiktig partner och en ny marknad eftersom utsikterna är oerhört klena för att ensam få utveckla ett nytt flygplan för svensk del . Lyckas SaaB även med en affär i Indien ser framtiden rätt ljus ut för en svensk flygindustri. Flygvapnet kommer inom en tioårsperiod att behöva modifiera sina JAS 39C/D. Blir det en affär med Brasilien och/eller Indien, blir det med all säkerhet en JAS 39E/F. Alternativet är annars en stor egen investering, eller att se Saab som historia och satsa på en fullständig nyanskaffning. Inget av alternativen lär bli billigare.