Efterläge

Stundom blir det lite färre inlägg än vad man kan önska.

Värt att nämna under den gångna veckan är t ex debattartikeln i Kvällsposten av Allan Widman, "Baltikums sak är vår".

"De senaste årens försvarsdebatt har lärt oss att den nationella dimensionen är nödvändig, men otillräcklig. Insikten om att vi inte kan värja oss från säkerhetshot ens långt från landets gränser har tagit oss till Afrika, Asien och ut på de stora oceanerna. Och vi tjänar också den svenska säkerheten väl i Afghanistan och Adenviken.
Men det egna, nära grannskapet bildar en vit fläck på kartan."

Widman ifrågasätter med rätta det svenska engagemanget för våra närmaste grannländer. Ett engagemang som borde vara fullt naturligt med tanke de fina orden och stora löftena i den svenska solidaritetsförklaringen. Av denna har resultatet dock blivit klent. Det är väl känt att de baltiska länderna kämpar hårt med att bygga upp sina försvarsmakter och framförallt har brister inom luftförsvaret. Enda sättet att lösa detta har varit för NATO att bistå sina baltiska medlemsländer med incidentberedskap baserad i Litauen. Med tanke på att Sverige nu minskar Gripenflottan från 130 till knappt 100 flygplan, borde det precis som Widman påpekar finnas möjlighet för ett visst bistånd. Därutöver borde det definitivt finnas utrymme för Sverige att bistå just Baltikum med incidentberedskap till dess den egna förmågan finns.

Varför görs inte detta? Naturligtvis är den stora farhågan vilka signaler ett starkare svenskt stöd skulle sända Ryssland. Även från politiskt håll har det nu (Sälen) erkänts att man inte dimensionerat det svenska försvaret för ett eventuellt ryskt hot. Vad är då meningen med Försvaret om man i planeringen helt negligerar den enda stormakten som finns i Sveriges närhet?

Att sannolikheten för fientligheter mellan Sverige och Ryssland inom överskådlig tid är mikroskopisk behöver knappast nämnas. Ändå är tydligen hotet såpass påtagligt att det hindrar svenska politiker från att föra den utlovade utrikes- och säkerhetspolitiken.

29 kommentarer:

jan-olov sa...
12 augusti 2010 kl. 19:30  

Allan och Wiseman,

Nej vi har inget överskott på flygdivisioner vi har ett underskott på flygande divisioner 4st.
Denna numerära svarar överhuvudtaget INTE upp mot den nationella dimension som nu och framåt måste gälla.
Försvarsbeslut 2009 blev HELT fel när det gäller dimensioneringen av våra flyg marin och armestridskrafter baserat på en rent dålig analys av de komparativa styrkeförhållandena i vårt närområde läs Ryssland.

DET FINNS INGET ÖVERSKOTT.
Vi behöver istället återbygga och UTÖKA antalet flygdivisioner och det borde var peace of a cake om bara viljan finns och den måste komma nu bland försvarsmaktens beslutande personal och politikerna.
Ni avvecklar INTE ETT ENDA JAS plan ty vi kommer att behöva dem.

Sverige först resten av världen sedan. Jag bor här och kräver ett försvar av landet.
Hörde att vi gått ned på tre flygstyrkor per division.
VEM har fattat detta beslut?
Någon som kan svara?

Anonym sa...
12 augusti 2010 kl. 21:23  

Visst är det brist på divisioner, men att komma ifrån 100 flygplan blir nog svårt. Lösningen är nog snarare att se till att varje flygplan utnyttjas mer än det fåtal timmar man idag mäktar med p g a märkliga arbetstidsavtal, personalbrist och prioritering av exportländer när det gäller resurser.

Att mäta styrka i form av antal flygstyrkor i en division är trubbigt. Snarare borde fokus vara på skarpskjutning, lufttankning och liknande mätbara mål.

jan-olov sa...
12 augusti 2010 kl. 21:31  

Anonym,
Ja håller med naturligtvis att det blir svårt MEN det måste gå och då får vi alla som vill ha ett större och bättre försvar hjälpas åt att bearbeta politiker och försvarsledning.
Skapa förändringstryck kontakta dem personligen!Tänk om alla på denna blogg kunde lyfta luren och slå politikerna i försvarsutskottet en signal eller flygvapeninspektören eller ÖB .
Ja riktigt man måste även mäta andra saker som du säger.

Anonym sa...
12 augusti 2010 kl. 21:41  

Förstår jan-olovs kommentar mycket väl. Sverige har redan gjort en utomordentligt stor investering när man anförskaffade 204 stycken Jas-39 Gripen flygplan. Därför är det givetvis vansinne att inte nyttja dessa fullt ut.

Men tyvärr ser det likadant ut bland våra stridsvagnar, stridsfordon, ubåtar, korvetter etc. Politikerna har beslutat sig för att skära ned oavsett och mot den bakgrunden ser jag hellre att vi hjälper våra grannar i öst.

På så sätt får vi nytta av flygplanen indirekt då vi har en gemensam hotbild, dessutom får vår försvarsindustri ännu en kund som köper reservdelar med mera. Till sist vore det också en fin gest att be om ursäkt för baltutlämningen.

Cliff Barnes

Anonym sa...
12 augusti 2010 kl. 22:21  

Balticoum Tja...

Ryssar övar med nya landstignings tonnage, särskilt framtaget kustsignatur som vår.

Vår undfallande acceptans för att Ryskt örlog förväntas försvara Rysk gasledning. Jmfr tanken att vår örlogg ges O försvara vår fiske flotta...

Hamnar på Gotland anpassas för kommande Rysska behov...

Vårt i folkled, förmodligen, ej förankrade strategiska anpassning: Att "tillsammans med andra utom och INOM RIKET försvara Sverige...
Vilka portar är i och med detta
öppnade...

Ryssarna ReModar sina truppslag för miljarder - ingen nyhet.
Nyttjande av kärnstridspetsar överfört sedan årtionden, från politisk tivå till militärt beslut - ingen nyhet.

Vår alltför tydliga signal när vi avskiljer Sv invånare från militär kunskap/förståelde och gör försvaret av Riket till ett specialist åtagande, skapar följdfrågor i främande land och påverkar därvid andras syn på vår demokrati - Ingen nyhet.

Regegringen är ju till för folket, som bekant... men när folket läs: vissa specialister verkar för regeringen tja, då är det, det omvända.

Vad är Riksdagens strategiska mål för Balticum eller på SV: Vad är det de är på väg att dra oss in i...? Ett Sv -Finskt -Baltiskt innanhav, med uppgift att skydda ett gemensamt intresse, den Ryska gasledningen?
Tja då kommer videfinitivt att tillsammans med vissa andra!? inom riket, gemensamt "försvara Sverige" och dess regerings intressen.

Per A. sa...
12 augusti 2010 kl. 22:22  

Det är bekvämt att skylla på politiker i allmänhet, men i ärlighetens namn, hur mycket har FM som organisation ansträngt sig för att faktiskt föra projekt i mål, och för att leverera de förband och förmågor som uppmålades då projekten startades?

Göran Gbg sa...
12 augusti 2010 kl. 23:52  

Innan Widman skänker bort svenska Flygvapnet vore det klädsamt om han presterar en analys av hur många Gripen _vi_ behöver. "Den svenska riksdagen har beslutat att det framtida flygvapnet ska bestå av 100 stridsflygplan. Till följd av detta beslut uppstår ett överskott" skriver AW i den länkade artikeln. Lika gärna som att AW argumenterar för ett nytt riksdagsbeslut om att skänka bort flygplan kan han ju argumentera för ett beslut om att behålla de vi har. Vilka skäl finns att just 100 Gripen räcker?

2008-01-20 i en artikel i SvD ville Widman halvera Flygvapnet. 48 plan bara för att Norge och Danmark hade det behovet. Inget spår av militär eller säkerhetspolitisk analys av _vårt_ behov den gången heller.

Anonym sa...
13 augusti 2010 kl. 01:01  

"Efter president Medvedevs besök i Abchasien på tvåårsdagen av den ryska invasionen av Georgien meddelas nu att man placerar ut S300-robotar där.
Betydelsen av det skall inte underskattas.
Att sätta ett sådant system i Abchasien kan utan tvekan ges en offensiv tolkning."
Delar av ett inlägg på vår utrikesministers blogg.

När man placerar ut "Iskander" SS-26 i närheten av den Estland gränsen är man inte lika tydlig.
Ska jag vara helt ärlig, har jag inte sett eller hört något om detta från våra folkvalda.
Vi här på teatern tolkar detta som att hotet redan är påtagligt?
Vad säger herr Widman om detta?

Är det verkligen så kallt om fötterna att man måste trippa runt, på tå, i yllesockar? Hur var det nu med stormaktsbaser eller Nato ut ur..?
Vad säger herr Ahlin om detta?

Nato har lovat att hålla incidentberedskap till 2018.
Att sia om huruvida vi skulle kunna göra något 2018 är väl just nu ganska osäkert.
Vi har problem med planeringen för 2011 och inte ens en plan som stäcker sig längre än 2014.
Dessutom känner nog balterna större trygghet med Nato än hos ett land där makten och därmed åsikterna skiftar med oviss regelbundenhet.

Att den enda stormakten i vår närhet försvinner i planeringen beror på den välkänt tunna plånboken och därmed tillhörande "strutsmentalitet".

Anhängare av solidaritetsförklaringen behöver inte känna frustration m.m. över det klena resultatet.
Jag tror inte att förväntningarna är så stora i baltikum.
Här talar tyvärr även historien emot oss. Vårt uppträdande gentemot de baltiska folken från VK2 och framåt är en dyster läsning.

Vi skall ju slåss för vår frihet utomlands i framtiden. Ibland uppfattas solidaritetsförklaringen som att, om kriget kommer, så förlägger vi striderna till t.e.x. baltikum. Jag tror inte vi är riktigt överens med de baltiska länderna i denna fråga.
Teaterdirektören.

jan-olov sa...
13 augusti 2010 kl. 07:24  

per A,
Håller med dig. Det är väldigt bekvämt att skylla på politikerna men jag tycker faktiskt att nuvarande och föregående försvarsledningar har varit väldigt inaktiva och direkt ointresserade av utvecklingen i Ryssland.
Först nu har en del börja förstå och flera är ju ansvariga för den totala bristen på nationellt försvar och ansvariga för den felbedömningen som lämnats till försvarsberedning,försvarsutskott och försvarsministern.
Jag kräver en försvarsledning som rakryggat och oputsat erkänner ja vi har felbedömt läget.
Ja vi räknar nu på ett alternativ som vi gör framställan om att få presentera för försvarsministern i höst som skall kunna möta hejda slå en motståndare i en riktning och hålla gard i annan riktning.
DET ÄR NÄMLIGEN DEN KAPACITETEN SOM FINNS NU I RYSSLAND INTE SEN
Det flesta officerare jag talat med är djupt okunniga om vilken reel förmåga Ryssland har idag och en avgörande orsak är att delgivning av undinformation är en katastrof i försvarsmakten.
Jag har påtalat detta för ÖB, C Must och C Insats samt givetvis Försvarsministern och försvarsutskottet.
Det är och förblir tjänstefel att inte göra detta och det är och förblir ett tjämnstefel att INTE ha en operationsplan för försvaret av sitt eget land.
JAg accepterar inte att de skiter i försvaret av sina MEDBORGARE OCH SITT LAND.
Jag är också rejält besviken på officerskåren att ni låtit detta gå så långt.
I Finland bryr sig officerskåren om sitt eget land och försvaret av detta.
Jag hoppas verkligen framåt att ni alla som läser detta tar till er och blir aktiva att kräva på alla nivåer i alla möjliga sammanhang ett tydligare fokus och övningar på hemma plan.
Pengarna finns om vi har förståendet att använda dem rätt och det har vi just nu inte där flera illustrativa projekt drar resurser som Prio del 3,4, GLI/NOC och tillför inte ett enda bekämpande förband. Stoppa och lägg på övn verksamhet NU

Anonym sa...
13 augusti 2010 kl. 13:37  

Instämmer med Jan-Olov. Det är bedrövligt ställt när politiker inte avsätter mer resurser till Försvarsmakten än att det räcker till två operativa ”flygklubbar” där verksamheterna ska anpassas efter de förhållanden som råder d.v.s. RALS-förhandlingar, barnledigheter, semestrar, kommenderingar, studibesök, arbetsplatsmöten, värdegrundsarbete, ledarskapsutbildningar, Pridefestivaler mm.
Sak samma inom armén och flottan.
Hur kan en försvarsledning och försvarspolitiker känna stolthet över ett försvar som inte får medel som mer anpassar verksamheten till det den avses stå för men där knappast ens en samverkan är värd namnet?
Dårarnas paradis i den politiska och militära ledningen är bara förnamnet
Visst ska man göra så gott man kan men nu har det gått så långt att man också offrar egna soldaters liv till fömån för motståndarsamhällets civila när man inte ens har en teknisk förmåga ”sopa rent” på vägarna i Afghanistan med mer än att vägbomber riskerar liv och lem. Rules of Engagement snarare skapar höga risker än att man skapar förutsättningar för soldaternas liv. Så kan vi inte hålla på om vi vill vinna en strid på ett ärligt och juste sätt. Dessutom vänder sig hemmaopinionen emot våra egna trupper och politiker som beslutat om vansinnet i insatsförsvaret när ändå inget åstadkoms.
Visst torde ett större behov vara mer nödvändigt när en stormakt i öster rustar så det står härliga till. När försvarsledningen planerar en lägescentral GLI/NOC mitt i ett befolkningscentra står det inte rätt till. Stormakerna sitter fortfarande på betydande mängder kärnladdningar och ett bombflyg som kan rensa både den f.d. industrihallen och befolkningen i Enköping en vacker midsommarafton. Detta om t.ex. Ryssland skulle behöva utöva makt för att om möjligt överta ledarskapet över EU om det skulle sönderfalla – vem har kunskap i frågan när man inte ens visste att Sovjet skulle sönderfalla på bara några dagar 1989 fram till 1994?
När får Flygvapnet tid över att öva flygunderstöd för en armé som inte finns härhemma? Samverkan borde vara ett absolut måste idag när det finns teknik för det.
Vem ska försvara våra egna försvarsanläggningar här hemma om det skulle ske ett blixtanfall imorgon? En annan flygresurs som har fått mera att göra är transportflyget och då inkluderat helikoptrarna.
Det finns idag stridsflygplan som kostar mycket men som misshushålls p.g.a. bristen på dels teknik och vapen men också nyckelpersonal som flygstridsledare. Allra mest är bristen i samverkan mellan vapenslagen. Balansen i en hotbild styrs mer av hur mycket pengar det blir över efter att statsministern och alla i hans anhang m.fl. har fått ett lönepåslag på ca 5000 kr i månaden. Har aldrig lönedumpning diskuterats?
Allt detta vansinne har inte dräpt en enda taliban eller minskat på det gigantiska heroinflödet från Afghanistan och inte stärker det heller vårt eget försvar härhemma.
Världens genom tiderna starkaste allians kan inte ens hålla talibanerna borta från att gräva ner bomber i vägarna nattetid då IR-spaning från bl.a. pilotlösa Skeldar-helikoptrar från svenska Saab som hade kunnat rädda soldatliv och kanske även ett flygunderstöd.
CAS med FAC-stöd är ett absolut måste i stridssammanhang samt en mer effektiv kameraövervakning vilket tyvärr strider emot en justitiekanslers "snuskiga" ögon.
Anonym den 13 augusti, 2010

Chris Anderson sa...
13 augusti 2010 kl. 19:53  

Extremt tveksam av följande skäl:

(1) Det är befängt att Sverige, som inte ens kan försvara sig självt, ska ta på sig ansvar för Baltikums försvar.

(2) De baltiska länderna är med i NATO, men inte Sverige. Därmed är det baltiska försvaret en angelägenhet för NATO.

(3) Baltikum ingår av tradition i den ryska intressesfären. Det är mycket tveksamt att Sverige som ett litet och neutralt land, ska vara inne och stöka i Rysslands intressesfär.

Sverige ska fokusera sig på sitt eget försvar. Då är den bästa lösningen att se till att våra "extra" 30 gripar flyger i svensk tjänst. Gripen har kort flygtid och då blir det viktigt att ha ett större antal för att ha täckning i luften.

Våra grannar blir tryggare av att vi kan försvara oss själva.

Allan Widman sa...
13 augusti 2010 kl. 20:40  

Vänner,

Mycket klokskap hör man; "Baltikum ingår av tradition i den ryska intressesfären". Ja, men då så kan vi ju lugnt luta oss tillbaka och glömma FN-stadgan och den internationella rätten. Uppenbarligen har Estland, Lettland och Litauen inte samma rätt till nationellt oberoende som vi andra. Dumheter!

Vad beträffar det svenska flygvapnet måste varje initierad förstå att det handlar om att finna en balans mellan beväpning, flygtrim, sensorer, ledning och antal flygkroppar. Flygtimmarna per pilot har inte sedan andra världskriget legat på lägre nivåer än vad de gör nu. Vi har färre radarjaktrobotar än stridsflygplan.

Ledningsproblematiken har vi bara sett början på och moderna sensorer är antingen icke-operativa (SPK 39) eller för få (LPD).

Att uppnå balans i dessa avseenden med de återstående ca 140 Griparna hade ensamt krävt ett antal nya miljarder i försvarsanslag. Hade jag trott det politiskt möjligt att åstadkomma hade saken på allvar kunnat diskuterats.

Men när så inte är fallet blir följden av i huvudsak oförändrad anslag och ökad volym en systemkollaps för flygvapnet.

Oavsett om alternativet är skrotning eller systemkollaps föredrar jag ett erbjudande till Baltikum av det slag som gjorts till Tjeckien, Ungern, Rumänien eller varför inte Thailand. Ur svensk säkerhetspolitisk utgångspunkt framstår ett sådant erbjudande till våra närmaste grannar som än mer angeläget.


Allan Widman

Pellefant sa...
13 augusti 2010 kl. 21:36  

@Wiseman

"... Vad är då meningen med Försvaret om man i planeringen helt negligerar den enda stormakten som finns i Sveriges närhet?..."

Svaret är helt enkelt att det inte är värt att bry sig om Ryssland bara för sakens skull eftersom krigsrisken just är mikroskopisk.

De fina orden till stöd för våra baltiska grannar är och förblir just fina ord med Rysslands och omvärldens goda minne. Att backa upp orden med järn är bara dumt!

Syftet med försvarsmakten är således att med förband i högst bataljonsstorlek ge stöd i krigshärdar som inte innebär säkerhetspolitisk risk.

Dessa härdar kan med fördel hittas långt bort rent geografiskt och bäst är om de har ett globalt fokus.

Detta är inget att yvas över, det är snarast rationellt, sunt och ganska smart!

Chris Anderson sa...
13 augusti 2010 kl. 22:31  

Dumheter?

Estland, Lettland och Litauen har valt att gå med i NATO för att stärka sina nationella försvar. Därmed är det upp till dem själva och deras allianspartners att ordna med sina militära försvar.

Sverige har valt att avstå från NATOs skydd och istället stå självt mot en eventuell angripare. Varför ska vi då offra en del av vår egen, mycket bristfälliga försvarsförmåga för att göra jobbet åt NATO?

Det går inte ihop.

Om Sverige skulle gå med i NATO så skulle vi först få en enorm bakläxa vad gäller vårt eget försvar. Först när vi själva har nått en acceptabel nivå på nationellt försvar skulle vi få ödsla energi på Estland, Lettland och Litauens situation.

Om problemet är för få robotar till svenska gripar så är rätt lösning att skaffa fler robotar, inte att skänka bort griparna.

Edis sa...
13 augusti 2010 kl. 22:44  

Estland, Lettland och Litauen är inte heller bara grannländer som har rätt till sitt nationella oberoende, de är även medlemmar i EU, vilket gör deras säkerhet en del av vår.

Sedan kan man också undra över det kloka med att ha en stor numerär flygplansflotta bara för att inte ha råd att utrusta och flyga dem. Om de kan flyga i Baltikum snarare än stå på backen i Sverige så gynnar det ju även Sveriges säkerhet.

Anonym sa...
13 augusti 2010 kl. 22:51  

Allan, "Varje initierad måste förstå att det handlar om en balans", skriver du. Du pekar på ett evigt dilemma - balansen mellan de olika delsystem som utgör totalsystemet Flygvapnet.

Du som talesman för Folkpartiet har hittat balanspunkter såväl vid 48 flygplan som vid tre divisioner som vid fyra divisioner. Jag anklagar dig inte för velighet eller kappvändning men vill med detta exemplifiera hur svårt detta problem är.
Själv försöker jag analytiskt se vad konsekvenserna blir om det är brister i en eller flera komponenter. Jag sätter som bakgrund att ett militärt hot mot Sverige/Östersjöstaterna växer upp snabbt och att våra politiker alltid - ända intill mobiliseringsorder - kommer att vara på efterkälken vad gäller stärkande av vårt försvar. Min slutsats är att av delkomponenterna flygplan, piloter, vapen, stridsledning, kommunikationssystem och flygtrim så vore den mest svårbotade faktorn om vi får ett års varsel att ha brist på flygplan medan med endast en månads varsel är dålig flygtrim i stort sett det enda vi har chans att reparera. Att åtgärda flygtrimmen förutsätter dock att vi har en reservkapacitet bl a på flygverkstäderna.

I övrigt konstaterar jag att du är en välbehövlig ropande röst i öknen men att det i Folkpartiets valmanifest är svårt att finna stöd för det du ropar.

Allan Widman sa...
14 augusti 2010 kl. 00:37  

Vänner,

Det är en gammal sanning att man inte vinner val på försvarspolitik. Emellertid kan jag garantera att min partiledare har ett djupare engagemang än vad jag tror är kutym.

Ja, det är sannerligen svårt att väga av. Min tes är fortfarande att om Norge och Sverige sammantaget hade haft 96 Super-Jas och ytterligare kanske ett femtiotal C/D och A/B så hade detta stärkt den samlade skandinaviska försvarsförmågan rejält. Vårt erbjudande till norrmännen stannade emellertid vid att vi själva skulle beställa en handfull. Att de inte nappade kan man förstå.

Politik är det möjligas konst. För två år sedan diskuterades knappast ett nationellt försvarsperspektiv. Ingen kanske helt klart kan fastställa balansen eller det beredskapsmässiga antalet Gripar som behövs. Men debatten förs ju faktiskt och kanske hade den kunnat stimuleras av en ny luftförsvarsutredning.

Ett ytterligare problem med försvarspolitiken är "delegeringen" till myndigheten. Riksdagsledamöter ska ju inte uttala sig om förmågor och volymer, bara ställa uppgifter. Därmed är den politiska debatten frikopplad från realiteter, vilket synes vara ömsesidigt uppskattat.


Allan Widman

Per A. sa...
14 augusti 2010 kl. 02:17  

@ Allan Widman:
"Att uppnå balans i dessa avseenden med de återstående ca 140 Griparna hade ensamt krävt ett antal nya miljarder i försvarsanslag."

Hur många miljarder har FM brännt på att misslyckas att köpa helikoptrar? Eller på att köpa in nästintil obeväpnade ytstridsfartyg?
Hur många miljarder har försvunnit ned i andra svarta hål till system och projekt?

FM behöver inte mer anslag att förslösa.
FM behöver tydlig styrning och uppföljning från FM-ledningen och från er politiker.

Vad vill ni att FM skall kunna uträtta? Vilka möjliga säkerhetspolitiska hot ser ni mot Sverige i närområdet och internationellt? Varför gör ni de prioriteringar ni gör?

Ni måste definera vad som ni anser att försvarsmaktens kärnverksamhet skall vara, och kommunicera detta till FM och medborgarna.
Annars så blir det bara projektledarnas och konsulternas fria åkning.

Rolle sa...
14 augusti 2010 kl. 07:29  

Instämmer med Jan-Olov. Det är bedrövligt ställt när politiker inte avsätter mer resurser till Försvarsmakten än att det räcker till två operativa ”flygklubbar” (F17 och F21) där verksamheterna ska anpassas efter de förhållanden som råder d.v.s. RALS-förhandlingar, barnledigheter, semestrar, kommenderingar, studibesök, arbetsplatsmöten, värdegrundsarbeten, ledarskapsutbildningar, könskvoteringar, Pridefestivaler mm.
Hur kan en försvarsledning och försvarspolitiker känna stolthet över ett försvar som inte får medel som mer anpassar verksamheten efter verklighetens skeenden och där knappast ens en samverkan är värd namnet? Får t.ex. Försvarsmaktens anställda någon information om den ryska upprustningen eller hur västvärldnes stridskrafter håller på att utarmas p.g.a. krigen i Irak och Afghanistan?
Dårarnas paradis i den politiska och militära ledningen är bara förnamnet
Visst ska man göra så gott man kan men nu har det gått så långt att man också offrar egna soldaters liv till fömån för motståndarsamhällets civila när man inte ens har en teknisk förmåga ”sopa rent” på vägarna i Afghanistan med mer än att vägbomber riskerar liv och lem. Rules of Engagement skapar höga risker och förutsättningar för soldaters liv är eftersatta sannolikt p.g.a. svagt ledarslap och politikers inkompetens. Så kan vi inte hålla på om vi ska vinna en strid på ett ärligt och juste sätt. Dessutom vänder sig hemmaopinionen sig emot våra egna trupper och politiker som beslutat om vansinnet i insatsförsvaret när ändå inget resultat kan ses. Heroinutflödet från Afghaistan fortsätter. Det finansierar ju samhället!
Visst torde ett större behov av ett nationellt försvar vara mer nödvändigt när en stormakt i öster rustar så det står härliga till. När försvarsledningen planerade en lägescentral GLI/NOC mitt i ett befolkningscentra stod det inte rätt till i försvarsledningen. Hur tänkte man? Stormakerna sitter fortfarande på betydande mängder kärnvapen och ett strategiskt bombflyg som när som helst kan rensa både den f.d. industrihallen och befolkningen i Enköping - kanske en vacker midsommarafton? Detta skulle kunna ske om t.ex. Ryssland behöver utöva makt för att om möjligt överta ledarskapet över EU om det skulle sönderfalla – vem har kunskap i frågan när man inte ens visste att Sovjet skulle sönderfalla på bara några dagar 1989 – och fram till 1994?
När får Flygvapnet tid över att öva flygunderstöd för en armé som inte finns härhemma? Samverkan borde vara ett absolut måste idag och i synnerhet när det finns teknik för det.
Vem ska försvara våra egna försvarsanläggningar här hemma om det skulle hända något imorgon? En annan flygresurs som har fått mera att göra är transportflyget och då inkluderat helikoptrarna. Det finns idag flygplan som kostar flera 100-tals miljoner kronor styck men som misshushålls p.g.a. bristen på utnyttjandetillfälen eller samverkan mellan vapenslagen. Balansen i en hotbild styrs mer av hur mycket pengar det blir över efter att statsministern och alla i hans anhang har fått ett lönepåslag på ca 5000 kr i månaden, än att pengar används efter hur en hotbild växer.
Allt detta vansinne med insatssoldater har inte stoppat talibanerna eller det gigantiska heroinflödet från Afghanistan och ej heller stärkt vårt eget försvar härhemma.
Världens genom tiderna starkaste allians kan inte ens hålla talibanerna borta från att gräva ner bomber i vägarna nattetid. IR-spaning från bl.a. pilotlösa Skeldar-helikoptrar från Saab hade kunnat räddat soldatliv men inte ett intresse har skapats för denna förmån. Fortfarande hängs Skeldar upp som en demonstrator som ingen verkar ha något intresse för?
CAS med FAC-stöd är ett absolut måste i framtiden samt en mer effektiv kameraövervakning vilket tyvärr strider emot en justitiekanslers "snuskiga" syn på saken.
Anonym den 14 augusti, 2010

Anonym sa...
14 augusti 2010 kl. 10:38  

@Rolle

Seriöst...
Du skriver: "IR-spaning från bl.a. pilotlösa Skeldar-helikoptrar från Saab hade kunnat räddat soldatliv men inte ett intresse har skapats för denna förmån."

En anledning kan ju vara följande länk: http://www.onz.ch/artikel/101079/

Jag tvivlar på att den svarta kolhögen på bilden räddar några liv i närtid.

Chris Anderson sa...
14 augusti 2010 kl. 10:44  

Naturligtvis hade det varit bra om alla skandinaviska länder hade varit utrustade med Gripen NG.

Men i realiteten kommer det aldrig att ske. SAAB kommer sannolikt aldrig att sälja någon grip till ett NATO-land igen, eftersom det skulle undergräva den amerikanska flygindustrin. SAAB kommer nog inte heller lyckas sälja Gripen NG till någon annan heller, innan den faktiskt existerar.

Dessutom tror jag inte att särskilt mycket skulle förbli hemligt med Gripen om man exporterar den till Estland, Lettland eller Litauen. Ryssland har fortfarande långa armar.

Eftersom vi kommer att behöva modernare stridsflyg framöver så är det bästa alternativet att själva betala för utveckling och inköp av Gripen NG för våra egna behov. Strunt samma om någon annan köper.

Alternativet är ju att gå med i den amerikanska flygklubben och det blir nog inte billigare i alla fall. Fast om det förenas med ett NATO-medlemskap så kanske det samlade resultatet blir bättre.

J.K Nilsson sa...
14 augusti 2010 kl. 14:06  

Allan, en 39NG är ju i realiteten inte stor uppgradering ifrån 39C/D i kommande editioner. Lyssna på försvarsministern när han sade att systemen som ingår i NG redan ligger i röret för kommande editioner av 39C/D. Det vi vinner på i NG är större lastförmåga, räckvid och uthållighet. Visst en biffigare motor ger lite extra fördel i luftstrid men att påstå att Norrmännen skulle vara kallsinniga för att vi inte skulle skaffa mer än en halv division eller så i NG-maskiner är att orättvist sabla ned 39C/D. Att binda oss till ett större köp av NG nu kommer att göra att jas-ramen kommer att bli gökungen på riktigt.

Problemet är inte produkten som leverantören ställer upp med vid leverans utan vad operatören väljer att betala för.

J.K Nilsson

Anonym sa...
14 augusti 2010 kl. 16:46  

Hur ska vi hjälpa andra när vi inte ens kan försvara oss själva? Och beror den mikroskopiska risken för krig mellan Sverige och Ryssland snarare på att vi nu måste ge med oss inför deras övermakt?

Anonym sa...
14 augusti 2010 kl. 18:29  

Sverige bör bidra med en slant till Finlands försvar, det är ju det finska försvaret som kommer att stå för skyddet utav Sverige vid en kris, Sverige själv har ju inget att ställa upp med. Dessutom tvivlar jag på att det finns en enda medlem utav den svenska politiska elit som skulle ha stake att ge ordern "Håll gränsen !" istället skulle nog ett stort antal utav samma elit brännmärka det som finns kvar utav det svenska försvaret som krigshetsare osv för att samla poäng inför nästa val ....

Anonym sa...
14 augusti 2010 kl. 21:35  

"Dessutom tror jag inte att särskilt mycket skulle förbli hemligt med Gripen om man exporterar den till Estland, Lettland eller Litauen. Ryssland har fortfarande långa armar."

Jag tror att ryssarna redan vet allt de vill veta om Gripen ....

Göran Gbg sa...
14 augusti 2010 kl. 22:26  

AW: "Vi har färre radarjaktrobotar än stridsflygplan"

SIPRI Trade register anger:

Supplier: USA
Recipient: Sweden (213) AIM-120A AMRAAM BVRAAM 1994 1998 213 For JAS-39 combat aircraft
(53) AIM-120C AMRAAM BVRAAM 2004 2005 (53) Part of $53 m deal; AIM-120C-5 version

I bästa fall 213+53=266. Borträknas skall väl ett minimalt antal provskott och avskrivna.

Anonym sa...
14 augusti 2010 kl. 23:31  

@Göran
SIPRI:s uppgifter stämmer inte överhuvudtaget. Granskar man SIPRI:s övriga handelsdata för Sverige de senaste decennierna redovisas också felaktiga numerärer för andra materielsystem. Det undergräver tyvärr SIPRI:s trovärdighet.

Allan har rätt.

J.K Nilsson sa...
15 augusti 2010 kl. 11:30  

Tänk på att det är Sipris uppgifter om vad som köpts till Sverige, inte vad som leverereats till den svenska Försvarsmakten.

J.K Nilsson

jan-olov sa...
15 augusti 2010 kl. 16:56  

Alla

Allan har rätt om det otillräckliga försvarsbeslutet ligger fast dvs det blir ett överskott av JAS.
Bättre då givetvis att förse balterna än att skicka till skrotlådan självklart.

MEN nu är det så att vi kan helt enkelt INTE leva med försvarsbeslutet utan ETT NYTT FÖRSVARSBESLUT MÅSTE TIDIGARELÄGGAS.

Detta beslut måste till skillnad från det förra gå på fakta och vad Ryssland faktiskt gör och vad de faktiskt har förmåga och vad de är känt och beslutat att de får för styrka genom ny militärreform/militärdoktrin.

Ett nytt försvarsbeslut MÅSTE återuppbygga svenskt försvar fler förband inkl jas divisioner ett balanserat luftförsvar som Allan säger och och tona ned det internationella som jag säger.

Vi måste gör upp med myten och åsiktsförtrycket att Afganistan mfl förbättrar säkerheten här hemma, ger bättre stridsvärde på våra fåtaliga förband i att lösa TOEM uppgifterna med olika stridsmetoder.

Nu kavlar vi alla upp ärmarna och bearbetar vår egen försvarsledning, militära chefer på alla nivåer och våra politiker att komma in i matchen och inse att närområdet är förändrat och det kräver ett starkare och fler förband.
Krävs ansvar och stäälningstagande för vårt land och våra medborgare!
Börja gärna med dig själv VAD KAN JAG GÖRA FÖR SVERIGES FÖRSVAR?
Vet jag min krigsuppgift?
Har jag tränat på den på sistone?

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade