Gästinlägg: Officersförbundet om arbetsrätten, LAS och officeren

I kommentarerna till ett antal inlägg på den senaste tiden har det dykt upp diskussion om det pågående omstrukturingsprocessen i Försvarsmakten, att Officersförbundet inte agerar för den personal den företräder och tankar om att Försvarsmakten inte avser följa gällande lagstiftning. Officersförbundet har varit vänligt nog att erbjuda ett gästinlägg i syfte att försöka räta ut en del frågetecken.

/Wiseman


-----------------------------------------------------------------------------


Officersförbundet om arbetsrätten, LAS och officeren

Det ställs med all rätt ganska många frågor kring de arbetsrättsliga förutsättningarna för omstruktureringen av Försvarsmakten. Låt mig direkt konstatera att Officersförbundet inte har förhandlat bort anställningsskyddet för våra medlemmar, vilket någon har antytt i kommentarerna hos Wiseman. Officersförbundets styrelse har inte det mandatet från medlemmarna. 

Före 1994 fanns inte Försvarsmakten som en gemensam myndighet. Istället var varje regemente, flottilj, stab med mera, egna myndigheter och personalen var anställd vid respektive regemente, flottilj o.s.v. 

I början av 90-talet beslutades att det skulle bildas en ny myndighet, ”Försvarsmakten” och de tidigare myndigheterna skulle avvecklas. En av konsekvenserna blev att all personal från 1994 skulle vara anställd i en myndighet, Försvarsmakten. 

Försvarsmakten utredde hur en sådan anställning skulle utformas så att den tillgodosåg Försvarsmaktens behov att kunna använda personalen där myndigheten bäst behövde dem. Vid den tiden fanns ett avgörande från Arbetsdomstolen (AD), dom 1994 nr 24. 

Den domen blev vägledande för hur anställningsformen skulle utformas. Formen blev att man anställdes i Försvarsmakten och därefter genom beslut av arbetsgivaren placerades tills vidare på en befattning. Innebörden av detta är individen är anställd i Försvarsmakten men att det är arbetsgivaren som bestämmer vid vilken enhet och befattning som individen ska ha från tid till annan, den så kallade arbetsledningsrätten.
Därmed över till frågan om kopplingen till Lagen om anställningsskydd (LAS). LAS reglerar och skyddar endast själva anställningen i Försvarsmakten. LAS ger däremot inget skydd för att den anställde har rätt till en viss befattning eller att arbeta på en särskilt utpekad arbetsort. Försvarsmakten kan alltså själv prioritera och besluta om var individens kompetens behövs bäst. 

Nu är det inte riktigt så att Försvarsmakten kan göra detta hur som helst. Försvarsmakten har att visa att ett beslut om ändrad befattningen är sakligt grundat och följer god sed på arbetsmarknaden. Det får alltså inte vara så att man flyttar på en individ bara för att han eller hon är obekväm utan skälet måste vara att individens kompetens behövs bättre på en annan plats inom myndigheten. 

Här finns alltså en stor skillnad mot hur det är i privata anställningsförhållanden. Oftast är man där anställd på en speciell befattning och på en särskilt utpekad arbetsplats. I de fallen skyddar alltså LAS även mot byte av befattning och byte av arbetsplats.

Vad som ytterligare skiljer en privat anställning från en anställning i Försvarsmakten är att det utifrån gammal lagstiftning, och som sedan inte har motsagts av nyare lagstiftning, finns en praxis att en statstjänsteman är skyldig att anpassa sig efter hur arbetsgivaren utformar sin verksamhet. Detta grundar sig på att en enskild statstjänsteman inte ska kunna förhindra att staten löser sina åtaganden.

Ovanstående kan sammanfattas med att alla som var anställda före 1994 erbjöds en anställning i myndigheten Försvarsmakten från sommaren 1994. De som tackade ja vid det tillfället accepterade alltså en anställning som innebär att arbetsgivaren sedan genom sakliga beslut arbetsleder individen till arbetsplats och befattning utifrån arbetsgivarens behov. Placeringen på arbetsplatsen och befattningen är endast tills vidare och kan ändras genom arbetsledningsbeslut. Detta sätt att anställa personalen har använts sedan 1994 och används alltjämt vid nyanställningar i Försvarsmakten.

Det är inte bara nackdelar med att vara anställd på detta sätt. En fördel är att den anställde behåller lön och andra anställningsvillkor vid byte av befattning. Om befattningen skulle varit skyddad genom LAS hade ett befattningsbyte inneburit uppsägning och nyanställning med därpå följande risk att lönen som erbjuds kanske är lägre på den nya befattningen. En annan fördel under alla de nedläggningar som skett sedan 1994 har varit att individerna haft kvar sin anställning i Försvarsmakten trots att deras arbetsplats lagts ner. 

Det har dock hänt en del sedan 1994 som har påverkat hur Försvarsmakten ska hantera personalen vid verksamhetsförändringar. Under ganska lång tid har det funnits lite skilda uppfattningar om tolkningen av LAS. 

Tills ganska nyligen har Försvarsmakten följt principen att personalen turordnas, de som inte får plats prövas om de kan omplaceras till annan plats och först när detta inte går sägs de upp. AD har dock i dom 2009 nr 50 och dom 2011 nr 30 gjort en fördjupad tolkning av LAS och kommit fram till att arbetsgivaren både har rätt till, men också skyldighet, att först pröva om en individ kan omplaceras. Först efter en sådan prövning kan det bli aktuellt med eventuell turordning och uppsägning.
AD har alltså i två fall lagt fast denna tolkning av LAS om ordningsföljden avseende omplacering respektive turordning. 

Därmed är vi framme vid det som kommer ske i höst. Alla anställda ska arbetsledas till ny befattning. Vidare ska Försvarsmakten innan man ens diskuterar frågan om eventuell övertalighet pröva om de anställda kan placeras på en befattning. Först när alla är prövade väcks frågan om vad som händer med de som eventuellt blivit över. I detta skede träder avtalet om turordning för arbetstagare inom staten (TurA-S) in och reglerar att de med jämförbara arbetsuppgifter ska turordnas och den med längst anställningstid ska erbjudas att vara kvar. 

Officersförbundet har alltså inte förhandlat bort någon anställningstrygghet. Beslutet att bilda en myndighet, Försvarsmakten, togs av Riksdagen i början på nittiotalet. Försvarsmakten erbjöd anställning och erbjuder alltjämt anställningar i enlighet med arbetsrätten. Officersförbundet har under årens lopp använt sitt inflytande inom ramen för detta regelverk för att bevaka efterlevnaden och inte förhandla bort anställningsskyddet. Det har tvingat Försvarsmakten att ”köpa ut” en stor mängd av Officersförbundets medlemmar genom pensionslösningar, vidareutbildningar, avgångsvederlag m.m.
Vidare har Officersförbundet medverkat till att de statliga arbetsgivarna har avsatt medel för Trygghetsavtalet så att de anställda, om det värsta händer, har ett stöd för att finna nytt arbete respektive pensionsmöjlighet. 

Inför årets omstrukturering har Officersförbundet ånyo jobbat fram en möjlighet att gå i pension i förtid för att så långt som möjligt undvika att det blir övertalighet och uppsägningar. 
Det här har inte varit okontroversiellt eller skett utan strid. Allteftersom har Riksdag och Regering blivit mer och mer irriterad över Officersförbundets inflytande. Det har därmed blivit svårare och svårare att få loss pengar för åtgärder som förhindrar uppsägningar. I utskottsrum och plenisal har tonen mot Officerarna till och från varit mera rå än hjärtlig. Men så länge majoriteten av den militära personalen håller ihop i ett förbund, talar med samma röst, har kompetens att behärska arbetsrätten samt vet när man kan ge respektive ta i förhandlingarna kommer situationen för medlemmarna vara bättre än om arbetsgivaren skulle få fritt spelrum. Därmed inte sagt att vi ska sluta kämpa för att också förbättra situationen.  


Peter Löfvendahl
Förbundsdirektör Officersförbundet


Se även repliken från arbetsgivarens företrädare – omstruktureringsledaren brigadgeneral Patrik Dahle

27 kommentarer:

Göran Mellblom sa...
10 mars 2012 kl. 15:49  

Vãl talat! När Officersförbundets föregångare bildades ville Försvarsmakten inte bara åtala oss utan jämväl låta Polisen attackera det konstituerande mötet och upplösa sammankomsten.

De högljudda, om demokratiska processer illa informerade, hånfulla yrkesofficerare som uttalar sig på denna blogg, är oförhindrade att deltaga i det officersfackliga arbetet, och låta sig väljas till förtroendemän för sina officerskamrater.

Officersförbundet lämnar ingen svensk makthavare oberörd. Ingen yrkesofficer stängs ute genom nedlåtande tillmälen eller omdömen, på det vis flera debatterandelänstolsstrateger med befälsrummens förenklade logik gör reflexmässigt på denna blogg.

En hundradel av energin de visar prov på, skulle förstärka Officersförbundets möjligheter avsevärt. Varför inte göra ett försök?

Bravo Peter Löfvendahl!
Leve vårt gamla Officersförbundet!

Mvh Göran Mellblom
medlem av Livgardets Officersförening (etablerad1906)

Anonym sa...
10 mars 2012 kl. 16:07  

@ Peter Löfvendahl

Äntligen! Tydligt, sakligt och direkt. Så vill jag fortsättningsvis att mitt förbund kommunicerar med mig.

Nu om ni bara kan hjälpa de lokala föreningarna att nå dithän vore jag tacksam.

/A, medlem sen -99, facklig förtroendeman i runda slängar 7 år.

Anonym sa...
10 mars 2012 kl. 16:58  

Bra! Det här klargör några frågetecken. /D96E

Anonym sa...
10 mars 2012 kl. 17:47  

Tydligt och klarläggande om både bakgrund och processen kring själva bemanningsarbetet i höst.

Önskar att FM företrädare kunde vara lika tydliga... eller har FM en avvikande uppfattning om den kommande processen?

Lars Rössle
LSS

Anonym sa...
10 mars 2012 kl. 18:34  

Fullständigt lysande beskrivning !

Hade brigadgeneralen Dahle varit lika påläst och tydlig vid sitt utarbetande av omstruktureringsordern, samt i sina framträdanden de senaste veckorna, hade mycket av den oro han drivit upp bland personalen aldrig sett dagens ljus !

Nu får vi sätta vårt hopp till hans högre chefer att det blir en "Kavajhytt" tidigt i kommande vecka så att besticken landar rätt.

Anonym sa...
10 mars 2012 kl. 21:19  

Att ifall lagrum för att behandla personalen i denna statliga myndighet på detta sätt funnits i alla tider kan man ju fråga sig varför detta inte sker på bred linje, i såväl stat, kommun som landsting?

Det är väl hög tid att ensa stadsmakten?

Då finns det otroligt mycket pengar att spara på personalens bekostnad!

Det är ju viktigt att påpeka för alla aspiranter att det är fullt tillåtet att flytta dig med sex månaders varsel, oavsett social situation, lämna barn hus och hem eller anställning...

Det är dags att kräva lika villkor för alla i offentlig tjänst!

Anonym sa...
10 mars 2012 kl. 22:43  

@ anonym 21:19

Passar inte anställningsvillkoren så är det var och en fritt att söka annat jobb!

Hade du hellre föredragit uppsägning och fått söka jobb på nytt - eller....?

Sluta gnäll och bete dig som en vuxen människa - FM är ingen arbetsmarknadspolitisk institution.

Du har väl dessutom skrivit på det nya anställningsavtalet och då är det fritt fram att beordra dig till Afghanistan. Skulle du gnälla på samma sätt då över att inte alla landstingsanställda inte de också för biljett till Afghanistan (dessutom är landstinget ingen statlig myndighet och inte heller kommunerna....)

Sluta spamma med ditt gnäll - för det ditt inlägg andas samma osakliga gnäll som dyker med jämna mellanrum och som inte tillför något.

Tycker du så illa om FM som arbetsgivare så gör något annat med livet!

//Kalle Kuhla

Anonym sa...
10 mars 2012 kl. 23:03  

Kämpa på OF, jag känner mig ensam. Svik oss inte nu.

Anonym sa...
10 mars 2012 kl. 23:49  

"FM är ingen arbetsmarknadspolitisk institution"

Säger bara en sak: Öppen dörr.

/Gunnar Granath

Anonym sa...
11 mars 2012 kl. 07:19  

@ Kalle Kuhla 22:43

God morgon!

Trevligt att du tog dig tid att bemöta mitt inlägg...

Jag vet inte om du avsåg mig eller någon som faktiskt är anställd i FM med det du skrev:

"Hade du hellre föredragit uppsägning och fått söka jobb på nytt - eller....?"

Där delar jag inte din uppfattning, utan jag menar - (kanske var en smula otydligt när jag beskrev offentliga anställningsförhållanden som "i stadsmakten" - att de som arbetstagare så väl privat- som offentligtanställda som betalar de höga skatter Sverige faktiskt har skulle kunna förvänta sig en liknande anställningstrygghet/ersättningsnivå/arbetstidsmått eller kompenseras till exempel med lägre pensionsålder.

Om man nu i försvarsmakten vill anställa ny personal och samtidigt "få bort" de redan anställda som har de tjänsterna så skall inte FM skilja sig från andra offentliga arbetsgivare.

Att andra arbetsgivare som exempelvis landstingen med läkarbrist i vissa områden, polisen eller tullverket och hela rättsväsendet skulle kunna spara osannolikt stora summor om man på liknande sätt skulle kunna ge kirurgen 6 månader på sig att flytta på egen bekostnad för att dennes kompetens "behövs annorstädes", samtidigt som den unga nya friska nyexaminerade kirurgen trampar i korridoren för att ta den gamles plats?

Tänk så enkelt att få glesbygden att fungera genom att bara arbetsleda ut några tusen undersköterskor, poliser och andra offentliganställda från tex Stockholm samtidigt som nytexaminerade anställs för att ersätta de platser som de mot sin vilja lämnat efter sig.

Om detta föråldrade sätt att behandla sin personal kan/får/skall tillämpas menar jag att det är lämpligt att tydliggöra det vid anställning eller kompensera FM anställda på något annat sätt tex låg pensionsålder, karriärväxling.

Om man inte gör det anser jag att HELA OFFENTLIG SEKTOR skulle tillämpa detta, det skulle på kort sikt spara extremt mycket pengar...

Varför man inte redan gör det? Ja även om det vore lagligt vilket jag starkt betvivlar det är ju ren vansinnighet ut ett H-R perspektiv, det finns ju ingen som på sikt blir kvar hos en sådan arbetsgivare...

Göran Mellblom sa...
11 mars 2012 kl. 08:55  

Hollywoodiseringen av Försvarsmakten har ersatt Det Goda Samtalet. Vart kan De Goda Samtalet föras?

Den förenklade logiken i befälsrumssnacket och stabssnacket kommer sig av att Det Goda Samtalet inte längre förs inom vår gamla Försvarsmakt.

Förr fördes Det Goda Samtalet i officersmässarnas ombonade och intrycksfulla miljö, en miljö som av allmänheten ansågs magisk, med förmåga att svetsa oss officerare samman.

Det Goda Samtalet i en förtrolig stämning var officersmässens kapital, vilket svårligen kan ske i en personalmatsal.

Kanske är det därför Samtalet har förvisats till befälsrummen, vars miljöer lämnar en del övrigt att önska: den man talar med påverkar mitt tjänstgöringsomdömme; jag måste arbeta med denne imorgon också; vi är i samma ålder; vi ingår i samma nätverk osv.

Det Goda Samtalet ersätts av One Liners och vrål à la krigsfilm från Hollywood.

Den enda arenan för Det Goda Samtalet som finns kvar i Försvarsmakten är Officersföreningarna och Officersförbundet. Men av hävd begränsar de sig, och de lokala långsiktiga frågor som berör oss officerare på kaserner, baser och staber t.ex. infrastruktrinvesteringar, uniformssystem, socialt liv på förbandet kan sällan beröras där.

Föra en debatt med Det Goda Samtalet som grund officerare emellan via media eller bloggar har visat sig sluta i pajkastning och snuttifiering. Men det är det enda som idag står oss till buds

Utvecklingens logik just nu, när vi har folk insatta i krig sedan årtionden, går emot att allt som stärkte oss förr: flammande regementsnamn; ritualer och ceremonier; fanor och standar, musik mm spolas bort, barnet slängs ut med badvattnet.

I detta badvatten finns mässen och Det Goda Samtalet. Låt oss vara vaksamma mot Hollywoodiseringen av Försvarsmakten. Bekämpa den med Det Goda Samtalet, varhelst den sticker upp sitt smutsiga tryne.

MVH Göran Mellblom

CS sa...
11 mars 2012 kl. 11:28  

@Anonym 07:19. Utifrån de fiktiva fallbeskrivningarna du gör så är det uppenbart att du inte läst eller i alla fall inte förstått omstruktureringsdirektivet och inte heller Löfvendahls inlägg ovan som ger bra förklaringar med tillhörande referenser.

Situationen du beskriver med att personal med lång anställningstid kommer tvingas ta befattningar på andra orter medan nya tar deras platser kommer inte att ske på det sättet du beskriver, i alla fall inte när vi pratar om befattningar med jämförbara arbetsuppgifter. Det sätter turordningsreglerna stopp för.

STAGECOACH sa...
11 mars 2012 kl. 11:31  

@ Göran Mellblom:

Jag tycker att du har en klar poäng i din tes om ”Det Goda Samtalet”. Det är något som saknas på våra officersmässar. Håller med.

Vad gäller Officersförbundet så tycker jag däremot att du bör dra ner på klang och jubelsången. Det är inte alltid det har varit så vackert som du gör gällande. Historiskt sett så har jakten på de ni benämner svartfötter – de som inte är medlemmar – skapat en hel del missämja och konflikter i de lokala officerskårerna. Du skriver att ingen ska stängas ute, men det var just det som de lokala fackklubbarna ägnade sig åt under många år. Det om något var ett smutsigt tryne.

Med detta sagt vill jag dock betona att Officersförbundet har en plats att fylla, men det gäller att vara ödmjuk i sin historiebeskrivning.

Anonym sa...
11 mars 2012 kl. 14:25  

@Mellblom
Det du kallar "Hollywoodisering" är verkligheten. Förr var FM/Krigsmakten en träningsorganisation som inte behövde användas. Nu har kraven skärpts och vi dödar och dödas på riktigt.

Det undantar inte behovet av goda samtal men kraven och förutsättningarna är annorlunda nu.

Anonym sa...
11 mars 2012 kl. 15:44  

Jag har lämnat förbundet. Jag tycker inte att de har företrätt mig på ett adekvat sätt och försvarat mina intressen. Droppen som fick bägaren att rinna över var när förbundet organiserade alla militäranställda. Det gjorde det omöjligt att företräda mina specifika intressen.

Jag är glad över inlägget och tycker att det är intressant att det är det första jag får mig till livs efter 20 år i FM.

Förvisso kunde jag själv ha engagerat mig men samtidigt har jag betalat ansenliga summor in i den organisationen. OF har inte gjort något för mig under den tiden jag varit anställd och medlem. Jag förväntar mig inte att OF ska göra det i framtiden heller. Enda skillnaden är att jag inte betalar dem pengar längre.

Anonym sa...
11 mars 2012 kl. 15:48  

Så vad har officersförbundet gjort?

Lagen är som lagen är stiftad och därefter fastställd. Var det vinster för officerarna och var i så fall OF vinnare av de striderna?

Nej!

OF är, och förblir, en organisation som sitter i knät på cheferna.

Anonym sa...
11 mars 2012 kl. 18:28  

@anonym kl. 15.48

Jag skulle nog vilja påstå att Officersförbundet gör en hel del till gagn för sina medlemmar. En viktig sak, som tyvärr alltför ofta måste göras, är att påminna arbetsgivarens representanter om vad som står i gällande avtal och lagar. Här finns en hel del att göra! Det byts chefer alldeles för ofta och de som kommer har inte "koll på avtalsläget" utan tror att de kan göra som de önskar. Ni kan ju fråga Officersförbundets förhandlingschef Niklas Simsom hur många av FM:s (HKV) representater som han har varit tvungen att utbilda.....

Göran Mellblom sa...
11 mars 2012 kl. 21:42  

@Stagecoach@ Svartfötter är minsann ett obehagligt, gammaldags anklagande ord, som antyder arbetarrörelse och socialism.

När jag blev anställd i slutet av 1970-talet var det en annan tid än idag. Jag, och flera yngre med mig, uppfattade allt fackligt som just socialism.

Socialismen för mig där jag fanns på I 14 i Gävle var ett gapigt mobbande av alla som inte bekände sig till denna sak. Det fackliga var den gången en del av samma mynt, tyckte jag.

"Svartfötter" var socialisternas (personer jag då uppfattade som socialister) benämning på dem som ej betalade medlemsavgift osv.

Syftet med begreppet den gången var emellertid densamma som idag: balansen mellan arbetsgivaren med sina miljarder i anslag, tusentals anställda och massor med arbetstid, staber, mediakontakter osv och Officersförbundet var resursmässigt skev och kunde och kan alltjämt bara upprätthållas om organisationsgraden bland officerarna är hög.

Går balansen förlorad så kommer arbetsgivaren reagera bryskt, oöverlagt och till skada för både den enskilde officeren som sig själv, ungefär som sker i utlandet.

Ett taktiskt missgrepp vi yrkesofficerare borde rätta till är, att OFFICERSKÅREN (som inte existerar rättsligt) och OFFICERSFÖRENINGEN (som har juridisk status och både säte och stämma hos arbetsgivaren) borde återförenas.

Att de är oförenliga idag tror jag beror på våra föregångares inkompetens vad avsåg att mota socialismens NEDBRYTANDE kraft vid kaserngrindarna. Istället lät de socialismen splittra vår enda erkända maktbas: Officerskåren och Officersföreningen-facket.

Min bekämpningsmetod är, att helt enkelt ALDRIG uttala officersföreningens namn medelst den slags förkortning man införde under den socialistiska eran, i syfte att försvaga, sedan kontrollera och sedan utnyttja föreningar för egna syften.

Jag använder istället ALLTID dess hela namn. Pröva själva, och känn hur det smakar i munnen - mumma!

Våra stolta traditioner - vårt gemensamma militärfackliga track record är formidabelt när vi drar nytta av dess rykte och dess erfarenheter.

Våra utländska yrkesofficerskollegor behandlas just nu som skräp, vilket vi bör betänka. Yrkesofficerare är ett nödvändigt ont. ÄRAN vi byggde vårt anseende på avskaffades av socialismen, som enbart mäter anseende i pengar, vilket är svårt för oss.

MVH Göran Mellblom

Anonym sa...
11 mars 2012 kl. 22:25  

@ Göran Mellbom m.fl.

Två saker är fullständigt hål i huvudet när det gäller officersförbundet.

- Det går INTE att i ena andetaget företräda arbetstagaren och när "fackmössan" är avtagen ikläda sig arbetsgivarrollen. Man kan inte sitta med en rövhalva på varje stol - det fungerar helt enkelt inte.

Antingen innehar man chefsbefattning och företräder arbetsgivaren och då är man per automatik diskvaöificerad för fackligt arbete!

- Det går inte att ha ETT gemensamt fackförbund för alla - från soldat till general. Hål i huvudet att ens tänka tanken. Intressena som ska företrädas är väsensskilda och i slutändan måste man åsidosätta någon grupp.

Av någon anledning så tycks det även vara samma personer som valsar in och ut ur både lokala styrelser och den centrala förbundsstyrelsen. Visst - jag har delvis mig själv att skylla som inte orkar genomlida årsmötena - men visst f..n borde man kunna lägga till i stadgarna att den totala maxtiden i styrelse - både lokal och i förbundet - är begränsad.

Mig veterligen har officerarna strejkrätt - och under de 25 år jag varit medlem har denna ALDRIG nyttjats. Varför kan man fråga sig?
Jag undrar hur många gånger LO-förbunden strejkat under denna period, eller varför inte ta vårdförbundet med sjuksköterskorna som exempel....

Det har funnits åtskilliga tillfällen där det varit på sin plats att markera - avsaknaden av avtal för utlandstjänst och den tid det tog att teckna detta är ett exempel.

Är det bara syltryggar som kan väljas in i förbundsstyrelsen?

Men kanske du Göran Mellbom som hyllar vår tandlösa förbundsstyrelse kan svara på frågan varför strejkvapnet inte nyttjats under de 25 år jag varit medlem i officersförbundet...

//Kalle Kuhla

STAGECOACH sa...
11 mars 2012 kl. 22:27  

@ Göran Mellblom:

Jag är inte alldeles säker på att du och jag lever i samma verklighet. Du skriver: "Går balansen förlorad så kommer arbetsgivaren reagera bryskt, oöverlagt och till skada för både den enskilde officeren som sig själv". Nästan lite svartfotsargumentation tycker jag.

Anonym sa...
11 mars 2012 kl. 23:40  

@Anonym 07:19

De offentliganställda som du drar över en kam kan delas upp i tre delar:

1 Kommun

2 Landsting

3 Stat

Exempel på yrken som finns i den offentliga sektorn som återfinns i de olika grupperna (vissa återfinns i flera grupper)

1 Lärare, socionomer, vårdpersonal äldrevård, tandläkare, läkare, sjukgymnaster, renhållningsarbetare, tandhygienister, räddningspersonal tex brandkår.

2 Läkare, sjuksköterskor, tandläkare, tandsköterskor, ambulanspersonal (Främst personal inom vård)

3 Militär, Tull, Polis (Polis är med reservation då de fortfarande består av olika polismyndigheter), Kustbevakning

På kommunal nivå så sker oftast omplaceringar för verksamhetens bästa liksom i det privata. Inom en radie av 25 km behöver inte ens en förhandling ske och oftast sker omflyttningar som en "omorganisation". Ingen protesterar oftast, det är nämligen något som är rätt naturligt. I många fall löses genom frivilligt sökande.

På landstingsnivå är det lite större ytor men det sker ändå omplaceringar inom landstingets olika verksamheter med ömsom tvång ömsom morot.

I grupp 3 där militär återfinns är det självklart större avstånd (från Ronneby till Luleå) men det är också inget som direkt kommer som en blixt från klar himmel för den som valt yrket. Om man inte kan leva med det. Byt arbetsgivare.

Det finns i Sverige än snedvriden bild av att arbetsgivaren finns för den anställdas behov endast och att allt skall göras för arbetstagaren. Det stämmer inte riktigt och det är kanske dags för en del i FM att vakna upp och inse detta liksom i övriga samhället. Därmed inte sagt att arbetsgivaren kan behandla anställda hursomhelst men lite sans och balans borde vara på sin plats.

Det finns mycket som FM gör fel men gnäll på rätt saker och sluta blanda in vilket skattetryck Sverige har.

Anonym sa...
12 mars 2012 kl. 16:07  

Det goda samtalet på mässarna?

Det var ej särskilt gott för de yngre utan enkom för de som stod officersföreningarna och löneförhandlarna närmast.
Ej särskilt märkligt att fler yngre vänder sig ifrån officersföreningarna.

Argumentationen är enkel...varför betala 500 kr i månaden till en organisation som företräder de äldre och där lönesättning och RALS näst intill alltid endast baseras på bedömt ansvar (läs projektledning) och tjänsteår.

Klyftan växer mellan de yngre och äldre och att argumentera för att tex införa ytterligare ledighet i utlandstjänst och ej högre ersättning eller lön visar på de äldres totala avsaknad av förståelse för operativa krav utomlands och de yngres behov.

Anonym sa...
12 mars 2012 kl. 21:00  

500kr i medlemsavgift?
230kr är högsta avgiften i Förbundet idag! Betalar du 500kr så måste det innebära att du skänker OF 270kr extra varje månad!
För vissa är ju "tid" och "pengar" det ända man har gått om....

Skämt o sido så skulle det ju kunna vara så att du har tecknat några försäkringar för dig och familjen samt kanske du även räknar in Sveriges lägsta A-kasse avgift(90kr)?
De avgifterna är ju helt frivillga produkter du valt och som inte går till OF!

Om det nu skulle vara så att de yngre skulle missgynnas gentemot de äldre så kan jag trösta dig med att du också blir äldre en vacker dag!
Problemet är att få de yngre att engagera sig i Förbundet och driva igenom sina viktiga frågor!

Om OF inte varit så starka (som tex kommunal eller Vårdförbundet som strejkade en längre tid härom året och fick 200kr i löneförhöjning) vad tror du lönenivåerna legat på i FM? Högre eller lägre än idag?
Det bästa vi kan göra oavset kategori, grad, chef eller vanlig knegare är att HÅLLA IHOP I ETT FÖRBUND! Vi har liknande frågor som berör alla i FM. Att sedan olika grupper har olika fackliga behov inom FM är underordnat. Gör er röst hörd,för upp din kategoris frågor, engagera er i Förbundet! Det tror jag vi alla tjänar på i längden!

"H.E.L"

Göran Mellblom sa...
12 mars 2012 kl. 23:22  

@Stagecoach@ Svartfötter - igen. Det enda medlet vi har är en hög anslutningsgrad i ett förbund.

De äldsta fackligt aktiva officerare jag träffat berättade hur det gick till den gången officerare/underofficerare/underbefäl fanns i olika förbund och där underbefälet var tidsbegränsat anställda.

Den tiden spelade Försvarsmakten ut dem emot varandra, i regel underofficerare mot de andra. Man delade på samma RALS pott osv. Allt ledde till sämre löneutveckling än andra statstjänare.

"Spelade ut emot varandra?!" Hur kunde Försvarsmaktens ledning den gången skapa splittring bland de egna befälen när dessa ville tillgodose sina grundläggande behov? Hur skulle befälen kunna förbli lojala om det blev allvar av med Sovjeterna?

Tja, socialismen i Sverige kom väl av att hierarkin som fanns före den blev förstelnad och svag. Den ledde i alla fall till splittring och strider INOM Försvarsmakten mellAN OFFICERARE som nu måste hanteras i öppen dager, nu när socialismen är borta som samhällsfenomen.

Att återskapa ett förtroendefullt förhållande officerare emellan, oavsett vad eller var de tjänstgör och vilken grad de har, grundat på den klassiska normen för officerare ÄRAN, och arbeta för att denna skall ligga till grund för äskande av pengar för rejäla löner och ersättningar istället för pengar till materiel och annat UTAN ett Officersförbund som stödjer sig på Lagen känns eftersträvansvärt ehuru avlägset.

Mot den bakgrunden är den principiella hållningen till oorganiserade yrkesmilitärer ("svartfötter") försvarlig och logisk.

Vi gör ett misstag då vi jämför oss svenska yrkesmilitärer med svenska civila löntagare, vad gäller arbetsförhållanden, avtal mm.

De yrkesmilitärer som kritiserar vårt Officersförbund bör se sig om bland våra kollegor i Europa och analysera deras situation. Franska yrkesmilitärer kallar den franska Försvarsmakten för "The shining misery" (det blänkande eländet).

Britterna kan ha arbetsperioder på 35 dygn i streck eller mera då de är förbjudna i Lag att sluta avtal om arbetstid, osv.

Allt det där leder till vakanser, sociala problem osv. Låt oss lyfta blicken.

MVH Göran Mellblom

Anonym sa...
13 mars 2012 kl. 11:07  

Mellbom

"Vi gör ett misstag då vi jämför oss svenska yrkesmilitärer med svenska civila löntagare, vad gäller arbetsförhållanden, avtal mm."

Vad skall vi jämföra oss med om vi nu jobbar i Sverige

Göran Mellblom sa...
14 mars 2012 kl. 18:55  

Vi kan träffa avtal om regler, löner och förmåner med Verksamhetens behov som grund.

Ser man Verksamheten som den ter sig på marken i Insats, på Trupp och i Stab liknar den inte något annat i Sverige.

(Poliser förväntas t.ex. inte offra sina liv efter beslut av Riksdag och Regering).

Alla andra militärers Verksamhet i Europa har emellertid ungefär samma behov som vår Verksamhet, när man betraktar den som den egentligen är.

Jag skulle tro att chefsskiktet är de bland yrkesmilitärer i vårt land som har det sämst i en sådan jämförelse

MVH Göran Mellblom

Göran Mellblom sa...
19 mars 2012 kl. 21:50  

@Yrkesofficerare@ På youtube finns en subtil illustration av yrkesmilitärernas lott.

Slå på SOLDATKÖREN FAUST, titta-lyssna på det franska inslaget "Gloire les immortelles".

Soldaterna sjunger om sin hemska lott, men att de håller ihop och offrar sig för sina familjers och sitt fäderneslands skull.

Titta noga på den invalidiserade som dyker upp i inslagets absoluta slutögonblick.

Inslaget är tidlöst, och stämmer oss yrkesmilitärer till eftertanke om vad vi EGENTLIGEN sysslar med, och vad sammanhållningen möjliggör.

Invaliden i slutet påminner oss om bakgrunden till vårt av så många yrkesmilitärer hånade och bespottade gamla Officersförbund.

Yrkesofficerare som inte är van vid musikstilen: det är INTE illa ment alls. Slappna bara av och känn efter.

MVH Göran Mellblom

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade