Gästinlägg: Försvarsmakten vs Securitas AB

Om Riksdag, Regering och viktigare departement i Stockholms innerstad jämte Haga Slott skulle bevakas av militär personal så skulle Livgardet ge arbete åt ytterligare minst 150 soldater och officerare.

Säkerhetsbehoven i Sverige ökade under slutet av 1970-talet. När polisfacket sade nej till en polisgrad utan högskoleutbildning så växte istället den stora och lönsamma privata bevakningsbranschen fram, med idag avsevärt större resurser än Polisen, men vars talrika personal har begränsad användning i jämförelse med aldrig så enkelt utbildade poliskonstaplar. Mången utlandssoldat har sin dagliga gärning i denna bransch, som nästan var otänkbar, ja rent av otillbörlig för 40 år sedan.

En debattör/Officer har uttryckt avvisande inställning till Försvarsmaktens uppdrag att bevaka det Kungliga Slottet i Stockholm då han anser uppdraget vara ineffektivt och felaktigt. Han anser inte anser bevakning av skyddsobjekt vara Försvarsmaktens uppgift utan någon annans. Andra uppdrag, ungefär de som Livgardets numera nedlagda krigsförband hade medan de fortfarande existerade, anser debattören vara mera smakfulla. Regering och Riksdag vidhåller emellertid envist sin rätt att ge Försvarsmakten uppdrag, så vi fortsätter bevaka Kungliga Slottet genom högvakt och genomför det statsceremoniel Regeringen och Riksdagen anbefaller. I Frankrike, Tyskland, Polen m.fl. länder som är vana vid en betydligt osäkrare statlig tillvaro än vi i vårt land, är det otänkbart, att någon annan beväpnad makt än Försvarsmakten skyddar Riksledningen, liksom det var i Sverige tills helt nyligen.

Bolag sätter sedan länge upp insatsförband för bruk i Irak och Afghanistan för den amerikanska statens räkning. Det började med logistik i Bosnien, sedan bevakningsenheter, sedan insatsförband. Jag tror, att vi svenska officerare borde ta oss en allvarlig funderare på vår framtid. Numera bolagiseras och privatiseras saker, som av ålder varit offentliga uppgifter: Postverket, som bolagiserades, reducerades och slogs ihop med danska Posten; Statens Järnvägar m.fl. En följd av Försvarsstrukturutredningen kan bli att FMV tar över FMLOG, bolagiseras, reduceras och köps upp av t.ex Bundeswehr Logistic AG, f.d. tyska FMLOG. Istället för att alltjämt tro, att vi militärer har monopolställning, och kan diktera villkor för vår Höge Uppdragsgivare, så borde vi slå in på en annan väg. Vi svenska militärer är förb….t duktiga på många saker. Bäst av allt är vi på att snabbt bygga primärgrupper och utan diskussioner fokusera dem mot gemensamma mål och sedan få igång verksamheten. Ingen annan kan mäta sig med oss i det avseendet. Men ”vi sätter vårt ljus under skäppan”, som det heter på K 3: vi är dåliga på att visa hur bra vi egentligen är - vi är helt enkelt dåliga försäljare. Exemplen är bedövande: Alla kommunala musikskolor som sköttes av militärmusiker – och en jättestor kontaktyta för Försvarsmakten gick upp i rök. Alla ridskolor i landet som byggde på militära ridlärare: ännu en enorm kontaktyta för Försvarsmakten försvann. Många är de idrottslag, brukshundsklubbar och liknande som har skötts med den äran av officerare på fritiden – när regementena är borta försvinner militärerna/ledarna och bekymren hopar sig för klubbarna – och våra kontaktytor måste återskapas genom centrala PR-kampanjer. Den svenska Polisen byggdes upp av f.d. stamanställda underbefäl och reservofficerare. När de dessa trupperfarna personer slutade komma från Försvarsmakten, började massmedia rapportera om vissa obehagliga fenomen bland poliser… Kontaktytan – tja?

Skulle Riksdag, Regering och viktigare departement i Stockholms innerstad jämte Haga Slott bevakas av militär personal, så skulle Livgardet inte bara ge arbete åt ytterligare minst 150 soldater och officerare, utan dessa skulle till skillnad från de civila säkerhetsföretagen, även delta i försvaret av huvudstaden vid krig. Vad officerares personliga kontaktyta med Regeringskansli och Riksdag skulle betyda? – Tja, vad tror ni? Kostnaderna för denna styrka belastar samme Höge Uppdragsgivare som betalar fakturan med moms idag, men med avsevärt högre verkansgrad för Sverige. Officerarna och GSS är helt enkelt en samhällsresurs. Jag tror att vi militärer inte skall fortsätta fråga oss ”Vad kan Sverige göra för oss? utan börja tänka Vad kan vi göra för Sverige?”


Göran Mellblom

Ödesdebatt och extrautgifter

På fredag debatterar Riksdagen det nya personalförsörjningssystemet för Försvaret. Utgången är väntad. Värnplikten stryks till förmån för yrkesförsvaret. Läsaren av bloggen vet att jag inte är någon vän av en slopad värnplikt.

Jag hyser många farhågor med en slopad värnplikt. En slopad värnplikt går aldrig att återinföra, värnplikten främjar gemenskapen i ett samhälle som alltmer bygger på individualism. Man ska heller inte bortse från de folkbildande och folkhemsbyggande fördelar en allmän (man, såväl som kvinna) värnplikt för med sig. Jag ser vidare mycket små möjligheter för Försvarsmakten att rekrytera kompetent personal med den låga lön som erbjuds till ungdomar som befinner sig i den ålder där man ska lägga grunden för sitt framtida liv. 5 år i Kronans kläder som soldat är inget som man bygger en säker framtid på. Måhända lyckas man hålla liv i rekryteringen under de inledande åren på gamla meriter (allmänhetens tidigare erfarenheter av värnplikten), men därefter kommer det att bli samma problem som övriga länder som har yrkesförsvar dras med - ett konstant underskott av rekryter, som blir ännu värre i krigstider.


Ett av de mest absurda inslagen i den nya personalförsörjningen är att ingen vet vad det kommer att kosta med anställda soldater istället för värnpliktiga. Alla är dock överens om att det kommer att bli dyrare, men hur mycket är man oense om. Frågan är om man dessutom inte tappat historien någonstans på vägen när det gäller att anställa personal. Låt mig exemplifiera en aspekt som helt saknas i förslaget till den nya personalförsörjningen:

För snart tio år sedan avskaffades många soldatbefattningar inom Försvarsmakten för att bl a Värnpliktsrådet ansåg att dessa utgjorde en form av "grå" arbetskraft. Exempel på sådan befattningar var vaktsoldater, förrådsmän, kökspersonal, underhållssoldater, flygmekaniker, brandsoldater o s v. Det tog inte länge förrän den politiska opinionen var inne på samma spår. Dessa befattningar blev snabbt sådana som besattes av civilanställda. Köken lades ut på entreprenad, förbandsvakterna lejdes ut till Securitas, räddningstjänsten rekryterades civilt liksom fälthållningen på flygflottiljerna. Soldater med nämnda befattningar fick endast tjänstgöra i befattningen under utbildning respektive förbandsövningar. Daglig verksamhet räknades som grå arbetskraft. Värnpliktstiden koncentrerades på annan soldattjänst, väpnad strid mestadels, istället för att soldaterna fick praktisera ordentligt i sin krigsbefattningar.

Nu, 10 år senare, sitter Försvarsmakten med en rad civilt anställda tjänster och inriktar sig på att ersätta de soldater som inte får tjänstgöra till vardags i sin befattning med yrkes- och framförallt när det gäller många av dessa befattningar, kontraktsanställda soldater.

Resultatet blir alltså att när yrkesförsvaret väl införts kommer Försvarsmakten att sitta och betala dubbelt för en tjänst. Det absurda blir att man anställer en soldat för att i krig kunna göra samma sak som en annan människa ska göra i fredstid, istället för att när man nu inför "riktig" arbetskraft se till att personalen är fullt användbar i krig. Även om det handlar om en kontrakterad soldat istället för yrkessoldat, blir personalkostnaden betydligt högre än om man bara hade en person anställd.

För Flygvapnets del innebär alltså detta att man kommer att sitta och betala heltidstjänster för personal på Såtenäs, Malmen, i Luleå och Ronneby, samtidigt som man ska sitta och betala yrkes- och kontraktssoldater i Kvarn dit samtliga basbataljonsverksamhet flyttas förutom flygunderhållsdelarna. Alternativet hade ju varit att ha samtlig personal på flottiljerna krigsplaceringsbar och anställd. Kanske någon av våra försvarspolitiker kan förklara det kloka i att betala för extra personal som inte kan användas?

Frågan är också varför Försvarsmakten då ska leja ut uppgifter som t ex bevakning till civila företag som förutom att lösa uppgiften dessutom ska göra det med vinst och därtill inte kan verka i ofredstider? Jag bävar för att vi liksom USA är på väg mot en privatisering av Försvarsmakten, men det kommer jag att ta upp i senare inlägg.


Att inte kunna sin historia är inte ett recept på framgång. Märk också väl att våra grannländer som har historieerfarenheter närmare i tiden än Sverige, avråder Sverige från att överge värnplikten.


Jag vill läsarna om att innan ni börjar komma med mothugg (dock alltid välkommet) läsa de senaste månadernas inlägg i värnplikts- och personalförsörjningsfrågan och de kommentarer som hör därtill. Många aspekter på ämnet har redan avhandlats där. Är det så att ni har utvecklingar på dessa aspekter får ni självklart ta dem i kommentarer till detta inlägg.