Saved by the bell

or the Russians... Partiledarna i Regeringen berättar idag på SvD Brännpunkt att det inte blir några förbandsnerläggningar denna budgetperiod. Det innebär att alla landets försvarsanställda kan andas ut och återuppta de bygglov, renoveringar, barnplaner och andra investeringar som man i våras fick lägga på hyllan. Nu gäller det att smida innan Anders Borg ändrar sig.

Mikael Holmström på SvD går rätt långt i sin analys om verkningarna av detta glädjande beslut. Förhoppningsvis får han rätt. Den som definitivt fick rätt är förre försvarsministern Mikael Odenberg. Det kunde dock inte statsminister Fredrik Reinfeldt med att säga i Nyhetsmorgon. Han ville hävda att vad Odenberg avsåg och dagens besked är två olika saker. Så ser inte jag det. Jag hoppas verkligen att SvD eller något annat riksorgan lyckas få tag i Mikael Odenberg för en intervju om regeringens nya linje. Det vore fantastiskt kul! Inom någon dag kommer vi också kunna se försvarsministern lydigt förespråka samma linje, som han tidigare motsatt sig. Duktigt! (Kl 10:50 Vad var det jag sa? Tolgfors pressmeddelande)

Jag tror inte regeringen pallade trycket efter kriget Georgien i augusti. Redan under sommaren var det ju en mycket stor opinion (enorm för att handla om försvarsfrågor) som uttryckte sitt ogillande för den förda försvarspolitiken, vilket ju traditionellt har varit de borgerligas paradnummer. Att fortsätta på inslagen linje efter Georgien hade ju inte varit annat än politiskt självmord, vilket jag tror Lars Leijonborg var den förste att inse och jag tror att det uttalande han gjorde i försvarsfrågan mycket väl kan har varit ett ultimatum till övriga alliansen. Moderaternas ledamöter i försvarsutskottet verkar också ha fått ett tidigt klart bakåt att yttra sig i frågan.

Nu finns förhoppningsvis pengarna för att fortsätta på samma nivå som tidigare. Dock hoppas jag verkligen att man gör något åt det enorma ekonomiska slöseri som utgörs av stödorganisationerna FMLOG, FortV m m. Viss förhoppning finns ju efter att försvarsberedningen pekat åt det hållet, liksom att f d generaldirektören nu håller i en utredning på området. I framtiden vill jag inte uppleva absurda saker som att FMLOG höjer priset på den ammunition som varit gratis (eftersom det finns så man kan gödsla med den från invasionsförsvarets dagar), eftersom befälen slutat ta ut den dyra ammunition för AK 5 och istället tagit ut AK 4 till de värnpliktiga. Exemplet visar ju hur det på förbandsnivå är omöjligt att spara med dessa "stöd"organisationer som ständigt har ett vinstkrav på sig. Det är ju fullständigt självklart att FortV måste höja hyrorna på alla andra lokaler för att nå samma vinst om regementet rationaliserar och säger upp kontraktet för gamla ladan.

Moment 22 måste utgå ur Försvarets ekonomiska system och DET är ingenting som Försvarsmakten kan åtgärda. Det är ett politiskt beslut.

Som officer och försvarsvän ska man dock inte andas ut helt ännu. Fortfarande kan det komma organisationsförändringar, som att vissa förmågor och enheter stryks ur organisationer, även om alla grundutbildningsförband finns kvar. Det kan t ex röra sig om minskat antal stridsfordon, färre flygdivisioner. Om detta har inget sagts ännu. (Vilket också kommenteras på mil.se)

Fortfarande kvarstår också det viktigaste arbetet, som nu riskerar att hamna i skymundan då regeringen kan ha lyckats med att vagga stora delar av opinionen till sömns igen - att säkerställa att vi har en trovärdig försvarsförmåga. Dit är det långt, och det kommer att kosta.

Idag är jag elak

"Jag drar för egen del slutsatsen att utgångspunkterna för den fortsatta planeringen nu långt mer måste definieras av säkerhetspolitiska behov än av på förhand fastställda ekonomiska ramar. "

Citatet är hämtat ur ÖB:s senaste nyhetsbrev som landade i mailboxen idag. Jag vet inte om man kan uttrycka sig mycket tydligare än så utan att säga rakt ut att den försvars- och säkerhetspolitik som bedrivits och den hotbild som presenterats fram till nu varit justerade för att vara politiskt och eknomiskt korrekta.


I SvD har Försvarsmakten strategichef konteramiral Jörgen Ericsson och utvecklingschefen generalmajor Michael Moore en debattartikel om deras syn på framtidens försvar. Den är inte fullt så luddig och fluffig som Moores tidigare visioner och skrifter brukar uppfattas (aerostater, robotcontainrar, ucav-svärmar), utan här kan man i vissa fall utläsa numerärer och existerande materielsystem. Det som dock inte ändrat sig är att det är försvinnande låga numerärer som eftersträvas. Föga förvånande är att man i artikeln riktar hård kritik mot dem som kritiserar "insatsförsvaret". Det är ju inte värst förvånande eftersom Michael Moore i mångt och mycket är pappa till just detta.

Dock sätter man sig i samma sits, som just det man felaktigen beskyller runt 95% av sina kritiker för. Ericsson och Moore som säger sig förespråka "både och" (ett av de stora mantrana i Försvarsmakten idag) hävdar att motståndarna är "antingen eller". På flera ställen i artikeln återkommer deras kritik mot att de som kritiserar dagens försvarsmakt önskar ett renodlat nationellt försvar. Det vill jag hävda är en fullständig missuppfattning, som gör det mycket svårt för mig att ta deras artikel på allvar.

Jag känner ytterst få människor som inte anser att Sverige ska delta i internationella insatser. De flesta kan sorteras in under kategorin "vänster" och ett fåtal är officerare av gammal stam. Vidare är det lika få som raka i ryggen kan hävda att Försvarsmakten idag klarar av att lösa uppgiften att försvara Sverige, vilket vi idag ser en kraftig reaktion på i media. Jag tror att långt över 90% av de befolkningen och de försvarsanställda gärna ser deltagande i utlandsoperationer så länge som det nationella försvaret också fungerar. Det ena får inte gå ut över det andra. Det måste finnas en förmåga till "både och", vilket det inte gör idag. Det är nästan "varken eller". Jag tror att där har Moore del i skulden eftersom han ständigt är den som konsulteras av försvarsberedningen, försvarsutskottet etc om den framtida försvarsmakten, och det är den vi ser idag.

För att underbygga sina argument talar man senare i artikeln om att "vi har aldrig kunnat försvara oss mot Ryssland (Sovjet) på egen hand; detta gällde även för invasionsförsvaret under det kalla kriget." Det är helt riktigt om man hävdar att scenariot är att Sovjet endast skulle rikta sin anfallskraft mot Sverige. Men sådan var aldrig den svenska krigsplaneringen. Sovjet ansågs endast vara intresserat av att anfall Sverige i händelse av ett krig i Europa mellan NATO och WP, och då skulle Sverige endast utgöra en sidoteater och med andra ord inte utsättas för kategori A-förbanden och hela den sovjetiska anfallskraften. Visst stöd av NATO förutsattes också, och den stora boven i det här dramat är väl snarast den skenheliga socialdemokratin som i 50 år hamrade in i befolkningen att Sverige är neutralt.

Nästa tokeri är att man vill framhålla dagens insatsförsvars kvalitet jämfört med gårdagens invasionsförsvars kvalitet och att jämförelsen istället borde göras med övriga Europas försvarsmakter. Visst har även dessa nedgått i numerär, men långt ifrån på samma sätt som den svenska. Där har man också lyckats med att omsätta äldre materiel till nyare, men faktumet kvarstår: ett fotbollslandslag med målvakt och en utespelare vinner aldrig över ett fullt 11-mannalag ur division 4. Jag tillhör ett Försvarsmaktens spjutspetsförband och jag vill ändå hävda att vår förmåga idag är betydligt sämre än på 90-talet och mycket har just att göra med den teknologi som Moore och Ericsson prisar - den finns inte tillgänglig på förbanden, utan endast på papper i Stockholm, där beslut om inköp endast fattas i så låga numerärer att man blir förvånad när man faktiskt får se prylarna.

Lösningen enligt Moore och Ericsson för att få Försvarsmakten effektivare i framtiden är att för Arméns del "tydliggöra" brigadförmågan med "motsvarande två brigader" med starkare bekämpningsförmåga. För Marinen ett ökat antal "kvalificerade fartyg" och för Flygvapnets del är receptet som alltid färre JAS-plan. Här gick verkligen skitsnacksalarmet igång.

För Marinens del verkar förslaget mycket vettigt, vilket säkerligen är Ericssons förtjänst då han har en solid förbandstjänst bakom sig. Marinen har en otvivelaktig huvuduppgift vid ett ökat spänningsläge i Östersjön (gasledningen, någon?).

På armésidan undrar jag direkt vad tusan som menas med "tydliggöra brigadförmåga". Hade man skrivit säkerställa, återta eller liknande hade jag köpt det direkt, men tydliggöra är intetsägande. Dessutom förslår inte två brigader långt. Det är vad Armén har idag i numerär, men utan förmåga att uppträda i brigadförband. Med en målsättning på att idag kunna ha motsvarande en halv brigad i samtidig internationell tjänst, tror jag det måste till en betydligt större förbandsbas för att säkerställa personalförsörjning. Däremot håller jag helt med att förbandens bekämpningsförmåga måste förstärkas. Den mängd artilleri som finns idag är fullständigt löjeväckande, liksom luftvärnet. Den förstärkta brigad som blir kvar hemma i Sverige är ungefär vad som skulle åtgå för att markera svenskt intresse på Gotland vid en spänningshöjning i Östersjön. Vad lämnar det övriga landet?

När det gäller att reducera mängden JAS-plan har jag redan tidigare varnat för detta mantra. För det första måste man definiera vilken numerär man utgår ifrån och sedan vad man vill klara av. Det gör man inte här. Utgår man från dagens 130-140, de beslutade 100, eller de föreslagna 60? Trots allt är det så att huvudkomponenterna i uppgiften försvar mot väpnat angrepp är just Marinen och Flygvapnet (utan att förringa Arméns uppgifter) och resultatet kunde med önskvärd tydlighet ses i Georgien, där det ryska flygvapnet gjorde mos av både den georgiska armén och flottan.

Avslutningsvis i förslagen kommer man till krav på effektivisering av Försvarsmaktens stödorganisationer. Där håller jag till fullo med, som ni vet.

Som sagt, jag har lite svårt att ta artikeln på allvar, när jag har sett tidigare produkter från Michael Moore lilla idélåda och i mångt och mycket är det den lådan som är orsak till dagens läge. Behovet av förmågan till "både och" ifrågasätter jag inte, utan förespråkar. Dagens och morgondagens förmåga till "både och" tvivlar jag på.


Den här sammanställningen över världens krigsmakter kan vara lite rolig att titta på. Lägg gärna märke till kostnaden per soldat i Försvarsmakten kontra andra länder (klicka på Europa).

USA varnar för rysk gas

Vilket ju självklart inte kommer som någon överraskning. Artikeln på Brännpunkt av den amerikanske Sverigeambassadören Michael M Wood är ändå läsvärd och tänkvärd. Man får tycka vad man vill om USA och dess externa energipolitik, men på några områden har Wood ändå helt rätt. Satsningar på alternativa bränslen och energikällor måste fortgå av både miljö- och säkerhetsskäl, liksom att EU i största mån måste finna fler energileverantörer än Ryssland.

Vad gäller Nord Stream håller jag fast vid min ståndpunkt att Sverige bör göra sitt yttersta för att a) hålla ledningen från svenska vatten och b) förhindra en dragning av ledningen genom Östersjön. Detta helt och hållet av säkerhetspolitiska skäl. Ryssland har mycket tydlig klargjort redan från början att Östersjöflottans huvuduppgift kommer att vara att skydda gasledning från hot. Vad Ryssland upplever som hotfullt är förhållandevis svårt att definiera, men brukar vara ganska subjektivt.

Än så länge är vi i Sverige inte beroende av rysk välvilja för vår energiförsörjning. Låt det förbli så.

Jag undrar förresten vilken av Sveriges ekonomisk zoner som Ryssland egentligen önskar bygga ledningen genom? Den av Sverige hävdade som utgår från Gotlands landgräns eller den av Sovjetunionen hävdade som utgår från det svenska fastlandet? (minns bråket om den s k Vita Zonen på 80-talet)


Slutligen har Aftonbladet ett intressant uppslag idag ang regeringens uppskjutna direktiv till Försvarsmakten. Läsvärt och tydlig grafik. Kolla också Rapport från igår.

Förhandsvisning

Den som prenumererar på Försvarsdepartementets mailinglista fick idag ett mail med försvarsministerns tal från UD:s chefsmöte. Det utgör rätt intressant läsning och kan ge en vink om framtiden även om det inte går in på detaljer. Delar av budskapet känns igen från Nyhetsmorgon i morse, där avgående infochefen i FM, Staffan Dopping, deltog. Samordnat budskap med andra ord. Vidare kan man läsa om att Kustbevakningen nu ska få möjlighet till växeltjänstgöring med amerikanska motsvarigheten. Jag undrar när man ska våga ta samma steg för Försvarsmaktens del? Gemensam luft- och sjölägesbild med Finland, Norge och NATO verkar också vara på gång.

Nästan live!

Dagens replikväxlingar i SvD mellan försvarsminister Sten Tolgfors och Bo Pellnäs är nästan som en livedebatt. Uppenbarligen är man mycket mån om att synas från Försvarsdepartementets sida.

Det är ju glädjande att regeringen bestämt sig för att det kräver en djupare analys av inriktningen av Försvaret och säkerhetspolitiken eftersom händelserna i Georgien skickade stora delar av 2000-talets försvarspolitik i papperskorgen. Den analysen anser jag ofrånkomlig och vi är väl några stycken som nu kan säga, vad var det jag sa? Dock ska man akta sig för att dra en lättnadens suck. Budgetproppen som snart kommer kan fortfarande innebära otrevliga saker för landets försvar, liksom "regeringens djupare analys" som nu utlovas i vår. Jag väntar t ex fortfarande på att svenska handlingsregler för att hantera terrorangrepp ska formuleras efter händelserna 11 sept för 7 år sedan. Förhoppningsvis får Björklund ge hör för en förstärkning av Försvarsmakten och försvarsbudgeten. Det hindrar fortfarande inte att nuvarande budgetsystem är ytterst ineffektivt och behöver reformeras vilket jag upprepade gånger skrivit om. Förbandsreduceringar får det dock inte bli tal om.

Jag kan fortfarande inte smälta denna totala kappvändning som nu sker inom försvarspolitiken, där man tidigare hyllat 10-dagarsförbanden som användbara i alla situationer, nationellt och internationellt. Nu talar Tolgfors åter om att "Georgien visar att krig kan vara över på en vecka och därför krävs förband med mycket hög beredskap". "Invasionsförsvaret", någon?

En stor del av debatten mellan Tolgfors och Pellnäs ägnas åt Gotlandsfrågan som många nu tyvärr kommit att förknippa med Pellnäs. Pellnäs har helt rätt i att vi måste ha konstant militär närvaro på Gotland. Gotland får inte vara ett säkerhetsvakuum i Östersjön. Den som behärskar Gotland, behärskar Östersjön och har därmed möjlighet att påverka all verksamhet som där sker. Tolgfors replikerar med att hela Sverige ska försvaras, vilket jag knappast tror att Pellnäs säger emot.

Vidare undrar jag, om staten inte bryter mot lagen, (Instruktion för Försvarsmakten, Förordning (2000:555, § 2) eftersom det där stipuleras att "hela Sverige ska försvaras". Med vad då (och kanske även varifrån), undrar jag? Tydligen har man utelämnat ordet "samtidigt" i lagtexten. Då förslår inte 8 mekaniserade bataljoner utan någon samträning långt, speciellt inte eftersom vi har 1-2 konstant utomlands. Med utfästelserna om bistå våra grannländer i händelse av konflikter som berör dem kan man ju vidare undra vad det ska ske med?

Det är bara för politikerna att inse att någonstans svängdes det in i en återvändsgränd och att det nu bara är att ta ett omtag och börja rätta tillbaka misstagen längs vägen. Återvändsgränder är faktiskt inte enkelriktade, inte ens om man är politiker.


Jag förbehåller mig dock rätten att vara skeptisk, även om man kan skönja ett flämtande ljus i den försvarspolitiska tunneln. Förhoppningsvis kommer det något gott av detta.


Bo Pellnäs, nu är ju SvD Brännpunkt i princip redan din egna blogg, men om du någon gång skulle vilja ha möjlighet att skriva av dig ordentligt utan de begränsningar som tidningarnas debattsidor har, är det bara att du hör av dig så ska du få lite plats här. :)




Ett besök på Försvarsbloggen kan rekommenderas för att få ett perspektiv från en av medlemmarna av Försvarsberedningen.

Den som fortfarande inte tror att det ryska intåget i Georgien var planerat sedan lång tid kan ju förutom att titta på det jag tidigare postat i ämnet (1, 2), även slå en flukt på Krigsbloggen, som äntligen kommit igång igen. Läs och fundera lite på vad Tolgfors och Pellnäs skriver. Var det snabbhet och lätt rörliga förband (Tolgfors) eller snarare kall och medveten planering? Det Tolgfors inte heller med ett ord nämner är luftherravälde och flygunderstöd. Ryssland hade i det närmaste totalt luftherravälde, vilket medgav att de största georgiska förlusterna kom från flyganfall. Det minimala georgiska flygvapnet lyckades endast utdela ett antal nålstick. Även i detta fall är det bevisat att ryssarna utnyttjade flera av sina modernaste förband.

Läs även kommentaren från Arturas om den svenska naiviteten på den här bloggen

Mot kvällen

har jag förhoppningsvis tid att kommentera nyheten att Regeringen skjuter upp sina anvisningar för Försvarsmakten till i vår.

Uppvaknande i Nordatlanten

I veckan påbörjades övningen Northern Viking 08 på Keflaviks flygbas på Island. Denna övning genomfördes även för ett år sedan och syftar till att öva försvaret av Island. Island har inget eget försvar utan låter NATO sköta öns försvar. Ända sedan andra världskriget har USA haft förband permanent stationerade på ön, framförallt jakt- och ubåtsjaktflyg, men de sista enheterna drogs tillbaka 2006. Det blev ett hårt uppvaknande för NATO, när Ryssland några månader senare återupptog de bombarpatruller man i princip lagt på is under 90-talet. Nu turas istället NATO-länder om att öva på Island för att markera alliansens ansvar för ön. I somras gästades Keflavik av en fransk jaktdivision under några veckor.

SvD skriver om den norska incidentberedskapen, som får mer och mer att göra, när Ryssland nu ökar sin verksamhet både till havs och i luften. Norrmännen lägger stor vikt vid sin jaktflygberedskap och det borde kunna ge Gripen fördelar i Norge, eftersom den nya versionen av Gripen anses som mer kapabelt i jaktrollen än motståndaren JSF. Dock har även Eurofighter återkommit i upphandlingen på norsk uppmaning, vilket ligger Gripen till last. Siffrorna talar sitt tydliga språk om Rysslands ökade aktiviteter i Nordatlanten och mer lär det bli i framtiden ju mer isfri polarregionen blir och kampen om naturtillgångar och handelsvägar tilltar.

Hoppsan!

Nu tror jag minsann att sossarna fick något att tänka på. Det moderata utspelet där man ställer mycket tuffa krav på framtida personbilar känns mycket mer miljöpolitiskt realistiskt än sossarnas tal om oljeoberoende år 2020.

Samtidigt blir jag väldigt glad att man äntligen verkar ha insett att (straff)skatter på fordon i syfte att få användarna att påverka tillverkarna att skapa miljövänligare motorer, är en stor omväg. De som missgynnas mest är användarna, Svenssons medan den som gynnas i första hand inte är miljön utan statskassan.

Genom dessa hårda krav där nytillverkad bil ska få dra mer bensin än 0,5l/mil och ett utsläppstak på 95g/CO2 gör man en brakentre i miljöpolitiken. Nu gäller det bara att få med EU, vilket kan bli en utmaning.

Tekniskt är blir det en utmaning för biltillverkarna, men med tanke på att bilmotorerna på tjugo år har halverat sin bränsletörst samtidigt som effekt ökat trefalt, känns det definitivt inte som ett omöjligt uppdrag.

Fler programpunkter som denna, och jag kan börja överväga att bli moderat igen. Men det krävs förstås att man river ut och skriver om den nya kapitlet i försvarspolitiken.

Bravo, m!

Varför då?

I morse vaknade jag till debatten mellan Maj-Britt Theorin och Allan Widman på nyhetsmorgon där ämnet var huruvida Sverige ska dra sig ur Afghanistan eller inte. Med tanke på tidpunkten insåg jag att jag missat något i gårdagens tidningar och mycket riktigt hade ju Maj-Britt Theorin m fl debattartikeln "Ta hem våra soldater från Afghanistan" i DN.

Debatten var rätt intressant att följa eftersom Allan Widman slaktade Theorins argument ett efter ett. Det mest uppseendeväckande var att Theorin självsäkert hävdade att både OEF och ISAF befinner sig i Afghanistan utan FN-mandat(!), vilket är att fara med grov osanning. Det finns den ena resolutionen efter den andra som med stöd av kapitel VII i FN-stadgan slår fast mandaten för ISAF och OEF. Därtill är i alla fall ISAF där på inbjudan av Afghanistans regering.
Om man nu koncentrerar sig till ISAF, där Sverige ingår, förfasar sig Theorin också över att det är NATO som sköter ISAF. Så har det faktiskt varit sedan 2003 och det står också fullt och tydligt i resolutionerna. Jag har faktiskt aldrig förstått problemet med att stå under NATO-befäl?

Risken är enligt artikelförfattarna att USA och ISAF (läs gärna Sverige) sammanblandas. Under den senaste tiden har stridigheterna i Afghanistan intensifierats. Detta gäller i huvudsak södra Afghanistan och Helmanprovinsen i synnerhet samt gränsområdena mot Pakistan. Det område där Sverige driver ett PRT (provincial reconstruction team) i norra Afghanistan är förhållandevis lugnt och riskerna i området utgörs huvudsakligen av kriminalitet. Theorin har rätt i en sak, afghanen i gemen klarar inte att skilja på soldater från USA, NATO, Sverige eller Tyskland. Orsaken är i mycket den stora avsaknaden av skolutbildning i landet, vilket är ett av de främsta målen för ISAF och framförallt FN.

Theorin verkar tyvärr inte förstå vad ett PRT sysslar med och varför 2/3 av pengarna för de svenska insatserna i Afghanistan går till militära ändamål.

Tyvärr är som sagt situationen i Afghanistan inte värst lugn och stabil. Det finns ett antal människor och grupperingar som motsätter sig ett demokratiskt samhälle och framförallt att även kvinnor och flickebarn ska ha samma rätt och möjlighet som deras manliga släktingar att gå i skolan, få sjukvård och röra sig fritt. Dessa människor är mer än benägna att gripa till dödligt våld mot alla som motsätter sig den världsordning de önskar. Skolor och andra biståndsprojekt som byggs av ISAF och diverse hjälporganisationer blir inte långlivade så länge de inte står under antingen ISAF:s eller Afhganska arméns beskydd. Detta visar på vikten av samordnade militära och civila insatser. Att som Theorin m fl önskar, dra tillbaka de militära styrkorna från Afhganistan, är att sticka huvudet i sanden och lämna de behövande åt sitt öde. Man lika gärna börja dela ut burqor igen. Endast civila biståndsinsatser kommer aldrig att fungera, vilket även flera biståndsorganisationer påpekat.

Något som gladde mig under debatten i Nyhetsmorgon var att Allan Widman var mycket påläst (som alltid) och dessutom hela tiden refererade till att han varit i Afghanistan, vilket Theorin inte varit. Jag tror inte heller hon ämnar ta sig dit. Det vore ju intressant att se Theorin försöka förhandla fram "fred" med talibanerna och övriga fundamentlister och få dem att ge sitt stöd för en demokratiprocess och dessutom resolution 1325 om kvinnors rättigheter och utsatthet i konfliktområden.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg föraktar jag denna dagisståndpunkt att oavsett om det innebär burqor eller inte så är huvudsaken att Sverige inte deltar i Afghanistan eftersom USA är där.
Vad gäller stridigheterna i södra Afghanistan är det tyvärr så att de muslimska militanta fundamentalistnätverken, valt detta område som huvudsakligt intresseområde. Detta har främst att göra med de frizoner man har (liksom under kriget på 80-talet) i norra Pakistan. Även i södra Afghanistan pågår arbetet med återuppbyggnad, men det störs svårt av krigshandlingarna. Tyvärr är det svårt att se att fienden (talibaner m fl) kan slås i södra Afghanistan, eftersom baserna och möjligheterna till återhämtning finns i ett annat land (likhet med Vietnam) och så länge Pakistan inte tar tag i detta problem (bara det är ju ämne för en hel avhandling) kommer striderna att fortsätta.

Den sista stolligheten Theorin m fl ger utttryck för är att hur ska Sverige lyckas när inte ens Sovjet med all sin militära makt gjorde det? Detta om något visar att man inte alls förstår situationen. Det handlar inte om att militärt slå en fiende och ockupera ett land. Det handlar om att möjliggöra återuppbyggnaden av ett land, vilket inte riktigt var det målet Sovjetunionen hade med sin ockupation. Skillnaden är milsvid och likaså är glappet mellan Theorin och mig.

Putin - tigertämjare och frälsare

Det var inte utan att jag drog på munnen åt artikeln i Expressen idag om Putin, tigertämjaren. Det låter ju onekligen en aning fabricerat. Tyvärr missade också tv-teamet att få med incidenten på film. Attans! Ryska media har ju tidigare framställt Putin i allsköns olika hårdingroller. Dock har man man en bit kvar till Kim Jong-Il. Där ligger Putin i lä, liksom en annan tiger, nämligen Woods. Kim Jong-Il hade förmodligen gjort en halv-nelson på tigern innan han satt sig på den och förklarat läget för den, för att därefter haft den att gå fot hela vägen tillbaka till Pyongyang. Det är märkligt med dessa kommunistdiktatorer. Förstår de inte hur hela världen skrattar åt dem, snarare än med dem?

(Jag är fullt medveten om att Putin varken är kommunist eller diktator...)

Edit 2/9: Lade till en länk ovan till SKP:s blogg där man hyllar Nordkorea och dess 60 års-jubileum. Mycket motsägelsefullt. Delar av mig skulle vilja förbjuda svammel som det i hyllningen och liknande åsikter. Jämför med om någon offentligt skulle högtidlighålla 75-års jubileet av att Hitler kom till makten. På samma sätt skulle det ingalunda vara tillåtet att gratulera USA till 232-årsdagen av självständighetsförklaringen i Nordkorea. Den diktatur som SKP hyllar skulle utan tvekan slänga upphovsmännen till en sådan i arbetsläger om det inte blir dödsstraff på en gång. Därför måste vi tyvärr tillåta sådant trams som SKP i åsiktsfrihetens namn. Den är viktigast.

Läs gärna också senaste posten där författarinnan nu säger sig ha klara bevis för att USA kommer att invadera Iran (jag undrar bara var länken till bevisen är?) för att sedan avsluta med en ordentlig foliehattsorgie mot FRA-lagen. Vederbörande kanske lära sig lite om Windows funktioner istället för att tro att det är FRA som scannar hennes dator när meddelandet "någon annan är inloggad på din dator om du stänger nu kommer information att gå förlorad" dyker upp. Heta tips är ju också att köra en defragmentering och kanske även göra en virussökning? Det är ju också möjligt att det är foliehatten som vikt om sig och därför skapar någon slags interferens med datorn?

Jag får alltid flashbacks till gymnasietiden, när min gamle f d kommunistiske (eller var det maoistiske?) historielärare berättade om hur det gick till när det begav sig i hans ungdom. De möttes under täcknamn på undangömda kursgårdar i Småland dit de tagit sig genom enorma omvägar för att skaka av sig SÄPO och så fort någon såg eller hörde ett flygplan sprang man inomhus för att inte storebror skulle se dem... Livet måste vara bra spännande för foliehattar.