Förvånas ständigt över dem som tror att man kan sätta in svensk militär för att hålla ordning och i bästa fall gripa brottslingar.— Wiseman (@wisemanswisdoms) 20 augusti 2017
I lördags morse uttryckte jag på Twitter min uppgivenhet över att Sverige det senaste dygnet upplevt fyra allvarliga skottdåd, med två döda och fyra sårade. I minst ett fall användes automatkarbin. Jag uttryckte detta i form av en fråga: ”Vem ska ta ansvar?”
Vissa som svarade förstod frågan såsom den var avsett (Vem ska ta ansvar för att förhindra att skottdåd som dessa förekommer?). Vissa ville förstå frågan på annat sätt, vilket jag inte bryr mig så mycket om. Det som dock förvånade mig var antalet svar som ansåg att svensk militär borde sättas in för att hålla ordning i förorterna och andra platser där våld förekommer. Antalet som uttryckte denna åsikt var inte mindre efter min uppföljande tweet ovan som jag postade igår morse. Dessa åsikter visar att det finns en beklämmande dålig förståelse för svensk lagstiftning, men också för konsekvenserna av en sådan insats.
”Utgångspunkten är alltså, liksom hittills, att Försvarsmakten inte utför uppgifter som innebär användande av våld eller tvång mot den egna befolkningen.”
Egentligen skulle ovanstående ord från 2006 års proposition om Försvarsmaktens stöd till Polisen vid terrorismbekämpning räcka. Det kan ändå vara intressant att titta de närmast tillämpliga lagarna.
15 kapitlet i regeringsformen avhandlar ”Krig och krigsfara”. Här regleras hur Försvarsmakten får användas och uppdras att använda våld för att skydda riket mot väpnat angrepp och kränkningar, respektive vad som krävs för att svenska väpnade styrkor ska kunna sättas in i andra länder. Som grundlag utgör regeringensformen de yttre ramarna för hur det militära försvaret kan nyttjas.
Stödförordningen från 2002 reglerar hur Försvarsmakten ska stödja civil verksamhet. I 7§ uttrycks specifikt att ”När stöd lämnas enligt denna förordning får Försvarsmaktens personal inte användas i situationer där det finns risk för att den kan komma att bruka tvång eller våld mot enskilda.”
Försvarsmakten har dock andra möjligheter att stötta polisen, men detta gäller endast vid terrorismbekämpning. Förutsättningarna och formerna för detta regleras noga i den ovan nämnda lagen om militärt stöd vid terrorismbekämpning. (Man vill helst inte tänka på hur Sverige skulle ha agerat i händelse av ett terrorangrepp likt 9/11 innan denna lags tillkomst)
Några av kärnpunkterna i denna lag är att militära enheter som sätts in ska stå under polisiärt befäl. Vidare ska personalen ha ”lämplig utbildning och erfarenhet för uppgiften”. Personal ges då befogenheter som en polisman enligt polislagen under själva insatsen. Dessa punkter löses t.ex. genom utbildning i polismans befogenhet, vilket är något som flera personalkategorier utbildats i sedan lagens tillkomst.
Slutligen finns det sedan i år också en särskild förordning som medger att Försvarsmakten stödjer Polisen med helikoptertransporter vid polisiära insatser. Här regleras också noga formerna för stödet och uttrycks specifikt att Försvarsmaktens personal inte får användas i situationer där det kan föreligga risk att den måste bruka våld eller tvång mot enskilda.
Någon laglig möjlighet att sätta in svensk militär för att bekämpa annan brottslighet än terrorism finns därför inte. Att det sedan inte skulle vara möjligt resursmässigt är en annan faktor. Valet skulle stå mellan att bistå polisen och att ha ett militärt försvar.
Som parallell till ovanstående lagstiftning kan också nämnas att såsom lagrummet ser ut är därför också ett scenario med små gröna män likt Krim primärt en polisiär fråga i Sverige.
15 kommentarer:
Om polisen någon gång hamnar i en situation de inte klarar av själva så måste Försvarsmakten rycka in oavsett vad lagar eller bestämmelser säger. Vad är alternativet? Problemet är snarare att vi har politiker som inte ser till att lag och ordning upprätthålls eller att försvaret har de resurser som behövs.
Mycket märkligt?
Stefan Bojerud har refererat till en händelse utanför Kristianstad under 1960 - talet. Motortävlingar hölls årligen i området varvid bråk uppstod mellan motorburen ungdom på campingplatsen. Vanliga turister terroriserades och polisen stod maktlös och var underbemannad. Polisledningen tog kontakt med regementet i Kristianstad och bad daghavande befäl, det var lördag kväll, om hjälp för att avstyra ovannämnda bråk. På den tiden, med allmän värnplikt, så hade varje flottilj, regemente och örlogsbas en beredskapspluton med dagbefäl att tillgå. Emellertid så låg ett militärpoliskompani inne för repetitionsövning och väcktes mitt i natten för att hjälpa lokal polis med att återställa ordningen. Något irriterade åtog sig militärpoliskompaniet att rensa upp på campingplatsen och med polismans befogenhet skred man till verket. Ordningen återställdes ganska kvickt och några mer bråk uppstod därefter inte under de närmaste åren eftersom det hade gjort ont på "buset"!
Så visst kan man använda militär personal för polisiära uppgifter. Skillnaden mellan dåtid och nutid är en generationsfråga och en total "avsaknad av ryggrad" hos dagens generation av beslutsfattare!!!!!
"Obeslutsamhet och uraktlåtenhet att handla ligger en chef mera till last än misstag i fråga om val av medel." Källa: Svenskt Arméreglemente
Die Dumme Schwede,
Jag föreslår att du läser förordningen som styr militärpolistjänst. https://lagen.nu/1980:123
Bäste Wiseman,
Tack för Ditt svar.
Efter att ha läst lagtexten så finner jag definitivt inget förbud för att använda militära polisförband för civila ordningsfrågor efter förfrågan, och i samarbete, med civil polismyndighet.
Militära polisförband är utbildade, och har polismans befogenhet, att ingripa vid störande av allmän ordning.
För många, många år sedan så vaktade jag "Kungliga slottet" och i Vår uppgift ingick att ingripa vid hot, skadegörelse, hot om skadegörelse, bråk mellan civila etc. i och i närhet av skyddsobjektet ("Kungliga slottet"), omedelbart kalla på vaktstyrkan och omhändertaga delinkventerna. Polis tillkallades för vidare utredning, åtal m.m.
Vi värnpliktiga hade ingen mer utbildning än den Vi hade erhållit för utförande av vakttjänst. Tydligen, så hade Vi någon form av polismans befogenhet för att kunna göra ingripande mot civil olydnad vid bevakning av "Kungliga slottet".
Återigen, visst kan man använda militär personal för polisiära uppgifter. Skillnaden mellan dåtid och nutid är en generationsfråga och en total "avsaknad av ryggrad" hos dagens generation av beslutsfattare!!!!!
"Obeslutsamhet och uraktlåtenhet att handla ligger en chef mera till last än misstag i fråga om val av medel." Källa: Svenskt Arméreglemente
Die Dumme Schwede,
Här blandar du och ger. Som högvakt är man skyddsvakt vid skyddsobjektet Kungliga Slottet eller Drottningholms Slott. Skyddsvakter har befogenheter enligt skyddslagen https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/skyddslag-2010305_sfs-2010-305. Se särskilt §9-17 som är det som berör det du beskriver. Det är inte att jämställa med polismans befogenhet.
Därtill har envar rätt att gripa person som begår brott så länge den påträffas på bar gärning eller flyende fot, samt det rör ett brott med fängelse på straffskalan. Det här ger vem som helst rätt att t.ex. avbryta en misshandel och gripa förövaren/förövarna. Den gripne ska sedan skyndsamt överlämnas till närmaste polisman. https://lagen.nu/1942:740
Inget av dessa exempel är tillämpligt när det gäller att sätta in militär personal för att stoppa grov brottslighet såsom de skjutningar som föranledde inlägget.
Bäste Wisman,
Tack för Ditt svar.
Du skriver följande; "Här regleras också noga formerna för stödet och uttrycks specifikt att Försvarsmaktens personal inte får användas i situationer där det kan föreligga risk att den måste bruka våld eller tvång mot enskilda."
Det innebär alltså i klartext, att om jag bär den svenska försvarsmaktens uniform så har jag inte rätt att ingripa om det föreligger risk att jag måste bruka våld eller tvång mot enskilda. Däremot om jag går runt hörnet och klär mig civil så äger jag rätt att bruka våld, om så kräves, enligt envar rätt att ingripa för att därefter skyndsamt överlämna delinkventen eller delinkventerna till närmaste polisman, mycket märkligt hur lagtolkas detta hmmmm?
Jag åberopade svensk militärpolis och dess befogenheter vid samarbete med civil polisledning och ingenting annat.
Jag åberopade Försvarsmaktens personal rätt till att bruka våld vid bevakning av skyddsobjekt såsom det Kungliga slottet och ingenting annat.
Att kasta lagtexter på varandra, fram och tillbaka, löser inte ovannämnda problem eftersom det inom svensk lag finns utrymme för militär assistans till det civila samhället i olika former. Jag har för mig, att "Ådalen 31" har skrotats eftersom dagens svenska civilsamhället har antagit allmänt våldsammare proportioner. Det svenska samhället svarar upp med polisiära insatsstyrkor, i olika former, och terroristbekämpning med bland annat hjälp av militära SOG. Är t.ex grov brottslighet förstadiet till terroraktioner? Hur tolkar lagen detta och vem/vilka har tolkningsföreträde?
Jag finner det märkligt att tidigare svenskt beslutsfattande, och därmed "raka rör", har förvandlats till någon form av akademiskt tjafs i debatter och i TV - soffor.
Återigen, visst kan man använda militär personal för polisiära uppgifter. Skillnaden mellan dåtid och nutid är en generationsfråga och en total "avsaknad av ryggrad" hos dagens generation av beslutsfattare!!!!!
"Obeslutsamhet och uraktlåtenhet att handla ligger en chef mera till last än misstag i fråga om val av medel." Källa: Svenskt Arméreglemente
Tack för mig!
Skillnaden mellan dåtid och nutid är en fråga om vilken Regeringsform som gällde... Nuvarande Regeringsform säger att
"16 § Regeringen får sända svenska väpnade styrkor till andra länder eller i övrigt sätta in sådana styrkor för att fullgöra en internationell förpliktelse som har godkänts av riksdagen.
Svenska väpnade styrkor får i övrigt sändas till andra länder eller sättas in om
1. det är medgett i lag som anger förutsättningarna för åtgärden, eller
2. riksdagen medger det i ett särskilt fall. Lag (2010:1408)."
Så länge inte riksdagen bestämmer annat så är det punkt 1 ovan som gäller. Och då finns inte förutsättning för att sätta in FM mot "grov brottslighet". Att andra förutsättningar gällde före 1973 spelar liksom ingen roll.
Die Dumme Schwede,
Bär man uniform så har man rätt att ingripa, precis som vilken annan medborgare som helst, när det gäller att gripa personer som begår brott som har fängelse på straffskalan. Som anställd i Försvarsmakten kan man dock inte beordras till insatser som innebär att man kan komma att utöva tvång och våld mot enskilda. De lagstadgade undantagen är de jag redovisat ovan och i blogginlägget.
Att du har för dig spelar mindre roll om du inte kan hänvisa till något lagrum som medger det du tycker borde vara möljigt. Nu finns dock inte de möjligheterna i de svenska lagar och förordningar. Vill du ändra på det är mitt förslag att du engagerar dig politiskt för att få till stånd en förändring av lagarna. Det är en framkomligare väg än att bara tycka att saker och ting borde vara på annat sätt.
Apropå grova brott, så har i den av FN nyligen offentliggjorda rapporten efter undersökningen av saringasattacken mot den syriska staden Khan Sheikhun, tidigt på morgonen den 4 april, såväl krigsförbrytardiktaturen i Kreml som dess allierade officiellt beslagits med att uppenbart ha mörkat, ljugit och skyllt attacken på andra.
I rapporten fastställs att ett rysktillverkat stridsflygplan av typen Sukhoi Su-22 ca kl 06:45 släppte fyra bomber i staden. En av dessa bomber var en 250-kilosbomb, av sovjetiskt ursprung, innehållande ca 40 kg sarin eller sarinliknande substans.
Vid attacken dödades 83 personer, varav 23 kvinnor och 28 barn. 293 personer skadades, varav 103 barn. Det medicinska omhändertagandet av skadade försvårades väsentligen på grund av att ryska och syriska stridsflygplan dagarna innan bombat närliggande sjukhus.
Emotser nu kraftfulla åtgärder i säkerhetsrådet från regeringen Löfven, ansvariga för dessa flagranta brott mot mänsklighet, folkrätt och krigets lagar måste rimligen bestraffas…
Hej,
Det jag undrar är hur det svenska kuppförsvaret fungerade under kalla kriget om problemet med "små gröna män" var en polisiär fråga? Hade inte befälhavarna för de olika militära områdena rätt att definiera områden som militära skyddsobjekt om de ansåg att en händelse var sådan att ett väpnat angrepp kunde ske eller att det handla om förberedande åtgärder?
Var det inte det som hände när JAS-planet kraschade i Stockholm under vattenfestivalen? Ett område runt planet definierades som militärt skyddsobjekt och skyddades av värnpliktiga soldater?
Har denna möjlighet tagits bort idag, om vi ser till scenariot om "små gröna män"(och inte ur ett "brottsbekämpande" scenario)?
Hej Pew - Pew.
Uttrycket "små gröna män" lanserades i samband med att militära förband, från en icke identifierad nation, annekterade Krimhalvön 2014.
I och med bristen på tydliga bevis för att förbanden faktiskt var ryska, får man "helt enkelt"se dessa som tungt beväpnade kriminella eller terrorister och där med ett polisiärt problem.
Under "kalla kriget" uppmärksammade FM, i början på 90-talet, att i samband med mobilisering "skymningsläge" var man beroende av polisen med antisabotage uppgifter. Man räknade med att sabotörer skulle "störa" och försvaga totalförsvarets förmåga att stötta FM. Rikspolisstyrelsen hade vid tidpunkten en försvarsavdelning som sorterades under SÄPO som insåg att man behövde bygga upp en Särskild beredskapspolis som ett komplement till den Allmänna beredskapspolisen. I planeringsfasen skissades man på ett numerär på 5000. Det slutade med att man beslutade att lägga Allmänna beredskapspolisen i "malpåse" och bygga upp en Särskild beredskapspolis på 1500.
Nu, är det så att de civila lagarna gäller fram till dess kap.15: Krig och krigsfara träder i kraft och nu börjar man inse att det var ett allvarligt misstag att avveckla beredskapspolisen 2012. Många sakkunniga i ämnet Försvar och totalförsvar, som Wiseman, har påpekat misstaget och förespråkar ett återinförande av beredskapspolisen. Tyvärr finns det ett starkt motstånd mot detta, Regeringen och Moderaterna har polisförbundets öra och så länge de har det, kommer Totalförsvaret (civilförsvaret) inte att bli komplett.
I sammanhanget med "små gröna män" förstår man att polisen kommer att få det otroligt svårt, är blygsam, och bekämpa dessa. Vi ser det men Regering, polisförbundet och M ser det inte.
Mikael Juul Sörensen
Tid. ordf. i beredskapspolisföreningen
Det är högst beklagligt men i och för sig begripligt att Wisemans så uppskattade blogg håller på att somna in.
Beträffande utnyttjande av militära resurser för civil ordningshållning mm tipsas om ett inlägg som även Wiseman listar:
http://kkrva.se/beroringsangest-varfor-da/
Det är tyvärr numera alldeles för lite tid tillgänglig för att hinna med att skriva något kvalitativt.
Har inte SOG polismans befogenhet (och utbildning) och därmed möjlighet att utföra samma uppgifter som vilken polis som helst?
Wiseman, terroristlagstiftningens definition av "terrorism" (som fått svidande kritik såsom gummiparagraf) innebär att attackerna mot polis och annan blåljuspersonal i södra Sverige utan tvivel går att klassa som terrorism, med konsekvensen att militär personal kan sättas in.
Vidare är uppdelningen mellan polisiära och militära uppgifter inte en del av grundlagen, varför ett beslut relativt snabbt kan tas i riksdagen om den politiska viljan skulle infinna sig.
Slutligen är det en enkel process att utvidga antalet skyddsobjekt, som därmed kan ställas under militär bevakning.
Skicka en kommentar