Strategiska Realiteter – Del 3

I inläggsseriens första del diskuterades den ryska ekonomin och de problem dess bristande diversifiering innebär. I del 2 avhandlades det som man i Ryssland ser som landets enda räddning, nämligen en exploatering av de naturresurser som finns i Arktis. I den ryska nationella säkerhetsstrategin från 2009 är just råvaruexporten listad som ett strategiskt område.

Utöver den ryska strategin för Arktis är det andra intressanta överordnade strategidokumenten den ovan nämnda nationella säkerhetsstrategin och ryska federationens militärdoktrin anno 2010.


Den nationella säkerhetsstrategin liknar mer de säkerhetspolitiska strategier man stöter på i västländer där en bredare bild än bara den militära tecknas avseende samhällsutveckling. Stor tyngd läggs dock i säkerhetsstrategin på att kampen om energiresurser världen över, inte minst i Arktis, kommer att utgöra ett centrum i den internationella politiken. Säkerhetsstrategin är bred och genomarbetad och tar till exempel upp flera av de hot som före detta s-ledaren Håkan Juholt uppmärksammade i sitt tal under Folk & Försvars Rikskonferens i år. Det är dock tveksamt om man i en liknande deklaration i ett västland skulle finna skrivelser som att den nationella säkerherheten säkerställs på kulturområdet bland annat genom inrättandet av ett system för "andlig och patriotisk fostran".

En genomgripande vilja som tecknas i den nationella säkerhetsstrategin är att Ryssland fortsatt ska ses som en stormakt och framstående internationell aktör. USA och Ryssland ska betraktas som jämbördiga partners på det globala planet. Just denna aspekt framhålls ofta av rysslandsanalytiker. Ryssland betraktar sig fortfarande som en supermakt och vill bli behandlad som en sådan.


De rent militära hoten som omnämns i den nationella säkerhetsstrategin utvecklas vidare i militärdoktrinen, vilken antogs 2010. Avseende vad som utgör problemområden för Ryssland delar militärdoktrinen upp dessa i externa och interna militära faror och militära hot. De yttre militära farorna anses vara hela elva stycken. Dessa är intressanta att jämföra med valfritt västerländskt lands, NATO:s eller EU:s säkerhetspolitiska strategier. De sistnämnda lägger mycket stor vikt vid spridning av massförstörelsevapen, internationell terorrism, cyberhot, miljöförstöring och andra mer asymmetriska hot. I militärdoktrinen finner man först på sjätte plats en gemensam nämnare med de västliga dokumenten, nämligen massförstörelsevapen och på åttonde plats internationell terrorism. Större fara
or utgör nämligen, i fallande ordning:
a) NATO och en utvidgning av organisationen
b) destabilisering i regioner och länder vilket undergräver den strategiska stabiliteten
c) framgruppering av andra nationers och organisationers militära förband till stater och farvatten som gränsar till ryska
d) uppbyggnad av robotförsvar, vilket undergräver den globala strategiska balansen sam
e) militarisering av rymden och utbyggnad av icke-nukleära precisionsvapen.

Efter spridning av f) massförstörelsevapen återfinner man
g) brytande av internationella avtal och icke följande av avtal om nedrustning
h) bruk av militärt våld i områden som gränsar till Ryssland i strid med FN-stadgan och andra internationella avtal
i) förekomst och upptrappning av väpnade konflikter i området som gränsar till Ryssland.
På sista plats kommer sedan j) internationell terrorism och k) etniska problem och internationella väpnade radikala grupper.

De inre militära farorna anses vara a) försök till ändring av konstitutionen, b) kränkning av Rysslands suveränitet, enighet och territoriella integritet och c) störning av funktionen hos viktiga civila och militära myndigheter samt informationsinfrastrukturen.

De fem militära hoten anses vara a) kraftig försämring av de internationella relationerna och skapande av förutsättningar för användande av militärt våld, b) störningar av landets statliga och militära ledningssystem och funktionen hos kärnvapenstyrkorna, robotvarningsanläggningar, andra kärnvapenanläggningar och andra viktiga funktioner, c) upprättande och utbildning av olagliga väpnade grupper i Rysslands närhet, d) provocerande militära övningar i områden som gränsar till Ryssland och Rysslands närområde, e) beredskapshöjningar och mobilisering av militära förband i närområdet.


Det är med andra ord en hel rad "faror" och "hot" som listas. I såväl den nationella säkerhetsstrategin som doktrinen tas NATO och organisationens utvidgning på flera ställen upp som problem för Ryssland. NATO omnämns inte uttryckligen under hot, men såväl USA som NATO kan anas utgöra vissa av hoten, men under omskrivning.

Intressant är att se att trots den ryska federationens omfattande problem med terrorism i framförallt de kaukasiska delrepublikerna och som ibland ger utslag i form av attentat i Moskva och andra storstäder, nämns inte terrorismen bland de största hoten. Ändå sker terrorbekämpningen i mycket hög grad med reguljära militära förband och utgör oftast kontext för stora försvarsmaktsövningar. Det utgör inte ens en intern fara utan en extern sådan. I Sverige och många västländer omnämns Fjärran Östern, dvs Kina som det allvarligaste hotet enligt ryskt bedömande. Märkligt nog går det vare sig igen i militärdoktrinen eller andra dokument. Istället är det de gamla vanliga misstänkta som utgör fokus – NATO och USA (omskrivet till vissa eller andra stater).


Den mest utstickande passusen i militärdoktrinen är den angående kärnvapen, där Ryssland förbehåller sig rätten att använda kärnvapen, inte bara som i andra kärnvapenländer då det egna landet blir anfallet med massförstörelsevapen, utan även om anfall skulle ske mot Ryssland med konventionella vapen. Orsaken till detta står förmodligen att finna i en egen osäkerhet avseende den egna konventionella militära förmågan. De vapensystem landet förfogar över och den taktik de väpnade styrkorna sedan decennier byggt sitt uppträdande kring är desamma som västerländska länder slagit i åtskilliga konflikter under de senaste två decennierna. Detta är en anledning till de ryska ansträngningarna att helt reformera de väpnade styrkorna. Framförallt har man noterat framgångarna för västerländska konventionella precisionsbekämpningssystem som kunnat användas för att slå ut mål av höga värden. På det här området ligger Ryssland fortfarande långt efter även om satellitpositioneringssystemet GLONASS och Iskanderrobotsystemet är sätt att hämta in efterläget. Fruktan för konventionella precisionsbekämpningssystem är även tydlig i militärdoktrinen, där de rankas på femte plats tillsammans med en militarisering av rymden.

Med Georgienkriget i färskt minne kan även ordalydelsen i doktrinen om de väpnade styrkornas huvuduppgifter och närmare bestämt skyddet av ryska medborgare i utlandet, väcka viss oro inte minst för de stater som tidigare utgjorde sovjetrepubliker. I Estland och Lettland är till exempel ca en fjärdedel av befolkningen ryssar.


Alla de tre nämnda strategiska dokumenten genomsyrar och styr den ryska materielanskaffning och inriktningen av de väpnade styrkorna. Ryssland har, som förmodligen bekant, påbörjat en massiv upprustning av de väpnade styrkorna. Under 2010-talet kommer motsvarande drygt 4000 miljarder kr att investeras i de väpnade styrkorna för modernisering av dessa och ett vallöfte från Putin inför presidentvalet talar om en ökning till 5000 miljarder kr istället. Detta kommer att innebära en kraftig modernisering av armén som samtidigt organiseras i brigader istället för tidigare divisioner. För Marinens del kommer ett antal nya hangarfartyg att anskaffas liksom ubåtar och inte minst de omtalade Mistral. Precis som en stor del av arméns materiel är dessa resultatet av den inhemska försvarsindustrins långa utvecklings- och konstruktionstider. Istället anskaffas nu materiel från Frankrike, Italien och Israel. De största skillnaderna mellan franska Mistral och de två nya ryska franskbyggda och efterföljande ryskbyggda, är beväpningen och isklassningen. I rysk version utökas beväpningen såväl avseende luftförsvar som ubåtsjakt. Anpassningen till uppträdande i Arktis är också direkt spårbar till den ryska marindoktrinen från 2001 som nämner Arktis som ett viktigt operationsområde med långsiktiga mål.

I somras tillkännagavs inrättandet av två arktiska armébrigader. Dessa kommer att modelleras efter bland annat svensk förebild och den hittills beskrivna materiellistan påminner rätt mycket om en viss mekaniserad Norrlandbrigad. För det ryska flygvapnet innebär materielomsättningen framförallt ersättning av Mig-29 och Su-27 med Su-35 och PAK-FA, samt Su-24 med Su-34. Det hittills starkt påkostade luftvärnet är ämne för ytterligare satsningar i syfte att öka förmågan att bekämpa mål på extremt långa avstånd och skydd mot ballistiska robotar. I enlighet med doktrinen sker också en omfattande satsning på modernisering och ersättning av äldre kärnvapenrobotar, inte minst de ubåtsbaserade. Inom den militära sektorn har man tidigare haft stora problem såväl med bemanning som med teknik och korruption. Krafttag tas nu för att komma till rätta med detta, där Georgienkriget i mångt och mycket även var en ögonöppnare för behovet av ökad materielförnyelse samt samövning och omorganisation av försvarsgrenarna. Avseende korruptionen meddelades förra året att ca 20 % av försvarsbudgeten försvinner till följd av korruption och Putin jämställer detta med förräderi och det nu måste bli ett slut på myglandet.


Orsaken till brådskan i upprustningen av de väpnade styrkorna är omdiskuterad. Klart är i alla fall att man anser sig ha så pass bråttom att det inte är aktuellt att lägga alla ordar på den inhemska försvarsindustrin som dras med långa leveranstider och tekniska problem. Typexemplet på detta är de ryska Mistralfartygen där man valt den franska lösningen istället för att ta fram en egen inhemsk konstruktion. En förklaring till brådskan kan vara just de arktiska operationsriktningen. Datumet för slutmålet för upprustningen överenstämmer förhållandevis väl med den period då fastlandsresurserna av kolväten behöver kompletteras med nya källor. Som beskrivet i del 1 av denna inläggsserie, utgör exploateringen av de arktiska råvaruresurserna det framtida fundamentet för den ryska ekonomin och därmed samhällsutvecklingen. Vad denna intresseriktning innebär för svensk del blir ämnet för en kommande inläggsdel.

Det brukar påpekas i svenska försvars- och säkerhetspolitisk debatt att den ryska upprustningen sker från en mycket låg nivå. Det faktumet har varit gällande i flera år och lågpunkten är sedan många år nu passerad. Tangentens riktning är tydlig liksom överensstämmelsen med de av presidenten fastställda doktrinerna. Hur långt man slutligen når och mäktar med återstår att se. Frågan är om utgången av presidentvalet egentligen spelar någon roll i det här avseendet.


För den som är Rysslandsintresserad rekommenderas helgens nummer av Dagens Nyheter som haft ett mycket stort Rysslandsfokus inför nästa helgs val. Wolodarskis ledare från idag är skrämmande läsning om den omfattande samhällskorruptionen, liksom SvD:s porträtt av Putin.

Strategiska realiteter del 1del 2del 4

14 kommentarer:

Anonym sa...
27 februari 2012 00:03  

Enligt detta är vårt närmande till NATO på "hotlistans" första plats!

Att vår ensidiga solidaritetsförklaring någon gång skulle kunna utföras emotsägs av hotet som framförs på plats tre.

Putin kommer att leda landet under minst de närmaste sex åren.
Med ett växande inrikes missnöje är det, som vanligt, lätt att samla medborgarna mot ett hot, påhittat eller verkligt, utanför landets gränser.
Än så länge är det mycket ord, visioner och lite verkstad.

Men...
Vad kommer efter Putin då alla vertyg är på plats??
Hur stor militär destabilisering kommer vår framtida försvarmakt att anses utgöra?
Hur mycket kommer vår framtida försvarsmakt att anses undergräva den strategiska stabiliteten i regionen?

Trots vad vår förre ÖB predikade så behövs det inte några stora mängder öl eller vodka för att man ska börja prata historia i länderna på andra sidan Östersjön.
De verkar inte ha glömt några av alla de oförätter de anser sig ha varit utsatta för under de senaste trehundra åren.
Där ligger vi svenskar inte så bra till!

Den tillknölade stoltheten m.m. har hållts vid liv i generationer.
Många väntar på det de kallar "upptättelse" från bl.a. den tiden då St Petersburg hette Landskrona.

Teaterdirektören.

PS! För er som glömt rekommenderar jag boken "Den glömda historien" av John Crispinsson (Norstedts 2011).

Kaj Karlsson sa...
27 februari 2012 08:47  

Intressant genomgång. Sparat i Instapaper för läsning i lugn och ro senare. Ett exempel på artikel som hamnar i arkivet för framtida bruk! (kanske bok 3).

gruelse sa...
27 februari 2012 17:50  

Vad händer om både Sverige och Finland går med i Nato?

Anonym sa...
27 februari 2012 20:15  

Det är ett både imponerande och nyttigt research som Du utför Wiseman!

Tyvärr så är det bara "de närmast sörjande" försvarsvännerna som läser inläggen i försvarsbloggarna.

Om flertalet medborgare fick ta del av faktainnehållet i "Strategiska realiteter - Del 3", så skulle nog opinionen i det här landet bli mera försvarsvänlig.

Du har inte funderat på att länka/publicera innehållet i massmedia?

Flygsoldat 113 Bom

AQ sa...
27 februari 2012 20:30  

Deras doktrin sätter oss i ett klart knepigt läge angående NATO. Utan att vara fullvärdiga medlemmar kan vi inte räkna med att få det stöd vi eventuellt behöver. Samtidigt som det från rysslands sida redan anses att vi ingår i NATO. Hur skulle det uppfattas om vi gick med fullt ut? Provokation då NATO länderna är de som har störst intresse och inflytande i arktis förutom ryssland? Detta samtidigt som vi får för oss att återta (framgruppera) Gotland.

Anonym sa...
27 februari 2012 22:36  

@AQ

Mot risken att hamna i storkrig har jag svårt att tro att NATO skulle godkänna ett medlemskap.

Skipper sa...
27 februari 2012 23:06  

Bra skrivet Wiseman!

Man hade önskat att dessa hårda fakta hade kunnat nå en betydligt större målgrupp än de som läser här. Detta trots din med bloggmått mätta stora läsekrets.

Den stora följdfrågan är då: Hur påverkar detta Sverige? Kommer den politiska nivån att ta hänsyn till dessa kalla fakta? Bryr man sig över huvud taget?

Anonym sa...
29 februari 2012 21:30  

Nån som vet nåt om Sverkers Robinson Ö-råd idag?

Tycker det känns riktigt DÅLIGT av Officersförbundet att vänta med att gå ut med information till idag, dagen EFTER det att organisationen "låstes".... sitter Officersförbundet och Sverker i samma båt? Förmodligen.

Freskers ballerinor borde bytas ut mot folk från Gruvtolvan.

När LKAB tjafsar då STREJKAR Gruvtolvan. Det borde försvarsmaktens personal göra också.

Wiseman sa...
29 februari 2012 22:01  

gruelse:

Det kommer naturligtvis att bli mycket upprörda känslor i Ryssland (officiellt). Inofficiellt är man sedan länge ytterst medveten om att Sverige och Finland närmast är att betrakta som NATO-medlemmar. Självfallet skulle ett medlemskap också ge såväl Putin som andra politiker vatten på kvarnen att det finns ett hot mot landet.

En stor anledning till att Sverige aldrig officiellt gick med i NATO under det kalla kriget var att detta sannolikt skulle trycka Finland i armarna på Sovjetunionen.

Wiseman sa...
29 februari 2012 22:03  

113 Bom:

Tror inte massmedia är särskilt intresserat. Som du säkert sett i Mediacreeper besöks bloggen regelbundet av flera av de största aktörerna på området, så kännedomen har man.

Wiseman sa...
29 februari 2012 22:06  

Skipper:

Tack! Om man bryr sig på politisk nivå? O ja. Däremot är det inte så mycket man kan göra åt saken. Det är inte av en händelse som situationen och utvecklingen i Ryssland inte tas upp i årets utrikesdeklaration, trots att situationen i mångt och mycket är värre än den i Vitryssland (som omnämns). Sverige har en utsatt position i förhållande till Ryssland.

Wiseman sa...
29 februari 2012 22:07  

21.30:

Det är lätt att tycka, men så fungerar inte det svenska rättssystemet. Militär personals möjlighet att strejka är något mer begränsad. Framförallt är det inte tillåtet att strejka när inte förhandling råder.

Anonym sa...
2 mars 2012 15:22  

Märkligt att inte Kina, "den osynliga elefanten i rummet", nämns... Sibirien (och Mongoliet) skulle passa väl in i ett resurshungrigt "Storkina"...

Vad händer när de inflyttade kineserna är i majoritet...?

Tack för många bra inlägg /Yermak

Göran Mellblom sa...
4 mars 2012 13:21  

Slutsatsen för svensk del är att om vi har eget stridsflyg så kan ingen komma in i vårt land med Krigsmakt.

Alltså bibehåller vi det åtminstone till dess ryssarna är med i NATO.

En andra slutsats är att vi alla i Europa skall använda expeditionär förmåga att hindra resurser att skapas som kan hota Rysslands normalisering resp oljetillförsel till oss och Amerika.

Investeringar för detta måste klaras inom allas ramar, alltså omstrukturerar alla och arbetar tillsammans.

Är Sverige på rätt väg? Det tycks så.

MVH Göran Mellblom

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade