Bladet från munnen (uppdaterat 9/10 15.50)

I slutet av förra veckan gästade överbefälhavaren general Sverker Göransson Litauen där han bland annat höll ett tal där den svenska solidaritetsförklaringen berördes.

I en intervju med en litauisk tidning förklarar ÖB innebörden av solidaritetsförklaringen och att Sverige tekniskt har möjlighet att bistå Baltikum med luftförsvar, men att ett antal frågor måste utredas på politisk nivå. Det är ett intressant uttalande där ÖB tar bladet från munnen eftersom i princip alla uttalanden om solidaritetsförklaringen tidigare har skett på politisk nivå.


Solidaritetsförklaringen i sig behöver formuleras tydligare, inte främst i ord utan mer i handling. Att bistå andra nationer med militär hjälp är ingen enkel sak, speciellt om man inte själv har alla komponenter som behövs för att transportera och underhålla hjälpstyrkan.

Vad dock få verkar ha förstått, framförallt på politisk nivå, är att det är än mer komplicerat att ta emot militärt stöd om det ska ske effektivt och som bekant är Sverige idag helt beroende av utländskt stöd för att klara sitt eget försvar - därav solidaritetsförklaringen.

Frambasering av utländska stridskrafter till svenskt territorium för att bidra till svensk säkerhet förutsätter en  fredstida överkapacitet avseende basorganisation med tillhörande logistik och skydd. En utländsk kontingent kommer att behöva understödjas med Host Nation Support avseende boende, bevakning, underhåll och inte minst skydd.

Frambasering av t ex utländskt stridsflyg kommer att ställa krav på att det finns baser att verka från, helst med skyddade uppställningsplatser. I anslutning till basen måste det finnas boende för flera hundra om inte tusen personer. Det ska finnas drivmedelsförsörjning, utspisning och annat logistiskt understöd. Basen behöver bevakas och framförallt även luftförsvaras med luftvärn. Alla dessa stödresurser måste den stödjande nationen ta med sig om inte den stödda nationen själv kan ställa upp med dessa eller en annan stödjande nation. Situationen blir liknande om det gäller marinstridskrafter eller markstridskrafter. För svensk del kräver detta omfattande planering och inte minst infrastrukturella förberedelser för att en militär hjälp ska bli effektiv. Naturligtvis ska samma resonemang appliceras på svenskt stöd till Baltikum, där det sannolikt kommer att handla om att utländska flygstridskrafter baseras i Sverige för att kunna verka över Baltikum.

Ska sedan hjälpen fungera måste scenariot övas regelbundet, där man provar hela kedjan med tilltransport, host nation support och genomförande. Vårt västra grannland Norge har en lång tradition av detta då NATO:s krigsplanläggning förutsatte en tilltransport av omfattande stridskrafter för att hålla Norge och därmed säkra Atlanten. Ett antal amerikanska förband hade t ex komplett utrustning förlagrad i Norge. Gör man en Google Mapsrek av norska flygplatser såsom Bodö, Bardufoss, Andöya, Banak med flera, ser man att det finns en omfattande infrastruktur runt dessa civila flygplatser för att kunna använda dem för militära ändamål. Bodö är visserligen en huvudflygstation för norska flygvapnet, men antalet shelters talar om hur åtskilliga utländska divisioner var tänkta att tillföras basen.

Scenariot övas fortfarande i Norge eftersom man  där också är helt beroende av stöd utifrån. I förrgår meddelades att den norska försvarsbudgeten förstärks och nu för första gången passerar 40-miljarderstrecket. Talande är också i artikeln på norska försvarets hemsida att Norges ÖB särskilt framhåller den årliga övningen Cold Response som den viktigaste verksamheten. Cold Response genomförs varje år i Nordnorge och syftar till att träna just tillförsel av utländskt militärt stöd till Norge, att stödja dessa på plats i Norge och inte minst att samöva dessa i norskt klimat och av förståeliga anledning sker detta alltid på vintern.

För svensk del skulle en övning liknande Cold Response behövas. Det svenska återtagandebehovet för att kunna verka i närområdesscenariot är enormt, men inlärningskurvan måste bli brant. Är det trovärdigt att i ytterligare ett antal år inte ens genomföra en försvarsmaktsövning?


Tyvärr verkar man som sagt ha ytterst ringa förståelse på politisk nivå för faktumet att mottagande av militärt stöd är ytterst komplicerat och kräver mycket omfattande förberedelser för att det ska bli effektivt. Det är dock glädjande att processen kring solidaritetsförklaringen nu verkar ha gått så långt att även ÖB kan tala om den på plats i Baltikum. Diplomatiskt blir artiklar som den i den engelskspråkiga litauiska tidnngen ett tydligt "statement" om svensk avsikt.


Uppdatering 9/10 15.50: Ett förtydligande. Den norska försvarsbudgeten för 2012 är på 40,5 mdr NOK och var 2008 på 31,5 mdr kr. På fyra år har alltså den försvarsbudgeten ökats med 9 mdr NOK eller nästan 30 %.

Tweet