Nästan live!

Dagens replikväxlingar i SvD mellan försvarsminister Sten Tolgfors och Bo Pellnäs är nästan som en livedebatt. Uppenbarligen är man mycket mån om att synas från Försvarsdepartementets sida.

Det är ju glädjande att regeringen bestämt sig för att det kräver en djupare analys av inriktningen av Försvaret och säkerhetspolitiken eftersom händelserna i Georgien skickade stora delar av 2000-talets försvarspolitik i papperskorgen. Den analysen anser jag ofrånkomlig och vi är väl några stycken som nu kan säga, vad var det jag sa? Dock ska man akta sig för att dra en lättnadens suck. Budgetproppen som snart kommer kan fortfarande innebära otrevliga saker för landets försvar, liksom "regeringens djupare analys" som nu utlovas i vår. Jag väntar t ex fortfarande på att svenska handlingsregler för att hantera terrorangrepp ska formuleras efter händelserna 11 sept för 7 år sedan. Förhoppningsvis får Björklund ge hör för en förstärkning av Försvarsmakten och försvarsbudgeten. Det hindrar fortfarande inte att nuvarande budgetsystem är ytterst ineffektivt och behöver reformeras vilket jag upprepade gånger skrivit om. Förbandsreduceringar får det dock inte bli tal om.

Jag kan fortfarande inte smälta denna totala kappvändning som nu sker inom försvarspolitiken, där man tidigare hyllat 10-dagarsförbanden som användbara i alla situationer, nationellt och internationellt. Nu talar Tolgfors åter om att "Georgien visar att krig kan vara över på en vecka och därför krävs förband med mycket hög beredskap". "Invasionsförsvaret", någon?

En stor del av debatten mellan Tolgfors och Pellnäs ägnas åt Gotlandsfrågan som många nu tyvärr kommit att förknippa med Pellnäs. Pellnäs har helt rätt i att vi måste ha konstant militär närvaro på Gotland. Gotland får inte vara ett säkerhetsvakuum i Östersjön. Den som behärskar Gotland, behärskar Östersjön och har därmed möjlighet att påverka all verksamhet som där sker. Tolgfors replikerar med att hela Sverige ska försvaras, vilket jag knappast tror att Pellnäs säger emot.

Vidare undrar jag, om staten inte bryter mot lagen, (Instruktion för Försvarsmakten, Förordning (2000:555, § 2) eftersom det där stipuleras att "hela Sverige ska försvaras". Med vad då (och kanske även varifrån), undrar jag? Tydligen har man utelämnat ordet "samtidigt" i lagtexten. Då förslår inte 8 mekaniserade bataljoner utan någon samträning långt, speciellt inte eftersom vi har 1-2 konstant utomlands. Med utfästelserna om bistå våra grannländer i händelse av konflikter som berör dem kan man ju vidare undra vad det ska ske med?

Det är bara för politikerna att inse att någonstans svängdes det in i en återvändsgränd och att det nu bara är att ta ett omtag och börja rätta tillbaka misstagen längs vägen. Återvändsgränder är faktiskt inte enkelriktade, inte ens om man är politiker.


Jag förbehåller mig dock rätten att vara skeptisk, även om man kan skönja ett flämtande ljus i den försvarspolitiska tunneln. Förhoppningsvis kommer det något gott av detta.


Bo Pellnäs, nu är ju SvD Brännpunkt i princip redan din egna blogg, men om du någon gång skulle vilja ha möjlighet att skriva av dig ordentligt utan de begränsningar som tidningarnas debattsidor har, är det bara att du hör av dig så ska du få lite plats här. :)




Ett besök på Försvarsbloggen kan rekommenderas för att få ett perspektiv från en av medlemmarna av Försvarsberedningen.

Den som fortfarande inte tror att det ryska intåget i Georgien var planerat sedan lång tid kan ju förutom att titta på det jag tidigare postat i ämnet (1, 2), även slå en flukt på Krigsbloggen, som äntligen kommit igång igen. Läs och fundera lite på vad Tolgfors och Pellnäs skriver. Var det snabbhet och lätt rörliga förband (Tolgfors) eller snarare kall och medveten planering? Det Tolgfors inte heller med ett ord nämner är luftherravälde och flygunderstöd. Ryssland hade i det närmaste totalt luftherravälde, vilket medgav att de största georgiska förlusterna kom från flyganfall. Det minimala georgiska flygvapnet lyckades endast utdela ett antal nålstick. Även i detta fall är det bevisat att ryssarna utnyttjade flera av sina modernaste förband.

Läs även kommentaren från Arturas om den svenska naiviteten på den här bloggen

10 kommentarer:

Nyanserad sa...
9 september 2008 22:25  

En välgrundad säkerhetspolitisk bedömning är välkommen! Hur ska annars försvarsmakten tilldelas uppgifter och resurser?

Bo Pellnäs försigår debatten och börjar peka på enskilda förband och landsändar--inte rätt.

Vidare är det tragiskt att se oppositionens försök att tillskansa sig politiska poäng på en fråga som förtjänar en politisk enighet.

Anders sa...
9 september 2008 22:59  

Ja du herr/(militär grad?) Wiseman. Bättring tycks vara i görningen men ändock tvivlar jag fortfarande liksom du. Det jag undrar över, liksom kanske många andra försvarsvänner, är sen när blev "invasionsförsvar" ett fult ord? Politiker och vänsteraktivister med mera är flitiga som små råttor på att använda just den termen som något syndigt och fult, ungefär som att bedriva otukt i kyrkan under svordommar och spritångor. Sen när är det fel att försvara hela landet undrar man? Det är väl ändå regeringens skyldighet att se till att inte en millimeter av riket faller i den lede fiendens händer? Det är ju knappast möjligt att försvara ens Flen eller Åmål med dagens försvar. Tommhylsfors borde ställas inför rätta för högförräderi om han inte gör bot och rustar upp X antal infanteriregementen, ERSTA batterier, flygflottiljer, marinbrigader och framförallt införskaffar armén dugliga attackhelikoptrar, något som saknats sedan dom avrustade PV kompanierna i arméflyget. Det behövs ingen fiende för att få det svenska försvaret på knä, det räcker med en pacifistisk värmlänning som troligen fantiserar om att dela ett glas portvin på en björnfäll med Tsar Putin den förskräcklige. Återigen heder åt dig som tar terräng i försvarsdebattens anfallsmål! Vid debattens förlängning, ta stridsställning!

//Ante, hängiven försvarsvän och Wiseman-fan

Anonym sa...
9 september 2008 23:18  

Kom ihåg att när man ser ett ljus i den andra änden av en tunnel, så kan det vara ett tåg...

//Sierra Lima

Anonym sa...
10 september 2008 09:25  

Wisemans varför skickar du inte in ett inlägg till Brännpunkt?

Anonym sa...
10 september 2008 11:07  

Till invasionsförsvarskramarna:

Vi har sedan några år, av praktiska skäl som inte enbart är relaterade till hotbilden, en ny säkerhetspolitik. Det är säkerhetspolitiken som bestämmer försvarets inriktning.

Invasionsförsvar (tidigare säkerhetspolitik):

Dimensionerat för en (1) månads krig. I och med ett angrepp, så behövde vi tillräckligt med tid för att utifrån nya förutsättningar (Sverige är under militärt angrepp) ta fram en ny säkerhetspolitik och framförallt för att få hjälp från allierade. Det har aldrig handlat om att kunna försvara Sverige helt själva. Dåvarande säkerhetspolitik var en praktisk politik fram till dess att vi eventuellt blev angripna, då den bevisligen skulle ha misslyckats. Syftet var nämligen inte att beskriva hur Sverige skulle klara ett angrepp, utan att beskriva hur vi skulle undvika att bli angripna. Med ett starkt invasionsförsvar (läs "uppfattat starkt") som avskräckande komponent. Det viktiga var att omvärlden trodde att vi hade tillräcklig försvarsförmåga.

Det kvarstår faktum att vår förmåga att finansiellt bibehålla denna säkerhetspolitik successivt har urholkats. Dels har realdelen av försvarsanslaget minskat successivt. I takt med att vi tvingas modernisera försvaret för att ha trovärdig avskräckande förmåga, så blev dessutom förbanden dyrare och dyrare. En traktordragen cykelskyttepluton (infanteribrigad 66) är mycket billigare än en stridvagnspluton (pansarbrigad 2004), men den avskräcker knappast en modern mekaniserad fiende. Eftersom försvarsanslaget i praktiken kontinuerligt reducerats, så blev vi mindre men vassare, dock till en punkt där det var löjligt att påstå att vi skulle kunna försvara hela Sveriges yta.

Kan vi öka anslaget med ett skattebetalande population som understiger invånarantalet i de flesta större städer i världen?

Insatsförsvar (ny säkerhetspolitik):

Framtidens försvar består av mer politik (utrikes-, säkerhets- och försvarpolitik) än av militära förband. Det militära försvar vi har kvar är (som alltid) till för att stödja åtgärder inom dessa politikområden. Idag handlar det om internationell konflikthantering i samarbete med andra länder. Främst inom EU:s ram, med NATO:s struktur i grunden eftersom de viktigaste aktörerna inom EU är aktiva NATO-medlemmar med militär struktur enligt NATO-standard.

Till slut:

Det är svårt att ta sig framåt om man navigerar i backspegeln. Världen och Sverige har förändrats. Det viktiga är inte att konstatera att vi inte längre har samma försvar som igår, utan att förstå att vi måste ha ett försvar, ett annorlunda försvar, även imorgon. Grundproblemet och hoten kanske inte har ändrats så mycket som vissa vill få oss att tro, men vår möjlighet att finansiera den tidigare lösningen har tyvärr förändrats. Det vi borde diskutera är hur vi mest effektivt använder dagens och morgondagens försvarsanslag i morgondagens verklighet. Gårdagen är tyvärr historia.

/Peppe

Wiseman sa...
10 september 2008 14:04  

Nyanserad: Jag skulle inte vilja säga att Pellnäs förssigår debatten genom att säga att vi måste kunna försvara Stockholm och Gotland. Det är för mig lika naturligt som att säga att vi måste kunna försvara Sverige.

Ante: Tack för berömmet!

Sierra Lima: Risken finns.

Anonym 09:25: Har försökt, men de brukar inte vara så intresserade om man inte "är någon". Det är därför det blir bloggen.

Peppe: Jag tror inte det är någon som vill ha sega gubbar och cykelskytte. Jag är i grunden emot alla dessa namnskiften och reserverar mig främst mot avfärdandet av begreppet invasionsförsvar och framförallt det vi nu kallar "insatsförsvar". Vad är ett försvar till om inte för att göra insatser? Semantik... Det är fullständigt naturligt att försvarsmakten, eller krigsmakten som den t o m hette innan det blev icke-pk, ska kunna ta hand om både Sveriges försvar och uppdrag utomlands. Men först måste vi väl se om det egna huset? Idag klarar vi inget. Igår klarade vi något, även om huvuduppgiften, precis som du påpekar, var att verka avskräckande. Idag klarar vi inte ens reproduktionen.

Jag vill hävda att de ekonomiska problem till största delen är statliga självmål, vilket du säkert redan uppfattat eftersom du följer bloggen. Materielfördyringen är naturligtvis stor men inte av den dignitet som man kan tro. På samma sätt som statsbudgeten ökar i omfång, liksom BNP är det väl inte helt inkonsekvent att tycka att så borde även försvarsbudgeten?

Gårdagen är historia, men av gårdagens erfarenheter formar den vise sin framtid.

Nyanserad sa...
10 september 2008 18:04  

Jag tror inte något vill, i händelse av krig, lämna någon landsdel oförsvarad. Dock spelar det mindre roll var de olika förbanden utbildas. Att sedan förbanden är flexibla och insattsbara är en självklarhet i ett framtida svenskt försvar.
I och med att Pellnäs argumenterar sig varm om Gotland och att han argumenterar vidare att det på Gotland ska byggas upp och utbildas framtidens försvar har han försigått debatten.

Anonym sa...
10 september 2008 18:46  

Ang framtidens försvar. mitt förslag är att vi börjar att bygga upp de gamla cykelskytte och allt var det var, fast istället för cyklar, varför inte mopeder? ( ett exempel) senare får dessa förband utbildas med moderna vapen på detta sätt är de rörliga samt att de har en hyfsat bra slagförmåga. och stridsvagnar kan vi köpa in och göra mer bränslesnåla, tekniken finns. bara försvarsmakten får sköta sin ekonomi själv och slippa internbetalningar som Wiseman redan har påpektar tror jag att vi kan få ett kostnadseffektivt (insats och invasionsförsvar!

/ J

Anonym sa...
10 september 2008 19:44  

Jag instämmer helhjärtat i din kommentar.

Dock har jag personligen bevittnat kostnadsutvecklingen på materielsidan.

Det har blivit dyrare för att materielförsörjningen inte har hängt med förändringarna i övrigt. Vi gör som förr trots att förutsättningarna för "the old way" är fullkomligt nedmonterade och förändrade. Visioner omsätts inte i handling (om det inte gäller genus, HBTQ-frågor och FM värdegrund). Detta leder till mindre "pang för pengarna" eller "mer pengar för samma pang".

Hot-, förbands- och teknikutvecklingen samt högre krav på kvalitet och förmågor, (nu ska vi ju faktiskt använda grejorna i farliga situationer, och inte bara få någon att tro att vi kan göra det), tillsammans med mindre serier gör också att varje enhet av en förmåga blir dyrare - framförallt när vi fortsätter att ensidigt utveckla system. När anskaffningsvolymen minskas till 2% så ökar styckpriset 1000% - jag vet åtminstone ett konkret exempel där dessa siffror stämmer (och då var halva systemet återanvändning).

Dessutom innebär mer komplexa och kompetenta materielsystem väsentligt högre driftskostnader per enhet, (oberoende av flottans storlek). Många driftskostnaders storlek är oberoende av hur många individer flottan innehåller och ska nu fördelas på betydligt färre individer.

Det blir ju inte billigare för att vi skaffar fler system, men enhetskostnaden för en förmåga ökar när volymen minskar.

Den totala kostnaden ska rymmas inom det anslag vi skattebetalare har råd att avstå till vårt försvar. För en viss förmågenivå, så räcker det till en viss volym. Vill man öka volymen, så får man sänka förmågekraven - eller tänka om från början och hitta ett nytt sätt att lösa problemet på. Detta är min poäng, och i det sammanhanget innehåller dina slutord mycket visdom som jag med emfas skriver under på!

Samma utveckling sker inom hela samhällssektorn, t.ex. inom vården. Tack vare forskning och utveckling, så kostar din och min vård under en livslängd betydligt mer än för ett par generationer sedan. Vad ska vi välja bort för att öka försvarsanslaget? När har vi valt bort så mycket att det inte längre är värt att försvara? Det är i ljuset av denna problematik som behovet av nya lösningar behöver accepteras. Dock inte alltid lösningarna...

/Peppe

Wiseman sa...
10 september 2008 20:25  

Nyanserad: Jag köper helt resonemanget om att det spelar liten roll var förbanden utbildas. Det som särskiljer Gotland från övriga landet är dock dess läge och dess främsta egenskap - det är en ö. Det är högst otroligt att man hinner förstärka Gotland med fastlandsbaserade förband i ett krisläge, därför bör det finnas fredsförband där också.

Peppe: Jag har bara att hålla med dig. Ökad förmåga, liten volym = dyrare styckekostnad. De upphandlingar av materiel som jag utnyttjar, vet jag är rätt ineffektiva, där Försvarsmakten hela tiden blir blåst av säljaren. Det är ju självklart inte kul att höra för berörda, men man måste bli bättre på FMV att sköta upphandlingar så att Försvarsmakten ska slippa betala skadestånd till tillverkaren för att tillverkaren inte kan leverera i tid (sic!).

Som sagt, jag håller med dig och precis som du säger är lösningarna inte alltid populära.

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade