Lyxfällan igen (uppdaterat 22/9 09.45)

TV-programmet Lyxfällan handlar allt som oftast om människor som förköper sig på kredit och inte sällan löser en kredit med en annan varvid man skjuter problemen framför sig. Den politiska styrningen av försvarsbudgeten påminner i allra högsta grad om just Lyxfällan.

Kortsiktiga ekonomiska problem där då sittande regering med kort framförhållning tagit pengar från Försvarsmakten med resultatet att stora delar av myndighetens verksamhet under året fått ställas in, har benämnts som Svarta Hål av media och politiker, trots att det inte funnits något egentligt hål i budgeten.  Det är därför högst oroande när man läser Regeringens näst främsta företrädare i försvarspolitiken, Försvarsberedningens ordförande Cecilia Widegren, på Twitter skriva "Tvärtom.FBs uppdrag är tydligt.Budgetarbetet,ansvar för uppgifter och utgifter,är ett ständigt pågående arbete!Inga mer svarta hål" (svar till Annika Nordgren Christensens "Försvarsberedningen är helt låst, om man ska ta BP:n på allvar. Och det ska man ju."). Till saken hör då att Regeringskansliet så sent som i våras publicerade en rapport där man bekräftade att det aldrig funnits några svarta hål i försvarsbudgeten.

Det beror förstås på vad Cecilia Widegren menar. Menar hon det som ständigt inträffat genom regeringar sedan 80-talet, att Regeringen lägger en klar överambition i jämförelse med det ekonomiska utrymme och de behov som Försvarsmakten redovisar, är det att välkomna att det inte blir några fler svarta hål. Det vore skönt att slippa dessa politiska projekt som ligger många miljarder över vad försvarsbudgeten mäktar med som t ex inkallelse av alla unga män till värnplikt under 80-talet.

Tyvärr blir så inte fallet visar budgetpropositionen för utgiftsområde 6 för (Försvar och samhällets krisberedskap) 2013. Regeringen fortsätter att negligera det enorma berget av materielbehov och knuffar det istället framför sig. Att "satsa" 300 miljoner kr mer 2013 på Försvarsmaktens materiel äts snabbt upp av de enorma behoven och kommer inte på långa vägar att räcka till att finansiera anskaffningen av JAS 39E. I media kan dock försvarsministern skönmåla det till att Regeringen satsar 2 miljarder kr på Försvaret och att "Sverige är ett av få länder i Europa som ökar sin försvarsbudget". I själva verket handlar det om en ökning med 0,7 %. Då ska man veta att Polen under samma period valt att öka sin försvarsbudget med 7 %, trots en betydligt mer ogynnsam ekonomi, men för att man är bekymrad över utveckling i det närområde som man delar med Sverige. Samma utveckling sker sedan tidigare i Baltikum och Norge. Det tål också att understrykas att huvuddelen av de 2 miljarder Enström tar upp ligger utanför Regeringens mandatperiod och efter nästa försvarsbeslut.

Sedan det så kallade förmågelyftet av JAS 39 presenterades har frågor rests kring vad anskaffningen kommer att kosta. Än så länge finns inga fasta siffror presenterade, men redovisningen för Utgiftsområde 6 i budgetpropositionen ger ändå ett hum om kostnaderna. I propositionen begär nämligen Regeringen bemyndigande för ekonomiska åtaganden för beställningar inom materiel och anläggningar under 2013 som belastar framtida anslag fram till år 2027 med 70 miljarder kr. Det är en ökning gentemot 2012 och 2011 med ca 24 mdr kr och i period från 2019 till 2027 och sannolikt är det ungefär i det häradet summan för anskaffning av 40-60 JAS 39E hamnar. Det är också en explosiv utveckling i Regeringens begärande av bemyndigande för materielanskaffning. För 2010 begärdes drygt 28 mdr för åren "efter 2010". För 2011 begärdes drygt 44 mdr för perioden fram till 2019 och för 2012 drygt 46 mdr kr. Summan stämmer hyfsat överens med tidigare omtalade ca 30 mdr kr för 60-80 nya flygplan. Det är en stor del av framtida materielanskaffningsanslag som därmed redan är intecknade och att det inte skulle få några följder för det övriga materielanskaffningsbehovet är ren och skär lögn. Generallöjtnant Jan Salestrand bekräftar också detta för TT och refererar då till den materielplan som finns inplanerad vilket är mycket långt från de verkliga behoven, då pengarna redan från början helt enkelt inte räcker.

Man kan därför fråga sig vad som tränger ut vad i försvarsbudgeten. Det är populärt att manifestera åsikten att JAS tränger ut resten av Försvarsmakten, vilket skulle vara sant om övriga Försvarsmaktens behov skulle kunna lösas om man avgränsade bort behovet av att köpa nya stridsflygplan för användning under 2020-talet och framåt. Tyvärr är fallet att oavsett vad man stoppar in så kommer det att tränga ut andra trängande behov. Ett stort antal av Marinens fartyg skulle behöva omsättas under andra halva av tiotalet. Väljer man den vägen tränger det ut något annat lika stort behov, som t ex ersättning av transportflyget, och så vidare. Budgeten är inte mer realistisk än så. Resultatet blir att problemen knuffas framåt, till en annan mandatperiod och någon annan stackars befattningshavare som får dem på halsen. I själva verket kryper man allt närmare den fullständiga systemkollapsen.


Att pengarna egentligen inte räcker till på långa vägar är man helt medveten om i Regeringen. Det var inte för inte som det tog en dryg månad att hitta en ny försvarsminister vid en avgång som "var planerad sedan tidigare" och som bara skulle ta över ett dukat bord. I början av sommaren "avslöjade" SvD att det förbereddes en ny genomförandegrupp inom Regeringskansliet för att stryka förmågor och projekt inom försvarsområdet för att få budgeten. Läser man budgetpropositionen öppnar den också för en sådan:

"Regeringen kommer fortsätta följa försvars-omställningen noggrant för att kunna vidta de åtgärder som krävs. Frågan om långsiktig balans mellan ekonomi och verksamhet kommer att vara central både inom Regeringskansliet och inom Försvarsberedningen. Försvarsmaktens bedömning om kommande ekonomiska underskott föranleder behov av att, i en samlad process i Regeringskansliet, inleda ett arbete i syfte att skapa balans mellan verksamhet och ekonomi. Arbetet ska ge regeringen möjlighet att fatta strategiska beslut i syfte att genomföra huvudinriktningen i det senaste försvarsbeslutet. Vidare ska arbetet så långt som möjligt samordnas processmässigt med arbetet inför en ny försvarspolitisk inriktningsproposition, inklusive Försvarsberedningens arbete."

Svart på vitt, helt enkelt. Att den sanering likt Lyxfällan slutar i minskad förvarsförmåga, liksom tidigare genomförandegrupp är svårt att tvivla på. Riksrevisionen kom tidigare i år med svidande kritik mot denna amatörernas afton, vilket Regeringen i veckan kommenterade i sin egen rapport med "Regeringen delar inte Riksrevisionens slutsatser att besparingarna haft negativ påverkan på Försvarsmaktens operativa förmåga".


Borta i budgetpropositionen är också det tal om oroande utveckling i närområdet som fanns i partiledarnas debattartikel om förmågelyftet tidigare under hösten. Istället finns det nu istället inlagt en brasklapp om att anskaffningen av JAS 39E avbryts om Schweiz inte fullföljer sitt köp. Så mycket för den anpassningen till situationen i närområdet, fast det indikerades ju redan tidigare genom att en av fyra stridsflygdivisioner hyrs ut till Schweiz från 2015. Precis som Peter Rådberg (mp) säger i SvD kan inte svensk bygga på ett annat lands beställningar.

Frågan kvarstår – hur mycket förmågelyft innebär den svensk-schweiziska versionen av JAS 39? Blir det verkligen så mycket super i Supergripen? Sannolikt inte med tanke på de starka ekonomiska begränsningarna. Det lär finnas skäl att återkomma till just JAS 39E när Folk och Försvar under kommande vecka hållit sitt seminarium om just denna fråga.


Allvarligast är dock diskrepansen mellan utveckling och händelser i vårt närområde kontra svensk försvarspolitik. Regeringen kan skatta sig lycklig att sekretessbestämmelserna gör att allmänheten kan hållas lyckligt ovetande.


"Fluffigt tyckande" kallar Alf Svensson Regeringens försvarspolitik på SvD Brännpunkt.

Uppdatering 22/9 09.45: Saabs VD Håkan Bushke säger till SvD Näringsliv att JAS 39E kommer att hålla budget och att tillverkningsprocessen effektiviserats markant bara de sista åren.