På ledarplats i Norrköpings Tidningar uppmärksammar Stefan Olsson Försvarsmaktens brist på vinterkängor. Förband från södra Sverige som ska delta i vinterövningar i såväl Sverige som Norge får inte ut vinterkängor eftersom de är slut på förråden. Istället ska de använda sina sommarkängor. Som David Bergman mycket klokt påpekar är det urgammal erfarenhet att fel materiel i kärvt vinterklimat kraftigt ökar risken för kylskador. Här ett exempel från 1998 – och om jag inte tar helt fel vore det också emot Försvarsmaktens interna regelverk att genomföra sådan verksamhet som man vet är behäftad med lätt avhjälpbara risker.
Sommarkängor i vinterklimat KOMMER leda till onödiga köldskador med lång återhämtningstid. Här ett exempel från F21 pic.twitter.com/1EEKp0wCkm
— David Bergman (@David_M_Bergman) 21 november 2015
Den nuvarande bristen på vinterkängor är typexemplet på den s.k. basplattan som försvarsbeslutet 2015 ska försöka avhjälpa. Det illustrerar också med all önskvärd tydlighet det som jag i ett års tid sagt om den s.k. basplattan: Basplattan utgörs av materiel och funktioner som är sådant som allmänheten redan förutsätter att Försvarsmakten har och kan. Det handlar om just de mest grundläggande sakerna för ett försvar, där uniformer är ett exempel. Basplattan måste repareras, men det är långt ifrån tillräckligt.
Vi befinner oss i ett ständigt försämrat omvärldsläge. Det senaste exemplet är inte bara Parisdåden och det faktum att Sverige nu tillfrågats om stöd enligt solidaritetsklausulen, utan också att Ryssland återigen uppvisar förmågor som med råge överskrider vad Försvarsberedningen ”bestämt”. Som bekant är det underlag som Försvarsberedningen lämnar det som utgör grunden för ett försvarsbeslut. När Försvarsberedningens analys inte håller för omvärldsutvecklingen och försvarsbeslutet heller inte är nära att matcha den rekommendation som Försvarsberedningen kommit fram till avseende försvarets utveckling, så befinner vi oss i en säkerhetspolitiskt svår situation.
Armed RUS bombers striking SYR skirted UK airspace along the way https://t.co/UlAJl2KSgs
Wonder why they did that? pic.twitter.com/2KCfr3233I
— InfoAgeStrategy (@InfoAgeStrategy) 21 november 2015
En operation som få länder klarar av och som för Syrieninterventionen är helt onödig, men logisk sedd ur perspektivet maktdemonstration Jag har flera gånger pekat på brister i rysk förmåga, t.ex. att man i så hög grad förlitar sig på dumma bomber i Syrien och använder taktik som övergavs i Väst för decennier sedan. Men lyfter man blicken från det taktiska planet och blickar tillbaka över de senaste två årens utveckling i rysk militär förmåga så uppvisar man helt andra förmågor än vad omvärlden förväntat att man skulle. Under Ukrainakriget klarade man av att månader i sträck hålla 40 000 man i fält längs den ukrainska gränsen, samtidigt som man genomförde stridsoperationer i Ukraina. Man genomför förflyttningar av förband och mäktar med logistik på en nivå som NATO för närvarande har svårt med. Ett nyligt exempel är den luftbro man på något dygn stampade fram för att flytta 10-15 000 ryssar från Egypten. Man har utvecklat anti-access/area-denial områden som starkt begränsar NATO:s möjligheter att operera i händelse av konflikt. Man klarar nu av att samordna anfall från flera stridskrafter och olika områden till ett och samma mål med samordning i tid (kryssningsrobotar från flyg, övervattensfartyg i två hav samt ubåt). 4 dygn i rad har nu Ryssland klarat av att kraftsamla det strategiska bombflyget till anfall mot Syrien, där det senaste innebar en stor styrkedemonstration där bombflygplan startade från Kolahalvön och rundade Europa för att genomföra anfall i Syrien, samordnade med andra flygplan som tog vägen över Iran och Irak.
Försvarsförmåga kan endast mätas relativt den dimensionerande motståndarens förmåga. Man kan inte mäta sin egen förmåga mot den förmåga man själv hade för några år sedan. Om den dimensionernade motståndare ökar sin förmåga i dubbelt så hög takt som man gör själv, har man en reellt minskande förmåga. I Sverige, med en försvarsreform som påbörjades samtidigt som den ryska, kan vi nu konstatera 6 år efter att försvarsreformen påbörjades att det saknas kängor till en stor del av personalen.
Vad som behöver ske, tror jag inte behöver påpekas.
Uppdatering 18.37: Försvarsmaktens logistikchef kommenterar bristen på vinterkängor. Mycket bra att fårgan blir så snabbt hanterad.
10 kommentarer:
Okej, så vi kan tänka oss att skicka det finaste vi har, våra unga män och kvinnor, för att kriga i långtbortistan men vi tycker inte att de ska ha ändamålsenliga skor när de övar i Sverige.
Känns sådär när man har fått sin son att söka GMU.
Naturligtvis är underfinansieringen det grundläggande problemet men inte det enda. Ett annat grundproblem är troligen att Långtbortistandokrinen sitter i väggarna. Det gick ju väldigt bra (och snabbt) att ta fram ökenuniformer, bygga om CV90 och stridsvagnar för subtropiskt klimat. För att inte tala om anskaffningen av hkp16 (vi har fortfarande inga hkp för ubåtsjakt). Således; det är inte bara politikerna som felar, utan det finns nog stora problem även inom FM/HKV.
Högskaftade kängor som känga m/90 är ett gissel.Nu är det inte mycket vi kan göra åt det, utan se till att soldaterna får så ändamålsenliga kängor som systemet medger. Förvaret av riket är det viktigaste, och utrustningen skall anpassas därefter.
Givetvis borde förband som över i vinterklimat utrustas med vinterkängor men som med mycket annan materiel så råder en bristsituation och då får alternativen övervägas. Gummistövel med innerfoder fungerar bra som substitut till vinterkängor och är kanske rent utav det bästa valet av fotbeklädnad vid kommande CC16. Reglementet Vintersoldat (1997) är väl konservativt vid rekommendationen av gummistövel till endast -10 grader C. Fungerar utmärkt även vid -25 och är framförallt betydligt bättre än sommarkänga 90.
Hela uniformssystemet bör nog ses över men oavsett måste soldaterna självklart ha ändamålsenliga arbetskläder, det är arbetsgivarens skyldighet.
Dock var det inte så mycket bättre på slutet av 90 talet heller. Har nämnt det tidigare men ett exempel är Lv3 (där jag gjorde min värnplikt)som inte fick uniformer som var hela/tillräckligt bra. Generellt var att man där fick ut extremt slitna söndertvättade uniformer där all impregnering var helt borta, att få ut ett par hela kängor? Inte att tala om. Gick den nya hjälmen sönder? (hände mig) otur grabben...
Anledningen? Antingen hade vi en enorm brist på m90 fältbyxor eller så det som jag hört, Fo44 som låg i kungsängen skickade skräp som skulle kasseras till Lv3 och behöll det bra själva.
Vi har alltid haft bristproblematik i försvaret och jag misstänker att vi skulle blivit rädda om vi sett vad som faktiskt låg i mobförråden.
Paul Göransson,
Det du beskriver är slutanvändning av uniformer som kommit tillbaka från tvätten i ett lite sämre skick. Eftersom de kom i större omgångar såg det förmodligen ut som att ett förband bara fick dåliga uniformer. De uniformer som klarat sig bättre hos sin föregående innehavare och genom tvätten gick till mobförråden för att ersätta M/58 och M/59 som fortfarande låg i många förråd.
Beror den här bristen måhända på att vi i Hv fick ut vinterkängorna, och bara de, i början när 90-systemet kom till Hv? Det to några år innan sommarkängorna tildelades. En enkel besparingsmodell då som straffar ig nu?
Dessvärre är inte frågan om kängornas varande eller inte inom FM inte på något sätt ny.
Den speglar kanske på sitt deprimerande sätt den process som numera gränsar till konstart och kallas upphandling.
Man kan spåra behovet av kängor och påpekande av dessas kvalitet under lång tid tillbaka. Vem minns inte påbudet om att byta alla kängor som var äldre än tio år för några år sedan? Sulorna ramlade av och lädret sprack när bäst före passerades!
Behovet av kängor har beskrivits i press, på bloggar och andra sätt sedan 2004 i olika former.
År 2007 började gammelmedia(SvD) vakna och skrev några artiklar om bristerna.
På olika möten och konferenser har FML/FMV försökt förklara hur och när bristerna skall vara avklarade.
Senast det begav sig stod följande att läsa i Officerstidningen (nr 3 2015) under våren.
Marja Appelblom, projektledare förklarar hur de påtalade bristerna skall avhjälpas.
"Däremot råder det brist både på marsch och vinterkängor i nuläget. Den 24 mars inledde FMV en ny upphandlingsrunda för över 60000 marschkängor, vinterkängor, sjö stridskängor och flygkängor. Upphandlingen inkluderar även 10000 marschkängor åt Estland."
Övriga problem kan ingen påstå är okända bara olösta, ett exempel.
"När det gäller fältuniformerna är bristen väl känd hos FMV. Tidigare hade man bara en upphandlad leverantör, som inte levererade. – Det har varit lite katastrofalt med fältbyxorna faktiskt."
De som följt mig under några år kommer kanske ihåg följetongen om min fältjacka som var omöjlig att få fram under evinnerliga tider.
Så här var läget i våras och nu behöver jag ingen jacka längre.
"Även för uniformsjackor finns en känd brist, även om FMV inte uppfattar läget som lika akut som för byxorna."
Nu säger Herr Engevall att "kängproblemen" kommer att lösa sig under senare delen av 2016. Kommer detta att bli en sanning så är en process som påtalades på flera bloggar under 2004 löst!
Tolv år senare! Herr Wiseman tycker att hanteringen gått snabbt;-)Här anar jag spår av ironi!
Inte att förglömma, då FM under många år inte kunnat förbruka sina tilldelade medel, att bristerna inte beror på avsaknad av pengar utan på...Här får nog någon insatt ansvarig (om sådan finnes) fylla i. Min analys lämpar sig nog inte längre på herr Wisemans "städade" blogg.
F.d. Teaterdirektören.
Frågan är, vad istället för kängor har fått stryka på foten (sic), när nu sommar/Vinterkänga anskaffas forcera?
För mer $ har det inte blivit!
Som leken, Vad ska bort, i fem myror är fler än fyra elefanter.
GalärslavHKV
Vad är det för fel på vinterfodrad Sokiplast???
Skicka en kommentar