Semester (del III)

Dags för del III av lästipsen för semestrande försvarsintresserade, fast den här gången blir det för dem som lägger sin sommarsemester väldigt sent på året.

Den tredje delen handlar om en synnerligen intressant bok och den definitivt första i sitt slag, nämligen Johanne Hildebrandts nya bok, Krigare: Ett personligt reportage om de svenska soldaterna i Afghanistan. Hildebrandt bryter återigen helt ny mark genom att vara den första reporter, och definitivt första svenska reporter, som inbäddat sig med ett svenskt militärt förband på insats. Boken kommer tyvärr inte ut förrän i september, så det blir till att vänta till dess för att skaffa den. Det är dock oerhört intressant läsning som rekommenderas alla med intresse av den svenska insatsen i Afhghanistan och försvarsfrågor i allmänhet. Det är som sagt en helt banbrytande skrift.

I anslutning till Krigare är det synnerligen intressant att notera Wilhelm Agrells häftiga kritik i SvD (även SVT) av Försvarsmaktens beskrivningar av situationen i Afghanistan. Agrell anser att Försvarsmakten anstränger sig att styra medieflödet  och måla upp en bild av insatsen som framgångsrik och utan friktioner, i syfte att hålla allmänhetens intresse nere. Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagersten håller, föga förvånande, inte alls med om den beskrivningen utan hävdar att myndigheten redovisar bägge sidor av insatsen, både det som går bra och det som går dåligt.

På rak arm är det svårt att nämna något reportage i Försvarets Forum eller på forsvarsmakten.se som handlar om motgångar eller friktioner i den svenska insatsen i Afghanistan, mer än dem som handlar om skadade fordonen, sårade eller stupade soldater.

Av den anledningen kan det vara rätt intressant att höra vad soldaterna anser om rapporteringen om insatsen i Afghanistan. Får man tro Hildebrandt och en rad soldater är de djupt missnöjda med hur insatsen framställs hemma i Sverige. Droppen var härom sommaren när OMLT under nästan en veckas tid utkämpade mycket svåra strider mot talibansidan, vilket knappt omnämndes i rapporteringen hemma i Sverige. Man var flera gånger oerhört nära att ta egna förluster samtidigt som man tillsammans med afghanska styrkor förorsakade motståndarsidan omfattande förluster. Resultatet blev en liten notis på FM hemsida. Raljerande kan sägas att all annan rapportering handlade om social patrolling med hjälmen i hand och liknande. Det är nog få som inte håller med om att ju längre upp i karriärsstegen man kommer, desto viktigare blir det att framstå som framgångsrik, mer än att faktiskt vara det.

Hildebrandt fick innan sin inbäddning utstå stark kritik för sitt agerande av motståndare till Afghanistaninsatsen för att hon sålde sig till Försvarsmakten och hon nu helt skulle vara styrd till Försvarsmaktens agenda. Hildebrandts mediala framträdanden genom åren och boken Krigare vittnar däremot om motsatsen. Få har nog kritiserat såväl medias som Försvarsmaktens rapportering från Afghanistan så mycket som Hildebrandt. Hon om någon har alltid tagit soldaternas och officerarnas parti och starkt kritiserat den oerhört bristande rapporteringen av läget i Afghanistan, som ofta förskönas. Sanningen är den att även om Sverige formellt inte är i krig, så utkämpar svenska soldater ett regelrätt krig i Afghanistan och på stridsteknisk nivå mycket framgångsrikt. På strategisk nivå är det mer tveksamt. Liksom fallet med Libyeninsatsen verkar det vara ytterst få av de beslutande politikerna som verkar förstå vad man egentligen har beslutat om och vad som händer i insatsen. Till råga på allt finns ett stort ointresse att tillgodogöra sig ett fullgott beslutsunderlag, vilket lämnar fältet vidöppet för mer eller mindre medveten filtrering av information. Det är en mycket allvarlig situation när man sedan ska fatta framtida beslut. Utan god förförståelse och ett diversifierat informationsflöde blir man mycket sårbar för styrd information, i händelse av att sådan finns.

Liksom Försvar & Säkerhet är det lätt att reagera över Försvarsmaktens informationsdirektör Erik Lagerstens svar i SvD:s artikel. Agrell är bekymrad över att, som han ser det, Försvarsmaktens styrda information påverkar opinionsbildning. Lagersten bemöter enligt SvD detta med:

"Han (Lagersten) menar att försvaret inte bedriver opinionsbildning för att påverka åt vilket håll politikerna ska fatta ett beslut, men när ett beslut har fattats kan det vara aktuellt.
- Jag skulle inte kalla det opinionsbildning, utan så bred information som möjligt i syfte att stödja beslutet."

Visst ska man stödja tagna beslut, men är inte det viktigaste att stödja beslutsfattandet? Det blir en viss skillnad. Politisk nivå som fattar besluten, måste ges tillgång till ett fullgott och ofiltrerat beslutsunderlag. Politikernas uppdragsgivare, det svenska folket, är inte det minsta betjänta av att terrängen målas som kartan istället för att kartan ändras allteftersom terrängen ändras över tidens gång.

Såväl Agrell, som Lagersten och Hildebrandt är överens om en sak. Det stora problemet är att svenska media visar mycket ringa intresse för att rapportera om svenska militära insatser och därmed lever allmänheten i allmän och lycklig ovisshet om vad det är dess försvarsmakt satts att uträtta i andra delar av världen. Lever man i den världsbilden kan läsning av Hildebrandts Krigare bli ett hårt uppvaknande. Tyvärr har kvälltidningarna under de senaste decennierna helt försjunkit i skvallerträsket och lösnummersförsäljningen hellre än kvalificerad journalistik. På den punkten är det lätt att hålla med Staffan Dopping i hans kritik mot detta fenomen under den gångna Almedalsveckan. Till Expressens försvar ska dock sägas att tidningen är den enda svenska att ha en reporter i Afghanistan. Försvarsmakten är, precis som Lagersten påpekar, tyvärr i mångt och mycket ensam om att rapportera från Afghanistan och det är djupt olyckligt. Detsamma gäller tyvärr också för övriga insatsområden.

Försvarsmaktens revisorers kritik i dagarna av Informationsstabens upphandling av reklamtjänster för smått fantastiska belopp är djupt beklaglig (SvD, 2, DN, 2, SR, 2, 3, SVT). Inte själva kritiken, utan det faktum att revisorerna måste anmärka på upphandlingen. Det är negativ publicitet som Försvarsmakten definitivt inte behöver. Återigen kan man hänvisa till den av Skyttedoktoranden rekommenderade artikeln av amiral Mike Mullen, ordförande för Joint Chiefs of Staff (USA:s försvarsledning), om Strategic Communication. Det viktigaste i Strategic Communication är det mest grundläggande – "To put it simply, we need to worry a lot less about how to communicate our actions and much more about what our actions communicate". Det om något skulle vara något för ÖB att välja som Försvarsmaktens framtida ledord - och se till att det efterlevs. Ansvar ska tas såväl i medgång, men framförallt i motgång. Led genom exempel. En försvarsmakt som bygger sitt "varumärke" på handlingar behöver inte klyschor som "Vi syns, vi verkar, vi respekteras". Det kommer automatiskt.

Måtte fler svenska journalister ta efter Hildebrandts exempel, eller snarare ta upp arbetet där hon nedlagt verktygen eftersom hon nu ämnar dra sig tillbaka från arbetet som krigskorrespondent.

Krigare: Ett personligt reportage om de svenska soldaterna i Afghanistan är en synnerligen läsvärd bok.

Övriga media: Aft

30 kommentarer:

Simplicio sa...
19 juli 2011 00:46  

I en kolumn i måndagens SvD problematiserar Roland Poirier Martinsson på ett mycket intressant och tänkvärt sätt den - inte minst ur demokratiperspektiv - märkliga företeelse som går under benämningen Almedalsveckan.

Bristen på kritik är alarmerande och mediabevakningen resulterar närmast undantagslöst i hyllningar till fenomenet. Politikerveckan i Almedalen rullar oreflekterat vidare; för var år allt större, allt roligare och allt dyrare. Det är fest och alla som räknas är där. För notan står, inte sällan, vi skattebetalare.

En av de myndigheter som i år spenderat betydande belopp av allmänna medel i Almedalen, i någon sorts missriktad ambition att förbättra sitt skamfilade renommé, är försvaret. I måndagens nyhetssändningar i radion har vi dessutom kunnat följa hur försvaret upphandlat reklam för hundratals miljoner av skattebetalarnas pengar. Till yttermera visso, i strid mot gällande regelverk. Brottsmisstankar ska utredas av åklagare.

Var är diskussionen?

Är det rimligt att försvaret uppnår sin målsättning att bli ansedd som en god och attraktiv arbetsgivare genom att med reklam och marknadsföring, upphandlad för allmänna medel, påverka den allmänna opinionen?
Hade inte gott ledarskap och gott föregångsmannaskap kunnat vara en bättre metod att bygga varumärket?

Är det rimligt att försvarsledningen håller sig med en stab, finansierad av allmänna medel, med mediastrateger, kommunikations- och marknadsföringsexperter?

Är det rimligt att försvaret, genom att tillämpa så kallad ”Damage Control”, aktivt strävar efter att vilseleda media i syfte att förhindra kritisk granskning av missförhållanden, oegentligheter och tillkortakommanden inom myndigheten?

Var är diskussionen?

Anonym sa...
19 juli 2011 02:25  

Kommer vara intressant för oss som var där att läsa hennes bok också.
Alltid intressant att få en icke soldats syn på de vi gjorde.
Omlt officer

Urban sa...
19 juli 2011 06:18  

Och hur många "formella krig" har det varit sen 1945?
Ganska eller till och med väldigt få (kan nån komma på tio?) i förhållande till antalet "riktiga krig". Det är viktigt att tänka på för då förstår man att Sverige är i krig på riktigt och inte bara skickar soldater för att delta i en övning med skarp verkan, vilket för med sig en del saker som har att göra med det här ämnet.

FS17 sa...
19 juli 2011 12:11  

Jag upplever att så fort media vill ha en kommentar från någon försvarsanställd på plats så väljer man soldater. Min uppfattningen är att syftet med detta är att få den "rena" sanningen, "tala till bönder på bönders vis". Intervjuar du en officer så får du en skönmålande, ej helt korrekt, beskrivning av läget i svåra termer. Soldaten, i det här fallet, skall representera allmänheten, en person med sunda värderingar utan att vara under påverkan av FM.
Min uppfattningen är att detta inte alltid faller väl ut.
IBLAND kan det vara kul för läsarna att få en soldats syn på saker och ting men oftast så ger soldaten sin syn på saker och ting ur just soldatperspektivet vilket gör att saker framstår som väldigt märkliga, de framstår märkliga för soldaten verkar på lägsta nivå, han är den som får informationen sist. Denne är inte alltid medveten om det högre syftet, den stora bilden i samma detaljupplösning som officeren. Därav hävdar jag att det är dags att sluta mållåsa på soldater när det skall intervjuas eller läggas grundsyn i något ämne. Att blanda de båda kategorierna tror jag skulle ge lite mer tyngd i de kommentarer som lämnas. Soldaten får säga sitt ur sitt perspektiv, officeren kan fylla ut med helhetsbild och saker ur ett ledarskapsperspektiv.

Är jag ute och cyklar?

Mvh

Flyttfågeln sa...
19 juli 2011 15:11  

@ FS17

Du cyklar inte.

Självklart är det journalistens uppdrag att skaffa sig så många källor som det är möjligt. Även skildra den "andra sidans" och civilas syn på saker och ting. Givetvis måste journalisten värdera all information samt även vara tydlig i vem "avsändaren" är till det som sägs. Typ Tolgfors kontra Agrell. Som läsare är det så klart inte oviktigt vem av herrarna som säger vad. Sedan kan vi som läsare göra en värdering efter eget huvud av vad och ffa vem som sagt vad.

/Flyttfågeln

Anonym sa...
19 juli 2011 16:18  

Tyvärr spelar det nog ingen roll hur lyckat det än går på det stridstekniska planet så länge de strategiska målen inte nås...och det bevisar kanske bara hur komplex Afghanistaninsatsen är... Eller...är det så att vi helt enkelt är mycket bättre på den stridstekniska arenan än den strategiska och att det finns en ojämn fördelning på vad vi och andra är bra på...? Jobbas det lika hårt från strategerna (utan bias)som det görs av fotfolket på plats?

6a 68

Anonym sa...
19 juli 2011 19:51  

I grunden finns det nog en oro hos både politker och fm-chefer att Sverige skulle tvingas lämna Afghanistan, om allmänheten fick upp ögonen för vad som pågår där.

Därmed finns det troligen en tyst överenskommelse att inte basunera ut allt för mycket information om strider, risker eller nedkämpade fiender.

Att media inte visar mer intresse för det beror kanske på att att allmänheten vet för lite för att efterfråga reportage eller att inte ens redaktörerna är helt medvetna om situationen.

Hursomhelst så har jag länge ansett att en öppnare raportering av fm:s verksamhet är en viktig del av den mognadsprocess som Sverige måste gå igenom i militära frågor.

De senaste årens missförhållanden i försvaret hade knappast varit möjliga om det hade funnits ett intresse för frågan bland allmänheten och journalister.

/Chris Anderson

Pellefant sa...
20 juli 2011 10:42  

Jag har en bakgrund som officer, arbetar inom annan myndighet/politikområde nu och följer debatten om försvaret med intresse. Jag kan inte annat än krasst konstatera att hela den här nya krigarverksamheten verkar vara svårhanterlig för uppdragsgivare (politiken), utförare (FM) och granskare (journalistiken).

Man undrar ju vad kriget kostar, om vi vinner och vad folk i allmänhet tycker. I dessa frågor får vi inga klara besked.

Istället får vi en myndighet som lägger pengar på marknadsföring av kriget, inte för att svara på ovan tre frågor utan snarare för att möjliggöra rekrytering så att det hela kan fortgå.

Att trafikverket marknadsför nollvision i trafiken är rimligare än att FM marknadsför krig.

Detta för att nollvision i trafiken är begripligt, statistik finns och det engagerar människor.

Att kriga i Afghanistan och Libyen är inte begripligt, inte särskilt engagerande verkar det som och relevant faktabaserad uppföljning finns inte heller till allmänhetens beskådande. Allmänheten har således ingen klar uppfattning.

Det blir då helt fel när krigets förespråkare är soldater och officerare. De är på plats, gör ett bra jobb och deras redogörelser från verkligheten blir oemottsagt sanningen och lösningen på krigets problem.

Det hela kanske inte är så konstigt, men det stora mysteriet ligger i att press och media inte engagerar sig mera i detta och gräver mer än vad som hittills gjorts. (Det finns ett antal undantag förstås, Hilderbrandt kan vara ett).

Att Sverige år 2011 behöver kriga för att nå mål i andra länder är fel. Det finns andra aktörer som är bättre skickade att hantera krigandet. Sverige har resurser och förmåga att hantera andra delar i den strategiska måluppfyllnaden betydligt mer kostnadseffektivt.

Anonym sa...
20 juli 2011 10:51  

Fysiskt stridsvärde-välkommen till VÅR verklighet i sommarhängmattan. Armébloggen tar idag upp en paradgren-det fysiska stridsvärdet. Jättebra. Men, frågar sig vän av ordning; gäller det fysiska stridsvärdet för alla? Eller är några undantagna att prestera detta mantra-fysiskt stridsvärde-smaka på ordet.

Vad gäller t ex för C INS? Vilken tid har genlt Lindström på 10km löpning?

Fänrik lösplugg sa...
20 juli 2011 12:24  

Ett mer luskert syfte med att intervjua soldater istf officerare är att den enskilde soldaten oftast har mindre medie träning/vana och kan då dompteras att säga sådant som reportern ifråga vill belysa.

Jag minns kvällspressens rapportering från BA08 (eller var det nian?) då några drivna reportrar lyckades få hela förbandet att framstå som horbockar. Detta medels metoden att använda några "nyttiga idioter".

Anonym sa...
20 juli 2011 14:06  

Att ändra anställningskontrakten var jävligt bråttom.
Att utreda om vi kan få ut ett par löparskor tar nog oågra år till.

Försvar och säkerhet sa...
20 juli 2011 16:39  

Du och amiral Mullen har helt rätt om strategisk kommunikation.

Anonym sa...
20 juli 2011 20:28  

Fk Lösplugg,

tanken har aldrig slagit dig att det var just soldaternas - vi kan kalla det handlande - som ställde till det för bataljonen och inte det faktum att de pratade med journalister om det?

Sgt Spårljus

Anonym sa...
20 juli 2011 21:07  

Skenande kostander utan synbar nytta kryddat med några stora skopor prestige där ingen är riktigt ansvarig.
Skrämmande många paralleller mellan byggat av tunneln genom Hallandsåsen (Uppdrag granskning) och PRIO

Anonym sa...
20 juli 2011 23:10  

@ Anonym 10:51

Det är mycket man skulle vilja kommentera på Arme- och Flygvapenbloggarna. Men så länge inläggen måste "kvitteras" med mejladress så får kommentarerna bli här på WW! Förmodar att det är flera som tycker så eftersom ingen ännu har kommenterat inlägget om Fysiskt stridsvärde.

Beträffande C INS - han klarar nog inte 10 km...

/Vitablixten

Anonym sa...
21 juli 2011 00:03  

Höll på garva ihjäl mig Ing2 har väl ett par bra idrottsmän resten genomför ju inte ens kraven och dom skulle mana till fysisk prestation? För att använda ett ungdoms uttryck LOL

Anonym sa...
21 juli 2011 11:26  

Varfär lägger inte försvarsledningen eller MUST mer krut på en "hotbildsanalys" värd namnet?
Känner man inte till att Ryssland rustar så det knakar och att USA och Nato har tappat en massa kraft i sina förmågor försvara Europa?
Varför stödjer man inte i detta sammanhang bättre en svensk försvarsindustri än att låta sig mutas av utländsk materiel?
Att betala för en oerhört dyr reklamfilm verkar oerhört genant och pinsamt när man först borde redovisa varför vi ska ha ett fullgott försvar.

Anonym sa...
21 juli 2011 13:10  

http://www.publications.parliament.uk/pa/cm201012/cmselect/cmdfence/554/55402.htm

Önskar vi också kunde få sådana här granskande rapporter om vår FM.
Markstrids officer

Anonym sa...
21 juli 2011 13:13  

Intressant respons till förra kommentaren mest för dig Wiseman om du inte sett än.
Markstridsofficer

http://kingsofwar.org.uk/2011/07/dsc-report/

Wiseman sa...
21 juli 2011 13:27  

Markstridsofficer: Mycket intressanta länkar. Skulle gärna skriva ett inlägg om frågan, men det faller på tidsbrist. Vill du göra ett gästinlägg?

Anonym sa...
21 juli 2011 16:07  

Nej vore intressant men hinner inte ska iväg på jobb.
Markstridsofficer

Anonym sa...
28 juli 2011 17:03  

Ytterliggare en utmärkt artikel med mycke kärnfrågor iallafall för mig som officer:)
http://kingsofwar.org.uk/2011/07/the-army-democracy-and-the-sacrifice-of-a-soldier-the-view-from-france/

/Markstridsofficer

Anonym sa...
28 juli 2011 21:34  

De ryktas att de civila som jobbar med mtrl ska tvingas med på missioner då bataljonerna vars mtrl de handhar skall iväg:) Kommer bli intressant att se den utvecklingen.

Göran Mellblom sa...
29 juli 2011 09:03  

Vi har inga "civila" i Försvarsmakten, bara tjänstemän.

Utlandsobligatoriet gör klart för alla och envar, att vi inte har några "civila", då ju dessa också måste ut vid behov, och detsamma vid krig härhemma.

De "civila" som inlägget avser är ju också lovliga byten för motståndaren, som inte hamnar i Haag om han angriper dem.

"Civil" leder tankarna till "åskådare" eller "ickedeltagare", eller hur?

MVH

Göran Mellblom

Anonym sa...
29 juli 2011 12:21  

Tycker sverige ska försöka vara ledande på den enda arenan vi har förutsättningar till dvs cyber arenan.
Markstridsofficer

Anonym sa...
29 juli 2011 16:26  

Semantik mästaren Mellblom har så rätt:)
Markstridsofficer

Anonym sa...
29 juli 2011 22:16  

Chris Andersson @
”De senaste årens missförhållanden i försvaret hade knappast varit möjliga om det hade funnits ett intresse för frågan bland allmänheten och journalister.”

Här får man väl inte glömma det stora ointresset från våra folkvalda. Dessa har ibland raljerat å det grövsta och ibland visat en okunskap som är svår att förklara utan en diagnos.

”Det finns naturligtvis några giltiga invändningar mot IO14, exempelvis att manöverbataljonerna är för få och för lätta. Detta är dock brister som man skulle kunna åtgärda ganska lätt när organisationen är på plats, exempelvis om världsläget motiverar en ytterligare förstärkning av försvarsförmågan.”

Vad menar du med att ”kunna åtgärda ganska lätt”?
Är det något i stil med helikoptrarna till Afg du menar som ganska lätt eller..?
Tidsperspektiv 5,10,15 år..???
Nato och USA försöker på flera sätt förklara att ”världsläget motiverar en ytterligare förstärkning av försvarsförmågan” i hela Europa.
Menar du att vi skall hörsamma detta?
Vilka åtgärder skall vi då vidtaga, för att åtgärda bristerna, anser du?

”I grunden finns det nog en oro hos både politiker och fm-chefer att Sverige skulle tvingas lämna Afghanistan, om allmänheten fick upp ögonen för vad som pågår där.”

Menar du att man på något sätt medvetet mörkar för alla utom FM-chefer över en viss nivå och vissa politiker om läget och utvecklingen i Afg?
Kan du utveckla detta?


Slutligen en liten önskan från herr Tolgfors.

”Det är dags att föra in internationella perspektiv och erfarenheter i den svenska försvarsdebatten.”

På den här bloggen har herr Wiseman vid ett flertal tillfällen jämfört våra piloters flygtid med motsvarande i Nordkorea. Detta bör väl tillfredsställa herr Tolgfors hunger efter internationella perspektiv och erfarenheter.

Teaterdirektören.

Anonym sa...
29 juli 2011 23:09  

Mellbom! Vad betyder i så fall C:et i CF och CR?

Anonym sa...
29 juli 2011 23:47  

Hej Teaterdirektören

Citaten av mig är från lite olika kommentarer och inlägg den senaste tiden. Kan vara lite svårt att få sammanhang här eftersom meningarna anknöt till olika diskussioner. Men jag ska försöka.

(1) Vilket kommer först, hönan eller ägget? För egen del tror jag att vissa politikers ointresse för försvaret beror på allmänhetens ointresse. Man vinner helt enkelt inga val på att driva försvarsfrågor. Till och med nya (m) har övergivit sin tidigare kärnfråga och delegerat den till (fp).

(2) IO14 utgör en ny stomme i försvaret för att ersätta det gamla invasionsförsvaret, som började vittra bort redan på 90-talet. Tanken är att få en mindre men verklig militärmakt som med kort varsel kan användas inom Sverige och utomlands. Det tror jag är bra. För att kunna göra det inom den politskt godtagbara kostnadsramen innehåller IO14 ganska få förband med förhållandevis lätt utrustning. När denna stomme finns blir det dock mycket lättare att dimensionera upp försvaret vid behov. Att införa några extra manöverbataljoner blir bara en kostnadsfråga. Likaså att tillföra dem mer tung materiel. Därför stöder jag IO14 eftersom vi får ett försvar med mätbar försvarseffekt, till skillnad mot pappersförsvaret som vi haft under det senaste decenniet.

(3) Politikerna och försvarsledningen är naturligtvis väl medvetna om att många svenskar inte gillar krig och att stödet för insatsförsvaret är svagt. Stora grupper är också skeptiska mot NATO och USA:s sätt att bedriva kriget mot terror i Afghanistan och Irak. Därmed är svenskt stridande i Afghanistan under NATO-befäl och med amerikanskt understöd alltid en potentiellt känslig fråga som riskerar att brisera. Regeringen har inte egen majoritet samtidigt som Afghanistaninstatsen kräver ett brett politiskt stöd i riksdagen. Eftersom vissa politiska partier kan misstänkas ge vika inför en eventuell stark svensk opinion för ett tillbakadragande från Afghanistan så föredrar man att hålla locket på så mycket som möjligt för att inte starta en folkrörelse för tillabakadragande.

(4) Internationell erfarenhet är viktig. Exempelvis såg jag själv hur konfrontationen med krigets verklighet på Balkan på 90-talet medförde en insikt om att den svenska materielen måste förbättras, allt från personliga skydd till splitterskyddade fordon. Erfarenhetena från Afghanistan och andra stridszoner är naturligtvis viktiga för att utveckla våra arbetssätt.

Dessutom har den svenska försvarsdebatten låst sig ganska ordentligt, så det behövs nog lite friska ögon utifrån.

Själv anser jag att den enda verkliga lösningen på vårt försvarselände är att gå med i NATO eftersom vi då får en kravlista på förbättringar som vi tvingas att genomföra.

Då blir det slut på det eviga rundsnacket, kort sagt.

För övrigt tycker jag att du skriver mycket klyftiga och fyndiga inlägg, Teaterdirektören.

/Chris Anderson

Göran Mellblom sa...
30 juli 2011 09:54  

Vad "C" egentligen betyder? -Ja det kan man fråga sig.

Tidigare har det huvudsakligen betytt att personen kunnat bära något annat än uniform på jobbet.
Egentligen intet annat.

Om Spetznas dykt upp och skjutit på "C" så var det OK, folkrättsligt. "C" var inte "civila" i den bemärkelsen, så varför har denna felaktiga benämning funnits kvar?

Det slarviga språkbruket i det militära Sverige tvingar oss numera allt oftare att använda utländska begrepp, då egna inte existerar eller har fuskats bort: t.ex: "officer". Vad är det idag?

"C" rekryteras direkt på egen kompetens in i Försvarsmakten, emedan militärer inte gör det.

Utan "C" stannar Försvarsmakten, har det sagts tidigare.

Numera kan vi vänta flera revirstrider mellan "C" och fast anställda soldater, som ju är något helt annat att ha som arbetskamrater än värnpliktiga, som strängt taget bara var ett slags gäster bland militärerna. Varken fågel eller fisk eller mittemellan.

MVH Göran Mellblom

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade