Hur blev det så här?

Det har nu gått tio år sedan försvarsbeslutet 2004 där inriktningen för det svenska försvaret blev att internationella insatser skulle vara Förvarsmaktens framtida uppgift, istället för att försvara Sverige. Den organisationsnumerär som där fastställdes är den som Försvarsmakten fortsatt har att röra sig med, dock i något reducerad numerär. Nu stundar ett nytt försvarsbeslut och då anvisningarna från regeringsbeslut 5/2013 så sent som fredagen den 17 oktober fortsatt låg fast, kommer resultatet att bli än en ännu lägre numerär – kanske inte i numerären större förband (t.ex. bataljoner), men väl i deras innehåll om nu Armén t.ex. ska gå från 4 plutoner per kompani till 3, o.s.v. Det gäller att inte bara titta på kartongens storlek utan att faktiskt se hur mycket som finns i den.

Vilka var då bedömningarna som gjordes inför försvarsbeslutet 2004? Försvarsmakten gav i sitt budgetunderlag för 2005 ett fördjupat svar till regeringen avseende innebörden i de fyra alternativ (+3, +/-0, -3 och -6 mdr kr) som Riksdagen hade att ta ställning till. Nedan redovisas vissa av konsekvenserna för det sedermera beslutade alternativet (-3):


"Samtliga planeringsalternativ bygger på förmåga att hävda den territoriella integriteten
som är avvägd relativt det rådande omvärldsläget. I planeringsalternativ minus 3 är dock kapaciteten begränsad att verka i flera geografiska områden samtidigt.


Givet att förband är insatta i internationella insatser, uppstår i samtliga planeringsalternativ varierande grad av risktagning avseende förmågan att samtidigt kunna möta uppkommen kris på nationell basis (uppgift 3a). Förbandsmassan är i flera avseenden så begränsad att den inte räcker till för att täcka dessa behov samtidigt. Detta förhållande blir påtagligt i planeringsalternativ minus 3.


Förmåga att i nationell ram möta uppkommen kris (uppgift 3a) och samtidigt bidra med förband till internationella insatser (uppgift 2) innebär risktagning. Numerären och uthålligheten i flera funktioner är så begränsade att möjligheterna att utnyttja systemens inneboende flerfunktionsförmåga inom andra arenor, i praktiken försvinner.

Basen för att i ett förändrat omvärldsläge utveckla förmåga att kunna möta väpnat angrepp (uppgift 3b och 4) reduceras i mycket stor omfattning.


Försvarsmakten skall upprätthålla och utveckla grundläggande kompetens för och förmåga till väpnad strid i samordnade operationer i prioriterade områden och miljöer, samt anpassa personell och materiell kvalitet i förbanden inom ramen för principerna för differentierad beredskap. Detta ger Försvarsmakten förutsättningar att i händelse av ett försämrat omvärldsläge och efter successiva beslut av statsmakterna kunna utveckla den operativa förmågan att, med begränsningar i uthållighet, möta operationer av begränsad omfattning i ett område. (Jämför ÖB uttalande nyåret 2013! /Wiseman)


Konsekvenser för förmågan att med 1 års förvarning möta ett hot till följd av kris/konflikt i omvärlden:
Genom att antalet förband reduceras, minskar uthålligheten för genomförande av verksamheten såväl på mark-, sjö- som i luftarenan. Förmågan att kunna möta uppkommen kris bygger i planeringsalternativ minus 3 miljarder kronor på att huvuddelen av förbanden, som också är avsedda för internationella operationer, kan disponeras för nationella behov. Numerären och uthålligheten i flera funktioner är så begränsad att möjligheterna att utnyttja systemens inneboende flerfunktionsförmåga inom andra arenor i praktiken försvinner


Konsekvenser för förmågan att på lång sikt, efter allvarlig och varaktig säkerhetspolitisk försämring och successiva beslut av statsmakterna, kunna utveckla förmåga att möta olika former av mer omfattande militära operationer som hotar Sveriges fred och självständighet:
I planeringsalternativ minus 3 miljarder kronor avvecklas flera moderna förband, som mycket väl skulle kunna vara till nytta i framtiden.

Med några undantag vidmakthålls alla idag förekommande kompetenser. Effekterna totalt och i funktionerna innebär främst minskad redundans, minskade förutsättningar att kunna agera på flera platser m h t numerär, uthållighet m m.

Sammantaget medger resurserna möjlighet att verka i ett begränsat område, för att där uppnå förutsättningar att kunna nå gynnsamt avgörande. Förutsättningarna att i framtiden öka volymer och eller förmåga, inom vissa utvalda funktioner, begränsas av kapaciteten i den grundorganisation som kan vidmakthållas inom anvisade ekonomiska ramar."



Detta var alltså vad som rapporterades till regeringen inför försvarsbeslutet 2004. Detta är den organisatoriska stomme, men i något reducerad form som riksdagen 2009 beslutade även skulle kunna lösa vissa nationella försvarsuppgifter. Detta är den stomme som i försvarsbeslutet 2015 ska tilldelas ytterligare uppgifter. Det ska också understrykas att det i grunden är samma materielsystem som var aktuella i försvarsbeslutet 2004 som 2015: stridsvagn 122, stridsfordon 90, JAS 39C/D, korvett Visby, ubåt Gotland.

Att färdigställa insatsorganistion 2014 som avsett, där regeringens öppning nu för att återinföra en partiell värnpikt är rätt väg att gå, men ambtionerna måste läggas betydligt högre än IO 14 om Sverige ska ha ett nationellt försvar värt namnet. Risken är annars att man bli beroende av att utländska förband finns stationerade i Sverige över tiden. Konsekvenserna av den numerär som valdes 2004 går inte att komma ifrån. Risken är överhängande att ett försvarsbeslut 2015 skapar motsvarande konsekvenser.


Källdokument:
Budgetunderlag 2005 sammanfattning av alternativen
Budgetunderlag 2005 alternativ -3 mdr kr

Läs gärna Mike Winnerstig för ytterligare perspektiv i frågan.

Vill man läsa ytterligare om drivkrafterna bakom försvarsbeslutet 2004 och föregångarna 2000 och 1996 går det att göra här.

15 kommentarer:

Anonym sa...
28 oktober 2014 kl. 10:53  

Tidsförhållandena är inte direkt gynnsamma.
1936 beslutade vi om en, visserligen begränsad men dock, upprustning av försvaret. Denna upprustning forcerades genom succesiva beslut under VK 2.
Genom stora ekonomiska uppoffringar och en totalsatsning av svensk industri i ett avspärrat läge lyckades vi hjälpligt nå målet - 1948.

Tolv år och en samhällelig totalsatsning; personellt, industriellt, ekonomiskt.

Tidsförhållandena är förmodligen minst lika långa idag medan samhällets/folkets/politikernas vilja till nödvändiga uppoffringar förmodligen är obefintliga innan hotet är så stort och uppenbart att det är för sent.
/Peter Hammarberg

Anonym sa...
28 oktober 2014 kl. 11:44  

"Hur blev det så här?"
Jaa... svaret på den frågan är faktiskt mycket komplext och allomfattande. Det handlar inte bara om försvarsbudget utan måste förstås i den politiska omvälvning (kulturrevolution är ett lämpligare ord), i kölvattnet av 68-generationen som omfattat Sverige de senaste 30 åren och nu accelererat till absurd omfattning. Detta ämne ligger utanför vad som vanligtvis diskuteras på denna blogg men det är omöjligt att förstå den förda försvarspolitiken, försvarsdebatten och svenska folkets syn på försvaret och staten Sverige utan att ta hänsyn till de idéer som för närvarande behärskar media, statliga institutioner, politiska partier och som är hegemoniska i det offentliga samtalet i vårt land. Försvarsvänner måste inse att en stor del av vårt eget etablissemang anser att nationalstaten Sverige är något ont som måste avskaffas. En stark försvarsmakt med det uttalade målet att bevara denna stat är naturligtvis ur en sådan synvinkel något dåligt som aktivt ska bekämpas. Det finns alltså många beslutsfattare (många fler än de som uttalat hyser åsikten) som ser avvecklandet av Försvarsmakten som ett nödvändigt steg på vägen att uppnå målet om upplösande av nationalstaten. De som är av annan åsikt måste åtminstone erkänna konflikten för att kunna gå vidare och diskutera hur man ska bemöta denna politiska rörelse.

Johan Kylander sa...
28 oktober 2014 kl. 11:55  

"Risken är annars att man bli beroende av att utländska förband finns stationerade i Sverige över tiden."
Vi har väl befunnit oss vid den punkten sedan länge utan att ge det motsvarande erkännande. Alternativet är att utländska förband av annan art stationerar sig själva i Sverige mot vår uttryckliga vilja.

Realisten sa...
28 oktober 2014 kl. 13:43  

Egentligen är det så mycket värre än någon talar om. Vi har idag ingen Försvarsmakt som är organiserad eller utrustad för krig. Vi har på det även ett samhälle som inte överhuvudtaget är det minsta förberedd på kris eller krig. Vi lever i en eforisk bubbla av välstånd.
Inte ett enda förband idag i FM är organiserat eller utrustat utifrån ett förmåge perspektiv med redundans och uthållighet som krav. Allt handlar om och utgår från ekonomiska termer. Vi kan skälla på Politikerna i många delar men i grund och botten handlar det om att Försvarsmakten inte egentligen fullt ut beskriver sammanhang och sanning. Våra högsta Försvarsmakts ledning är i många stycken mer politiker än våra folkvalda.
Man måste beskriva och förklara helheten, system av system, beroendet av andra delar och hur det hör ihop. Anskaffar man ex ett flygplan krävs ett antal förutsättningar för att det skall verka i en viss situation. I delsystemet ingår planet, vapensystem och förare. Runt om kring detta krävs en massa andra fungerande system, bla ett flygbassystem som är en grundförutsättning för att ens planet skall kunna lyfta.Detta sytem måste kunna bevakas och skyddas. Hur såg ex flygbasbataljon 85 ut? Hela tiden beskrivs enskilda system och man pratar aldrig om en helhet, detta är tragiskt.
En förutsättning för att ha ett fungerande Flygvapen är att vi har en fungerande Arme och en fungerande Marin.
Hur är statusen egentligen på våra delsystem? Ta exemplet ett av våra slagkraftigaste vapen på Armesidan, strv 122. Hur mår de 120 vagnarna, vilka repbehov föreligger på de vagnar som är förrådsställda? Tro inte att man repar upp en vagn innan förrådställning, FM lärde sig redan under slutet av 80 talet att detta är en enkel metod att spara pengar kortsiktigt, förrådsställ materiel i den status som är och skjut fram kostnad för rep.Hur ser reservdelsförsörjningen ut? Vilken tillgänglighet finns det? Hur mycket ammunition finns det tillgänglig i förråd?
Skall vi nu ha en Försvarsmakt så måste den var förberedd för krig, med kort insatstid och system med hög tillgänglighet. Vi skall även säkerställa uthållighet utan tillförsel av resurser. Allt måste finnas här och nu. Annars finns ingen förmåga. Organisationer måste byggas utifrån förmågekrav med krav på redundasns och uthållighet vi måste se helheten.

Gustav sa...
28 oktober 2014 kl. 23:43  

"Hur blev det så här?"
Det är väl inte så konstigt?

Med tillräckligt många blåögda och naiva svenskar (såväl bland medborgare som i ledningen av Sverige) som på allvar anser att vi inte behöver ha (eller ska ha en Försvarsmakt så blir det ju så här

Det jobbiga kommer ju när nu det blir alldeles uppenbart vad konsekvenserna av detta kan bli

Men om det nu är så att en majoritet av den Svenska befolkningen inte anser att Sverige är värt att försvara så är det väl lika bra att lägga ned (såväl Sverige som dess Försvarsmakt)?

Anonym sa...
29 oktober 2014 kl. 11:37  

Personligen bedömer jag att Sveriges försvar är tillräckligt eller för stort att hävda den territoriella integriteten relativt det rådande omvärldsläget som knappast ändrats sedan 1991 eller förbättrats. Ryssland är inget hot mot Sverige idag eller imorgon och inte heller mot Estland och Lettland som är Nato- och EU-medlemmar med stora ryska minoriteter som är riktiga vinnare, dvs de kan röra sig fritt i både EU och Ryssland. Klart att Ryssland/Putin inte vill ändra på det. Vitryssland förblir en diktatur som ingen bryr sig om. Ukraina är naturligtvis ett problem sedan 1991 med sin korruption i Kiev och stagnation överallt och stöld av rysk gas under lång tid. Lösningen är naturligtvis en tvåspråkig (ukrainsk/rysk) federation där områden i söder och öster med gamla historiska och kulturella band till Ryssland kan fortsätta med det, medan västra Ukraina uppe i Karpaterna kan försöka förbättra relationerna med EU, om de kan uppfylla EU:s krav på demokratisk och ekonomisk ordning. Vilket inte är lätt.
Sverige bör naturligtvis förbättra sina relationer med Ryssland. Den senaste, misslyckade undervattensspaningen i skärgården, där Ryssland utpekades som inkräktare, beror sannolikt på total inkompetens hos svenska marinens taktiska stab som missbedömt alla indikationer på misstänkt kränkning. Vi får avvakta analysen av det hela som skall publiceras vecka 46.
Förslag att Sverige skall bli med i NATO är inte aktuellt enligt min mening. NATO har ju just efter 13 års krig förlorat Afghanistan där t.ex. Storbritannien just nu lämnar slagfältet; 450 döda, över 1200 invalider och säkert >10 000 psykiskt skadade soldater. USA har ännu värre förluster i Afghanistan. Sveriges insats i Afghanistan med ISAF är ju ingen succé att tala om, dvs ett totalt misslyckande. Man lyckades inte ens ordna en korrekt folkbokföring under 13 år, så att demokratiska val kunde ordnas eller att alla flickor kunde gåi skolan. Det är ju bara en tidsfråga innan den afghanska motståndsrörelsen tar över makten i Kabul och slänger ut marionetterna där. Tuffa tag. NATO-medlemmen Turkiet är väl heller inte mycket att lita på? Inte är Turkiets sak Sveriges?

Anonym sa...
29 oktober 2014 kl. 11:37  
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
uppgiven sa...
29 oktober 2014 kl. 13:01  

För att nytillkomna läsare ska kunna bedriva källkritik:

http://heiwaco.tripod.com/cv.htm
https://sites.google.com/site/wtc7lies/home/anders-bjorkman-s-world

Die Dumme Schwede!!!! sa...
30 oktober 2014 kl. 17:59  

Man faar det man roestar paa och svaarare aer det inte!
Eller tror naagon naagonting annat?

Erik78 sa...
30 oktober 2014 kl. 20:46  

Jag kommer osökt att tänka på Sten-Erik Björling när jag läser Björkmans inlägg 😊

Anonym sa...
30 oktober 2014 kl. 22:26  

När jag mer aktivt deltog i Sveriges militära försvar var omvärldsläget annorlunda; den gamle stalinisten Ulbricht härjade i Östtyskland och Sverige hade inte ens erkänt sovjetmarionetten DDR, vårt södra grannland. Läs gärna http://heiwaco.com/ddr.htm om det. Under dessa omständigheter var jag med! Bl.a. som svensk spion!!! Det var februari 1969 som jag kartlade Sovjetunionens örlogsaktiviteter i Moskva och Leningrad. Pga klimatet låg isen och det snöade och aktiviteten var noll. Ryssarna var dock trevliga och bjöd på armenisk cognac, Krimchampagne och kaspisk kaviar och rökt stör (och massor av vodka) och alla var vi vänner. Något hot kunde jag inte notera i snöyran/fyllan. September/oktober 1970 var jag med och visade upp Kgl. Flottans kapacitet att stoppa ryssen redan i hamn! Jag beskriver det hela på http://heiwaco.com/offres_emplois.htm . Det var succé. Fast jag glömmer där att nämna svenska marinlottakåren. Utan den hade det aldrig blivit någon ombyggnad av civilt fartyg till örlogsminutläggare. Noterar nu att det inte finns några marinlottor och om det fanns 24 000 svenska lottor totalt år 2000 är de bara 7000 idag. Anledningen är nog att lottorna vet att läget är under kontroll utan dem. För att lugna ner omvärldsläget 1972 beslöt Sverige/Palme att erkänna DDR och deras politik att skjuta ner medborgare som ville promenera över gränsen. Varför inte? Mitt råd till dagens politiska svenska makthavare är att förbättra relationerna med Ryssland och lugna ner omvärldsläget. Ryssland kontrollerar ju 20-30% av all gas/olja i världen och utan den kollapsar Europa. Sluta därför med allt trams om undervattensspaning i Mysingen. Torsken är borta sedan länge. Och ryssar är trevliga. Iallafall dem jag träffat.

Dan sa...
31 oktober 2014 kl. 08:54  

Den här Björkman, är han på riktigt?
Jag skulle tro att en av sakerna på Putins kom-ihåg-lista är att med alla medel förhindra att Sverige går med i NATO. Om det sker är hans få men viktiga hamnar i Östersjön nästintill oanvändbara, en situation som är lik vad som höll på att hända i Krim.
En Östersjö som helt behärskas av motståndaren måste vara en mardröm för honom.
Därför tror jag att det allra mest riskabla vi kan göra nu är att gå med i NATO utan att ha ett fungerande försvar. Jag tror att Gotland och Åland kommer att besättas av rysk trupp tämligen omgående i så fall. Vem vet vad som mer kan hända.
Vi behöver ett starkt eget försvar, bibehållen neutralitet och goda förbindelser åt båda håll. Ungefär som förr i tiden.

Att dricka vodka med ryska vänner är nog bra, men det förändrar inte de geopolitiska realiteterna.

Pajje sa...
31 oktober 2014 kl. 22:34  

Och de ryska skenanfallen med attackflyg var bara inbillning det också eller...

Anonym sa...
1 november 2014 kl. 06:09  

@Pajje&Dan
Vi diskuterar det faktum att inriktningen för det svenska försvaret är att internationella insatser skall vara Förvarsmaktens särskilda uppgift, istället för att försvara Sverige, t.ex. spana i kustbandet efter undervattenskränkningar september 2014. Den största insatsen efter kalla krigets slut lär väl vara den i Afghanistan som startade 2002 och fortfarande pågår även om reträtten är i stort sett avslutad. Försvarsmaktens hemsida http://www.forsvarsmakten.se/en/about/our-mission-in-sweden-and-abroad/current-missions/afghanistan-isaf/ har idag inte mycket att berätta om fiaskot i Mazâr-e Charîf. Kunduz ligger inte långt därifrån där Tyskland hade en stor militärbas som nu övergetts. Och det verkar som om situationen där nu är helt utom all kontroll; https://www.afghanistan-analysts.org/security-in-kunduz-worsening-further-the-case-of-khanabad/?utm_source=Old+List&utm_campaign=8e7c613326-RSS_EMAIL_CAMPAIGN&utm_medium=email&utm_term=0_99a440a06f-8e7c613326-13710877 . Anledningen till svenska försvarets fiaskon både i Afghanistan och svenska skärgården är brist på ärlig analys och brist på moral, dvs brist på förmåga att hålla modet uppe under stress. Tyvärr blir resultatet en enda röra.

Dan sa...
1 november 2014 kl. 18:17  

Anders,
Jag framlägger det som i grunden utgör vår säkerhetssituation. Detta ska och måste dimensionera försvaret.
Vad gäller Afghanistan är varken vi eller tyskarna de enda som misslyckats. Har för mig att engelsmännen på 1800- talet var de första, långt innan talibantomtarna var uppfunna, och till och med Röda Armen fick åka hem med svansen mellan benen.
Vad har vi, med vårt enveckasförsvar där att göra?
Har svårt att föreställa mig, genom mänsklighetens historia, något som misskötts så kapitalt som vårt försvar. Frågan är varför och vilka som ska ställas inför rätta.

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade