Putin och CFE-avtalet

"Idag går det snabbare att räkna olikheterna än likheterna mellan Tyskland på 30-talet och dagens Ryssland", läste jag i en ledare förra året. Det håller jag med om. Dagens Ryssland skrämmer mig. Jag tycker mig skönja en dag för dag mer totalitär stat med taggarna utåt där det fria ordet alltmer trycks ner med stöveltramp. Vårens kampanj mot Estland känns verkligen obehaglig.

I helgen fick vi höra att Putin genom dekret sagt upp CFE-avtalet för Rysslands del. (CFE-avtalet begränsar NATO:s och Rysslands konventionella styrkor i Europa) Putin motiverar detta med USA:s planerade utplacering av ett robotförsvarssystem i bl a Tjeckien och Polen. Ryssarna hävdar att detta är avsett som försvar mot ryska kärnvapen och därmed rubbar kärnvapenbalansen mellan Ryssland och USA / NATO.

Det intressanta i kråksången, tycker jag, är att Putin väljer att säga upp CFE-avtalet som ju begränsar konventionella styrkor. Vore det inte rimligare att då säga upp något av START- eller SALT-avtalen som begränsar de bägge blockens kärnvapennumerärer? Det ska bli mycket intressant att se vad Putin syftar till med detta.

I dagens SvD hade Öv. 1 Bo Pellnäs en som vanligt mycket bra debattartikel. Som vanligt håller jag med Pellnäs. Med tanke på Försvarets ökända "omställning" och nya, mer krävande uppgifter utomlands, borde man låta bli att ytterligare minska försvarsbudgeten och framförallt då materielbudgeten. Man ska inte sticka under stol med att det finns pengar att spara genom rationaliseringar i försvarsbudgeten, men då anser jag det vore lämpligare att syna Fortverket (ca 3 mdr / ~8% av försvarsbudgeten för marknadshyror av Försvarets byggnader som man redan äger?) och FMLOG.

Läser man Pellnäs mellan raderna kan man åter skönja frågeställningen "när börjar man mobilisera?" De politiska tendenserna i Ryssland bör framkalla ett återtagande av den förmåga man i vårt land de senaste 10 åren med sådan nit ägnat sig åt att skrota. Det går inte att ställa upp idag icke existerande förband på några få månader när det gäller. Det tar många år att utbilda förbandens nyckelpersonal. Det går inte att på några få månader köpa in materiel vi tidigare negligerat att köpa. Redan idag "lär vi" oss samma läxa som då VK 2 bröt ut och vi saknade krigsmateriel och den ingenstans fanns att köpa eftersom tillverkarna hade fullt upp att förse sina egna lands krigsmakter. Idag när vi försöker försörja våra förband bl a i utlandstjänst, får vi ej köpa materielen från USA eftersom försvarsindustrins fulla kapacitet går till landets krigföring i Afghanistan och Irak. Endast länder som deltar som stridande i dessa områden tillåts att på nåder köpa. (En annan intressant frågeställning är insatt insatsförsvar/internationell tjänst kontra "invasionsförsvaret", men det får vänta till ett annat inlägg.

Jag fruktar för en framtida dag då det verkligen gäller och Sverige får stå till svars för de misstag som gjorts under de senaste åren med försvarsplaneringen och försvarsbesluten. Jag kommer med stor sannolikhet att bli en av dem som får vara med och "städa upp".