Ambitionshöjningen som inte ansågs behövas

När dåvarande finansminister Anders Borg höll sitt tal i Almedalen juli 2007, var vi många som höjde på ögonbrynen då Borg annonserade omfattande besparingar inom försvaret. Ett år marscherade Ryssland in i norra Georgien och att ett nytt säkerhetspolitiskt läge rådde i Europa var för vissa helt klart. Dåvarande regering tryckte dock på snooze-knappen och vaknade inte på nytt förrän den ryska annekteringen av Krim. Strax innan Georgienkriget hade dock den av regeringen tillsatta "genomförandegruppen" satt tänderna i ett antal försvarsmaterielprojekt där de utlovade besparingarna skulle tas ut. Ett av ledorden var att materielprojekten inte skulle innebära en utökad ambitionsnivå och för det nedan beskrivna materielprojektet, nämligen luftvärnsrobot till korvetterna av Visbyklassen, kan så lugnt sägas ha varit fallet.

Visbyklassen projekterades från början för att utrustas med luftvärnsrobot och var tänkta att bli de första svenska örlogsfartyg som utrustades med luftvärnsrobotar sedan jagarna av Östergötlandsklass utrangerades under 80-talet. Under mitten av 00-talet såg det ut som om fartygen skulle utrustas med den sydafrikanska Umkhonto-roboten som bl.a. Finland utrustat sina robotbåtar av Hamina-klass och minfartyg av Hämeenmaa. Avsikten utgick dock i och med genomförandegruppen, varvid förmågebristen i luftförsvar kvarstod. Redan hösten 2007 hade dock Försvarsdepartement upprättat dödsdomen för luftvärnsrobotarna till Visbyklassen.

Samma år hade dock den svenska korvetten Gävle deltagit i FN-insatsen utanför Libanon och då alltid uppträtt tillsammans med andra fartyg i styrkan beväpnade med luftvärnsrobotar för att hantera det sjömålsrobothot som ansågs föreligga från Hizbollah. Korvett Visby har till skillnad från Göteborg (Gävle) endast en allmålskanon som ska sköta luftförsvaret, samtidigt som Visby dock har en väsentligt bättre signaturanpassning. Att en pjäs blir målmättad mycket snabbare än två vid flera inkommande sjömålsrobotar säger sig självt, även om inte kinetisk verkan är det enda skyddet utan även elektroniska motmedel gör sitt.

Idag har de flesta moderna sjömålsrobotar en eller flera typer av slutfasmanöver inbyggd för att försvåra för eldrörsluftvärn. Eldrörsluftvärn skjuter mot en i förväg beräknad kollisionspunkt och kräver därmed att målet går på rakbana under den tid det tar från inmätning, via beräkning och avfyrning till att granaten briser i eller nära målet. Ett mål som befinner sig under kontinuerlig vinkelförändring som en sjömålsrobot med slutfastmanöver, blir mycket svårare att träffa och tar längre tid att bekämpa – om det nu lyckas. (Svårigheterna med en kontinuerlig vinkelförändring hos luftmål har varit kända sedan innan andra världskriget och gör att ett attackflygplan som uppträder på låg höjd ständigt strävar efter att ha en vinkelförändring, särskild under ett attackanfall då man ser till att ändra vinkel under hela den period man befinner sig över radarhorisionten, med undantag av de få sekunder som ska krävas för att leverera ett vapen)

Har man bara en enda pjäs att bekämpa inkommande robotar med blir man begränsad så fort flera robotar dyker upp när dessa också är tidsatta med samma tid i målet. Nu måste flera robotar bekämpas inom det korta tidsfönster som roboten är inom porté (räckvidd) för luftvärnspjäsen. Detta har Sovjetunionen/Ryssland strävat att ytterligare förkorta genom att den sista biten kraftig accelerera sjömålsroboten till flera gånger ljudhastigheten. En utveckling som inte västvärlden följt med i utan här/där handlar det fortfarande om robotar med underljudsfart.

Ett sätt att hantera detta hot är att ha ett luftförsvar i flera lager, där luftvärnsrobotar svarar för de längre skjutavstånd och de sjömålsrobotar som tar sig igenom detta möts av luftvärnskanoner och eventuellt mer korträckviddiga luftvärnsrobotar. På så sätt skaffar man sig förmåga att bekämpa flera mål samtidigt och upprepade gånger under anflygningen. För Visby kvarstår dock problemet att man bara har en enda pjäs och det är inte för inte som Riksrevisionen i sin granskning av genomförandegruppens arbete kunde konstatera att en förmågebrist/lucka har uppstått och kvarstår.


För två veckor sedan genomförde Ryssland en mycket stor övning östligast delen av landet omfattande förband ur alla försvarsgrenar, Vostok 2014. I övning genomfördes bland annat bekämpning av fientliga sjömål med skarpa sjömålsrobotar, vilket visas i denna film. I filmen skjuts bl.a. SS-N-12 från robotkryssare av Slava-klassen (1:06), samt vad som ser ut som SS-N-22 från fregatt eller jagare (1:00). Därefter skiftas till sekvens filmad mot målet, sannolikt taget från den österrikiska helikopter-UAV som Ryssland sedan något år licensbygger till sina marinstridskrafter (Schibel S-100). Målet utgörs av vad som ser ut att vara ett urangerat passagerarfartyg eller lasarettfartyg nästan i storlek med en Finlandsfärja. Verkan av robotarna (1:23) är ohygglig om man betänker storleken på detta fartyg, men så rör det sig också om drygt 900 kg respektive 300 kg stridsdelar samt kvarvarande drivmedel.

Det som är intressant att se i detta klipp är utöver verkan av de två robotarna, även hur de tidssatts att anlända samtidigt och aspektvinkeln. Båda robotarna anflyger mot fartygets för, vilket är den del av fartyget som ger sämst radarmålyta. Detta är normalt sett svårt för en sjömålsrobot med dess begränsade antennstorlek. Samtidigt gör ett anfall mot fören att man begränsar det antal vapensystem hos försvararen som kan verka. Strax efteråt ser man man anflygningen för en av de två robotarna där denna vid 3:09 påböjars en slutfasmanöver för att försvåra för eldrörsluftvärn.


Det förtjänar att påminnas om att filmen visar ett icke-manövrerande fartyg utan självförsvarssystem. Samtidigt är också en salva om två robotar en mycket begränsad vapeninsats, sannolikt avsedd för att dels validera bekämpning från två olika fartyg med tidssamordning i målet, men också dels för att visa upp rysk förmåga. Ur svensk synvinkel tjänar den också gott till att illustrera verkan av sjömålsrobot och behovet av luftförsvar i flera lager. Två robotar är som sagt en ringa insats. Får man tro den öppna ryska rapporteringen så har man också under senaste året haft tidssamordnad insats med sjömålsrobot, både från fartyg och flyg, som övningsmålsättning. Ett luftvärnsrobotsystem till Visbyklassen hade varit högst önskvärt och är knappast att se som en ambitionshöjning utan snarare som en grundförmåga.

Fil: Bra översikt över ryska sjömålsrobotar



22 kommentarer:

Mats Bergholm sa...
6 oktober 2014 10:42  

Hej Wiseman,
Du förklarar bristen av luftvärnsrobotbeväpning till Visbykorvetterna på ett bra och lättfattligt sätt.

Mvh
Mats Bergholm
Tidigare FMV projektledare för anskaffning av luftvärnsrobot till Visbykorvetterna.

Wiseman sa...
6 oktober 2014 12:53  

Tack Mats! Kul att höra!

Teaterdirektoren sa...
6 oktober 2014 13:38  

Herr Wiseman.

Detta är så pedagogiskt skrivit att både politiker och de som framhärdar, på t.e.x. Marinbloggen, att man skjuter ner inkommande robotar och plan med ksp/58 från våra fåtaliga fartyg, borde förstå.

Det finns även en del fartygschefer som av någon underlig anledning är helt tillfreds med sitt så kallade lvförsvar!

Detta gör det inte lättare för våra okunniga politiker att fatta rätt beslut.

Och det gagnar...? Vem?

Jag vill inte kalla det en ambitionshöjning utan en absolut nödvändighet för att skydda den gjorda investeringen!

Jag kan lätt omsätta bilderna från Mutla Ridge, på vägen mot Basra, till marin verksamhet utan luftförsvar.
Det blir dock inte lika kladdigt, då mycket försvinner ganska snabbt i havets djup.
Dessvärre blir verkan densamma!

Teaterdirektören.

P.S. Den officiella bilden är ju att vi har "världens modernaste flotta".
P.S.2 Ordväxling från en annan del av världen, på tal om robot i underljudsfart;-)
"När det kommer en robot i underljudsfart vill vi alla snabbt upp på däck".
"Är ni så rädda för just sådana?"
"Nej, vi vill se när de skjuts ner".
"Det brukar bli väldigt vackert, speciellt när det är mörkt".

Thomas Berkland sa...
6 oktober 2014 19:01  

O herre jäklar!
Där begriper man även som lekman, att i händelse av krig i Östersjön, avreglas Gotland direkt från all sjötrafik. Ibland är nog det bara fakta, som gör att en politiker, måste ta sig en funderare. Bravo Wiseman!

Magnus Redin sa...
6 oktober 2014 20:26  

Wiseman, det du skriver och Mats bekräftar är egentligen något oerhört graverande. Det hade inte sjunkit in i min skalle att det var så illa.

Det är som om man hade beslutat att polisen får köpa bättre fordon, bättre datorsystem och utveckla sina metoder bara de försämrar något så de garanterat inte löser fler brott.

Eller att räddningstjänsten får köpa nya brandbilar om de skrotar slangar så de garanterat inte klara av större bränder.

Hur kan man bara ta ett sådant beslut? Vad kan den interna rationella motiveringen i beslutsfattarnas huvuden ha varit? Ett livsprojekt för att garanterat avveckla värnplikten? En taktik för att tvinga fram medlemskap i Nato genom svaghet? Att nyckelpersoner har blivit köpta eller utpressade av främmande makt? Misstroende gentemot försvarsmakten gränsande till hat? Vad 17 kan det ha varit?

Erik78 sa...
6 oktober 2014 21:36  

Personligen tycker jag kommentarerna från 2007 talar för sig själva, "dödsfälla" och "odugliga för internationella insatser eftersom avsaknaden av adekvat luftvärn gör dom till en belastning"

Unknown sa...
7 oktober 2014 18:08  

Thoas Berkland, jag menar absolut inget illa, men vad är det som får dig att tro att fakta kan få en politiker att ta sig en funderare, alt. tänka om ?
mvh
/Ulf

HAZ sa...
7 oktober 2014 19:41  

Förutsättning:
Mål: Sjömålsrobot Rb08 från KA.
Verkansförband: Korvett med 57 mm allmålspjäs.
JA 37 med 30 mm akan.
Uppgift: Bekämpa sjömålsroboten.
Resultat: BOM
Rb08 hade en styrautomat som inte höll vare sig höjd eller kurs med någon större precision (varför skulle den göra det?) varför rb "vobblade" fram i lufthavet och fick de radarriktade systemen att helt missa.
Rb 08 var en underljudsrobot, fart omkr 900 km/t.
En halvdålig (eller mycket bra!) styrautomat räckte som motmedel.

Staffan Topping sa...
7 oktober 2014 22:45  

Tänk, nu har vi bytt ut Tolgfors, Jevrell, Enström och Widegren mot Hultqvist, Widman och Salestrand.

Detta kan ju bli riktigt bra!

Bo H sa...
9 oktober 2014 21:23  

@ Staffan Topping: Ja, sent omsider har vi fått en bra besättning på FöD.

Nu är jag verkligen brydd - går det att byta ut Åsa R, Alice B K, Mehmet K, Gustav F och Ardalan S utan att tappa Hultqvist och Salestrand?

Staffan Topping sa...
9 oktober 2014 23:22  

@Bo H

Nix. Det är priset du betalar för att få leva i ett fritt land även i fortsättningen.

Bo H sa...
10 oktober 2014 10:52  

@ Staffan Topping:

Jo men hur mycket av statskassan återstår för FöD att förvalta med de ovannämnda i regeringen? Inte så det tillnärmelsevis räcker till att gardera sig för risken att bli överraskad vilket ju är ett fundament i en fungerande försvarspolitik. :-(

Bjäen sa...
13 oktober 2014 17:16  

Övningen försvaret genomför just nu med väpnad eskort av en Gotlandsfärjan är ett rätt värdelöst förfarande. I ett skymningsläge skulle en sådan operation vara väldigt riskfylld. Vid en konflikt omöjlig att genomföra.

Det räcker att en rote SU från Kaliningrad lyfter och skjuter två Brahmos sjömåls missiler från 10-15 mils avstånd så finns det ingen möjlighet att försvara sig mot en sådan attack. Eller en annan typ av långväga sjömåls missil skjuts från Kaliningrads fastland.
Gotlandsfärjan är en lame duck utan möjlighet till försvar.

Svenska försvarets taktik ligger på 90 tals nivå.
Det är rent skratt retande att försvaret övar high value object protektion när samtliga förband ej kan försvara sig mot ryska sjömåls missiler.

Det är som en enda stor grekisk tragedi .
Finska Umkhonto luftvärn missilen kan möjligen skydda mot sjömåls missilen Brahmos. Men ett system som inte finns är liknande kashtan eller phalanx. Ett närskydds luftvärn.

Tyvärr visar överskeppandet av trupp i Gotlandsfärjan hur långt förfallet gått i försvaret.
Fasta förband på Gotland är enda lösningen.

Samtidigt undrar jag om dagens försvarspolitiker är idioter och beslutsfattare som inte fattar livsnödvändig materiel.

Helt sjukt att detta inte diskuteras mer!

Jan Burman sa...
13 oktober 2014 20:54  

Måvara att roboten har imponerande värden på pappret men det är inte allt. En kryssningsrobot är programmerad att gå till ett mål vars läge och utseende är känt från början. Ett sånt mål kan bekämpas från oerhörda avstånd. Ett fartyg däremot är i rörelse. Hur skall du kunna mäta in det målet från avstånd på andra sidan Östersjön menar du. Du måste ju hitta målet/båten med radar eller IR spanare som sedan länkas över till utskjutsplatsen. Jorden är som bekant rund och mycket döljer sig bakom horisonten. För att lyckas med detta måste man på ett eller annat sätt befinna sig mycket närmare fartyget än roboten har räckvidd. Jag måste dessutom veta att färgan går just där just då. Nu menar jag inte att det är lämpligt att lita på att en sådan transport verkligen skall lyckas, men så jäkla enkelt är det inte som du vill påskina. Vi har ju faktiskt också olika system för att bekämpa missiler och flygplan. Faran med att vara "kalenderbitare" är just att man tappar verkligheten.

Max Hanemann sa...
14 oktober 2014 07:56  

Jan:
Med radarspaningsplan typ Mainstay på hög höjd eller spaningssatelliter är det föga problem att övervaka Östersjön och ge mållägen. Det finns naturligtvis skenmål o s v.

Jan Burman sa...
14 oktober 2014 10:03  

Mainstayplan måste för att se ligga relativt nära och kan dom se fartyget kan även vårt luftförsvar se flygplanet. Räkna själv, 4,12 gånger roten ur radarhöjden plus roten ur målhöjden så kan du räkna fram avstånd. Satelliter kan du glömma när det gäller målinriktning för olika missiler rörande rörliga mål. Satelliter behöver fri sikt, inga mål och inte mörker. Dessutom kan man störa ut deras sändning. Visst har vi ett extremt bantat försvar, men det vi har är vältränat och har stor kompetense. Sen att vi har luckor i form av obefintligt luftförsvar på våra korvetter och avsaknad av attackvapen för längre avstånd till våra JAS plan är en annan sak. Det får vi hoppas på att man nu tänker åtgärda tillsammans med en del andra grejor.

Staffan Topping sa...
14 oktober 2014 16:53  

@Jan Burman

"...men det vi har är vältränat..."
Av din kommentar drar jag slutsatsen att du inte arbetar inom FM eller åtminstone inte inom armén.
Eller menar du att vi har haft en tillräcklig övningsverksamhet de senaste 10 åren?

Max Hanemann sa...
14 oktober 2014 16:56  

Jan:
Ett radarspaningsplan på 10 000 m ser geometriskt mer än 400 km och en Gotlandsfärja är ett stort och fett radarmål. Satelliter med spaningsradar mot sjömål har funnits i decennier. Vi får väl beträffande Gotland göra som japanerna under VK2 som underhöll avskurna öar med ubåt ... :-)

Nils Johnsson sa...
14 oktober 2014 19:37  

Från en del politikerhåll har ju framhållits att kryssningsmissiler är alltför offensiva vapen för Sverige. Kanske är fallet också så. Jag antar att när det gäller investeringar så tillämpas den s k farfarsprincipen. Alltså att den som investerar måste få denna godkänd av ett överställt organ.
Om Sveriges riksdag önskar göra en viss typ av investering säger kanske Moskva nej till detta beslut. Då investeringen hotar deras intressen. Säger Moskva nej respekterar Sverige självklart detta. Ett par exempel. En Jas med enbart Akan är betydligt gynnsammare för deras styrkor än en Jas med kryssningsmissil osv. Att utrusta Visbykorvetterna med luftvärnsrobotar eller missiler skulle svårligen hota ryska fredsfrämjande styrkor och kan därför knappast accepteras. Exemplen kan självklart mångfaldigas. Farfar har som bekant alltid rätt i egenskap av sin långa erfarenhet och sitt goda förstånd. Antar att man handlat efter denna rättrådiga process sedanlång tid tillbaka.
/Nisse

Jan Burman sa...
15 oktober 2014 20:41  

Nej sateliter är spaningsverktyg. Dom är känsliga för ex moln och kan inte styra en sjömålsrobot. Om spaningsplanet kan se fartyget kan även Svenskt luftförsvar se spaningsplanet och bekämpa detta. Sateliter kan ta ut ett hyfsat läge på fasta installationer och man kan med detta som bas lägga in drtta som mål. Men man måste komplettera med en kartbild som skall läggas in i roboten som den jämför med. GPS är för osäkert att förlita sig på under krigstid och används bara som korrigering mot kartbilden och tröghetsnavigeringen. Men med en sådan kan fu med lätthet slå ut själva hamnen som ju ligger fär den ligger. Till detta behöver du inte röja dig genom att låsa målradar och dyligt. Men vårt luftförsvar har ju möjlighet att skjuta ned roboten på vägen dut. Ett fartyg som kommer närmare kan naturligtvis också avfyra en robot mot båten men riskerar natyrligtvis att själv bli utslagen av våra U-båtar. Det hela går naturligtvis men är långt ifrån så enkelt som du målat upp det.

Max Hanemann sa...
15 oktober 2014 21:18  

Jan:
Jag har inte närmare diskuterat konkret vapeninsats mot en Gotlandstransport och försvaret mot en sådan, bara upptäckts- och inmätningsaspekterna.

En radarutrustad satellit ser igenom moln, kan upptäcka fartyg och ge deras läge, när dess banparametrar medger detta för ett visst område.

Ett radarspaningsplan kan flyga över ryskt område öster om t ex Estland, eller över Kaliningrad, och därifrån upptäcka, plotta och ge målläge för fartyg på väg till Gotland. Svenskt jaktflyg lär ha svårt att ingripa mot ett så avlägset mål.

Bjäen sa...
16 oktober 2014 18:04  

De sjömåls missiler ryssarna använder har optisk identifiering, en dator scannar av via en kamera. Strukturer på havsytan som liknar en båt smäller den.
Då behövs ingen radar gps ody.
För,programmering löser det mesta.

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade