Nedan följer en replik till Andreas Braws gästinlägg i 31/5
Sverigedemokraternas försvarspolitik bygger på en seriös omvärldsanalys och en genomtänkt strategi
Andreas Braw kom häromdagen med ett generalangrepp på Sverigedemokraternas försvarspolitik. Däribland kom anklagelser om lögner och att inte förstå hur försvarspolitiken fungerar. Det är nonsens och jag kommer här redogöra för varför det är så. Man kan självfallet ha olika uppfattning om försvarspolitiska sakfrågor, men att anklaga andra för lögner och okunskap är att lägga debatten på en väldigt låg nivå. Om Braw har studerat Sverigedemokraternas försvarspolitik så noga som han påstår borde han förstått mer av hur den är tänkt. För att eliminera alla oklarheter kommer här en del klargöranden.
Det var flera olika anklagelsepunkter i Braws inlägg. Riksdagsledamoten Mikael Jansson anklagades för att ljuga om stödet för en nordisk försvarsallians. Att inte stödja NATO-medlemskap utan att föredra ett nordiskt försvarssamarbete ansågs som oseriöst. NATO-motståndet påstods bero på antiamerikanism. Slutligen så anklagades Sverigedemokraterna för att inte förstå hur försvarspolitik bedrivs pga. detaljerade krav på återtagande av nedlagda kustartilleriregementen och införskaffande av tung kustrobot RBS 15.
Jag börjar med NATO-frågan. Självfallet är det en legitim åsikt att vara för ett NATO-medlemskap om man nu vill det. Men andra åsikter är inte oseriösa. Det är snarare oseriöst att påstå att andra åsikter är oseriösa. Sverige är idag inte med i någon allians och det finns en tydlig majoritet för denna linje i såväl riksdag som väljarkår. Kadett Braw begår nog ett misstag när han med sådan emfas hävdar att motstånd mot NATO är oseriöst. Neutraliteten och alliansfriheten har gett Sverige 200 år av fred. Ett medlemskap i NATO skulle riskera att Sverige drogs in i konflikter långt borta från vårt närområde. Ett svenskt NATO-medlemskap skulle också öka den säkerhetspolitiska spänningen i Nordeuropa eftersom Ryssland skulle se detta som ett direkt hot mot Rysslands säkerhet. Sverige kan dock inte stå helt oberörd av utvecklingen i vårt närområde. Därför anser SD att en nordisk försvarsallians skulle vara ett bra alternativ till svensk neutralitet. Detta är i dagsläget självfallet endast en vision, men förhoppningsvis kommer detta bli möjligt på sikt. Ett enat nordiskt försvar med höga försvarsanslag skulle ha en försvarsförmåga i klass med större europeiska länder och även en stor intern försvarsmaterielmarknad. Ett sådant nordiskt försvar skulle vara avskräckande mot Ryssland samtidigt som det ändå inte skulle verka hotfullt. I avvaktan på en sådan utveckling är SD väldigt positiva till ett så nära försvarssamarbete som möjligt med Finland.
SD anklagas också för att antiamerikanism, och implicit proryskhet, skulle vara en drivande faktor bakom NATO-motståndet. Detta genom att hänvisa till såväl lösryckta yttranden från SDU och ”europeiska samarbetspartners” ageranden. Självfallet är detta inte fallet. Mikael Jansson har oförtrutet varnat för rysk upprustning i Försvarsberedningen sedan den tillsattes. Läs gärna SD:s avvikande meningar i både huvudrapporten och den säkerhetspolitiska rapporten. Inget annat parti tar Rysslands växande ambitioner på större allvar än SD. Det är därför som försvarsanslagen på sikt behöver fördubblas och Försvarsmakten omedelbart behöver få tillgång till omfattande krediter för att åtgärda akuta brister i försvarsförmågan. SD vill också fortsatt ha ett nära samarbete med NATO inom ramarna för NATO Partnership for Peace (PFP). Vad anbelangar ”europeiska samarbetspartners” så har SD som parti inte något organisatoriskt samarbete med något parti i dagsläget. De enda partier som i dagsläget är ens tänkbara samarbetspartners i Europaparlamentet är UKIP och Danskt Folkeparti. Inget av dessa partier har på något sätt uttryckt vare sig antiamerikanism eller proryskhet. Hur andra partier agerar är således helt irrelevant.
Braw anklagade också SD för att ljuga om en nordisk försvarsallians. Som tidigare sagts så är en nordisk försvarsallians en vision. Vägen dit bör inledas med ett nära försvarssamarbete med Finland samt ett så fördjupat försvarssamarbete som möjligt med övriga länder. Både Mikael Jansson och jag själv har träffat många politiska och militära företrädare från såväl Norden som andra länder. När dessa idéer framförts så har de bemötts med intresse och ingen har uteslutit en sådan utveckling. Det är i alla fall ett första steg mot ett utökat nordiskt försvarssamarbete. Självfallet står inte en nordisk försvarsallians på den konkreta dagordningen i närtid.
Sedan har vi frågan om huruvida Sverigedemokraterna är okunniga om hur försvarspolitik bedrivs. Braw anklagar SD för att nostalgiskt vilja återta ett antal kustartillerikaserner utan att veta vad vi skall göra med dem. Det är inget mysterium vad SD vill göra med dessa kaserner kadett Braw. I SD:s försvarspolitik skall Kustartilleriet/Amfibiekåren stärkas rejält. På sikt finns en ambition att ha tre brigader i Kustartilleriet/Amfibiekåren. Detta kräver ett flertal nya utbildningsanläggningar. Om möjligt kan dessa läggas i de orter där de tidigare låg eftersom försvaret har avtal som möjliggör detta. Skulle kostnaden bli för hög i samband med ett återtagande så får man självfallet finna andra kostnadseffektiva lösningar.
Införskaffande av tung kustrobot RBS 15 togs också upp som exempel på att SD inte förstår att Försvarsmakten inte detaljstyrs av politikerna. SD är mycket medvetna om hur försvarets styrprocess är uppbyggd, men här spelar flera olika aspekter in. Försvarspolitiker, liksom alla andra politiker, har en rad uppfattningar om hur verksamheten skall bedrivas inom det egna ansvarsområdet. Annars kan man bara säga: ”Vi är mest försvarsvänliga! Här får ni 75 miljarder. Köp någonting bra”. Så går inte politik till. Vi inom Sverigedemokraternas Försvars- och Säkerhetspolitiska Råd (SFSR) har gjort en egen bedömning av det säkerhetspolitiska läget, hotbilden, förmågor försvaret behöver samt vad dessa förmågor kräver i form av materiel, förband o.dyl. Vi har självfallet utgått från de studier som redan finns inom försvarssektorn, men även gjort eller beställt en hel del eget arbete. Även regeringen pekar ut många specifika materielprojekt i sin så kallade satsning på försvaret. Skulle Försvarsmakten vilja ha helt andra projekt än de av oss angivna så är vi självfallet öppna för dialog om det.
En sista men viktig aspekt på materielförsörjningen är att SD ser det som ett viktigt säkerhetspolitiskt mål att ha en betydande självförsörjningsgrad på försvarsmaterielområdet. En stark egen försvarsindustri möjliggör skräddarsydda svenska/nordiska lösningar samt garanterar materielförsörjningen i ett skymningsläge. Det är också viktigt att den svenska försvarsindustrin är lika involverad i utländska projekt som den är beroende av import så att utländska underleverantörer fortsätter leverera under ett skymningsläge. Inhemsk försvarsindustri genererar också spetskompetens samt sysselsättning. Den samhällsekonomiska kostnaden bör därför vara en viktig faktor i samband med materielinköp. Regeringen har pekat ut några sektorer av försvarsindustrin som strategiskt viktiga för Sverige. SD vill ha ytterligare sektorer samt anslår tillräckligt med resurser till Försvarsmakten över tid för att göra detta realistiskt. Den sista aspekten gör att SD sannolikt kommer att peka på flera specifika projekt med svensk anknytning än regeringen pga. av försvarsindustristrategin.
Försvarsdebatten är viktig och måste föras seriöst. Därför hoppas jag slippa oseriösa påhopp som inte grundar sig på fakta i framtiden. Om någon är osäker på vad SD har för försvars- och säkerhetspolitik välkomnar jag en dialog med oss för att klargöra det. Hoppas att detta genmäle rätat ut en del frågetecken och att alla inser att SD är det mest försvarsvänliga partiet i riksdagen.
Mikael Valtersson
Ledamot Luftförsvarskommittéen
Ledamot Sverigedemokraternas Försvars- och Säkerhetspolitiska Råd
Russia Launches ‘New’ Ballistic Missile At Ukraine – Reports
2 timmar sedan
10 kommentarer:
Kan du utveckla det nordiska samarbetet? Vilka länder är aktuella och vilken typ av samarbete gäller det?
Kadetten Andreas Braw har glömt ta på sig hjälmen och yrar i nattmössan - dvs den övre delen av moderaternas fältuniform.
Mikael Valtersson har hjälmen på och ger klarvakna besked om Sveriges bästa försvarspolitik. Inget svammel där inte!
Fast vad det gäller det nordiska samarbetet och NATO har jag lite svårt att få en konsistent bild av vad som to(r/l?)gförs. Skulle gärna se en redigare diskussion om den biten.
J.K Nilsson
"Nordisk Försvarsunion" (/NFU) är en vacker tanke, men den kommer aldrig bli mer än så: Norge och Danmark har redan gjort sitt val med den starkaste storebrorsan i kvarteret.
Sverige och Finland i all ära, men det blir en långsam, svag och bitter gammelpolka.
Dock föredrag jag allians med finnarna före NATO, det tror jag omvärlden också gör, men då får det fanimig bli lite verkstad också.
Det var i alla fall ett klart och uttömmande svar om vad (sd) anser i försvarsfrågor, även om man kan ha andra uppfattningar i enskildheter, inte minst deras realism. Om sedan Braws kritiska frågor och synpunkter fick ett i allo uttömmande svar kan väl diskuteras, men som helhet och för att komma från en politiker var det bra och skingrar frågetecken betr (sd) i detta avseende. Särskilt gillar jag beskrivningen av USA som "starkaste brorsan i kvarteret", bara i dag väl belyst av Obamas löfte om att förstärka USA:s militära närvaro i östeuropeiska NATO-länder med motsvarande ca 7 mdr kronor. Jämför detta med vad vår de facto interimsregering talat om betr resursökning till det svenska försvaret! Norge och Danmark gjorde nog alldeles rätt 1949 ...
När det gäller ett nordiskt samarbete kan det initialt bedrivas på två nivåer. Dels ett omfattande samarbete på särskilt flyg- och marinområdet med Finland. Samtidigt bör samarbeten med hela Norden utvecklas inom exempelvis materielanskaffning, utbildning, övningsverksamhet, incidentberedskap mm
I dagsläget är endast en försvarsallians med Finland realistisk, men på sikt kan förhoppningsvis övriga nordiska länder ansluta sig till detta samarbete. Ingen vet vare sig vilken vilja eller förmåga USA kommer ha i framtidens alltmer multipolära värld att engagera sig i Europas försvar. Skulle USA:s engagemang för Europas försvar minska eller upphöra så är en nordisk försvarsallians ett väldigt bra alternativ för våra grannländer.
Sedan krävs självfallet att Sverige, Finland och övriga nordiska länder gör omfattande förstärkningar av sina försvar för att avskräckningsförmågan blir tillräcklig.
Som vanligt har Braw fel i sin analys och försöker plocka billiga poäng likt den opportunist och karriärist han är. Braw borde lära sig knyta kängorna innan han ständigt trampar i klaveret på nytt. Hans tidigare analys bör ses med stor skepsis då den totalt saknar verklighetsförankring.
Vakna upp från stroken, sex brigader är bättre än två!
Mj. Sven Trygg
Det återstår att visa på realismen med en försvarsunion med Finland. Försvarsunion med Danmark och Norge är en "vision". Ja, det är en ganska orealistisk och dum SD-vision. Visegrad-gruppen kanske? Fast de är ju också NATO-länder, och mer främmande. Ser att jag var den enda som proteströstade på Wiseman. (Apostrofen i bloggens namn tolkades som ett i) Kanske proteströstade andra på andra sätt. Min proteströst och andras eventuella proteströster vad gäller försvarsfrågan var det nog ingen som lade märke till.
Tack för svaret.
Om Norge och Danmark ska ingå i samarbetet, kan de då fortsatt vara med i Nato? Om de fortsatt är med i Nato, blir inte då Sverige indirekt anslutet till Nato?
Samarbeten kring materialanskaffning har tidigare fungerat dåligt. Exempelvis har vi samarbete kring inköp av helikopter och Archer. Hur kan problemen med samarbeten kring materialanskaffning undvikas i framtiden?
Tacksam för svar
Det vore ju intressant om herr Valtersson kunde utveckla sitt resonemang kring nordiskt försvarssamerbete en smula? Är det så, som kadetten Braw säger sig ha hört på offentlig plats, att riksdagsledamot Jansson (SD) har fört samtal på någon sorts nivå om en nordisk försvarunion och att denna tänkta union är den samarbetsform som partiet SD förordar vore det väl inte alltför utmanande att förklara vad det är för samtal och union riksdagsledamoten Jansson har i åtanke? Att som herr Valtersson säger att det är fråga om en vision känns en aning tunt. Det är långt mellan nordisk försvarunion och en vision. Ännu längre mellan NATO och nämnda vision. Herr Valtersson nämner Finland som den enda idag seriösa samerbetspartnern i visionen som riksdagledamot Jansson, enligt kadett Braw, anser vara ryggraden i Sveriges försvar. Det vore i det sammanhanget intressant att få reda på om Finlands regering delar herr Valterssons åsikt?
Nulli secundus
Skicka en kommentar