Kajsa Warg är bra – men otillräckligt

Provskott med det återinförda kustrobotsystemet. Foto: FMV

I fredags offentliggjordes att Sverige åter kommer att få ett tungt kustrobotsystem. Med en typisk "Kajsa Warg"-lösning har Försvarsmakten, FMV och Saab med understöd av Försvarsdepartementet, kunnat ta hittills ej avvecklade (skrotade) delar av tidigare kustrobotbatteri och avvecklade robotbåtar och satt upp ett nytt system.

Genom systemets införande kompletteras nu den kustnära sjömålsstriden på ett ypperligt sätt. En fiende som avser landstiga på svensk kust har nu att hantera ett simultant robothot från flyg, fartyg och land, samtidigt som man ska minsvepa och skydda egna försörjningslinjer. Det här är ett gott exempel på hur man verkligen skapar tröskeleffekt. Tung kustrobot är också den tredje åtgärden sedan Försvarsbeslutet 2015 som verkligen ökar försvarsförmågan (de övriga två har varit införandet av jaktroboten robot 101 Meteor, samt den permanenta militära närvaron på Gotland). I övrigt har de åtgärder som vidtagit inom ramen för försvarsbeslutet syftat till att vidmakthålla och omsätta tidigare förmåga så gått det går med ringa ekonomiska medel.

Sent omsider börjar nu därmed försvarsförmåga att återskapas. Det har tagit en oerhörd tid för politiken att uppnå insikten att det är länge sedan väckarklockan ringde. Backar man bandet nästan tio år till tiden före Georgienkriget så var framtiden ljusare än någonsin för Sveriges närområde. I försvarsbeslutet 2004 hette det t.o.m. att president Putins "Ryssland demokratiseras och vävs allt mer in i det europeiska samarbetet.” I försvarspolitiken var det sedan millennieskiftet normerande att tio års förvarning skulle ges innan ett nationellt försvar åter kunde behövas.

De som ursprungligen formerade dessa tankar hade nog heller inte tänkt sig något annat än att de tio åren av förmågehöjande åtgärder för det nationella försvaret skulle vara fullt finansierat. Likaså skulle det ju baseras i en så distinkt händelseutveckling att en återtagning av förmåga skulle påbörjas omedelbart. Samtidigt skulle händelseutvecklingen vara så långsam att man utan risk kunde ägna tio år åt återtagningen. I själva verket var det nog ingen som ens tänkte tanken att antagandet om tio års förvarning någon gång skulle bli synat.

Georgienkriget, som borde ha lett till såväl ett europeiskt som svenskt uppvaknande kring Putins Ryssland, visade sig i efterhand vara endast en smärre repa i den säkerhetspolitiska vaggvisan. Det "kaukasiska lackmustestet", ledde förvisso till att den dåvarande regeringen avbröt sin fortsatta besparingsplaner på försvaret och ominriktade det helt och hållet internationellt inriktade försvaret till att även ha nationella uppgifter.

Den nationella återtagningen, innebärande att förband som sedan 2004 hade 3 års inställelsetid helt plötsligt skulle få både personal och materiel, skulle enligt försvarsbeslutet endast ske i den takt ekonomin medgav (sök gärna på "i den takt"). Eftersom ekonomin inte just medgav så mycket, fick försvarsbeslutet 2015 till största del ägnas åt att täta de luckor som fortfarande fanns i basala funktioner i försvaret – därav fokus på den s.k. basplattan. Trots en bred samstämmighet i försvarsberedningen om vad som behövde göras och färdvägen dit, anslog i princip samma partier bara en del av det som krävdes för att förverkliga det man nyss varit så eniga var nödvändigt. Här är det lätt att instämma i Ewa Stenbergs analys i DN att det är billigare för partierna att bråka om NATO än försvarsanslag. Vi har idag ett nytt försvarsbeslut sedan ett drygt år, men vägledande är fortfarande "i den takt ekonomin medger" istället för utvecklingen i omvärlden.

I ljuset av detta är det glädjande att förmågan tung kustrobot i alla fall till del kan återtas. Räknar man dock på de 10 årens förvarning så kan man kan kallt konstatera att de första 7 åren tillbringades sittandes på händerna.

Tiden springer snabbt iväg och när man ackumulerar underfinansiering och förmågeunderskridande år efter år så blir behoven bara större. Den svenska försvarspolitiken som föregick andra världskriget är väl känd. Åratal av underinvesteringar måste snabbt kompenseras för att försöka hålla Sverige utanför kriget. Sålunda sköt försvarsbudgeten snabbt i höjden och 1942 gick 60 % av statsbudgeten till försvar. En fullkomligt ohållbar situation för en stat. Först något år senare när Sverige var närmast utom krigsfara började den vid krigets inledning beställda förmågan att levereras.


Vi går nu allt snabbare mot en allt farligare och osäkrare omvärldssituation utan större ljuspunkter. Osäkerheterna i Västvärlden staplas nu på varandra och det är i många fall i länder och institutioner på vilka vi i Sverige byggt vår egen säkerhet. Vilken väg USA nu kommer att anta under president Trump återstår att se, men de utnämningar som hittills skett talar för en annan Rysslandspolitik än tidigare. I Frankrike verkar det kommande valet komma att stå mellan Fillon och Le Pen – båda med mjuka linjer gentemot Moskva. Liknande vindar blåser också i sydöstra Europa. Det är för svensk del oroväckande då Östersjöområdet och i viss mån också Barentsområdet utgör de primära friktionsytorna mellan Väst och Ryssland. Samtidigt kommer också konflikterna sydöst om Europa att fortsätt, vilket också fortsatt kommer att skapa ringar på vattnet som når till våra breddgrader.

Den omedelbara anslaget som Gunnar Hökmark föreslagit på DN Debatt är nödvändigt och har varit så ett bra tag. Hur man än vrider och vänder på organisationen och materielen i Försvarsmakten och försöker avhjälpa bristerna med nya omorganisationer och "Kajsa Warg"-lösningar, finns det en enda minsta gemensam nämnare – bristen på finansiella medel för att öva, rekrytera och bibehålla personal och anskaffa och vidmakthålla utrustning. Problemets lösning är känd för samtliga aktörer, men likt rådjuret i helljuset törs ingen agera. Hade man satt fart 2008, hade vi inte behövt vara oroliga idag. Hade man satt fart vid annekteringen av Krim i mars 2014, hade vi haft ett betydligt bättre läge idag. Sätter man fart idag kommer det som alltid att dröja några år innan effekt kan levereras. Det får dock aldrig vara en ursäkt att inte agera. Kommer man inte ur startblocken nu heller, kommer Sverige bara att bli än mer sårbart för yttre påtryckningar.


8 kommentarer:

Carlsson tycker sa...
21 november 2016 11:50  

Så lägg ner diskussionen om Nato-medlemsskap. Den underförsäkring som vi sparat in under minst sju år måste betalas. Det kan bara göras med ett engångsbelopp och därefter full premie.
Låt inge våra politiker tiga ihjäl Hökmarks debattartikel.

Team Manager Almtuna 95 sa...
21 november 2016 14:57  

Bra skrivet!

Jag själv lämnade FM (FV) för 15 år sedan. Då gick inte längre att stå tyst och lojal bakom en sådan idiotisk avveckling. Alla visste ju att man aldrig skulle kunna bedöma rätt när "återtagningen" skulle starta. Trots att man heller inte hade förutsett händelseutvecklingen vid det kalla krigets sammanbrott så kan man inte förutse 10 år i förväg när ett rustat försvar behövs. Sanningen nu är ju att vi behöver dubbla försvarsbudgeten om man siktar på ett NATO-medlemsskap. Vill man fortsätta vara alliansfri krävs en tredubbling till åtmninstone 3% av BNP. Och nu pratar vi inte tillfälliga satsningar utan permanent för överskådlig framtid....

Thomas B sa...
21 november 2016 21:31  

Det finns en fjärde också - de ytterligare 24 Archer-pjäser som inköptes ökar artilleriet med 100%.

Wiseman sa...
22 november 2016 00:33  

Carlsson tycker,

Det finns ingen anledning att lägga ner någon debatt om NATO. Behovet av tillskott av medel är konstant oavsett om Sverige blir NATO-medlem eller inte. Beroendet av tätt samarbete med andra stater består.

Wiseman sa...
22 november 2016 00:36  

Thomas B,

Det var helt medvetet som jag inte tog med Archer i inlägget. Det är mycket bra med ytterligare pjäser. Till skillnad från de tre uppräknade är pjäserna inte något som skapar någon effekt som begränsar en angripares operativa handlingsfrihet.

Det är för övrigt 12 pjäser. 24 köps in, men regeringen ska sälja 12 av dessa (höständringsbudgeten).

Adrian sa...
22 november 2016 01:55  

Det där med att 12 pjäser kommer att säljas tror jag på när jag ser det, känns mer som önsketänkande från politiker.

Gunnar Hökmarks idé är bra men inte nog dock är det något att börja med för det finns många akuta brister.
Utöver det han nämnde så måste P4 P7 och I19/P5 bli brigader igen. Med ett så litet försvar som vi har kan man inte ha några bataljoner här och där utan vi måste få maximal försvarseffekt och för att få detta på marksidan krävs brigader som är snabbt gripbara.

Paul Göransson sa...
22 november 2016 08:08  

Att regeringen vill sälja 12 av "extrapjäserna" är ganska meningslöst, tveksamt om det finns någon köpare av dem.
Väldigt få länder är intresserade av att ha ett system på 12 enheter som aldrig kan växa samt det blir svårt med reservdelar till. Till skillnad från Sverige så anser de flesta länder att man måste ha ett slagkraftigt artilleri snarare än symboliska rikspjäser.

Max Hanemann sa...
22 november 2016 09:46  

Det är gott och väl med kustrobotbatteriets uppväckande från de döda, men det förefaller vara beväpnat med en tekniskt sett 30 år gammal robot (Rb15 Mk II, ev med uppgraderingar) - liksom f ö våra andra bärare av denna sjömålsrobot är. Återigen ett behov av medelstillskott för att uppgradera till Rb15 Mk IV - kanske ett samprojekt med Finland eller Polen m fl länder som har samma behov?

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade