Gästinlägg: Efter kriget mot terrorism – Utblick mot 2020-talet

USA:s avgående försvarsminister Robert Gates tal i fredags väckte en hel del uppmärksamhet i USA och i en rad europeiska länder, men inte i Sverige med undantag av försvarsbloggarna. I talet riktar Gates kritik mot Europa och övriga NATO-länder som han anser inte har förberett sig ordentligt för att kunna hantera väpnade konflikter och krig utan helt förlitar sig på USA. Det exemplifieras bl a av den stora brist på flygburna precisionsvapen som nu råder i Europa med anledning av FN-insatsen i Libyen och där bl a Danmark nu försöker köpa vapen från Nederländerna.


Med anledning av Gates tal och den minskade amerikanska viljan och möjligheten att åta sig Europas problem är det intressant att läsa Jan Kallbergs, nybliven filosofie doktor, tankegångar i ämnet. 


/Wiseman

--------------------------------------------


Under Kalla Kriget var USA garanten för NATO och Västeuropa gentemot Sovjetunionen som frustande stod i Östeuropa med 30 000 stridsfordon. När Sovjetunionen kollapsade inledde president Clinton en reduktion av försvaret som hade accelererat om inte 11 september 2001 hade inträffat. Attacken på World Trade Center inte bara stoppade den utvecklingen utan ledde mer än en dubblering av försvarskostnaderna. Idag är Bin Laden död och 40 cent på varje federal dollar som spenderas är lånad och bygger på statsskulden. Kriget mot terrorism och försvarsansträngningarnas omfång går inte längre att politiskt motivera.

AMERIKANSKT TILLBAKADRAGANDE
För några månader sedan sa försvarsminister Gates att epoken med oändliga ekonomiska medel var över. Signalerna att det amerikanska försvaret kommer att radikalt reducerats har duggat tätt under vintern och våren. Detta började skönjas redan för ett år sedan (se min artikel i Vårt Försvar 2010:3 sid 18-19).

Dagarna efter att det tillkännagivits att Usama bin Laden skjutits ihjäl av den amerikanska flottans specialförband så talade den amerikanske generalstabschefen admiral Mike Mullen i Washington D.C. Admiral Mullen valde att tala klartext - han sa rent ut att det federala budgetunderskottet var det enskilt största nationella säkerhetshotet. Inte ett av flera större hot utan det i särklass största hotet. Om amerikansk generalstabschef prioriterar budgetbalans före terrorism och geopolitik så har signalen gått fram – det är allvar.
Admiral Mullens budskap var mycket enkelt. Om vi inte får den federala budgeten i balans så kommer vi inte att ha råd inom ett antal år att han det försvar vi anser oss behöva.

Försvarsminister Gates ersätts av Panetta under sommaren som är en rörelse som förstärker intrycket av att hårda tyglar är på väg. Panetta är känd för tre saker – realist, hårda tyglar i budgetfrågor och att han är uppskattad i bägge läger som bäddar för att få igenom radikala förslag. Det amerikanska försvaret har sedan händelserna 11 september 2001 fått mer än dubblerade anslag. Den amerikanska globala närvaron har gått från ett tiotal länder till nära hundratalet länder med olika baser och engagemang.

Det är min bedömning att de amerikanska försvarsutgifterna kan reduceras till hälften de närmaste tio åren – vilket är en återgång till budgetläget före 11 september 2011. Det är också minst lika sannolikt att budgetnedskärningarna över en längre period blir betydligt djupare. Alternativa vägar som billigare personalförsörjning, sämre materiel och svagare förbandssammansättning är inte aktuellt i en amerikansk kontext.
För Europas säkerhet kan det innebära ett amerikansk tillbakadragande exempelvis att en permanent flott och flygnärvaro med baser i Europa försvinner och tidigare gjorda säkerhetsgarantier nedgraderas. USA är inte längre den drivande kraften i NATO och dess huvudsakliga garant.
Det första steget i en kraftig försvarsreduktion är att börja se över uppenbart slöseri och stoppa utvecklingsprojekt man kan se redan idag att de inte kommer att införskaffas. Det sker idag, 2011, och steget därefter är avveckling av engagemangen i Afghanistan och Iraq, vilket leder till ytterligare kostnadsreduktion inom 3 – 4 år. Fortfarande kommer budgeten inte att vara i balans. Med nedskärningarna kommer en serie indirekta besparingar eftersom med lägre rekryteringsbehov och konsolidering av baser. Den radikala förbandsreduktionen kan ligga 5 – 6 år framåt i tiden.

AMERIKANSKA FÖRSVARSKOSTNADER
Amerikanska väljare måste ställa sig frågan varför de har elva fullstora hangarfartyg när världens övriga flottor har två-tre halvstora – särskilt som dessa flottor är allierade. Det är en rationell fråga. Det är uppenbart av andra anledningar, det är lätträknade fartyg och det är konkreta kostnader. Den faktiska kostnaden för det amerikanska försvaret är inte lika uppenbart eftersom man i nästan sovjetisk stil har försvarskostnader inbäddade i andra departement och verksamhetsområden. Energidepartementets laboratorier forskar om kärnenergi för både fredlig kärnkraft och kärnvapen, NASA utforskar rymden för vetenskap och försvar, kostnader för rehabilitering av skadade och framtida åtaganden ligger på Veteranadministrationen som är ett eget departement. En reduktion kommer att innebära ett samlat grepp över kostnaderna – oavsett kostnadsställe och kostnadsbärare.

AMERIKANSKT TANKESÄTT
Effekten av Pearl Harbor fortsatte genom Eisenhowers presidentperiod under 1950-talet, Kalla Krigets kärnvapenbalans, till kollapsen av Sovjetunionen. USA hade hela 1920-talet och 1930-talet planlagt flera krigsfall som större marina drabbningar runt Filippinerna i händelse av ett krig med Japan. Ingen hade tänkt tanken att japanerna utan krigsförklaring skulle anfalla Pearl Harbor.
Detta grundlade en amerikansk misstänksamhet mot att bli överraskade och tagna på sängen. Det är bara att se filmen ”Dr Strangelove”, som trots sin kritik, visar hur resonemangen på amerikanska sidan återkommande handlar om hugg i ryggen och att man kan bli lurade. När Sovjetunionen försvann började man omvärdera varför man finns i världen militärt. Händelserna 11 september 2001 ställde allt detta på huvudet och ryggmärgsmässigt reagerade amerikanska politiker och opinion som efter Pearl Harbor, vilket gjorde att kriget i Afghanistan fortsatt i nästan ett decennium. Nu, 2011, bryts det tänkande upp eftersom det ställs i motsats till andra projekt i samhället som skattelättnader, bidrag, budgetbalans och välfärdsprogram.

CYBERKRIG
Alternativa billigare former av försvar som samtidigt ger optioner som man annars inte skulle ha eftersträvas. Cyberkrigföring fler möjlighet att i en gråzon störa en tilltänkt fiende utan att uppenbart förstöra eller inför en internationell opinion provocera eller eskalera. Vi ser en fraktion av den verkliga förmågan från utsidan men det är min bestämda uppfattning att USA kommer att säkerställa att man är världsledande inom informationskrigföring. Om vi bortser från de nya möjligheterna det ger så är det helt enkelt kostnadseffektivt. Till priset av vad det kostar att hålla en flygdivision i luften får man en betydligt större förmåga att påverka en motståndares försvarsansträngning och möjligheter att välja vissa val. Informationskrigföring ger även propagandaeffekter och underrättelseövertag som en del av utfallet.

KÄRNVAPNENS RENÄSSANS
När amerikanska politiker börjar söka alternativa vägar för att nå nationella säkerhetsmål så omvärderas gällande upplägg, kostnader och strategier. En faktor som inte framkommer överhuvudtaget i svensk press är kärnvapnens renässans. Kärnvapen är det enda som kan projicera våld och makt från Spetsbergen till Polynesien utan en enda truppförflyttning. Det som skiljer stormakten från lillmakten är tillgången till nukleära medel. Oavsett om vi tycker att kärnvapen är fruktansvärda och ociviliserade så erbjuder det en serie geopolitiska fördelar.
När president Obama talar om att uppgradera kärnvapnen handlar det om färre vapen, mer raffinerade vapeneffekter och fler optioner att använda dessa. I detta fall är inte USA unikt. Storbritannien valde att behålla kärnvapnen fast försvaret fick en omedelbar reduktion på 8 % av den nya konservativa regeringen. Storbritannien ser kärnvapen som inträdesbiljetten till att vara stormakt. Ryssland som möter hotet mot deras territoriella integritet med ett resursrikt Sibirien vägg i väg med Kina med kärnvapen. Styrkan i kärnvapen är inte vad du gör med dem utan vad du kan göra med dem.
Vetenskapligt har det skrivits mycket lite om kärnvapendoktriner och tankar bakom dess användning sedan 1990, i Sverige har man nästan glömt bort att de finns och den enorma destruktiva kraft som dessa representerar inbjuder inte direkt till ett middagssamtal. Vi har hållit oss borta från den nukleära katastrofen.

Mycket talar för att de kommande decennierna kommer att se en förnyad roll för kärnvapen. Hur den rollen kommer att te sig är beroende av hur långt reduktionen av konventionella styrkor kommer att gå och om vi hur direkta konflikter kommer att vara mellan kärnvapennationer. Den amerikanske statsvetaren Kenneth N. Waltz skrev 1990 att kärnvapendebatten hämmas av två missuppfattningar – att nukleär avskräckning är problematiskt och att ett sammanbrott i avskräckning omedelbart leder till världens utplåning. I dagens jakt på alternativa och billigare doktriner som har säkerhetspolitiskt tyngd är kärnvapen en viktigare komponent än någonsin de senaste 20 åren.

AVSLUTNING
Händelserna den 11 september 2001 fördröjde inträdandet i en ny geopolitisk och säkerhetspolitisk miljö. Antagligen ser vi nu ett skeende som är det verkliga avskiljandet av kalla kriget där kriget mot terrorism blev en fördröjd mellanakt. Värdet av allianser och konstellationer kan radikalt förändras de närmaste decennierna eftersom dess medlemmar antar nya säkerhetspolitiska positioner. Det undergräver helt värdet av Sveriges internationella missioner eftersom den förhoppningen om framtida gentjänster aldrig inträffar. En reduktion av konventionella styrkor att leda till en renässans för kärnvapen hos stormakterna. Detta återinträde av kärnvapen i säkerhetspolitiskt tänkande kommer att ha andra former än 1950-talets grova och onyanserat destruktiva nukleära doktriner. Att designa ett svenskt försvar för 2020-talet kräver ett nytänkande och realistisk utblick som är en intellektuell utmaning.


Jan Kallberg
forskare, University of Texas at Dallas
fd svensk reservofficer

17 kommentarer:

jan-olov sa...
14 juni 2011 07:03  

Mycket tanke väckande analys och bedömningar.

Fäster mig särskilt vid din slutkläm:

"Värdet av allianser och konstellationer kan radikalt förändras de närmaste decennierna eftersom dess medlemmar antar nya säkerhetspolitiska positioner. Det undergräver helt värdet av Sveriges internationella missioner eftersom den förhoppningen om framtida gentjänster aldrig inträffar. En reduktion av konventionella styrkor att leda till en renässans för kärnvapen hos stormakterna"

Vi spelar en mycket högt spel genom vårt önsketänkande att tjänster ger gentjänster den sk solidaritetsklausulen.

Ett litet förbiseende dock. De västliga stormakterna nedrustar men definitivt inte Ryssland som ligger närmast eller Kina på längre distans men det var kanske så du menade.

Tack för bra ett bra inlägg

Anonym sa...
14 juni 2011 07:17  

Det bästa i detta inlägg är finalen som är lika brutal som sann. Kallberg skriver dels att det som händer "undergräver helt värdet av Sveriges internationella missioner eftersom den förhoppningen om framtida gentjänster aldrig inträffar", dels att det krävs ett "nytänkande" vad gäller försvaret. Där är i denna del som försvarsmaktsplaneringen fallerar. Bristen på nytänkande utanför boxen lyser med sin frånvaro. Blotta nken på att det är Tolgfors som borde efterfråga denna information skrämmer.

Tyvärr så gissar jag att ett koppel med inlägg kommer att följa det Kallberg skrivit med synpunkter på hur han skriver, att det inte innehåller något nytt, att det är bara bra att några hundra svenskar får åka till Aghanistan. Som vanligt. Men vad många tycks missa helt är att vi håller på att ledas in i ett försvarspolitiskt vakuum. Och finns det ingen försvarspolitisk substans så finns det inga visioner.

Jag är uppriktigt sagt skrämd av den nuvarande utvecklingen. Eller rättare sagt bristen på utveckling.

//Stagecoach

Anonym sa...
14 juni 2011 13:44  

Politiken som förs är baserad på 1990-talet efter Sovjets fall då USA var den enda Supermakten, Kina inte hade sin ekonomiska styrka och Rysslands nedgång pågick den världen finns inte länge.

Önsketänkande, nedrustande och tjänster som ej leder till gentjänster är inget att vara stolt över. En renesans i försvarsmakten med försvar av det egna landet i fokus är efterlängtat, ett slut på insatser utan betydelse eller slut som bara försvagar oss militärt och politiskt vore optimalt.

Men motsatsen kan lika gärna inträffa; politiker erkänner sällan att de har fel/tagit fel beslut (speciellt nu när det sker i koncensus) vilket kan leda till att de begraver huvudet djupare i sanden och öppnar nya fronter för utlandsinsatser och bantar försvaret mer.

Verklighetsfrämjande dominerar de som ingår i dagens politiker elit de kommer alldeles perfekt överens på så många punkter att opposition i verklig bemärkelse knappt existerar.
/Kalle

Sumatra sa...
14 juni 2011 17:26  

Ett utmärkt och tankeväckande inlägg. Jag delar i runda slängar de slutsatser som Kallberg redovisar.

Någonstans mitt i inlägget så tecknas bilden av att stora amerikanska nedskärningar kan vara förestående, som ”en återgång till budgetläget före 11 september 2001”. Detta skulle man kunna tolka som en återgång till något slags normalläge.

I förhållande till det vi ser av framtida och hyfsat närtida utmaningar och hot för västvärlden, vore en halvering av amerikansk försvarsbudget nu, som om vi mot bakgrunden av det allmänna gynnsamma läget 2001 skulle skurit bort hälften av den dåvarande budgeten. Det är en helt annan och hotfullare framtid som börjar skönjas nu än den vi kunde ana oss till den 10 september 2001.

2001 var det väl mest Sverige som höll på att ned- och avrusta. Idag är det nästan alla våra ”allierade”, inklusive USA. Samtidigt rustas det upp i hög takt i övriga världen, inte minst i Kina, vars växande välstånd byggts upp av att vi i Väst exporterat och exporterar vår produktionsapparat dit. Kanske kommer det i framtiden att visa sig att det hade varit klokare att spränga de fabriker och den utrustning i luften, som vi inte längre kunde driva med vinst. Den siste kapitalisten skall sälja repet han själv skall hängas i, för att citera Lenin.

Lite mindre här, lite mer där och att detta upprepas under lång tid, kan få vilken skillnad som helst att utjämnas och vilken balans som helst att tippa över åt andra hållet.

Sammanfattningsvis kan det sägas, att det som ser ut som en återgång till ett budgetmässigt normalläge, i själva verket kan vara en enda gigantisk ruptur, med potential att helt styra om riktningen på historiens lopp, till fördel för vissa och till nackdel för andra. Här finns det kanske anledning att tala om vi och dom. Dessutom är nog Europa redan ute ur matchen, ekonomiskt, militärt, kulturellt, utbildningsmässigt, o.s.v. Detta senare är inte en nödvändighet men en trolig utveckling om man bara extrapolerar.

Magnus Redin sa...
14 juni 2011 18:27  

Vår säkerhetspolitik borde utgå ifrån att stödja våra vänner så vi tillsammans klarar riktigt dåliga tider.

Den viktigaste ömsesidigheten i detta är handeln då vår civilisation och ekonomiska effektivitet är beroende av handel. Ett exempel på något som är värt att värna är EU:s fria rörlighet för människor, kapital, tjänster och varor.

De dåliga tider vi behöver klara av är anpassningen till sinande olja, andra resurser som blir svårtillgängliga, klimatförändring och andra storskaliga miljöproblem och risken att en del nationer och grupper kommer att välja aggressiva lösningar på de problemen.

Terrorismen och finanskrisen är små problem jämfört med de problem som vi får om den reala ekonomin krymper.

Sumatra sa...
14 juni 2011 19:57  

@ Magnus Redin 18:27

Nu är det nog inte en allmän harmonisering av ekonomierna som skapade Europas storhetstid, som sedan varade i århundraden.

Det var en knivskarp konkurens, med växelvis framryckning av de olika länderna. Det är först i och med EU, som det börjar gå på r-ven utan hopp om en bättring. Ländernas inneboende styrkor och dynamik hålls tillbaka av en växande byråkrati och något som mest liknar planekonomi.

Ett mejeri kan inte expandera, för den av EU tilldelade mjölkkvoten förhindrar vidare utveckling. Så dj-vla dumt, för att nu bara ta ett exempel. marknadskrafterna sätts ur spel, helt enkelt.

Studera utomlands gjorde man redan på Gustav Wasas tid.

Schengenavtalet gynnar bara fri rörlighet för kriminella. Vi andra har alltid kunnat röra oss fritt. I fredstid, får jag väl tillägga.

Själv tror jag att det sitter en liten fransman längst inne i EU:s kärna och förhindrar att det sker någon verklig utveckling och förhindrar all konkurrenskraft. Men jag kan ha fel.

Harmonisering av hela samhället, inklusive utbildningväsende och administration, var det som fick stopp på Kinas utveckling en gång i tiden, men man verkar ha släppt detta nu.

Harmonisering är ett vackert ord men farligt när det möter verkligheten.

Anonym sa...
15 juni 2011 08:25  

En artikel till er som kallar JAS gökunge och prisar utländskt material inköp som är så billigt och alltid finns på hyllan:
http://di.se/Default.aspx?sr=6&tr=289586&rlt=1&pid=238037__ArticlePageProvider&epslanguage=sv
MVH Kalle

Kallisti sa...
15 juni 2011 14:59  

@Sumatra:
"Men jag kan ha fel."

Du har fel.

När det gäller att skapa reell militär förmåga för framtiden finns det inget alternativ till ett mycket närmare och integrerat samarbete med EU som bas. NATO funkar inte längre och Norden är för litet. Det krävs konkreta åtaganden från alla parter från början så att det inte blir en gemensam nedrustning istället för ett gemensamt försvar, men alternativet är ett trettiotal nationella militärklubbar mer (Sverige etc) eller mindre (Frankrike, UK och Tyskland) oförmögna att mobilisera eller projicera något över huvud taget.

Men Sumatra har rätt i att dagens EU på många (de flesta kanske) sätt fungerar dåligt. Orsaken är att det är en "polsk riksdag" där alla länder ska vara med att bestämma baserat på sina nationella tillfälliga behov istället för att tillfredsställa de stora gemensamma behoven. Mellanstatlighet => odemokrati, ineffektivitet och byråkrati.

Lösningen är en federativ lösning där vi ger EU all rätt men bara inom vissa områden. Detta att låta EU styra det mesta men bara i slutna rum är vansinne och endast gynnsamt för de politiska ledarna.

Nicolas sa...
15 juni 2011 14:59  

Sumatra: Den knivskarpa konkurrensen ledde också till 1:a och 2:a världskriget som blev slutet på Europas storhetstid.

Anonym sa...
15 juni 2011 21:40  

@Kalle
Jo det kommer nog att skrivas liknande artiklar om vår anskaffning av de amerikanska helikoptrarna när det visar sig vad de kostade - egentligen...

Anonym sa...
15 juni 2011 23:18  

I den republikanska primärvalsdebatten i måndags syntes det inte till några tecken på att usa:s försvarbudget ska minska. Tvärtom har alla kandidaterna betonat att försvaret måste få kosta. Obama har visserligen gett signaler om att Pentagons budget ska ner, men han har ökat hittils. Gates och tidigare försvarministrar har länge gnällt över att Europa inte satsar tillräckligt, men man fortsätter ändå att satsa. Jag tror inte vi får se några minskade försvarsanslag i USA på länge än.

Magnus Redin sa...
16 juni 2011 01:00  

Det spelar ingen roll om norden är för litet eller tillräckligt stort för ett komplett försvarssamarbete.

Ländernas närhet till varandra som ger logistiska fördelar, liknande förvaltningskultur, täta kontakter med varandra, nästan identiska säkerhetspolitiska behov, osv ger praktiska fördelar och ekonomiska fördelar. Givetvis skall vi samarbeta!

För en del behov skulle vi bli tillräckligt stora, för andra blir vi för små, jag tror t.ex. inte att ett nordiska försvar kommer att finansiera utveckling av avancerade optiska spaningsatelliter och egna kärnvapen är uteslutet. Vi kommer heller inte att klara av att göra en invasion som någon av dem gentemot Irak.

Sedan är det ännu bättre om norden tillsammans är en del av Nato eller ett EU-försvar.

Även om Nato skulle ofungera finns det mycket mer erfarenhet och infrastruktur inom Nato än inom EU administrationen så om vi skall ha något som fungerar bör det utgå från Nato.

F.ö. anser jag att ett idealiskt EU är ett samarbetsorgan om frihandel, standardisering och praktiska säkerhetsfrågor som har liten budget och i övrigt är politiskt svagt. Det är förbaskat dyrt att bygga upp en ny supermakt och jag vill inte leva i en nation som skall styras på exakt på samma sätt som Grekland eller Frankrike.

Anonym sa...
16 juni 2011 11:14  

Magnus Redin sa... 16 juni 2011 01:00
Amen, det finns många frågor som är för viktiga för att lämnas ut till andra länder utrikespolitik är en, inhemsk lagstiftning utanför handelsrelaterade frågor. Försvar är också en fråga som troligen utarbetas bakom svenska folkets rygg där EU-kommissionen kan komma disponera antingen nationella styrkor eller internationella som NBG vilket troligtvis inte använts då det skulle få negativa politiska konsekvenser bland EU länderna.

Vidare så är avsaknaden av gränskontroll ett stort slag mot terrorist bekämpning då det är en barriär som brutits. Andra negativa konsekvenser av "fri rörlighet" är ökad kriminalitet där tillgång till vapen kan komma terrorister väl till hand.

Framtiden är om inte annat ännu mer osäker inte minst ekonomiskt där ökad integration gör oss osäkrare från finansiell terrorism eller hacker attacker mot finasiella institut eller börser.
Avslutar med lite visdoms ord lägg inte alla ägg i samma korg (speciellt om det inte är din korg).
/Kalle

Anonym sa...
18 juni 2011 07:36  

C Insats Genlt Anders Lindström var enligt StrilarenII i KU härförleden.

Nån här på forumet som har någon bra länk där det går att läsa mer? Förmådde KU att ställa frågor av någon slags kvalitet? När försvarsministern var i KU var det ju rena barnstugefrågorna han fick....

Vore tacksam för mer info.

jan-olov sa...
19 juni 2011 11:39  

Till Anonym
18 juni 2011 07:36

Du kan läsa protokollet i Försvarsutskottet från 16 juni när det föreligger på denna plats.
http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=5481

Eftersom mötet berörde insatsorganisationen bla förmåga kommer nog inte mycket att beskrivas där mht sekretess.

Men det faktum att Gn Lindström befinner sig där är ändå ett gott tecken på att både försvarsmakten och våra försvarpolitiker bryr sig betydligt mer om Insatsorganisationen volym och stridsvärde än tidigare enl min mening.

Kvaliteten kan vi hjälpa till att höja ytterliggare genom att helt enkelt skicka frågor de bör ta upp på utskottssammanträdena och emailadress och telefonnr finns under sektionen ledamöter på riksdagens hemsida.

Anonym sa...
19 juni 2011 20:58  

Magnus Redin med flera:

I olika sammanhang har det framförts kritik på olika bloggar mot att försvars- och säkerhetspolitiken ändrat karraktär till att täcka allt möjligt utöver renodlat militära hot.

Tanken bakom detta på rikspolitisk nivå i såväl Sverige som i andra länder liksom på överstatlig nivå i EU och även FN lär vara att alla stater faktiskt sitter i samma båt.

När väl den kritiska massan uppstått i fråga om insikt hos allmänheten om att det finns en resurskris som byggts upp under flera generationer, och att levnadsförutsättningarna kommer att ändras drastiskt på ganska kort tid, så kommer staten att tappa kontrollen periodvis.

Detta inträffar på olika platser vid olika tidpunkter, men det går att se oroligheterna i Arabvärlden tidigare i år som delar av dessa inre konflikter.

Annorlunda uttryckt har under ett antal goda år befolkningarna i Euroeiska kulturstater invaggats i tron att bara yttre hot finns. Med kort varsel kastas så staterna tillbaka till tidigare stadier med betydligt lägre omfattning på utrikeshandel och liknande.

Jag har skrivid just denna fråga tidigare och ställer den igen. Anser svensk militär att den skall skydda staten från befolkningen eller befolkningen från staten?

Tobias Wallin

Sverige

Magnus Redin sa...
20 juni 2011 11:52  

Tobias, jag skulle tro att svensk militär personal ser sig själva som en del av befolkningen. Dessutom är staten i en demokrati befolkningens verktyg för att få landet att fungera på ett för befolkningen bra sätt.

Detta synsätt påminner om det urgamla samarbetet mellan kungen och självägande bönder så det är inte enbart något som kom med den moderna tiden och demokratin.

Om vi får samhällssönderfall är min övertygelse att militären kommer att få samma roll som polisen, att gå mellan stridande grupper så de får svårare att slå på varandra och skydda samhällsviktig infrastruktur från sabotage eller vandalisering.

Politikernas roll under en sådan situation blir ungefär som vardagsrollen, att röra sig i samhället, prata med människor och göra sitt bästa med att koordinera arbetet med att få ordning på olika problem. Vi har ingen separat politikerklass som skyddas från befolkningen av en militärklass.

Den komponent som jag saknar i detta är ett civilförsvar som liknar det vi hade under kalla kriget som kan garantera vatten, mat, värme, el och kommunikationer för de flesta under katastrofer och stora störningar i världshandeln. Detta så vardagssamhällets självläkande förmåga inte hindras från att lösa problemen.

Det finns mängder med lösningar på resursproblem men samhället måste vara tillräckligt lugnt och harmoniskt för att det skall gå att bygga upp något.

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade