Gästinlägg: "Duke" om drönare istället för JAS 39E

I förrgår publicerades på SvD Brännpunkt en debattartikel av Lars Moberg, f d officer och pilot (oklart om med det menas pilot i flygvapnet eller civil pilot). Moberg menar på att det inte är värt att satsa på JAS 39E utan att det är "billigare och bättre" att satsa på drönare istället och listar sedan en rad argument för detta varav de flesta får anses vara önskedrömmar eller i värsta fall halvsanningar.

Debattartikeln fick idag en replik från Mikael "Duke" Grev, tidigare pilot i Flygvapnet med erfarenhet från Libyeninsatsen. Nedan presenteras en längre version av den replik som publicerats i SvD. (Egen längre kommentar på slutet)

Wiseman

––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Skynet är förhoppningsvis inte här än på ett tag

Lars Moberg spår i söndagens SvD att stridspiloter snart inte behövs och att datorer istället ska flyga flygplanen. Vi bör enligt honom tänka om gällande Gripen E, som ska vara klar om några år. På 80-talet var de flesta nog övertygade om att man år 2000 skulle ha flygande bilar. Det var nog klokt av Volvo att inte lägga ner utvecklingen av vanliga fordon. Det är inte säkert att det är listigt att basera långsiktig säkerhetspolitik på förhoppningar om teknikframsteg. Vad som är listigt är att satsa på forskning inom dessa områden.

Jag ledde det första Gripenuppdraget i Libyeninsatsen och jag är dessutom ”datanörd” sedan barnsben. Jag vurmar för utveckling inom det flygtekniska och det är nu mitt jobb på FOI. Trots detta så ser jag många anledningar att tvivla på den framtid som Lars målar upp. Jag tror på UAV och UCAV som ett utmärkt komplement till förarledda flygplan, men de kommer inte att slå ut dem som koncept.

Drönare fungerar utmärkt för vissa användningsområden. För att spana eller släppa precisionsstyrda vapen över ett område passar de perfekt. Det är enkla uppdrag med väl definierad målbild. Men – och det är kärnan – det finns alltid en människa som tar alla viktiga beslut. Jag tror inte att vi inom överskådlig framtid kommer att överlåta beslut om vapeninsats helt till datorer. Det Skynet som Lars åberopar är inte här än på lång tid. Faktum är att utvecklingen går åt andra hållet, det blir fler och fler människor i den allt mer komplicerade beslutsprocessen. Allt för att minimera risken för civila.

Att skapa drönare för jaktstrid – speciellt i försvarssyfte – har dock sina tydliga utmaningar. Många tror att jaktstrid fortfarande handlar om att med många g, stark motor och ett agilt flygplan kunna flyga sig in bakom sin motståndare och bekämpa honom med en missil eller automatkanon. Top Gun-strid, kurvstrid eller jaktpaj är vanliga namn på detta. Denna typ av strid bedrivs idag nästan enbart i utbildningssyfte, och då inte för att man tror att detta är en viktig typ av strid att bemästra i en konflikt utan föra att man tränar generell hantering av sitt flygplan i pressade situationer.

Till och med kortdistansvapnen går idag så långt att man inte ser sin motståndare innan han kommer innanför no-escape zone. Eftersom man normalt inte ser de andra flygplanen så är det alltid ett påtagligt problem att med säkerhet skilja vän från fiende. Det är i denna identifieringsprocess som en människa behövs. För detta är nödvändigt en bedömningssport med många subtila parametrar och enbart gråzoner. Den illvillige motståndaren försöker alltid röra till det av någon anledning. Datorer lämpar sig dåligt för sådana beslut, än mindre om det handlar om dödligt våld då jag tycker att någon måste kunna ställas till svars för sina beslut. Jag ser inte ett Haag för varken programmerare eller drönare om det skulle slita sig och dåligheter händer på grund av oansvariga bedömningar.

Det råder ingen tvekan om att man kan bygga en drönare som är bättre på alla typer av jaktstrid än den bästa stridspilot. Men datorer behöver tydliga regler. En motståndare som får tag på regelverken kan alltid hitta håligheter i beteenden drönarna inte kan kompensera för utan mänsklig insats. Detta har visats tusentals gånger i de hackerattacker som kontinuerligt sker världen över. Och det kommer inte att råda brist på vilja eller resurser att hitta svagheter i ett drönarförsvar.

För att drönare ska kunna utföra sina uppgifter finns en hel stab på hemmaplan som i realtid styr den via datalänk. Just kommunikationen till hemmabas gör drönare sårbara. Kommunikation kan störas ut och detta går i praktiken inte att fullständigt skydda sig emot. I de offensiva uppgifter som drönarna utför idag är det inte en katastrof om de tappar kontakten. De flyger då bara hem och landar.

Man kan trycka att det borde gå att kommunicera med flygplan säkert och pålitligt över långa avstånd. Säkert är dock betydligt enklare än pålitligt. Många nämner i detta sammanhang satellitkommunikation som medium, och visst det är ganska säkert och pålitligt. Men någon äger satelliten och kan därmed strypa kommunikationen. Även om vi skaffar egna satelliter – vilket är dyrt – så är de enkla mål för bekämpning om vinsten är tillräckligt hög. Jag bedömer att det är värt priset för satellitbekämpande vapen om vinsten blir att man kan slå ut hela länders drönarförsvar.

Vapen och motmedel tävlar alltid med varandra. Skaffar någon ett sätt att kommunicera pålitligt så skaffar någon annan ett sätt att störa ut det. Ett system som helt förlitar sig på teknik, vilket autonoma drönare nödvändigt skulle göra, förblir därför ett osäkert system. Det kanske mest oroande är att man inte vet faktum innan det är för sent.

Vidare använder Moberg kostnad för piloter och baspersonal samt teknikförenklingar för att försöka påvisa drönares överlägsna kostnadseffektivitet. Jag är inte säker på att han är så påläst om kostnaderna för organisationen runt drönarna. En Global Hawk, som är i samma storleksordning som Gripen och har en motor, kostar nästan 700 miljoner kronor styck, och den kan bara spaning.

När han går vidare och säger att drönarna skulle kunna undvika robotar eftersom det kan ta lika många g som en jaktrobot blir den nästan lite pinsamt. Jag vet faktiskt inte hur jag ska angripa detta eftersom det är fel på så många sätt, men i korthet kan jag nämna att det inte är praktiskt att bygga ett drönarflygplan som skulle kunna ta så många g att det kan undkomma jaktrobotar. Och tror Moberg att antal g påverkar förmågan till vinst i dagens jaktstrider så får det mig att undra vilket årtionde han flög.

Det som är drivande för flygkostnader är inte syrgasinstallation, raketstol eller klimatanläggningen. Motortimmar, slitage och bränsle står för den största kostnaden och här blir det ganska lika. Det finns helt klart kostnader att trimma med drönare men de är inte så stora att det ska driva säkerhetspolitiken. Dessutom är det som med all ny utrustning, den är dyr som attan i början och det finns ingen anledning att tro att denna typ av teknik kommer att undantas.

Moberg nämner att ”Ett obemannat stridsflygplan sover och äter inte, kan nästan ständigt vara i beredskap och behöver inga årliga medicinska kontroller”. Jag känner mig nödgad att påpeka att bemannade stridsflygplan inte heller sover eller äter. Piloterna som flyger de båda gör dock detta, och i ärlighetens namn var det säkert det som Moberg menade. Men det finns lika många piloter för ett obemannat som bemannat flygplan, de sitter bara på olika ställen. De äter, sover och kollar sin medicinska status bedömt lika ofta. Förr tjänade stridspiloter bra men nu tjänar de mindre än de ingenjörer som bygger dem, vilket kanske ger fördel förarförsedda flygplan?

Det kan verka som om jag är generellt mot drönare. Inget kan vara mer fel. Jag jobbar aktivt med olika typer av automation inom stridsflyg. Men jag tror inte att de kommer att slå ut vanliga flygplan utan förbli ett komplement under lång tid framöver. Jag känner dock att jag måste föra in lite relevant fakta i ett dåligt påläst inlägg på ett viktigt ställe i samhällsdebatten. Så länge som vi har minst ett förarförsett stridsflygplan i luften så måste vi ha baser, flygrättning och baspersonal för att stödja detta.

Att använda drönare som hörnpelare i ett försvar av landet skulle kunna vara förödande. Anfallaren kan genom sitt initiativ preventivt störa ut specifik kommunikation och göra ett drönarförsvar verkningslöst. Blotta tanken att fienden på detta sätt kan skaffa sig en ointaglig fördel är djupt avskräckande. Piloten på plats är en garant för flexibilitet då han kan kompensera för oförutsedda scenarion, något det finns gott om i krig.

Det finns stor utvecklingspotential inom många flygområden men t.o.m. USA anser att tekniken Moberg nämner ligger bortom 2030. Låt oss först vara säkra på att vi har en hållbar lösning inom räckhåll innan vi bryter upp asfalten i väntan på de flygande bilarna.


Mikael ”Duke” Grev
F.d. Gripenpilot



Wiseman kommentar:
Jag instämmer till fullo med Duke. De modernaste av de drönartyper vi ser idag har alla en sak gemensamt – de kräver eget luftherravälde där de ska verka. Som säkerligen bekant opererar USA drönare från Saudi-Arabien. Dock får de eskorteras genom Persiska Viken av jaktflygplan då Iran hotat att, och till och med försökt skjuta ned dem. Så sent som förra veckan stoppades en sådan attack. Känd är också den ryska nedskjutningen av en georgisk drönare över Svarta Havet våren innan Georgienkriget. Det blev snygga, men dyra bilder.

Dagens modernaste drönare med attackförmåga, Predator och Reaper, kostar i runda slängar i storleksordningen av en JAS 39C och kräver en bemanning på marken vida överstigande den som krävs för att hålla igång en flygdivision. De har en imponerande vapenlast som lämpar sig mycket väl i Afghanistan, men prestanda gör att de aldrig skulle överleva i ett konventionellt krig mellan två stater som förfogar över ett trovärdigt luftförsvar. För svenskt vidkommande vore det meningslöst att anskaffa något av dagens mer kapabla drönarsystem. De klarar nämligen inte isbildningsförhållanden. De kräver därtill satellitlänkar med en bandbredd som Sverige får svårt att ha råd med för att kunna opereras.

Hur ser då morgondagen ut? Liksom Duke känner jag mig trygg med att Sverige inte behöver ägna några större funderingar på beväpnade drönarsystem, särkilt inte för jaktuppgifter, förrän USA gör det. Först 2030 tror sig USA kunna bygga drönare med överljudsprestanda, vilket är grundläggande om man ska uppnå någon av de överlägsna prestanda som Lars Moberg nämner. Sverige försökte leda vägen med Nätverksbaserat Försvar, vilket är en av de stora orsakerna till den katastrofala situationen i dagens svenska försvar, inte minst ur ekonomisk aspekt. Låt oss inte göra om det misstaget.

Däremot finns det många andra områden där drönare lämpar sig, framförallt när det gäller långa och monotona uppgifter. Att ersätta piloter på transportflygplan, radarövervakningsflygplan och tankerflygplan är några exempel, där de två sistnämnda uppgifterna kräver ett minimum av styrkommandon och därmed bandbredd och därför enklare skulle gå att implementera i plattformar liknande de befintliga.

Vad Sverige definitivt ska satsa på när det gäller drönare är de små stridstekniska som kan utnyttjas av markförband för enklare spaningsuppgifter och för att leda indirekt eld. Det är realistiskt och en multiplikator när det gäller ledningsöverlägsenhet. Målbilden bör vara i storleksordningen ett system per kompani.

Utan tvivel kommer detta inlägg att föranleda en hel rad kommentarer och det är att se fram emot.

49 kommentarer:

Expo sa...
18 mars 2013 kl. 22:32  

Duke skrev:
"Låt oss först vara säkra på att vi har en hållbar lösning inom räckhåll innan vi bryter upp asfalten i väntan på de flygande bilarna."

Varför ska vi börja tillämpa den principen nu?

Det gick ju bra att skrota värnplikten och införa ersättningssystemet innan alla pusselbitar fanns

Och det gick ju bra att ersätta DELTA innan vi visste att PRIO fungerade

Och det gick ju bra att slå ihop FMLOG och FMV innan allt var utklarat

Så varför skulle vi vänta tills vi har en hållbar ersättare i detta fall?

;)

Fredrik sa...
19 mars 2013 kl. 00:26  

Jag håller med om att obemannat i jaktrollen är orealistiskt. Jaktrobotar med ”vectored thrust” kan svänga med en imponerande lastfaktor så länge motorn brinner, och det går knappast att konsturera ett flygplan med en struktur som både kan bära tung vapenlast och manövrera så våldsamt som det skulle krävas. Det är i och för sig inte med endast undanmanövrar man undkommer, men övriga motmedel kan dessa bäras lika bra av bemannade flygplan.

I ett Libyen eller Afganistanscenario så tror jag att det även 2030 är orealistiskt att överlåta beslutsfattandet till tekniken. Men i ett mer lokalt präglat scenario, och utgående från en situation med ett fullskaligt krig så är jag övertygand om att man kan delegera beslutsfattanden till autonoma system. I attackrollen bör autonoma och obemannade vapenbärare ha bättre möjlighet att komma inom skjutavstånd än bemannade flygplan, och man kan våga sig på företag med högre förlustrisk. Men i alla andra lägen ska vi nog behålla beslutsfattandet i mänsklig hand. Alltså blir det en fråga om för vilket scenario vi dimensionerar försvaret.

Men med de geografiska förutsättningar vi har vore det kanske effektivare och billigare att bekämpa både sjömål och vissa landmål med mark- eller fartygsbaserade kryssningsrobotar (med längre räckvidd än RB15). Flygburen radar och andra sensorer borde kunna stå för spaning och uppdatering av mållägen. Men inte heller detta är en gråzonslösning, i alla situationer utom det fullskaliga kriget kommer man nog inte undan att visuellt säkerställa att man skjuter på rätt mål.

Gärna obemannat som komplement, men inte som ersättning för bemannat.

Oberon sa...
19 mars 2013 kl. 02:58  

Den intresserade kan göra sig en hygglig bild av oraklets kompetensprofil genom att googla "lars moberg saab".
Inga överraskningar...

Kapitalist sa...
19 mars 2013 kl. 10:27  

Är inte ett bemannat stridsflygplan lika beroende av kommunikation och av mjukvara i olika system som kan störas och hackas? Om jaktstrid innebär att man avlossar en missil mot ett mål man inte ser, så kan det inte spela mycket roll huruvida piloten sitter i cockpit eller på marken.

Elektroniken i en drönare kan rimligen skyddas bättre mot EMP genom att byggas in djupare i flygplanskroppen, än de visuella instrumenten som en pilot behöver i cockpit. Utan pilot blir det möjligt att starta vertikalt med en kraftig startraket, och landa brutalt på kort sträcka. Man kan även utsätta drönare för större risker i strid, förluster och verkan blir en ren fråga om krigsekonomi, men en pilot anstränger man sig väl för att inte förlora.

Drönare lär bli billigare när tekniken mognar, men det är möjligt att det dröjer längre än 2030 och att vi behöver en sista generation bemannade stridsflygplan. JAS 39E är väl så nära leverans att det vore dumt att ersätta den med nåt omogen framtidsprojekt, det håller jag med om. Men mycket av kritiken mot drönare som sådana är inte trovärdig.

Helt autonoma vapen vill jag absolut inte se, och jag tyckte inte att det var såna som Moberg förespråkade.

RB sa...
19 mars 2013 kl. 11:30  

The Duke skrev på slutet:
Att använda drönare som hörnpelare i ett försvar av landet skulle kunna vara förödande. Anfallaren kan genom sitt initiativ preventivt störa ut specifik kommunikation och göra ett drönarförsvar verkningslöst. Blotta tanken att fienden på detta sätt kan skaffa sig en ointaglig fördel är djupt avskräckande.

Håller helt och hållet med.
Samma sak kan sägas om den typ av yrkesförsvar som är tänkt att fungera i Sverige. Det fungerar bara om Sverige vore ett mycket stort land som kan hålla sig med ett så stort yrkesförsvar så att ingen tänkbar motståndare kan tänkas slå ut detta högteknologiska yrkesförsvar. USA är ett utmärkt exempel. Sverige har tänkbara motståndare som i ett slag kan slå ut vårt flygvapen, flotta med högteknologiska vapensystem. Ett folkförsvar som vi tidigar hade skulle ta mycket lång tid att slål ut och ge motståndaren en mycket större osäkerhet. Det nu tänkta "försvaret" (som inte finns)
är inget att grunda vår säkerhet på. Det försvar vi har idag kan endast ses som en dunstande kunskapssoppa som snart inte är användbar längre.
I tillägg behöver en motståndare med resurser bara skära av vår livsmedelsförsörjning ett kort tag för att undergången är ett faktum.
En månad eller två räcker antagligen....

Martin sa...
19 mars 2013 kl. 12:51  

@kapitalist

Handlar inte om EMP utan om störning av länk mellan markenhet och UAV.

Love Alm sa...
19 mars 2013 kl. 13:05  

Jag få ta och hålla med många av ovanstående skribenter om att ett obemannat stridsflyg verkar som en ganska dålig lösning. Ska man fortfarande lite på att ha mänskliga piloter som styr från marken så sätter det stora krav på att datalänken inte går att störa ut. Det verkar dessutom för mig som att det dessutom skulle vara svårare att bibehålla smygförmåga o och med att man kontinuerligt måste sända aktivt för att piloten ska kunna se vad som sker. Det känns som ett steg tillbaka från tankesättet att stridsflygen i så lite omfattning som möjligt sänder aktivt utan istället får sin lägesbild från andra sensorplattformar via datalänk.
Alternativet med ett mer eller mindre autonomt stridsflyg verkar varken tekniskt eller filosofiskt möjligt i nuläget. Att utveckla ett obemannat stridsflyg som har förmågan att korrekt identifiera, bedöma och bekämpa ett mål ligger nog en bra bit in i framtiden. Det ger oss dessutom ett väldigt intressant ansvarsförhållande om något går fel. Då ingen människa faktiskt tagit det slutgiltiga beslutet.
Det jag som lekman däremot tycker verkar intressant är obemannad flygbaserad radar. Då de i grundläget sänder aktivt så är smygförmågan klart begränsad vilket gör att en länk till operatören på marken inte röjer planet. De borde dessutom gå att styra på ett sätt som mer liknar dagens drönare, vilket borde göra att de är mindre beroende av att ha en kontinuerlig länk till sin operatör på marken. Den ökade uthålligheten och förhoppningsvis förbättrade lägesbilden borde i sin tur ge mer effekt ur de bemannade stridsplanen.

Roger Klang sa...
19 mars 2013 kl. 13:59  

Jag håller också med Duke om drönare och flyg i framtiden, men jag har en synpunkt.

"Att skapa drönare för jaktstrid – speciellt i försvarssyfte – har dock sina tydliga utmaningar. Många tror att jaktstrid fortfarande handlar om att med många g, stark motor och ett agilt flygplan kunna flyga sig in bakom sin motståndare och bekämpa honom med en missil eller automatkanon...

...Till och med kortdistansvapnen går idag så långt att man inte ser sin motståndare innan han kommer innanför no-escape zone." Duke

Visserligen så smyger man inte in bakom en motståndare hur som helst då man initialt möts head on och detekteras på radarn, men vad jag har förstått så har en vanlig jaktflygsradar en räckvidd på endast 30 km. Är det rätt så? IRIS-T på JAS har vad jag förstår 25 km räckvidd. Det betyder att det finns mycket utrymme för dogfighting när två överljudsplan möts över Gotland i en effektiv hastighet av som mest ca 5 000 km/h tillsammans (i 2 500 km/h maximal hastighet hos vart och ett av de båda planen Suchoj Su-27 och JAS 39 Gripen). Mellan Kaliningrad och Visby är det 300 km. Suchoj Su-27 flyger den sträckan på 7,44 min i maxhastighet. Det blir inte mycket tid över till handling för piloten efter att han har hunnit reagera på sin höjd av ett avstånd på 30-40 km, om radarn är effektiv på dessa avstånd. Eller med andra ord så har man kanske 30 sekunder på sig att reagera och agera över Gotland, innan man möts från och med det att målet fångats på radarn. Även efter jaktrobotens införande i Vietnamkriget så var dogfighting mellan ryska och amerikanska plan vanligt förekommande. Jag tänkte fråga dig Duke om du tror på riktigt att dogfighting som företeelse inte längre kommer att vara aktuellt, med dagens radarjaktrobotar och allt, med tanke på vad jag har sagt här? Och hur stor roll spelar markradar för flygstridskrafterna? Har vi inte tillgång till IFF även för flyget?

Roger Klang

Magnus Redin sa...
19 mars 2013 kl. 15:55  

Roger Klang, vad återstår när man har skjutit slut på de få robotarna? Förutom att hoppas att fienden har lika ont om ammunition...

Carlsson tycker sa...
19 mars 2013 kl. 16:53  

Det är märkligt att diskussionen endast handlar om vapenplattformar och inte om vapnen.

En granat är inte rädd, känner inte av kyla och hunger. Det gör inte en robot heller.

Jag har länge sett obemannade vapenplattformar som nästa steg i vapenutvecklingen. Argument liknande de om att en drönare skulle kosta mer än en JAS och att det erfordras större stöd på marken måste ledas i bevis.

Se istället till att beväpna de JAS-flygplan vi har och se till en framtid med S- och A-rollerna som obemannade.

Just nu anser jag debatten vara lika märklig som de år ny kärnkraft inte fick diskuteras i det demokratiska Sverige.

Också pilot men med bara 8000 timmar!

Duke sa...
19 mars 2013 kl. 17:04  

Roger,

Se BVR-jaktstrid lite som en blandning mellan schack och hockey. Även om hockeyspelare kan åka väldigt fort så är det sällan det bästa valet för både anfallare och försvarare eftersom man då ger motståndarens robotar mycket bra förutsättningar. Taktik och list används för att luckra upp motståndaren försvar så att man kan komma till utan att han kan det.

Radarn ser betydligt längre än 30km.

IRIS-T är ett korthållsvapen med otroligt bra sväng- och målupptäcksförmåga. Den går i princip inte att störa ut eller gömma sig för. Får man på dess målsökare på ett mål som är inom räckhåll är det godnatt.

AMRAAM är vår långdistansrobot (eller medeldistans enligt namnet) som går runt 10 mil.

Visst kan det bli aktuellt med jaktpaj (WWR-strid) men det skulle då vara om man redan skjutit sina IRIS-T eller inte bär några av någon anledning. Ibland måste man visuellt identifiera fienden för att få deklarera honom som "hostile" men när man gjort det så använder man en IRIS-T förslagsvis. Vi har även utrustning för att se flygplan längre än vad en pilot kan se i form av en LDP (kamera med zoom).

30 sekunder är f.ö. lång tid, man hinner enkelt låsa på mål för alla sina robotar och skjuta dem på den tiden..

Markradar är alltid viktig. Ännu bättre är egentligen flygande radar typ AWACS eftersom de slipper problemet med jordens krökning. Informationen från dessa kan sändas till oss via tal (flygstridsledare) eller t.ex. länk 16 som symboler. Man kan som pilot klara sig utan all kommunikation men man blir generellt lite begränsad i sin Situation Awarenes.

Roger Klang sa...
19 mars 2013 kl. 17:22  

Mitt förslag är att efter att den svenska piloten har avfyrat en eller flera IRIS-T, och vi får förmoda att det ryska planet har gjort detsamma med en av sina radarjaktrobotar, att vår pilot när den fientliga radarjaktroboten närmar sig sitt mål - JAS-planet - vår pilot rollar sitt plan upprepade gånger tills den fientliga radarjaktroboten förhoppningsvis flyger förbi JAS-planet vid mötet därför att den inte hinner med att korrigera sitt läge mot mål i det svindlande snabba mötet mellan robot och flyg. Sedan så girar man och tar upp jakten på det fientliga planet genom att skjuta av ytterligare en radarjaktrobot mot stjärtpartiet på det fientliga planet, alt genom att involvera sig i dogfighting med det. Det är en mycket bättre taktik, som beskriven här, än att vända på skorven i förtid och försöka sätta sig i säkerhet med planet efter att man har skjutit av sin radarjaktrobot genom att försöka utöka avståndet från det förföljande ryska planet och hoppas att man kan skapa ett så stort avstånd att en fientlig radarjaktrobot inte hinner upp planet i tid innan robotens bränsle är på upphällningen därför att man flyger i samma riktning som radarjaktroboten. Är detta en taktik ni praktiserar? Det borde vara det.

Roger Klang

Upandaway sa...
19 mars 2013 kl. 18:27  

Dagens och den närmaste framtidens drönare verkar helt klart vara mest lämpade för logistik och övervakning.

Exempel på den förra typen finns redan idag i afghanistan:

http://defense.aol.com/2013/03/18/love-letters-to-robots-why-marines-extended-k-max-in-afghanista/?icid=mostPopular3

Anonym sa...
20 mars 2013 kl. 18:08  

Visst har vi en klok försvars- och migrationsminister? Nu när vi inte behöver tolkarna snart kan väl inte Sverige ha något ansvar för dem eller???? De borde Billström, Enström borde skämmas!!


















Unknown sa...
23 mars 2013 kl. 04:03  

Vi behöver försvar mot drönare!
Det som är öppet och känt om drönare mm är, med säkerhet, redan gammal skåpmat; tekniken utvecklas snabbare och snabbare! Och i stor hemlighet.
Vem förutsåg, för 20 år se`n att US kunde döda enskilda fiender i Jemen och att `skytten` kunde sitta bekvämt i mitten av Nord Amerika?
Trots det väljer Du att basera slutsatser om hur krig kommer att föras om 20-30 år på vad som är känt idag.
De stora fördelarna med drönare finns på angriparsidan; vi däremot behöver ett försvar som är anpassat till framtidens angreppsmetoder, där vi ser stora antal enmans-målsökande vapen med verkan MOT drönare och helikoptrar utplacerade på 1000-tals känsliga punkter över landet.
åke eckerwall

Wiseman sa...
23 mars 2013 kl. 07:37  

åke eckerwall,

Drönare gör sig inte utan ett luftherravälde. Finns en sensorkedja (radar), jaktflyg och vanligt luftvärn kan de inte operera.

Vad du beskriver att du vill ha fanns i Libyen. Där fanns bärbara luftvärnsrobotar i tiotusental. Från de äldsta SA-7, via de nyare SA-14 och SA-16 till ryska arméns nyaste system SA-24. Resultat? Ingen helikopter sköts ner. Ingen drönare sköts ner. Däremot hade dessa helt fritt fram att ge sig på de libyska regeringsförbanden – vilket även koalitionens stridsflyg hade.

Edis sa...
23 mars 2013 kl. 12:52  

Vi har försvar mot drönare. Drönare kan inte operera om motståndaren har ett fungerande jaktflyg att tillgå - vilket vi har. Det är därför amerikanska drönare numera har jakteskort när de flyger i närheten av Iran.

Sedan håller jag inte med om påståendet att drönare skulle vara omöjliga att förutse för 20 år sedan. Det är idag trots allt 30 år sedan kryssningsroboten Tomahawk infördes av USA vilken gjorde det möjligt med markattacker över långa avstånd från fartyg. En robot som i sin tur kan sägas vara en utveckling av andra världskrigets V1. Så autonomt flygande maskiner är inget nytt, vad som skett är att styrningen av dessa långsamt förbättrats över åren genom tillgång till kompakt och avancerad elektronik. Från V1'ans primitiva styrning till den terrängavläsande första generationens Tomahawk till dagens drönare som utnyttjar GPS, tröghetsnavigering, kameror och satellit och radiolänkar.

Unknown sa...
24 mars 2013 kl. 03:52  

Tack Wiseman.
(Jag förstår nu att mina kommentarer ska undertecknas och det gör jag gladeligen....jag vill inte `gömma mig´ bakom något fiktivt namn.)
10000 - tals bärbara..... Inga dåliga grejor!
Vet Du ochså om dom var grupperade på `rätt` plats, armerade, hanterade av kunnig opertör mm; en förutsättning för att dom ska utgöra ett förnämligt försvarsvapen?
Naturlgtvis är inte ´bärbara` effektiva mot en fiende som vill förstöra vapensystem och strukturer, där vapnen kan avlossas i säkerhet, på långt avstånd från målet! Jag tror att vårt försvar bör vara byggt för att demotivera den som vill tillägna sig Sveriges land och rikedomar för att kunna utnyttja resurserna på något sätt; inte bara reser hit för att slå oss sönder och samman.
Därför är inte Din `information` okonditionellt diskvalificerance för ide`n: ÖBs Giftiga Igelkottförsvar.
(Men säkert som Amen i kyrkan kommer typ Libyen-angrepp att ske om vi baserar långskjutande lv på Gotland!)
Jag ska försöka ta reda på vad som hände , i detalj, i Libyen, för att vi ska få veta sanningen om varför inte 10000 - tals bärbara förhindrade katastrofen för dom makthavande och en del andra, där boende.
I mellantiden. kanske kan vi enas om att tillgång till 10000 (eller 100000 för den delen) `bärbara`, per se, inte utgör ETT FÖRSVAR?
Åke Eckerwall

Edis sa...
24 mars 2013 kl. 17:29  

Åke

För att göra en luftvärnsrobot såpass liten och lätt så att den blir bärbar så tvingas man göra avkall på robotens prestanda. Detta medför att bärbara system i praktiken saknar kapacitet att verka mot stridsflyg, bombflyg och drönare så länge dessa flyger på en någorlunda hög höjd. Flyger de med hög hastighet så blir det också svårt verka mot dem, även om de flyger på låg höjd. Att köpa in 10000-tals bärbara luftvärnsystem är alltså totalt bortkastat om man vill skydda sig mot flyg; i praktiken så är dessa system avsedda att skydda marktrupper från helikoptrar och lågtflygande attackflygplan och det gäller de senare så har de till stor del ersatts av styrda bomber och målutpekarkapslar.

Ska man verka mot stridsflyg med luftvärnsrobotar så behöver man ett system med betydligt bättre prestanda än vad de bärbara systemen kan erbjuda. AMRAAM avfyrade från lastbilar med en räckvidd om ca 25 km får nog anses vara lägsta dugliga prestanda, Aster 30 med 100 km räckvidd och 20 km höjdtäckning eller PAC-3 med 160 km räckvidd och +20 km höjdtäckning får anses vara bättre.

Magnus Redin sa...
24 mars 2013 kl. 20:35  

Edis skrev:

"i praktiken så är dessa system avsedda att skydda marktrupper från helikoptrar och lågtflygande attackflygplan och det gäller de senare så har de till stor del ersatts av styrda bomber och målutpekarkapslar."

En rimlig uppgift för ett vapensystem men som du skriver, andra system behöver ta hand om hoten som flyger på större höjd och längre avstånd.



Unknown sa...
25 mars 2013 kl. 00:16  

svar till Edis mars 24:
Ja Edis det är ju precis vad jag sa` mars 23.....och om Du läser mitt inlägg får Du ochså min syn på varför vi INTE ska ha långskjutande lv på Gotland.
åke eckerwall

uppgiven sa...
25 mars 2013 kl. 10:16  

@Åke Eckerwall

Så din teori är att om vi bara har vapen som är verkningslösa mot en eventuell motståndare, så låter denna bli att använda långräckviddiga vapen mot oss?

Låter mer som en ritualiserad duell än väpnad konflikt.

Magnus Redin sa...
25 mars 2013 kl. 14:46  

Åke, i ditt inlägg den 23:e jag ser ingen argumentation mot långskjutande luftvärn på Gotland.

Lånskjutande luftvärn gör rimligtvis en enorm skillnad för försvaret av Gotland genom att både hålla vapenbärande flygplan på respektavstånd och omöjliggöra luftlandsättningar.

Respektavståndet för små burna luftvärnsrobotar är oerhört mycket kortare.

Om sedan den tekniska möjligheten att massproducera UAV/RPV med medelhöga prestanda eller låg prestanda och extremt låg kostnad blir det en enorm ökning av ammunitionsbehovet för alla former av luftvärn och ett behov behov av nya system med lägre skottkostnad. Detta skulle kunna öka behovet av jaktflyg, 28 mm granater är billigare än robotar.

Jag håller tummarna för att alla tekniska möjligheter inte realiseras och att industrialiserade stormakter inte börjar rusta i maxtakt. Dock verkar Ryssland trycka på gasen så mycket det bara går inom en fredsekonomi.

Unknown sa...
26 mars 2013 kl. 04:29  

Svar till kommentarer av 'uppgiven' och `Magnus Rhedin` , mars 25

INGEN kommer att sända trupp eller vapensystem hit för att man vill utkämpa ett krig!
Man kommer om man behöver svenskt territorium eller andra resurser som vi har. Eller för att vi eller här baserade främmande vapensystem utgör ett hot för hur denne `fiende` vill använda internationellt territorium.
Åtminstone så länge vi inte besitter avsevärda oljereserver.
Det långskjutande lv Sverige har råd med skulle inte skapa ett `respektavstånd`; snarare en `musen som röt`- situation.
Därför
- ska vi inte ha vapen med verkan utanför vårt område
- men vi ska ha ett effektivt försvar av 1000-tals punkter PÅ våra land, som kan mobilisera på timmar, snarare än dagar och som har en förnyelse- förmåga som är kort (d v s tillåter snabb anpassning till potentiella angripares vapenteknologi; INTE med den framförhållning som JAS o dyl system kräver!).
åke eckerwall



uppgiven sa...
26 mars 2013 kl. 09:26  

@Åke Eckerwall

Din ekvation går helt enkelt inte ihop.

- Ett effektivt försvar är långräckviddigt, helt enkelt.
- Dagens militärteknologi har lång framförhållning, det spelar ingen roll om det är stridsflygplan, drönare eller korträckviddiga luftvärnsrobotar.

Unknown sa...
26 mars 2013 kl. 23:55  

Sorry, 'uppgiven' och Du har helt enkelt ingen ekvation..../ake

Unknown sa...
27 mars 2013 kl. 07:28  

Från åke kommer här, till `uppgiven` , den ekvation Du hänvisar till, som underlättar diskussionen om de viktigaste inflytelsefaktorerna i den virriga s k försvarsdebatten. De existerande koeficcienterna ger den en inte helt tokig känslighet och den går ganska bra `ihop` :
Starkt förenklad `formel`:
- HH = f ( VA(1+2HS) + K + T + AN) x 1/2STÖ
-
- HH= HotHettan, 4 = nästan kallt dv s situationen i mars 2013
- Variabler:
- VA= ViljaAvsikt att anfalla
- HS= Potentiella hot från svenskt område (ett fullt operativt JAS system ger 2.5 och med Patrioter på Gotland är HS=3 liksom även vid gruppering av annan makts vapen på svenskt land)
- K= Kapacitet att genomföra ett anfall
T = Tillfälle ; t ex Sverige är oförsvarat eller en annan makt står redo gruppera vapen på svenskat territorie
AN = Användningsnytta (beror bl a på vilka svenska resurser som är attraktiva för angriparen
STÖ = svårigheten i att ta över svenskt land ( ett modernt ÖBs Giftiga Igelkottförsvar får en 3a)

Villkor:
Variablerna är positiva heltal med: 1 = 1 låg/svag/ogynnsam, 2 medel och 3 stark/förmånligt
För kritisk HH krävs att varje enskild variabel: VA,K,T och AN > 2

Diskussion:
1. I dagens situation ser det väl ut ungefär så här:
HH= (1(1+2x2) + 2 + 1 + 1) x 1/2x1 d v s ca 4.5
2. Även om Variablerna i parentesen är 2 och HS = 2 förblir HH låg om STÖ = 3, d v s om vi fixar till försvaret av vårt land som f n är eftersatt.
3. Man kan göra många intressanta observationer om beroenden genom att använda en formel i stället för att låta alla faktorer ´flyta omkring´ fritt, det som normalt sker i debatten och inte ger mycket av intresse att beakta.
Eller....?

uppgiven sa...
27 mars 2013 kl. 08:04  

@Åke Eckerwall

Du får du gärna upplysa mig och Duke om hur din ekvation ser ut i verkligheten.

Hur är ett "effektivt försvar av 1000-tals punkter" som inte har räckvidd att påverka motståndarens stridskrafter egentlige uppbyggt?

Roger Klang sa...
27 mars 2013 kl. 08:20  

@Anonym 27 mars 07:28

Vad är det för mening med att veta att hotet är 4,5 om man inte har en övre referens eller högsta hotnivå? Är det matematiker som styr försvaret? Matematiker skall vara ett stöd och det är mycket bra att ni har sådana, men de har inte alla svaren. Du vet, "skit in - skit ut", som det heter. Därför så får man inte sätta för stor tilltro till matematiska formler på komplexa problem, som består av mänsklig interaktion.

Med vänlig hälsning Roger

Wiseman sa...
27 mars 2013 kl. 09:50  

Åke Eckerwall,

Dagarna då det fanns rikedomar i Sverige som lockade försvann sannolikt i och med VK 2 och de brittiska planerna på att säkra malmfälten undan Tyskland. I sådana fall är det enstaka landsområden respektive passager som är mer intressanta att säkra vid oroligheter i vårt närområde.

Utifrån att ha läst dina kommentarer på Säkpol-bloggen verkar du förespråka någon form av folkarmé där var man ska ha en kraftfull luftvärnsrobot och därtill en armé som närmast ständigt är mobiliserad.


Krigföring behöver inte vara direkt och symmetrisk. Dina kortskjutande luftvärnsrobotar en masse lär göra det svårt för oskyddade och mindre kvalificerade flygsystem på lägre höjd och i vackert väder. Som historien dock visar har de hittills inte stoppat någon angripare.

Vårt samhälle är av en utvecklingsgrad som ger oss en mycket stor fallhöjd utan uppfångande skyddsnät, i förhållande till t ex Irak, Libyen och andra moderna konflikter. Till och med Serbien. Vi är därmed ytterst sårbara för såväl IT-angrepp, som angrepp mot strategiska mål med kryssningsrobotar. Blockerar man Göteborgs hamn under två dagar stannar stora delar av Sverige. Sannolikt skulle det nu räcka med ett lagom skarpt formulerat hot för att det skulle bli mycket lockande att liksom Finland under VK 2 "låna ut" Hangö.

Man vinner ingen hockeymatch på att bara ha ett gäng backar som aldrig kan lämna egen zon. Visst finns det krig där angriparen totalt tröttnat efter många långa år, men vad återstår av dessa samhällen?

Sten-Erik Björling sa...
27 mars 2013 kl. 11:29  

@ Wiseman,

Sverige innehåller en respektabel andel av de resterande råvaror och energitillgångar som Europa har inom sina gränser. Urantillgångarna i Halle- och Hunneberg samt Svenska fjällkedjan representerar ett stort intresse för externa aktörer, tillika de framtida bioenergitillgångar som fortfarande finns i form av skog mm. Även förekomsterna av sällsynta jordartsmetaller i fjällkedjan är avsevärda och om thoriumkraft kommer igång så finns även där stora tillgångar i Svensk berggrund.

En av orsakerna till att man vill minska Sveriges förmåga att hävda sin territoriella integritet i ett Europeiskt perspektiv är att man knappast vill underlätta för en råvarukoloni att hävda sitt oberoende...

Sten-Erik Björling

Unknown sa...
28 mars 2013 kl. 04:02  

Åke till `uppgiven`: betr. Din kommentar mars 27.
Jag publicerade `min` formel därför att Du hänvisade till den i en tidigare kommentar; jag trodde att Du hade sett den?
En formel är det mest koncisa och logiska sättet att beskriva verkligheten; samma information skulle behöva bokformat för att förmedla samma informationsmängd. Jag förväntar mig inte att alla kan `läsa` information i formelformat, även om denna är mycket enkel. Och avser inte spilla tid på att skriva den boken.
Inte heller på att försöka utreda hur ÖBs Giftiga Igelkottförsvar ska se ut i detalj. Det finns folk som är betalda att göra så`nt ....och borde./åke eckerwall

Unknown sa...
28 mars 2013 kl. 04:03  

Åke Eckerwall till Roger Klang: betr. Din kommentar mars 27.
Matematik är inte ett styrmedel utan ett hjälpmedel att beskriva en komplicerad verklighet som annars skulle kräva bokformat. Min (jag tror nog att våra försvarsplanerare använder liknande men mer fullständig ) formel kan snabbt visa en trend när någon eller några faktorer ändrar si g; ett `early warning tool` om Du vill.
Om Du sätter in de mest `ogynnsamma` värdena i formeln får Du ut den hotnivå Du frågar efter: 15. Vilket betyder att en angripare praktiskt taget står bakom husknuten. Men i ett sådant fall har beaktandet av `alla faktorer` förhoppningsfullt, redan tidigare, lett till att Sverige har vidtagit åtgärder t ex för att höja STÖ, så att vi aldrig behöver uppleva en HH=15.
Formeln ersätter inte tänkande....den är ett hjälpmedel för den som förstår utnyttja den./åke eckerwall

Unknown sa...
28 mars 2013 kl. 04:04  

åke eckerwall till Wiseman: betr Din kommentar mars 27
Om Sten-Erik Björlings kommentar är korrekt (ett snabbt sök på Internet morsäger inte detta) och resurserna har rätt dimension och tillgänglighet är det kanske tid att både Du och jag reviderar vår syn på faktor AN i min formel?
Vilket kan ge en höjning av HH som kanske borde ha konsekvenser för totalförsvarsplaneringen? /åke eckerwall

Unknown sa...
28 mars 2013 kl. 04:07  

Svar till Klang på hans inlägg mars 27:
Si So gäller tyvärr i lika hög grad när det gäller en mänsklig hjärna/ åke eckerwall

Wiseman sa...
28 mars 2013 kl. 08:26  

Sten-Erik Björling,

Sverige står för drygt 90 % av Europas produktion av järnmalm och mycket stora delar av silver och koppar likaså.

Det är ändå ytterst svårt att se att någon yttre aktör skulle se behov av att sätta sig på delar av Sverige i syfte att komma åt dessa resurser. De är inte resurser som vi idag ser som ändliga inom de närmaste decennierna, på samma sätt som olja och gas. Ej heller är de av den art som är dimensionerande för högteknologi och som gör att Kina nu agerar så starkt i Afrika i enlighet med liggande 50-års plan.

Lägg därtill dessutom det faktum att vår överhängande säkerhetsrisk i närområdet själv är att stor producent och nettoexportör av just de tillgångar du listar för Sverige.

uppgiven sa...
28 mars 2013 kl. 17:12  

@Åke Eckerwall

Ja, det är ju fint att du kan ställa upp en formel. Men vad har du för belägg för att den är giltig?

För övrigt så finns det folk som har till uppgift att räkna på olika alternativ - och gör det. Lustigt nog så kommer de fram till helt andra resultat än vad du gör med ditt "Giftiga Igelkottsförsvar".

Så det är nog så ändå att ifall du vill bli tagen på allvar och få gehör för din ståndpunkt så får du prestera bättre än att hävda olika siffor utan belägg i verkligheten.

Sten-Erik Björling sa...
28 mars 2013 kl. 17:47  

Wiseman,

Det är inte järnmalmen som är det viktigaste - det kommer att bli uran (Frankrike får 75% av sin el från kärnkraft och uran är en råvara som är på upphällningen), sällsynta jordartsmetaller (används i elektronik och för att förstärka effekten av magneter i kraftverk och motorer) samt torium (den kärnkraftsteknik som är det långsiktiga alternativet till urandriven kärnkraft) samt skog (bioenergi). När nu oljan försvinner från den "friare" tillgängliga marknaden redan inom ca 15 år (Tyska Försvarets think-tank) så blir det mycket viktigare att ha tillgång till råvaror och resurser i närområdet.

Det största hotet från parter vilka kan komma att vilja ha kraftfull kontroll över Sveriges naturresurser är inte Ryssland - det är Frankrike och Tyskland i första hand. Försök sätta er in i situationen i Tyskland med ingen oljetillförsel för transporter eller inget tillgängligt uran för Frankrikes elproduktion. Däri ligger problemet.

De framtida hoten mot vårt lands självständighet skall inte förutsättas endast komma från Ryssland. Vårt geografiska läge samt tillgång till vissa nyckelresurser som kommer att vara i mycket stor brist inom ca 10 - 20 år kommer att innebära hot mot självständigheten från ett antal parter - även USA (basering av ABM-system samt möjlighet att genomföra blockader och störningar av Rysslands energiexportsystem).

Det största hotet dock är vi själva och det styre vi sätter till makten via val - ett styre som mer och mer fungerar som regeringarna i Nigeria eller Sudan - ser som sin främsta uppgift att sälja av tillgångarna i landet så billigt som möjligt bara man får tillfälle till att bli en högt avlönad byråkrat och köpa sig lite röster för att ha dragit in ett fåtal jobb... Sverige är expert på att pinka i byxan...

Sten-Erik Björling

Unknown sa...
29 mars 2013 kl. 04:13  

Åke eckerwall med svar till `uppgiven`: betr. Din kommentar mars 28.
Precis på pricken, `uppgiven`!
Debatten förs på åtminstone två, högst olika nivåer:
Det, smått löjliga, men ibland roande meningutbytet som förs på diverse bloggar av oss `förståsigpåare` och det som förs med tillgång till mängder av kvalificerade (och oftast hemligstämplade) data. Det senare kan och BÖR INTE vara publikt! Och jag har uppenbarligen inte tillgång till data som tillåter vägning av koefficienter och andra modifieringar av `min` formel.
Men blogdebatten kan ändå ha visst fog för sig om den kan lyfta fram kravet på att verkligen beakta Försvaret av Sverige framför den skara av `egenintressen, som utan tvekan styr mycket av debatten och de håda besluten: genom olika kotterier i `vapensmedje`-, officerskårens-, polisenskårens-, räddningsverkets-, diverse politikers- m fl särintressen, i det `särintresse` som den militära delen av Sveriges försvar definitivt utgör. Ett fåfängt hopp.... sannolikt.
Eftersom Du tydligen VET...och vill bli tagen på allvar hoppas jag att Du talar om var jag kan studera dessa `uträkningar`(haha, dom använder tydligen formler!) Du hänvisar till....eller är dom lika hemliga som namnet bakom `uppgiven`?/åke eckerwall

uppgiven sa...
29 mars 2013 kl. 08:58  

@Åke Eckerwall

Ring 08-788 75 00 och begär att få ta del av Försvarsmaktens Utvecklingsplan. Där kan du läsa de öppna slutsatserna.

Roger Klang sa...
29 mars 2013 kl. 09:07  

@Uppgiven:

Det som är öppen information är inte alltid lämpligt att sprida hur som helst.

Roger Klang

Roger Klang sa...
29 mars 2013 kl. 09:24  

Att säga

"om försvarsmakten inte ville att deras information skulle vara öppen så hade de väl inte gjort informationen öppen"

är samma sak som att säga

"om flickan inte hade velat bli våldtagen så hade hon väl inte gått ut med en så kort kjol".

Förstår du liknelsen Uppgiven?

Roger Klang

Unknown sa...
29 mars 2013 kl. 09:43  

Svar till Sten-Erik Björling: din blog mars 28:

Ord och inga visor........; fint att Du vågar ta `bladet från mun` undertecknat med namn. Det ger `ryggrad` till vad Du säger!
Och ger dessutom ett starkt bidrag till att bredda denna debatt.
Konsekvenser:
- Kanske, så småningom, kommer varibeln AN i `min` formel att behöva en annan koefficient
- Den ensidiga `med blicken mot öster-diskussionen` som vi ser borde nog, redan nu, addera ett och annan väderstreck! Kommer det kanske att finnas tillräckligt stort intresse för västsverige när uranet börjar ta slut i central Europa för att vi ska börja tänka på hur vi ska slippa dela med oss eller kunna sälja till högt pris?
åke eckerwall

uppgiven sa...
29 mars 2013 kl. 10:03  

@Roger Klang

Nej, jag förstår inte din liknelse det minsta.

Vid all utlämning av offentlig handling så görs en sekretessbedömning, svårare än så är det inte och ska heller inte vara.

Att försöka "hemligfiera" öppen information leder bara till att respekten för sekretess urvattnas vilket på sikt bara är skadligt.

Unknown sa...
29 mars 2013 kl. 23:56  

åke eckerwall till ùppgiven` betr Din info mars 29:
Tacksam ge mer detaljer om dokumentet Du rekommenderar, där man ska ha utrett `ÖBs Giftiga Igelkottar`. Utan ytterligare identifikation av dokumentet kan jag inte beställa/åke

uppgiven sa...
30 mars 2013 kl. 12:44  

@Åke Eckerwall

Har tyvärr inte med mig diarienummer på påskledigheten. Men ring det nummer jag gav dig ovan och be dem koppla dig till expeditionen, så får du hjälp att få ut handlingen.

Men om du väntar dig att få läsa om "ÖBs Giftiga Igelkottar" så måste jag göra dig besviken. FMUP handlar om hur vi ska utvecklas mot ett försvar som fungerar, inte om att satsa begränsade resurser på något som vi vet inte skulle fungera.

Unknown sa...
31 mars 2013 kl. 04:02  

Åke eckerwall till ùppgiven`: ditt inlägg mars 30
Jag förstod Ditt inlägg som att det fanns faktabaserad information om det alternativ jag rekommenderar till studie d v s ÖBs Giftiga Igelkott. Tack för att Du tog mig ur den villfarelsen innan jag hann beställa dokumentet.
Jag trodda väl aldrig helt på att få läsa något förutsättningslöst myndighetsdokument som vågade redovisa och , väga fakta samt dra logiska slutsatser och våga visa hur värderingen gick till. Särintressenas mjölkiga dimma gör en sådan dröm orealistik.
Och när fenomenet steg ut ur dimman kallades det..... analogt med Kejsarens nya kläder... : sanningen. Och de underdåniga stod vid vägkanten och hurrade.

Unknown sa...
1 april 2013 kl. 09:17  

Svar till 'uppgiven' betr inlägg mars 28 `...dom har räknat på....`:
MIN AVSLUTANDE KOMMENTAR:
Om försvarsbesluten fattades enbart med tanke på 'hot mot Sverige' skulle diskussionen se annorlunda ut; men det finns mängder med `särintressen: industriella, från personalkategorier etc etc som gör att våra försvarsbeslut bara till del tar hänsyn till hots inflytande på svenskens välfärd och överlevnad.
Därför bör man inte vara förvånad över att försvarets utvecklingsplan ser ut som den gör. Och i synnerhet över att logiska principförslag förslag, som innebär en genomgripande omorganisation, slängs ut ur diskussionen utan noggrann och ansvarsfull genomlysning.
Mot bakgrunden av att vi lever i en tid med få eller inga hot mot oss kanske det t o m är tolerabelt?
Men det är viktigt att inte förlora den mentala kontakten med en bistrare verklighet som kan dyka upp ganska snabbt och se totalt olika ut! En situation då vi inte kan unna oss lyxen av att modellera försvaret med hänsyn till lyckofaktorer i nuet.
Vi vet inte hur lång tid vi har att vara happy-go-lucky på och därför är det direkt oansvarigt att satsa resurser på vapensystem vars fulländning ligger långt bortom underrättelsehorisonten och som drar så stor del av resursen att totalförsvaret påverkas negativt; som tex JAS.
Därför bör vi anta en försvarsdogm:
- Som betyder superkort mobiliseringstid för ett yt-täckande försvar, som gör skäl för namnet; som kan fånga upp eller, bättre, avhålla terrorist- och överraskningsangrepp
- Som använder vapensystem som har kort updateringstid; som kan följa med i den snabba teknologiska utvecklingen av angreppsvapen. JAS är inte ett sådant.
- Som kan försvara 1000 - `förlamningspunkter`; dom som kan betyda att vårt samhällssystem slutar fungera om dom tas
- Som är lätta att dölja och därmed svåra att slå ut; t ex ett stridsvagns-förband eller en JAS bas uppfyller inte detta viilkor
- Som har starkt anfalls-avhållande effekt; nuvarande försvar satsar mer på att kunna slå en ilandstigen fiende; med våra begränsade resurser blir den effekten inte krigsavhållande
- Som har nära hembygdsanknytning och -motivation för dom som ska utföra jobbet; d v s en stor andel av resurserna ska polas till typ moderna hemvärnsförband eller `ÖBs Giftiga Igelkott`.
- Som eleminerar det massiva kortsiktiga motstånd som kan förväntas från `särintressen` av olika slag; genom att förberedas väl och införas gradvis.
- Som inte gräver onödigt stora hål i resurskistan
- Som innehåller en kontinuerlig funktion för uppdatering av hotbilden och konsekvenserna för hur försvaret bör se ut
- Som ger oss mod att göra nödvändiga organisationsförändringar med fokus: ett anpassat och effektivt försvar
INGA LÄTTA GREJOR!

Det har varit intressant att återknyta bekantskapen med de militära försvarsproblemen (det är 45 år se`n jag `hoppade av`). Tack, Wiseman, för publiceringsmöjligheten och alla intressanta svar. Nu tänker jag använda tiden till annat.





uppgiven sa...
1 april 2013 kl. 12:47  

@Åke Eckerwall
Bra aprilskämt! Jag gick nästan på det, tills jag såg datumet på inlägget.

Räknare



Creeper
Vilka myndigheter besöker Wiseman's Wisdoms?


MediaCreeper
Vilka media besöker Wiseman's Wisdoms?

Top Politik bloggar Politik Blogglista.se Politik Twingly BlogRank BloggRegistret.se

Twitter


Senaste kommentarerna

Bloggar jag följer

Knuff

Politometern

Bloggintresserade