Tolgfors visionerar utan ekonomisk täckning

I en Brännpunkt idag visionerar försvarsminister Sten Tolgfors om att Försvaret i framtiden måste kunna ha alla 30 000 man i hög beredskap. Idag är det bara 10 000 som har snabba insatstider och det anser han inte är nog när man ser skeendet i Georgien.

Vid första anblicken och för ett okritiskt öga låter det ju mycket bra, men synar man uttalandet lite i sömmarna blir man inte så imponerad.

För några år sedan infördes nya beredskapsstandarder i Försvarsmakten, där den högsta kallas R10 (på tio dagar ska förbandet kunna påbörja lösande av uppgifter i operationsområdet), den näst högsta R30, sedan R90, R360 (tror inte det finns något förband i den kategorin längre) och den lägsta R3 (3 som i 3 år...). Mycket av detta hade självklart finansiell bakgrund, eller snarare allt?

Huvuddelen av Försvarsmaktens förband har idag R3. De flesta s k insatsförband har fått sitt beredskapskrav sänkt (de facto av just Sten Tolgfors) till R90 från R10 eller R30. Om förbandet befinner sig i R90 behöver det inte ens finnas rekryterat och kostar därmed inga pengar i beredskapsersättningar, vilka ska utgå till personal i R10 och R30.

De 10 000 man som Tolgfors talar om som är gripbara inom ett år är just de som är R10 - R90, varav ett mycket litet antal i R10 (om just någon i dagens läge utöver specialförbanden).

Gör man en historisk jämförelse mot det så i offentligheten baktalade "invasionsförsvaret" var beredskapsgraden en helt annan liksom numerären. Där fanns det bara en beredskapsgrad - 24h. Från mobilisering skulle förbanden kunna lösa uppgifter från sin utgångsgruppering på 24h. Vissa förband hade självklart högre status på färdigheterna än andra som behövde övas en tid efter mobilisering, men numerären på den mobiliserade personalen var en helt annan - över 400 000 man mot dagens 30 000 (efter tre år). Marinen och Flygvapnet hade högst beredskap, där man i princip omedelbart kunde påbörja lösandet av uppgifter för att försvara landet. Idag utgör ju även dessa försvarsgrenar en bråkdel av sina storlekar för 10-15 år sedan och i dagens läge tror jag att Marinen fortfarande har ett fartyg i R30 (rätta mig gärna!) medan Flygvapnets skarpaste förband håller R90 (om man bortser från incidentberedskapsroten). Rätt patetiskt egentligen och särskilt med bakgrunden att Ryssland på 24h satte in mer i Georgien än vad Försvarsmakten idag klarar av att skaka fram på ett år.


Synar man artikeln i övrigt är det mycket intressant att försvarsministern nu börjat tala om att Rysslands bombplanspatruller och övriga "nya" militära företeelser visar på landets intressen och detta måste följas av Sverige. Han talar också om att de ryska försvarsutgifterna minsann har ökat (med några hundra procent...) men faktiskt fortfarande ligger under en rad andra länder. Jag är inte helt imponerad den jämförelsen även om Tolgfors knutit den till PPP. Det är en viss skillnad vad man får i hårdvara och personalutgifter i Sverige och Tyskland jämfört med i Ryssland.

Ser man detta i några års historiskt perspektiv, så var det just händelser liknande de ovan nämnda som i framtiden (torde vara nu i så fall) skulle utgöra skäl för en nyinriktning av den svenska försvars- och säkerhetspolitiken mot en återtagning. Precis som alla gissade då detta sades blev ju verkligheten en annan. Det är ju så otroligt självklart att nyckeln till ett starkt försvar och skydd av landet är en ännu starkare underrättelsetjänst (och där tror jag FRA-lagen utgör en stark del, även om majoriteten totalt verkar ha missförstått syftet och metoden). Men vad tjänar det till när det inte är någon som lyssnar, eller snarare ingen som är villig att ta besluten? Man kan ju hoppas att Tolgfors tar sig en funderare över den här rätt intressanta artikeln i DN. Även Per T Ohlsson i Sydsvenskan borde kunna tjäna som en påminnelse med sin utmärkta analys.

Hemvärnet ska byta namn till "nationella skyddsstyrkor". Vad är de annars idag eller var de igår, måste man fråga sig? Ännu ett namnbyte för att leda allmänhetens uppmärksamhet runt att förmågan idag är mindre än igår, på samma sätt som man tog fram uttrycket "insatsförsvaret". Ett uttryck som jag starkt ogillar...


Men visst Tolgfors, hela Försvarsmakten i r360 är ju i alla fall bättre än vad som finns idag. Men var ska pengarna komma ifrån? Är det månne så att regeringen i sin nya budget har tänkt sig att reducera Försvarsmakten till 10 000 man? Då har man ju löst problemet med de 20 000 som inte ryms inom R360...

Fortsatt om Georgien

Den här artikeln ger mycket intressant bakgrundsfakta till Georgienkonflikten. Tydligen lade Ryssland stor energi på att återuppbygga det militära järnvägsnätet i Abkhazien mot Georgien fram till slutet på juli.

Likaså får man förvånas över ryska Svarta Havsflottans snabba respons när man på 24h gick från fredstida operationer till att sänka georgiska robotbåtar och landsätta fallskärmsjägare på georgiskt territorium. Hög beredskap, minst sagt. Hög beredskap... Varför gå tillbaka till hemmabasen Sevastopol (drygt 400 sjömil från Georgien) efter övningen "Kaukasus 2008" i slutet av juli, när Novorossijsk är så mycket närmare (ca halva sträckan)?


Lite bakgrund till kriget: Eurasia Daily Monitor 7 aug

Det är rätt intressant att gå igenom artiklar om regionen som är skrivna den närmaste tiden innan kriget bröt ut. Det ger lite perspektiv. Jag är väl lite färgad, men det är inte så mycket som visar sig vara till Rysslands fördel.


När man läser redogörelser som denna i Expressen funderar man ju om det överhuvudtaget råder något vapenstillestånd. Det verkar i alla fall inte göra det på rysk sida. Av någon underlig anledning verkar ryska armén sladda en mil närmare Tbilisi varje dag, trots att de säger sig vara på väg tillbaka in i Sydossetien. Tydligen har också Georgiens viktigaste järnvägsbro (som förbinder landet öst-västligt) under det senaste dygnet anfallit de ryska fredstrupperna och man tvingades spränga den i självförsvar. Eller kan det månne vara för att den oljeexport från Azerbadjan via Georgien som stoppades genom att Ryssland först tog exporthamnen i Poti och bombade den andra pipelinen, sedan lades om till just denna järnväg?

Rysk logik och den nya Försvarsmakten

Rysk logik är tydligen att man hotar Polen med kärnvapenanfall då Polen nu sagt ja till basering av det amerikanska missilförsvaret. Ukraina har också meddelat att man kan tänka sig ett samarbete. Det är inte utan att man till 100 % får hålla med Mikael Holmström i hans artikel om hur kriget i Georgien rimligtvis måste få riksdagen att riva den senaste tio årens säkerhetspolitik.

Det skulle vara intressant med en opinionsundersökning om vad svenska folket anser om Försvaret och försvars- och säkerhetspolitiken med Georgien friskt i minnet.

Samtidigt basunerar mil.se ut att målen nås trots tungt år. Enligt ny, men stark tradition i Försvarsmakten ska vi vara stolta över något som i hockey skulle motsvara att ha ett lag med 5 spelare och en målvakt, utan krav på resultat eller mål. Jag vet inte hur många år i rad vi nu har sänkt "produktionsmålen" eftersom produktionsapparaten inte mäktat med dem för att sedan mycket stolt förkunna att vi minsann nådde årets mål också. Själv tycker jag endast att det är pinsamt.

Om några veckor kommer Försvarsmakten att göra om sina internetsidor. Påbud från centralt håll är att förbandens egna internetsidor, t ex http://www.p7.mil.se/ ska försvinna och allt ska istället vara centraliserat och gemensamt. Detta är ytterligare ett led i att ta bort förbandsidentiteterna och det skulle inte förvåna mig om vi inom några blir av med förbandsmärkena på uniformerna också. De flesta minns säkert den totala sågningen Försvarsmaktens nya logotyp härom året.

Det skulle inte förvåna mig om någon centralt upplever att man inte kan hålla koll på informationsflödet då förbanden har egna sidor. Fram till för ett drygt år sedan kunde man läsa ett urval av de viktigaste nyheterna i kronologisk ordning på http://www.mil.se/, men detta gjordes om så att de "viktiga budskapen" utgör kärnan och eventuella nyheter en periferi.

Intressant och insatt om kriget i Georgien

Jag kan rekommendera dessa länkar för att läsa lite redogörelser och erfarenheter från den gångna veckans strider i och kring Georgien. Mycket intressant om man har min läggning.

Luftförsvarserfarenheter: U.S. Ponders Georgian Air Defenses (Finland beslutade tidigare i år att ersätta sina SA-11 med ett västerländskt system, eftersom man anser att systemet är röjt när det gäller att försvara sig mot Ryssland)

Redogörelse för "sjöslaget" mellan den ryska stridsgruppen och georgiska robotbåtar: Press Report Details Battle in the Black Sea (Intressant att georgierna lyckades skada Moskva så svårt att hon var tvungen att dra sig ur striden. Ukraina hotade Ryssland med att blockera de deltagande enheterna från att löpa in i Sevastopol, men valde i slutändan att inte göra så)

Bra tänkt!

Idag åtalades den försvarsmaktsanställde som glömde ett USB-minne med hemlig information i en dator på Stockholms universitets bibliotek.

Citat från SvD:
"Sedan glömde han kvar USB-minnet, som upptäcktes av en privatperson. Denne blev nyfiken, läste innehållet och förstod att det inte var avsett för offentligheten varpå han gav det vidare till en kvällstidning."

Bra tänkt. Borde nästan vara åtalbart.

Jag tycker inte alls det är märkligt att förfarandet är menligt för rikets säkerhet fast det rör material om Afghanistan, vilket tydligen chefsåklagaren har svårt att förstå.

Gudmundssons tre georgiska erfarenheter

Jag kan bara instämma i denna ledare i SvD. Dock missar Per Gudmundsson en aspekt i delen om försvaret: "Tvärtom visar konflikten i Georgien vikten av att ha sina egna trupper på plats först..." ...och inte som Georgien ha de bäst utbildade och bäst utrustade i Irak (mitt tillägg). Jämför med NBG och övriga delar av utlandstyrkan. För 15 år sedan var det "både och" (ÖB:s senaste modeuttryck) på riktigt, när man kunde hålla 2000 man i utlandstjänst och samtidigt klara full verksamhet på hemmaplan.

Obehagligt i trafiken

Under gårdagen tillbringade jag ca 12 timmar på våra svenska vägar och mestadelen av detta på en av våra största europavägar.

Halvvägs in i resan kom vi ikapp en mindre röd bil som verkade framföras av farmors lilla kråka. Ena stunden var den ute i vägrenen, andra passerade den mittlinjen. Farten varierade mellan 50 km/h och 100 km/h. Jag misstänkte direkt att personen ifråga var rattonykter trots att klockan endast var sen eftermiddag.

Jag ringde 112 och polisen undrade då om jag hade något egentligt belägg för att personen var rattonykter (mer än att föraren varit hårsmånen ifrån att en stunden krocka med mötande trafik och andra köra i diket)? Det visade sig att bilen jag låg efter ägdes av en äldre kvinna och man undrade om det var hon som körde bilen. Lättare sagt än gjort för mig att kolla när föraren så fort det var dubbelfiligt valde att lägga sig på mittsträcket. Till slut beslöt man sig ändå för hos polisen att låta stoppa fordonet efter att jag och familjen skrikit högt i telefonen när den framförliggande bilen var metern ifrån att grensla en refug. Som tur var fanns det en patrull i närheten. Efter att ha haft andan i halsgropen ytterligare ett antal gånger innan patrullen hann ikapp, fick man så stopp på bilen efter att ha legat efter den i någon minut med blåljusen igång (föraren verkade inte förstå eller använde inte backspegeln i onödan).

Efter 5 min blev jag åter uppringd av polisen i patrullbilen som meddelade att det varit den gamla kvinnan som satt bakom ratten. Hennes mål för dagen visade sig att vara att köra ca 100 mil hem (förmodligen efter att ha besökt släktingar). Nu visste hon inte riktigt om hon var på väg norr eller söderut längre eftersom hon var så trött. Eftersom hon inte var onykter lät patrullen henne fortsätta med uppmaningen att vila en stund.

Det sistnämnda gjorde mig rätt upprörd. Efter att under de senaste tio minuterna ha följt kvinnans framfärd där hon gång på gång var hårsmånen från att antingen krocka med fasta föremål eller mötande trafik, var vi ganska övertygade om att det bara var en tidsfråga innan olyckan skulle vara framme. I bästa fall skulle hon bara skada sig själv och sin egen bil. I värsta fall skulle hon frontalkrocka med en mötande bil och ta flera andra oskyldiga människor med sig i döden. Lyckligtvis har jag idag inte kunnat hitta något om någon bilolycka längs de 40 mil som återstod till kvinnans mål. Förhoppningsvis tog hon in på hotell över natten.

Nu undrar jag vad som egentligen hände när patrullen lät henne fortsätta sin färd? Så vitt jag kan minnas jämställs påtaglig trötthet vid bilkörning med grov rattonykterhet nuförtiden? Om man själv uppger att man är så trött man inte längre vet om man är på väg åt rätt håll - norrut eller söderut - borde det inte vara något snack om saken. Bestämde sig patrullen för att vara snäll mot en gammal dam och därmed riskera allmänheten eller hade man inte koll på lagen?

Oavsett vilket anser jag att polisen i fall liknande detta borde ha bemyndigande att tillfälligt förverka fordonet.

Mina övriga åsikter om äldre förare, rattonykterhet etc hittar ni under trafik.

Eld upphör i Georgien?

De senaste rapporterna talar om att nu även Ryssland gjort halt på sina styrkor, men först efter att ha tagit hamnstaden Poti. Enligt uppgifter ska president Medvedev beordrat halten.

I DN förekommer också uppgifter om att ryssarna bombat BTC-ledningen (Baku-Tbilisi-Ceyhan), vilket är den stora gas- och oljeledningen genom Georgien. Den andra stora oljeledningen från Adzerbadjan går genom Sydossetien och mynnar ut i den georgiska hamnstaden Poti. Vilket sammanträffande att ryssarna tagit ett brohuvud just i Poti!

Karta 1, karta 2

Nytt kapitel?

Liksom tidigare ryska och sovjetiska konflikter ser man att desinformationen är ett starkt inslag i den ryska krigföringen i Georgien. Tidigare under kriget har man först fått höra dementier från Moskva som någon dag senare följs upp med bekräftelser. Hittills har det rört sig om huruvida de georgiska styrkorna dragit sig tillbaka från Sydossetien, huruvida ryskt stridsflyg angripit mål i georgien, en rysk marin blockad, en andra front med ryska och abkhaziska styrkor från Abkhazien och nu senast handlar det om huruvida ryska förband gått in i själva Georgien. Det har tidigare från ryskt håll starkt förnekats att Ryssland skulle låta förband gå in i Georgien utanför Abkhazien och Sydossetien. Så har nu skett och de senaste nyheterna talar om att ryska förband lyckats skära av landet i två delar och att staden Gori fallit, samt att även hamnstaden Poti, mitt på landets västkust, tagits.

Precis som jag tidigare gissade har USA nu startat en luftbro för att lyfta hem den georgiska reducerade brigad som hittills deltagit i Irak, vilket självklart inte faller ryssarna i smaken. Förmodligen är detta landets bäst utrustade förband och högst önskvärt att ha på hemmaplan nu när "skiten träffat fläkten" (jämför NBG).

Ryssland har nu på allvar visat att man inte bryr sig om vad Väst och NATO anser om landets företeelser i Georgien. Det är ett stort steg att gå från att föra krig i en egna delrepubliker mot separatister (Tjetjenien och Nordossetien) till att anfalla in i en suverän stat. Nu går det inte att dra parallellerna med Kosovo och Jugoslavien längre.

Förmodligen är det inte bara kontrollen över gas- och oljeledningarna från Kaspiska Havet (se karta) som går genom Georgien som lockar, utan även en rysk chans att få en förlängd Svarta Havskust. Sedan Sovjetunionens fall har den ryska Svarta Havsflottan varit inhyrd i ukrainska Sevastopol och har de senaste åren kommit allt närmare vräkning. Det har varit tal om att förlägga delar av flottan till Syrien, då det nu blivit allt mer tal i Ryssland om att man än mer ska vara en maktfaktor både i Svarta Havet och i Medelhavet. Slutligen ska man inte underskatta den signaleffekt Ryssland vill skicka ut genom att mitt framför näsan på NATO och USA och trots deras skarpa invändningar "ta tag i sina egna säkerhetsproblem".

Frågan är om det inte är ett nytt kapitel i historien vi nu kan skönja, på samma sätt som nya kapitel skrevs 1989, 1991 och 2001. Kommer Väst med Frankrike och Tyskland i spetsen att svika Georgien för att rädda sin energiförsörjning? Blir så fallet, måste vi i Sverige helt klart ompröva vår säkerhetspolitik. Det skulle påvisa att man som ett litet land inte kan lita på tidigare löften från de stora pojkarna när det blåser snålt. Vore jag balt skulle jag bli allvarligt oroad över vad nästa ryska steg skulle vara. Om Ryssland får Georgien ostraffat är steget inte långt till att börja fundera på en ny Östersjökust och Anschluβ av Kaliningrad. Vi får inte glömma att det finns en ganska stor rysk minoritet i de baltiska länderna och låt oss inte heller glömma händelserna i Estland förra året. Frågan är vad Tolgfors och de "experter" han stöder sig på nu ska säga om den bristande ryska förmågan till mobilisering och krigföring? Om inte händelserna i Georgien leder till en ny svensk säkerhets- och försvarspolitisk inriktning är det inte annat än en skandal.

Trolig utveckling i vårt närområde den närmaste tiden är en förstärkning av NATO-beredskapen i baltstaterna. Jag skulle bli förvånad om man inte låter förstärka luftförsvaret av Baltikum.

För den som förstår sig på lite ryska är det ganska intressant att följa händelserna även från rysk synvinkel på Interfax och Pravda (engelska).

De kommande dygnen blir kritiska. Kommer ryssarna att stanna upp i sin offensiv eller siktar man på att ta Tbilisi? Faller Tbilisi kommer Georgien definitivt inte att kunna påräkna någon utländsk militär hjälp och spelet är därmed slut. Då är det en mindre självständig stat i världen och Georgien är åter en del av det ryska imperiet.


Det senaste i media:

SvD, 2, 3
DN, 2, 3, 4
Aftonbladet, 2, 3, 4
Expressen, 2, 3, 4
BBC (video)
CNN (sammanfattning)
Följ Carl Bildts blogg. Förhoppningsvis dyker det upp ett eller annat inlägg från händelsernas centrum - Tbilisi. Man kan inte annat än beundra hans mod och hängivenhet.

Skiten träffade fläkten

Visserligen har tecknen på att det åter närmat sig en väpnad konflikt i Georgien och dess närområde varit många, men få hade nog ändå trott att så skulle bli fallet.

Det råder inga tvivel om att Rysslands starkaste intresse i området är oljan och gasen från Kaspiska havet och dess färdväg mot väst. Av en händelse går vissa bl a genom Georgien och utgör därigenom alternativ till de som går genom Ryssland och kontrolleras av bl a ryska Transneft (karta).

Konflikten i Georgien går tillbaka till 90-talets början när delrepubliken Abkhazien med våld och stort civilt lidande bröt sig ur Georgien. Vid samma tid såg även Sydossetien till att också förklara sitt oberoende av Georgien.

Rysslands position i konflikten kan knappast kallas neutral. De senaste åren har flera incidenter inträffat där Ryssland visat sin ovilja att respektera Georgiens nationella integritet. De incidenter jag främst tänker på är förra årets kränkning av georgiskt luftrum med två attackflygplan som avfyrade en signalsökande robot mot en georgisk radarstation och frambaseringen av stridsflyg till Abkhazien och den efterföljande nerskjutningen av en georgisk UAV i våras.

De senaste åren har Ryssland också frikostigt delat ut ryska pass till invånarna i Abkhazien och i Sydossetien, vilket gjort att man kunnat använda argumentet att man är tvungen att försvara ryska medborgare i de båda områdena. Värt att notera är också att den första ryska reaktionen på händelserna i Sydossetien inte kom från Kreml och president Medvedev utan från Peking där premiärminister Putin befann sig. Ett tecken på vem det är som egentligen styr Ryssland?

Vad händer nu om stridigheterna med Georgien upphör? Georgien lär definitivt få ge upp förhoppningarna om att åter införliva Sydossetien med landet. Vad väntar då Sydossetien? Ryssland lär knappast låta Sydossetien få leva som en självständig stat utan det blir nog snarare så att man införlivar området i den ryska federationen. Trotsallt har ju majoriteten numera ryska pass. Än mindre troligt är att Nord- och Sydossetien skulle få bilda en gemensam självständig stat. Kommer Ryssland att fortsätta in i Georgien? Knappast om man håller sig till sunt förnuft. Landets anseende är redan allvarligt skadat av dess agerande.

Det ska också bli intressant att se vad USA:s mer fasta ståndpunkt kommer att bli. USA har ju kraftfullt omfamnat Georgien tidigare och nu senast i våras ville man ta med landet i NATO. President Bush togs härom året emot som en hjälte när han besökte landet och Georgien har fram till idag varit en av de större bundsförvanterna i "Coalition of the willing" i Irak med en reducerad brigad om 2000 man. Denna brigad befinner sig nu under återtransport mot Georgien (färdväg och färdsätt oklara).

Värt är också att notera att ryska Svarta Havsflottan inlett en blockad av georgiska hamnar, bl a hamnstaden Poti inte långt från gränsen mot Turkiet, ett NATO-land och att man förstärkt den ryska närvaron i Abkhazien sjövägen med 4000 man.

Det är bara att konstatera att det återigen brinner friskt runt krutdurken Kaukasus.

Lite av dagens mediatäckning:

Svd, 2, 3, 4, 5, 6
Aftonbladet, 2, 3, 4
DN, 2, 3, 4
Expressen, 2, 3, 4
BBC, 2, 3, 4, 5 (bilder), 6