Tomma tunnor skramlar mest (uppdaterat 14.15)

För Sveriges Radios Ekot berättar tidigare rektorn för Försvarshögskolan och ledamoten av Krigsvetenskapsakademin generalmajor Karlis Neretnieks att Sverige varken kan ge eller ta emot militär hjälp.

Tomma tunnor skramlar mest är ett gammalt talesätt och det stämmer bra in på den svenska försvars- och säkerhetspolitiken. Sverige har under 00-talet aktivt avsagt sig alla förmågor till att på egen hand möta militära angrepp, utan det krävs idag mycket omfattande militärt stöd utifrån för att kunna hantera även begränsade militära angrepp.

För den oinvigde kan det låta som mycket enklare att ta emot militärt stöd än att bistå med det i en krigssituation. Så är dock ej fallet. Den logistikapparat som krävs för att effektivt ta emot hjälp är mycket omfattande och på en nivå som Sverige inte har besuttit på många år. När stödet sedan anländer gäller det att de flygplatser och framförallt hamnar där det ska komma in är skyddade och kan försvaras, vilket är i det närmaste omöjligt med det anorektiska luftvärn Sverige idag förfogar över.

Det största problemet är och förblir ledning. Hur ska Sverige kunna leda en liknande gemensam militär operation som att ta emot ett omfattande militärt stöd från EU och NATO? Att leda egna svenska stridskrafter är idag en stor utmaning då det dels inte övats i verkligheten på många år och då dessutom ledningsfunktionerna lider av personalbrist. Resultatet blir att i en situation där Sverige tvingas be om militärt stöd måste man även ge över ledningen av försvaret av Sverige till den organisation eller de länder som bistår med stödet. Är det en politiskt acceptabel lösning, med tanke på att vi inte ens kan ställa upp för Island med annat än obeväpnad övningsflygning?

Slutligen är också mottagande av militärt stöd en verksamhet som måste vara förplanerad och övad för att det ska ha en rimlig chans att kunna fungera när det behövs. Sverige har vid upprepade tillfällen deltagit i motsvarande norska övningar som de senaste åren gått under namnen Cold Response. Men för att planering, respektive övning ska kunna genomföras måste man veta vem eller vilka länder det är som ska bistå Sverige och det klarar inte den svenska politiska nivån av att peka ut eller förhandla fram, varvid det mesta omöjliggörs.


Det andra benet i den svenska solidaritetsförklaringen är att lämna militärt stöd till andra länder. Men att så ska kunna genomföras är svårt att. Varje nationell insats i Sverige blir idag expeditionär med det ringa antal förband som finns kvar och att försvara Gotland är i det närmaste ogörligt. Att förse Gotland med en lägsta trovärdig militär styrka till försvar skulle idag uppta närmare hälften av den svenska Armén. Vad som då skulle finnas att avdela för Baltikum eller något annat land är svårt att säga och framförallt hur förbanden skulle kunna ta sig dit, precis som Neretnieks påpekar.


 Det är inte för inte som Försvarsmakten tydligt skrev i sitt underlag för uppgradering av stridsflygsystemet att 60-80 flygplan krävs för att möta ett begränsat militärt angrepp i en vecka. Efter en vecka måste utländskt stöd ha ankommit, för då är de svenska flygstridskrafterna slutkörda. Märk väl, ett begränsat militärt angrepp. Hur stort det begränsade militära angreppet är står öppet för tolkning, men för Arméns del kunde man förra året utläsa på Armébloggen att det handlade om två bataljoner, det vill säga ca 2000 man. Av den anledningen är det inte så märkligt att det nu finns propåer om att försöka ändra den normerande hotnivån till ett reducerat begränsat militärt angrepp. Att det sista unset av trovärdighet i så fall försvinner säger sig självt.

Man kan slå sig för bröstet så mycket man vill avseende anskaffning av korträckviddigt luftvärn för vackert väder. En riktig försvarsförmåga bygger på planering, förberedelser och fullskaliga övningar i de konstellationer man avser att Sverige ska försvaras med och där har den politiska nivån fortfarande allt att bevisa. Det är som sagt de tomma tunnorna som skramlar mest.



Uppdatering 14.15: Försvarsministern har nu intervjuats av Ekot avseende uttalandet från Karlis Neretnieks i morse och det blev en rejäl hög med snömos.

"Enligt försvarsminister Karin Enström så är skrivningarna om militär hjälp framförallt en avsiktsförklaring och hon vill inte säga något om vad det konkret betyder att ge och ta emot militärt stöd vid en kris. Men de övningar som trots allt sker underlättar en kommande hjälp, menar hon."

Det går inte att komma så mycket längre med den typ av samövningar med NATO som Försvarsmakten har bedrivit i 15 års tid nu. Ska man nå någonstans med solidaritetsförklaringen är det nu försvarsplanering och framförallt större och realistiska samövningar på svensk mark som måste till. När ger Regeringen ett tillräckligt detaljerat underlag till Försvarsmakten utifrån vilken den kan planera försvar av Sverige i samarbete med andra respektive planering för stöd till grannländerna?

"– Eftersom vi inte tror att den här typen av händelser bara skulle drabba ett enda land så är det också naturligt att se att vi måste hjälpas åt. Sedan får man ta beslut i varje given situation, säger Karin Enström."

Just därför är det så meningslöst med en nordisk solidaritetsförklaring eller nordisk "pooling & sharing" av krigsmateriel. På samma sätt som med Vinterkriget 1939 så kommer varje militär kris, konflikt eller krig att ställa de ej drabbade länderna inför en så hotfull situation att alla resurser kommer att behövas för det egna försvaret. Det finns inga svenska resurser i IO 14 att skicka till Baltikum lika lite som det finns att skicka till Finland eller Nordnorge och liksom det idag inte går att delta i air policing över Island då det riskerar att eskalera situationen i södra Östersjön.

"– Vi vet ju vad vi menar och det är ju att just visa att vi är beredda att ta ansvar, vi är beredda att hjälpa till. Däremot anger vi ju inte några exakta situationer och hur vi skulle handla. Det måste ju vara upp till varje given situation."

Det är mycket bra att Regeringen vet vad den menar, för det är det nämligen ingen annan som vet och det innebär att det trots allt finns en rimlig chans att Regeringen kan förklara det. Det förutsätter förstås att man kan diskutera specifika situationer. Med tanke på att Regeringen inte säga vad som är en diktatur och vad som inte är det så ser det ändå inte så ljust ut för allmänheten, Försvarsmakten eller grannländerna att få reda på vad den svenska solidaritetsförklaringen innebär.

93 kommentarer:

Kavalleri Dragon sa...
28 december 2012 10:34  

Tvi vale vilken mellandagsläsning! Finner efter alla vansinnesår att tålamodet är obegripligt stort hos svenskar i allmänhet - officerare i synnerhet. /Kn Kav

Bodis sa...
28 december 2012 11:27  

Jag skulle inte vilja bo på Gotland det är ett som är säkert. Detta kan sluta mycket tragiskt och allt på grund av svenskars oförmåga att förstå att även vi kan råka ut för hemska saker. Att vi inte haft krig på 200+ år är på intet sätt någon garanti för att det kommer fortsätta så. Jag blir helt matt av hur utbredd okunskapen är det är bara fotboll och shlager i folks huvuden.

Henrik Strömblad sa...
28 december 2012 11:39  

Ibland undrar jag lite om inte Sverige förtjänar att bli invaderat när vi beter oss så idiotiskt i vår försvarspolitik.

Och sen inser jag att det antagligen är det som krävs för att gemene man och dumma politiker ska förstå hur ohållbar försvarspolitiken idag är...

Farbveckan -86 sa...
28 december 2012 12:22  

Tyvärr är det väl också alltför sant som en kollega sammanfattade:
Det finns inget som är så modigt som en pensionerad general.

Blir spännande att om 10 år höra vad dagens FML egentligen tyckte om NBF, PRIO mm mm


@Bodis
198 år (14/8 1814 om jag inte minns fel)

Skipper sa...
28 december 2012 12:41  

Hösten 2013 ska Sverige ansvara för den omfattande marinövningen Northern Coast (NOCO-13). Det ska bli mycket intressant att se hur man löser ut HNS (Host Nation Support) för all ingående fartyg från alla deltagande nationerna.

Det första problemet att lösa ut är huruvida det ens finns en hamn i närheten av det centrala övningsområdet som rymmer samtliga fartyg. Sannolikt få man sprida ut enheterna över flera olika hamnar i flera olika städer.

Det är nog tur att övningen inte pågår längre än några veckor vilket innebär att logistikbehovet nästintill kan begränsas till drivmedel.

En övning som denna hade dock varit alldeles ypperlig möjlighet att göra ett fullskaleprov hur Sverige klarar att logistikförsörja andra nationers enheter vid mottagande av stöd.

Men som brukligt är kommer alla nationerna att hänga upp sitt logistikbehov mot egna deltagande stödfartyg, för annars hade sannolikt övningen haltat.

Sten-Erik Björling sa...
28 december 2012 14:16  

Om jag vore ansvarig för ett antal murvlar inom Svensk Försvarsmakt för en främmande makt så skulle jag vara ytterst stolt över det resultat jag ser:

- Sverige som nation helt maktlöst inför externa hot som inbegriper landbaserat strategiskt överfall med max 2 bataljoner år 2020...

- Ingen armé och därmed ingen förmåga att hantera motstånd under längre tid än ca 3 dagar...

- Ett flygvapen som slås ut inom loppet av 30 minuter med minimal insats av ett par-tre bombplan över eget territorium.

- Ett luftvärn som tillika slås ut inom loppet av timmar därför att ledning och radar är utslagna inom ett par timmar...

- Inget uthålligt luftvärn som kan agera självständigt från de utslagna ledningsresurserna...

- All matériel och logistik utslaget inom 10 minuter efter angrepp på ett par centrallager parat med IT-attacker på viruskärnan benämnd SAP...

- Ledningsfunktioner som endast har övat torrt med PowerPoint och förenklade scenarios utan verklig övning eller implementering i fält...

- Ett HV som kommer att köra slut på sin ammunition under kort tids strid eftersom man inte vill ha kapitalförluster i form av lager ute på förbanden... (:-P)

Om jag vore ansvarig för murvlar för att slå ut svensk försvarsmakt så skulle jag vara mycket nöjd... Det som skrämmer? - Det finns tydligen inga murvlar, bara inkompetens och ledning med lika mycket framförhållning som daggmaskar...

Gronvita sa...
28 december 2012 16:32  

Vi tycks befinna oss vid motsvarande läge som slutet 1920-talet, början 30-talet. Kanske rent av något sämre.

I vilket fall som helst saknas alla relevanta förmågor och ambitioner som följer av att verkligen vilja ha ett fungerande försvar. Slutsatsen blir att sådan vilja helt saknas i praktiken.

Endast historien kan visa om vi klarar oss med den politiken en tredje gång. Vi klarade oss ju de två föregående. Fast varför ska vi slösa bort 40 Mdr årligen på något icke fungerande? V kommer ju ändå tvingas bygga nytt från grunden igen liksom tidigare. Om vi får chansen vill säga.

Untergang mit PRIO sa...
28 december 2012 16:45  

Replik t S-E Björling kl 14:16; Tomahawkmålet-tycker ditt inlägg är lysande men du kanske i förbifarten inte skrev ut Tomahawkmålet framför alla; FMCL i Arboga.

Detta monumentalmissfoster avseende beredskapsrelaterad materielförsörjning och en av de riktigt stora skillnaderna mellan "vilket gigantlager som helst i företagssverige" och Sveriges Totalförsvars förråd för utrustning, materiel mm.

Ett snabbt angrepp med kryssningsrobotar mot HKV/L24/TrV, några hangarer på vardera F17 och F21,hamnen i Karlskrona,P4, P7 och möjligtvis en stolplada på Lv6 i Halmstad samt FMCL i Arboga-och vips finns ingen militär funktion i Sverige längre.

Hästveda och Bålsta behöver inte ens angripas-eftersom verkansdelarna för luftstridskrafter sopats bort i utgångsbaseringarna på flottiljerna.

Totalt ca 30 Tomahawkrobotar-och vips är systemkollapsen för den militära förmågan i Sverige ett faktum.

Hoppas på några visa reflektioner från insatta skribenter.

Daniel Eriksson sa...
28 december 2012 17:47  

Enda försvaret mot 30 tomahawks vore kvalificerat luftvärn och en hel del av den varan.

Alternativ två vore om hela försvarsmakten var krigsgrupperad när missilerna kommer och de slår ner på fredsgrupperingarna.

Alternativ tre(det där vi har en riktig försvarsmakt) beror alldeles på om vi har kvalificerat luftvärn eller ej. Med kvalificerat luftvärn skulle vi ta lite förluster som skulle göra försvaret svårare. Utan skulle utgöra ett stort hinder för försvaret av landet. Om vi dimensionerar invasionsförsvar i samma storleksnivå som på 80-talet med modernt material skulle lede fi slå ut sådant material som gör det lättare för honom att gå på djupet med bomb-flyg och fallskärmstrupper. Dvs luftvärnsgrupperingar, flygplatser och strategiskt viktiga vägar för styrke uppbyggnad. På så sätt blir landet mycket svårförsvarat även om vi då på ett annat sätt har en bättre chans än med samma scenario och dagens nivåer.

Tyvärr! tippar jag dock på att 30 iskander/tomahawk är väldigt litet räknat i ett skymningsläge.

Wiseman sa...
28 december 2012 17:55  

Daniel Eriksson,

Det är inte för inte som reducerat begränsat militärt angrepp dykt upp som begrepp.

Sten-Erik Björling sa...
28 december 2012 19:22  

Två bombplan bär i dagsläget över 30 kryssningsmissiler, dubbla detta antal och det mesta av vital civil infrastruktur slås ut.

Svensk försvarsmakt är designad att försvara ett antal flygbaser samt ågra regeringsmedlemmar...

Potemkinkulissen sa...
28 december 2012 19:31  

Ska vi inte (återigen...) börja sprida ut våra krigsförband i mobförråd och sakta men säkert överge arsenalförråden?
Först ett gigantiskt arbete att tömma och avyttra alla förråd (faktiskt utlokaliserade med en viss tanke, hör och häpna) för att nu konstatera att vi ska bygga upp igen. Men vi måste ju självklart ändra benämningar och begrepp så allt framstår som ett revolutionerande nytänk!
Luftvärnet diskuteras flitigt de senaste dagarna, det hade varit bättre om vi diskuterat luftvärn de senaste åren i stället. Volym, kompetens, rekrytering mm är idag på anorektisk nivå, det är en kraftig uppförsbacke för att få nån ordning på detta. Vissa insatser t ex stöd till OS i London och andra områden där Lv 6 ligger långt framme ska självklart berömmas
, men detta hjälper inte systemkollapsen i övrigt.

Wiseman sa...
28 december 2012 19:45  

Ja du Potemkinkulissen. Avseende förråd så vet du inte hur nära sanningen du är eller också gör du det. Det viktiga är ju att det inte heter förråd, för sådan var ju något fult och skulle avvecklas. Kanske läge att utlysa en namntävling inom myndigheten?

uppgiven sa...
28 december 2012 20:07  

Ja, eftersom insatsförbanden kommer att ha merparten av sin materiel i bruk över tiden så kan man väl hävda att de gamla mobförråden kommer tillbaka.

Materiel kommer dock inte att vara förrådsställd, utan just vara i bruk. Det kommer att ställa en hel del krav på insatsförbanden över tiden när det gäller underhållet av materielen, men i gengäld så torde tillgängligheten faktiskt öka.

FMCL är inte något slags "mobförråd über alles" varifrån materiel ska skickas till mobiliserande förband som vissa vill tro, snarare är det en sammanslagning av flera centralförråd av olika slag som alltid har funnits. Dock inte alla, det finns fortfarande några andra kvar. Där finns den materiel som för tillfället inte är tilldelat något förband, och det är också den vägen som ny materiel tillförs. Dock är det så att mängden breddnings-/utbytesmateriel vid de lokala serviceförråden har minskats, men det i sig påverkar inte insatsberedskapen i någon större mån.

Sten-Erik Björling sa...
28 december 2012 20:27  

Jag förutsätter att ALL ammunition till förbanden är placerade hos dem? För i ett verkligt läge så fungerar INGEN logistik över längre distanser!

Wiseman sa...
28 december 2012 20:32  

Sten-Erik Björling,

Den frågan kommer du inte få något svar på.

Sten-Erik Björling sa...
28 december 2012 20:51  

De vet jag - retas bara!

Farbveckan -86 sa...
28 december 2012 20:55  

Han vet hur nära sanningen han är.

Pendeln svänger oundvikligen från det ena till det andra ytterläget. Se bara på den skrivelse som droppade in på förbanden strax innan jul angående att signalering skall ske på svenska.

Namntävling, ja varför inte. Vet ej vem som kom på militärregion, men militärdistrikt eller militärområde kunde det ju inte heta.
Vad ligger i så fall i prispotten?

På ett förband nära dig sa...
28 december 2012 20:58  

Prova att köp en burk skokräm och ficklampsbatterier i PRIO...
Total arbetstid, bedömt, någon?

Wiseman sa...
28 december 2012 21:11  

Farbveckan -86,

Det talas om en specialutgåva av det nya värdegrundsspelet, signerad av hela FML.

uppgiven sa...
28 december 2012 21:17  

@Sten-Erik

I ett sådant läge att inga transporter fungerar, så går det svenska samhället under.

Då är det tämligen meningslöst vilka vapensystem eller ammunition våra förband har.

Farbveckan -86 sa...
28 december 2012 21:28  

:-)

Sten-Erik Björling sa...
28 december 2012 21:37  

Uppgiven...

Det är därför ett försvar måste bestå av så mycket mer än ett antal JAS-plan och ett fåtal yrkessoldater. Vilket är varför jag vill verka för resiliensplikt parallellt med militär värnplikt.

Modernt krig innebär automatiskt slag mot de logistiska systemen. Med ditt resonemang därför så behövs inte ett militärt försvalls.

uppgiven sa...
28 december 2012 23:09  

@Sten-Erik

Ja, dina naiva idéer har vi diskuterat tidigare. De förefaller inte ha blivit mer verklighetsförankrade.

Att en motståndare kommer att slå mot förbindelser är en sak. Att alla underhållstransporter därmed blir omöjliga är något helt annat.

Corse sa...
29 december 2012 00:21  

Dagens FML är inte att avundas inför Sälen-konferensen i januari. Dom har själva försatt sig i en pest/kolera situation. Det finns 3 alternativ som jag ser det:
- ej beröra Neretnieks uttalande, dvs stoppa huvudet i sanden
- erkänna faktum att Neretnieks har rätt
- hålla med försvarsministern
Det sista alt vore spiken i kistan för FML förtroende bland FM personal (men bryr dom sig om det?)
Att ge Neretnieks rätt vore att inkompetensförklara sig själva och erkänna tidigare fel (en icke obetydlig prestigeförlust) dvs högst osannolikt.
Jag tror det blir alt 1, det blir lugnast så. "Svensson" bryr sig ju i alla fall inte längre om FM som har blivit Sveriges absolut största teatersällskap (som sådan borde väl dess budget överföras till kulturdepartementet? )

Potemkinkulissen sa...
29 december 2012 09:31  

-Signalering på svenska igen (oj, vi är ju svenskar...)
-Införandet av militärregioner (oj, vi avvecklade ju MD-staberna...)
-Upprätta mobiliseringsplaner (oj, vi avecklade och förfulade hela det gamla mobkonceptet...)
-Vikten av nationellt luftvärn (oj,vi har i princip avvecklat hela svenska luftvärnet förutom några spillror i Halmstad...)
-Krigsplanläggning med nationellt fokus (oj, kan vi inte bara vara i Afghanistan...)
-Det finns ett logistikbehov över hela Sveriges yta (oj, har vi sålt ut alla egna resurser...)
-Gotlands betydelse igen (oj, vi har visst inget alls kvar där...)
Ja, det finns sannerligen punkter till agendan för 2013 och framåt.
Detta är väl fix och färdigt 2019?

Sten-Erik Björling sa...
29 december 2012 10:50  

Uppgiven...

Slår du ut elförsörjningen (vilket är ett prioriterat mål) så slås samtliga logistikkedjor ut i Sverige. Butikerna har ca 3-4 dagars förbrukning av de vanligaste livsmedlen på hyllorna, sker ingen påfyllning från centrala lager så finns ingen mat att tillgå för civilbefolkningen. Om de ens kommer åt dessa förråd då inga kassor fungerar för betalningar mm.

Detta innebär även att huvuddelen av renvattenförsörjningen försvinner och bränsleförsörjningen försvinner även den.

Försvarets centrallager i Arboga vid ett elavbrott kan inte få ut någon materiel eftersom allt sköts av robotar. Man kan kallt räkna med att en attack mot elförsörjningen även kommer att kombineras med IT-attacker vilket innebär att inget kommer ut ur dessa lager.

Ett försvar består inte bara av de militära systemen (speciellt som dessa mest koncentreras till ett antal flygskrov) utan inbegriper även det övergripande samhällets förmåga att vara resilient och dess förmåga att anpassa sig efter de svårigheter som kris och krig medför. Hur bra fungerar HV-soldaterna när de vet om att deras familjer långsamt fryser ihjäl hemma eller livsfarligt torkas ut eftersom vattensystemet har saboterats och de utsätts för konstanta diarréer utan tillgång till rent vatten?

Försvaret är inte bara ett system av system inom flygvapnet - det är ett system av system inbegripande en mångfald av strukturer på olika nivåer och i olika sektorer. Fungerar inte helheten så fungerar inget!

Johan Grön sa...
29 december 2012 11:16  

Neretnieks uttalande verkar i alla fall ha letat sig in till HD:s ledare vilket är ett kors i taket med tanke på den tidningens pk-inriktning med förtigning av allt som kan anses pro-försvarsrelaterat :

http://mobil.hd.se/ledare/2012/12/29/beredskapen-ar-inte-god/


Tyvärr så är skribenten bara inne på ett grav-vik så det lär bli ett kort uppvaknande.

Kanske väldigt kort om de ordinarie ledarskribenterna och kulturredaktionen med gemensamma krafter tar Tiina M. "av daga" innan nyåret för att ha spridit fascistoid militärpropaganda och tagit upp värdefull ledarplats för den vanliga SD-bashingen?

Miljöpartist i grönt sa...
29 december 2012 14:25  

Jag håller helt med Sten-Erik om att det är meningslöst med ett Flygvapen som klarar av att stå emot en veckas begränsat väpnat angrepp om vi inte samtidigt har ett grundläggande civilt försvar som klarar skydd och försörjning av befolkningen under samma tid.

Daniel Eriksson sa...
29 december 2012 14:26  

@Sten-Erik

Vi får allt hoppas att disel-aggregat fungerar och att mäniskor trots robotar fortfarande har fysiskt acces till lagren och således kan gå in och leta rätt på de saker de behöver.

Miljöpartist i grönt sa...
29 december 2012 14:29  

Det gamla invasionsförsvarets otidsenliga mobiliseringsförråd hade för länge sedan passerat bäst före datum. Jag skylle dock vilja föreslå ett nytt system med decentraliserade insatsdepåer. Depåerna skulle innehålla den materiel som insatsförbanden behöver för att bli redo för insats.

J.K Nilsson sa...
29 december 2012 14:36  

Sten-Erik, då föreslår jag att du går ut och missionerar bland röda korset och andra mer lämpliga forum och organisationer som lämnar remisser till riksdagens utksott. Att sätta sig på höga hästar och tala om för andra att de har fel prioriteringar och fel intresse är oförskämt.

Ja vi som läser Wisemans blogg är förmodligen till största delen intresserade av den militära delen av svenskt totalförsvar. En del är intresserade av flygvapen, andra är intresserade av armé eller marin. Själv är jag intresserad av luftstridskrafter och diskuterar dessa men jag skulle aldrig bryta in i en diskussion om t.ex. stridsvagnar för att föra ut budskapet att jag tycker att det tar resurser ifrån det jag anser är viktigt.

Så var snäll och skärp dig, vi vet hur sårbart vårt flygvapen är men en totalförsvarsmässig lösning är inte att sänka ambitionsnivån för flygvapnet för att bekosta någon form av gerillakrigsmakt med bas i Hemvärnet. Vill vi ha ett Sverige som är lika förött som Tjetjenien, Afghanistan eller Vietnam så kan vi göra det men jag vill inte det alltså förespråkar jag något annat som ett starkt skal där flygvapen och flotta har bra funktion med bra baser och goda fortifikatoriska skydd för olika funktioner. Inte det som finns nu. Det diskuterar jag, du får gärna försöka hävda något annat men då får du vara beredd på mothugg och diskussioner om varför din inställning är fel ur faktasynpunkt.

Skulle jag inte diskutera luftstridskrafter i en svensk försvarskontext så återfinns jag på te.x. www.trionictuning.com och diskuterar motorstyrsystem till SAAB-bilar och jag är säker på att andra med arméintresse skulle göra likadant så du får nog bli ganska ensam om du får som du vill att diskutera ett totalförsvar där vi inte får diskutera våra intressen.

Tycker du att det är fel fokus på de s.k. Försvarsbloggarna är du mer än tillåten att skapa din egen blogg där du får skriva vad fasen du vill men ge fasen i att hos andra sprida din åsikt att vi diskuterar fel saker.

J.K Nilsson

Sten-Erik Björling sa...
29 december 2012 14:45  

Daniel Eriksson

Det är trevligt att veta att förbanden närmast Arboga kommer att vara de mest välutrustade enheterna i Svenska försvaret vid ett angrepp... Hjälper dock inte förband i norr eller i söder det minsta dock...

Framtidens militära konflikter kommer att utkämpas med det man har på plats - inte med den materiel eller utrustning som finns i centrala förråd. Och det gäller även soldaterna och luftvärnet...

Untergang mit PRIO sa...
29 december 2012 14:48  

Replik 28/12 kl 2058; Att internhandla i PRIO, att skriva ett servicemeddelande, är en oerhört tidskrävande process.

Flödet genom processen är otroligt klumpigt upplagt, inget är självinstruerande eller på något sätt hjälpande till den som skriver servicemeddelandet.

Som jämförelse kan en transaktion i den egna internetbanken vara. Om du misslyckas med ett fylla i OCR-numret rätt på den räkning du ska betala hjälper systemet i internetbanken dig att fylla i transaktionen på rätt sätt.

Så fungerar inte flottiljamiral Tomas Engevalls PRIO. Istället fullständigt kryllar hans affärsledningssystem av fallgropar och hinder för smidiga flöden.

Servicemeddelandet, för att beställa t ex några bullar till fika på ett arbetsmöte kräver flera mans insats för att överhuvudtaget kunna skrivas klart.

På en arbetsplats beskrevs det tom så att det för att beställa just några kanelsnäckor behövdes två majorer och en överstelöjtnant samt att arbetet tog en dryg timme....

Såklart finns en manual för att upprätta servicemeddelande för internhandel. Den är för beställaren på drygt 30 sidor. Tänk-en manual på 30 sidor, på pdf-eller ännu roligare utskriven på papper-för att beställa några batterier eller några bullar.

Är det bra eller a…. -f-låt- eller mindre bra? Vad tycker fljamiral Engevall? Varför är ett servicemeddelande, eller en kundvagn likaså-för externa inköp-, så i grund ologiskt och så totalt utan fungerande MMI, man-machine-interface? Varför försöker system PRIO att fälla krokben för användarna? Varför har Engevall tillåtit att FM nu får ett rekordkrångligt och extremt byråkratiskt system som under tidskritiska förhållanden är totalt oanvändbart uppenbar fara för Sveriges försvars funktion?

Dessutom till en kostnad på drygt 7 miljarder kronor-hittills.....

Teknikern sa...
29 december 2012 15:29  

Det finns "entusiaster" som sitter på lager av förnödenheter och materiel och jag är en av dom som skaffat på mig förmåga att verka i ett skymningsläge och "försvinna" för att, som gubben i lådan, dyka upp ur tomma intet för att göra livet surt för främmande trupp och sen försvinna spårlöst igen. Det behövs varken vapen eller avancerad teknik i detta utan bara lite "MacGyvrande" på hög nivå.

Jag tycker, och har länge tyckt, att det är skandal att vi ska vara med och kriga världen runt när vi inte ens kan försvara oss själva och jag är inte ensam om den uppfattningen men vad vet väl jag, en "gräsrot" som iaf. ingen kommer att lyssna på förrän det är för sent.

Skandal är det också att bara skrota ut och bränna delar av våran materiel för att inte handlarna ska bli sura över att inte få sälja nytt skit från Kina, kläder bla. som håller en kvalitet som redan är i stadiet "kasseras" när det säljs över disk till hög profit med nån mode-logga på.

Trots att jag är över 50 och har lite fysiska hinder så är jag övertygad om att med min kunskap om teknik och elektronik mm. samt att verka i kustnära trakter och förmåga att verka både i och under vattnet skulle kunna vara en tillgång, frågan är bara om nån vill ha med mig, tror inte det eftersom det ju gudbevars ska pinkas revir och då är man inte välkommen i "flocken" när man är en "doer" och kan verka på egen hand.

uppgiven sa...
29 december 2012 16:04  
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
uppgiven sa...
29 december 2012 16:15  

@Sten-Erik

Att vårt samhälles centraliserade livsmedelsförsörjning kommer att få problem vid en konflikt kan vi vara överens om. Vad detta har att göra med FM ammunitionshantering har jag dock svårt att förstå.

Det civila samhällets förmåga att hantera kriser (militära eller andra) torde vara något för MSB att fundera över. Att Civilförsvaret avvecklades under Den Stora Oredan är ett av alla misstag som gjordes då. Lösningen på det är i alla fall inte att ge HV eldenheterna från RBS70, vilket jag vill minnas var en av dina käpphästar sist vi hade denna diskussion.

Din beskrivning av FMCL säger mig att du inte har varit där. Även om din beskrivning stämde med verkligheten skulle det spela mindre roll, eftersom FMCL främst fyller en funktion i den fredsmässiga driften av FM. Dess betydelse för insatsförbandens beredskap är liten och kommer att bli mindre. Jag misstänker att du blandar ihop FMCL med FM Resmat, vilket är två skilda funktioner även om Resmat också är grupperade i Arboga.

Att du tycker illa om Flygvapnet har nog inte undgått någon. Tråkigt bara att detta får dig att blunda för den moderna krigföringens realiteter. Men det är ditt problem, inte mitt.

Farbveckan -86 sa...
29 december 2012 16:33  

Nu är du väl lite orättvis.
PRIO har ju faktiskt sparat 1 miljard åt försvaret under 2012.

(49% ironi och 51% sanning i detta)

Och visst är det spännande att få gå till godset och hämta ett ENORMT stort paket. Att det sedan bara ligger ett par arbetshandskar motsv i botten är sedan en helt annan historia.

Sten-Erik Björling sa...
29 december 2012 16:57  

J.K. Nilsson

Skillnaden mellan mig och de flesta som kommenterar på denna blogg är att jag inte är centrerad kring ett visst givet vapenslag eller bara inom militära områden. Det militära systemet verkar i ett sammanhang som inte bara gäller enskilda vapengrenar eller system - till syvendes och sist så handlar det om vilka totala påtryckningar som kommer att ställas på politikerna som avgör om kampen skall upphöra eller inte. Där kommer belastningarna och förmågan till resiliens hos både de militära och de civila delarna in. Och vi har idag ingen resiliens i någon av dessa huvudsakliga delar.

När det gäller skalförsvar... Var var Iraks skalförsvar fast de hade månader av varningar och tid till förberedelser. Var var Libyens skalförsvar? Georgiens? Skalförsvaret som du förordar kommer inte att ge effekt eftersom det bygger på lösan sand - baser, brist på soldater, bristande skydd, bristande beväpning och sist men inte minst brist ledning vid ett skarpt läge. Det militära försvaret skall inte koncentreras på att skydda ett fåtal flygbaser för att HKV har drabbats av ett försenat Biggles-syndrom, notera att vid de tidigare nämnda konflikterna så kom inte planen ens upp i luften - det vore galet att förutsätta att våra plan kommer upp i luften när vi möter en kvalificerad motståndare i närområdet.

Guerillakrig med HV? Den enda orsaken till att jag nämner HV och lokalt motstånd är att det inte kommer att finnas något annat när skalförsvaret har slagits ut. Det en framtida motståndare fruktar mest är inte flyg och korvetter med viss beväpning - det är att binda upp trupp över längre tidsperioder med konstanta förluster över tid av både soldater och materiel. Framtidens krig och konflikter kommer att ske i resursbristens tecken och det sista man vill hamna i är i en ockupationssituation mot kvalificerade lokala förband och med attacker mot egen logistik. Kostnaden för ett nytt Tjetjenien eller Afghanistan kommer att förskräcka mer än ett antal förluster över Östersjön av ett antal örlogsfartyg och attackplan.

Och för bästa försvarsförmåga så måste vitala civila infrastrukturer skyddas med luftvärn - inte bara ett fåtal flygbaser som ändå slås ut inom timmar...

TS sa...
29 december 2012 18:37  

@Untergang mit PRIO,

Träning ger erefarenhet, sas det förr, kanske gäller det ännu :-).
Eftersom jag känner igen mig i situationen att det tar lång att beställa fika blir slutsatsen att vi borde beställa bullar oftare. Givetvis inte för att vi vill fika utan endast för att vi ska bli bättre på beställningsrutinen.

Magnus Redin sa...
29 december 2012 19:02  

Vad kan vi göra åt bristen?

Jag tror att nyckeln är den dubbla kompetensen att både kunna ge och ta emot militär hjälp.

Den snabba flygvapeninsatsen i Libyen visar att det något riktigt bra att bygga vidare på.

Vi skulle få ett utmärkt internt övningsobjekt genom att försvara Gotland.

Att utöka verksamheten på fastlandsregementena är billigare och ger mera förmåga per peng än att bygga upp ett nytt regemente på Gotland. Att fastlandsförsvaret skall kunna åka över till Gotland och skydda påminner även mycket om deltagande i internationella missioner. Att bygga upp en liten organisation på Gotland som tar emot en större styrka borde påminna om att ta emot en ännu större på fastlandet. Då allt detta är internt inom landet kan vi öva ofta och billigt med förband från varje militärregion.

För att få större övningar över land och språkgränser med den friktion som det ger borde vi kunna öva ihop med Finland vilket kan vara politiskt smakligare än att arbeta ihop med ett Natoland. Om Finland välkomnar oss i sina storövningar får vi även erfarenhet av att verka inom stora förband under en ledningsorganisation som kontinuerligt har arbetat med stora förband.

När jag har spånat på nätet om vad som behövs för att försvara Gotland brukar de som kan mer än mig hålla med om att det är hyfsat rimligt med en brigadstab, en understödsbataljon med sensorer, artilleri och luftvärn, två fullständiga pansarbataljoner och så många hemvärnsbataljoner som möjligt. Det borde väl räcka för att skydda en hamn och ett område med landningsbanor på fastlandet?

Jag tror att en sådan halvstor brigad vore en rimlig kloss per militärregion för att klara dagens försvarsbehov. Egentligen borde vi vartefter utöka till två per militärregion för att matcha Rysslands rustning och det skulle även ge en förmåga att kontinuerligt ha en ute på insats.

När vi har rörlig förmåga att skydda en hamn och ett flygfält och hindra ett strategiskt överfall via luft och hav på en yta av Gotlands storlek har vi en meningsfull armeförmåga att bidra med i ett Nordiskt samarbete eller Nato. En sådan kloss som ställs till förfogande för en baltstat skulle kunna räcka för att höja konflikttröskeln från enkelt strategiskt överfall till massivt bombardemang eller fullskalig landinvasion vilket är politiskt svårare att genomföra för ett Vitryssland eller Ryssland som har drabbats av galet ledarskap.

Sedan vet jag inte om det går att personalförsörja en sådan arme med 4-8 halva brigader och helst ambitiösare hemvärn med nuvarande personalförsörjningssystem, jag hoppas man höjer ambitionsnivån och försöker. Om det inte fungerar är det bra att ha varma och nära relationer med Finland som har kompetens om hur man sköter ett värnpliktssystem om vi behöver återinföra det om 5-15 år.

Utöver att vi ökar vårt territoriella försvars volym och med det förmågan att delta i utlandsinsatser behövs det givetvis speciella förberedelser för att ta emot stöd.

Det borde behövas specialiserade staber och där borde man anstränga sig för att samarbeta med Norge och Danmark som rimligtvis sedan länge har den kompetensen för eget bruk. Som en bieffekt få vi då bättre förmåga att hjälpa varandra inom norden.

För att rent fysiskt ta emot förband behövs det hamnkajer, lagerlokaler, flygfält, stabsplatser osv. Här borde det finnas samordningsmöjligheter med civila behov och verksamheter så försvarspengar går till att subventionera överdimensionerad snöröjning osv på mellanstora flygplatser med bra rullbanor och överdimensionerade uppställningsytor, hangarer, bränsleförråd och reservkraft.

Att ha enkla förnödenheter i distribuerade förråd behövs även för det nu obefintliga civilförsvaret och territorialförsvaret. Höjer man ambitionsnivån skulle vi kunna ha elverk, förläggningsutrustning, kok, lastbilar osv för den största rimliga natoförstärkningen, då skulle vi som bieffekt få en mycket allsidig krisberedskap samtidigt som det blir lättare att hjälpa oss.

Och som vanligt slutar det med att det behövs mer pengar, lägg 10% på budgeten och bygg upp organisationen snabbare!

Sten-Erik Björling sa...
29 december 2012 21:17  

Uppgiven.

Jag har inget emot flygvapnet förutom det att hela systemet är i obalans. Ett väl fungerande flygvapen är ytterst viktig, men det är de övriga delarna med och det är där jag är kritisk. Jag anser att JAS är ett utmärkt vapensystem men om de andra delarna (främst en fungerande armé ) så spelar detta vapenslag ingen större roll - flyg kan inte besätta och hålla territorier vilket är en grundförutsättning för att försvara resurser för logistik, ledning och kontroll.

Ett militärt försvar måste även ha stöd från civilbefolkningen - om det civila samhället inte är resilient mot utpressning att bomba livsviktiga försörjningsstrukturer så faller systemet i stort för det politiska lagren kan då inte hålla emot. Att militärt skydda även civila installationer blir därmed ytterst viktigt - detta kan inte delegeras till röda korset. Trots allt så ät det militära systemet underställt det politiska systemet, inte tvärtom. Och ett yrkesförsvar blir ytterst sårbart för angrepp på civila system eftersom inte alla medborgare är inblandade i försvaret av landet. Man kan inte enligt mitt sätt att se helt separera den militära och civila systemet.

J.K Nilsson sa...
29 december 2012 21:51  

Sten-Erik, som jag tidigare skrivit, var vänlig och kliv ned ifrån dina höga hästar. Bara för att du tror att du är bättre än oss andra här för att du tycker att du har ett helhetsperspektiv innebär det inte att du också automatiskt har rätt. Du utgår ifrån felaktiga premisser och drar helt fel slutsatser ifrån det material du vaskar fram.

Du talar om skalförsvar och det är oklart vilket århundrade du menar men om du menar Libyens flygvapen inför Operation Odyssey Dawn så befann sig det på verkstad och då till och med med till stora delar hos en av antagonisterna som dessutom skulle sälja nya stridsflygplan till Libyska flygvapnet. Ett par årtionden med sanktioner mot militär utrustning sätter sina spår. Inte ens många manpads fällde någon avgörande betydelse i det här kriget.

Georgiens flygvapen år 2009? som en svensk flygskola med Sk60 och några A32A Lansen i förmåga.

Irak? En icke fungerande redundans och byggt för att försvara ett ledarskap mot grannar i en mindre utvecklad region där samordnad motstånd inte var att förvänta. Dessutom påverkat ev en tidigare utdragen konflikt. Moderna prylar, främst i luftövervakning, stridsledning och luftvärn men inte ens en ansats till ett fungerande system som utsätts för påverkan ifrån en beslutsam, koordinerad överväldigande fiende som kan angripa med samtliga funktioner mot ett luftförsvar. En fiende som består av en allians då det inte finns en möjlighet för en enskild stat att avdela dessa resurser mot en politiskt isolerad aktör. Vissa slag kan inte vinnas. Som litet sidospår räknande US Army med en par tusen egna döda soldater i den markoperativa delen av operationen trots en imponerande förbekämpning av luftstridskrafter och ett förmodat luftherravälde. Iraks luftvärn och armé tillfogade inte på långt när koalitionen de förväntade förlusterna.

Vi vet vilket skick vårt luftförsvar befinner sig i just nu. Lösningen är inte att rycka på axlarna och avveckla det utan lösningen ligger i att anskaffa modern materiel, utveckla ett baseringskoncept som innefattar fortifikatoriska åtgärder tillsammans med personal samt öva ofta och väl.

Tittar vi på Irak och Afghanistan så verkar det ändå finnas en vilja att binda upp trupp och slåss ett utdraget krig hos stormakterna, likväl man tidigare gjorde i Vietnam och Afghanistan.

J.K Nilsson

uppgiven sa...
29 december 2012 23:08  

@Sten-Erik

Nej, flygstridskrafter kan inte ta terräng. Men såvida vi inte ska återta den östra delen av riket, eller provinserna på andra sidan av Östersjön, så har vi heller inget egentligt behov av det. Däremot kan vi komma att ha behov av att förhindra någon annan från att ta vår terräng. _Det_ är flygstridskrafter synnerligen lämpliga för med sin höga rörlighet och stora momentana eldkraft, framförallt med tanke på hur vår militärgeografi ser ut.

Att tro att vi i Sverige skulle kunna bedriva krigföring såsom insurgenterna gör i Afghanistan, eller Nordvietnam gjorde i Vietnam, är naivt. Det fungerar helt enkelt inte i det svenska samhället av idag.

Visst hänger det civila och det militära ihop. Men nu har riksdag och regering valt att organisera statsapparaten så att MSB har ansvaret för det civila samhällets förmåga att stå emot påfrestningar. Att sedan Försvarsmakten har att avvärja militära angrepp mot landet är en annan sak, de skador som i alla fall torde uppstå är inte främst en militär angelägenhet att hantera.

Huruvida det militära försvaret sedan är personalförsörjt genom enbart anställd personal eller genom en blandning av anställd och värnpliktig personal torde ha mindre betydelse för hur pass mycket det påverkas av angrepp mot det civila samhället.

Magnus sa...
30 december 2012 01:12  

at J.K Nilsson 21:51.
Hej! Du tar upp några moderna konflikter. Nyfiken fråga! Vad lärde vi oss av NATO.s flyginsatserna mot Jugoslavien? Jugoslavien hade väl en lednings- och baseringstanke som liknade den svenska.
Mvh
Magnus

Sten-Erik Björling sa...
30 december 2012 08:36  

J. K Nilsson

Jag anser mig inte vara bättre än andra, jag anser dock att jag kan bidra med lite andra perspektiv eftersom jag ändå arbetar med framtida utmaningar för olika samhällsprocesser inom olika projekt. Se mig mer som en slö sten som du kan vässa dina argument mot... :-)

Om Irak: "Moderna prylar, främst i luftövervakning, stridsledning och luftvärn men inte ens en ansats till ett fungerande system som utsätts för påverkan ifrån en beslutsam, koordinerad överväldigande fiende som kan angripa med samtliga funktioner mot ett luftförsvar." Vilket är just den situation vi befinner oss i. Problemet som jag ser det är att svenska försvaret mer och mer är optimerat för flygvapnets behov - armén kommer att delegeras till att bli ett överdimensionerat basförband eftersom det inte kommer att kunna rekryteras tillräckligt med soldater för mer uppgifter (kanske med lite resurser för att skicka ut mindre mycket bra utrustade patrulleringsförband till Nato-ledda operationer). Detta kan inte med all god vilja i världen sägas vara ett balanserat försvar.

Jag har tidigare hävdat att de totala kostnaderna för JAS NG kommer att bli avsevärt dyrare än vad som presenterats eftersom bas-systemet efter nedläggningen av vägbassystemet baserat på värnpliktiga är avskaffat. JAS NG kommer därmed att bli en gökunge som tränger undan nödvändiga investeringar för ett balanserat försvar. Den siffra som jag nämnt ligger på ca 150 miljarder - och detta för ett system som troligen inte ens kommer upp i luften i ett verkligt läge (eller åtminstone inte kan landa efter första insatsen...).

Sten-Erik Björling sa...
30 december 2012 08:49  

Uppgiven

Flyg har stor effekt, helt klart, förutsatt att det får verka efter egna villkor. Problemet är att systemet är känsligt för bekämpning på ett antal olika plan och kräver känsliga logistik- och supportfunktioner. Verkan av JAS-systemet går dessutom ner avsevärt efter avskaffandet av vägbassystemet eftersom man måste transportera sig längre sträckor innan insats och bassystemet är ytterst känsligt för attacker. Man kan knappast gjuta ett betongtak över landningsbanorna, eller hur?

MSB har ansvar för civilt skydd - helt klart. Men det militära försvaret har ansvar för militärt skydd av känsliga civila infrastrukturer mot militärt angrepp såsom bombningar och sabotage. Detta kan inte ligga inom MSBs ansvarsområden. Det militära LV-systemen kan inte skydda dessa installationer när de i första hand är centrerade till att skydda ett fåtal flygbaser samt en ledningsbunker i Stockholm, eller hur?

Det militära skyddet av vital civil infrastruktur är viktig eftersom en angripare relativt snabbt kan detronisera motståndsviljan hos befolkningen p g a bristfällig resiliens hos våra tekniska försörjningssystem mm och detta resulterar i ett mycket starkt tryck på det politiska lagret att ge upp snabbt. Så vårt flygvapen kan komma att snabbt bli permanent baserat i skyddsrum p g a politiska beslut - inte militära.

Och återigen - jag vill se ett värnpliktsbaserat försvar med reguljära förband i första hand som ansvarar för ett kvalificerat försvar på ett balanserat sätt, men som nu situationen kommer att bli så kommer det svenska försvaret efter en initiell bekämpning av flyg och vissa sjöstridskrafter att vara tvunget att bli ett guerillaförsvar. Därför att soldaterna inte finns i tillräckligt antal, materielen inte kommer fram och man inte har ledningsförmåga att samordna p g a bristande utbildning och övning.

Positivhalaren sa...
30 december 2012 09:38  

Den post-moderna staten vill ogärna använda det militära maktmedlet till skillnad från den moderna staten. Denna trend kan man skönjas vid en granskning av den europeiska säkerhetspolitiska förändringen. Det är med andra ord inte bara ekonomiska neddragningar i Europa som försvårar/förhindrar ett djupare försvars- och säkerhetspolitiskt sammarbete inom EU och förberedelser för det Europeiska solidaritetsåttagandet. I Sverige har två uttalanden indikerat att den politiska nivån inte har för avsikt att använda det militära maktmedlet som stöd till övriga EU och nordiska länder om dessa hamnar i en konflikt med utomstående. Det första är utrikesministerns kommentar till beslutet om det svenska bidraget till stöd för Islands luftförsvar. I detta uttalande menade statsrådet att Sverige inte ska lösa Natos uppgifter, därför deltar Sverige i en luftövervakningsövning. Som alla vet är en majoritet av EU och Norden Nato anslutna. Det andra uttalandet står försvarsministern för i sin kommentar till Gen H Syrens förslag att de Europeiska länderna skall avsätta budgetmedel för gemensamma försvarsändamål. Statsrådet menade att detta inte passar den svenska alliansfrihet men att internationellt sammarbete är viktigt. Därmed omöjliggörs förberedelser HN-support.
Slutsatserna för försvarspolitiken torde alltså bli att vi skall ha ett allsidigt sammansatt försvar för att ensamt hantera hot och angrepp mot landet. De militära förbanden och samhället måste ha en uthållighet som medför att en för Sverige gynnsamma politisk lösning under eller efter en konflikt är möjlig. Att förbereda HN-support är ommöjligt då svenskt säkerhetspolitiskt handlande inte medger detta och inte har sådana avsikter.
Tillsammans är vi ensamma.

Magnus Redin sa...
30 december 2012 11:09  

Sten-Erik, din ambition är god men opraktisk.

Försvaret är en servicefunktion för att skydda det civila samhället och värden som frihet och demokrati. Hur försvaret fungerar måste följa hur det civila samhället fungerar, att kunna försvara det egna territoriet är grundförmågan men det behövs mer om vi skall kunna göra något åt sådant som hotar vårt välstånd och moraliska intressen.

Vi har en given geografi och arv av industri, kompetens och utrustning och då gäller det att göra det bästa av detta. Jämför man internationellt förefaller vi ha två riktigt bra militära förmågor, flygvapen och ubåtsvapen medan vår armé är bra men pytteliten.

Jag föredrar att vi prioriterar att vässa det som är riktigt bra och använder flygvapen och ubåtsvapen i ett utbyte med våra grannar som vi delar säkerhetspolitiska intressen med. Dessutom är det så väl att båda vapnen är utomordentligt bra för att försvara ett territorium med vår geografi. Om vi ballanserar försvaret utan att tänka på grannarna slutar det med att vi blir mediokra i allt och tappar förmågan att utbyta hjälp med våra grannar.

Tyvärr är försvaret så anorektiskt att det inte finns en massa fett kvar att skära bort för att överföra resurser till de bästa förbanden så att över huvud taget göra något bra av detta kräver en budgethöjning och förhoppningsvis finns det även ineffektiviteter som vartefter kan fixas.

Att se armen som ett basförsvarsförband för flygvapnet må vara ironiskt men egentligen är det helt rätt tänkt. Om armen har förband som klarar av att försvara Gotland/Skåne/Stockholmsregionen osv från hot som luftlandsättning och etablerande av brohuvuden via sjön så flygvapnet kan fortsätta verka och vi kan ta emot stöd från andra länder har vi återigen ett försvar att räkna med. En sådan arme skulle snabbt ta slut gentemot en stormakt som rullar fram på marken med stora förband, vi har inte längre någon kalixlinje och försvar på djupet i Norrland och skulle vi behöva den förmågan tror jag att det ger mer pang per peng att hjälpa Finland.

Jag skissade ovan på hur en sådan arme skulle kunna få säkerhetspolitisk betydelse genom en förmåga att hjälpa grannar och om man ungefär dubblar den nuvarande ambitionen kan vi klara av märkbart stora och kontinuerliga utlandsmissioner.

Det är mycket möjligt att detta kräver ett återinförande av värnplikten men för att få en snabb förstärkning av försvaret är det bättre att satsa inom det nya systemet tills det når sin gräns där värvande och utbildande av nästa tusental soldater per år blir för dyrt. Kapacitetsökningen i utbildningsorganistionen för GMU osv skulle även göra det lättare att återinföra värnplikten och det blir även politiskt lättare att genomföra om den nuvarande organisationen gör sitt bästa tills den når gränsen. Om man gör tvärt om och försöker återinföra kalla krigets värnplikt innan utbildningsorganisationen har utökats får vi i stället en försämrad förmåga, det är samma typ av problem som att skruva isär Haubits 77 för att få delar till den bättre Archer och under en period bli utan kanoner.

Jag håller helt med om behovet av civilförsvar men skulle ändå inte önska massiva investeringar i detta, jag skulle prioritera investeringar i infrastruktur inklusive produktion av flytande bränslen av flis och el för att klara samhället genom resurskriserna och klimatförändringen som vi troligtvis inte kan undvika.

Sten-Erik Björling sa...
30 december 2012 11:58  

Hej Magnus! Läser din blogg om Peak Oil så där har vi ett gemensamt intresse!

Utbyte med grannar låter bra men i det Nordiska sammanhanget så kan det troligtvis inte fungera även om man hos regering och HKV har våta drömmar om att fördela ansvar för olika vapenslag mellan olika länder. Den främsta orsaken till att detta inte kommer att gå är att norden inte är en homogen säkerhetspolitisk konstruktion - Norge och Danmark är med i Nato, Sverige och Finland är inte med i Nato.

Om Ryssland börjar uppträda hotfullt så kan vi inte räkna med att Finland skickar arméförband, LV och artilleri till oss. Dels är det svårt att hantera logistiken som detta blogginlägg behandlar och dels så vill inte Finland öka riskerna för egen del med sin långa gräns mot Ryssland.

Om USA vill påtvinga Sverige basering av sina ABM-system för att öka hotbilden mot Ryssland så kan vi inte räkna med stöd från vare sig Norge eller Finland. Norge vill inte stöta sig mot USA och Finland vill inte öka hotbilden mot sig själv från Ryssland.

Tankarna om fördelning av ansvar för vapensystem mm och utbyte baseras på en enkel sanning - man har en kraftig övervikt av flygvapenofficerare inom centrala delar inom HKV och som Mark Twain sagt - "För den som endast äger en hammare ter sig alla problem som spikar!". Nedrustning av alla andra vapenslag för att satsa på flygvapnet har pågått i ett par decennier nu och vi står nu inför det faktum att vårt försvar är funktionellt icke-existerande. FV består i praktiken av ett antal teknologiskt avancerade Potemkin-kulisser eftersom systemet är mycket enkelt att neutralisera med relativt enkla medel.

Att fortsätta det uppkörda spåret med yrkessoldater är i detta sammanhang ett mycket stort misstag. Vi måste acceptera att rekryteringen har misslyckats, att de styrkor som man beräknar kunna mobilisera efter 3-6 månader i stort är de sista kullarna från värnpliktssystemet, allt för att dölja att man misslyckats och man inte ens kan försvara central ledning från mindre strategiska överfall.

Framtida konflikter inom vårt närområde kommer att präglas av strypning av energitillgångar, ekonomiska påtryckningar, mindre militära operationer med ytterst kraftfull implementering och en avhållsamhet från att binda trupp och resurser under längre tid. Resurskriserna kommer att slå hårt mot det nuvarande militära tänkandet - att planera efter föregående konflikter är ett klart misstag. Samhällelig resiliens, sammanhållning och lokal försörjning av energi och vitala resurser kommer att bli allt viktigare. Att lägga stora belopp på ett JAS-system som ändå slås ut inom timmar och inte kan verka är mycket dumdristigt och med ett hårdare ord korkat.

uppgiven sa...
30 december 2012 12:11  

@Sten-Erik

Gerillakrig i Sverige är ingen framkomlig väg. Det är helt uteslutet att det skulle fungera i det svenska samhället, så det är ingen idé att ens försöka.

Ja, det är FMs uppgift att försvara det civila samhället mot militära angrepp. Men man försvarar inte "civil infrastruktur" med att sätta en RBS70 ovanpå den. Man försvarar den genom att så långt ifrån svensk kustlinje som möjligt möta motståndaren, så att hans vapenbärare kan bekämpas innan de släpper sin last. Den uppgiften är det endast flygstridskrafter som kan lösa, tillsammans med långräckviddigt luftvärn av en typ som Sverige inte har haft sedan man avvecklade Bloodhound.

Om vi ska ha som förutsättning att våra flygstridskrafter inte kommer att kunna verka, ja då är det bara att vi ställer in oss på att vika ner oss inför den som hotar oss med militära medel. Någon annan lösning finns nämligen inte.

Eftersom Sverige ser ut som det gör - geografiskt, ekonomiskt och socialt - så är den enda rimliga lösningen att satsa på ett skalförsvar. Så att prioritera flyg- och sjöstridskrafter före markstridskrafter är rätt väg. Måste vi välja mellan flyg och luftvärn, ja då ska vi välja flyg.

Att sedan våra flygstridskrafter av idag är våldsamt misskötta kan vi vara överens om. Men lösningen på det är mer pengar och en satsning på att åtgärda de värsta bristerna. 39E är ett steg på den vägen. Inte tillräckligt, men i alla fall en början.

J.K Nilsson sa...
30 december 2012 12:14  

Ja Sten-Erik, en Morris Minor kan sägas vara välbalanserad men den opraktiskt till alla andra uppgifter än att skjutsa två stycken personer till arbetet eller en picknick. Lösningen på obalans är inte Östtysk rättvisa - alla får det lika dåligt - utan att bygga upp det som är mindre bra.

Vi hade en inriktning som sa att nationellt försvar var något så fult att man till och inte tvekade att betrakta de som försvarsplanerade för Sverige i Första hand för sabotörer och Ubåtar. Försvarsbeslut 2004 var en klar och tydlig riksdagsorder att nationellt försvar skulle planeras utifrån de förutsättningar som gavs efter att planering för internationella insatser var klar. Förmåga till Försvar av Sverige var en bonus.

Vi kan också titta tillbaka på Fb96 där man påbörjade dom förrädiska besparingar genom att kalla det "Återtagandeförmåga". D.v.s sluta med att egentligen krigsplacera soldater för att senare vid behov utbilda dom för att använda den förrådsställda Materielen men man avvecklade en rad GRO förband. Däribland Artilleri och Luftvärn med motiveringen att de hade föråldrad materiel och man avsåg att endast ha dom som demonstratorer för att behålla en utbildningsförmåga i landet. År 2000/01 avvecklades ytterligare förband för att spara pengar och då tog vi bort återtagandeprincipen. Alltså skulle vi inte ha luftvärn eller artilleri.

Till år 2004 raserades Försvarsmakten totalt och först något år efter så skar man på Försvarsmaktens önskan ner på antalet stridsflygplan.

Armén har alltid haft en del i skyddet i av Flygvapnet. Det har funnits kuppövningar där man haft Centurionstridsvagnar inne vid flygplanplattorna. Och det är just det Armén i princip mäktar med just nu. ÖB har sagt 60 till 80 flygplan som en skamgräns i framtiden, det är ett risktagande som heter duga, blir det färre så kommer vi att tvingas satsa rejält på Luftvärnet. Och här har du ett reellt problem med dagens resurser och personalmassa, det blir ännu färre för att bemanna dina avskräckningsförband. Vill vi dessutom ha adekvat artilleri för åtta till tolv markstridsbataljoner så blir det än mer anorketiska bataljoner. I dagens personalram och tilldelade ekonomi får vi i så fall vara glada för fyra mekaniserade bataljoner. Även om vi stryker flygvapnet helt så kommer vi inte upp i någon avskräckande numerär soldater på marken om de också ska överleva en förbekämpning. I fallet med Operation Dessert Storm förbekämpade man Iraks stridskrafter mellan 17 Januari och 24 Februari. Man nötte systematiskt ner stridsförmågan hos Iraks markstridsbataljoner och jag kan lika gärna raljera över Iraks luftvärnsförmåga att skydda sin egen trupp.

Lösningen är att bygga upp det som raserats under 15 år, inte att bita stallgrannen.

J.K Nilsson

Magnus Redin sa...
30 december 2012 13:47  

Sten Erik, jag tänker bortanför Nato. Sverige, Finland, Norge och Danmark har väldigt lika handelsmönster, enorma utbyten sinsemellan och väldigt lika kultur, mår en av oss dåligt drabbar det alla och då vi har väldigt lika kulturer och förvaltningstraditioner är det tämligen lätt för oss att samarbeta om vi sväljer syskonrivaliteten.

Den på kort sikt logiska slutsatsen vore att Sverige och Finland borde gå med i Nato. På lång sikt är inget garanterat men jag tror att våra stater är livskraftigare än både Nato och EU och finns kvar och kan samarbeta även om dessa makter fallerar. USA förefaller ha en manisk krisförnekelse och ett korporativistiskt drag som skadar deras marknadsekonomi och driver de dessa trender för långt kommer de att kollapsa sin supermaktsstatus. Eu satstar allt på ett EMU som blir mer ur balans för varje månad. Vi måste sköta vårt ekonomiskt och militärt så vi kan bidra till att stödja både grannar och EU genom handel och annat.

Tittar man på att dela förmågor i norden är en del saker uppenbara även för en amatör som mig.
Norge och Danmark har en uthållighet till havs som vi saknar så varför skall vi skaffa oss den när de har den?
Danmark har tvingats välja bort ubåtar av ekonomiska skäl, Norge funderar på att förnya, Finland skulle ha nytta av ubåtar så om vi förstärker något som vi redan är bra på kan vi bidra med något värdefullt.
Sverige är bra på flygstridskrafter och vi kan även ge våra grannar taktiskt djup om vi utvecklar våra flygbaser. Det finns även en enorm potential för bättre pang per peng om grannarna väljer Gripen.
Vårt behov av skärgårdsförsvar är identiskt med Finlands, vi skulle kunna dela på materiel och taktik och om Finlands försvarsmakt är bättre utvecklad inom detta kan de ha huvudansvar för vidare utveckling.

Om vi bygger upp armen så vi kan freda territoriet mot luftlandsättningar och brohuvuden och skalförsvaret fungerar hyfsat och sänker de fientliga landstigningsfartygen och tufsar till fientliga luftstridskrafterna så en luftlandsättning blir svårgenomförbar är det troligt att vi kommer att skicka en hel del av våra små armeförband till Finland. Det är möjligt att vi kommer att fortsätta avrusta så Finland i desperation skickar förband till oss men det vore ett misslyckande. Den hjälp som jag tror på är att de största övningarna som svenska förband deltar i inte blir i Sverige utan i Finland, kompetensen att leda ett flertal brigader kommer inte att finnas i Sverige utan i Finland.

Island, Estland, Lettland och Litauen ser jag som oförmögna att ge några större bidrag till det gemensamma försvaret och vi bör försöka hjälpa dem. Resonemangen kan utvidgas till Polen, Tyskland och Storbritannien osv men de blir svagare och där har vi redan Nato som det bästa samarbetet att bli del av.



Magnus Redin sa...
30 december 2012 14:30  

Apropå peak-oil, om man skriver under http://foraldravralet.se/ får man ladda hem en dedikerad kopia av min bok om hur man kan hantera att resurserna sinar http://media.sinar.nu/2012/12/F%C3%B6r%C3%A4ldravr%C3%A5let_n%C3%A4r_resurser_sinar.pdf

Men jag föredrar givetvis beställningar. ;) Ur detta perspektiv behövs det ett fungerande försvar utan att det blir för dyrt, andra civila områden behöver mobiliseras med tio gånger så mycket pengar. Behovet av ett fungerande försvar beror till stor del på att jag finner det troligt att många stater fumlar anpassningen till de nya förutsättningarna vilket ger desperation.

Sten-Erik Björling sa...
30 december 2012 16:14  

Magnus Redin

En stor del av utvecklingen av ett resilient samhälle består av åtgärder som direkt gynnar utvecklingen av ett mer uthålligt samhälle på samma gång - besparingar i energiförbrukning, förändrad logistiska system, mer inriktning till lokal försörjning av viktiga basresurser som mat och energi mm. Redan om ca 15 år kommer det att bli markant svårare för ett land som Sverige att finna fossila bränslen i form av olja för att hålla igång transporterna - tror ingen kan föreställa sig ett Sverige utan bensin och diesel men det är däråt det lutar. Så utvecklingen av ett resiliensförsvar fyller flera syften.

Magnus Redin sa...
30 december 2012 17:37  

Sten-Erik, den utveckling som jag hoppas inom resiliens har inte så mycket att göra med den rent militära delen.
Det största överlappet räknat i kronor är att vi inom tio år borde bygga fabriker för att syntetisera diesel och flygfotogen till skogsbruket, jordbruket, blåljusmyndigheter och försvaret. Den enda betydelse det har för försvarsförmågan är att det blir genomförbart att öva och ha beredskap utan att tulla på mobförråden som är de man slåss på. Under det närmaste årtiondet blir den globala bränslebristen nog inte så akut att vi får svårt att betala med vårt handelsöverskott och Norge producerar fortfarande olja även om Danmark får slut på den och vårt beroende av Rysk olja lär öka.

Om man överlappar handels och säkerhetspolitik så hoppas jag att raffinaderier i Sverige fortsätter investera i vätgasproduktion osv så det fortsätter vara lönsamt för ryska intressen att raffinera olja i Sverige.

Nödvändiga rent civila investeringar i miljardklass är cykelbanor, utökad järnvägskapacitet på befintliga banor, nya järnvägssträckningar och andra eldrivna kollektivtrafiksformer, att folk energieffektiviserar sina hus, köper cyklar och små andrabilar som gärna är eldrivna, nya kraftvärmeverk, nya kärnkraftverk, massor med solceller, vindkraftverk, nya former av cellulosaprodukter, jag kan fortsätta räkna upp rimliga investeringar. Att få fason på försvaret är billigt jämfört med allt annat som behöver göras.

Kanske det relevantaste för försvarets struktur om resor blir dyra är att hemvärnets anläggningar måste finnas nära befolkningscentra så resorna inte blir för dyra för de frivilliga. Det kan även bli intressantare för många yrkeskategorier att bo på eller nära anläggningar och pendla glest till hemort om man inte flyttar permanent.

Om försvaret får upp sin volym och förmåga över skamgränsen ger det även en utökad förmåga att hjälpa civilsamhället vid lokala katastrofer eller vid mottagning av massiva flyktingströmmar. En hyfsad volym ger även många som årligen utbildas i att klara sina fysiska behov under enkla förhållanden och arbete i grupp och det är bra för samhällets uthållighet. Märk dock att nuvarande försvar med ordentlig budget och ambition och en svältfödd värnpliktsorganisation skulle utbilda lika många per år, återinförande av värnplikt ger inte automatiskt en större volym och återinförande av allmän värnplikt blir tokdyrt.

Ett återinförande av civilförvaret skulle innebära oerhört mycket för samhällets tålighet och förmåga att reparera sig självt efter katastrofer eller angrepp. Men det finns typ på plats 3 på prioriteringslistan och även civilförsvaret kan bli ganska omfattande innan det blir rimligt och nödvändigt att personalförsörja med värnplikt. Att jag prioriterar militärt försvar före civilförsvar beror på att ingen katastrof är så fullständigt förödande för vår framtid och möjlighet att hjälpa andra som ett militärt angrepp.

För egen del funderar jag på att bli månskensbonde och odla grödor som inte kräver så intensiv skötsel, det är mentalt välgörande att göra något påtagligt och produktivt när man är orolig för framtiden.

Sten-Erik Björling sa...
30 december 2012 18:14  

Magnus Redin

Mina ståndpunkter vad gäller ett resiliensbaserat försvar finns beskrivet i de motioner som jag förde fram under MPs kongress 2012. Har inte tid just nu att beskriva de närmare men jag tror nog att du hittar dem om du är intresserad.

Magnus Redin sa...
30 december 2012 22:03  

*läser MP motion 15.3* som google grävde fram på:
http://www.mpkatrineholm.se/ovrigt/Motions-%20och%20propositionshaftet%20kongress-3.pdf

Sten-Erik, vi förefaller ha i stort sett identiska uppfattningar om nuläget inom det du beskriver i motionen. Vi har även ungefär samma uppfattning om hur en återinförd och fullt utvecklad allmän värnplikt för både kvinnor och män bör se ut. Men det är väldigt många upprustningssteg mellan dagens försvar och en framtida version av 1960:talets totalförsvar som behöver alla kvinnor och män.

Om man skall förstärka försvaret här och nu skulle jag föredra att utöka budgeten med 10%, följa Jan-Olov Holms förslag om att repöva sista omgångarna värnpliktiga för att fylla ut förband, belöna kompetens och initiativ i organisationen och skynda på med att nå insatsorganisation 2014 och sedan bygga vidare.

Ett återinförande av allmän värnplikt borde komma efter att försvaret har slagit i en rekryteringsvägg som är för dyr att komma runt och det har återuppbyggts en civilförsvarsorganisation. Första steget borde då vara en valfri militär GMU eller civil GCU på tre månader som kvalificerar till att söka kontrakt och vidareutbildning i hemvärnet eller civilförsvaret eller påbörja en anställning i yrkesförsvaret. Om människor satsar mer än tre månader är det skamligt att göra det utan att det ger en krigsplacering och det kostar enorma summor att bygga upp organisationer som kan använda alla.

Jag kan räkna upp mängder med förstärkningsbehov men vi behöver ännu inte 1960:talets gigantiska försvar, det räcker långt om försvaret börjar växa och har möjlighet att växa vidare, framförallt om vi samarbetar med grannarna inom det militära och ställer om vårt samhälle så vi kan fortsätta producera attraktiva exportvaror och vara viktiga för andra länder när vi har en period med enorma globala ekonomiska och ekologiska utmaningar.

Mycket av det du önskar inom 3-6 månaders resiliensdel borde i stället vara en del av att arbetslivsintroducera invandrare, arbetsträna folk i utanförskap, deltidsjobb för pensionärer som behöver dryga ut framtida klena pensioner, osv och med detta bygger man upp en överkapacitet inom omsorg osv.

Skipper sa...
30 december 2012 22:04  

Intressanta diskussioner, men så länge försvarsförsfrågan är förpassad till den politiska avskrädeshögen pga att varken media eller svensken i allmänhet inte bryr sig så kommer det hela att stanna vid just diskussioner på bloggar och i fikarummet. Reinfeldt och Borg kommer endast att genomföra reformer som kan leda till att partiet kan sitta kvar i regeringsställning, och dit räknas i dagsläget tyvärr inte ett återtagande av ett fungerande försvar av Sverige.

Den moderata försvarsreformen för ett mer "tillgängligt, flexibelt och användbart försvar" som kan möta morgondagens "komplexa, oförutsägbara och gränslösa hot" vet vi alla som dagligen engagerar oss i försvarsfrågor att den inte har ökat försvarsförmågan, utan snarare reducerat den ytterligare. "Alla" vet det förutom majoriteten av svenska folket och media.

Det vi måste göra är att gemensamt försöka lyfta fram försvarsfrågan till det politiska debattljuset, och till riksmedia. Tyvärr måste man nog börja med att debattera huruvida Sverige ska ha ett fungerande försvar överhuvudtaget. Därefter kanske man kan gå vidare och diskutera detaljer.

Så ser den bistra verkligheten nog tyvärr ut.
Kampen går vidare!

Sten-Erik Björling sa...
31 december 2012 10:14  

Magnus Redin

Min motion gällande försvarsplikt avser inte att få upp en kapacitet på den militära sidan motsvarande det tidigare invasionsförsvaret - förutom en enklare GMU så skall all rekrytering till den militära delen baseras på behov, intresse och lämplighet. GMU-delen skall i detta sammanhanget ses som en mer praktisk introduktion till de militära utbildningarna, rollerna och agera som förstärkare av personligt självförtroende.

Den militära delen kan beroende på kompetensnivå mm hos de sökande resultera i placering hos reguljära förband, HV Insats eller HV Bevakning med olika längder och roller, HV representerande lokalförsvarsförband som med relativt lång tids utbildning kan utrustas med mer avancerad materiel och utbildningsinsatser. De militära delarna kan med detta förfarande få in soldater som bättre representerar ett snitt av befolkningen samt i förlängningen uppnå samma fördelar som det tidigare invasionsförsvaret hade med kombinering av militär och civil kompetens.

Huvuddelen för avsevärd tid kommer att slussas över till resiliensdelen eftersom det inte kommer att finnas förband mm för att hantera alla som är intresserade av en militär fortsättning.

Resiliensdelen kan som du säger utformas på ett stort antal olika sätt, det kan dessutom vara ett mycket bra verktyg att tillse att ungdomar på ett naturligt sätt får en mellanperiod mellan gymnasium och högre studier eller arbete samt att de måste lära sig att samverka med andra som har andra livserfarenheter än de själva.

Som jag även skriver i texten för resiliensförsvar - de åtgärder som behövs för att få till ett uthålligt samhälle är oftast inte kortsiktigt lönsamma även om de är livsnödvändiga. En resiliensplikt kan användas för att skapa en första grund för samhällets resiliens.

Ha det så bra, gott nytt år till er alla!

Sten-Erik Björling

uppgiven sa...
31 december 2012 15:56  

@Sten-Erik

"Tankarna om fördelning av ansvar för vapensystem mm och utbyte baseras på en enkel sanning - man har en kraftig övervikt av flygvapenofficerare inom centrala delar inom HKV och som Mark Twain sagt - "För den som endast äger en hammare ter sig alla problem som spikar!". Nedrustning av alla andra vapenslag för att satsa på flygvapnet har pågått i ett par decennier nu och vi står nu inför det faktum att vårt försvar är funktionellt icke-existerande. FV består i praktiken av ett antal teknologiskt avancerade Potemkin-kulisser eftersom systemet är mycket enkelt att neutralisera med relativt enkla medel."

Intressant historieskrivning du har - allt är Flygvapnets fel tydligen. Det faktum att "yrkessoldaterna" beställdes av Armén som ett kostnadseffektivt sätt att bemanna Afghanistanstyrkan hör tydligen inte hit. För att inte vara "centrerad kring ett visst givet vapenslag" så verkar du onekligen ha snöat in på en viss försvarsgren som roten till allt ont.

Den satsning på Flygvapnet som du hävdar har skett - var är den egentligen? I form av det utbyggda bassystemet? Det förnyade transportflygsystemet? Det utökade antalet stridsflygdivisioner? De nya radarkedjorna? Det robusta ledningssystemet?

Sanningen är snarare att procentuellt sett så har flygstridskrafterna skurits ner minst lika mycket som övriga Försvarsmakten - i vissa avseenden ännu mer. Allt för att möjliggöra ett expeditionärt uppträdande med markstridskrafter av tveksam nytta.

Sten-Erik Björling sa...
2 januari 2013 15:14  

Uppgiven

"Sanningen är snarare att procentuellt sett så har flygstridskrafterna skurits ner minst lika mycket som övriga Försvarsmakten - i vissa avseenden ännu mer. Allt för att möjliggöra ett expeditionärt uppträdande med markstridskrafter av tveksam nytta."

Knappast...

Armen räknas nu i ett fåtal tusen man i icke funktionella förband mot ca 700 000 när invasionsförsvaret fanns. En halvering av antalet flygplan är knappast en större neddragning, eller hur.

Vi kan fortsätta med jämförelserna - inget existerande artilleri kvar tills dess att leverans sker av ca 24 pjäser efter 5 år... Två bataljoner med föråldrade robotystem som inte kan placeras ut i närtid. Inga fungerande armeförband annat än lite patrulleringsförband för Affe, inga fungerande brigader eller ens ledningsresurser.

Dags för flygarna att titta ner mot marken för en gångs skull och bli varse vad andra har utsatts för istället för att vara i sin bubbla av jämförelser med PAK-50, JSF etc. Ditt uttalande är helt klart ett tecken på att du är helt inkapslad i en bubbla fri från insikt om situationen i sin helhet.

J.K Nilsson sa...
2 januari 2013 18:01  

Flygplan, flygplan, flygplan. Jag är förbannat less på att läsa att antalet flygplan skulle vara någon form av mått med validitet. Varför tittar du Sten-Erik inte på antalet förberedda krigsflygbaser utanför flottiljområde? Antalet förberedda krigsflygbaser är lika obefintligt som kustartilleriet.

Vi har två stycken övningsflygbaser som är lika nakna som bohusläns klippor. En militär flygplats utöver flygflottiljerna kan hjälpligt användas på nåder av annan myndighet men vi får väll se om Kroatienaffären går i lås.

För att betjäna den ofantligt stora numerär av hundra flygplan flygplan har vi lika mycket personal som förr betjänade en huvudbas med två till tre sidobaser.

Så i vilket parallellt Sverige har flygvapnet klarat sig i förhållande till resterande delen av Försvarsmakten. Sedan 1980-talet har andelen flygplan minskat i flygvapnet i samma takt som antalet stridsvagnar i Armén. 1996 mobiliserade det svenska flygvapnet fler soldater och officerare till flygbasbataljonerna än vad försvarsmakten nu kan mobilisera totalt. Då kunde flygbasbataljonerna mönstra ungefär 50 000 man, nu mönstrar vi totalt drygt 2 000 man. Jag frågar återigen var någonstans är flygvapnet gynnat?

J.K Nilsson

Sten-Erik Björling sa...
2 januari 2013 18:11  

Enkelt...

Det finns ingen armé och kustartilleri längre. Nedrustning 100%

uppgiven sa...
2 januari 2013 18:23  

@Sten-Erik

Egentligen så skulle jag inte behöva skriva detta, eftersom J.K Nilsson gör det så bra.

Om det är någon som med sitt inlägg har visat sig "helt inkapslad i en bubbla fri från insikt om situationen i sin helhet" så torde det vara du, eftersom du återigen visar en okunnighet om flygstridskrafterna som bara uppvägs av din ovilja mot dem.

"Armé på 700000 man"? Nej du, närmare 100000 av dessa återfanns inom flygstridskrafterna i form av ett stort antal bas- och strilbataljoner. Strilbataljonerna i sin tur omfattade ett stort antal luftbevaknings- och radarkompanier - förbandstyper som idag helt har försvunnit och lämnat stora hål efter sig i vår förmåga.

När du kommer med uttalanden som "Det finns ingen armé och kustartilleri längre. Nedrustning 100%" gör du dig bara löjlig. Ska man använda ditt sätt att räkna så är armén med 120 stridsvagnar och över 500 stridsfordon knappt naggad i kanten...

Sten-Erik Björling sa...
2 januari 2013 19:22  

Och utan soldater...

uppgiven sa...
4 januari 2013 19:25  

"Och utan soldater..."

Soldatbristen finns i hela FM, inte bara inom markstridskrafterna. Förutom i flottan då, där är det sjömän det råder brist på. Bland annat.

Sten-Erik Björling sa...
5 januari 2013 15:16  

Uppgiven

Det ligger i sakens natur att armén är mer beroende av relativt stora mängder soldater jämfört med de andra vapenslagen. Det är därför som armén kommer att avskaffas i ett framtida försvar baserat på kontraktssoldater och inte värnpliktssoldater eftersom personalkostnaderna blir mycket stora för en fungerande armé.

Armén är idag inte bara noll som funktionell vapengren - den är negativ eftersom den är ytterst personalkrävande med supportfunktioner samtidigt som den inte kan ge effekt p g a för få soldater som inte kan dras samman i samtränade förband placerade på sådant sätt att de kan ge effekt.

Magnus Redin sa...
5 januari 2013 18:51  

Sten-Erik, hur mycket effekt behöver vi?

Min gissning är att det räcker att klara av tre funktioner:

Nog mycket armé för att hindra en luftlandsättning eller landstigning att nå sina mål även om övriga sätt att stoppa den misslyckas. Jag skulle nöja mig med att kapaciteten dimensioneras efter rysk men inte amerikansk förmåga. Den värsta nackdelen med att ha minimal förmåga för att klara uppgiften är att om det blir allvar så blir det stora egna förluster.

Nog övad armé för att kunna ingå som stridande delar i ett finländskt territorialförsvar. Detta funkar oavsett hur stor armen är men det vore pinsamt att skicka kompanier. Att öva detta tror jag är en genväg för att återta förlorad kompetens för strid i stora förband.

Tillräckligt stor arme för att kontinuerligt kunna genomföra så stora utlandsinsatser att vi kan använda förmågan som ett säkerhetspolitiskt verktyg. Min gissning är att nuvarande omfattning räcker men är organisationen här hemma stor nog för att upprätthålla det kontinuerligt? Kontinuerlig insatsförmåga borde vara nyckeln för att få produktionen av förmågan närande för territorialförsvaret i stället för tärande.

Jag vet inte hur många soldater, bataljoner och brigadstaber som detta skulle innebära. Min gissning är att det är rimligt att dimensionera efter vad som behövs för att försvara Gotland x 4 och sedan bygga ut det till x 8.

Hemvärnet borde klara av olika stödjande funktioner som vaktande, ytövervakning, eldledning, logistik osv men det är långt kvar till en förmåga att anfalla.

Jag önskar inte mer rustning än så av armén, andra försvarsfunktioner behöver mer pengar även om vi samarbetar mycket med grannländer och för framtida kriser behöver de största investeringarna göras utanför det militära.



uppgiven sa...
5 januari 2013 20:03  

@Sten-Erik

Det ligger i sakens natur att alla _försvarsgrenar_ behöver personal.

Vissa förbandstyper behöver mindre personal för att få effekt, som t ex stridsvagnsförband, medan andra behöver mer, som t ex flygbassäkerhetsförband.

Så, vem har egentligen mest brist på personal?

Din tolgföring av att armén kommer att försvinna är just det, tolgföring.

Farbveckan -86 sa...
5 januari 2013 21:17  

Bråka inte nu.
Folket räcker till alla, vi har ju faktiskt 14 sökande till varje plats!

Sten-Erik Björling sa...
5 januari 2013 21:43  

Magnus Redin

Vi kan inte få till en fungerande armé baserad på kontraktssoldater med den ekonomi som vi har tillgänglig, vare sig nu eller framöver. Det måste till ett återinförande av värnplikt för detta.

Den minsta allsidiga och effektiva förbandsformen mot en kvalificerad motståndare (inte bondesoldater i Affe eller i Afrika) är brigaden. En brigad kan slå en styrka motsvarande en förstärkt bataljon i försvarsstrid. För att ge er ett perspektiv så var försvaret av Pajala i Norrbotten planerat att hanteras av 8 bataljoner...

Tyvärr så kommer inte modern krigföring att tillåta förflyttningar av trupp och materiel över stora avstånd - man måste slåss med det man har lokalt. Att som tänkt att man kan förflytta ett fåtal svenska brigader mellan södra och norra Sverige är en farlig dagdröm - som att förflytta förband från södra Europa till Malmö utan förluster genererade av en avancerad motståndare som drar ner effekten. Man kan inte göra annat än att ta sig för pannan när man hör denna typ av idiotier. Man kan dessutom fråga sig om inte nödvändig transportkapacitet för stridsvagnar mm har avrustats och förstörts under destruktionen av Svenska försvaret.

Detta innebär att de anfallsförband som behövs för att slå emot strategiska överfall måste vara mer eller mindre stationerade kring de platser där ett angrepp kan ske. Till de mest krävande områdena hör Gotland, norra Sverige, Mälardalen med vissa förstärkningsenheter i Östergötland. Detta innebär kort sagt ca 5-6 mekaniserade brigader.

Utöver detta bör förband motsvarande tidigare fördelningsförband skapas inom funktioner som medel- och långräckvidds LV samt understöd i form av tillägg av artilleri samt markbaserade markrobotförband. Varför denna typ av förband? Flyget kommer med stor sannolikhet att vara utslaget och de kan dessutom inte hållas i luften kontinuerligt p g a begränsningar hos vapen och inte minst bränsle. Långräckviddsartilleri i form av Archer med Excalibur samt Bonus kan ställa till avsevärda problem för luftlandsatta enheter.

Det är dock ett misstag att försöka ersätta skyttesoldater mm med pansar, artilleri mm - syvendes och sist så måste man ta igen terrängen och pansar utan skyttesoldater i vår terräng är självmord med de moderna robotsystem som en motståndare kommer att ha tillgång till - studera exemplet Israels angrepp mot Libanon 2006.

Att räkna med att vi skall låta "möta Ryssen" i Finland genom att sända styrkor dit är mycket optimistiskt - det går inte ens att genomföra eftersom vi inte ens kan transportera nödvändiga styrkor inom vårt eget land.

Att skydda Sverige genom operationer utanför vårt eget territorium är även det önsketänkande - vi har alltför stora potentiella motståndsförband i vår närhet för att medge den typen av experiment.

Slutligen så kan vi inte räkna med att påtryckningar och ev. angrepp endast kan räknas komma från Ryssland, USA är även ett potentiellt hot i scenarier som inbegriper resursbrist, finansiell kollaps, valutakrig och behov att kontrollera främst energiförsörjningsleder för påtryckningar. Vi måste även räkna med interna fiender / Quistlings i en allt mer konfliktfylld värld där inget kan räknas vara säkert för svensk demokratiskt styre.

Magnus Redin sa...
5 januari 2013 23:27  

Sten-Erik, så hur mycket arme behöver vi för att t.ex. hindra en luftlandsättning från att nå sina mål?

Du kan troligtvis det här bättre än mig om du jobbar med försvar så börja gärna med att beskriva en rejäl luftlandsättning som är inom Rysslands förmåga.

För mig är det inte strikt nödvändigt att ta tillbaka terrängen under luftlandsättningen för att det skall bli en seger. Luftlandsättningen har en uppgift, säg säkra ett flygfält eller en hamn eller anfalla något viktigt mål som inte är lämpligt för luftlandsättning. Antar jag att allt landar på marken i god ordning för fienden önskar jag då förmågan att komma i andra hand och ändå kunna slå sönder så mycket av deras förmåga att de inte kan förflytta sig för att nå målet eller att eget luftvärn eller artilleri kan förflyttas så nära dem att de inte längre kan försörjas eller använda sitt anfallsmål till vad de nu tänkte ha det till. Når man den situationen är jag nöjd och jag ser anfallsförmåga som ett verktyg för att åstadkomma den situationen, men visst, en möjlighet att anfalla över dem och utplåna snabbt underlättar en kapitulering vilket minskar risken för motanfall eller undsättningsaktioner.

Men som sagt var, jag är amatören som bara spånar, ni är proffsen.

Om någon anfaller oss över land kommer de antingen via Norge eller Finland. Om de tackar nej till den hjälp vi kan ge och vinkar igenom brigader som kommer för att ockupera Sverige är politiken och ekonomin i norden trasig bortom räddning. Men förväntar vi oss den hjälpen måste vi givetvis även ha förmåga att hjälpa dem och de har ingen nytta av en stor svensk arme som sitter här hemma och rullar tummarna i väntan på att deras länder skall köras över. Det är bättre att börja med ett flygvapen och ubåtsvapen som kan hjälpa dem och en egen arme som i alla fall kan skydda mot rörliga hot, det är ännu bättre att ha en stor arme som hjälper dem men den har vi inte nu och lär inte skaffa på ett större antal år.

Din uppskattning om 5-6 mekaniserade brigader ligger intressant nära det spånande som jag har fått försiktiga positiva kommentarer till. Att en brigadstab, en bataljon med sensorer, kvalificerat artilleri och luftvärn, två pansarbataljoner och så många hemvärnsbrigader som möjligt är en användbar styrka för scenarier som skydd av Gotland eller mot landstigningar och landsättningar. Börja med en i varje militärregion och utöka sedan till två, kanske kan tvåan bemannas med mobiliseringsbar pliktpersonal med utgångna utlandskontrakt?

Jag känner inte till funktionen hos de tidigare fördelningsförbanden, det verkar märkligt om artilleri och luftvärn med god prestanda helst skulle vara en form av förstärkningsförband, för mig är det just de förmågor som varje användbart armeförband behöver ha för att hindra en landsatt eller landstigen fiende från att nå sina mål.

Som det är nu skulle Bk90 vara en utmärkt förstärkningsförmåga... Jag skulle hellre förstärka flyget och beställa mer Archer än införa raketartilleri men när de värsta hålen är fyllda är det ett optimeringsproblem.

Jag är själv orolig för en amerikansk kollaps då de envist målar in sig i politiska och finansiella hörn men jag tror det ger en problematisk kulturell sorgeprocess och inga direkta militära hot utöver mer av redan kända korporativistiska intressen som använder deras underrättelsetjänst som konkurrensmedel.



Magnus Redin sa...
6 januari 2013 00:55  

Hemvärnsbrigader, suck och stön.

Sten-Erik Björling sa...
6 januari 2013 10:04  

Magnus Redin

Själv är en MIP - militärt intresserad person, inte MÖP. Grundutbildad inom PBS PSK, krigsplacerad på gränsskytte som plutonsbefäl på en förstärkt pluton. Ser dock det militära systemen som en del av ett större sammanhang då jag arbetar med viss forskning och utveckling på olika områden. Det är upp till andra att bedöma om mina tankar är "funktionella" eller inte.

Exempel på upplägg av ett anfall finns både i Midvintermörker och i Operation Garbo. Operation Garbo beskriver en mer storskalig operation, Midvintermörker en operation i mindre skala. Bra att läsa igenom bägge.

När det gäller territorier så är det intressanta inte territoriet i sig utan vad detta innehåller. Om det inom territoriet finns knutpunkter för energi, kommunikationer och logistik så måste detta återtas om inte större delar av landet skall paralyseras. Detta gäller även ledning. Man genomför inte en luftlandsättning för att bara besätta en bit mark - man utgår från den positionen för att gå vidare i andra operationer. Vi har ett så sårbart samhälle idag med så stora koncentrationer av vitala komponenter på så få platser att vi har lämnat en diger palett av anfallsmål för en motståndare att använda för att snabbt tvinga fram politiska eftergifter - speciellt om operationerna genomförs under vintern. Nu krävs det mycket lite soldater för att genomföra denna typ av operationer med mycket stor effekt - den planerade storleken på arméförbanden till 2019 kommer inte att ändra på detta nämnvärt eftersom de inte har yttäckning.

Brigaderna skall naturligtvis ha eget artilleri, förstärkningsförbanden skall vara just detta - förstärkning som opererar även till stöd för lokalförsvarsförbanden. Lokalförsvarsförband i form av bl a HV med tillägg i kompetenser kan snabbt komma på plats och leverera eldledning / rapportering för dessa förstärkningsförband och även flyg - ursprungsbaseringen för dessa förband bör vara i anslutning till de mål som skall försvaras - flygfält, logistiska nav mm. Genom att utrusta dessa förstärkningsförband även med långräckvidds kryssningsrobotar så kan avsevärt bekämpning samordnas över stor yta oberoende på om flyget kan agera eller inte. Eftersom man nu beslutat om JAS NG så kommer man inte att ha råd med ett vägbassystem som har kapacitet nog och kostnaden för att förstärka de nuvarande baserna kommer att bli för hög - vi får räkna med att det nuvarande flygvapnets svaga basstruktur består, med den risk för tidig bekämpning som detta innebär.

Man behöver inte komma upp i tidigare styrka hos invasionsförsvaret som de var designat innan 90 men en upprustning är nödvändig. Lokala förband med bra utrustning kan fortfarande bidra med effektiv avskräckning över tid - motståndaren behöver komma fram till politiska eftergifter snabbt från vår regering då vi befinner oss i en mycket komplex omvärld. Desto längre tid som motståndaren måste räkna med motstånd desto mer osäker blir dennes planering och riskerna ökar exponentiellt. Därmed är det viktigt att det politiska systemet har förutsättningar för att upprätthålla ett motstånd över tid - vilket innebär att även det civila samhällets resiliens måste öka. De är de civila förlusterna som kommer att driva igenom politiska eftergifter - inte de militära. Och de civila förlusterna är mycket enkla att skapa genom angrepp på en civil infrastruktur som är känslig och inte resilient.

Att sedan de militära sektorerna aktivt kan medverka till att förstärka den civila resiliensen (Gudrun mm) vid civil kris är en mycket stor bonus.

uppgiven sa...
6 januari 2013 11:32  

Ok, så vi kommer inte att ha råd med att bygga ut flygbassystemet. Inte ens att bygga fortifikatoriska skydd på de befintliga baser som saknar sådant idag.

Men vi kommer att ha råd med att utbilda och sätta upp ett antal brigader, anskaffa luftvärn i stora mängder, markrobotsystem, nytt artilleri mm mm. Uppenbarligen har vi även råd att bygga upp ett stort antal nya förråd med stor geografisk spridning samt att bemanna den organisation som krävs för att sköta kvalificerad materiel i spridda förråd.

Någon mer än mig som inte förstår hur vi har råd med det senare men inte det förra? För den delen, hur kvalificerade markstridskrafter ska kunna operera med chans till framgång i en situation där vi uppenbarligen har gett motståndaren luftherravälde?

Magnus Redin sa...
6 januari 2013 12:54  

Sten-Erik, synd att vi inte sitter vid ett fikabord då jag har en känsla av att vi kan prata ihop våra olika funderingar.

Samhällets infrastruktur och bekväma tekniska system är mycket riktigt sköra. Om någon är beredd att luftlandsätta eller landstiga för att bokstavligen sätta sig på ställverk, logistiknav, kontrollanläggningar för mobiltelenät eller regeringskvarteren med eller utan politiker och tjänstemän, osv är det rimligtvis ännu enklare att bomba sönder dem.

Det som militärt kan skydda mot sådana bombningar är skalskydd som luftförsvar.

Säkerhetspolitiskt är det viktigt hur en angripares andra intressen skulle störas av ett angrepp mot Sverige. T.ex. skulle ett angrepp som lamslår Sverige även lamslå servicen till många av de globala mobiltelenäten, ge brist på specialstålskomponenter till oljeutvinning och en del av den ryska oljeexportens logistik skulle störas. Utöver militärt försvar är det viktigt att vi är till produktiv nytta för många olika länder så våra bekymmer blir deras bekymmer. Här finns även en möjlighet till samma desperata försvarstaktik som användes under andra världskriget, att vi förbereder att spränga industrier som andra behöver om vi blir angripna vilket får störst effekt om deras produktion är ett krigsmål för angriparen. Sedan har nog teknikutvecklingen gjort det enklare att upprätthålla konventionell MAD som att en handfull östersjöländer var för sig kan avbryta all civil fartygstrafik och krascha allas ekonomi inklusive sin egen om någon annan går över en linje som bara inte kan accepteras.

Om vi behöver en brigad eller mer för att återta en yta där det finns en vital samhällsfunktion är det som finns där redan förstört eller blir förstört under återtagandet. Jag tror inte att det problemet går att lösa genom att göra armen större för att återta snabbare. Det som hjälper är bättre "skalskydd" och mer redundans i samhället så det går att hanka sig fram även när det bästa och effektivaste av kommunikationer/energiförsörjning/livsmedelsproduktion/statsledning/osv är trasigt.

Jag är som sagt var hyfsat nöjd med en arme som är så mycket större än dagens pyttearme att den kan hindra en fiende från att använda delar av vårt territorium.

Sten-Erik Björling sa...
6 januari 2013 13:03  

Uppgiven

Själv skulle jag ha satsat på en enklare uppgradering av JAS, koncentrerat mig på beväpningen och återinfört delar av vägbassystemet kombinerat med värnplikt. Men inköpet av JAS NG kommer att konsumera upp FVs resurser för sin del av försvarsanslagen - att utöver JAS NG även satsa på de delar som du nämner för FV kommer att tränga ut andra nödvändiga delar av försvarsförmågan. Notera att LV i dessa förstärkningsförband även skyddar flygbaser - men inte endast...

Vi kan inte få till ett fungerande försvar med nödvändig bemanning och effekt med den nuvarande budgeten om vi skall basera försvaret på kontraktssoldater - speciellt om de villkor vi måste ge dem för att få in dem i systemet måste avsevärt förbättras ekonomiskt och på andra sätt. Ett fungerande system med landsvägsbaser förutsätter värnplikt - värt att notera för er inom FV. Armé och HV skall inte ses som en basbataljonsresurs för FV för att kompensera för detta faktum - dessa förbandstyper behövs inom andra delar av försvaret.

Dags för svenska försvarspolitiker att släppa centreringen på FV.

Sten-Erik Björling sa...
6 januari 2013 14:36  

Magnus Redin

Tja, det skulle vara intressant att träffas över en fika... Är dock lite avsides placerad häruppe i norr så det kan ev. bli svårt. Får se om man får tillfälle att gå på någon dragning kring uthållig samhällsutveckling och peak-oil problematik senare, kanske vi syns då...

God fortsättning...

Magnus Redin sa...
6 januari 2013 16:10  

Sten-Erik, jag gillar satsningen på Gripen E men det behövs mer pengar för att vartefter höja flygvapnets och luftförsvarets förmåga fram till introduktionen av Gripen E och det behövs en delserie två med Gripen E och F.

Jag hoppas på ett flygvapen med sex divisioner där två främst arbetar med taktikutvecklig och stöd till exportkunder/säkerhetspolitiska partners där man gradvis går över från C/D till E/F och behåller en C/D division så länge den är i drift utomlands.

Flygvapnet och ubåtsvapnet är det som borde växa som våra främsta sätt att hjälpa grannländerna i norden.

För baserna önskar jag att var och en av de fyra flottiljerna sätter upp en rörlig krigsflygbas anpassad för utlandsbasering vilket även gör den lämplig för en stor mängd civila flygfällt här hemma. Dessa baser blir kärnan i materielutveckling och rekrytering och med tiden borde vi klara av att bemanna åtta sådana rörliga baser där minst fyra har komplett bemanning med utlandskontrakt.

Flottiljbaserna och fasta övningsbaser behöver inte bemannas med utlandsavtal men givetvis är det bra om den personalgruppen blir så stor som möjligt. Dessa baser borde få fortifikationer som gör att Gripar och helikoptrar måste slås ut i ental eller par av en angripande fiende. Detta skulle innebära att min egen kommun Linköping får dussintals svårrivna betongklumpar till byggnader, trist men ok för mig.

Huvuddelen av säkerheten på marken kan ordnas av hemvärnet.

På den civila sidan kan vi införa regionalpolitiken att stödja flygplatser med bidrag för reservkraft, bränslelager, kommunikation, staket, osv förutsatt att de uppfyller en minimistandard, detta så rullbanorna blir kvar och flygbaser får kort grupperingstid även när oljan sinar. Kanske är det även rimligt att investera för att de allra största flygplatserna skall få en bättre förmåga att ta emot militärt stöd.

I fredstid borde flygvapnet öva på förnyelsebart syntetiskt bränsle, för krig behövs det förråd. Flygtid, personal, vapen och luftvärn är självklara behov.

Jag hoppas att flygvapnet kan växa så det inte blir ÖB:s klubba utan regionala militärbefälhavares hammare utöver det egna artilleriet och att det finns en förmåga att eldleda ända ner till hemvärns och yrkesplutoner.




Magnus Redin sa...
6 januari 2013 16:35  

Sten-Erik, jag hoppas inte på ett återinförande av Bas 90 då det blir för dyrt. Jag hoppas på en ungefärlig motsvarighet till Bas 60 där en civil flygplats blir huvudbana med ev reservstartsmöjligheter i bansystemet och utöver detta någon vägstartsmöjlighet edyl på rimligt avstånd för utrymning av flygplan som har överlevt en attack samt lite kreativitet i spridningen beroende på lokala förutsättningar. Fyra och sedan åtta sådana rörliga baser skulle vara en hygglig förbättring ihop med Gripen E:s längre räckvidd.

Nutidens rörliga huvudbaser blir som dåtidens sidobaser, trist men skall man återuppbygga Bas 90 kostar det ohmeult, tar en generation och varför börja med att bygga i konflikt med civil infrastruktur när det finns så mycket rullbana utanför vägnätet?

Mitt tänkande är rent krasst flygvapencentrerat och jag hoppas innerligt att det inte beror på att jag gjorde lumpen inom FV utan att jag lyckas göra en rationell analys av vad som är viktigast för att försvåra och avvärja ett anfall mot oss, vad vi är bäst på jämfört med våra nordiska grannar så vi kan stödja varandra på bästa sätt och vad som är en bra förstärkningen för en svag arme inklusive hemvärn som behöver förstärkas med mobil och kraftfull eld.

Pratar man system tror jag utöver flygvapen på Archer och Amos för yrkesförbanden, en ny generation styrda 120 mm grk granater, eldledningsförmåga för hemvärnet och långt in i framtiden egna minibussdragna(!) granatkastare med styrda granater för hemvärnet. (Det behövs väldigt mycket rustning av armens kraftfullare förband innan det är dags att ge hemvärnet riktiga stridsfordon med pansar och terrängförmåga, vi behöver främst bli fler och få mera eldkraft.)

Sedan finner jag det intressant om det går att satsa extra mycket på luftvärn för de rörliga flygvapenbasernas och jag förmodar rörliga flottbasernas som ett sätt att sprida förmågan över landet och få dubbel nytta av närskyddet och logistiken som blir uppbundet vid baserna.

Men som sagt var, detta förutsätter en utökad budget.








J.K Nilsson sa...
6 januari 2013 17:44  

Magnus, naturligtvis är Bas60 bättre än det vi har nu men det konceptet var föråldrat redan i början på 1980-talet och är inte någon framkomlig väg. Naturligtvis en bra början med senare måste vi närma oss Bas2000 eller bygga fortifikatoriska flygplanskydd och ett gediget Luftvärn.

J.K Nilsson

Magnus Redin sa...
6 januari 2013 19:13  

J.K Nilsson, Bas 60 är en hyfsad känd referens för en mindre bas som fortfarande arbetar med spridning och som påminner om att vi även vid en ambitionshöjning så att säga hamnar långt tillbaka i tiden.

Jag är inte inläst på Bas 2000 men en googling hittar att det ungefär är en ambitiösare Bas 90 med fler rullbanor och mera spridning och alltså ännu dyrare, det blir återtagning plus ambitionshöjning.

Då vi har så lite basorganisation kvar borde det vara orimligt att som under kalla kriget lämna flottiljbaserna för att få spridning. Det ger att fasta fortifikationer på dem både gör nytta mot sabotage och olyckor i fred, tröskelhöjning för plötsliga attacker och under krig. Jag tror det vore en bra investering. Det flyttar kriget närmare städer så vi t.ex. får bombningar i Linköping men är man fattig får man acceptera sådana risker, vi har i alla fall gott om skyddsrum.

För de rörliga basförbanden skulle man kunna tänka sig samma fortifikation som ungefär motsvarar de rivna törebodabågarna plus de rivna mobförråden. Då gör man det svårare att slå ut mobförråd före mobilisering och verksamheten får skydd eller förutsättningar för skenverksamhet som tvingar fienden att bekämpa hyfsat hårda mål med dyr ammunition. En sådan investering borde vara rimlig vid en handfull flygplatser med början på de flygplatser/baser som har mycket fredstida militär verksamhet. Det tar många år med rustning innan de finns nära alla bra rullbanor för de rörliga baserna och vid en sådan hög ambition delar man nog på mobförråd och flygplansskydd för att få ännu mera spridning och bygger kanske även flygplanstunnlar i berg som även används för de få underhålls och reparationsresurserna.

Det är jättelätt att önska sig mycket och när vi har en så extremt liten kapacitet kan det nog även vara naturligt att koncentrera sig på utbyggnad och uthållighet för de få nuvarande baserna.

Jag tror det vore väldigt bra att skaffa så många flygbaser att Gripen C/D blir hjälpligt effektiv och E/F fungerar riktigt bra men att samtidigt göra dem stora blir svårt. Kan vi öka antalet baser blir det rimligare att använda Gripen C/D under en längre tid och det blir då lättare att höja till sex divisioner och ca 120 flygplan.

Bra luftvärn är ett måste som är ungefär lika viktigt som bra logistik.

uppgiven sa...
6 januari 2013 20:45  

@Magnus Redin

Bas 2000 var inte en mer ambitiös Bas 90. Det var tvärtom en ambition att minska kostnaderna i och med att man slutade bygga ut baser mot "Bas 90-konceptet". Istället skulle man göra basförbanden mer rörliga så att i princip hela basbataljonen skulle kunna flytta sig mellan olika baser. I basbat 85 så hade många delar stor rörlighet inom basen, men bataljonen som helhet var i princip bunden till sin huvudbas.

Man skulle kunna hårdra det till att Bas 2000 var Bas 60 fast med rörlighet, samt att det inte fanns några fasta installationer vid rullbanan.

_Vägbaser_, som vissa hela tiden pratar om var alltid ett reservalternativ när ordinarie baser var så bekämpade att de inte gick att reparera längre. För att en vägbas skulle kunna tas i bruk så krävdes det att man samlade ihop resterna av bekämpade basförband och på något sätt flyttade dem till en reservvägbas. Att vissa kortbanor kom att ligga på allmän väg var en annan sak, kortbanorna kunde lika gärna vara byggda "mitt ute i skogen" precis som basens huvudbana.

Flottiljflygplatserna har också hela tiden varit krigsbaser. När antalet divisioner minskades radikalt på 70- och 80-talet så blev vissa klassade som sidobaser, men de var fortfarande krigsbaser. Andra fortsatte som huvudbaser ända tills den stora oredan.

@Sten-Erik

Vi kan inte få till ett fungerande försvar som du beskriver det med nuvarande budget. Punkt.

Står valet mellan att satsa på mark- eller flygstridskrafter så är valet enkelt. Flygstridskrafter kan verka utan markstridskrafter, även om det inte är optimalt. Markstridskrafter kan inte verka utan flygstridskrafter. I alla fall om vi pratar "krig på riktigt" mot en kvalificerad motståndare.

Att inte genomföra 39E-höjningen av Gripen är samma sak som att avsäga sig möjligheten att möta en motståndare med chans till framgång. _Det_ är att kasta pengarna i sjön.

Magnus Redin sa...
6 januari 2013 21:14  

Tack för rättelsen Uppgiven, jag drog för stora växlar på ambitionen att göra en omedelbar stor spridning vid snabb mobilisering.

uppgiven sa...
6 januari 2013 21:34  

@Magnus Redin

Nog ville man ha snabb spridning allt, mot slutet så räknade man med att ha runt en grupp (halv division) på en bas.

Men därmed inte sagt att man vid mobilisering skulle lämna den fullt fungerande hemmabasen för att gå till en annan med _samtliga_ divisioner. Det var ju inte så att en bas blev mer oskyddad bara för att den i fredstid låg vid en flottilj...

Vissa undantag fanns givetvis. Eftersom attackflyget skulle baseras undandraget så lämnade man F15 helt, men den basen var sedan T-bas. Däremot så stod t ex en av F16s jaktdivisioner kvar på Uppsalabasen.

Sten-Erik Björling sa...
7 januari 2013 08:52  

Uppgiven

En kort fråga...

Vid vilka konflikter där ett land försvarade sig mot en modern angripare lyckades man få upp sitt flygvapen för att ge effekt? Vid vilka konflikter lyckades försvararen ens få upp enskilda plan?

Israel, USA och Ryssland kommer alla att använda taktiken vid framtida konflikter att genomföra massiva överbelastningsattacker mot bl a flygbaser för att slå ut dessa och för att svälta ut deras LV-skydd. Vi kan se fram emot synkroniserade angrepp med hundratals kryssningsrobotar mot baser, ledning, logistiska knutpunkter och media. Vad kommer att finnas kvar av försvarsförmåga då när inte flyget lyfter?

Ni kan mycket väl skapa bunkers för flygplanen men ni kan inte göra något åt landningsbanorna.

Som försvaret nu blir utformat så blir det mest effektivt att leverera ett fåtal patrulleringsförband för Nato samt ett optimerat system för att hålla sin egen befolkning i schack - en befolkning som inte kan försvara sig mot flyg, vare sig utländskt eller inhemskt under icke-demokratisk kontroll.

Det är därför jag förordar även lokalt förankrat luftvärn och värnplikt. Ett yrkesförsvar medger icke-demokratiska maktövertaganden på ett helt annat sätt än om försvaret är värnpliktsbaserat och folkförankrat. Vi vet inte vilka påfrestningar och påtryckningar vi som nation kommer att ställas inför inom de närmaste 10-20 åren då villkoren kommer att se helt annorlunda ut för samtliga länder i världen p g a resursbrist och politiska spänningar. Notera att vi i Sverige sitter på stora resurser vitala för delar av Europa - uran, oljeskiffer, mineraler, energiresurser mm. Att vi skall kunna räkna med att utöva nationell suveränitet när det gäller dessa resurser i en "svältande" omvärld är verkligen optimistiskt. Genom att påvisa att vi kan försvara våra intressen kan villkoren bli bättre - men om vi inte har någon försvarsförmåga utan en regering som effektivt kan kontrollera befolkningen med vapenmakt så kan vi inte räkna med särskilda förmånliga villkor. Och att då bara ha ett flygvapen är att spela dessa externa intressen i händerna.

uppgiven sa...
7 januari 2013 18:25  

@Sten-Erik

Yom Kippur, Gulfkrigen, Serbien till exempel.

Om du ser scenariot med "hundratals kryssningsrobotar" så får vi väl förutsätta att _all_ försvarsförmåga sedan är bekämpad. Att slå ut ammunitionsförråd för markstridsförband är till och med enklare än att slå ut en flygbas...

Att bedriva någon form av gerillakrigföring är helt enkelt inte möjligt i Sverige.

Så då är det väl enklast att helt enkelt inte ha några väpnade styrkor utan basera vår säkerhetspolitik på att hoppas på att våra grannar är snälla, och ifall de inte är det så viker vi oss för alla påtryckningar. Då kan vi lägga alla pengar på ett civilförsvar för att hantera naturkatastrofer och liknande.

Magnus Redin sa...
7 januari 2013 22:22  

Sten-Erik, varifrån får du att vi skulle vara på väg mot ett försvar optimerat för att hålla den egna befolkningen i schack???

Små högteknologiska anställda förband med höga kostnader är oanvändbart för detta.

Hemvärnet är så att säga ännu mera förankrat i allmänheten än nyrekryterade ungdomar.

Om du letar efter risker för befolkningskontroll bör du söka efter konspirationsteorier och propaganda som ställer folkgrupper mot varandra så de börjar hata. Det är det enda som ger ett bra rekryteringsunderlag för en våldsmaskin som förtrycker en befolkning.

En annan risk är om säkerhetsbolag med väktare osv börjar utvecklas mot att vara polis och sedan tungt beväpnad polis. I Ryssland har det här gått ett steg längre med små privatarmeer men jag har inte följt den utvecklingen på några år.

En tredje risk är massövervakning i kombination med spridande av nojja över att skriva, säga eller surfa fel. Har någon här surfat etiskt tvivelaktig porr? Mycket lär loggas både här och där och vet du hur mycket privatliv du exponerar via facebook osv?

Du letar på fel ställen om du söker efter sönderfall som ger möjlighet till förtryck och våldslösningar.

Dessa risker bekämpas bäst genom att arbeta för frihet på många plan och välfungerande statligt våldsmonopol bemannat med vettiga människor och mycket insyn för allmänheten. Men vettet hänger på moralen, yttersta ansvaret finns alltid hos varje individ.


Sten-Erik Björling sa...
10 januari 2013 08:01  

Magnus Redin,

Håller med i det mesta du skriver, dock så kan vår ledning snabbt sättas under press av ett fåtal yrkessoldater med politisk inriktning som inte representerar befolkningen. Hur mycket trupp krävs det för att ta och kontrollera riksdagen, Rosenbad, departementen, media som är centrerat i Stockholm. Vad kan andra sätta emot?

Hitlertyskland bibehöll kontrollen över sin befolkning via system av angivare och informatörer, det krävdes inte mycket "professionella" personella resurser för att hålla kontroll över landet.

Det jag menar med syftning till flygvapnet i detta läget är dels att detta inte kan verka för att försvara demokratin mot interna attacker såsom jag beskrev tidigare och att en flygvapencentrerad försvarsmakt som är kidnappad (dessutom enkelt att göra p g a koncentrationen) enklare kan sättas in för kontroll av befolkningen via rädsla än ett stort antal arméförband.

Inom ca 5 år kommer vi att få en finansiell kris i Sverige av stora mått, en kris som kommer att föranleda att bankerna skall räddas med offentliga medel (Bo Lundberg är ersatt för att hindra att bankerna skall tvingas ta ansvar själva). Detta kommer att innebära att Sverige som nation kommer att låna stora belopp av Europeiska centralbanken för att täcka upp för bankerna, belopp som kommer att levereras under villkor att man genomför stora besparingar på socialförsäkringssystem mm samt utförsäljning av statliga bolag samt privatiseringar av viktiga samhällsfunktioner. Den finansiella krisen är ett verktyg för extrema marknadsliberaler för att med "stödmedel" tvinga fram förändringar som medför större kontroll av finansiella instutioner över de politiska systemen. Det är från detta perspektiv man skall se risken för maktövertaganden och förändrade politiska spelplaner. Vi kommer inte att vara skyddade så länge till - Sverige totalt sett som nation är en av världens mest skuldsatta och detta innebär mycket stora risker, speciellt som vi för vårt transportsystem är nästan helt beroende av fossila bränslen som kommer att bli mycket mer kostsamma under de närmast 10-15 åren i reell köpkraft räknat.

Ett militärt försvar som som är folkförankrat kommer att vara förutsättningen för att vi kan bibehålla demokrati framöver.

uppgiven sa...
10 januari 2013 14:31  

Ja, vi vet ju alla att den stora värnpliktsbaserade armén i Nordkorea har säkerställt demokratin i det landet.
Själv föredrar jag nog "diktaturen" i sådana länder som Nederländerna, Frankrike, Tyskland och Storbritannien.

Sten-Erik Björling sa...
10 januari 2013 16:49  

Finland och Norge...

uppgiven sa...
10 januari 2013 18:06  

Visst, vi kan kasta namn på länder med olika personalförsörjningssystem på varandra.

Men ditt påstående om att värnplikt = demokrati och yrkessoldater = statskupp torde vara motbevisat.

Ditt underförstådda påstående om att anställd militär personal på något sätt skulle vara mindre demokratiskt sinnade än andra svenska medborgare tar jag som en förolämpning.

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Blogg-Topplista Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Bloggar.Topplista.se - topplistan med de bästa bloggarna - lägg till din blogg du också! Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade