Obehagligt i trafiken

Under gårdagen tillbringade jag ca 12 timmar på våra svenska vägar och mestadelen av detta på en av våra största europavägar.

Halvvägs in i resan kom vi ikapp en mindre röd bil som verkade framföras av farmors lilla kråka. Ena stunden var den ute i vägrenen, andra passerade den mittlinjen. Farten varierade mellan 50 km/h och 100 km/h. Jag misstänkte direkt att personen ifråga var rattonykter trots att klockan endast var sen eftermiddag.

Jag ringde 112 och polisen undrade då om jag hade något egentligt belägg för att personen var rattonykter (mer än att föraren varit hårsmånen ifrån att en stunden krocka med mötande trafik och andra köra i diket)? Det visade sig att bilen jag låg efter ägdes av en äldre kvinna och man undrade om det var hon som körde bilen. Lättare sagt än gjort för mig att kolla när föraren så fort det var dubbelfiligt valde att lägga sig på mittsträcket. Till slut beslöt man sig ändå för hos polisen att låta stoppa fordonet efter att jag och familjen skrikit högt i telefonen när den framförliggande bilen var metern ifrån att grensla en refug. Som tur var fanns det en patrull i närheten. Efter att ha haft andan i halsgropen ytterligare ett antal gånger innan patrullen hann ikapp, fick man så stopp på bilen efter att ha legat efter den i någon minut med blåljusen igång (föraren verkade inte förstå eller använde inte backspegeln i onödan).

Efter 5 min blev jag åter uppringd av polisen i patrullbilen som meddelade att det varit den gamla kvinnan som satt bakom ratten. Hennes mål för dagen visade sig att vara att köra ca 100 mil hem (förmodligen efter att ha besökt släktingar). Nu visste hon inte riktigt om hon var på väg norr eller söderut längre eftersom hon var så trött. Eftersom hon inte var onykter lät patrullen henne fortsätta med uppmaningen att vila en stund.

Det sistnämnda gjorde mig rätt upprörd. Efter att under de senaste tio minuterna ha följt kvinnans framfärd där hon gång på gång var hårsmånen från att antingen krocka med fasta föremål eller mötande trafik, var vi ganska övertygade om att det bara var en tidsfråga innan olyckan skulle vara framme. I bästa fall skulle hon bara skada sig själv och sin egen bil. I värsta fall skulle hon frontalkrocka med en mötande bil och ta flera andra oskyldiga människor med sig i döden. Lyckligtvis har jag idag inte kunnat hitta något om någon bilolycka längs de 40 mil som återstod till kvinnans mål. Förhoppningsvis tog hon in på hotell över natten.

Nu undrar jag vad som egentligen hände när patrullen lät henne fortsätta sin färd? Så vitt jag kan minnas jämställs påtaglig trötthet vid bilkörning med grov rattonykterhet nuförtiden? Om man själv uppger att man är så trött man inte längre vet om man är på väg åt rätt håll - norrut eller söderut - borde det inte vara något snack om saken. Bestämde sig patrullen för att vara snäll mot en gammal dam och därmed riskera allmänheten eller hade man inte koll på lagen?

Oavsett vilket anser jag att polisen i fall liknande detta borde ha bemyndigande att tillfälligt förverka fordonet.

Mina övriga åsikter om äldre förare, rattonykterhet etc hittar ni under trafik.