Dammet efter Org 13-bombens nedslag har ännu inte lagt sig. I sitt gästinlägg på WW talade Officersförbundets ordförande Lars Fresker om att OF:s medlemmar bör fundera igenom vilka värden de är beredda att strejka för.
Den sista september löper de statligt anställdas avtal ut och därmed också fredsplikten. Ser man till de yrkanden Arbetsgivarverket lagt i avtalsrörelsen är det svårt att tro att vi idag läser år 2012 i kalendern. Arbetsgivarverket yrkar bland annat:
– Ha avtal utan fastställda siffror för löne-ökning som gäller tillsvidare
– Minska antalet dagar med föräldrapenningtillägg från 360 till 195 dagar.
– Minska det fackliga inflytandet genom att arbetsgivaren ensidigt ska kunna bestämma över lön och löneökningar
– Att arbetsgivaren ensidigt ska kunna besluta om villkoren i ett URA-kontrakt vid utlandsstationering
Allvaret i yrkandena blir än tydligare då det visar sig i budgetpropositionen att Regeringen föreslår ett löneindex för 2013 för de statliga myndigheterna om 0 %, dvs de statliga lönerna höjs inte en krona 2013. Som referens kan nämnas att inflationen för närvarande är ca 0,8 % och den genomsnittliga löneökningen i samhället 2,5 %. För officerare och soldater bör det inte vara särskilt svårt att lista ut hur löneutvecklingen i Försvarsmakten kommer att se ut de kommande åren.
Många av de som idag är officerare och som enligt beskedet från Org 13-processen efter nyår sitter på en OR-befattning (avsedd för specialistofficer) går nu och funderar på vad nästa steg i processen kommer att bli. Förre försvarsministern var mycket tydlig med att specialistofficerssystemet kommer att bli billigare och bättre för Försvarsmakten med avsevärt lägre lönekostnader. Hittills har ståndpunkten varit att ingen officer mot sin vilja ska omgaloneras till specialistofficer. Huruvida det gäller även i framtiden får tiden utvisa. Intressantare är vad som kommer att ske med lönerna. Kommer en officer på OR-befattning att erhålla samma löneutveckling som om vederbörande hade en OF-befattning? Kan lönen sänkas till en OR-lön? För några år sedan hade ingen oroat sig över liknande, men efter processerna med internationell tjänstgöringsskyldighet och Org 13 vågar få ta gift på att så aldrig kommer att bli fallet. Ser man till lönekostnadernas del av Försvarsbudgeten så är dessa också en starkt ökande andel på övriga delars bekostnad. Se gärna Väpnaren för ett mycket intressant inlägg och ytterligare diskussion om lönesättning OF kontra OR.
Det är marknadens krafter som styr. När Försvarsmakten inte kan erbjuda konkurrenskraftiga löner bidrar det i hög grad till att anställda söker sig andra jobb. Inte sedan 90-talets flygboom har så många av Försvarsmaktens piloter slutat för, med den skillnaden att det nu inte bara handlar om trafikflyg, utan alltifrån vanliga civila jobb till anställningar i andra flygvapen. Då ska man veta att sedan 1999 har piloternas ingångslöner höjts med just den nivå som Regeringen nu föreslår – 0 %. På den tekniska sidan i Flygvapnet råder sedan tidigare en accelererande brist på flygtekniker, inte minst på helikopter. Där har Saab genomfört stora rekryteringar bland Försvarsmaktens flygtekniker, där dessa genom att byta arbetsgivare höjer sin lön med 10 000 kr och kan syssla med det de helst vill göra och samtidigt slippa sådant man inte vill lägga sin tid på, som t ex PRIO. Saab säljer sedan tjänsten flygunderhåll på helikoptersystem till Försvarsmakten som är tvingad att köpa den då man inte längre har några tekniker. Hur det påverkar förbandens insatsförmåga kan man fråga sig, liksom vad kostnadseffektiviteten är. Att hyra tillbaka förlorad personal som konsulter har sällan lönat sig ekonomiskt, men det är idag en verklighet för stora delar av Försvarsmakten. För Saab och andra företag är det en mycket fördelaktig situation. Man övertar högt utbildad personal som ej kräver någon form av vidareutbildning och efterfrågan i kombination med utbudet på marknaden gör att man i hög grad kan diktera villkoren.
Motsvarande exempel finns inom övriga delar av Försvarsmakten och grundar sig i några mycket enkla ledarskapsfaktorer, nämligen uppskattning och arbetsglädje. Blir individen inte belönad för det arbete vederbörande lägger ned, behövs det inte mycket för att arbetsglädjen ska falna. Blir det istället för positiv förstärkning istället ökade pålagor i form av sådant som man inte ser bär mot kärnverksamhetens mål, samtidigt som framtiden ter sig oviss och verksamhetsidén mycket luddig, behövs inte mycket för att man ska börja se sig om efter en alternativ framtid. Försvarsmakten har tidigare kunnat leva på att man kunnat erbjuda andra mervärden när lönerna inte räcker till. Allt större delar av personalen verkar idag ha svårt att se de mervärdena hos sin arbetsgivare, vilket är en direkt följd av den ekonomiska obalansen i försvarsbudgeten kontra den verksamhet Försvarsmakten ska genomföra.
Hur långt Försvarsmakten är ifrån att implodera är svårt att säga, men känslan är att gränsen ideligen närmas. I veckan presenterades resultatet av medarbetarundersökningen FM VIND som gjordes under våren. De svarande uttrycker där positiva känslor för verksamheten på lägre nivåer och vad gäller närmaste chef. När det gäller de mer strategiska frågorna blir resultatet mycket bekymrande. En mycket stor del uttrycker att man inte rekommenderar Försvarsmakten som arbetsgivare, har förtroende för hur Försvarsmakten leds eller känner stolthet för att arbeta i Försvarsmakten. Detta är mycket bekymrande för en myndighet som nu bygger helt på frivillig rekrytering och en öppen arbetsmarknad och ej längre kan leva på goda andrahandserfarenheter i form av vänner och släkt som gjort grundutbildning.
Folk och Försvar arrangerade under fredagen seminariet "Sveriges plats i världen med blick mot framtiden" där bl a försvarsministern framträdde. Hon fick då följande fråga från en man i publiken som presenterades sig som aktiv i Hemvärnet (Ca 34 min in i del 2):
"Min äldste son är anställd på K 3 i Karlsborg. Han gjorde den första GMU-utbildningen där. Efter 2 veckors var man på reserv nr 27 pga avhoppen. Hans kompani till Afghanistan förra året. När han kom hem till sommaren hade 50 % sagt upp sig. När han kom tillbaka i tjänst i augusti var varannan plats vakant. När jag pratade med honom förra veckan hade det skett ytterligare avhopp. I hans pluton, han tillhör den luftburna bataljonen, så är det alltså fyra personer som säger att de har tänkt stanna. Det här skulle vara intressant att få ministerns kommentar till."
Det är en bild som man i flera år varnat på försvarsbloggarna – en massiv övertro på rekrytering ur "värnpliktsmagasinet" och alldeles för lite satsningar på att behålla personalen, där lön är ett mycket betydelsefullt inslag. Förre försvarsministern Sten Tolgfors presenterade idel glädjesiffror om hur många som sökte GMU-utbildning etc, men i princip ingenting om hur länge personalen avsåg stanna eller vilken kvalitet på personal det rörde sig om. Tiden har nu visat att det i mångt och mycket blivit på samma sätt som varnades för då systemet infördes. Försvarsmakten har gravt överskattat målgruppens intresse för att stanna i tjänst under nuvarande förhållanden och förmåner. Detta riskerar i högsta grad genomförandet av insatsorganisation 2014 och dess färdigställande till 2019, vilket därmed också innebär att Sverige aldrig får det försvar som är bestämt. Ytterst handlar det dock om ekonomiska faktorer. Försvarsmakten är där att skylla för glädjekalkyler och politisk nivå för uraktlåtenhet att tillföra nödvändiga medel. Ej särskilt förvånande hade försvarsministern mycket svårt att svara på denna fråga och frågeställaren gick sannolikt därifrån missnöjd.
Frågan är nu – Var är moroten för Försvarsmaktens anställda? Varför ska man stanna i en organisation som ideligen omstruktureras till oigenkännlighet, där många sedan länge anställda upplever att de behandlas som livegna, löneutvecklingen är minimal till stillastående och där agerandet från politisk nivå allt som oftast påminner om något ur en av HC Andersens sagor?
Personalförsörjningen är en fråga som Sveriges försvar ytterst står och faller med och till dess det kommer en rejäl morot till de anställda är risken för kollaps överhängande. Finns det inte möjligheter till en vettig verksamhet där finansiering och resurser möter mål och krav och ger möjlighet till vettiga löner kommer Försvarsmakten att implodera. Det måste man som politiker inse.
På ämnet så har tydligen Der Untergang även nått Artilleriregementet i Boden. Filmen har vissa poänger apropå inlägget.
Possible First Flight of China’s Sixth-Generation Aircraft
59 minuter sedan
24 kommentarer:
W!
Ett utmärkt inlägg, men menar du egentligen inte "överskattat" där du skriver "underskattat?
strejk är ju synnerligen illa för Sveriges trovärdighet och då främst FM som tar stryk, men det kanske också är det enda alternativet för som det ser ut nu så har FM redan noll trovärdighet och regeringen liknar mest en propagandamaskin från soviet.
jobbat i 3 månader och är redan trött
Peter Andersson,
Naturligtvis. Nu ändrat. Tack!
Intressant inlägg men jag anser att du blandar ihop frågor för att få det att låta som att kollektivet försvarsanställda (eller åtminstone militärer) har dålig lön och en tuff arbetsplats som många flyr från.
Verkligheten är mer komplex än så.
Tittar man på hela officerskollektivet ser vi tex en yrkeskår som ligger högt i löneläge jämfört med liknande statliga personalgrupper. Detta trots att man inte har några studielån och trots mycket goda förmåner under utbildningen. Det finns heller ingen nödvändig koppling mellan ansvar och lön, du får behålla din lön oavsett arbetsuppgift. Därför är det inte ovanligt med övlt på HKV med handläggaruppgifter som har mycket högre lön är än motsvarande jobb på annan statlig myndighet.
Möjligen är detta förklaringen till att, tvärt emot vad inlägget ger sken av, officerare har en låg rörlighet från FM. Kolla i årsrapporterna där syns detta svart på vitt. De som dock slutar är unga officerare och officerare med speciella kompetenser som behövs på andra ställen.
Alla anställda i FM har också jämförbart goda arbetstidsavtal och möjligheter till goda ekonomiska tillägg av olika slag. Detta är inte en självklarhet i det privata eller inom kommun och landsting.
Däremot håller jag med om att det finns stora svårigheter att behålla soldater tillräckligt länge, de borde ha bättre villkor. Samma sak med de specialistkompetenser du skriver om. Men att soldaterna eller enskilda specialister har låga löner betyder inte att officerare som grupp har det.
Myten om att officerare generellt har låga löner och dåliga arbetsvillkor är lika seglivad som felaktig. Det finns mycket som är galet med arbetsgivaren FM, men lön, arbetstidsavtal, kompetensutveckling och generell arbetstrygghet är inte det.
erik2012:
De som slutar är i regel framförallt ur den yngre halvan av personalen. För människor som ser slutet på sitt arbetsliv närma sig är ofta en lägre pensionsålder den morot som håller individen kvar.
Frågan är då vem som ska ta dessa handläggarjobb om de inte innebär en högre lön och de dessutom ska bemannas av personer med lång erfarenhet av verksamheten?
Huruvida det är en myt eller inte är för var och en att bedöma. Vad man kan konstatera är att nuvarande situation inte upplevs som acceptabel av alldeles för många som då lämnar. Man kan naturligtvis alltid hävda "stick om det inte passar er", men problemet är att det helt enkelt inte verkar passa någon annan heller eftersom rekrytering till såväl soldatbefattning som officersutbildningar går mycket dåligt. Så fungerar det på en öppen arbetsmarknad.
Vem bryr sig?
Allt färre - helt uppenbart
Och det verkar inte som om ansvariga politiker och FML gör det heller
Och det är så det fungerar på en "öppen marknad" - ingen efterfrågan => ingen idé att producera
Och nu är det ju ingen större efterfrågan på försvar
Problemet är väl att en "öppen marknad" förutsätter att aktörerna har tillgång till samma information (öppen information)
I detta fall är det väl så att efterfrågan på ett försvar är så låg eftersom det svenska folket inte har tillgång till den information de skulle behöva om:
- hotbilder
- ledtider för att bygga upp ett fungerande försvar
- tillståndet i FM nu och inom en relativt kort framtid
Det är nog ett av de största misstagen vi gjort i försvarsfrågor de senaste 20 åren - vi har trott att det går att tillämpa marknadsekonomiska modeller och principer i försvarsfrågor
Det går nog inte
Bra som vanligt Wiseman. Sakta men säkert nedmonteras arbetsglädjen, tilltron och kårandan. Ogenomtänkta beslut som ideligen får rättas till genom "order efterhand" skapar ju inte någon större arbetsglädje precis. Tjuv och rackarspel inför (och tydligen efter!) bemanningsbeskeden är ytterligare exempel på att FM snart trillar ihop inifrån. Medarbetare ställs mot varandra på grund av högre chefs oförmåga till kommunikation och tydlighet. Man läser hellre manus innan till från propagandastaben i Sthlm än tar en fri diskussion med medarbetarna.
Vem tror man att man lurar? De flesta av oss är idag så upplysta att vi ser genom dimridåerna.
ÖRA, när och på vems uppdrag försvann det?
Wiseman:
Hur menar du att det inte verkar passa någon? Mig veterligen går rekryteringen av officerare och soldater generellt bra, förutom till några specifika specialisttjänster där jag, liksom du, tror att det behövs mer morötter. Jag hoppas inte du tänker på Officerstidningens senaste nummer som källa för att rekryteringen till officersutbildningen går dåligt? En engångsförändring som varken var stor eller ovanlig (det går upp och ner olika år).
Det är detta jag menar är kontraproduktivt, att sprida myter och missnöje kring frågor som inte är reella problem. Bättre då att kraftsamla kring det som verkligen är problem, så att man kan få förändring.
Den dagen officersförbundet säger att man ska höja lönerna för soldaterna (som tjänar riktigt dåligt), utan att kräva samma höjning för alla välbetalda officerare i högre grader, då kommer jag ta deras tal om strejk på allvar.
Och ang. myten finns det mycket skrivet om FM:s lönekostnader. RRV har t.ex. skrivit en del och Karl Ydéns doktorsavhandling är intressant forskning som tittar på ämnet.
Jag läser ofta försvarsbloggarna för att frågorna intresserar mig och jag själv upplevt mycket galenskap inne i FM, men på senaste tiden känns det som att det har gått lite "group think" i hela kollektivet försvarsbloggare, nästan som en tävlan kring vem som kan klaga mest och högst.
Mycket i pågående reform är bra och helt nödvändigt, låt oss inte glömma det. Allt var inte bättre förr.
@erik2012: "Mig veterligen går rekryteringen av officerare och soldater generellt bra, ...."
Det är väl just att rekryteringen går bra. Men så få stannar.
@ erik2012
Visst går Försvarsmakten bra - 14 sökande till varje plats och ekonomin i balans....
Att rekryteringen går bra är inget annat en en ren och skär lögn. Dagens ungdom har FM som andra eller tredjehandsalternativ och endast en bråkdel av de "intresserade" dyker upp när det börjar dra ihop sig.
Kraven idag är så lågt satta att det nästan är pinsamt - speciellt till specialistbefattningar. Som exempel kan nämnas att flottan har stor kris i rekryteringen - man klarar inte ens av att fylla platserna med sökande som uppfyller minimikraven - och många av de som antas klarar inte av den studietakt och de krav som är på sjöbefälsskolan i Kalmar.
Hur rekryteringsprocessen sedan går till kan göra den mest garvade mörkrädd. I höstas på inryckningen till en av Försvarsmaktens skolor uppdagades efter några veckors utbildning att det fanns av HRC antagna elever som SAKNADE formell behörighet. HRC hade inte ens brytt sig om att kräva in betygskopior för "det var inte deras sak".
Kvar fanns för kurscheferna att göra som man alltid gjort - ställ upp! Betyg - håll upp!
Resultatet blev att "antagna" fick åka hem och vissa fick till jul på sig att komplettera...
Vad gäller lönerna så har Försvarsmakten förhalat den för några år sedan beordrade BESTA-kodningen av befattningarna. Nu är visst arbetet på gång, och när väl den är gjort så blir det betydligt enklare att jämföra löner.
"Den dagen officersförbundet säger att man ska höja lönerna för soldaterna (som tjänar riktigt dåligt), utan att kräva samma höjning för alla välbetalda officerare i högre grader, då kommer jag ta deras tal om strejk på allvar"
Det du gör är att sätta fingret på det stora problemet - nämligen att både soldater och officerare är med i ett och samma fackförbund. Fullständigt hål i huvudet eftersom gruppernas intressen står i konflikt med varandra!
Tyvärr så verkar officersförbundet mer intresserade av att öka medlemssiffrorna än att kunna verka som företrädare för officerskåren. Det är väl dessutom tveksamt om en soldat som med nöd och näppe uppfyller de låga antagningskraven är att räkna som en akademiker (OF är ju trots allt ett SACO-förbund) Jag undrar hur länge SACO accepterar detta...
Det bästa som kan hända för soldaterna vore nog att de bildade ett fackförbund som anslöts till LO. I den organisationen finns ju lite "go" och man accepterar nog inte den behandling som officersförbundet gör - att gång efter annan bli överkörd av arbetsgivaren.
Personligen så ser jag inget i pågående reform som är bra förutom möjligen delar av bakomliggande idé...
Planeringen har visat sig vara näst intill obefintlig.
Genomförandet en katastrof.
...och konsekvenserna oöverblickbara!
Så jag får sälla mig till skaran som tycker att det verkligen VAR bättre förr - på den tiden då Försvarsmaktens paradgren var ledarskap.
Visst bestod FM då av en hel del "pappersförband" utan materiel - men samövade. Idag så består FM mest av icke samövade pappersförband bemannade ur "magasinet"....
Jag vet inte vilket som är sämst...
Hur många i åldern 35-45 tror ni hade slutat om de inte suttit fast i ekorrhjulet med huslån, räkningar, barn osv?
Efter tombolan med FM Org 13 skulle nog väldigt många gjort något annat om bara privatekonomin hade tillåtit.
Det är inte bara 20-åringarna som lackar ur!
Alla siffror utom min gissning i slutet är från FM.
År 2011 ansökte 22 425 till GMU, 1 556 ryckte in, 1 282 ryckte ut. 17,6 procent avbröt alltså sin GMU.
Här kommer några frågor som längtar efter svar!
Hur många av de 1 282;
1.avslutade sin militära karriär och blev krigsplacerad i vplsystemet?
2.gick till hv?
3.gick till provanställning?
Hur många av de som gick till hv fullföljde sitt avtal och blev krigsplacerade?
Hur många av de som gick till provanställning slutade.
Hur många som fick anställning har slutat?
Hur många av de 22 425 som sökte finns 2012 inom FM?
Min gissning är runt 500 stycken!
Sju av tio av dessa har tänkt söka sig ut från försvaret under året!
(Off undersökning)
Vad blir rekryteringskostnaden per individ?
Till sist en berättigad fråga men med ett omöjligt svar.
Hur många av dessa ca 500 är kvar 2014?
Är detta den succe som herr Tolgfors och efterträdare påstår?
Kan man ens säga att det är godtagbart?
Det går heller inte att säga att det "gör ingenting" med lite tapp här och där under några år.
Ett par års misslyckade rekryteringar eller stora avgångar gör att vi snabbt kommer upp i lika stora utbildningsbehov som vi inte orkade med under vpltiden.
Dessutom faller hela floskelraden av gripbara, flexibla, samövade o.s.v. förband.
Sedan undrar jag om det någonsin har funnits någon morot och om det i så fall inte var ett olycksfall i arbetet?
Teaterdirektören.
@potemkinkulissen
För en normalduglig driven officer finns andra jobb på marknaden. Minst lika bra, sannolikt bättre, lön. Problemet är att ni inte vill ha något annat jobb, för de kommer att vara sämre och tråkigare jobb. Alltså väljer ni aktivt att stanna på ett jobb som ni hellre efterfrågar. Det vet och utnyttjar såklart arbetsgivaren. Så länge tillgången på arbetskraft är god och de anställda väljer att stanna, så finns ingen anledning att krusa. De flesta väljer trots allt att stanna.
Min verklighet som 1.serg
20.000sek i lön efter 5års tjänst (det är ~1000-2000sek mer än en or-5)
Mitt "kompani" består av 70man med USEL utbildningsståndpunkt.
Vi bemannar vakt tar ut ledighet går högvakt tar ut ledighet åker på bull shit bat övningar när vi borde träna grp, plut & komp!
Jag har varit med och utbildat Vpl plutoner GMU plut och nu stående förband och kan utan tvekan säga att mest effekt i målet levererade våra Vpl.
Jag blir bara tröttare på Fm för var dag som går och vetskapen av att jag snart ska valla en ny snuten fänrik som plut C gör mig inte så mycket gladare.
Gör en undersökning av hur många Spec off som har stannat i 5år! Jag kan inte presentera siffror men jag känner väldigt många som har slutat sin anställning i fm. Visst det kommer nya or-6 men är det dom som ska valla in våra nya plutonchefer? Det kommer att bli en blind som leder en blind.
Vi får se hur länge man orkar vara kvar!
Min chef sa med anledning av bemanningserbjudandet: om vi bara tänker positivt blir allt bra!
Oavsett hur illa det är och att vi förstår att vi är kraftfullt på väg utför och ner i diket så gäller första meningen...
@Erik
Du måste vara delaktig i de här galenskaperna! Annars kan man inte uttrycka sig som du gör. Du har rätt en reform av FM var nödvändig. Man beskrev försvarsmakten som en uppochnedvänd pyramid med för mycket officerare och för lite soldater. Hur blev reformen? Lika mycket högre officerare med mindre soldater(man hann inte med högkvartereret). Hela den här cirkusen är rent löjeväckande. Jag är ju ingen ekonom, utan en kapten(med fel utbildning, tydligen), men jag förstår ju att en soldat som kostar 4500kr i månaden är billigare än en som kostar 20000. Vem har räknat på det här yrkesförsvaret? Är den samma gubbe som lade ner snabbköpen på förbanden månntro(enligt rykte är de på väg tillbaka)? Vem är det som ljuger och säger att det här vi gör är bra? Hur kan du försvara det som händer nu? Den stora frågan är hur länge till vi kan ljuga för soldaten? Jag kan snart inte längre!
Undrar hur länge våra generaler hade varit verksamma i valfri arm'e under VK2?
@ På ett förband nära dig
Always look at the bright side of life....
http://www.youtube.com/watch?v=WlBiLNN1NhQ
Hela FM är som en dålig Monty Pyton film...
Frågan är om inte försvarsdepartementet skulle byta namn till "Ministry of silly walks...
http://www.youtube.com/watch?v=IqhlQfXUk7w
...och när det gäller morot så tror jag att FML i internationaliseringshysterin förväxlade carrot med parrot...
http://www.youtube.com/watch?v=npjOSLCR2hE
Man kan inte annat än skratta åt eländet - förmodligen beroende på graden av uppgivenhet....
@Specialistofficeren
Katastrofen är fullbordad. Jag är ledsen, men så är det.
Vem skall idag försvara Skåne, Oxelelösund, Sundsvall etc? För 20 år sedan var brigaderna klara inom 72 timmar. Vad händer idag?
Lite siffror angående "myten" om officerslöner tagna från SCB.
Genomsnittslönen 2011 för en kvinnlig officer var 26900 kr och för en manlig 31800 kr.
Totalsiffran blev 31 500 vilket också är genomsnittslönen för samtliga anställda inom statlig sektor.
Med månadslön avses avtalad lön inklusive fasta tillägg, rörliga lönetillägg som t.ex. ob-, jour- och beredskapsersättning samt naturaförmåner. Samtliga löner är uppräknade till heltidslöner och i svenska kronor.
Några jämförelser! Alla yrken, utom teaterdirektör, är inom statlig sektor.
50 000 Verksamhetschef inom vård och omsorg.
54 000 Verksamhetschef inom offentlig förvaltning.
55 000 Verksamhetschef inom utbildning.
50 800 Chefer för mindre enhet inom statlig förvaltning..
41 400 Civil flygtekniker.
53 800 Ekonomi och admin chefer.
36 700 Guider och reseledare.
Militärer i Stockholms län har en genomsnittslön på 33 700 kr.
Motsvarande i några andra län.
Halland 30 200.
Västra Götaland 29 700.
Norrbotten 28 300.
Myt eller inte, detta är fakta från SCB. Det ligger givetvis i betraktarens ögon att bedöma siffrorna.
Jag vet inte vad Erik 2012 har för jämförelser. Hans slutsats att vi ligger högt dessa jämförelser får jag återkomma till när jag vet om han baserar sin bedömning på fakta eller myt?
Skulle också vara trevligt om han kunde berätta vilka arbetstidsavtal han jämför. Myt eller verklighet?
Jag skulle också vilja veta vilket förband det är som inte har problem med sin rekrytering, förutom HKV?
Teaterdirektören.
PS! Teaterdirektör med eftergymnasial utbildning har en genomsnittlig månadslön på 50 000 kr.
En komentar till att soldater och befäl tillhör samma fackförbund.
Det är konstigt att man inom försvaret godtar att för att jämföra med det civila, arbetare och arbetsledare tillhör samma fack. En mindre begåvad person begriper ju var sympatierna ligger vid en konflikt mellan soldater och befäl. Men det finns alternativ soldaterna får gå med i Försvarsförbundet också. Ni är välkomna till oss istället, vilken maktfaktor vi blir, civila och soldater.
Teaterdirektören mfl.:
Två saker blandas ihop. Det jag påstår om en myt "om att officerare generellt har låga löner och dåliga arbetsvillkor" och mitt påstående om "en yrkeskår som ligger högt i löneläge jämfört med liknande statliga personalgrupper."
Kanske har vi olika perspektiv men jag tycker att dina utdrag från SCB bevisar en sak: att officerare inte har låga löner, precis som jag påstått. Tvärtom visar du att officerare har genomsnittslönen för samtliga anställda inom statlig sektor. Detta trots betald utbildning och avsaknaden av studielån på ett par hundra tusen (med det kommer att man sluppit jobba extra, köpa studiemateriel mm). Alltså: ingen låg lön.
Att sedan jämföra hela officerskollektivet med olika chefsjobb i det civila är märkligt och möjligen ett svar på varför vi tolkar verkligheten olika. Detta är som att jämföra en förbandschefslön med medellönen för officerare. Detta är inte vad jag menar med liknande personalgrupper. Då är det bättre att jämföra en officers-handläggare på HKV med en handläggare på annan statlig myndighets "högkvarter".
Det jag vänder mig mot är alltså att man utmålar officerare som en grupp med jämfört LÅGA löner. Det är fel och i vissa fall (här menar jag vid högre grader, ledsen om det inte framgick) är det tvärtom, man har högre löner än jämförbara yrken.
En bra sammanfattning kring lönefrågorna finns i ESO-rapporten "En kår på rätt kurs?" 2010. Se tex sid 45 för vidare källor.
När det gäller arbetstidsavtal har statliga yrken generellt bra avtal (mer semester, rätt till övertid mm). Inom FM har man fri träning 3 tim/vecka, övningsdygn, ofta flex (beroende på befattning), OK ersättning vid resor, rätt till ARA-standard vid övernattning (ej samma på alla statliga myndigheter) osv.
Jag menar inte att detta är en lyx, jag menar bara att det är ganska OK förmåner som garanterat inte är sämre än på andra, jämförbara, arbetsplatser. Alltså: inte dåliga arbetsvillkor.
Slutligen är det många som vill utmåla FM:s rekrytering som misslyckad. Jag håller med om att det finns mycket förbättringspotential, det är ett nytt system. Men jag vänder mig mot att kalla den helt misslyckad eftersom FM 2011-2012 har nått årets mål avseende antal anställda GSS/K. Man har alltså lyckats anställa så många som man har planerat att anställa, kan det beskrivas som ett totalt misslyckande?
Med förhoppning om en något mer nyanserad debatt.
Välbetalda eller inte? Hör med de anhöriga eller våra skadade kollegor. Det finns inga andra statligt anställda som har internationell tjänstgöringsskyldighet med vapen i hand. Vi jämförs ändå med andra statsanställda som är på utlandstjänstgöring. Frågan hur långt ens jämförelsen kan göras. I Afghanistan kan man knappast gå ut på sitt lediga pass och äta där man vill. Utspisning i fält handlar inte om någon kulinarisk upplevelse utan om förbandets uthållighet och överlevnad. Kan ske på order "ÄT".
Jag kan heller inte tänka mig att officerskåren eller facket skulle säga nej till 24 timmars tjänstgöring om bara staten betalade för det, men si det vill de inte för det blir för dyrt. Trots att det är bara är en planeringsfråga och att göra rätt. Vissa regler måste följas av arbetsgivaren om man inte har säravtal och betalar för det inom vissa gränser (rovdrift är ej accepterat).
Eftersom militär personal eller officerare inte får ha någon särställning i samhället är det inte så lätt. Men jämför med andra nationaliteter så märks skillnaden. Vi har ju dessutom den berömda Jantelagen.
Skulle vara intressant se om regeringen räknar med 0% för 2013 även inom regering/riksdag... förmodligen inte. Å andra sidan så ger ju redan 1% många sköna tusenlappar för dom eftersom de har så hög ersättning, för mig skulle de kanske täcka mjölken
Skicka en kommentar