"Almedalen har fallit" – recension

Igår spenderade jag eftermiddagen med att plöja Erik Lewins "Almedalen har fallit", vilket var en behaglig och tänkvärd upplevelse. Utan att avslöja för mycket så handlar boken om ett omfattande terrordåd mot Almedalsveckan 2016 där den svenska statsledningen är den huvudsakliga måltavlan för terroristerna, även detta utgör just den ytliga betraktelsen och bedömningen av skeendet. Boken speglar sedan krishantering inom den svenska förvaltningen där flera myndigheter försöker enas om vem som för befälet i frånvaro av en tydlig regering, och framförallt också vilken situation landet befinner sig i. Råder krig varvid Försvarsmakten leder försvaret av landet eller handlar det om ett fredstida terrordåd där Polisen för befälet över Försvarsmakten?

Lewin speglar mycket bra problematiken med det jag brukar referera till som spelet i gråzonen. När regeringen förklarat att krigstillstånd råder är Försvarsmakten den myndighet som för befälet (och vem har befogenheten i statsministerns frånvaro eller om vederbörande kan bedömas icke beslutsför?). Till dess är det polisen som för befälet, såvida det inte är tydligt att det rör sig om ett angrepp från eller incident orsakad av främmande makt. Sålunda faller det som brukar kallas ”hybridkrigföring” inom den domän där polisen för befälet och ska leda insatser mot en motståndare med en sannolik kärna ur en annan stats specialförband.

På det hela är Almedalen har fallit mycket läsvärd, speciellt om man tar sig tid att reflektera över hur det svensk förvaltning fungerar enligt lag. Krigföringen i gråzonen som hybridkrigföringen syftar till, gör att ett land som Sverige är särskilt sårbart då det råder vattentäta skott mellan olika myndigheter och lagen förutsätter att situation X eller Y råder, inte en blandning dem emellan. Av bl.a. den anledningen ser jag fram emot Almedals-seminariet om hybridkrig och terrorism som hålls på tisdag. Jag uppfattar att de flesta ansvarig är väl medvetna om problematiken idag, men samtidigt råder den vanliga Idas sommarviseproblematiken – det händer inget om inte någon sätter fart och i exakt den situationen har vi nu varit i över ett år. Vad gäller lagstiftning har vi sedan 2006 haft en terrorlagstiftning om hur Polisen kan begära stöd av Försvarsmakten, men intresset att öva denna och framförallt öva den kritiska ledningskedjan har inte imponerat. Just den kritiken märks också i boken.

Bokens upplösning faller under det övertydliga och med som jag uppfattar det mycket svag grad av realism, men är nödvändig för att förklara för den läsare som inte är insatt i hybridkrigföring, vilseledning och påverkansoperationer. Därutöver kan konstateras att hade det scenario inträffat som boken skildrar hade Försvarsmakten gått till Givakt, då scenariot är snarlikt just detta som skulle ha utlöst det som förr benämndes som kupplarm. Boken berör dock inte något av detta utan staten Sverige hanterar här lugnt situationen som om det vore just ett icke-statligt terrordåd. Om det är realistiskt eller inte utifrån Sverige idag får läsaren själv bedöma.

Almedalen har fallit är som sagt en klart läsvärd bok som jag varmt rekommenderar. Handlingen håller ett mycket bra tempo och är väl värd att reflektera över i ett större perspektiv. Perfekt för hängmattan, eller om man hinner, inför Försvarspolitisk Arenas alla seminarier i Almedalen. Förhoppningsvis slipper vi i år och framöver ett scenario likt det som beskrivs.

16 kommentarer:

Jan Burman sa...
29 juni 2015 17:15  

Vadå, det finns väl inget tvivel om vem som då tar befälet nämligen statschefen vilken är kungen. Sedan sammansätts en samlingsregering och införs undantagsregler om detta behövs. En deckarförfattare med väl mycket fantasi tydligen.

uppgiven sa...
30 juni 2015 01:41  

@Jan Burman

Jag skulle uppskatta om du utvecklade din kommentar, gärna med hänvisningar till vilket lagstöd som skulle gälla. Vad är undantagsregler för något?

Max Hanemann sa...
30 juni 2015 07:31  

Är det inte talmännen som har att agera om det gäller en regeringsbildning?

En deckarförfattare får ta ut svängarna ("licensia poetica") så att det blir riktigt spännande!

Jag är mera orolig för regeringens handlingskraft inför akut väpnat hot - skulle (mp) kräva en medlemsomröstning innan svenska försvaret fick eldtillstånd vid en "fredlig och tillfällig" rysk ockupation av Gotland?

Paul Göransson sa...
30 juni 2015 07:32  

Jan Burman> Med vilket stöd i lagen tar kungen befälet?

Jan Burman sa...
30 juni 2015 15:07  

Det är nästan lättare att jag hänvisar till Wikipedia än att jag förklarsr. Om krigstillstånd råder är statschefen, kungen högsta befäl över krigsmakten. Därmed inte sagt att han tar över ÖB:s roll men om nu regeringen och fram för allt statsministern är röjd ur vägen och krigstillstånd råder måste någon ta tag i situationen och få till en fungerande samlingsregering. Det här är saker som finns reglerad kring våra grundlagar men det är knappast någon som har reflekterat över att detta faktiskt kan hända.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Undantagstillstånd

Kapitalist sa...
30 juni 2015 18:53  

Går boken ut på att allting kommer att vara likadant efter invasion en som före? Med världens allra högsta straffskatter mot arbetare och inga åtgärder mot den galopperande vålds- och bedrägeribrottsligheten? Spelar det någon roll huruvida Putin eller Löfvén pampar översvenska statens utsugeri av sitt ockuperade kuvade förslavade undersåtepack?

Eller är frågan om "varför" inte något som du vill röra vid?

uppgiven sa...
30 juni 2015 20:52  

@Jan Burman

Du verkar ha missat att vi fick en ny Regeringsform 1974. Enligt den föregående från 1809 så var konungen högste befälhavare över Krigsmakten, men det har inte gällt formellt i över 40 år.

Undantagstillstånd som det står om i din länk är överhuvudtaget inte något som finns i svensk lagstiftning. Däremot kan regeringen i vissa fall överta riksdagens lagstiftningsrätt i och med att saker som normalt ska regleras i lag då kan regleras genom förordning. Men även då ska det vara förberett innan genom lagstiftning som reglerar exakt vad regeringen får överta.

Så jag vidhåller, du får gärna utveckla vad du egentligen menar och med vilket lagstöd detta ska ske.

PangPangSWE sa...
1 juli 2015 12:33  

@Kapitalist:
Boken har en relativt oväntad knorr, om än inte alls osannolik.
"Varför" besvaras i boken, men för er som inte läst den kanske det är ofint att lägga ut detta.

Men "ockupation" är inte slutmålet, snarare "påverkan".

Max Hanemann sa...
1 juli 2015 13:44  

Burman:

ÖB har absolut ingenting att göra med en regeringsbildning. Det är talmännens sak. Förfarandet vid utslagning av delar av statsledningen är rimligen utklarat, men av uppenbara skäl ingenting som ges offentlighet.

Det finns en omfattande beredskapslagstiftning, godkänd av riksdagen, vars ikraftträdande regeringen har att besluta om vid krig eller krigsfara. Är det den Du tänker på?

Kungen har, som anges, inget exekutivt ansvar. Vore så fallet skulle jag emigrera ... :-)

Resenären sa...
2 juli 2015 16:29  

"...alla nedlagda regementen har ersatts av en väldig reklamstab" Expressen 150701.

Fler och fler förstår nu vad som hänt inom FM de senaste åren.

Jan Burman sa...
2 juli 2015 19:47  

Vad jag menar är vad som händer i ett läge där i praktiken regeringen är utslagen genom att statsministern och många andra i regeringen är undanröjda. Talmannen har knappast någon han kan vända sig till för att bilda en ny regering och kaos råder. Detta har inte lagstiftaren tagit höjd för men det framgår i kapitel 5 i bifogad länk vad som händer. Statschefen måste här själv agera efter vad som är bäst för riket.

Vad gäller parlamentarismen så är den ju ett grundläggande krav för att vår demokrati i praktiken skall fungera. Nu har som ni märkt riksdagen slagit ut detta genom DÖ, ett i dig fullständigt ofattbart beslut. Det var över huvud taget inte bestämt eller att ens någon kunde tänka sig detta när regeringsformen klubbades. Man kan med fog fråga sig med vilket lagstöd man på detta sätt slog ut parlamentarismen och därmed en fungerande demokrati.

http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Kungorelse-1974152-om-beslu_sfs-1974-152/#K5


Paul Göransson sa...
3 juli 2015 09:39  

Är regeringen utslagen så får talmannen vända sig till riksdagen där socialdemokraterna får äran att bilda regering igen. Precis som annars. ÖB har aldrig, ska aldrig, får aldrig bestämma över regeringsbildningen.

Statschefen i sverige har ingen makt oavsett hur mycket kaos det än råder. ÖB eller rikspolischefen ska aldrig någonsin bryta mot lagen och ge statschefen makt.

Att tro att kaos skulle råda bara för att man tar bort regeringen är lite fånigt, huvuddelen av samhället är inte beroende av dagliga direktiv från regeringen (kan nog säga att ingen del av samhället är det) alltså finns det tillräckligt med tid för att utse nästa i ordningen att bilda regering.

Sen är jag ganska övertygad om att det redan finns planering, som självfallet är hemlig, till hur rikets styre skall lösas om stora delar av regeringen faller ifrån. Gissningsvis så finns det alltid någon minister som inte är på ett sådant ställe som almedalen när alla andra är där.

åsiktskompassens blogg sa...
3 juli 2015 14:36  

Almedalen bör falla genom att man lägger ner det. Maken till meningslöst jippo har aldrig skådats. Då kan också såna här scenarier undvikas.

uppgiven sa...
3 juli 2015 14:52  

@Jan Burman

Vad som framgår i kapitel 5 av regeringsformen är att kungen saknar all formell makt. Hur han skulle ha flera att vända sig till än riksdagens talman, som har formell makt, i den situationen undgår mig.

Det sista vi behöver i en sådan situation är att vi dessutom sätter oss i en konstitutionell oreda. Detta skriver jag som anhängare av vår monarki.

Max Hanemann sa...
4 juli 2015 11:05  

Kungen skall, vid en kris, inte göra någonting annat än vad talmannen och statsministern eller deras ev ersättare säger.

Som Paul G är inne på - om ett högst hypotetiskt, blitt öde skulle upplösa alla ministrar i atomer i ett slag tas den löpande ledningen av departementen över av statssekreterarna. Sverige fungera alldeles utmärkt under den tid det tar att tillsätta en ny regering, som godkänns av riksdagen eller dess krigsdelegation. Det är alla myndigheter på olika nivåer, centralt och ute i landet, som håller hjulen rullande (nåja!), inte några statsråd och departement.

Det finns andra romanscenarion som känns bra mycket ruskigare ... men dem får ryssen fundera ut alldeles själv! :-)

Wulfgang Winter sa...
11 juli 2015 22:21  

Det som är kusligt i boken är väl hur vi hela tiden ligger steget efter. Vi bryter igenom några gånger då vi stressar upp tempot och agerar utanför boxen. Boken visar ochså på hur den legala strukturen - om än välment och i demokratiskt syfte - i kombination med rädsla att göra fel blockerar handlingskraftigt agerande.

Den visar ochså på att resurser måste vara lätt gripbara på plats annars förloras dyrbar tid. Den visar att vi måste träna på bedömningar och ledarskap i "grå scenarier".

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade