Rätta takter

Har vi någonsin haft några ministrar som på liknande sätt åkt till en så farlig plats som Bagdad? Jag tycker att det är utmärkt att vår utrikesminister bestämmer sig för att stödja den irakiska regeringen på plats. Likväl är det ännu bättre att migrationsministern åker till Irak för att informera sig om situationen och huruvida det är möjligt för irakiska flyktingar och asylsökande att återvända. Det måste vara utgångspunkten för svenska flyktingpolitik att dessa ska återvända till sitt ursprungsland.

Med största sannolikhet är det så att de irakier och afghaner som sökt sig hit och till andra europeiska länder egentligen är de som behövs bäst i sitt eget land. Det är förmodligen de som har en god utbildning och de sekulära och mer öppna åsikter som skulle behövas för att utgöra grunden till en effektiv nationsbildning.

Summa summarum - jag är mycket imponerad av Bildt och Billströms resa till Irak. De vågar åka till en plats som svenska journalister inte vågat besöka de senaste 5 åren. Svenska journalister sitter helst 100 mil från en konflikt och refererar andra nyhetsbolag från hotellpoolens trygga vrå. Martin Adler var den siste med råg i ryggen att befinna sig på plats där kulorna viner. I viss mån är även Johanne Hildebrandt av samma skrot och korn. I socialdemokratiska regeringar skulle jag möjligtvis kunna tänka mig Jan Eliasson göra samma resa. Han for ju faktiskt till Darfur å FNs vägnar härom veckan.

Härnäst åker Bildt till Tchad i tre dagar, förmodligen för att på plats reka inför ett eventuellt insättande av Nordic Battle Group. Enligt TT åker han just till huvudstaden N'Djamena och den största staden i östra Tchad, Abéché, vilket är de två städer NBG förväntas basera i.

Framskjuten ledning - det är det bästa.

Carl Bildt om resan 1, 2
SvD
DN