Från luftvärn till personalförsörjning

Robotsystem 23 BAMSE. Foto: Saab
Orkar man inte läsa detta långa inlägg, så kan man hoppa direkt till sista stycket.

Under hösten blev det klart att FMV har fått klartecken att inleda förhandlingar med USA om en anskaffning av luftvärnsrobotsystemet MIM-104 Patriot som nytt medelräckviddigt luftvärn för Sverige. Valet har under några år stått emellan Patriot och det franska systemet SAMP/T. Det första har redan 30 år på nacken, men har utvecklats i flera steg under denna period, där Sverige sannolikt tittar på de senaste modellerna av robotar och ledningssystem. Det franska systemet är i princip helt nytt och har än så länge bara levererats i landversion till de franska och italienska försvaren, även om samma system redan finns på en rad olika örlogsfartyg. Systemen har båda sina för- och nackdelar. Den osäkerhet som nu råder gäller hur mycket luftvärn Sverige egentligen kommer att få för pengarna om Patriot beställs. Andra kunder som i närtid beställt Patriot, t.ex. Polen, har blivit mycket negativt överraskade när de upptäckt den slutliga prislappen. Vilket det slutliga innehållet blir i luftvärnsbataljonen för de anslagna ca 10 mdr kr, lär klarna till hösten.

Den mediala belysningen av luftvärnsanskaffningen har under hösten fokuserat på två aspekter. Den ena är huruvida ekonomin kommer att räcka. Det andra är förmågan att skjuta ner ballistiska robotar, som i flera intervjuer har beskrivits som nödvändig (se t.ex. Ny Teknik). Så länge INF-avtalet lever, så finns i vårt närområde endast en form av ballistiska missiler som kan nå Sverige – Iskander-M med ca 50 mils räckvidd. Systemet finns idag hos förband i närheten av St Petersburg och under 2018 troligen också permanent även i Kaliningrad. Från Kaliningrad har Iskander därmed räckvidd in över sydöstra Sverige och Gotland. En fråga man dock måste ställa sig är hur pass dimensionerande Iskander därmed är för Sverige med tanke på det begränsade täckningsområdet, samt att den främsta anledningen för systemets gruppering i Kaliningrad är det amerikanska robotförsvaret i Polen. Oavsett vilket luftvärnssystem man väljer för att lösa uppgiften skydd mot ballistisk robot så lider dessa av en stor begränsning. De skjutande enheterna måste vara grupperade i den omedelbara närheten av målet för att kunna verka mot den ballistiska roboten, eftersom det endast är i slutfasen den är påverkbar. Ser man till Patriotsystemet så är det också systemets förmåga att skydda mot ballistiska robotar som framhålls av tillverkaren. Så sent som i slutet av 2017 användes systemet skarpt i Saudi-Arabien mot en ballistisk robot avfyrad från Jemen av Houthi-styrkor. Trots insats med fyra luftvärnsrobotar verkar man ha misslyckats med att skjuta ner den ballistiska roboten.

Ballistiska robotar är dock bara en liten del av lufthotet, om än det mest kvalificerade. Ett betydligt mer vanligt vapen, som erbjuder både större flexibilitet och ekonomi, är kryssningsroboten. Medan stormakternas ballistiska robotar är helt bundna av INF-avtalet, så är endast kryssningsrobotar begränsade när de är markbaserade. Flyg- och sjöburna kryssningsrobotar har ingen begränsning i räckvidder, vilket gör det möjligt att skjuta dem från mycket långa avstånd (t.ex. Rysslands anfall mot mål i Syrien med kryssningsroboten Kalibr, avfyrad i Kaspiska Havet).

Tyvärr går inte skydd mot kryssningsrobotar hand i hand med skydd mot ballistiska robotar. Luftvärnssystem som är bra på det ena, tenderar att vara svaga mot det andra. Av den anledningen brukar de mer långräckviddiga luftvärnssystemen som S-400, Patriot, SAMP/T m.fl. ha ett närskydd av mer korträckviddigt luftvärn. I fallet med S-400 är det t.ex. Pantsir-systemet. För svensk del kommer närskyddet att utgöras av det nya korträckviddiga luftvärnssystemet med IRIS-T.

Innan den stora svenska strategiska time-out:en avsåg Sverige att anskaffa robotsystemet BAMSE för att just skydda viktiga platser, som t.ex. flygbaser, mot kryssningsrobotar. Systemet anskaffades för en bataljon och sattes upp som demonstratorförband innan det slutligt lades ner under slutet av 00-talet. Istället blev avsikten att sälja den redan anskaffade första bataljonen till en utländsk köpare. Tidigare i år stod det dock klart att den tilltänkta köparen Indien inte kommer att köpa systemet, så de redan levererade enheterna står kvar i malpåse i Sverige, betalda av de svenska skattebetalarna.

Vore det då inte en smal sak att förbandssätta BAMSE-systemet och skapa ett ytterligare luftvärnsförband med förmåga till skydd mot kryssningsrobotar? Hur svårt kan det vara?

Här kommer vi till det som är pudelns kärna i inlägget och som personer utanför Försvarsmakten har svårt att förstå. Saken är den att det är närmast omöjligt. Som på så många andra håll i Försvarsmakten är det inte egentligen mängden materiel som tryter, utan personalen. Den allvarligaste konsekvensen av 00-talets stora nedläggningsbeslut är den som drabbar Försvarsmakten idag i form av problem med personalersättning. Samtidigt som det råder mycket stora behov av att öka personalmängden och framförallt att utbilda nya soldater i form av värnpliktiga för att fylla krigsorganisationen, så kommer antalet officerare bara att sjunka de närmaste åren. Fram till år 2025 kommer mer än en tredjedel av dagens officerskår att ha gått i pension. Trycket på den kvarvarande personalen ökar därmed med tiden, vilket ÖB redan idag varnat för.

Att ersätta dessa tusentals officerare på 7 år är närmast omöjligt, framförallt av den anledningen att någon måste utbilda de nya officerarna. Samtidigt behöver Försvarsmakten utbilda en allt större mängd soldater, och soldatutbildningen utgör i högsta grad en grund för att sedan kunna rekrytera officersaspiranter till de bägge officersprogrammen. Vidare ska den tillgängliga personalmängden samtidigt lösa den kravsatta beredskapen som finns i olika former hos alla förband. Samma personal ska också göra det som skattebetalarna och försvarspolitikerna framförallt förväntar sig – att höja färdigheten på krigsförbanden. Uppgifternas omfång och antal ökar, medan personalvolymen minskar, samtidigt som årsarbetstiden per individ är konstant. Hur denna ökade belastning på de allt färre kvarvarande kommer att slå, behövs det ingen större tankemöda att reda ut. Gott om exempel finns från andra yrkesområden.

Den personal som går i pension lämnar också i många fall nyckelbefattningar som kräver omfattande erfarenhet från förbandstjänst. Dessa befattningar kan heller inte ersättas på kort sikt eftersom alltför få officerare har utbildats under 2000-talet för att fylla de kompetensvakanser som uppstår. Även om man alltså får fram en mycket snabb utbildning för att öka numerären, så är problemet att det finns ett alltför litet underlag sedan tidigare som kan fylla de tomma, mer kvalificerade personalraderna, vilka kräver många års yrkeserfarenhet.

Att Försvarsmakten skulle riskera allvarliga problem med vakanser till följd av omfattande pensionsavgångar på 2020-talet till följd av nedskärningarna och allt mindre intag av officersaspiranter, var känt redan i början av 2000-talet. Det var enkel matematik. Ökänt är t.ex. dåvarande ÖB Håkan Syréns motvilliga och ödesdigra beslut år 2004 att inte anställa en hel kull om ca 400 kadetter år p.g.a. de nedskärningar som försvarsbeslutet samma år medförde. Istället kom personal från nedläggningsförbanden att till stor del utgöra en uppfyllnad av vakanser på andra förband och staber, vilket påverkade åldersstrukturen och som till stor del bidrar till dagens problematik. Antalet officerare som har utexaminerats de senaste åren har tyvärr också varit betydligt lägre än utbildningskapaciteten till följd av för få sökande med rätt kvalifikationer.

Det är därför av yttersta vikt att man redan idag gör allt som går för att reducera konsekvenserna av nedgången i personal så att nedgången blir så liten och så temporär som möjligt. Att rekrytera och nyutbilda personal är viktigt, men det finns andra åtgärder som faktiskt är ännu viktigare. Den personal som finns kvar är också den som ska utbilda och överföra kunskap och erfarenheter till ny personal. Förlorar man erfaren personalen i förtid, får detta en exponentiell konsekvens. Man behöver utbilda extra för att numerärt fylla luckor, men det tar lång tid att lyckas ersätta den förlorade kompetensen.

Nedan följer några sammanfattande förslag för att i möjligaste mån reducera konsekvenserna av de stora pensionsavgångarna och det för låga inflödet av officerare de senaste 15 åren.

Försvarsmakten får inte tillåta sig att en enda officer slutar i förtid. Försvarsmakten måste kunna erbjuda sådana villkor och förmåner att personalen väljer att stanna kvar. Varje person som slutar i förtid får en exponentiell konsekvens när det gäller kompetensöverföring.
”Hygienfaktorerna” (lön, förmåner, administration m.m.) måste vara så bra att dessa inte bidrar till att individer söker sig från Försvarsmakten. Ca en fjärdedel av de som tagit ut officersexamen de senaste åren har valt att sluta efter några år, samtidigt som de antagna varit betydligt färre än behovet.
– Varje anställd måste lösa rätt uppgifter och på rätt sätt. Många uppgifter som idag löses av högt utbildade och mycket erfarna personer skulle istället kunna lösas av särskilt anställd administrativ personal. En mycket ”osvensk” lösning, men effektiv när det är brist på den kvalificerade personalen. En sekreterare eller assistent kan lösa det mesta av en chefs administrativa sysslor i ”stödsystemen” och sannolikt också effektivare. De kan däremot inte leda ett förband i strid, vara övningsledare, genomföra krigsplanläggning och liknande.
– Pension får inte vara en bortre gräns. Det måste vara attraktivt för personal som går i pension att välja att jobba vidare. På så sätt kan man frigöra tid för den ordinarie personalen. Ett utmärkt exempel på var nyligen pensionerad personal kan användas är just för utbildning på de centrala skolorna. Valet kommer annars att behöva stå mellan att använda dagens officerskår till krigsförbandsuppgifter eller utbildning. Att lösa båda samtidigt går inte.
– Återanställ. Sök upp personal som slutat och hör med dem varför de slutade. Erbjud dem att komma tillbaka och fråga vad som skulle krävas för detta. En sekundär effekt är att detta också kommer att hjälpa till att ta fram åtgärder för att förhindra att personal väljer att sluta i förtid.
– Modifiera det befintliga arbetstidsavtalet. Om personaluppfyllnaden är Försvarsmaktens största brist så är mängden tillgänglig personal den näst största. Gör det möjligt att lösa ut överskjutande tid över 40 h per vecka med ekonomisk ersättning och inte bara ledighet. Självfallet måste det finnas skyddsregler, men påtvingad frånvaro skapar också stress - både hos den tvångslediga individen och vederbörandes arbetskamrater som måste kompensera för frånvaron.


Som synes spelar valet av luftvärnssystem mindre roll när det finns så stora problem som fullständig bemanning av dagens ringa organisation. Att förbandssätta Rbs 23 BAMSE är ett exempel på en materiellt lågt hängande frukt, men personellt förblir detta en utopi. Det är heller inte luftvärnet som är huvudfokus för detta inlägg. Vidtas inte handfasta åtgärder omedelbart så kommer Sverige inom några år att ha ett försvar som lider mycket allvarliga personalbrister, inte minst när det gäller ledning och chefer. Två saker står klara. Det ena är att för varje dag som man sitter på händerna så förvärras konsekvenserna. Det andra är att de åtgärder som Försvarsmakten behöver vidta kommer att kosta, varvid det krävs medel för att täcka ökade personalkostnader. Det måste nu till tydlig, omedelbar och långsiktig ledning från politisk nivå för att reducera de ofrånkomliga konsekvenserna i personalförsörjningen p.g.a. tidigare beslut. Det här är inte en fråga som kan överlåtas till Försvarsberedningen att diskutera för att inlemmas i 2020 års försvarsbeslut. Att vidta åtgärder för att minimera konsekvenserna av personalnedgången kommer att kosta, men vad är alternativet?



13 kommentarer:

Anonym sa...
7 januari 2018 kl. 22:02  


http://www.gd.se/opinion/debatt/moderaterna-vill-ha-ett-kraftigt-okat-fokus-pa-forsvaret

hotspot sa...
7 januari 2018 kl. 22:16  

En möjlighet att täppa igen bristen på trupputbildare är att utnyttja alla de pensionerade eller uppsagda YO eller RO, samt alla vpl komp o plutbef o grpch. Om bara FM kunde släppa sin prestige att inte ta in tidsbegränsad hyrpersonal, som landstingen gör.

Tillsats sa...
7 januari 2018 kl. 22:40  

Förslagen gäller polisen med. Varje punkt är direkt nödvändig för polisen. Men det lär inte hända. Cheferna inom polisen och HR verkar inte bry sig. Och därmed inte politikerna.

Hur är det med chefer och HR inom försvarsmakten? Driver de något av det som du föreslår.

paul sa...
8 januari 2018 kl. 06:43  

Återigen glöms reservofficerarna bort.
Det finns många reservofficerare i rimlig ålder som med relativt kort uppfräschning skulle kunna ta riktiga positioner i försvaret om yrkesofficerarna tillät det.
Tyvärr är synen på reservofficerare från yrkesdito att vi inte skall ha några och om de skall vara så skall de inte ha riktiga positioner.
Jag har en gammal ohs kollega som nu är löjtnant (efter många många år som reservare) han är gruppchef. Det är ren och skär kompetensförstöring!
De förband som satts upp som huvudsak gss/t har personalförsörjts av yrkesofficerare i huvudsak.

När det gäller Bamse så finns det även en annan sak som gör det mindre bra att ta in. Luftvärnet själva anser att de blev pålurade systemet har jag förstått, den prestanda som SAAB sålde in det med är inte i närheten av verklig prestanda (vilket sannolikt är varför Indien inte ville ha systemet)

Unknown sa...
8 januari 2018 kl. 07:35  

Jag som ganska nyanställd soldat i försvaret ser en enorm brist i systemet med att man är anställd på ett 8-årskontrakt. Vi har soldater som besitter en enorm kompetens som vi kommer förlora bara för att 8 har har gått, kompetens som dagligen kommer oss andra till gagn.

Det är inte alla som passar som officer, vissa är som klippt och skurna för soldatyrket, och att mista den kompetensen som dom här soldaterna besitter är en stor förlust för försvaret.
Det måste finnas ett effektivare sätt att utnyttja alla dessa kompetenta soldater?

Unknown sa...
8 januari 2018 kl. 13:19  

Allt kommer lösa sig men "under galgen"istället för under ordnade former. Kanske inte dagens ledning förmår klara rekryteringen? Kanske är strukturerna och attityderna så föråldrade att de stelnat emedan verkligheten på arbetsmarknaden rusar vidare? Dagens strukturer tycks inte hänga med och låter sig inte förändras frivilligt. Det dröjer ännu länge innan den nya generationens officerare kommer till makten med personliga erfarenheter av riktiga soldater och deras behov och potentialer (som är de som avses göra jobbet i krig och som utgör förbanden). Vi får hoppas att de inte tröttnat innan det är dags.

DanneG sa...
8 januari 2018 kl. 14:35  

Sälj grejerna till oss i Finland för 1kr så fixar vi personalen :))

DanneG sa...
8 januari 2018 kl. 14:36  

Sälj grejerna till oss i Finland för 1kr så fixar vi personalen och försvaret (för bägge nationer)

Persson sa...
8 januari 2018 kl. 23:34  

Kanske ska vara lite försiktig med att generalisera för mycket om vad "luftvärnet anser" . Enligt uppgifter lyckade provskjutningar med systemet. I den allmänna debatten om Bamse har olika räckvidder, funktioner och system ställts mot varandra enligt principen att jämföra äpplen med päron,skiftnyckel med hammare osv vilket gett det dåligt rykte. Produkter som inte satsats på i Sverige har också blivit svåra att exportera. Dåligt signalvärde. Svårt för andra nationer att förstå att det inte beror på produkten i sig i första hand utan naiva politiker som inte vill satsa på nationens försvar.

Persson sa...
9 januari 2018 kl. 00:02  

Finns fortfarande viss kompetens att ta vara på efter senaste vågen av regementsnedläggningar. Ett exempel är chefen för stridsgrupp Gotland som jobbade civilt i över ett decennium efter P 18:s nedläggning innan han rekryterades till Försvarsmakten igen. Angående Bamse borde den tas upp i flygflottijernas basskyddsorganisation och därmed kunna ge en mycket hög luftvärnsberedskap, t.o.m. 24/7 om man så vill. Kräver en viss utbildningsinsats av en del av personal en men det underlättas av att eldenheten har en inbyggd simulator.
Tung kustrobot 15 återinfördes i sjöstridsflottiljernas organisation istället för som innan avvecklingen i en egen bataljon med 400-500 personer. Ett verktyg till i verktygslådan och en uppgift till utöver de man redan har kräver inte samma personalstyrkeökning. Dessutom finns en omgång värnpliktiga utbildade på systemet 2008/2009 som kan stötta upp i en krigssituation.

PeO sa...
10 januari 2018 kl. 22:00  

Mycket välformulerat. Tänk att FM kunde ta det fatala beslutet att inte anställa utbildade officersaspiranter.

Charlie Spartan sa...
3 mars 2018 kl. 21:40  

Med andra ord är det bråttom att starta värnpliktsutbildningen igen och med så hög volym värnpliktiga som möjligt. Skapa ett rekryterings underlag för framtida yrkesofficerare och Specialistofficerare.

Liknade problem finns inom Hemvärnet. Snart kommer Hemvärnsförband förtvina bort för att det gamla värnpliktsmagasinet helt sonika tagit slut. Det finns inga kvar att rekrytera till Hemvärnet i stora delar av Sverige. Och med det försvinner skydd och bevakning av många viktiga installationer.

Lösningen för Hemvärnet är lokal rekrytering och utbildning vid utbildningsgrupperna runt om Sverige. En lösning som även spiller över till övriga försvaret, då en del Hemvärnsrekryter fattar tycke för försvaret och vill söka sig vidare till andra delar.

Tråkigt nog har även denna lokalutbildning varit budgetregulator under många år. Tappet är stort.

Tack för bra artikel Wiseman

Galärslav sa...
17 mars 2018 kl. 22:44  

Charlie Spartan

Hemvärnets Gu har faktiskt inte varit en budgetregulator på det sätt att utb reducerats av ekonomiska skäl. Problemet är att rekryteringen till Hv-GU har varit alldeles för dålig.

Det har inte att göra med hur utbgrupper OrgE skött sig dåligt(även om en del har "utvecklingspotential"), utan det har i huvudsak att göra med att det rekryteringssystem som infördes infördes i sb med yrkesförsvaret.

Det byggde på central rekrytering (inte de personliga mötet.....), och att det blev helt omöjligt att följa den enskilda individen och hålla den i örat från första mötet till krigsplacerad individ. Detta pga den tekniska lösning som TRM tilläts välja och att dåvarande HKV Info var övertygad om att det bara var central rekrytering som fungerade (hur många truppare tror ni det fanns i HKV info ......)

Något som var gick utmärkt när Hemvärnet fick uppgift att prova utb från ax till limpa under 00 talet. Då var utfallet både inryckande och utryckande/godkänd omkring 95% av behovet.

RIKSHV protesterade vilt över vald lösning, och hävdade att den varken skulle fungera för Hv eller T och sannolikt inta heller vara bra för K.

Detta ignorerades av ansvariga i HKV, och resultatet ser vi nu. Paradigmskiftet enligt dåvarande Fömin, höll i ca 4 år......

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade