Lägg ner JAS-projektet?

"Lägg ner JAS-projektet" är ett mantra som då och då återkommer. Det finns en vittbredd missuppfattning om att det fortfarande är ett projekt, vilket det inte är. Det är ett faktum. "Lägg ner JAS", vore mer korrekt och det kan likställas med att lägga ner vår luftförsvarsförmåga helt.

Expressens Anna Dahlberg vill idag i sin ledare lägga ner JAS-projektet. Hon upprörs över de stora summor som genom årens lopp betalats för anskaffningen av JAS 39 Gripen. Bakgrunden till valet av Gripen framför utländska alternativ nämns, men Dahlberg verkar inte förstå vidden. Världen såg fullständigt annorlunda ut 1980. Det fanns inga tecken på att muren någonsin skulle rämna. Att Sverige officiellt skulle närma sig NATO som nu efter murens fall har skett hade varit fullständigt otänkbart. Med tanke på den mängd stridsflygplan man visionerade om, var Gripen ett fullständigt korrekt beslut. Varken F-16 eller F-18 hade fungerat i det svenska luftförsvaret utan omfattande ombyggnationer. Gripen är byggd runt ett fast koncept som det inte fanns några som helst anledningar att ifrågasätta 1980. Hotet kommer österifrån, flygplanen ska snabbt kunna starta, åka ut över Östersjön och bekämpa fientligt flyg eller fartyg och därefter efter en kort flygtid, återigen kunna landa på en av hundra tillgängliga krigsbaser. Beslutet att i slutet av 90-talet anskaffa en ny stridsväst i dess dåvarande utformning var helt korrekt då, men framstår i skenet av de senaste årens insatser i Afghanistan med de där rådande behoven som vansinnigt. (Materielcykeln bör dock vara avsevärt snabbare för en stridsväst jämfört med ett stridsflygplan kan tyckas)

Beslutsitutionen är likadan idag. Vi vet hur situationen ser ut idag, hur vi tror den ser ut de närmaste fem åren och vilken teknik som finns tillgänglig på drygt tio års sikt. Vi måste idag ta höjd för 2030-talet, samtidigt som vi opererar ett flygplan ursprungligen byggt för en helt annan världssituation än den rådande. Livscykelslutet för Gripen i dagens version ligger hårt strax bortom 2020. Efter 2020 är flygplanet förlegat om inte kraftiga uppgraderingar görs.


Precis som Dahlberg påpekar har Försvarsmakten idag stora brister i vapen, ledningsförmåga och mycket annat. Det rena och skära industristödet och märkliga kontakterna mellan inköpare och försäljare och inte minst politisk detaljstyrning har där varit katastrofala. Miljarder utslängda på ett ledningssystem som aldrig funnits annat än i teorin, helikoptrar som aldrig kommer o s v. De operativa behoven måste stå i första rummet. Här behövs en oberoende granskande funktion. Politiskt, militärt och industriellt obunden. Men hur skapas en sådan?

Dahlberg förfasar sig i sin artikel över kostnaden på 30-50 mdr kr till 2040 för uppgraderingarna och tror sig kunna använda nuvarande flygplan till 2030 och då köpa ett nytt utländskt stridsflygplan.

Det är en intressant tanke, men lämnar en rad parametrar utanför.

Vad är hotanalysen? Vilka hot ska vårt luftförsvar klara av till 2030? Krig är en materielsport, där numerär har mycket svårt att uppväga kvalitet och taktik. Jämfört med de flygsystem som kommer att användas 2025 kommer dagens Gripen att vara stenålders. Den kommer att ha sensorer som inte ens når hälften så långt som eventuella motståndare i närområdet, ha en vapenlast som når bråkdelen så långt som motståndarens och inte ha fartresurserna att ta sig därifrån. Jämförelsen blir snarast mellan det polska flygvapnets biplan mot ny tyska Messerschmitt 1939 eller musköter mot moderna kulgevär. För att möta kraven på 2020-talet och bortom krävs en ny motor, nya sensorer, nya vapen och ny avionik. Hur mycket vi än önskar det, hur smidigt det än vore, avstannar inte utvecklingen eller går bakåt.

Vilket nytt stridsflygplan ska köpas 2030 och framförallt, vad kostar det? 30-50 mdr kr för att omsätta hela det svenska Flygvapnet till ett nytt stridsflygplan, skulle om man väljer samma flygplan som Norge, amerikanska Joint Strike Fighter, numera känd som F-35 Lightning II, ge ca 40 fpl om man endast köper flygplanet som sådant. Eftersom den svenska basorganisationen, underhållet och ledningsorganisationen inte alls är uppbyggd efter amerikanska normer, krävs fullständig modifiering av dessa. Realistiskt kommer detta att utgöra närmare halva kostnaden. Kvar blir då drygt 20-25 flygplan för att lösa Sveriges luftförsvarsbehov, vilket numera även innefattar solidaritetsförklaringen gentemot våra grannländer, där Flygvapnet och Marinen är utpekade som primära aktörer. Ett land som ensamt motsvarar vad man under Kalla Kriget refererade till som halva den europeiska fronten. Räkna gärna samman vad den övriga halvan anser sig ha för behov av flygplan för att lösa samma uppgift. Alternativet till F-35 är ryskt och kräver knappast mindre i omställningskostnader.

Har vi råd att överhuvudtaget flyga ett nytt flygplan? Eurofighterländerna gör just nu sitt yttersta för att bli av med sina "övertaliga" flygplan som man inte har råd att använda. Samtidigt är det också de flygplan man mest av allt vill ha som man måste bli av med, nämligen de med flerrollsförmåga. Orsaken är att utläsa som "finanskrisen" och enorma driftskostnader. Där en flygtimme Gripen kostar Försvarsmakten drygt 35 000 kr, talar brittiska riksrevisionen om 75 000 pund per timme för Eurofighter, medan tillverkaren lugnar med att siffran är kraftigt överdriven, flygplanet kostar bara runt 300 000 kr per flygtimme (Fighter Conference 2010, London). Det är naturligtvis okänt hur brittiska riksrevisionen räknat, men flygplantillverkare brukar vara mycket måna om att hålla nere sina siffror för att framstå i god dager. JSF offereras t ex utan motor, för att hålla nere priset vid första anblicken.

Situationen är inte mycket annorlunda för Frankrike, men man här där fördelen av att ha fullständig kontroll över sitt flygplansbyggande, medan Eurofighter skickas runt i delar i Europa för att alla länder till hög kostnad ska få skruva i några skruvar.

Flygplanköp är storpolitik, men det verkar inte vår regering vilja inse. En framgångsrik försäljning vinns tyvärr långtifrån bara i prestandajämförelser, utan snarast inom politiken och tyvärr ofta bakom kulisserna. Det brasilianska flygvapnet har slagits hårt för att få köpa Gripen istället för Rafale. Anledningen är att man tror sig inte ha råd att flyga Rafale i några större mängder, p g a höga driftskostnader. Samma sak har hänt det österrikiska flygvapnet. Timmar innan beslutet att landet skulle köpa Gripen skulle offentliggöras gjordes en intressant helomvändning och beslutet blev istället att köpa 16 av de äldsta tyska Eurofighter, som Tyskland starkt önskade bli av med. Nu har man knappt råd att flyga flygplanen och undersökningar pågår vad som egentligen hände. En viss greve lär ha varit inblandad.

Just användarkostnaderna är Gripens största styrka då den offereras till exportkunder. Ytterst få länder kommer att ha råd att köp och operera alternativen, JSF, Eurofighter och Rafale. Men eftersom inköp av krigsmateriel precis som Dahlberg också påpekar, ofta avgörs av politiska skäl snarare än kostnad och prestanda, bör Regeringen ta ett betydligt större ansvar än den hittills gjort i försäljningsansträngningarna.

Står och faller Gripen med Brasilien och Indien? Nej, men ur svensk synvinkel vore det högst tacksamt att ha någon partner att dela kostnaderna för utveckling med. Det som måste vara utgångspunkten, svenska behov, är desamma ändå. Vi kommer inte undan det faktum att krig är en materielsport och att vårt land har den yta och det geografiska läge det faktiskt har. Det stora svenska problemet är att vi inte anser oss ha råd att betala den kostym vårt kroppsmått faktiskt kräver. Det är därför kostymen snarast ser ut som en schweizerost.

35 kommentarer:

J.K Nilsson sa...
28 november 2010 kl. 12:56  

Dahlberg har ju slirat med sanningen förut. Med precis samma bild till artikeln.

Vad Dhalberg förespråkar är svårt att se då hon inte ens försöker göra några värderingar och jämförelser. Rätt och slätt: Jas kostar pengar därför är flygplanet förkastligt.

Jag skulle ju på samma sätt kunna angrippa hennes käpphäst "Afghanistandoktrinen" med samma argument. Vi har inte råd att utrusta våra soldater med utrustning enligt utrustnignskorten, vi har inte fullvärdig CBRN-skyddsutstning åt alla soldater. Varför skulle vi lägga uppemot en miljard om året för att vara i Afghanistan? Nä skrota "Afghanistandoktrinen" så att vi får råd att utrusta våra soldater.

Vad vill människan?

J.K Nilsson

J.K Nilsson sa...
28 november 2010 kl. 13:06  

Fast å andra sidan, i rättvisans namn, kan vi konstatera att vi har avvecklat våra styrkor i flygbasförmåga och liknar mer en dålig kopia av en NATO-lösning.

Vad jag vet är våra 60 till 80 talslösningarna av flygbassamband och fortifikatoriska skydd borta ifrån våra flygbaser. Asfalten är kvar, i vissa fall övertäckt med jord men den finns ändå där.

Hur ser alternativen ut. Vad är kostnadseffektivt? Hårda flygplanskydd på flottiljerna med allt vad det innebär med fördyringar i den vanliga flygtidsproduktionen? Eller skall vi satsa på skydd genom spridning och ha en hög beredskap att kunna skicka ut flygplanen gruppvis till olika flygbaser för att verka därifrån? Vad kostar det att vidmakthålla en flygbas med ett 40-tal hårda flygplanskydd, beväpningsverkstäder, flygplanverkstäder, m.m. jämfört med att låta varje flottilj äga 5 - 6 flygbaser i skogen med enklare infrastruktur riktad mot fältmässighet och en mindre bastropp i fast bemmaning?

Som Wiseman och Chefsingenjörn tidigare har visat så räcker inte våra fasta flottiljer till för att freda landet över ytan. Med tjockjasen förbättras läget betydligt men faktum kvarstår, vi måste ha betydligt fler baseringsmöjligheter än vi har flottiljer.

Spridning ger inte endast skydd, spridning möjliggör också vårt flygvapen att verka.

J.K Nilsson

Anonym sa...
28 november 2010 kl. 14:06  

Att våra plattformar ska ha en aktuell vapenlast har det ju varit lite si och så med under lång tid. Varför tror du att det skulle vara prioriterat 2025?
För att vara ett plan som flyger för högt och för fort är det väl så att verkligheten kommer ikapp 2025?
Dessutom lär väl antalet vindkraftverk ha ökat dramatiskt till 2030. Kanske dags att anpassa det nya planet till en modern miljö!?

Tyvärr lever den gamla strukturen i materielcykeln kvar inom FM.
20-30 år förberdelse, leverans under tio år, utveckling och modifiering under ytterligare tjugo år, konstgjord andning i tio år och sedan får hemvärnet grejorna.( se utveckling av stridsele-stridsbälte-stridsväst 1945-2010..)
Jag vill påstå att inga av de saker vi idag pratar om som utvecklas för missionen i Afg någonsin kommer att hinna dit.
Jag tror heller inte att den organisation vi idag skissar på för att ersätta US (utlandsstyrkan)kommer att finnas på denna sidan 2020.
Allt kommer att, som idag, bestå av kompromisser och lappverk.
Alltså inget nytt under solen.

Vi har diskuterat luftförsvar i snart femtio år utan att komma till skott(ursäkta).
Det verkar vara en fråga som vi, olöst, lämnar över till nästa generation?
Vi har ju lagt ner en hel del pengar på att vidmakthålla en "kaderorganisation" för utveckling av nästa plan. Ska vi låta de pengarna gå i slasken?
Tyvärr krävs det saker som vi inte är så bra på, nämligen beslut, för att starta processen. Det är en hög tröskel både militärt och politiskt.
Det skulle vara uppfriskande om vi diskuterade vad vi skall ha planen till innan vi lägger energi och tankemöda på vilken motor det skall ha! Vi har en tendens till att ta sakerna i fel ordning..!

Teaterdirektören.

Anonym sa...
28 november 2010 kl. 14:59  

Fraga: Maste ett litet defensivt land som Sverige ha ett flygvapen som kan slass med "stormakten"? Vad skulle tex hända om samma summor spenderades pa luftvärn o sjörobotar? Eller säg halva summan?

Wiseman sa...
28 november 2010 kl. 15:27  

Luftvärn och sjömålsrobotar är viktigta komponenter i vårt försvar. Besluten att då lägga ned de modernaste systemen, Rbs 90 och Rb 15KA, ter sig fortfarande helt vanvettiga.

Ingendera av dessa system eller mer långräckviddigt luftvärn är lika lämmpade som ett flygande att snabbt användas för understöd av våra grannländer. Sänder vi luftvärn eller kustartilleri som under gör vi det över en längre tid, medan stridsflyg snabbt kan verka på flera olika platser. Det förringar dock inte vårt behov av sådana system också.

Det finns tyvärr en ovilja att köpa lika mycket tyg som åtgår i kostymen.

J.K Nilsson sa...
28 november 2010 kl. 16:40  

Robotstrid ifrån statiska platser är mer att räkna som en minering. För att du skall kunna verka med eldenheterna så måste du vara still eller du kan åtminstånde inte röra dig så du kan avge överaskande eld.

Men envishet och lite resurser så löser man upp minfältet och resultatet såg vi över Irak och Balkan.

Strid i från flygplan innebär att man kan manöverera till fördelaktiga eldlägen. Vi kan snabbt kraftsamla elden där vi finner det lämpligt och vi kan lämna områden där elden inte behövs.

Nu argumenterar jag inte för att inte använda kustrobot eller luftvärnsrobot. Jag vill föra in perspektivet att luft och sjöförsvar inte löses med robot. Robot är en del av försvaret för att kanalisera och binda resurser.

Nu har man valt att lägga pengar på det här idiotprojektet "Leka försvarsmakt, ställa upp på missioner utomlands och leka industristöd". Efter att vi har sett någon form av bedömmande av vad vi vill med försvaret utöver 2000 man i internationell tjänst och inte ha ett värnpliktsbaserat försvar så kan vi diskutera innehållet.

J.K Nilsson

Magnus Redin sa...
28 november 2010 kl. 17:03  

Förlåt för att jag skickade flera kopior efter att jag fick felmeddelandet. De kortade versionerna är nog lite bättre.

Anonym sa...
28 november 2010 kl. 17:20  

Wiseman,
Din blogg är världsklass.
Trots detta känner man sig bara arg och uppgiven när man läser de flesta av dina inlägg.
Som en känd person sa, "Sverige är dårarnas paradis".

//Jonas75

Anonym sa...
28 november 2010 kl. 17:30  

Det är tydligen ett pedagogiskt jätteproblem att få vissa människor att förstå att man inte köper stridsflygplan lika enkelt som man köper familjebil.
Att journalistskolan inte ger rätta bakgrunden till att begripa problem med fler än två parametrar är beklagligt men statistiskt säkerställt.

Beträffande LV-robotar som (enda) luftförsvar så rekommenderar jag studie av robotförsvaret av Bekaadalen. Robotarna var grupperade tätare än tallar i Småland men effektiviteten var lite si och så med.

Magnus Redin sa...
28 november 2010 kl. 18:04  

En flygbasorganisation som motsvarar flygplanen vore en mycket bra återrustning men det vore ett misstag att enbart utforma den efter sveriges kalla-kriget erfarenheter.

Det första borde vara att samordna flygvapnets basorganisation med våra nordiska grannar så den vid en konflikt kan ge ett större "djup" för framförallt det Finska och Norska flygvapnet med goda baseringsmöjligheter i Sverige.

För att utgå från det som redan finns vore det klokt att skaffa fler rörliga basgrupper vilket även skulle göra det lättare att använda någon av dem utomlands på lågt håll eller för att stödja Island eller baltstater.

Jag tror inte på att återuppväcka vägbassystemet eftersom det kostar mer att öva det och det är lite svårare att mobilisera. i princip alla rullbanor utanför allmänna vägar bör förberedas för användning och kanske även en del förlängas för att passa F-16, F-18 och fraktflyg. Vid en ännu högre ambitionsnivå kan trafikverket bygga fyrfältsvägar med mitträcke där det finns lämpliga raksträckor eftersom det är en mycket liten extrakostnad men det är mera av ett "försvarsarbete" i anläggningsmeningen av uttrycket.

Den fasta installation jag skulle önska mig massor av är lätta fasta "fortifikationer" som på sin höjd har samma hållfasthet som civila skyddsrum som försvårar inbrott, ger insynsskydd, skyddar mot radiakbeläggning, splitter och lättare stötvågor och tvingar en angripare att använda tyngre vapen än vad en man eller en lätt UAV kan bära och angripa målen var för sig. De skulle rymma två gripar eller en helikopter med invikta rotorblad eller tre långtradare eller sex containrar eller två stridsvagnar eller två archer, osv. Alla av dem behöver en hårdgjord plan framför dem med en rejäl väg som ansluter till en rullbana eller allmänna vägnätet.

Förslagsvis isoleras betonghusen utanpå och förbereds för bergvärme för att bli civilt användbara om världen blir helt fredlig samt för att få IR-camoflage för aktiviteten i husen. För övrigt camouflage föreslår jag röda plåtväggar och svarta plåttak.

Vitsen med den här detaljerade tanken är att beskriva det jag tror är den rimliga medelvägen mellan det ingenting som vi har nu och kalla krigets bergrum. Det är något som man lätt kan bygga hundra av om året och om det visar sig onödigt blir husen normala nog för att ha ett civilt värde.

Om hotnivån ökar går det bokstavligen att gjuta betongvalv över de som är nära rullbanorna och konceptet att ha allt rörligt passar perfekt för att vartefter bygga enklast möjliga bergtunnlar i stort antal.

Jag tvivlar på att det skulle vara någon speciell ökning av produktionskostnadera på flottiljerna om man alla plan som vare sig står på linjen för dagens flygning eller servas står två och två i efterföljaren till "jordkulorna". Det kan tvärt om vara så att den hangaryta som frigörs kan behövas som verkstad om man förutsätter en mindre återrustning.

Samma fysiska koncept fungerar som en svag ersättning till de stängda bergrummen för de nedlagda brigaderna, för att skydda utrustning när specialiserade HV kompanier börjar förses med flygbasutrustning osv, för snabbmobiliserat luftvärn osv.

Givetvis är det viktigare att ha något att ställa i husen och för flyget att ha tillräckligt många förare per flygplan. Sedan vet jag inte hur det här passar med Norge och Finland som jag inledde texten med. Skall vi återuppbygga en självförsvarsförmåga behöver vi både sådant med "spets" som flygvapen och kompletterande lösningar som det går att bygga massor av utan att det knäcker budgeten.

Wiseman sa...
28 november 2010 kl. 18:06  

Magnus: Blogger är inte helt lätt att ha att göra med. Man får felmeddelanden för allt möjligt och även om det står att texten är för stor, går den fram.

Jonas75: Tyvärr finns det mörkare punkter än så här att ta upp och försöka komma till rätta med.

Magnus Redin sa...
28 november 2010 kl. 18:57  

Det värsta är inte att RB15KA eller Rbs 90 lades ner utan att tankarna om varför vi behöver en viss militär förmåga är grumliga.

Det borde vara en fråga om nationell överlevnad vid historiskt rimliga hot och sammanbrott av den nuvarande ordningen i världen som gör det extremt olönsamt att hota med militära medel eftersom finanskrisen visar att världen inte är helt stabil. Rent själviskt behöver vi hjälpa fler än de som finns inom våra gränser eftersom vi är beroende av grannar och handelspartners och dessutom bryr vi oss osjälviskt.

Sedan är det så att det alla viktigaste måste kunna lösas på flera olika sätt eftersom relationer och teknologi förändras och under krig kan förmågor slås ut på olika sätt.

Vi behöver flera olika attraktiva exportprodukter som gör vår överlevnad viktig för andra nationer.

Vi behöver både handel, eget jordbruk och beredskapslager så vi alltid kan äta. Alla större samhällen behöver mer än en vattentäkt och en möjlighet att frakta dricksvatten. Det behövs både spetslatskraftverk, reservkraftverk för hela elnätet och för var och en av viktiga samhällsfunktioner, osv.

Om kriget kommer är det viktigare att det finns skyddsrum än en organisation för att gräva fram människor ut nedrasade hus eftersom det tar mycket lång tid att bygga skyddsrum.

Militärt måste det finnas någon form av armé och luftvärn. Både hemvärn och kontraktsstyrkor på heltid ger en möjlighet att hantera fler scenarier. Luftvärn behöver både flygvapen och markbundet luftvärn. Flera olika robotsystem både i luften och på marken ökar robustheten och likaså samarbeten med grannländerna.

För handeln och överlevnaden för oss, Finland, Polen, baltstaterna och Rysslad är Östersjön central. Både för att kunna skydda handelssjöfart och neka andra länder sjöfart om de utpressar någon. Alltså borde vi kunna verka med flera olika system, ubåtar med bra torpeder och rörliga minor, flyg och robotbaserat kustartilleri och dessutom är Gotland en strategisk ö som bör kunna användas.

Nästa ekonomiskt viktiga förmåga är att kunna skydda handelssjöfart på långa avstånd. Kanske är ubåtarna i viss mån användbara, vi borde sikta på större och extremt bränslesnåla eskortfartyg för nästa generation båtar, danskarna har intressanta modulsystem för framtida självskydd av lastfartyg och förmågan att verka utomlands med små enheter och exportera vapen är hårdvalutor för ömsesidig säkerhet.

Jag skulle gärna ha en efterföljare till Unde-23 radarn för luftvärnsroboten Bamse eller motsvarande som även stödjer Archer haubitsar och många enheter som skyddar hamnar, flygfält och förband och städer som är i närheten.

Gärna lastbilar med exakt samma moderna RB-15 som på fartygen i ett förband på Gotland och ett på fastlandet och fem tunga luftvärnsförband med mycket lång räckvidd och förmåga mot ballistiska robotar på Gotland, vid tre storstäder och Luleåtrakten.

Gärna 8 "battlegroups" med personal och 12 med utrustning så halva yrkesarmén kan mobilisera till Gotland och baltstaterna för att sätta upp en tröskel för krigsherrar från ett sönderfallet Ryssland och visa lojalitet med dem och Nato som vi borde vara del av. Sedan borde allt vi har kunna åka lastbil till Finland av samma anledning.

Det behövs en grundnivå på förmågorna som är meningsfull, att vi kan möta en begränsad med tydlig hotnivå på ett bra sätt och att vi kan göra meningsfulla saker för våra vänners säkerhet.

Jag har uppfattat det som att det har varit en ostyrd gröt av neddragningar utan tydliga tankar på vad som är viktigt, hur det skall uppnås och hur det skall finnas utvecklingsvägar bortom det när de behövs. Varför är det så svårt att hitta en planering som håller över en generation givet de tydliga trender som vi lever i?

J.K Nilsson sa...
28 november 2010 kl. 18:59  

Magnus, våra tidigare "Vägbaser" hade en normal rullbana och två till tre kortare "kortbanor", innan dess hade vi också "smalbanor" - Rullbanor som var ungefär 2 km lång men 2/3 till 1/2 så bred som en normal rullbana. Det är kortbanor och smalbanor som kunde vara del av vägnätet.

Genom att vi nyttjade vägar och normala rullbanor på våra baser så minskade vi lufthotet mot våra baserade flygplan och personal. Genom att sprida ut sig på ytan blottlade vi oss för sbaotageförband men man räknade med att lufthotet skulle vara större.

Det man generellt talar om för vårat system är att man sprider ut sig något vansinnigt, en bas skulle härbärga fyra operativa flygplan. Kortbanor och smalbanor användes för att kunna hålla basen öppen efter ett angrepp. Jakt och spaning kunde starta, attackflygplan utan last kunde landa. Normala rullbanor borde vara mer än lämpliga att bedriva tjänst med F16/F18 om man kompletterar med bromskabeltroppar.

Ett aktivt uppträdande med skenmål, maskering och skenskador är nog så skyddande för våra flygplan på marken, titta hur Jugoslaviens flygvapen uppträdde under operation Allied Force.

Det finns ingen motsättning mellan fastare gruppering och rörliga "Basgrupper". Skulle vi röra oss utomlands så får vi räkna med att använda "Host nation support" likväl som vi tar emot flygplan, förare och tekniker. Tittar vi på en basering i Baltikum eller annorstädes så finns det ingen anledning att ta med markstridskrafter för närskydd, vi har föga nytta av att ta med oss den fullfjädrade logistik/underhållsorganisationen.

Landa in i Norge och husera med två flygplan i ett Shelter är gjort så många gånger att det är tråkigt. Att landa in på en finsk vägbas likaså. Vi har varit i Tyskland, Polen, Storbrittanien, Holland, Frankrike. Att röra sig till annan militär eller civil flygplats är inte en utmaning längre. Det svåra är att vi skall bli duktiga på att ta emot gästande flygförband. Mat, potatis och godsmotagning. Det är det som gäller.

I ett skymmningsläge så skulle vi valla in flygplanplatser och gruperingsplatser på flygbaserna. Så helt oskyddae skulle dom inte vara. Där har du ditt "Shelter light"

J.K Nilsson

Magnus Redin sa...
28 november 2010 kl. 19:15  

När det gäller framtida flygvapen skulle jag önska att vi fortsätter utveckla Gripen men aldrig siktar på maximal prestanda utan på kostnadseffektivitet för hela systemet. Om det dessutom går att fortsätta exportera Gripen och andra delar av systemet ger det rejäla säkerhetspolitiska fördelar.

De delar jag önskar mer av är flygbaser, beväpning och förare och sedan bör systemtänkandet utvidgas.

Nästa del som Gripensystemet borde må bra av är UAV:er där de stora kan samköras med samma vapen, baser och förare och de små använda samma förare och kommunikationer. Det borde även vara relativt enkelt att fjärrstyra Gripar för ett ge en ny dimension till systemets svårförutsägbarhet för en fiende.

Om något tar över efter bemannade flygplan är det robotar och UAV:er och förarpoolen behöver vara så stor som möjligt så man åtminstånde kan köra de viktigaste systemen i treskift när det behövs.

Det är skräp att den egna kommunikationsförmågan är nedlagd eftersom det är en synnerligen strategisk förmåga som dessutom kan bli hur dyr som helst om man är beroende av en främmande makt eller enstaka företag. Den hårdvarumässiga delen av en sådan förmåga borde egentligen bli billigare för varje år med mjukvaruradioutvecklingen och det höga tempot inom civil mikrovågsteknik.

Det borde behövas en ny erieye generation och en ny markbaserad radargeneration som gör gripensystemet konkurrenskraftigt med enklare stealthflygplan som F-35. Det är skit att ha släppt kontrollen över taktikutvecklingen med en nära dialog mellan flygförare och radioutvecklare.

Tyvärr gissar jag att allt det jag önskar inte bara kräver klok planering utan även +25 % i försvarsbudgeten när man räknar ihop enkla hus, större volym och nya system. :-(

Sedan är frågan om någon tycker att det är för bra grejer att exportera men det borde vara orimligt att vi är så duktiga jämfört med stormakterna att de behöver oroa sig.

Anonym sa...
28 november 2010 kl. 19:27  

Expressens ledarsida verkar ha två mål: Bort med stödet till försvarsindustrin, kan förknippas med sossarna. Medlemskap i NATO bara för sossarna är emot.Omstöpning av försvaret av Ideologiska skäl alltså.
Försvar av Sverige avfärdas som rysskräck.

Anonym sa...
28 november 2010 kl. 20:17  

Att bygga rullbanor till en krigsbas är den enklaste uppgiften när det gäller att upprätta krigsbaser.
För att rullbanorna skall ha någon mening måste det finnas en stor infrastruktur runt basen och med den mängd människor vi har tillgång till i hela Sveriges försvar idag finns inte utrymme att bemanna en krigsbas.
Sen har vi problemet med logistiken; ammunition, drivmedel, potatis, kalsonger.....Det som hela konseptet faller på i dagens läge är att på 80-talet var hotet från "den civila" omgivningen hanterbart med bevakningsstyror. Idag är vi i samma situation som alla andra länder var under kalla kriget: sabotagerisken gör att vi inte kan lita på att få behålla vår materiel i fred på de stora basområdena i BAS 90-systemet.

Sinuhe sa...
28 november 2010 kl. 20:50  

Tyvärr känner jag att mina kunskaper om flygvapenfrågor är för dålig för att medverka i debatten....men Wisemans analys är säkert korrekt. Utan att ringakta Expressens personal litar jag mer på den Vise Mannen.

Mvh//S

Maskinisten sa...
28 november 2010 kl. 21:44  

Tveklöst är JAS ett alldeles utmärkt system för luftförsvar, frågan är dock har vi råd med detta? Glöm att vi skulle få höjda försvarsanslag till 60 - 80 Mkr/år vilket är den nivå som erfordras om vi skall ha möjlighet att bibehålla och utveckla JAS, VISBY mfl dyra avancerade system. Det kanske är dags att inse att Sverige spelar i gärsgårdsserien när det gäller försvarsmakt. Jag är orolig för att om vi forsätter att ensidigt sats på ett fåtal mycket avancerade sp kommer landet snart stå utan något försvar alls. Som jag tidigare sagt i denna spalt "tänk om" det är dags att ta sig ur den gamla tidens tänk. Se uppåt och framåt och var realist. Måla inte upp blå drömmar som INTE kommer att slå in. Inse fakta!

Magnus Redin sa...
28 november 2010 kl. 21:48  

Bosse, varför skulle vi ha haft ett lägre sabotagehot under kalla kriget än vad andra västländer hade?

Det vi borde ha mest ont om är utbildad och mobiliseringsbar personal. Det borde vara enklare och även billigare att köpa fordon, nya bränsleförråd, bygga amförråd osv än att ordna massor med ny personal.

När Bas 90 var ny och aktuell var jag imponerad av spridningstaktiken men jag begrep inte varför BC och KC var ytliga fasta fortifikationer i stället för utspridda flyttbara containrar. Den bas 90 fortifikation som imponerade på mig i kostnadseffektivitet och funktion var experimentet med flygplanstunnlar i berg och det värsta fiaskot var nog den brännbara hangarmusslan i glasfiberplast.

Flygbas-2015 med budgetrustning föreställer jag mig som en ofta civil flygplats med förstärkt snöröjning, brandskydd, reservkraft och bränsleförråd alternativt en naken rullbana dit precis allt körs med lastbil. Alla funktioner är containeriserade eller fordonsburna och den största fasta investeringen blir lätt skyddade små hangarer som även kan användas som mobförråd.

Basen blir känslig för A- och C-anfall och mineringsbombning pga mindre yta än bas-90 och mycket känslig för infiltration och den behöver skyddas med det man kan få tag på av HV. Den blir ganska evakueringsbar eftersom Gripen har låga krav på startsträcka. Flygplanen, förarna och de kvalificerade vapnen behöver flyttas omkring ännu oftare än med tidigare koncept.

Det blir en fattigmanslösning med relativt mycket av det som är lätt och billigt att ordna, betong och större serier av ganska enkla fordon osv av typer som redan finns i organisationen.

Att sedan lyfta det till Bas-90 nivån och därefter högre kräver många tusen man och fler mestadels okomplicerade investeringar.

Underhåll som mat, vatten och dieselbränsle hör även ihop med att det civila samhället behöver göras tåligare mot naturkatastrofer och sabotage. När det gäller uniformer borde vi egentligen ha så stora förråd av dessa mycket billiga prylar att man hinner improvisera fram en organisation för tvätt osv. Förhoppnngsvis finns det även ett arv av skyddade och ännu inte rivna underhållsanläggningar.

Sedan vore det trevligt med en fast eldistributionsinfrastruktur, om en sådan överlever sabotagerisken sparar den tid och den är civilt användningsbar för drift av hus och laddning av elfordon. Baskabelns efterföljare borde bli bredbandsoptofiber. Bränsleförråden blir trixiga eftersom de är väldigt stöldbegärliga.

Den högteknologiska infrastruktur som jag skulle önska mig mer av är kommunikationerna så sambandet fungerar utan att störas eller röja för mycket.

När det gäller riktigt dyra prylar behövs det luftvärn och konceptet skulle må mycket bra av någon form av lätt fraktflyg för att riktigt snabbt flytta runt piloter, ammunition och reservdelar.

Det här duger inte för att försvara Sverige mot en frisk stormakt men om vi blir anfallna räknar jag inte med att det görs av en frisk makt med full kapacitet. En frisk och aggressiv stormakt kan vi bara hantera genom att slicka deras röv och böja sig för utpressning precis som under början av 1940 talet. Gripensystemet, fungerande flygbaser osv, och fungerande säkerhetspolitik höjer "bara" tröskeln för när vi måste böja oss och låta överlevnad gå före solidaritet och etik.

Anonym sa...
28 november 2010 kl. 22:25  

@ Magnus Redin

Nästan allt som du önskar dig, plus massor av saker som inte står på din önskelista, var faktiskt en realitet i mitten av 1960-talet.

Försvarets undergång startade med att en värnpliktig blev frikallad pga förståndshandikapp i samband med mönstringen. Av politiska orsaker befordrades vederbörande till försvarsminister. Denna befordran blev normgivande och satte ribban. Det är alltså normenligt att vår nuvarande försvarsminister är vapenvägrare.

De första punkterna på din önskelista borde därför lyda enligt följande:

§1. Försvarsministern skall vara försvarsintresserad, vapenför och fullt tillräknelig. Intelligenskvot >120.

§2. Försvarsministern skall vara laglydig, samt religiöst och politiskt obunden.

§3. Försvarsministern skall besitta erforderlig militär kompetens. Erfarenhet som officer >10 år.

Flygsoldat 113 Bom

Magnus Redin sa...
28 november 2010 kl. 23:12  

Anonym, jag vet att mycket av det jag önskar har funnits och det märkligaste är nog hur omärkligt det har försvunnit.

Det jag saknar allra mest är civilförsvaret och det jag har funderat mest över är de civila aspekterna på resursfrågor eftersom de är det allra viktigaste. Jag har t.o.m. skrivit en liten bok om det, "När resurser sinar".

Jag tror försvarets undergång har tre rötter.

1. Värnplikt plus repmöten ger stående styrkor för att möta strategiska överfall o.s.v. om värnplikten är lång nog och repmötena är tillräckligt täta och långa. Tyvärr vart det för dyrt någon gång på 60:talet och beredskapen började glesas ut och därefter började förbanden glesas ut och 40 år med vargen kommer rop följde vilket lärde alla att klagomål mestadels är snicknack.

2. De dubbla budskapen med alliansfrihet/neutralitet och extremt nära samarbete med Nato gjorde säkerhetspolitiken förljugen och fylld med märkliga retoriska utspel. Detta förvirrade människor, politiken, försvaret, våra grannar och även vårt lilla försvarsindustriella komplex.


3. Införande av högskattesamhället och den forcerade utbyggnaden av den offentliga sektorn i stället för privata servicenäringar plus div socialistiska experiment bidrog till att knäcka ekonomin under 1970-talet. I detta ingick även en nedvärdering av institutioner som försvaret. Vi hade enorma problem med oljekrisen och begynnande internationell konkurrens så allt kunde inte fortsätta som förut men på den bördan lades det många stenar, hade vi skippat experimenten hade vi varit rikare än Schweiz.

Sedan kunde omställningen efter kalla kriget ha skötts mycket bättre men då var värderingarna så skadade att det viktigaste var sysselsättningen oavsett om den åstadkom något konstruktivt eller destruktivt.

Vad vi har för försvarsminister spelar mindre roll. Den vi har nu fullföljer mycket av vad den föregående avgick för att genomföra och jag har hopp om att det fortsätter bli bättre.

Det bästa som skulle kunna hända politiskt är om det andra stora partiet gör en ordentlig säkerhetspolitisk analys och prioriterar att göra samhället robustare och säkrare i en osäker värld så nästan alla börjar dra åt samma håll. Sedan kan man kräva att både regering och högkvarter klarar att få fram bättre beslut i vardag och på sikt än vanliga bloggare.

Anonym sa...
29 november 2010 kl. 03:04  

Wiseman.

Det är helt korrekt. Vi har inte råd med tyget till kostymen. Möjligen efter 2040.

I dag låses de demenssjuka in på 60procent av boendena och lämnas för natten ensamma i hjälplöshet och förvirring.

Och ändå är nu antalet invånare som är över 85 år endast 250 000. År 2035 är antalet 420 000. Samtidigt har då andelen i arbetsför ålder sjunkit.

Politikerna har endast 10 år på sig att åtgärda problemet. Det kommer att krävas ett helt batteri av åtgärder, t ex
högre pensionsålder, studiebidrag under kortare tid för att få ut de unga tidigt i arbetslivet, ökad kontroll av transferingskostnader i försäkringssystemen osv.

(I dag är kostnaderna för bedrägerier med personliga assistenter till fullt friska personer mer än 10 miljarder per år enligt länskrim i Halmstad)

Så, Wiseman, tro inte att det fria fallet för Försvarsmakten upphör i brådrasket.

Olaus

Wiseman sa...
29 november 2010 kl. 06:52  

Olaus: Vem har någonsin trott det? Däremot förtjänar det vansinnig ständigt att påpekas.

Magnus Redin sa...
29 november 2010 kl. 08:27  

Anonym, om vi och många av våra grannar bara hade de demografiska problemen vore det inte så illa eftersom de knappast ger upphov till starka säkerhetspolitiska spänningar.

Det är mycket värre att miljöförstörelse och resursuttömning av jordbruksmarkers produktionsförmåga, olja, osv kan göra länder desperata samtidigt som resurserna är ojämt fördelade och resurser som olja kan göras oåtkomliga genom konflikter.

Det är mestadels hoppfullt men även en form av hot att det är mycket troligt att vi förblir nettoproducenter och exportörer av många fysiska resurser som el, träbaserade produkter, malmer, metaller och även spannmål. Dessutom har vi industrier som gör att råvaror kan exporteras i förädlad form och då behåller de mer av sitt värde när världen stressas av snabbt sinande oljetillgångar.

Att vi har mycket råvaror av värde och möjligheter att förädla dem, exportera och betala höga priser för det vi behöver gör att vi har goda möjligheter att hålla igång ekonomin och då även försvaret som är till för att skydda våra liv och vår ekonomi.

För att klara detta måste vi fortsätta investera i industrier, effektivitet och även effektivisering av statsfunktioner. När ekonomin stressas och prioriteringarna blir hårdare blir även moralen viktigare, t.ex. måste bedrägerier stoppas och bedragarna sedan förlåtas och ha en möjlighet att göra något produktivt.

Jag håller inte med om att det är självklart att försvaret måste förfalla.

Anonym sa...
29 november 2010 kl. 09:34  

@ Magnus Redin, som frågat

"Bosse, varför skulle vi ha haft ett lägre sabotagehot under kalla kriget än vad andra västländer hade?"
Jag har inget svar där, Magnus, jag kan bara konstatera att vi skapade en svensk särlösning som förutsatte att vi kunde hantera sabotageriskerna. Andra länder hade inte något som liknade den svenska lösningen. Kanske hardet svenska samhället utvecklats i sådan riktning att sabotagerisken inte ökat men personligen tror jag att vår 60-talslösning inte skulle fungera i ett modernt krig.

Du säger även:
"Det vi borde ha mest ont om är utbildad och mobiliseringsbar personal." Är det en felskrivning, menar du minst men skriver mest?

Magnus Redin sa...
29 november 2010 kl. 11:29  

Bosse, jag räknar inte med att det finns någon stor reserv av utbildad flygbaspersonal eller motsvarande för en förstärkning av försvaret under 2010-talet.

Kunskaper faller i glömska, människor utvecklas i andra riktningar och sedan åldras vi. Men har man en gång lärt sig handgrepp går det fortare att återigen öva upp motsvarande förmåga så lite finns det att utnyttja i t.ex. baskompanier inom HV.

Det är dyrt att anställa personal och flygvapnet behöver en ok basorganisation innan hotet i värsta fall blir så stort att det motiverar panik och ett återinförande av värnplikten.

Om man utgår från det som vi har i dag och höjer anslagen lite och säger åt FM att förbättra flygbasorganisationen är det rimligtvis enklast och bäst att börja med att anställa fler kontraktssoldater som bemannar fler rörliga basförband. Sedan blir effekten av det bättre om HV får flygbaskompanier som börjar med att rekrytera gammal f.d. baspersonal och sedan rekryterar f.d. kontrakstanställda. Utöver det är det lätt att köpa materiel och bygga hus vilket gör att jag gillar halvstarka förbättringar av det fysiska skyddet som byggs så de har många användningsområden.

Min uppfattning om sabotagehot är helt enkelt att kalla-kriget försvaret hade oerhört mycket som kunde saboteras samtidigt som det folkliga stödet för försvaret var starkt och antalet sabotörer var begränsat. Själv är jag mest förvånad över att järnvägstrafiken var en del av mobiliseringsplaneringen, jag förstår det för underhåll under en lång beredskapstid men inte för en mobilisering. Antalet, hemvärnet och t.o.m. spontana civila insatser kan ha varit tillräckligt för att bromsa sabotagen.

När det gäller sådan hotutveckling är det nu helt annorlunda när vi har få kritiska anläggningar som dessutom nybyggs utan fysiskt skydd. Enstaka självuppoffrande sabotörer eller kombatanter kan åstadkomma enorm skada med vapen som en tankbil eller vanliga militära vapen.

För att komma tillbaka till en bra situation behövs det fysiskt skydd och bevakning av de få centrala anläggningarna och mer redundans i organisatinen och de delar som kan mobiliseras snabbt och politik.

Politiskt behöver det finnas ett säkerhetspolitiskt tänkande som svenskar i allmänhet förstår och håller med om. Så mycket av befolkningen som möjligt måste bort från utanförskap och känna att de är en del av samhället så vi spontant håller efter bidragsfusk, metallstöld osv då jag är övertygad om att låg brottslighet och få systemskadande brott går hand i hand med lägre sabotagerisker och större risker för de sabotörer som ändå finns. Eftersom ekonomin är global, arbetsmarknaden är global och befolkningen inte längre är homogen är det extra viktigt att göra invandrare till en del av det svenska samhället eftersom man måste dela språk osv för att kunna hitta de opålitliga individerna. Om vi t.ex. får en konflikt med Iran är integrerade Iranier med olika språk och religioner sim älskar sitt liv i Sverige och önskar en god framtid för sina barn en viktig tillgången för att begränsa Iranska sabotörer.

Eller så gör man som USA och satsar på att bygga upp dussintals med polis och säkerhetsorganisationer och övervakar allt och alla kors och tvärs. Jag tror det är livsfarligt eftersom det bränner mantimmar och andra resurser på övervakning av gamla system och intressen i stället för att bygga det som behövs för att klara framtiden.

Och då är jag på sätt och vis tillbaka vid Gripen, den är ett unikt arv från kalla kriget som kan utvecklas vidare och bland annat fortsätta göra Sverige till ett speciellt land för andra länders försvarsmakter och folk. Det gäller att hålla sig relevant och nyttig. (Och inte sitta på nätet och bluddra i lätt frustration, ackja. ;-) )

Gustav Åke sa...
29 november 2010 kl. 11:53  

"Här behövs en oberoende granskande funktion. Politiskt, militärt och industriellt obunden. Men hur skapas en sådan?"

Riksrevisionen finns redan. Den har ju nyss granskat NBG.

Anonym sa...
29 november 2010 kl. 12:46  

Re maskinisten!

Att försvarsbudgeten ska höjas är ett måste om vi ska ha något försvar överhuvudtaget, så att påstå att det är omöjligt att nå dit är trams.
Det som krävs är att budgeten följer dnågotlunda allmänna höjningen av vårt bnp.
Att senildementa låses in är en nödvändighet, det som är felet är att man inte haft tillräckligt med personal på plats.
Vidare utvecklas läkekonsten konternueligt så att vi har samma metoder om 20 år som idag gällande behandling av demens är inte troligt.

Magnus Redin sa...
29 november 2010 kl. 13:23  

Anonym, ett av de största hindren för att höja försvarsbudgeten har varit att försvaret har svårt att visa att pengarna används effektivt.

Eftersom behovet av försvaret är som störst när tiderna är dåliga räcker det inte med att höja anslagen i takt med den ekonomiska tillväxten. En global destabilisering kommer att sammanfall med nya finanskriser och krympande BNP. Försvaret behöver vara så välmotiverat att anslagen kan behållas medan pensioner och bidrag sänks och vi får massarbetslöshet medan stora delar av samhället ställer om för låglöneyrken och hemtagning av jobb från t.ex. Kina.

Om man skall vackert-väder satsa på försvaret under goda tider med växande BNP skall man uppgradera gamla system, bygga fortifikationer, köpa ammunition och vapen för lagerhållning och köpa utvecklingsuppdrag av försvarsindustrin och annat som har ett värde inför sämre tider.

Själv brukar jag mest argumentera för mer elproduktion, kraftledningar, gaslednigar, biobränslen, järnvägar, energieffektivisering, industriinvesteringar i förädling av råvaror och avancerad produktion, utbildning och forskning inför nästa omgång av ekonomiska problem och sinande olja.

Försvaret är försäkringen för att de kommande omgångarna av finaskriser och resursbrister och resurskonkurrens inte skall ge en värre katastrof än en depression. För att det skall fungera måste försvaret tas på allvar och skötas ytterligt skickligt.

För egen del räknar jag med att detta deppiga budskap är korrekt tills vi får massiva teknologienombrott som tillsammans med demokratisering löser problemet att ordna medelklassliv för hela den globala befolkningen utan att sabba klimatet eller utlåna för mycket av vår biologiska försörjningsbas.

Exempel på sådana möjliga genombrott är forskningen för att få fram vaccin mot alzheimers, mognandet av genmanipuleringen som teknik, fjärde generationens kärnkraftverk och kombinerandet av alla sätt att använda el för transporter på land.

Anonym sa...
29 november 2010 kl. 15:23  

Magnus Redin 11:29 :Det du skriver i stycket som börjar "Politiskt behöver det finnas..." ger en bra bakgrund till att jag inte tror att ett Bas90-system skulle kunna skyddas idag därför att det du efterlyser ju inte finns idag.

Vad gäller det problem som Wiseman har som bakgrund till hela detta blogginlägg; huruvida vi skall lägga ned JAS 39-systemet eller skall satsa på att vidareutveckla det, så tror jag inte att det finns någon mening med att försöka definiera någon hotbild för tiden när nuvarande 39 C/D blivit föråldrade. Jag finner det mycket svårt att se i någon kristallkula ens hur hotbilden ser ut om 5 år, låt vara hur den ser ut om 10 - 30 år och huruvida det ena eller andra flygsystemet hjälper Sverige att därvid stötta den utrikespolitik vi önskar föra i det läget.

Låt oss istället fråga om det vore vettigt och rekommendabelt att stå utan ett flygvapen om 30 år. Att köpa från utlandet ger kanske ca 5 år kortare lead time innan vi har operativa förband men knappast mer. Vidare bör vi ställa oss frågan om den spin-off som flera gånger bevisats finns av att utveckla egna flygplan ger Svensk ekonomi någon fördel jämfört med att köpa amerikanskt (eller något annat). Jag har svårt att se att någon försvarskommitte seriöst kan rekommendera att vi bör stå utan flygvapen 2030. Var Sverige står i den tekniska konkurrensen med resp utan spin-off från flygutveckling vet jag inte vem som har kompetens att yttra sig om.
Slutsats? Tja, min egen slutsats är att Sverige blir ett från omvärlden mer självständigt land med vidareutvecklade Gripar än utan. Bevis? Som alla beslut om framtiden måste detta beslut tas på väldigt mycket fingertoppskänsla och utredningar kan aldrig helt objektivt ge något entydigt svar.
Själv anser jag att vi skall ta fram 39 NG eller motsvarande, med F414-motor, Upprätta minst en flygbas i Mälarområdet och skaffa "lång"räckviddig (30 - 40 mil) attackrobot. Att vi skall försäkra oss om att i krig kunna använda alla militärbaser i grannländerna är en självklarhet. Försvarsmakten måste innehålla tillräckligt med personal för att kunna operera minst en rote från varje flygbas och dessutom vara beredda att motta och serva en rote ur våra grannländers flygstyrkor.

Anonym sa...
29 november 2010 kl. 15:28  

Magnus Redin 11:29 :Det du skriver i stycket som börjar "Politiskt behöver det finnas..." ger en bra bakgrund till att jag inte tror att ett Bas90-system skulle kunna skyddas idag därför att det du efterlyser ju inte finns idag.

Magnus Redin sa...
29 november 2010 kl. 19:58  

Bosse, jag håller inte med om att det är kört. Vi har inte gjort slut på vårt sociala kapital och det är inte försent att förbättra samhället, men det finns givetvis individer, grupper och områden som är illa ute.

Själv bor jag i ett av Linköpings värsta "utanförskapsområden" och det är än så länge inget problem men det skulle kunna bli problem och det skulle kunna bli bättre. Just nu är mitt största problem att grannarna är för fattiga för att butiker och restauranger skall klara sig bra i området och mina vänner tycker inte att det är så kul att besöka här pga dåligt rykte.
Å andra sidan är det billigt att bo här och jag vill inte låna miljoner till konsumtion, dvs boende.

Jag är utlämnad till det samhällsklimat som våra intellektuella skapar via media och de ideal och verktyg de skapar för att påverka människor. De har gjort ett ganska kasst jobb de senaste 40 åren. Jag är även beroende av att ekonomin sköts bra, att samhällsinstitutioner sköts och att många tar initiativ. Sedan måste jag själv jobba och ta initiativ men min energi är begränsad.

Jag tror inte att man från dagens situation kan dra slutsatsen att en Bas-90 efterföljare eller andra känsliga infrastrukturer är hopplösa projekt. Samhället behöver bli bra mycket trasigare innan det är dags att ge upp och satsa på sluten stamgemenskap med medborgargarden eller gated communities.

Men risken för att samhället pajar finns där och den skrämmer mig eftersom sådana problem får någon form av lösning och utlandsmissionerna är ofta till områden där de sämsta lösningarna används.

Själv vill jag bo i ett samhälle som håller ihop under dåliga tider och det funkade ganska bra under den lindriga finanskrisen, kanske bäst i västvärlden. Sådant ger hopp. Andra saker som ger mig hopp som mera hör till det här forumet är hemvärnets utveckling, den politiska nödbromsen för flyttkarusellen, ökande nordiskt samarbete, målet att ha anställd ständigt tillgänglig trupp och att en del av arvet av försvarsindustri och system från kalla kriget fortsätter att utvecklas.

Anonym sa...
29 november 2010 kl. 20:54  

@ Magnus -
Då är du och jag överens om vilket samhälle vi vill bo i. Jag hoppas att du är yngre än jag och har ett liv framför dig att realisera detta samhälle. Jag är kanske mer luttrad än du och tror att detta samhälle ligger i det förflutna. Jag vill dock, för mina barns och yngre släktens skull, ha ett Sverige som i så liten omfattning som möjligt är lydstat under andra. Kanske det ger oss större chans att flera gånger uppleva ett samhälle som håller ihop under dåliga - och bra - tider.

Anonym sa...
30 november 2010 kl. 15:50  

Kan någon hjälpa mig att hitta följande inlägg/information ?

På någon av försvarsbloggarna har jag läst att ÖB har tillsatt en luftförsvarsutredning med Konteramiral Werin som utredare.
Stämmer detta ?

Anonym sa...
8 december 2010 kl. 11:37  

Inget annat vapensystem än jaktstridflyget kan identifiera och bekämpa alt. förhindra onödiga nedskjutningar av främmande makts flyg.
Alla luftfartyg som närmar sig svenskt territorium måste först kontrolleras och identifieras på ett internationellt folkrättsligt och regelriktigt sätt. Detta gör man inte "hux-flux" med vare sig luftvärn, långskjutande meteorrobotar eller andra vapensystem. Skjuta först och fråga sedan hör till en förgången tid, om det inte är krig. Ett främmande luftfartyg som råkat ha felnavigerat ska inte fatalt bli offer för vansinniga beslutsfattare. DC3 och Catalina affären 1952 borde ha blivit en lärdom även i Ryssland!
Allt måste ske enligt internationellt folkrättsliga regelverk (IKFN) och de enda garanterna för att sådant ska gå rätt till är just att piloterna i Gripenplanen ska ha handlingsmöjligheterna. Ingen annan eller annat vapensystem är viktigare! Att tulla på Gripen resursen är som att skänka bort vårt land till en annan makthavare.
Om Ryssland nu ska bygga 1500 nya stridsflygplan, mer än 2000 nya/eller modifierade helikoptrar och satsa ännu mer på sina kärnvapentrupper fram till 2020, börjar det brinna i knutarna och då gäller det att hålla sig med en försvarsledning och politiker som håller tungan rätt i munnen och inte "slirar iväg" med den på en massa andra vapensystem som inte är så betydelsefull som just Gripenflygplan.
Att satsa utländskt på JSF vore fatalt. Glöm det där med amerikanska eller ryska stealth-förmågor när vi istället kan hålla oss med en Gripenflotta som alltid "enkelt och lätt" kan upptäcka dem på ett alldeles speciellt taktiskt sätt. Dels är Gripen billigare, med vilka vi kan vara på plats med över hela vårt avlånga land när det kanske börjar brinna i knutarna och dels får man inte glömma bort att Gripen faktiskt också kommer att ha en väsentligt förbättrad förmåga understödja mark- och sjöstridskrafter (CAS) om man i försvarsledningen bara börjar planera för en "samverkan" värd namnet. För att detta ska ske måste stridsledningen utföras från våra redan byggda, fullt moderna och betalda atombombssäkra berganläggningar varifrån flyget idag stridsleds ifrån och där det finns plats för alla vapenslag.
Glöm inte det!

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade