Ödesdebatt och extrautgifter

På fredag debatterar Riksdagen det nya personalförsörjningssystemet för Försvaret. Utgången är väntad. Värnplikten stryks till förmån för yrkesförsvaret. Läsaren av bloggen vet att jag inte är någon vän av en slopad värnplikt.

Jag hyser många farhågor med en slopad värnplikt. En slopad värnplikt går aldrig att återinföra, värnplikten främjar gemenskapen i ett samhälle som alltmer bygger på individualism. Man ska heller inte bortse från de folkbildande och folkhemsbyggande fördelar en allmän (man, såväl som kvinna) värnplikt för med sig. Jag ser vidare mycket små möjligheter för Försvarsmakten att rekrytera kompetent personal med den låga lön som erbjuds till ungdomar som befinner sig i den ålder där man ska lägga grunden för sitt framtida liv. 5 år i Kronans kläder som soldat är inget som man bygger en säker framtid på. Måhända lyckas man hålla liv i rekryteringen under de inledande åren på gamla meriter (allmänhetens tidigare erfarenheter av värnplikten), men därefter kommer det att bli samma problem som övriga länder som har yrkesförsvar dras med - ett konstant underskott av rekryter, som blir ännu värre i krigstider.


Ett av de mest absurda inslagen i den nya personalförsörjningen är att ingen vet vad det kommer att kosta med anställda soldater istället för värnpliktiga. Alla är dock överens om att det kommer att bli dyrare, men hur mycket är man oense om. Frågan är om man dessutom inte tappat historien någonstans på vägen när det gäller att anställa personal. Låt mig exemplifiera en aspekt som helt saknas i förslaget till den nya personalförsörjningen:

För snart tio år sedan avskaffades många soldatbefattningar inom Försvarsmakten för att bl a Värnpliktsrådet ansåg att dessa utgjorde en form av "grå" arbetskraft. Exempel på sådan befattningar var vaktsoldater, förrådsmän, kökspersonal, underhållssoldater, flygmekaniker, brandsoldater o s v. Det tog inte länge förrän den politiska opinionen var inne på samma spår. Dessa befattningar blev snabbt sådana som besattes av civilanställda. Köken lades ut på entreprenad, förbandsvakterna lejdes ut till Securitas, räddningstjänsten rekryterades civilt liksom fälthållningen på flygflottiljerna. Soldater med nämnda befattningar fick endast tjänstgöra i befattningen under utbildning respektive förbandsövningar. Daglig verksamhet räknades som grå arbetskraft. Värnpliktstiden koncentrerades på annan soldattjänst, väpnad strid mestadels, istället för att soldaterna fick praktisera ordentligt i sin krigsbefattningar.

Nu, 10 år senare, sitter Försvarsmakten med en rad civilt anställda tjänster och inriktar sig på att ersätta de soldater som inte får tjänstgöra till vardags i sin befattning med yrkes- och framförallt när det gäller många av dessa befattningar, kontraktsanställda soldater.

Resultatet blir alltså att när yrkesförsvaret väl införts kommer Försvarsmakten att sitta och betala dubbelt för en tjänst. Det absurda blir att man anställer en soldat för att i krig kunna göra samma sak som en annan människa ska göra i fredstid, istället för att när man nu inför "riktig" arbetskraft se till att personalen är fullt användbar i krig. Även om det handlar om en kontrakterad soldat istället för yrkessoldat, blir personalkostnaden betydligt högre än om man bara hade en person anställd.

För Flygvapnets del innebär alltså detta att man kommer att sitta och betala heltidstjänster för personal på Såtenäs, Malmen, i Luleå och Ronneby, samtidigt som man ska sitta och betala yrkes- och kontraktssoldater i Kvarn dit samtliga basbataljonsverksamhet flyttas förutom flygunderhållsdelarna. Alternativet hade ju varit att ha samtlig personal på flottiljerna krigsplaceringsbar och anställd. Kanske någon av våra försvarspolitiker kan förklara det kloka i att betala för extra personal som inte kan användas?

Frågan är också varför Försvarsmakten då ska leja ut uppgifter som t ex bevakning till civila företag som förutom att lösa uppgiften dessutom ska göra det med vinst och därtill inte kan verka i ofredstider? Jag bävar för att vi liksom USA är på väg mot en privatisering av Försvarsmakten, men det kommer jag att ta upp i senare inlägg.


Att inte kunna sin historia är inte ett recept på framgång. Märk också väl att våra grannländer som har historieerfarenheter närmare i tiden än Sverige, avråder Sverige från att överge värnplikten.


Jag vill läsarna om att innan ni börjar komma med mothugg (dock alltid välkommet) läsa de senaste månadernas inlägg i värnplikts- och personalförsörjningsfrågan och de kommentarer som hör därtill. Många aspekter på ämnet har redan avhandlats där. Är det så att ni har utvecklingar på dessa aspekter får ni självklart ta dem i kommentarer till detta inlägg.