En utlovad sammetskollaps?

SvD Brännpunkt skriver professor Stefan Hedlund om att den svenska försvarsdebatten har fel bild av Ryssland, såväl vad det gäller den militära upprustningen som att den ryska regimen är på väg åt ett allt mer auktoritärt håll. Inte utan att man blir förvånad. Sannolikt roterar också Hedlunds gamle debattnemesis vad gäller Rysslandsfrågor, Leif Kihlsten, i sin grav.

Hedlund menar på att ett ”försvarsindustriellt komplex” har manat fram dessa budskap. Det torde i så fall vara en svensk variant av det militärindustriella komplexet. Hedlund delar sin artikel mellan det två bilder han anser vara felaktiga.

Att den ryska upprustningen är misslyckad exemplifierar Hedlund med att Putin vid ett möte i juli erkänt att militärreformen har misslyckats. Det stämmer att Putin gav förste vice premiärminister Dimitrij Rogozin (en av de nationalistiska hökarna i regeringen, tillika en av de främsta förespråkarna för eurasianismen) en ordentlig tillrättavisning vad avser den ryska militärindustrin. Rogozin är utöver att vara förste vice premiärminister också ordförande i landets rustningskommission. Det uppges vara framförallt inom skeppsbyggandet man ligger efter planen, liksom man har generella problem med kvalitetskontrollen i den ryska försvarsindustrin. Under 2012 låg 20 % av materielleveranserna efter tidsplanen.

Innan man ger Hedlund rätt bör man dock ha i åtanke att det finns en rad ryska materielprojekt där man inte ligger efter tidsplanen utan till och med före. Exempelvis vad avser leveranserna av stridsflygplan. Tittar man också närmare på det ryska fartygsbyggandet så är det inte några enstaka fartyg som sjösätts varje år utan det är stora mängder. Hedlund väljer också mycket riktigt att exemplifiera sin åsikt med ett enda materielsystem, nämligen den nya ubåtsbaserade kärnvapenroboten Bulava som dragits med en rad problem under utprovningen. Ur svensk synvinkel är det inte riktigt Bulava som är mest intressant utan snarare de resurser som i högre grad förekommer i Östersjöområdet.

Det är också på sin plats att jämföra de ryska förhållandena med svenska. Som bekant genomförde Ryssland förra månaden en mycket omfattande beredskapsövning i det östra militärdistriktet, där man nu bland annat konstaterat vissa brister som måste avhjälpas, inte minst vad avser samband och ledningssystem. Huruvida övningen verkligen omfattade 160 000 man eller betydligt mindre lär visa sig. Icke desto mindre är ett syfte med övningar av det här slaget att utröna statusen på de egna förbanden och hur militärreformen än så länge lyckats, vilket man lägger stor vikt vid. I övningen deltog också förband ur det centrala militärdistriktet, där i man i föregående beredskapsövning underkände en rad förband på vissa punkter. Nu var det upp till bevis igen.

Vän av ordning drar sig till minnes att sist en svensk övning av storlek genomfördes försvarsmaktsgemensamt var 1993. Sist man övade försvarsmaktsgemensamt var 2009 i samband med förra Zapad-övningen, varvid en rad brister upptäcktes hos såväl förband som ledningsförmåga, beredskapsplaner med mera. En av de viktigaste slutsatserna som drogs var att liknande övningar måste genomföras regelbundet och ofta. Nu har fyra år gått och rimligtvis borde en rad åtgärder ha vidtagits, men när kommer en övning som verifierar 2009 års svenska försvarsreform och som testar hur till exempel det nya personalförsörjningssystemet lever upp till måttet?

Om man ska kalla den ryska militärreformen havererad för att 20 % av materielen är försenad så är också frågan vad man ska kalla den svenska? Som bekant har Försvarsmakten idag inte en endast artilleripjäs till följd av kraftiga förseningar i Archerprojektet. Regeringens genomförandegrupp som 2008 strök ett större antal materielprojekt som därefter startats om har orsakat såväl kraftiga förseningar som fördyringar. Helikopter 14 som skulle vara levererad och förbandssatt till 2008 är förhoppningsvis förbandssatt 2018 och med ubåtsjaktförmåga runt 2020. Den insatsorganisation som man år 2009 bestämde skulle vara intagen 2014 är tidigast fullt bemannad och därmed övningsbar år 2019 (då värnpliktiga i dagsläget ej kan inkallas för repetitionsövningar), även om de mer aktuella prognoserna talat om full bemanning först år 2023. I budgeten saknas som bekant också bortåt 75 mdr kr bara för den materiel som behöver omsättas.

Jag anser det därför felaktigt att som Hedlund helt döma ut den ryska militärreformen. Större delarna av det man föresatt sig att göra hittills har man också lyckats med. Vägvalet har också varit tydligt när man dragit ner på sociala reformer till förmån för militära satsningar. Hedlund anför å sin sida att ”medel till den militära upprustningen har redan börjat dras tillbaka”. I själva verket antogs i den senaste ryska statsbudgeten från början av juli ökade försvarsanslagen från drygt 15 % till 22 %, medan man minskade utgifterna mot den sociala sektorn. Något som man därtill har stöd för hos mycket stora delar av befolkningen.


Det för oss också in på del 2 av Hedlunds artikel som menar på att den ryska regimens allt större dragning åt det auktoritära hållet är ett spel för gallerierna, vilket Hedlund illustrerar med rättsprocessen kring Aleksei Navalnyj, medan inte ett ord nämns om lagstiftningen kring medborgarrättsorganisationer, mötesfrihet eller HBTQ-frågor. Att Navalnyj skulle bli president som Hedlund diskuterar, är ännu rätt långsökt. Hedlund nämner heller inte med ett enda ord det som också svenska media i allmänhet missar. Navalnyj är inte någon liberal i europisk bemärkelse utan istället lierad med ryska nationalistiska krafter, vilket förmodligen på sitt sätt också bidragit till hans popularitet. Det fångar också något av den ryska politiska scenen som till största del delas mellan Putin med anhängare och stödpartier, nationalister i olika former och sist men inte minst kommunister. Frågan är vad som är fördelaktigast för övriga världen?

Slutligen går också Hedlund i samma fälla som försvarsutskottets ordförande och berättar att ”vi årligen spenderar 46 miljarder kr på ett försvar”. Vad Hedlund missat är att ca 4 av dessa miljarder går till MSB, Kustbevakningen och även Elsäkerhetsverket. Däremot kan man hålla med om att det uteffekten lämnar åtskilligt att önska.


Jag höll inte med Hedlund när han i maj i DN menade på att den av honom förutspådda ryska ekonomiska och politiska krisen som ska inträffa under 10-talet kommer att innebära att Ryssland inte kommer att innebära ett säkerhetspolitiskt problem för Sverige. Lika lite håller jag med honom idag om att den ryska militärreformen kan dömas ut eller att ett allt mindre demokratiskt Ryssland inte heller skulle innebära försvars- och säkerhetspolitiska problem för Sverige. Återigen verkar Hedlund ha avgränsat sig till endast Sverige och Ryssland, istället för att ta hänsyn till att Sverige i högsta grad påverkas även av Rysslands relationer till exempelvis Baltikum och Polen. Hedlund är fast i en tro på att en rysk kollaps kommer att vara fredligt koncentrerad till Ryssland. Tyvärr har historien gång efter annan visat hur sådana situationer leder till att man söker ena sitt folk mot en extern fiende.

Jag skulle också dra mig för att som Hedlund knyta fallande oljepriser till en bestämd trend. Ja, fallande oljepriser medför mindre utrymme i statliga budgetar för länder som är beroende av sin oljeexport för sin ekonomi. Dock har detta något av en självreglerande effekt. De oroligheter som mycket väl kan bli resultatet bidrar i hög grad till att åter höja priset. Under sommaren har vi sett tioprocentiga prisökningar till följd av oroligheterna i Egypten. Oroligheter i ett land med stor andel av världsmarknaden som exempelvis Saudi-Arabien eller för den delen Iran som kontrollerar Hormuzsundet, kan få oljepriserna att ta ett mycket brant skutt uppåt.

15 kommentarer:

Bosse59 sa...
13 augusti 2013 00:24  

Jag sedan 90-talet bevistat flera av Stefan Hedlunds föreläsningar och läst hans böcker och artiklar (flyktingströmmar, maffia, demokrati, ekonomiska under, miljökatastrofer, smuggling etc) Med förundran har jag konstaterat att hans svarta domedagsanalyser och ljusa framtidsscenarier alltid visat sig vara fullständigt felaktiga ett halvår senare. Kanske för att han i första hand är ekonom och inte vet så mycket om historia och säkerhetspolitik som han försöker ge sken utav.

Positivhalaren sa...
13 augusti 2013 07:49  

Att bilda sig en någorlunda objektiv bild av ett tillstånd är alltid svårt. De flesta av oss försöker oftast värdera olika faktorer, genom triangulering av sakförhållandet, skapa en så objektiv bild som möjligt. I Stefan Hedlunds insändare så utgår han ifrån ett konfliktteoretiskt perspektiv i vilken det ”svenska militärindustriella komplexet” försöker frammana en hotfull bild av Ryssland för att tjäna pengar på skattebetalarnas bekostnad. Detta kan ju vara intressant att studera som en faktor att ta ställning till för att bilda sig en mer objektiv uppfattning.
Problemet med S Hedlunds debattartikel är att han inte diskuterar sin utgångspunkt i det ”militärindustriella komplexet” genom att redovisa dessa och ställa dem mot de ”bevis” han har för att vi blir vilseledda som medborgare. Av en professor borde kunna förvänta sig en hantering av sakförhållanden och diskussionen på ett mer objektivt och spårbart sätt i en artikel. Mitt intryck blir att S Hedlund har andra skäl för sin artikel än att bidra till debatten genom att presentera andra perspektiv som kan ligga till grund för vår triangulering.

MartinW sa...
13 augusti 2013 09:13  

Visste ni att en tredjedel av statens anställda finns inom universitets och högskolesektorn? Här har vi alltså en professor på det kanske mest ärevördiga av våra läroanstalter som kommer med dessa slutsatser.
(Bara ett litet påpekande att det finns pengar inom statskassan som man ibland kan fundera över hur dessa fördelas)

Thomas Berkland sa...
13 augusti 2013 09:45  

Tro mig. Putin tänker mer som andra stora ledaren i historien. Dom tänkte inte "Har vi råd med det här"?
Vi kommer att inom snart framtid se vart det lutar.
Zapad 13 är Putins chans att för världen visa att Ryssland inte är en B-nation militärt. Tror att det vi fick se från 160.000 mans övningen bara var för-rätten. Snart kommer också ekonomernas makt över politiken att minskas rejält. Så har det alltid varit i sådana här skeenden.

Bo H sa...
13 augusti 2013 09:57  

WW har redan gjort jämförelser mellan ryska förhållanden mot svenska. Jag riktar mig främst till våra svenska politiker och anser att man ska hårddra sin slutsats på följande sätt:

Antag, att professor Hedlund har rätt i att den ryska upprustningen är misslyckad och att vi i den svenska försvarsdebatten fått fel bild av Ryssland (överdriven militär förmåga). Enligt vanlig bondlogik och med stöd av WW´s exempel följer då att den svenska försvarsreformen är misslyckad. Vilket ju är vad den svenska försvarsdebatten handlar om oavsett om Rysslands militära förmåga är högt över den svenska förmågan eller skyhögt över den svenska förmågan.

Bo H sa...
13 augusti 2013 11:27  

Vem får framföra kritik mot det svenska försvaret? Vem får föreslå nya inriktningar?

Professor Hedlund inleder sin artikel med att "Företrädare för det svenska `försvarsindustriella komplexet` har med kraft manat fram två budskap. Det ena är att Ryssland är i färd med en omfattande militär upprustning, det andra att den ryska regimen vrids i en alltmer auktoritär riktning".
Denna inledning torde syfta till att diskvalificera bl a industrin som debattör i försvarsfrågor, eller så är jag lite fobisk vad gäller språkliga formuleringar.

Nåväl, det finns ju även minst två, kanske tre politiska partier som presenterat en relativt detaljerad målbild där Försvaret stärks med anledning av Rysslands successivt stärkta krigsmakt.
Är politiska partier att betrakta som fullt legitima debattörer eller är dom att likställa med "det försvarsindustriella komplexet"?
Försvarsanställda (och pensionerade sådana) tillhör förstås "DFK", m a o diskvalificerade.

Det vore intressant att få höra en akademisk utläggning kring dessa frågor.

MartinW sa...
13 augusti 2013 13:34  

Institutet för Rysslandsstuders styrelse utgörs enligt instruktion an sex ledamöter utöver ordförande. En av dessa ska komma från annat lärosäte "eller annan extrrn samarbetspartner". Denna är idag Katarina Engberg, Regeringskansliet, departementsråd vid försvarsdeparyementet. en av tänkarna bakom den försvarspolitiska omatällningen. Inte för att styrelsen styr enskilda forskare direkt, men ändå. Här gäller det att lyda husse och skaka vacker tass.

MartinW sa...
13 augusti 2013 13:35  

Att regeringskansliet är direkt representerar i lärosätens styrelser är inte vanligt direkt. En mindre på lägre nivåer.

MartinW sa...
13 augusti 2013 14:00  

Ursäkta min sk stavning. Blir tokig på telefonjäveln.

Bo H sa...
13 augusti 2013 15:06  

Eftersom debatten denna gång tangerar akademiska teser borde någon opponent begära att professor Hedlund bättre redovisar grunderna för följande påstående:

"Ett betydligt mer sannolikt scenario är att Ryssland under lång tid framåt kommer att vara paralyserat av inre motsättningar, och av en allt sämre ekonomisk utveckling vilken gör det omöjligt att leva upp till åtaganden om ökade löner och pensioner".

Mot bakgrund av att diskuterade förändringar i det svenska försvaret torde kunna vara införda 2020 - 2030 så är det väsentligt för utsagans relevans att veta om "lång tid framåt" betyder 5, 10 eller 15 år framåt. Jag ser även gärna ett antagande om hur ryska ledare framgent prioriterar mellan åtaganden om ökade löner och pensioner respektive åtaganden om förstärkning av de ryska stridskrafterna - om ekonomin inte räcker för båda. Paralys?

flygsoldat-113-bom sa...
13 augusti 2013 23:23  

Professor Hedlund är ekonom, det vill säga expert på de fyra räknesätten inom kassaboks-matematiken. Hur han kan göra militärstrategiska bedömningar på basis av dessa kunskaper övergår mitt förstånd.

Falstaffakir sa...
13 augusti 2013 23:44  

Hedlund verkar uppenbart felinformerad alt tolkar medvetet den information som kommer honom till del på ett felaktigt sätt. Hur han än vrider och vänder på steken, är det väldigt få nationer - ingen europeisk vad jag vet, som på några timmar kan sätta 160.000 man på fötter. Kvantitet är kvalitet sa någon. Samtidigt står endast 454 dåligt utrustade hemvärnsmän redo att försvar Gotland. Låg nivå hos vem?

MartinW sa...
14 augusti 2013 09:44  

Holm,

Stefan Hedlund är nationalekonom och har hela sin akademiska karriär sedan början av 80-talet bedrivit studier och forskning om Sovjets ekonomiska system, de senare ryska ekonomiska reformerna mot marknadsekonomi. Han borde alltså vara väl rustad att komma till slutsatser om olika saker, ekonom eller inte. Och det gör han ju. Något märkliga bara.

Peter Andersson sa...
14 augusti 2013 14:48  

Än är överraskningarnas tid inte förbi. FM erkänner kränkningar och talar om "förändrad normalbild": http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17294200.ab

Band sa...
15 augusti 2013 00:34  

Är det bara jag som reagerar på att prof Hedlund använder ingripandet i Navalnyj-domen som ett exempel för att driva sin tes?! Hur man dels kommer fram till att ett politiskt ingripande i rättsskipningen är ett svaghetstecken för presidenten är mer än jag förstår men att man dessutom, efter att ha använt detta exempel, kan fortsätta att beskriva hur demokratin utvecklas begriper jag ännu mindre av. För lekmannen är ett sånt agerande just tecken på att man som president kan göra som man behagar och struntar helt i demokratiska ide'er.

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade