Semester (del I)

Vad passar väl bättre under semestern än att läsa böcker i hängmattan eller annan lämplig läsplats?

Under det senaste året har det kommit en rad intressanta böcker inom det militära området, vilka man kan ägna några timmar åt under semestern.

"När det stora rivningsarbetet inleddes på våren 2000 startade en process som varken gick att överblicka eller styra och som framförallt var omöjlig att hejda under ordnade former. Den kaotiska snabbavvecklingen av till stora delar modernt utrustade förband som stunden innan betraktats som oundgängligt nödvändiga gjorde att försvaret under några få år rasade ner på en kapacitets- och kompetensnivå som ingen förutsett eller knappt kunnat ana när processen planlades och sjösattes under åren 1996-99. Själva demonteringsprocessen blev därmed i sig den mäktigaste av alla de strukturella krafter som format det svenska försvaret i modern tid. Inför den stod regeringen, försvarsberedningen, och Högkvarteret lika handfallna som förbandschefer, förvaltningspersonal och truppbefäl ute i landet."

Den absolut mest intressanta boken från det gångna året är utan tvekan Wilhelm Agrells Fredens Illusioner - Det svenska nationella försvarets nedgång och fall. Agrell har här gjort ett storslaget arbete med att analysera och sammanställa utvecklingen inom Försvarsmakten under 80-, 90- och 00-talen fram till dags datum. Utifrån materialet lyckas han peka ut enskilda händelser, som när de inträffade av politiker och försvarsledning tycktes små och rationella, men som i sekvens fått stora efterverkningar på Försvarsmaktens förmåga att lösa såväl nationella som internationella uppgifter idag.

Om handlingsalternativen inför FB 04, efter FB 00: "Allt detta stod klart när Högkvarteret i februari 2004 överlämnade sitt budgetunderlag till inför det kommande försvarsbeslutet. Regeringens direktiv innehöll i vanlig ordning flera olika budgetramar som försvaret haft att utreda och ta ställning till, ett påslag på 3 miljarder, oförändrade ansla, minus 3 miljarder och minus 6 miljarder. Det uppseendeväckande, och av allt att döma omtumlande, var att effekter i stora stycken såg ut på samma sätt i alla de fyra utredda alternativen. Det spelade ingen roll om försvaret fick mer pengar eller mindre - halva de operativa insatsstyrkorna skulle stryckas och tillsammans med dem hela det territoriella försvaret utom ett av sig självt krympande hemvärn." ... "Kvar att spara på var därför egentligen bara förmågan att i ett förändrat omvärldsläge kunna utveckla resurser för att möta ett väpnat angrepp".

Agrells bok borde vara obligatorisk läsning för alla försvarspolitiker och alla med inflytande på försvarspolitiken. Det är lärdomar vi aldrig får glömma inför framtiden, men som ändå synes ha gått alldeles för många helt förbi.  Försvarsbeslut för försvarsbeslut kan man pricka av vilka förmågor som försvaret förlorar till dess knappt inget återstår krigsplanläggning, mobiliseringsförmåga, territoriellt försvar, ledningsförmåga osv. Det är en synnerligen läsvärd bok för alla försvarsintresserade, men svår att sträckläsa då man ofta måste lägga ned den för reflektioner och av upprördhet över det genom åren vansinniga slöseriet med skattemedel och det oförstånd som karaktäriserat mycket av försvarspolitiken.


"Det lagom hotets princip har inneburit att världen sett ut som en partipolitisk majoritet velat se den, helst alla partier tillsammans"


I anslutning till Agrells bok kan det vara på sin plats att nämna dagens debattartikel från försvarsutskottets ordförande, Peter Hultqvist (s), om försvarsindustriellt stöd: "Om svensk försvarsindustri på lång sikt ska kunna hävda sig internationellt krävs ett tydligt stöd från svenska myndigheter. När det inte går att hänvisa till referensobjekt inom den svenska försvarsmakten så är det svårt att med trovärdighet hävda en produkts kvalitet."

Hultqvist har naturligtvis helt rätt i att det är enormt svårt att sälja krigsmateriel på export utan att tillverkarlandet själv köper in materielen. Det får dock inte ta sig absurda proportioner som hänt under tidigare regeringar. Ur Fredens Illusioner: "De 12 divisioner [JAS 39] som under 1980-talet dimensionerats för att täcka hela invasionsförsvarets behov av flygstridskrafter under ett framtida storkrig klubbades slutgiltigt igenom 1997 utan att några operativa behov åberopades, eftersom dessa inte längre fanns." ... "Den moderna luftvärnsmissilen rb 23, som enbart väckte någon större debatt på grund av namnet Bamse, föreslogs 2008 av försvarsberedningen att helt utgå men bibehölls i försvarsbeslutet 2009 tillsammans med andra luftvärnsmissilsystem i två icke operativt inriktade  förband vars enda funktion var att bibehålla teknisk kompetens. Utvecklingskostnaderna blev på detta sätt orimligt höga och försvarsutgifterna till stor del ett rent industristöd."

Kan vara något för Hultqvist att reflektera över.



Fortsättning följer ...