Livsmedelstrategi 2017 och försörjningsberedskapen


För två veckor sedan publicerades regeringens nya livsmedelsstrategi där regeringen identifierar flera syften med att skapa en strategi för livsmedelsförsörjningen. Ett av syftena som nämns är en minskad sårbarhet i livsmedelskedjan, även om det i strategin snarast får karaktären av en positiv bieffekt.

Regeringen föreslår i sin proposition att strategin för livsmedelsförsörjningen ska omfatta tre områden: regler och villkor, konsument och marknad samt kunskap och innovation. Som synes är inte resiliens ett strategiskt område, vilket bara är att beklaga. Området regler och villkor kommer ändå att vara av intresse för senare delen av detta inlägg.


Icke sammanhängande strategier
Livsmedelstrategin tar tyvärr inte tag i den nationella livsmedelsproduktionens stora vikt för en nationell försörjningsberedskap för kris och krig, där landet av någon anledning blivit avskuret från yttre livsmedelsförsörjning. Istället ligger strategins fokus huvudsakligen på klimatmål och jobb. Sverige har idag en självförsörjningsgrad på 50 % och trenden är mig veterligen fortsatt sjunkande i och med svåra förhållanden för lantbrukarna (Lantbrukarnas Affärstidningen menar på 0 % p.g.a. beroendet av utländska insatsvaror som t.ex. gödningsmedel). Än värre är att just-in-time-samhället innebär att ingen av livsmedelsgrossisterna håller något lager som räcker mer än några enstaka dagar. De enskilda livsmedelsaffärerna är helt beroende av dagliga transporter. Blir det avbrott i transporterna, gapar hyllorna tomma på en enda dag, i bästa fall något mer. Drabbas Sverige av ett omfattande avbrott i vägtrafiken, samtidigt som importen skärs av (troligt vid en högre konfliktnivå), blir det i princip omedelbart tomt på livsmedel i hyllorna.

Försvarsmakten presenterade under 2016 sin nya militärstrategiska doktrin. Förre ÖB Sverker Göranson beskrev det resursmässiga tillståndet för försvaret i form av ett ”enveckasförsvar” när och om Insatsorganisation 2014 intagits i början av 20-talet. Militärstrategisk doktrin 2016 gör upp med detta begrepp och uttalar att svenskt försvar har endera av två målsättningar: Att tillsammans med andra vinna kriget eller att enskilt undvika att förlora.


Det sistnämnda alternativet är en kamp som kommer att föras under lång tid. "Vid väpnat angrepp, krig, ska balans mellan oensivt och defensivt agerande säkerställa tillräcklig uthållighet för att kunna fortsätta striden under lång tid med bibehållen handlingsfrihet och med alla till buds stående medel."
Det finns därmed inget slutdatum, utan strid kommer att föras så länge det går och även med syfte att kunna växla till alternativ ett – stöd från andra parter.

Hur länge kampen kan föras är dock i hög grad beroende av samhället i övrigt, då folkviljan är en av faktorerna den militära kampen är beroende av. Den andra är rent fysisk. Försvarsmakten är idag i mycket hög grad beroende av stöd från det civila samhället, framförallt när det gäller logistiskt stöd i form av sjukvård, transporter och förnödenheter.

Det är avseende det sista som den nationella livsmedelsstrategin blir aktuell. I den nu lagda propositionen skriver regeringen följande:

”Exempelvis så kommer försörjning av livsmedel att utgöra särskilda behov för det militära försvaret. Det civila försvaret, där livsmedelsförsörjningen ingår, bör enligt regeringen
inledningsvis planera för att kunna lösa uppgifter under krig i 5–10 dagar. Planeringen för övriga uppgifter inom det civila försvaret avseende skyddet av befolkningen och upprätthållandet av samhällsviktig verksamhet bör dock kunna utföras under en betydligt längre tid.”

Det är här det blir mycket tydligt att Sverige saknar en homogen struktur för nationella säkerhetsstrategier. Den militära strategin är att föra strid över lång tid, medan livsmedelsförsörjningen kommer att begränsa möjligheterna för detta till ”5-10 dagar”. Vad som händer när militära förband ska prioriteras över civilbefolkningen när tillgången på mat tryter, torde heller inte vara något man behöver beskriva.

Över det hela ska man dessutom lägga gråzonsdimensionen. Ett krig eller en konflikt kommer inte att starta på ett fast datum utan sannolikt föregås av en period av kris- och förkrigstillstånd. Angriparen är där i krig med Sverige, men inte öppet och i Sverige finns det inte grund ännu för att förklara att riket är utsatt för ett väpnat angrepp. Här drabbas landet av många av krigets konsekvenser, men utan att de totala medlen finns tillgängliga för staten att agera med. På så sätt är en kris i form av en naturkatastrof enklare att hantera, då utfallet är närmast svart-vitt.

Det framstår mycket tydligt att en nationell försörjningsberedskap för livsmedel behöver återupprättas, och man får hoppas att det är något som det berörda utskottet kan kräva i sitt betänkande.


Återupprättandet av en försörjningsberedskap
Inom området regler och villkor föreslår regeringen bl.a. att ”ändamålsenliga skatter och avgifter” ska användas för att stärka konkurrenskraften och lönsamheten (underförstått får anses vara att det är lönsamheten för svenskproducerade livsmedel). Det visar att regeringen ser att skatter är ett bra och lämpligt styrmedel för att uppnå önskvärda effekter. Till följd av den fullständiga avsaknaden av en nationell försörjningsberedskap idag vad gäller livsmedel, vore en önskvärd effekt återskapandet av en sådan. Att återuppbygga en försörjningsberedskap kommer att kosta både tid och framförallt pengar. Någonstans måste detta finansieras. Försvarsbudgeten är övertecknad flera gånger om och är heller inte den budget som ska användas för ändamålet.

Ett sätt att finansiera försörjningsberedskapen är dock just användandet av skatter som styrmedel. Små punktskatter är ett enkelt sätt att skapa en finansiering av just detta. I det förra inlägget föreslog jag en punktskatt om några få öre per liter drivmedel för att återskapa en statlig skyddad försörjningsberedskap vad avser drivmedel. Samma metod kan med fördel användas för livsmedel.

Varje år konsumerar vi i Sverige över 80 liter mjölk per person (ej inräknat förädlade produkter som ost m.m.). En punktskatt på mjölk om 5 öre skulle exempelvis ge staten 40 miljoner kr per år för ändamålet. På samma sätt skulle en 1-öres punktskatt på ägg inbringa 20 miljoner kr per år. Detta är bara några exempel för att illustrera hur man snabbt skulle kunna finansiera ett återuppbyggande av försörjningsberedskapen. Vill man istället bara använda skatter som styrmedel och samtidigt bidra till försörjningsberedskapens återskapande, är t.ex. de föreslagna skatterna på sockerprodukter en intressant modell. Den norska sockerskatten inbringade exempelvis ca 200 miljoner kr 2012.

Vill man snabbt återupprätta en försörjningsberedskap är det alltså ekonomiskt möjligt att skapa stora avsättningar till detta varje år, utan att det för den sakens skulle blir oöverstigliga kostnader för medborgarna. Eftersom den nyss tillsatta försvarsberedningen har i uppgift att för första gången också föreslå hur reformer ska finansieras, kan man ta intryck av hur små punktskatter kan nyttjas för ändamålet. Till syvende och sist handlar det för politiken nu om att uppbåda handlingskraften att fatta beslut. Utan ett civilt försvar spelar det ingen roll hur mycket pengar man lägger på det militära försvaret. Sårbarheten blir ohållbar. Att regeringen i sin livsmedelsstrategi inte lagt större vikt vid försörjningsberedskapen är att beklaga.

10 kommentarer:

Teknikern sa...
12 februari 2017 kl. 19:18  

Jag håller till fullo med dig, finns bara viljan att förändra så behövs bara små medel från varje enskild medborgare avsättas till återuppbyggandet av livsmedelslager i fredstid. Själv är jag nog att betrakta som en sk. "prepper", jag har livsmedel och bränsle för matlagning och varmhållning för över ett år i lager, inte alls betungande. Jag har alltid lagrat upp det mesta som behövs då jag bor på landet, det kostar bara lite tankemöda, väldigt liten kontantinsats (handlar och tillvaratar när tillfälle ges) och inte speciellt mycket utrymme så "det går inte i en lägenhet eller villa" biter inte på mig alls.
Om alla drar sitt strå till stacken så lever vi gott när avspärrningen är ett faktum men då måste alla få tummen ur och agera, inte vänta på Nån Annan för han har slutat på AB Sverige och flyttat.

Calle Johan sa...
13 februari 2017 kl. 11:36  

Jag håller nästan till fullo med dig. Det är dock inte bara försörjningsberedskapen som behöver stärkas, utan hela det nedrustade civilförsvaret. Och det militära försvaret, både vad gäller spets/skal och framförallt bredd/djup. Då räcker nog inte någa ören extra för mjölken, vilket dessutom slår hårdast på barnfamiljer med knapp ekonomi. Om vi hade behållt det "oerhörda skattetrycket" från 2006, då vi alla med hus, bil och goda inkomster gick med böjda ryggar och fruktansvärda plågor (eller hur?), så hade vi haft 200-250 miljarder kronor (per år!) att lägga på viktiga gemensamma åtaganden, inte minst totalförsvaret. Men alliansen tycks (tycktes?) tyvärr vara allergisk mot gemensamma åtaganden, åtminstone om de ska betalas efter bärkraft via skattesedeln. SDs suspekta ledning tycks snabbt ha utvecklat samma typ av allergi efter att ha blivit bjudna på några finare middagar. Denna spridda allergi förhindrar tyvärr blockövergripande överenskommelser som på allvar skulle kunna ge en bättre försörjningsberedskap och ett starkare försvar.

Anders G sa...
13 februari 2017 kl. 15:07  

Visst kan man lägga en skatt på 80 liter drickmjölk per person/år om 5 öre litern. Man kan också lägga skatten (7 öre) på 57 liter sötad läsk per person och år.
Skatter har en styrande inverkan på konsumtionsmönster.

Unknown sa...
13 februari 2017 kl. 16:10  

Livsmedelsmomsen idag:"12 % (10,71 % av priset) t.ex. livsmedel, hotell- och restaurangtjänster".
Staten får redan in väldigt stora skattebelopp på medborgarnas livsmedelsköp. Vart går alla de pengarna? Är verkligen alla poster viktigare än att trygga livsmedelsförsörjningen vid kris och krig? Det är bättre att omprioritera i det redan enorma svenska skatteuttaget än att öka det ännu mer!

Livs Farfar sa...
17 februari 2017 kl. 21:53  

I de två koncepten en veckas militärt försvar och tre dagars livsmedelsförsörjning finns i alla fall en viss pervers logik.

Unknown sa...
19 februari 2017 kl. 15:04  

Det känns inte bra att vi, när vi redan har så mycket skatter, skulle betala det via punktskatter. Sätt istället neddragningar inom naturvårdsverket, jordbruksdepartementet (som inte skalats ner trots att bönderna minskat med 70%), länsstyrelserna och myndigheterna. Neddragningar inom dessa områden skulle också ge fina tillskott, precis som en gräns på hur mycket pengar som får läggas på statliga utredningar varje år.

Tobbe sa...
20 februari 2017 kl. 18:01  

Viktigt det du tar upp. Skatter som styrmedel, punktskatter...hm nja. Lite förslag av mig som någon kanske tycker låter extremt. Extremt är det inte, bara en normalisering dvs ett närmande till vad som gäller i riktiga civiliserade västländer. Vi bör:
Dubbla vår försvarsbudget. Dubbla antalet poliser och alla andra delar av rättsapparaten. SÄNKA det totala skattetrycket med 20-30%. Att tala om att staten ska finansiera sina mest basala åtaganden med ökad skatt i detta land är ju absurt. Med vänlig hälsning, Tobbe

Arlav sa...
24 februari 2017 kl. 09:06  

Vi har ju i Sverige varit lyckligt förskonade från livsmedelsbrist under många många decennier så vi vet inte hur det är att svälta, eller i varje fall ha begränsad tillgång till föda under längre tid!
Jag minns att jag, efter WW2, med mina föräldrar gick till lokala speceributiken för att handla mat och att man då var tvungen att ha kuponger för detta.
Jag hittade fö nyligen mina ransoneringskuponger för bensin från 70-talet! Det var ju en liten, kort, ransoneringstid, nån vecka (?). Men, staten var snabb att prångla ut dessa ransoneringskort! En test av organisationen?
Vi hade ju under mitten 70 en transportstrejk. Där var efter två dagar mycket allt bortsopat ur butikerna, färskvarorna först. Ett par dagar senare såg det riktigt DDR-aktigt ut, många hyllmeter gapade tomma, främst lagringsbara torrvaror typ ris, mjöl etc.
De bönder jag talat med anser att försörjninggraden ligger på 40% och kanske t o m under.
Regeringen bekymrar sig inte om sånt, tjafs eller livsviktigt, åsikten är beroende på vem man talar med.
Det är väl som med så mycket annat i Riket, man börjar inte bekymra sig förrän man själv blir personligen drabbad men då är det nog väldigt försent, åtminstone betr livsmedelsförsörjningen..

w sa...
24 februari 2017 kl. 20:49  

Beredskapslager är endast ett ben på en pall.

En återuppbyggd lokal matproduktion är 3övriga benen.

Offentliga upphandlar svensk mat för ordinarie verksamhet.
Riktade statsstöd för nyckel förmågor som inte finns i landet längre.
Omformade stödsystem för att återskapa jordbruklandskapet

Kapitalist sa...
4 april 2017 kl. 14:47  

Ingen svensk partiledare eller minister har någonsin varit med om att genomföra någon slags reform, ingen reform har ju beslutats senaste 20 åren. Bara promillepolitik där man pytsar ut mikroskopiska andelar av årets ökning av statsbudgetens tusen miljarder/år till olika etablerade särintressen. 0.1% "storsatsas" på ditt, 0.04% går till datt. Så det finns ingen anledning att vara förvånad. Jag VET att svenska staten aldrig mer kommer att fatta något beslut av betydelse. De saknar kompetens. Ingen minister eller partiledare har ju någonsin uträttat någonting privat heller, såsom att driva ett framgångsrikt företag eller göra en akademisk karriär eller ens en normal yrkeskarriär. Regeringens och oppositionens totala avsaknad av kunskap, erfarenhet, vilja och normalbegåvning gör att planlös förvirrad apatisk passivitet är det enda som KAN göras. Första gången någonsin som man försöker uträtta något blir aldrig särskilt bra, så även Om mot förmodan någon svensk politiker skulle vilja försöka, så kommer det att misslyckas. Vi ser det ju redan hela tiden i mikroskala i form av alla fiaskon för promillepolitiken. 0.02% av statsbudgeten till en reklamkampanj för yrkeshögskolan infriade t.ex. inte löftet om att Sverige ska ha EUs lägsta arbetslöshet. Och RUT-avdraget för att bjuda hem cykelreparatörer kommer inte att "rädda klimatet".

Den kvartssekellånga nedskärningen av försvar, rättsväsende och beredskap kommer fortsatt att accelereras. Helt oavsett vad någon vill eller har för intressen av det. Ingenting annat är helt enkelt kompetensmässigt möjligt! Svenska politiker klarar inte av att fatta några beslut. De sitter ju bara av sina år vid köttgrytan och hoppas komma undan pressen med de mest vulgära och uppenbara lögnerna, vilket de ju gör, så det finns inget hopp om någon förbättring.

Livsmedelsförsörjning tryggas med lokala lager av frystorkad färdigmat, matolja, vitaminpiller och vattenreningsutrustning. Som allt kan lagas enkelt helt utan el och transporter. Med 3½ miljarder dagsportioner kan hela befolkningen försörjas ett år. Ta det gånger vad varje dagsportion kostar (20 spänn?) och antalet års försörjning ni önskar. Jämför det med 50 miljarder för dagens jordbrukspolitik med 0% försörjningsförmåga vid kris. Matlager är en engångsinvestering med minimala operativa kostnader. Maten säljs ju innan den blir utstämplad, och ersätts.

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade