"Hela Sverige ska försvaras"

Hela Sverige skall kunna försvaras.

Ett säkerligen välkänt begrepp som under efterkrigstiden har syftat till att gjuta mod i befolkningen. Ingen skulle känna sig glömd. Av den anledning var det också lagstadgat att hela landet skulle försvaras.

I SFS 2000:555 kunde man läsa i de första paragraferna:

Uppgifter
1 § Grunden för Försvarsmaktens verksamhet skall vara förmågan till väpnad strid.
2 § Försvarsmakten skall kunna försvara Sverige mot väpnat angrepp var det än kommer ifrån. Hela Sverige skall kunna försvaras.
Försvarsmakten skall hävda Sveriges territoriella integritet.
Försvarsmakten skall bidra till fred och säkerhet i omvärlden genom att kunna genomföra och lämna stöd till fredsfrämjande operationer och säkerhetsfrämjande samarbete samt kunna lämna stöd till humanitär verksamhet.
Försvarsmakten skall bidra till att stärka det svenska samhället vid svåra påfrestningar i fred genom att kunna samverka med andra myndigheter och kunna ställa resurser till förfogande.
3 § Försvarsmakten skall ha den operativa förmåga, de kompetenser och den insatsorganisation som regeringen beslutar. Försvarsmakten skall även upprätthålla den beredskap som regeringen beslutar.
Försvarsmaktens beredskap, organisation och planläggning skall medge att Försvarsmaktens förmåga kan anpassas för att motsvara förändrade krav och behov.
Försvarsmakten skall genomföra den planläggning och vidta de förberedelser som behövs för att kunna lösa myndighetens uppgifter.


I december 2007 ändrades förordningen till att istället lyda:

Uppgifter
Övergripande ansvar
1 § Grunden för Försvarsmaktens verksamhet ska vara förmågan till väpnad
strid.
2 § Försvarsmakten ska kunna försvara Sverige mot väpnat angrepp var
det än kommer ifrån. Hela Sverige ska kunna försvaras.
Försvarsmakten ska hävda Sveriges territoriella integritet.
Försvarsmakten ska bidra till fred och säkerhet i omvärlden genom att
kunna genomföra och lämna stöd till fredsfrämjande operationer och säkerhetsfrämjande
samarbete samt kunna lämna stöd till humanitär verksamhet.
Försvarsmakten ska bidra till att stärka det svenska samhället vid svåra
påfrestningar i fred genom att kunna samverka med andra myndigheter och
kunna ställa resurser till förfogande.


Planeringen hade då flyttats till ett helt annat stycke.
Helt utan debatt ändrades sedan dessa paragrafer hösten 2009 till följande ordalydelse:

Uppgifter
Övergripande ansvar
1 § Försvarsmakten ska upprätthålla och utveckla ett militärt försvar. Grunden för detta ska vara förmågan till väpnad strid.
2 § Försvarsmakten ska kunna försvara Sverige och främja svensk säkerhet genom insatser nationellt och internationellt. Försvarsmakten ska kunna upptäcka och avvisa kränkningar av det svenska territoriet samt värna Sveriges suveräna rättigheter och nationella intressen utanför det svenska territoriet.
Försvarsmakten ska med myndighetens befintliga förmåga och resurser kunna lämna stöd till civil verksamhet.
Försvarsmakten ska kunna utföra uppgifterna enligt första stycket självständigt, men även i samverkan med andra myndigheter, länder och organisationer.


Plötsligt var det alltså inte längre aktuellt att påpeka att hela Sverige skulle kunna försvaras. I praktiken var så också fallet sedan flera år och det har varit väl känt inom Försvarsmakten att det är del av Sverige som kommer att kunna försvaras.

Likväl är det ändå intressant att denna förändring, som faktiskt är större än ändringen av "alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig", genomfördes helt utan debatt och helt utan att uppmärksammas i media. Mycket symptomatiskt för svensk säkerhets- och försvarspolitik.
Väl värt att notera är också att uppgiften "försvara mot väpnat angrepp" även den har utgått sedan 2007. Betänk också att den förordning kom till stånd efter Georigenkriget.


Bakgrunden till detta inlägg är studier av hur den finska försvarsmakten riskerar att påverkas av kommande neddragningar, där Finlands ÖB varnar för att ambitionen att försvara hela Finland kan komma att behöva ges upp.

Gästinlägg: ÖB svar på Kn Rolf Larssons öppna brev

Det är mycket glädjande att överbefälhavaren åter tagit sig tid att svara på ett öppet brev och i det här fallet det som skrevs av kapten Rolf Larsson i början av veckan. Att dialogen gynnar verksamheten råder det små tvivel om.


Wiseman

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Svar till Kn Rolf Larsson på Livgardet


Rolf,

För inte så länge sedan (den 10 september) svarade jag på ett annat öppet brev på den här bloggen och ditt brev bekräftar att vår omstrukturering berör och upprör. Det jag skrev då gäller också för ditt brev och jag tänker därför inte gå in och kommentera det i detalj.

Jag vill dock lyfta fram några saker:
Precis som tidigare omstruktureringar är inte heller den här perfekt. En del av oss, främst civila kolleger, har blivit övertaliga, andra har tvingats till svåra beslut i frågan om att flytta eller inte. Men omstruktureringen ger en förutsättning för det vi ska åstadkomma – att starta införandet av tvåbefälssystemet på riktigt och intagandet av en ny organisation som leder till mer gripbara förband. Jag är övertygad om att det som fungerar väl i så många andra länder också kommer att göra det i vår organisation även om vi fortfarande har en hel del kvar att göra innan vi kommer ikapp. Vi ska heller inte glömma bort att jag själv, liksom andra i organisationen, har erfarenheter av liknande befälssystem från tiden före NBO.

Du nämnde i ditt brev att jag, när jag var brigadchef på Livgardet, hade talat om mätbarhet och åskådliggjort det med hjälp av en klocka och en linjal på en overhead-bild. Jag kommer mycket väl ihåg den genomgången. Och linjalen finns med nu också eftersom effekten av omstruktureringen både kan och bör mätas. På sikt kommer vi kunna se en positiv effekt för Försvarsmakten som organisation. Detta perspektiv innebär dock att den inte kommer att vara positiv för varje enskild medarbetare. Det är till och med så att det uppfattas som negativt av hela personalkategorier då förändringarna är så genomgripande.

Jag är medveten om detta men det här är den väg jag valt. Detta är en av de största förändringarna vi genomfört i modern tid. Jag vill vara ödmjuk och konstaterar att vi inte har gett oss själva eller våra medarbetare tillräcklig tid till fördjupning eller förståelse.

Några förundrades, efter mitt förra svar, att jag valde att kommunicera via anonyma bloggar. Det kan man ha många tankar om, men om jag menar allvar med att adressera de frågorna som ställs så ska samtalet föras där samtalet finns. Annat är som att leta efter nyckeln där ljuset är.

Jag kommer dock inte att kunna svara på alla frågor som ställs här men jag och mina medarbetare följer noga det som skrivs. Jag vill också under hösten finna nya former för mig att möta Försvarsmaktens medarbetare. Det räcker inte med förbandsbesök utan jag vill hitta former som ger bredare möten. Jag driver därför på för att återkomma till Försvarsmaktens medarbetare i aktuella frågor på ett sätt som bättre tillgodoser behovet av fördjupning och förståelse i nya moderna format. Det gäller mig själv och övriga av de högsta cheferna i Försvarsmakten.


Sverker Göranson
General & soldat med befattning överbefälhavare

Opåkallad sekretess kring främmande makts verksamhet

"Vi ser just nu de mest expansiva upprustningsplanerna i Europa sedan 1930-talet. Vad är syftet med dem?"

Detta var Johan Wiktorins svar under gårdagens seminarium på frågan om den ryska militärreformen verkligen är något att bekymra sig för.

En av följderna av militärreformen är en kraftigt ökad övningsverksamhet där Ryssland på många områden mycket snabbt återtagit förmågor man inte besuttit sedan Sovjetunionens fall. Sedan några år sker omfattande patrulleringar med strategiskt bombflyg längs norska kusten ända ner till Nederländerna vilket skrivits om i såväl norsk, som brittisk och nederländsk press. I ryska Karelen övas just nu mobilisering för första gången sedan Sovjetunionens fall. I närheten av Georgien har nyss genomförts en rysk försvarsmaktsövning, strax innan det georgiska parlamentsvalet.

Det är med andra ord ingen överraskning när avgående chefen för MUST beskriver hur den svenska incidentberedskapen testas av "främmande makt" som anflyger mot svenskt luftrum".

Ett annat av områdena där resultatet av den ryska militärreformen syns tydligt är i Nordatlanten, där Island som inte har något eget försvar, åter vill ha stöd av NATO för att skydda landets luftrum. NATO:s och USA:s närvaro avvecklades nämligen under mitten av 00-talet. Sedan återstarten har olika NATO-länder delat på ansvaret att patrullera det isländska luftrummet.

Vän av ordning tycker ju då att motsvarande verksamhetshöjning borde kunna skådas i Östersjön. I svenska media är det helt tyst om detta. Ointresset är massivt och all incidentberedskapsverksamhet i Sverige omgärdas av sekretess.

Situationen blir då något märklig när det ryska försvarsministeriet skickar ut ett pressmeddelande att man genomfört flygningar med bombflygplan med skarpa kryssningsrobotar i Östersjön eskorterat av jaktflygplan. Från svenskt håll kommer inte ett ord och inte ett ord nämns i media. Detta är bara ett exempel på den märkliga situationen där allmänheten inte delges information om vad som händer precis utanför våra gränser, trots att den nation som genomför verksamheten där rimligtvis själv har full kännedom om sin egen verksamhet. I exemplet som dras i intervjun med MUST-chefen vet såväl Sverige som "det berörda landet" mycket väl vad som hänt. Varför inte berätta om verksamheten? Vem är sekretessen riktad mot?

Det enkla svaret på den frågan är tyvärr att sekretessen är riktad mot svenska folket. Alla andra berörda känner redan detaljerna. Varför informationen ska undanhållas svenska folket kan diskuteras. Resultatet blir i vilket fall som helst att det blir ytterst svårt att ifrågasätta den försvarspolitik som bedrivs och de uppgifter som politiker meddelar som stöd för den förda politiken.


Från Finland och Norge kom i somras önskemål om att Sverige ska ställa upp och genomföra en del den isländska incidentberedskap. Nu är det med andra ord den enklaste formen av lackmustesten för den svenska solidaritetsförklaringen gentemot de nordiska länderna. Mot vilket land den isländska incidentberedskapen är riktad lär det inte råda några tvivel om, men hur ska denna eventuella svenska insats sättas i paritet med den incidentberedskap som bedrivs på hemmaplan?

En sak kan konstateras. Att lägga locket på är det som föder ointresset för försvarspolitik i Sverige. Sannolikt är det rätt många medborgare som skulle känna sig illa till mods över att ha skarpladdade bombflygplan som uppträder i närheten av svenskt luftrum och då skulle vilja ha något mer än den "trafikförsäkring" som det svenska försvaret beskrevs som under gårdagens seminarium på Folk och Försvar.

Inte undra på att Finlands försvarsattaché beskriver situationen i svensk försvarsdebatt: "…så verkar media eller den stora allmänheten fortfarande vara mer intresserad av frågor om rätt person vann Robinson eller den om det är lämpligt att Pippi Långstrumps apa herr Nilsson skall få platsa i en dödsannons".

Luftmakt for dummies

Idag avhölls Folk och Försvars senaste seminarium om uppgraderingen av Gripensystemet. Antalet föranmälningar var så stort att man tvingades flytta seminariet från de vanliga lokalerna i Gamla Stan till Armémuseums hörsal. Ett gott tecken.

Allra sist i seminariets första del höll Kungliga Krigsvetenskapsakademins Johan Wiktorin (bloggen Försvar och Säkerhet) ett anförande om "JAS och försvarseffekt". Anförandet på ca 15 min var väl användbart som en grundkurs i luftmakt, anpassat till Sveriges geografiska position och illustrerade på ett ypperligt sätt de frågeställningar man måste beakta när man nu beställer ett nytt stridsflygsystem – och som det är omöjligt att se att Regeringen har beaktat. Det är inte att överdriva att säga att Wiktorin möttes av rungande applåder efter sitt anförande.

Wiktorins anförande ca 1h 14 min in i filmen

Wiktorins anförande i sin helhet går att läsa på Försvar och Säkerhet uppdaterat med hans egna kommentarer om seminariet. Vill man se de ypperliga bilder som illustrerade anförandet får man titta på filmen ovan.

Särskilt intressanta torde bilderna om vilken förmåga 50 JAS 39E ger respektive en ökning med 20 respektive 40 flygplan. Wiktorin talar i fallet med 50 JAS 39E om en förstärkt incidentberedskapsförmåga med konstant närvaro i luften i en vecka över ett mycket begränsat område (sydöstra Sverige) alternativt att kunna möta ett begränsat angrepp om 20 kvalificerade flygplan (Su-35) under några timmar.

Tillförs 20 respektive 40 flygplan ytterligare (motsvarande Försvarsmaktens förslag samt plus 20) ser Wiktorin möjligheten att kunna avdela en reserv för att kunna använda dessa offensivt, vilket Wiktorin betonar är det korrekta sättet att använda luftstridskrafter.
"Vi vet från otaliga studier att det är det offensiva luftförsvaret som vinner i nästan alla situationer. Det kräver beväpning med egna attackrobotar för att ta striden till en motståndares sensorkedja och bassystem, ungefär som att det inte går att vinna en boxningsmatch genom att bara gardera sig"

Wiktorins anförande torde ha varit ett uppvaknande för många av åhörarna till seminariet. Applåder är definitivt på sin plats.

SvD, DN

Finlands försvarsattaché om svensk försvarsdebatt och bloggar

På ambassadens blogg skriver Finlands försvarsattaché i Sverige, Anders Gardberg om sina intryck av svensk försvarspolitik och försvarsdebatt och jämför den med de finska motsvarigheterna.

Gardberg konstaterar att i svenska media är försvarsdebatten i det närmaste ointressant. "Men – skenet bedrar, visst finns det en livlig försvarspolitisk debatt i Sverige, men mestadels på nätet och på expertseminarier arrangerade av bl.a. Folk och Försvar samt Kungliga Krigsvetenskapsakademien.
…
Under min tid i Sverige har jag lärt mig att Sverige är försvarsbloggarnas förlovade land, där bloggar som Wiseman´s Wisdoms, Skipper, Försvar o Säkerhet, Lars Gyllenhaal med flera för en livlig debatt om försvars- och säkerhetspolitiken."


Läs resten av blogginlägget

Halva sanningar kring finansieringen av JAS 39E (Uppdaterat 22.25)

ÖB besökte idag Försvarsutskottet för att ge sin syn på bl a uppgraderingen av JAS 39-systemet och dess finansiering. Han konstaterar kallt att det är 5 miljarder kronor som saknas i materielbudgeten för de kommande tio åren utöver de sammanlagt 2 miljarderna som Regeringen skjuter till för finansiering av anskaffningen. Därutöver finns för samma period ytterligare 25 mdr kr som saknas för omsättning av kritisk materiel. Att ÖB yttrar sig så starkt i Riksdagen visar på allvaret i denna fråga.

Försvarsministern å sin sida skrev i morse på SvD Brännpunkt att Regeringen minsann har löst finansieringen för anskaffningen och att det "bara" handlar om 5 mdr kr under de kommande tio åren som Försvarsmakten måste planera om i materielplanen. Då ska man veta att mycket stora delar av det som ligger i materielplanen är sådant som redan omplanerats under den senaste tioårsperioden.


Hur går då detta ihop? Skulle inte anskaffningen av JAS 39E kosta 30-35 mdr kr enligt SAAB? Det talades ju om 90 mdr kr i livscykelkostnad i slutet av augusti? Nu är det ju helt plötsligt billigt med "bara" 5+2 mdr kr de kommande 10 åren. För den oinsatte blir det lätt tolkningen.

Sanningen är den att av de svenska flygplanen leveras de första två 2018 och totalt bara 6 st fram till 2021 enligt den plan som redovisades i slutet av augusti. Huvuddelen av kostnader ligger alltså efter den omtalade tioårsperioden och kommer då att utgöra en mycket stor del av materielbudgeten för den perioden. Som synes i höstbudgeten begär Regeringen nu bemyndigande att beställa materiel fram till 2027 för drygt 70 mdr kr. Sannolikt utgörs ca 25 mdr kr av dessa av JAS 39E och i sådana fall är det 17 mdr kr i dagens pengavärde som återstår för perioden 2022-2027. Det kommer att bli mycket svårt att inrymma dessa när det samtidigt finns övriga omsättningsbehov bortåt 50 mdr kr för samma period och den totala materielbudgeten för anskaffning, vidmakthållande och avveckling lär landa kring 40 mdr kr.


Nej, Karin Enström. Det här går inte ihop. Det är hög tid att sluta upp med Potemkinkulisserna.


Se även inlägget om hur många JAS 39 Gripen som finns i Försvarsmakten idag och hur Regeringens vidlyftiga löften om uthyrning till olika länder kommer att påverka svensk försvarsförmåga. Bra uppvärmning inför morgondagens seminarium hos Folk och Försvar om den nya Gripenanskaffningen


Uppdatering 22.25: På Gripen News-bloggen publicerades ikväll ett inlägg som ytterligare förtydligare det som tagits upp i detta och det föregående inlägget om anskaffningen av JAS 39E. Inlägget är ytterst, ytterst läsvärt och sammanfattande för den galenskap som just nu är på väg att beslutas.

Vart tar alla JAS:ar vägen och vad blir kvar för Sverige?

Som bakgrund till morgondagens seminarium hos Folk och Försvar om Gripen och luftförsvaret kan det vara bra att ge lite klarhet till vilka numerärer JAS 39 som finns idag och i framtiden. Vet man inte varifrån man kommer och vart man är blir det svårt att hitta dit man tänkt att ta sig.

Som inledning ett citat från allianspartiledarnas debattartikel i SvD där beställningen av JAS 39E offentliggjordes:

"Beslutet är nödvändigt för vår försvarsförmåga"


Härledning
204 st JAS 39 Gripen beställdes till Flygvapnet i tre delserier. Ds1 utgjordes av 30 st JAS 39A, Ds2 av 96 st JAS 39A och 14 st JAS 39B och Ds3 av 50 st JAS 39C och 14 JAS 39D. Då Ds2 ej var slutproducerad när Ds3 beställdes kunde även de 20 sista JAS 39A istället byggas som JAS 39C.

Av dessa 204 beställda flygplan levererades 201 st. De övriga 3 (2 39A och 1 39C) blev provflygplan åt Saab.

Av dessa 201 levererade flygplan har 7 havererat eller på annat skadats så att de tagits ut tjänst. Varvid 194 återstår som levererade. Sedan börjar det bli komplicerat.

Tanken när antalet flygplan i Försvarsmakten skulle reduceras var naturligtvis att behålla JAS 39C och D eftersom dessa är interoperabla med NATO-standard och därmed användbara i operationer utomlands och nationellt tillsammans med andra nationer. Att då parallellt fortsätta driften av JAS 39A/B visade sig bli mycket dyrt och med en i många fall sämre förmåga, varvid man dammade av den tidigare avförda planen att modifiera A till C och Riksdagen tog 2007 beslut om F100-programmet där Sverige framtida flotta av JAS 39 ska bestå av 100 st JAS 39C/D. Detta innebar att till de 69 JAS 39C/D som återstår i svensk ägo skulle ytterligare 31 tilläggas.

Knappt var beslutet taget förrän ett flygplan havererade i Vidsel och sommaren 2010 ytterligare ett, varvid F100 numera är 98 flygplan när samtliga är levererade. För att göra en JAS 39C ur en A återvänds vissa delar av flygplanet, men största delen byggs nytt eftersom de mycket omfattande skrovmodifieringarna kräver det. En 39D görs inte av en 39B utan istället 2 39A varvid betydligt fler äldre flygplan går åt än vad som blir resultatet.

Ett antal flygplan har också gått på export ur Flygvapnets leveranser (Sydafrikas är nytillverkade). Ungern leasar 12 JAS 39A och 2 JAS 39B som genomgått A2C/A2D-modifiering. Tjeckien leasar motsvarande antal direkt från Flygvapnets delserie 3. Thailand köpte 8 JAS 39C och 4 JAS 39D som genomgått A2C/A2D.


Framtiden
Kvar blir 98 flygplan för Flygvapnet när den sista A2C/A2D lämnat Saab om några år. Dessa 98 flygplan är uppdelade på 4 stridsflygdivisioner på F 17 och F 21, JAS 39-utbildning på F 7, den taktiska utprovningsenheten för JAS 39 på Malmen, FMV:s provflygverksamhet samt även Saabs verksamhet. Tillkommer gör dessutom Försvarsmaktens tekniska skolor i Halmstad som disponerar ett antal flygplan.

Komplikationerna som tillstöter är att man av till följd av politiskt beslut slutar flyga JAS 39A/B långt innan samtliga C/D är levererade, varvid Flygvapnet kommer att drabbas av en ordentlig dipp i antal tillgängliga flygplan. Då utbildning och exportstöd är verksamhet som måste prioriteras så lär det bli stridsflygdivisionerna som får ta smällen.

Tillkommer gör sedan Regeringens löfte till Schweiz om att under perioden 2015 och framåt låna ut 11 st JAS 39 till Schweiz som gapfiller till JAS 39E levereras. Detta lär ytterligare minska numerären med ca en stridsflygdivision.

Utöver löftet till Schweiz finns även ett motsvarande löfte till Kroatien och som berättades i media under måndagen, ett erbjudande till Malaysia om att hyra ut 18(!) flygplan.

Vän av ordning frågar sig då vad som blir kvar för Försvarsmakten att lösa svenska försvarsuppgifter med när utbildning, taktikutveckling och utprovning är verksamhet som måste fortgå för att stödja exporten.


Nästa fråga blir vad som händer när JAS 39E ska tillverkas och levereras. Precis som vid A2C lär det blir en C2E där vissa delar av flygplanet kommer att återanvändas i syfte att spara vissa kostnader. Av politiska skäl lär det också vara av högsta vikt att visa att det handlar om en uppgradering, även om flygplanen till största delen kommer att vara nytillverkade.


Som avslutning ytterligare ett citat från allianspartiledarnas debattartikel:

"Alliansregeringen tar ansvar för den långsiktiga finansieringen av svenskt försvar och säkerställer vårt framtida luftförsvar"


Se även försvarsminister Karin Enströms debattartikel i SvD idag, där hon försöker förklara finansieringen av anskaffningen av JAS 39E.

Gästinlägg: Ytterligare ett öppet brev till ÖB

Käre Sverker!

Jag är fullt medveten om att det är komplexa och svåra frågor som skall avhandlas i och med en omstrukturering.

Själv har jag varit med i många omorganisationer, i Försvarsmakten, annan statlig myndighet och i det privata näringslivet. Jag har dessutom själv använt arbetsledningsrätten i samband med uppsägningar. Helt medveten om att man kan gå olika vägar för att komma till det resultat man vill ha.

Försvarsmakten valde denna gång en ny väg att gå och jag är inte säker på att ni ännu vet slutet av vad det innebär. Däremot så förutsätter jag att ni kallt räknar med att betala er ur eventuella AD-domar.

Du skriver att riksdag och regering som tagit besluten för att genomföra omdaningen av hela FM. Jag tycker att du därmed skyller över på politikerna även om det i de formella termerna går till så. Det är självklart på det sättet att det finns ett antal officerskollegor som gjort eller gör karriär på att tala om att detta är möjligt för både politiker och utredare. Oavsett om de tror på det eller inte.

Kommer du ihåg när du stöttade Idrott och Friskvård på Livgardet som Brigadchef? Genomgången där du hade med klockan och linjalen på OH-bilden. Allt skulle vara mätbart och det var viktigt. För mig visade du då ledarskap och hade mitt förtroende. Förtroende är en sak man förtjänar men också något som kan förloras eller så har man inte ens förmågan att få det.

När det gäller nya personalförsörjningssystemets införande har varken du eller försvarsmaktsledningen mitt förtroende. Ni har analyserat uppgiften och i detta kommit fram till att alla skall dokumentera sin utbildning, kompetens och erfarenheter. Den färska kompetensen m.m. som man har i sin nuvarande befattning skulle in i PRIO. Dessutom skulle man göra ett CV på papper för att nyttjas om så behövdes. Individens samlade kompetens skulle inte kunna nyttjas i ett datasystem utan enbart manuellt. Om man betänker antalet anställda delat med antalet minuter avsatt för matchning så inser jag hur mycket individens samlade kompetens betytt för FM.

När förbanden gjorde sin matchning var det i huvudsak på den information som fanns i PRIO. D.v.s. den färska kompetensen och sedan nyttjades CV när så behövdes. I den centrala processen 2012-08-20 visades ett bildspel. Detta läggs ut på EMIL. I bildspelet framgår följande ” Ett fåtal definierade befattningar kräver färsk kompetens”.

Min slutsats är att matchningen inledningsvis är gjord med felaktiga förutsättningar vid förbanden. Innebar detta en revolutionerande omdaning av processen? Nej, som vanligt får inget störa gällande tidsplan utan det skall bara fixas till. Snabbt och snärtigt givetvis, möjligen får de samlade på Karlberg ta till fler av dygnets timmar för att hinna bli färdiga. För mig innebar meningens innebörd en mer allvarlig konsekvens i processen. Någon har gjort ett stort och allvarligt misstag. Analysen av uppgiften var fel. Hela personalförsörjningssystemets införande har analyserats fel. Ingångsvärdena för vilken personal som behövs var, och vad i deras kompetens/erfarenhet Försvarsmakten behöver och hur den skall säkerställas hade alltså startats felaktigt.

Omstruktureringsledaren åtar sig då att under den resterande tiden på Karlberg som jag ser det, rätta till detta för hela FM. Det känns som ett skämt men är inte fösta gången det händer i FM. Tror du verkligen att vi går på det? ”Mer rätt än fel” kan man också höra, ”det räcker med en 80 procentare” är en annan kommentar som använts. Duger det då? Nej, vi skall kunna hantera personal i krig och krigssituationer. Vi har årligen tidigare hanterat värnpliktskullar på 30000 personer. Försvarsmakten har, medan jag tjänstgjort, hanterat övningar med 25000 deltagare. I dag måste ett antal sista minuten lösningar göras fast vi bara övar med 5000. Var tog vår planeringsförmåga vägen? Erfarenheterna av stora KFÖer finns fortfarande bland personalen men ni kör bara förbi dessa i ert fina rör. Hur är detta på något sätt professionellt? Kanske skall orsak och verkan ha konsekvens även för de i din ledning? Det borde vara ett antal som inte har mätbara resultat på den positiva sidan. I stället kan du nog konstatera att det lagts ned extremt många arbetstimmar utan kvalitetssäkrat resultat. Jag är förstummad men luttrad av tidigare omorganisationer. Genom detta visste jag att oavsett vad som händer så levereras det tänkta resultatet enligt tidsplan.

Dina officerare i karriären levererar alltid det de anser de måste oavsett de regelverk som reglerar verksamheten. Många ser nog att de har makten så det gäller inte dem. Hur ofta utan rätt resurser skall inte saker bara lösas för stunden? Argument utifrån regelverken upptagna i organisationsprocessen har, som jag uppfattat det, mest varit ett slag i luften. Är det acceptabelt att inte följa lagar, förordningar, regler och bestämmelser? Jag har här erfarenheter från andra myndigheter där det faktiskt är viktigt att följa regelverkens generella och direkta styrningar samt delegationer.

Försvarsmaktsledningen har nu en tung uppförsbacke till det förtroende en ledning borde ha hos sina anställda. Tror du inte på mig slår jag vad om att en förtroendeenkät visar att jag har rätt. Ta ansvar. Skyll inte på politikerna. Tittar man på kvaliteten och helhetssynen kan allt inte gå i rör och vara någon annans ansvar. Mitt ansvar är åtminstone att framföra hur jag uppfattat situationen som anställd oavsett om jag har ett arbete eller inte. Demokratin vilar bl.a. på meddelarfriheten och inte på en återgång till livegenskap eller feodala synsätt.


Kn Rolf Larsson

Vart tog moroten vägen?

Dammet efter Org 13-bombens nedslag har ännu inte lagt sig. I sitt gästinlägg på WW talade Officersförbundets ordförande Lars Fresker om att OF:s medlemmar bör fundera igenom vilka värden de är beredda att strejka för.

Den sista september löper de statligt anställdas avtal ut och därmed också fredsplikten. Ser man till de yrkanden Arbetsgivarverket lagt i avtalsrörelsen är det svårt att tro att vi idag läser år 2012 i kalendern. Arbetsgivarverket yrkar bland annat:

– Ha avtal utan fastställda siffror för löne-ökning som gäller tillsvidare
– Minska antalet dagar med föräldrapenningtillägg från 360 till 195 dagar.
– Minska det fackliga inflytandet genom att arbetsgivaren ensidigt ska kunna bestämma över lön och löneökningar
– Att arbetsgivaren ensidigt ska kunna besluta om villkoren i ett URA-kontrakt vid utlandsstationering

Allvaret i yrkandena blir än tydligare då det visar sig i budgetpropositionen att Regeringen föreslår ett löneindex för 2013 för de statliga myndigheterna om 0 %, dvs de statliga lönerna höjs inte en krona 2013. Som referens kan nämnas att inflationen för närvarande är ca 0,8 % och den genomsnittliga löneökningen i samhället 2,5 %. För officerare och soldater bör det inte vara särskilt svårt att lista ut hur löneutvecklingen i Försvarsmakten kommer att se ut de kommande åren.

Många av de som idag är officerare och som enligt beskedet från Org 13-processen efter nyår sitter på en OR-befattning (avsedd för specialistofficer) går nu och funderar på vad nästa steg i processen kommer att bli. Förre försvarsministern var mycket tydlig med att specialistofficerssystemet kommer att bli billigare och bättre för Försvarsmakten med avsevärt lägre lönekostnader. Hittills har ståndpunkten varit att ingen officer mot sin vilja ska omgaloneras till specialistofficer. Huruvida det gäller även i framtiden får tiden utvisa. Intressantare är vad som kommer att ske med lönerna. Kommer en officer på OR-befattning att erhålla samma löneutveckling som om vederbörande hade en OF-befattning? Kan lönen sänkas till en OR-lön? För några år sedan hade ingen oroat sig över liknande, men efter processerna med internationell tjänstgöringsskyldighet och Org 13 vågar få ta gift på att så aldrig kommer att bli fallet. Ser man till lönekostnadernas del av Försvarsbudgeten så är dessa också en starkt ökande andel på övriga delars bekostnad. Se gärna Väpnaren för ett mycket intressant inlägg och ytterligare diskussion om lönesättning OF kontra OR.


Det är marknadens krafter som styr. När Försvarsmakten inte kan erbjuda konkurrenskraftiga löner bidrar det i hög grad till att anställda söker sig andra jobb. Inte sedan 90-talets flygboom har så många av Försvarsmaktens piloter slutat för, med den skillnaden att det nu inte bara handlar om trafikflyg, utan alltifrån vanliga civila jobb till anställningar i andra flygvapen. Då ska man veta att sedan 1999 har piloternas ingångslöner höjts med just den nivå som Regeringen nu föreslår – 0 %. På den tekniska sidan i Flygvapnet råder sedan tidigare en accelererande brist på flygtekniker, inte minst på helikopter. Där har Saab genomfört stora rekryteringar bland Försvarsmaktens flygtekniker, där dessa genom att byta arbetsgivare höjer sin lön med 10 000 kr och kan syssla med det de helst vill göra och samtidigt slippa sådant man inte vill lägga sin tid på, som t ex PRIO. Saab säljer sedan tjänsten flygunderhåll på helikoptersystem till Försvarsmakten som är tvingad att köpa den då man inte längre har några tekniker. Hur det påverkar förbandens insatsförmåga kan man fråga sig, liksom vad kostnadseffektiviteten är. Att hyra tillbaka förlorad personal som konsulter har sällan lönat sig ekonomiskt, men det är idag en verklighet för stora delar av Försvarsmakten. För Saab och andra företag är det en mycket fördelaktig situation. Man övertar högt utbildad personal som ej kräver någon form av vidareutbildning och efterfrågan i kombination med utbudet på marknaden gör att man i hög grad kan diktera villkoren.

Motsvarande exempel finns inom övriga delar av Försvarsmakten och grundar sig i några mycket enkla ledarskapsfaktorer, nämligen uppskattning och arbetsglädje. Blir individen inte belönad för det arbete vederbörande lägger ned, behövs det inte mycket för att arbetsglädjen ska falna. Blir det istället för positiv förstärkning istället ökade pålagor i form av sådant som man inte ser bär mot kärnverksamhetens mål, samtidigt som framtiden ter sig oviss och verksamhetsidén mycket luddig, behövs inte mycket för att man ska börja se sig om efter en alternativ framtid. Försvarsmakten har tidigare kunnat leva på att man kunnat erbjuda andra mervärden när lönerna inte räcker till. Allt större delar av personalen verkar idag ha svårt att se de mervärdena hos sin arbetsgivare, vilket är en direkt följd av den ekonomiska obalansen i försvarsbudgeten kontra den verksamhet Försvarsmakten ska genomföra.


Hur långt Försvarsmakten är ifrån att implodera är svårt att säga, men känslan är att gränsen ideligen närmas. I veckan presenterades resultatet av medarbetarundersökningen FM VIND som gjordes under våren. De svarande uttrycker där positiva känslor för verksamheten på lägre nivåer och vad gäller närmaste chef. När det gäller de mer strategiska frågorna blir resultatet mycket bekymrande. En mycket stor del uttrycker att man inte rekommenderar Försvarsmakten som arbetsgivare, har förtroende för hur Försvarsmakten leds eller känner stolthet för att arbeta i Försvarsmakten. Detta är mycket bekymrande för en myndighet som nu bygger helt på frivillig rekrytering och en öppen arbetsmarknad och ej längre kan leva på goda andrahandserfarenheter i form av vänner och släkt som gjort grundutbildning.

Folk och Försvar arrangerade under fredagen seminariet "Sveriges plats i världen med blick mot framtiden" där bl a försvarsministern framträdde. Hon fick då följande fråga från en man i publiken som presenterades sig som aktiv i Hemvärnet (Ca 34 min in i del 2):

"Min äldste son är anställd på K 3 i Karlsborg. Han gjorde den första GMU-utbildningen där. Efter 2 veckors var man på reserv nr 27 pga avhoppen. Hans kompani till Afghanistan förra året. När han kom hem till sommaren hade 50 % sagt upp sig. När han kom tillbaka i tjänst i augusti var varannan plats vakant. När jag pratade med honom förra veckan hade det skett ytterligare avhopp. I hans pluton, han tillhör den luftburna bataljonen, så är det alltså fyra personer som säger att de har tänkt stanna. Det här skulle vara intressant att få ministerns kommentar till."

Det är en bild som man i flera år varnat på försvarsbloggarna – en massiv övertro på rekrytering ur "värnpliktsmagasinet" och alldeles för lite satsningar på att behålla personalen, där lön är ett mycket betydelsefullt inslag. Förre försvarsministern Sten Tolgfors presenterade idel glädjesiffror om hur många som sökte GMU-utbildning etc, men i princip ingenting om hur länge personalen avsåg stanna eller vilken kvalitet på personal det rörde sig om. Tiden har nu visat att det i mångt och mycket blivit på samma sätt som varnades för då systemet infördes. Försvarsmakten har gravt överskattat målgruppens intresse för att stanna i tjänst under nuvarande förhållanden och förmåner. Detta riskerar i högsta grad genomförandet av insatsorganisation 2014 och dess färdigställande till 2019, vilket därmed också innebär att Sverige aldrig får det försvar som är bestämt. Ytterst handlar det dock om ekonomiska faktorer. Försvarsmakten är där att skylla för glädjekalkyler och politisk nivå för uraktlåtenhet att tillföra nödvändiga medel. Ej särskilt förvånande hade försvarsministern mycket svårt att svara på denna fråga och frågeställaren gick sannolikt därifrån missnöjd.


Frågan är nu – Var är moroten för Försvarsmaktens anställda? Varför ska man stanna i en organisation som ideligen omstruktureras till oigenkännlighet, där många sedan länge anställda upplever att de behandlas som livegna, löneutvecklingen är minimal till stillastående och där agerandet från politisk nivå allt som oftast påminner om något ur en av HC Andersens sagor?

Personalförsörjningen är en fråga som Sveriges försvar ytterst står och faller med och till dess det kommer en rejäl morot till de anställda är risken för kollaps överhängande. Finns det inte möjligheter till en vettig verksamhet där finansiering och resurser möter mål och krav och ger möjlighet till vettiga löner kommer Försvarsmakten att implodera. Det måste man som politiker inse.


På ämnet så har tydligen Der Untergang även nått Artilleriregementet i Boden. Filmen har vissa poänger apropå inlägget.

Refuserad kommentar på SvD

På svd.se publicerades igår en artikel om att köpet av JAS 39E kan avbrytas om Schweiz inte fullföljer sitt köp. Denna aspekt togs också upp här på WW i det inlägg som avhandlar konsekvenserna av budgetpropositionen för utgiftsområde 6.

Utöver att länka till SvD:s artikel när den dök upp, skrevs under eftermiddagen även en kommentar till artikeln på SvD. Vid kontroll senare på kvällen var kommentaren borttagen och en ny likadan postades (ctrl/cmd-c är inte dumt). Vid kontroll nu på morgonen var även denna kommentar borttagen. Däremot hade antalet "gilla" för profilen stigit markant så uppenbarligen hade en hel del läst kommentarerna innan de togs bort. Frågan är då vad som inte är acceptabelt i nedanstående text:


"Försvarsmakten har bedömt att MINST 60-80 flygplan kommer att behövas för att klara av ett "begränsat" militärt angrepp i en vecka – tills utländsk hjälp kan anlända. Regeringen har på egen hand ändrat detta till 40-60 flygplan som dessutom till stora delar blir enligt schweizisk specifikation.

Därtill har Regeringen genom att lova uthyrning av flygplan till Schweiz från 2015 och framåt effektivt minskat det svenska flygvapnet från 4 till 3 divisioner, just under den period de av behövs som mest.

Hur man kan få ihop att en sådan reducering av förmågan istället blir en ökning lär det vara svårt för såväl Karin Enström som Cecilia Widegren att svara på.

Rådberg har helt rätt i att vår säkerhets- och försvarspolitik inte kan bygga på hur Schweiz säkerhetspolitiska läge ser ut. Förutsättningarna i våra länders närområden är alltför olika. Beställningen av JAS 39E i aktuell form och numerär är och förblir industripolitik och kommer att medföra mycket allvarliga konsekvenser för såväl Försvarsmakten i helhet som luftstridskrafterna i synnerhet.

Vad sedan ett "luftflygsystem" är, kan man fråga sig…"


Återigen blir man påmind om fördelarna med att ha en blogg där man slipper bekymra sig över att få en text refuserad efter att ha lagt ner några timmar på den. I skenet av debatten om avstängda kommentarsfält blir man något förvånad över detta agerande.


Uppdatering: Tydligen var det längdkravet kommentaren föll på. Läser man "kommentarsreglerna i sin helhet" på SvD och skrollar förbi den stora reklamblobben så ser man att det finns ett längdkrav utöver de andra reglerna som är sunt förnuft. Det hade nog förenklat för SvD också om maxlängden fanns utskriven även vid kommentarsfältet precis som max antal kommentarer.